HUNDRA AR FINSK HEDNAMISSION

Transkript

1 HUNDRA AR FINSK HEDNAMISSION BV MATT1 PELTOLA Starka vackelserorelser karakteriserar den forsta halften av det nittonde irhundradets kyrkohistoria i Finland. I minga trakter av landet skapade dessa nytt liv, liven hedningarnas salighet hade for minga hjartan blivit en brannande friga. I en del kretsar hade man till och med insamlat pengar, och medlen sandes till Sverige for att understiida Svenska Missionssallskapet, som grundats i medlet av trettiotalet. Men bide den varldsliga och kyrkliga overheten sig med oblida Sgon dessa stravanden. Over hela Europa drog sig vid den tiden reaktionens djupa skuggor samman. Dessa forkroppsligades framfiir allt i den ryske tsaren Nikolai I. En lingvarig process, som i slutet av trettiotalet fordes mot nigra av vackelserorelsens ledare i Finland har blivit ryktbar. Bland de framstallda anklagelserna utgjorde en viktig punkt aven sparbossorna, vilka en del praster hade haft i sina prastgirdar uunder forevandningen, att utbreda evangelium bland hedningarnas. Och annu si sent som 1853 varnade landets bida domkapitel genom hemliga cirkular prasterskapet for sidan penninginsamling. Men 1855 avled tsar Nikolai och hans eftertradare hade redan blivit kand som en van av reformer. Nu hade tillfallet kommit pi vilket missionsvannerna hade fitt vanta. I anledning av det forestiende 700-irs jubileet av akristendomens inforande i Finland,, under vilken benamning man ir 1857 firade minnet av det s.k. forsta korstiget, fick kristenhetens missionsplikt i pressen ett starkt framhavande. Ett besok av Karl Graul i Helsingfors, for att hilla missionsforedrag, bidrog aven till att intressera vidare kretsar for hednamissionen. Pi nigra ir var atmosfiiren i den min helt forandrad 28

2 att man i sammanhang med sagda jubileum kunde bestan~ma om uppbarandet av en kollekt for hednamissionen i alla kyrkor i Finland. De influtna medlen deponerades till dess det bleve mojligt att grunda ett missionssallskap. Silunda var marken beredd, och den 19 januari 1859 grundades Finska Missionssallskapet i Helsingfors. Den forsta ordforanden var Frans Ludwig Schauman, professorn i praktisk teologi vid Universitetet. Under de forsta Hren understijdde Finska Missionssallskapet tyskt missionsarbete, namligen Leipziger, Hermannsburger och Gossner missionen. Sallskapets sekreterare, faltprasten K. J. G. Sirelius, som snart utnamndes till missionsdirektor, var av den Hsikten, att egna finska missionarer horde sandas ut till hednalanderna, och att for den skull en egen missionsskola var av behovet pikallad. Ar 1862 oppnades silunda en missionsskola i Helsingfors och sex ir senare kunde de forsta eleverna ordineras. Ett par missionarer blev aven utbildade i Hermannsburg. Det visade sig vara en svk uppgift att valja det omride, Car de finska missionarerna skulle f i sitt arbete forlagt. Rhenska Missionsallskapets pioniar i Hererolandet, missionar Carl Hugo Hahn utivade ett avgorande inflytande pi den slutliga losningen. Han foreslog Finska Missionssallskapet, att verksamheten skulle inledas bland de Ovambostammar, som bodde i den nordvastliga delen av Sydvastafrika, och vilka han sjalv ett par ginger hade besokt. Enar vid samma tidpunkt en del andra mojligheter miste lamnas utan beaktande, godkande Finska Missionssallskapet forslaget. Sedermera gjorde missionar Hahn de unga finska missionarer, som utsandes 1868, fortrogna med det praktiska missionsarbetet i sin missionsstation, forran de sjalva vidtogo med arbetet i Ovamboland, dit de anlande &r Snart nog miste de finska missionarerna konstatera, att Ovambolandet ingalunda var nigot lattarbetat missionsfalt. Hovdingarna regerade med en absolut, despotisk makt, vars like man aven i dhtida Afrika sallan pitraffade. En brutal hedendom ridde overallt. F i manniskor visade intresse for missionarernas budskap. Vita slavhandlare, som frin norr trangde 29

