EN KONFERENS KRING MODERN VATTENPLANERING

Transkript

1 DAGVATTEN OCH DRÄNERINGSVATTEN oktober 2011 konferens på SLU Alnarp EN KONFERENS KRING MODERN VATTENPLANERING SAMVERKAN MELLAN STAD OCH LANDSBYGD

2 FÖRORD I samhället pågår i dag en intensiv diskussion kring klimatförändringens påverkan och hur vi kan möta de utmaningar som följer i dess fotspår. Samhället står även inför stora utmaningar när det gäller hur vi på ett ekonomisk, socialt och ekologisk hållbart sätt kan utveckla vårt samhälle och produktion av livsmedel och andra förnödenheter. Samverkan är en viktig handling i att lösa dessa utmaningar och då bland annat inom hur vi kan ta tillvara den dag- och dräneringsvattenresurs som vi idag oftast betraktar som ett problem och en kostnad. För att komma närmare ett hållbart samhälle behöver vi upprätta vattenförvaltningsplaner för hela avrinningsområden och planera in mångfunktionella ytor som genererar riskreducerings- och ekosystemtjänster. I dessa vattenförvaltningsplaner kan stad och landsbygd tillsammans, i ett tidigt skede samverka för att skapa effektiva lösningar och en hållbar vattenförvaltning. Det går inte att tänka sektoriserat kring vattenfrågan då den går på tvärs genom alla förvaltningar och sektorer i samhället. Betydelsen av att arbeta i en bred samverkan mellan alla vattenintressenter går inte att underskatta. Arbetet leder till konkreta åtgärder, strategisk planering, forskning och utbildning, synergieffekter och samhällsansvar i en anda av samspel. Myndigheter behöver arbeta mer med piskor, morötter och incitament för att öka satsningar och innovationer mot ett hållbart samhälle. Ett område där detta är av stort behov är aktiveringen av vilande markavvattningsföretag. Vi vet i stor utsträckning vad vi måste göra, det handlar mer om att få till ett bra samarbetsklimat som resulterar i kraftig handling och det nu! I stor utsträckning är det inga nya problem som kommer med ett förändrat klimat. Problemen och utmaningarna finns redan i dag i vårt samhälle, skillnaden är att de kommer att bli större i framtiden. Även om det inte blir en klimatförändring måste åtgärder sättas in i alla fall. Exempelvis är situationen för vattnet på flera håll i Sverige redan idag dåligt och flertalet vattendrag klarar inte kvalitetsnormerna i vattendirektivet. I dagsläget finns inte rimliga marginaler för natur, miljö, naturresurser, livskvalitet osv. utan situationen är i akut behov av åtgärder. Sammanfattningsvis kan sägas att Sverige har goda möjligheter att vinna på en klimatförändring men det gäller att handla nu och framför allt kring områdena: Kraftfullt grundvattenskydd Aktivering av markavvattningsföretag Offensivt strandskyddsarbete Vattenförvaltningsplaner både för hela avrinningsområden men även för mindre geografiska områden Minskad kemikalieanvändning Ökad samverkan inom förvaltningen av vatten istället för sektoriseringen som finns idag Alnarp Kent Fridell Författare 2

