TIDNINGEN OM BARNS RÄTTIGHETER EXTRA NUMMER. Tänd ett ljus »» EXTRA NUMMER MED ANLEDNING AV KATASTROFEN I ASIEN

Transkript

1 barn TIDNINGEN OM BARNS RÄTTIGHETER EXTRA NUMMER Tänd ett ljus»» EXTRA NUMMER MED ANLEDNING AV KATASTROFEN I ASIEN

2 »» EXTRA NUMMER Böcker om Barn i sorg Tidningstankar CHRISTINA HAGNER CHEFREDAKTÖR christina.hagner@rb.se Sorg finns Göran Gyllenswärd Är man konstig om man inte gråter? Var det mitt fel att mamma dog? Ungdomar som drabbats av svår sorg ställer sig många frågor. Vi får följa deras funderingar den närmaste tiden efter dödsfallet och när det gått några år. Sorgen finns kvar, men den har förändrats. Göran Gyllenswärd har träffat de här ungdomarna under lång tid på Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris. 78 sidor. Utgivningsår Målgrupp: år 6 9, gymnasiet, lärare, psykologer, socionomer, föräldrar Artikelnr: 9109 Pris: 110: Barns sorg Atle Dyregrov och Elin Hordvik Några råd till familj och vänner När en mamma, pappa eller ett syskon dör, upplever barn sorg på liknande sätt som vuxna. Men det kan vara svårt för oss vuxna att ha tid och ork över till barnen i dessa situationer. Häftet är avsett som en hjälp för anhöriga och vänner att förstå och stödja barnen. 14 sidor. Utgivningsår Målgrupp: föräldrar, anhöriga, lärare, begravningsbyråer Artikelnr: 9026 Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer - i Sverige och i världen. Vi är en folkrörelse som stöds av medlemmar, faddrar och givare. ORDFÖRANDE Annika Åhnberg GENERALSEKRETERARE Charlotte Petri Gornitzka POSTGIRO Rädda Barnens post- och bankgiro Medlemsavgift: 200 kronor, postgiro Fadderavgift 100 kronor i månaden under minst 1 år. Ring Rädda Barnen Små barns sorg Atle Dyregrov Handbok för föräldrar om hur man kan hjälpa små barn som förlorat en nära anhörig Boken ger exempel på vanliga reaktioner hos barn som förlorat en nära anförvant samt råd hur man kan hjälpa små barn att förstå vad som hänt. 69 sidor. Utgivningsår Målgrupp: föräldrar Artikelnr: 9104 Pris: 78: Att ta avsked Atle Dyregrov Om ritualer som hjälper barnet genom sorgen Ska barn vara med på begravningar? Är det bra för dem att få ta farväl av en död person? Boken tar upp svåra frågor samt beskriver hur barn kan uppleva dödens innebörd. Den ger konkreta råd hur man kan bearbeta sin sorg, och visar hur viktigt det är. 72 sidor. Utgivningsår Målgrupp: lärare, föräldrar, skolpersonal, förskolepersonal Artikelnr: 9000 Pris: 100: Beställ: eller Stockholm Telefon: Fax: info@rb.se Post/bankgiro Beredskapsplan för skolan Atle Dyregrov En handbok om hur skolan kan upprätta en plan för att på bästa sätt möta barnen när någon nära anhörig avlidit I nästan alla skolor inträffar varje termin något dödsfall på grund av svår sjukdom, självmord eller olyckshändelse. När ett barn drabbas av en sådan traumatisk upplevelse undervärderas många gånger djupet i en sådan reaktion. Barn kan därför bli glömda offer när skolor drabbas av kriser och katastrofer. Boken innehåller konkreta råd och anvisningar. 48 sidor. Utgivningsår Målgrupp: lärare, kuratorer, psykologer, skolsjuksköterskor Artikelnr: 9822 Pris: 95: BARN ISSN Barn tidningen om barns rättigheter ges ut av Rädda Barnen med 6nr/år. ANSVARIG UTGIVARE Kai Sundström PRENUMERATION Prenumeration 200kr/år, adress se nedan. GRAFISK FORM OCH PREPRESS Zeitung AB och Raring Design AB ADRESS Barn, Rädda Barnen, Torsgatan 4, Stockholm. Fax , e-post barn@rb.se Hemsidan TRYCK Elanders Gummesson ART NR 3178 OMSLAGSBILD Joakim Wöntner ILL HENRIK BÅGE Det här extranumret av Barn handlar inte om katastrofen i Sydasien. Det handlar om hur vi som förskonats kan hjälpa och stödja dem som drabbats. Chocken, sorgen och bedrövelsen över flodvågens förödelse har fångat oss i