3 in i landet, forsokte upphetsa ovambohovdingarna mot missionarerna. Klimatet kande intet forbarmande. Dartill voro de yttre omstandigheter, i vilka missionarerna miste arbeta, mojligast fattiga. Sallskapet, som icke agde nigon storre erfarenhet, hade sant ut alltfor minga missionarer, med beaktande av sallskapets begransade tillgingar. Med den forsta gruppen hade sammanlagt tio missionarer ankommit till Ovamboland. Missionarernas anseende led naturligtvis avbrack bland folket darigenom, att de i en del fall miste tigga om sitt uppehalle hos de hedniska ovambohiivdingarna. Forst efter 12% ir, i januari 1883, kunde de forsta hedningarna dopas i Ovamboland. Xven darefter skedde forsamlingarnas tillvaxt mycket lingsamt. Vid sekelskiftet hade forsamlingarna sammanlagt 752 medlemmar. I borjan av nittiotalet, di Finska Missionssallskapet en tid hade endast tvenne missionarsfamiljer ute pi futet, hade aven Rhenska Missionssallskapet upptagit arbete bland en av ovambostammarna. Efter forsta varldskriget overlat den tyska missionen detta omride till Finska Missionssallskapet. Aren efter det forsta varldskriget betydde ett genombrott i missionsarbetet bland ovambostammarna. Hela landet hotades ir 1915 av en hungersnod av s i stora mitt, att man icke ens i det av hunger ofta hemsokta Ovambolandet nbgonsin hade upplevat en sidan. Av en befolkning pi hogst sjalar skall minst ha gitt under. Lidandestiden hade gjort folket moget for att mottaga det kristna budskapet. Aven de yttre forhillandena hade blivit gynnsamma for den nya tron, nar ir 1912 hovdingen for stammen Ondonga, Car den finska missionen hade arbetat iangst, hade overgitt till kristendomen och aven bland de ovriga ovambostammarna hade de flesta hindren blivit undanrojda. I borjan av tjugotalet kunde arbetet i Ovamboland for den skull uppleva en harlig skordetid, nar stora massor ansloto sig till forsamlingen. Det hade varit omojligt for de finska missionkerna att beharska de nya uppgifterna utan den effektiva hjalp de kunde pirakna frin de infoddas sida. Men Br 1913 hade man oppnat 30.

4 ett lararseminarium, och i borjan av tjugotalet vidtog man aven med utbildandet av pastorer i Ovamboland. Missionar Martin Rautanen, en av pioniderna, som ir 1870 hade kommit till landet, och vilken sarskilt blivit kand sisom oversattare av Bibeln till ndonga-spriket, fick annu uppleva den dag i September 1925, di de forsta ovamboprasterna blev ordinerade. Vid tiden for det forsta varldskriget hade man dragit en konstlad grans genom ovambostammarnas omride mellan det portugisiska Angola och Sydvastafrika. Finska Missionssallskapet mbte noja sig med den sydliga delen av landet som arbetsfalt, vilket icke bjod pi nigra stiirre mojligheter att utvidga verksamhetsomridet. Ovambolandet ligger som en bebodd 6 i mitten av oerhorda oknar. I denna situation riktades de finska missionarernas blickar pi den maktiga Okavangoflodens omride, som flyter ram ungef'ar 300 km osterom Ovambolandet och tjanstgor som grans mellan Angola och Sydvastafrika. Flodstrandernas bebyggare ar nara beslaktade med ovambostammarna. Man foretog farder till Okavangogebitet, och i slutet av tjugotalet utstracktes Finska Missionssallskapets arbete aven till detta omride. THarr mbte missionarerna konstatera, att den katolska missionen redan under halvtannat Artionde hade varit i verksamhet framst vid nedre Okavango. Trots minga svkigheter har dock aven den evangeliska tron kunnat sli rot pi sodra stranden av den vackra floden. De hittills ganska smi firsamlingarna i Okavango-omridet ar forenade med Ovambolandets forsamlingar till en enhetlig evangelisk-luthersk Ovambo-Kavango-kyrka. Det sammanlagda medlemsantalet i denua kyrka, som ir 1954 blev sjalvstaudig, och som aven fitt den sydvastafrikanska regeringens officiella erkannande, har redan overskridit Det finska missionsarbetet i Sydvastafrika har uttryckligen framhivt vikten av att uppfostra ett afrikanskt ledarskap. Utom det teologiska seminariet, vid vilket kandidaterna t, ex. fir studera Nya Testamentet pi gmndspriket, ar ett lekmannainstitut verksamt, Car man vid sarskilda kurser utbildar personer for olika uppgifter i kyrkans tjanst. Missionens sjukvird och skolverksam- 31