3 Innehållsförteckning FÖRORD 2 INLEDNING 4 TEMA 1. HISTORISK PERSPEKTIV 5 Jordbrukets vattenhantering i ett historiskt perspektiv Harry Linnér SLU Ultuna 5 Utveckling av dagvattensystem, Lars-Erik Widarsson, dagvattenspecialist NSVA (Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp AB) 11 Bebyggelseutveckling och vattenresurser i ett historiskt perspektiv, Malmö från 1200 talets fiskeläge till 1800-talets industristad. Thomas Romberg Länsstyrelsen i Skåne. 15 Mångfunktionella ytor system för framtiden, Anna Mary Foltýn Länsstyrelsen Skåne. 15 TEMA 2. JORDBRUKETS OCH STADENS BEHOV AV AVVATTNING 23 Markavvattning, en förutsättning för jordbruk: Bengt Persson, LRF 23 Markavvattning och översvämningsrisker: Rune Hallgren, LRF 24 Dagvattenhantering en förutsättning för stadsutveckling: Lars Erik Widarsson, NSVA 26 Frågeställningar för dikningsföretag: Anders Wärleus (representant för dikningsföretag) 34 INFRASTRUKTUR OCH VATTEN-RESURSER: Matti Envall Funktionsansvarig Vatten Investering - Teknik och Miljö 35 TEMA 3 TEKNIKISKA, JURIDIKISKA OCH MILJÖMÄSSIGA ASPEKTER 37 Dimensionering av dagvattensystem i ett förändrat klimat: Marianne Beckmann, VA-syd 37 Københavns Kommunes LAR-håndbog: Jan Burgdorf Nielsen, Köpenhamns kommun 41 Juridiska aspekter på markavvattning och dagvattenhantering: Lennart de Maré 42 Dagvatten, avloppsvatten eller inte?: Margareta Svenning, Länsstyrelsen i Skåne 44 Hur mycket renar dagvattendammar?: Jesper Persson docent, SLU Alnarp 46 TEMA. 4 KLIMATANPASSAD VATTENPLANERING 50 Klimatförändringarna och vattnet: Göran Ewald, Malmö Högskola, Urbana Studier 50 Exempel från Odense: Nena Kroghsbo, Vandcenter Syd 54 Våtmarksanläggningar runt Helsingborg: Claes Nihlén, Miljöförvaltningen Helsingborgs stad 55 Gröna tak och fasader: Annika Kruuse, fil dr Miljöförvaltningen, Malmö stad 57 Översiktsplanen som verktyg för modern vattenplanering: Helena Björn Miljöstrateg, Lomma Kommun 61 Framtidsutsaga, inspirationsföreläsning: Lars Werner SMHI 64 Paneldebatt med föredragshållare 66 Referenser 68 Bilagor 69 3

4 INLEDNING Denna rapport är en sammanställning av föredragen som hölls på konferensen Modern vattenplanering som gick av stapeln den oktober 2011, på SLU i Alnarp. Konferensen arrangerades av Länsstyrelsen i Skåne, SLU Tillväxt Trädgård och LRF, i samverkan med Movium, Partnerskap Alnarp och Region Skåne. Programmet och arrangemanget arbetades fram av en projektgrupp bestående av Jan Grosén och Pär Persson Länsstyrelsen, Håkan Sandin, SLU Alnarp och Göran Kihlstrand LRF. Konferensen vände sig till kommunanställda som arbetar med stadsplanering, miljö, vatten och avlopp, tjänstepersoner inom länsstyrelsen och på andra berörda myndigheter som arbetar med dessa frågor, olika branschföreträdare, livsmedelsproducenter, rådgivare, forskare, studenter, kort sagt alla med intresse av att samverka kring, forskning och utveckla en ny och modern vattenplanering, med speciellt fokus på frågor kring dag- och dräneringsvatten i stad och på landsbygd. SLU Alnarp, LRF, Länsstyrelsen och Region Skåne med flera intressenter har under senare år samverkat kring projekt för att utveckla den skånska vattenmiljön och planeringen. De har även med jämna mellanrum hållit konferenser för att öka samarbetet och sprida kunskap om förvaltning av vatten. Ledmotivet för årets konferens var samverkan mellan stad och landsbygd och var uppdelad i fyra avsnitt med var sitt perspektiv. Tema 1. Historiskt perspektiv, Tema 2. Jordbrukets och stadens behov av avvattning, Tema 3. Tekniska, juridiska och miljömässiga aspekter och Tema 4. Klimatanpassad vattenplanering. Rapporten är uppbyggd efter dessa perspektiv och den ordning som fördragen har hållits. Sist i rapporten finns en sammanställning över paneldebatten som berörde vad vi behöver göra i framtiden, vilka utvecklings- och forskningsfrågor vi har att angripa mm. Författaren har försökt att återspegla det som har sagts och diskuterats av föredragshållera och auditoriet. Till sin hjälp har författaren haft presentationer och ljudinspelning från konferensen. Det material som fördragshållarna har presenterat och som denna rapport bygger på har inte genomgått någon faktagranskning vad avser källa och analys. Författaren har försökt att återge allt som sagts under konferensen men en del delar har fått skäras ner eller tas bort på grund av begränsning i rapportstorlek och anpassningsbarhet till en skrift. 4