ett järngrepp. Liksom maktlösheten. Vad kan jag göra? Hur kan jag hjälpa? Inte heller vi på Rädda Barnen, som verkligen kan hjälpa och också gör det, känner att vi räcker till. Men vi arbetar på. Framförallt är vi verksamma i de drabbade länderna i Sydasien. Men Rädda Barnen har också verksamhet i Sverige. Våra psykologer och kuratorer har stor erfarenhet av hur man kan stödja barn och ungdomar som mist en nära anhörig. Tanken med detta extranummer av Barn är att förmedla en del av den erfarenheten till så många som möjligt. Vi vill hjälpa de vuxna som finns kring drabbade barn och ungdomar att orka skapa en ny trygghet för dem. Vi beslutade på nyårsafton att göra detta extranummer och ha det ute inom en vecka. I arbetet med produktionen har vi mött stor hjälpsamhet och generositet. För det vill vi rikta ett varmt tack till Zeitung Publishing och Raring Design (layout och repro) samt Elanders Gummessons (tryck).

3 Skapa trygghet i sorgen Lotta Polfeldt har arbetat länge med barn i sorg hos Rädda Barnen.. FOTO ROBERT BLOMBÄCK Ett barn som drabbats av en sorg behöver trygghet. Omgivningen kring den drabbade familjen måste skapa en ny vardag som fungerar. Omtanke, engagemang och kärlek löser mycket, men inte allt. Var aldrig rädd för att fråga barnen själva hur de vill ha det. Varenda skola i Sverige är direkt eller indirekt drabbad av katastrofen. Skolbänkar kommer att vara tomma. Lärare kommer att fattas. De barn som inte själva mist någon har tagit del av händelserna via tv och andra medier. De har sett fasansfulla bilder som skapar oro och funderingar. Rädda Barnens krismottagning har arbetat i många år med att stödja barn och ungdomar som genom dödsfall mist en anhörig. I det akuta skedet av en förlust är det viktigaste för barnet att så snabbt som möjligt få en ny trygghet. Att mista en förälder är lika livshotande som att mista sin färdledare halvvägs upp på Mount Everest, säger Lotta Polfeldt, från Rädda Barnens krismottagning. Hon beskriver det som en total skräckupplevelse. Barnet kan inte klara sig själv och vet det. Vem ska ta hand om mig nu, frågar sig barnet. Och vuxna i omgivningen måste ge svaren i handling. Det bästa för barnet är att det tas om hand om av vuxna i barnets egen omgivning som det känner sig trygg med sedan tidigare. Man ska göra så små förändringar som möjligt i barnets vardag. Det kaos som barnet upplever i sitt inre gör stabilitet och trygghet runt omkring viktigare än vanligt. Att återgå till en vardag betyder däremot inte att man ska försöka låtsas som om inget hänt eller att allt är som vanligt. För det är det inte. Barn reagerar naturligtvis olika på sorg. Där kan finnas hela känsloregistret från bottenlös sorg och saknad till koncentrationssvårigheter, frustration och rasande ilska. Skillnaden mellan stora och små barns reaktioner är stor: Vi vuxna kan förstå det som faktiskt har hänt. Vi vet vad döden är. Vi kan också förstå våra egna reaktioner. Den»Man ska säga som det är, på ett sätt som är anpassat till barnets ålder.«förmågan saknar barnet och speciellt det lilla barnet, säger Lotta Polfeldt. Små barn kan inte skilja på abstrakta begrepp som aldrig och alltid. Det kan inte förstå att död betyder aldrig mer komma tillbaka. Barnet känner sig bara övergivet och hoppas att den som är borta ska komma tillbaka. Men varje dag blir övergivenheten bekräftad. Då måste någon annan vuxen finnas där och varje gång barnet undrar förklara. Barn behöver konkret information med ord som de kan förstå. Man ska säga som det är, men givetvis på ett sätt som är anpassat till barnets ålder. Lotta Polfeldt säger att man ska använda korrekta begrepp som död och inte omskrivningar som gå bort eller somnat in. Det är uttryck som barnen förknippar med helt andra saker. Man ska inte heller tro att man skonar barnen genom att undanhålla dem information. Det kan istället öka Barn Extra