5 het stir pi en hog nivi och fir regelbundet understod frin regeringen. Pi 1890-talet sig det ut som om Finska MissionssMlskapets arbete hade stagnerat i Ovarnboland. Men samtidigt hade ett storre intresse an nigonsin tidigare for hednamissionen vaknat i hemlandet. MQnga blickar riktades di mot fjarran astern, Car mogna fklt tycktes vanta pi att bli sktirdade. Av flere orsaker ansig man ett andra missionsfalt mycket onskvart, och ir 1902 hade Finska Missionssallskapet piborjat en ny verksamhet i den stora Hunan-provinsen i Kina. Pi nigra Br ville missionlerna besatta omridet med en befolkuing pi circa 3 miljoner manniskor. Visserligen var deras antal ringa, men de ville med hjalp av kinesiska evangelister bemastra uppgiften. Revolutionen ir 1911 och i synnerhet forvirringen sedan ir 1927 har skadat arbetet. Nar den nationalistiska regeringen i Kina ir 1949 brot samman och missionarerna m&ste lamna landet, hade forsamlingarna i det omride som anfortrotts Finska Missionssallskapet sammanlagt 2500 medlemmar. Missionens arbetskraft, missionarshustrurna medraknade uppgick till 20 personer. Tvenne missionarer stannade annu for en tid kvar pi sina poster, den sista av dem limnade Kina i slutet av ir Sedan flere ir har en finsk missionar varit verltsam vid det lutherska teologiska seminariet i Hongkong. Det nya missiohsfaltet pi sodra Formosa, vilket 6ppnades ir 1956, galler som en fortsattning pi Finska Missionss~llskapets arbete i Fjkran Ostern. iiven har har man fitt dopa de forsta hedningarna. Intresset for hednamissionen i den finska kyrkan har okat frin ir till ir efter andra varldskriget. Redan forran dorrarna i Kina hade blivit stangda, hade Finska Missionssallskapet intratt i det lutherska samarbetet i Tanganjika, Car gamla tyska missionsfalt forvaltades gemensamt. Pi hosten 1948 avreste de forsta finska missionarerna till Tanganjika, och i synnerhet sedan 1953 har Finska Missionssallskapets arbetsinsats blivit konsiderabelt storre, di sallskapet tog over ansvaret for Kondeomridet i Syd-Tanganjika. Trots inflationen har Finska Missionssallskapet silunda kunnat oka sin insats, oaktat den stat- 32

6 liga kontrollen av utlandsk valuta har satt vissa granser for utvidgandet av arbetet. Pi sallskapets omriden arbetar i detta nu i Sydvast-Afrika, Tanganjika, Formosa och Israel, Car sallskapet underhiller ett barnhem och en skola for judiska barn, sammanlagt over 120 missionarer, missionarshustrurna medraknade. Om en konkurrens mellan olika missionssallskap inom den finska kyrkan kan man knappt tala, d& circa 90 % av missionsverksamheten inom Finlands lutherska kyrka ar koncentrerad i Finska Missionssallskapet. Utom det sistnamnda finns det en enda missionsorganisation inom kyrkan, som medvetet arbetar pi grundvalen av den lutherska bekannelsen, namligen Lutherska Evangeliforeningen, vilken under narmare 60 ir arbetat i Japan. Skildringen av dess verksamhet liksom av de frikyrkliga missionsforetagen faller andi utanfor ramen for denna artikel. 3 - Norsk Tidsskrift for Misjon. -I.