5 TEMA 1. HISTORISK PERSPEKTIV Jordbrukets vattenhantering i ett historiskt perspektiv Harry Linnér SLU Ultuna Historiken Människan har under lång tid medvetet påverkat marken för att öka dess lämplighet som produktions- och bebyggelsemark med hjälp av olika markavvattningsåtgärder. Markavvattning innebär permanent avvattning av mark, med målet att öka dess lämplighet som produktions- eller rekreationsmark. När det gäller produktionsmark ökas lämpligheten genom att minska risk för översvämning, uppfrysning, övervintringsskador, packning, erosion och skördeproblem, figur 1. Exempel på markavvattningsåtgärder är täckdikning, slitsdränering, invallning, ytvattenbrunnar, vattenavledning och diken. När markavvattningsprojektet (markavvattningsföretaget) berör flera fastigheter bildas oftast en så kallat markavvattningssamfällighet, vars uppgift är att bestämma vad som skall gälla och ansvarsfördelning inom avvattningsområdet. Tidigare delades markavvattningen upp i dikning-, invallning, och vattenavledningsföretag men denna indelning togs bort 1983 och allt betecknas nu som markavvattningsföretag. Dagvatten som avleds inom detaljplanerat område ses inte som markavvattning och i miljöbalken betraktas dagvatten som avloppsvatten (se vidare avsnitt Juridiska aspekter på markavvattning och dagvattenhantering). Figur 1: Ökning av produktionsmarkens lämplighet genom att minska risk för översvämning, uppfrysning, övervintringsskador, packning, erosion och skördeproblem. Figur Harry Linnér. 5

6 Enligt Hallén (1996) finns det bevis för att de tidiga jordbrukskulturerna vid Tigris och Eufrat hade kunskap om dräneringens effekt och betydelse för växters produktion och välmående. Det finns även bevis på att romarna använde sig av avvattningslösningar som t.ex. täckdikningssystem, för att kunna påverka och kontrollera grundvattennivån. Till Sverige kom kunskapen om avvattning med täckdikning först på 1830-talet genom Edward Nonnen på Degberga gård i Västergötland. Men långt innan dess finns det bevis för att andra avvattningsmetoder har använts i Sverige. Exempelvis finns det regler i landskapslagarna som kom till på 1200-talet och under Gustav Vasas tid som regent fick fogdarna brev, där han uppmanade dem att hålla dikena välrensade och öppna. Nedan följer en lista med årtal när viktiga lagar som berör markavvattning instiftats samt andra viktiga personer och händelser kring avvattning i Sverige. Landskapslagarna t.ex. Uppland 1296, Södermanland Ganska detaljerade beskrivningar hur man ska dika och på vilket sätt man fick släppa vatten nedströms. Lantmätarna gav instruktion om avvattning ( ) Byggningabalken 1734 Hushållningssällskapen bildades omkring 1800 och med det så ökade kunskap och spridning om dikning George Stephens skotte som var föregångsman och spred kunskap om dränering från 1806 Lantbruksakademien 1813 (lantbruksingenjörer från 1835) Täckdikning genom att stenar eller tegel lades i diket och täckte med vass, torv eller annat innan man återfyllde med jord. Senare på 1700-talet användes ekgrenar och trätrummor istället för sten. Täckdikning med importerade rör på 1830-talet Statliga bidrag och lån från 1841 Svenska tegelrör från 1850 Dikningslagen 1879, Vattenlagen 1918, Nya vattenlagen 1983 Naturvårdslagen 18 c 1986 (tillstånd för markavvattning) Naturvårdslagen 18 d 1991 (förbud mot markavvattning) Miljöbalken 1998 Nedan redovisas en lista över vattenlagar som funnits i Sverige och från vilket år de gällde. Byggningabalken 1734 Byggningsbalken 1824 Dikningslagen 1879 Vattenlagen 1918 Vattenlagen 1983 Miljöbalken 1998 (och VvL) I Sverige tog markavvattningen fart på 1800-talet orsakad av ett ökat behov av föda till befolkningen som ökade i mängd. Kort kan sägas att följande skedde under perioden : Jordbruksarealen ökade från 1,5 till 3,8 miljoner ha ( talet) ha mossar och kärr odlades upp avvattningsföretag genomfördes invallningsföretag skapades sjöar sänktes eller torrlades km diken eller täckdiken anlades 1,2 miljoner ha täckdikades Den stora mängden markavvattningsåtgärder som vidtogs och uppfördes under 1800-talet fick stor påverkan på hydrologin och landskapsbilden. Som kan utläsas av figur 2 över Kävlingeåns avrinningsområde minskade andelen ytvatten i landskapet drastiskt, vilket har fått stor påverkan på djur- och växtliv samt åns hydraulik. Från 1820-talet fram till 1985 minskade den totala våtmarksytan i Kävlingeåns avrinningsområde med 90 %. 6