4 »» EXTRA NUMMER förvirringen och skapa missförstånd. Man brukar säga att små grytor också har öron, men till skillnad från grytor har barn också tankar och känslor. De försöker förstå. Det måste man hjälpa dem med. Det är viktigt att inte bara det enskilda barnet utan hela familjen får stöd av omgivningen. En familj i sorg fungerar inte som vanligt. Även om det finns vuxna kvar i familjen kan de vara förlamade av sin egen sorg. Enkla saker som att erbjuda sig skjutsa barnen till hockeyträningen eller laga en lasagne kan betyda mycket. Att däremot bara säga att man finns där och att de kan ringa fungerar sällan. Att göra det där samtalet kan vara oöverstigligt. När en elev mist en nära anhörig är det därför viktigt att skolan visar stor förståelse för hela familjen. Man kan till exempel inte självklart vänta sig att en lapp som skickas hem med eleven ens blir läst. Kanske kan läraren istället ringa hem och på det viset ta ett större ansvar än vanligt för kontakten mellan familj och skola. Erfarenheten från bland annat diskoteksbranden i Göteborg och från Rädda Barnens samtalsgrupper med barn och ungdomar i sorg visar att bemötandet i skolan har en avgörande betydelse för hur barnet eller den unge lyckas bearbeta sin sorg. Eleven behöver få bekräftat från sina lärare att skolan vet vad som hänt, att de vuxna förstår att det är mycket svårt och att sorgen kommer påverka eleven och dess skolarbete länge, kanske resten av skoltiden. Barnen uppskattar om läraren återkommande frågar hur de har det. Det ger dem en möjlighet att prata om de vill, men också att slippa om det för tillfället känns bäst. LÄRARNA PÅ DE SKOLOR som har drabbade elever bör dela ansvaret för eleverna mellan sig. Det kan finnas lärare som på grund av egen dödångest eller andra personliga skäl har svårt att ta hand om en elev som mist en anhörig. Ibland kanske relationen till den drabbade eleven inte är så bra. Då bör man utse en annan lärare som ansvarig för just den eleven. Den sörjande är mycket lyhörd för skillnaden mellan äkta och tillkämpad medkänsla. Skolan måste också räkna med att de elever som nu drabbats kan komma att få stora koncentrationssvårigheter och i många fall komma efter rejält i skolarbetet. Då är det stöd och uppmuntran som behövs, inte förmaningar. Om en elev eller lärare omkommit är det viktigt att hålla en minnesstund så snart som möjligt. Detta bör även skolor som inte direkt drabbats överväga. Många elever kan ha bekanta till familjen eller avlägsna släktingar som drabbats och även om de bara tittat på TV så finns en sorg och en solidaritet med de drabbade också hos dem. Man bör också skapa en minnesplats för den avlidna där det alltid ska vara rent och fint och värdigt. Hur länge denna minnesplats ska finnas kvar ska man fråga barnen om. Liksom hur länge den tomma bänken ska stå kvar. När barnen inte längre tycker att den ska vara kvar i rummet, då har barnen också gått vidare i sin sorgprocess. Det är överhuvudtaget bra att fråga barnen, säger Lotta Polfeldt. Om man som vuxen undrar hur man ska möta Pelle kan man sluta undra. Fråga istället Pelle. Tala om att man vet vad som hänt och att man kommer att hjälpa honom allt man kan, men att man inte vet hur just Pelle vill bli hjälpt. Man ska inte tappa bort att det är enskilda fakta Att möta barn i sorg Prata öppet och ärligt DBerätta omedelbart om dödsfallet och ge saklig information om det som hänt. DSäg att den döde aldrig kommer tillbaka. DAnvänd inte förvirrande metaforer som sista vila, resa eller gå bort. DKom ihåg att det är lika viktigt hur du är mot ett barn som vad du säger. Kommunicera lugn, säkerhet och trygghet. Hjälp barnet att förstå DAvsätt tid till att många gånger prata med barnet om det som är svårt. DLåt barnet teckna och leka, så att det får uttrycka sina känslor på sitt sätt. Äldre barn kan också skriva. DFörsäkra barnet om att det är mycket sällan som liknande katastrofer inträffar. Gör förlusten verklig DLåt barnet delta i begravningen. DDölj inte tankar och känslor för barnet. DHa minnen framme av den döde, gör fotoalbum, se på bilder och videofilmer etc. DSorg, saknad och längtan är naturliga reaktioner även hos barn. Visa att dessa känslor är tillåtna. Behåll rutinerna DFörsök att behålla hemmets vanliga rutiner. DAcceptera att barnet har ett stort behov av närhet och trygghet. DLåt barnet ganska omgående återvända till skola och dagis. Dämpa barnets skuldkänslor DSamtala seriöst med barnet när det uttrycker skuldkänslor. DFörsäkra barnet om att det inte var något som det tänkt eller gjort som ledde till dödsfallet. När behöver barnen extra hjälp? DOm barnets beteende ändrar sig betydligt efter dödsfallet, till exempel om det isolerar sig från vänner eller blir helt oregerligt. DOm barnet var närvarande vid dödsfallet eller om det fann den döde, och minnesbilder från dessa situationer fortsätter att komma tillbaka. DOm barnet är ledset en lång tid efter dödsfallet, fortsätter att ha dålig motivation i skolan eller har tankar på att inte längre vilja leva. KÄLLA: ATLE DYREGROV OCH LOTTA POLFELDT Rädda Barnens föräldratelefon Barn Extra 2005

5 barn som drabbats. Var och en vill ha det på sitt sätt. De yngre barnen kan gråta öppet och söka tröst hos vuxna. Kraven på dem i skolan är inte så stora. De kan leka sig in i fantasins värld. De har dessutom ofta en nära relation till dagispersonalen eller en eller flera lärare. De äldre barnen har det svårare. De känner sig lättare udda och utanför med sin sorg. Tryggheten i skolan är mindre. De byter ibland lärare mellan varje lektion och har kanske inte en enda lärare som de känner sig förtrolig med. Skolan måste se dessa elever och förstå att hjälpa dem även om tonåringarnas sorg kan ta sig uttryck som är svåra att förstå. En viktig erfarenhet är att det tar lång tid att bearbeta en stor förlust. För den som mist en nära anhörig går sorgen kanske aldrig över även om det med tiden blir lättare att leva med den. Det gäller också barn. Att sorgen varar länge betyder däremot inte att barnet hela tiden sörjer: Barns sorg är randig. Inget barn orkar befinna sig i mörkret hela tiden utan måste där emellan ta sig till det ljusa, säger Lotta Polfeldt. Hon berättar om en flicka som hon haft i en grupp som beskrev hur sorgen kunde dyka upp ibland mitt i leken: Först gråter jag inom mig då när jag tänker på mamma. Sen gråter jag på riktigt. Då tröstar mina kompisar mig och sen leker vi igen. Många barn visar idag också stor oro för hur barnen i Asien har det. Lotta Polfeldt berättar om en nio-årig pojke som efter att ha sett på TV sa till sin pappa att han ville göra något för barnen. Pappan frågade vad och han svarade att han ville bjuda barnen i Thailand och Indien på middag. Tillsammans med sin pappa satte han sen in 200 kronor av sina egna sparade pengar till barnen i Asien. Jag tror det är en oerhört viktig tröst för barnen i Sverige att tala om att vi i Rädda Barnen också hjälper barnen i Asien. De plågas av att se dem lida lika mycket som vi vuxna gör och blir tryggare av att höra att också de barnen får hjälp. TEXT CHRISTINA HAGNER Barnen mitt i katastrofen Flodvågskatastrofen har drabbat Sverige hårdare än någon annan i modern tid. Men i de direkt drabbade länderna är situationen ändå mycket värre. Rädda Barnen har personal på plats. Deras viktigaste uppgift: att se till att barnens behov inte glöms bort. Mitt i en katastrof är det lätt att hjälpinsatser formas i en hast, utan eftertanke på att människor är olika. Då behövs någon som tänker på barnens bästa. Vår viktigaste uppgift är att hitta resurser hos befolkningen och de lokala myndigheterna för att skydda barnen, säger Hans Lind, ansvarig för den beredskapsstyrka svenska Rädda Barnen kan sätta in med kort varsel när barn drabbas i en katastrof. Rädda Barnens arbete efter de första akuta dygnen handlar ofta om organisering och tankearbete snarare än materiellt stöd. Vi ställer frågor och tänker igenom barnens situation. Hur kan vi stödja lokala krafter så att barnens intressen tas tillvara? Hur kan vi skydda barnen från risker? säger Hans Lind. ETT VIKTIGT ARBETE ÄR ATT SKAPA områden som är säkra för barn. Det kanske är ett skolområde som röjes och säkras från minor och annat så barnen kan leka där och få livet att närma sig det normala. Ofta tar Rädda Barnens personal initiativ till att samla alla lärare i ett uppsamlingsläger och få igång undervisning. En bra skola lär inte bara ut kunskaper, utan skapar också trygghet för barnen. Ungdomar blir ofta sysslolösa i ett läger - och ungdomsgäng kan bli ett problem. Ett sätt att undvika det är att låta ungdomar hjälpa till, exempelvis med att registrera alla barn som behöver undervisning eller annat stöd. MEN RÄDDA BARNEN MÅSTE också ha ögonen på de risker barn och ungdomar löper. Det handlar det om att ställa frågor. Om en flicka fått jobb som hembiträde i en närliggande stad måste man fråga familjen om de känner dem som anställt henne, om de vet hur hon har det, hur de kan följa upp. Risken finns att hon hamnar i sexhandel. För att allt detta arbete ska leva kvar strävar Rädda Barnen efter att bilda barnskyddskommittéer och att alltid samverka med lokala myndigheter. Perspektivet är: Det är era barn vad kan ni göra för att skydda dem? Vad kan vi göra för att hjälpa er med det? säger Hans Lind. TEXT LARS TRUEDSON FOTO CHAIWAT SUBPRASOM/REUTERS Seminarier för skolpersonal. 10 januari i Malmö, Göteborg och Stockholm. Barn Extra

6 »» EXTRA NUMMER När tillvaron rasar måste skolan ge trygghet När Estonia gick under förlorade nästan 30 barn i Lindesbergs kommun sina mammor. Birgitta Jonasson, psykolog i skola och förskola, fick tillsammans med sina kolleger snabbt finna sätt att hantera detta. En grundregel blev att skolan skulle bli en trygg zon av vardag. För både Birgitta Jonasson och hennes kuratorskolleger var det självklart att skolan framförallt skulle erbjuda normalitet för de drabbade barnen. Lika självklart var det att personerna som främst skulle stödja barnen var de som kände dem bäst. Man kan lätt tro att det behövs kuratorer eller psykologer för att tala med barn i sorg, men det är de som står dem närmast de behöver. När tillvaron rämnar, behöver barn ha de nära och kära, inte klokskap utifrån, säger hon. Först och främst var det fäderna som talade med barnen, men i skolan fanns alltid lärarna till hands för barn som ville ha stöd eller samtal. Det är viktigt att vara lyhörd när barnen vill tala måste man finnas till hands. Det här är inte någon lätt uppgift och elevvårdspersonalen som numera betecknas stödteamspersonal stöttade de berörda lärarna extra. De följde också under lång tid de barn som förlorat sina föräldrar. Men de gjorde det mest via deras lärare, inte genom direkt kontakt. Bara i enstaka fall kopplades barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) in. Det kan vara en annan sak för barn som nu kanske varit med och förlorat mamma och pappa i vågorna, då behövs större insatser, säger Birgitta Jonasson. Hon konstaterar att psykiatri behövs för onormala reaktioner. Sorg är en normal reaktion på en onormal situation. De flesta barn och ungdomar är rustade att själva ta sig igenom det om»det finns en poäng för barn i sorg att ha matte varje måndagsmorgon.«de har en bra situation för övrigt. Men ibland kan vi fastna i sorgen. Då behövs expertisen, säger Birgitta Jonasson. Om ett barn i sorg inte kan hantera sin vardag eller om det plötsligt, långt efter händelsen, får mardrömmar eller andra reaktioner, kort sagt om man inte känner igen barnet riktigt, då är det bra att tala med skolans psykologer eller BUP för att få råd. Kanske behöver barnet professionellt stöd av något slag. Annars är det viktigaste att bygga upp en trygg miljö kring barnet, där skolan anpassas efter vad barnet klarar av och behöver. Barnen kan komma efter i skolan när de inte orkar koncentrera sig. Då behöver de mer stöd av sina lärare. En del i skapandet av en trygg miljö i skolan var i Lindesberg också att hålla journalister och andra utomstående borta från barnen. Eleverna ska kunna känna sig trygga i skolan. Några föräldrar valde att tala med tidningar, men då var det de vuxnas beslut, säger Birgitta Jonasson. TEXT LARS TRUEDSON «Samtalsgrupper för barn och ungdomar i sorg Sorg tar lång tid att bearbeta. En del av de barn som nu drabbats befinner sig fortfarande i en väntan. De hoppas att den som saknas ska komma tillbaka. Men även för dem som har gett upp det hoppet tar det oftast många månader att komma så långt i sorgeprocessen att man har glädje av att delta i samtalsgrupper med andra barn i samma situation. Det är en fråga om att vara tillräckligt mogen i tanke och känsla för att vilja och kunna vända och vrida på det man varit med om och den nya livssituation man har hamnat i. Det viktigaste i akutskedet är en trygg omgivning. Ibland kan det komma kraftiga psykiska reaktioner också långt efter förlusten. Frida i artikeln här intill berättar om hur hon återigen började må dåligt två år efter att hennes far förolyckats i Estonia. Hon började då i en av Rädda Barnens samtalsgrupper för barn som mist en närstående. Det hjälpte henne att gå vidare. Rädda Barnens mottagning för barn och ungdomar i kris i Stockholm har nu förstärkt sina resurser för att kunna ta emot fler barn. Men det kommer inte räcka till alla som behöver. Därför har Rädda Barnen även tagit initiativ till att tillsammans med kommuner, kyrkan och andra frivilligorgansiationer få till stånd lokala samtalsgrupper i hela landet. Dessa kommer att skapas undan för undan och ännu vet ingen hur stort behovet kommer att vara. På Rädda Barnens hemsida kommer det att finnas mer information om detta arbete. 6 Barn Extra 2005»De flesta tar sig igenom sorgen om de har en bra situation för övrigt«

7 Frida Alfsdotter Carlsson ser bilderna på saknade från flodvågens Thailand på sin jätte-tv. För tio år sedan satt hon själv som förhäxad av listan med saknade från Estonias förlisning. Frida känner fortfarande sorg och hon kommer aldrig att glömma, men idag beskriver hon sig själv som en lycklig människa med ett bra liv. FOTO ROBERT BLOMBÄCK För Frida har livet återvänt Förr var det bara tungt att tänka på pappa. Det gjorde ont. Nu är han ett ljust minne. Jag är världens stoltaste dotter, säger hon. Men de där dagarna för tio år sedan var allt bara kaos. Hon försökte få grepp om det som hänt, grep med barnets magiska logik en liten pennvässare och kramade den i handen en hel dag. Så länge hon höll den skulle pappans ande stanna i den och inte slukas av havet. Till slut var jag tvungen att släppa pennvässaren. Jag skulle äta pannkakor. Men det var svårt att lägga bort den. Hon minns hur huset fylldes av vänner och släkt som tog hand om henne, mamman och syskonen. Hon minns att det var skönt att bara vara, bland de närmaste, i lugn och trygghet. Vänner kom dit, talade inte så mycket med dem, utan hjälpte till med praktiska saker och stöttade med sin närvaro. GANSKA SNART, efter någon vecka, började Frida skolan igen. Det var svårare. Många, inte minst de vuxna, hade svårt att förhålla sig till henne. Alla i skolan tyckte det var så jobbigt. Det verkade som de skämdes, de visste inte hur de skulle möta mig och drog sig istället undan. Många försökte ta mig till skolpsykologen men det ville jag inte, säger hon. Det var lättare med kompisarna än de vuxna. I och för sig kände hon sig lite pinsamt uppmärksammad den första tiden. Alla visste vad som hänt henne, men ingen vågade titta henne i ögonen. Men snart tog nyfikenheten över för allt fler barn och de började fråga. Det kändes bra. Jag ville prata. Det var skönt att få berätta, säger hon. Hemma talade hon mycket med sina äldre syskon som varit ett stort stöd. Sin mamma ville Frida ofta, trots att hon bara var ett barn, skona. Hon var själv så gripen av sorgen att Frida inte visade henne så mycket av sitt eget behov av stöd. FRIDA BYGGDE SAKTA UPP sin tillvaro igen. Men det tog tid. Hon förstår nu att hon hade behövt samtala med någon vuxen, någon som inte själv var drabbad, för att komma djupare. När hon blev tolv och allt plötsligt hände i kroppen, livet var nytt och konstigt, så kom sorgen över henne med ny styrka. Då tog hennes mamma kontakt med Rädda Barnen och hon kom med i en samtalsgrupp för barn som mist en förälder. Hon minns särskilt en gång när de skrev ner sina tankar till den döde föräldern på en lapp som fick sväva bort med en gasballong, upp, upp till hennes pappa som finns där i himlen, och som alltid finns med henne som en skyddsängel fast jag är ateist. En sak hon skrev om och har funderat på oändligt många gånger är den där sista gången de sågs. Det jag ångrar mest under dessa år är all kraft jag ödslat på att tänka på att jag gick ut och lekte istället för att säga hej då till pappa när han skulle resa iväg till Estland, säger Frida. Hon har anklagat sig själv för detta, varit rädd att pappan blev sårad, hon hade önskat sig ett riktigt avsked. Jag har plågat mig själv med det alldeles i onödan. Jag förstår nu att pappa visste att jag älskade honom ändå. Under åren har hon ibland känt det som att hon var en anhörig, en drabbad, och inte kunde vara bara Frida. Nu har hon kommit över det, hittat en tillvaro som inte präglas av sorgen och olyckan. Jag kan aldrig glömma. Jag kommer alltid att vara ledsen, alltid minnas. Men jag kan leva med det. I dag är jag jättelycklig. Jag har ett bra liv med min kille, mitt jobb, mina vänner, säger Frida Alfsdotter Carlsson. TEXT LARS TRUEDSON»Jag ville prata. Det var skönt att få berätta«barn Extra

8 Foto: Reuters/Arko Datta, courtesy Förändra utsikten för katastrofens barn. För miljontals människor runt Indiska Oceanen har flodvågen slagit livet i spillror. Oräkneliga barn är döda eller föräldralösa och familjer är splittrade. Rädda Barnen finns på plats i Sri Lanka, Indien, Indonesien, Thailand, Malaysia och Myanmar. Samtidigt finns vi kvar här i Sverige för att hjälpa de som har kommit hem. Vi ser att hjälpbehovet är oändligt. Viktigast för oss är att så fort som möjligt ta hand om alla föräldralösa barn. Vi gör livsavgörande akutinsatser, vi ser till att ge överlevande barn en trygg och skyddad plats och vi återförenar familjer. För de barn som förlorat sina föräldrar uppsöker vi släktingar eller andra som kan erbjuda en fast punkt i tillvaron. Sist men inte minst arbetar vi för en återuppbyggnad av en fungerande vardag för barnen. Bidragen från alla, företag som privatpersoner, har strömmat in som aldrig tidigare. Men vi behöver mer. Använd pg/bg , besök eller ring Gåvotelefonen Märk gåvan: Asien Tack, för din gåva.