7 Figur 2: Kävlingeån och dess avrinningsområde. De ljusblå fälten illustrerar öppen vattenyta i landskapet Mörkblå ytor visar öppen vatten yta Endast 12 % av det ursprungliga öppna vattnet är kvar i landskapet efter 100 års avvattnande. Källa: Vatten och mångfald av Feuerbach och Strand, uå. Ändrat efter Wolf, P Utdikad civilisation. Den största delen av avvattningsarbetet har skett manuellt av människan och var ett slitsamt och hårt arbete som uppskattades i hög grad av staten som delade ut medalj till dem som deltog. På 1950-talet började en kritik mot avvattningen av landskapet och en tongivande person i detta arbete var Philip Wolf. Samhället började inse att miljön och ekosystemen tog stor skada av den förändrade hydrologin i landskapet, vilket några decennier senare resulterade i ett markavvattningsförbud för stora delar av Sverige. Under de senaste decennierna har man försök att åkerskapa våtmarker i landskapet för att minska de negativa konsekvenserna. I Kävlingeåns avrinningsområde har det anlagts ca 150 våtmarker till en samlad yta av 350 ha. Effekten av dessa våtmarker är att ca 100 ton kväve, 5 ton fosfor per år hindras från att rinna ut i havet. Läget idag och underhåll Hur ser statusen ut i dagsläget för Sveriges åkermark när det gäller täckdikningssystemet? Cirka 1,2 milj. ha är genomsläppliga och högt belägna marker som har god naturlig dränering och inte behöver systematisk täckdikning. Detta är mark som först togs i bruk och uppodlades av människan. Cirka 1,2 miljoner hektar har väl fungerande dränering Cirka 0,3 miljoner hektar har bristfällig dränering Underhållet av markavvattningssystemen är eftersatt I Sverige finns ett behov av årlig renovering på ca ha om livslängden sätt till 50 år och ha vid 100 år. Detta är mycket högre än de 8000 ha/år som renoveras. Ett bristande underhåll och renovering av markavvattningssystem kan få många negativa konsekvenser som: Försämrad markstruktur Sämre växtnäringsutnyttjande Lägre avkastning Minskad odlingssäkerhet 7

8 Ett fungerande avvattningssystem kan ge följande positiva effekter Jämn groning & tillväxt Snabb och jämn upptorkning Bra utveckling och god rotmiljö God bärighet vid skörd På följande ställen kan man finna information och kartor om markavvattningsföretag beroende på när det är gjort (Larsson, 2012). Landsarkivet: Mycket gamla företag Lantmäterimyndighet: Företag som prövats enligt 1879 års dikningslag eller äldre bestämmelser - företag före ca år 1920 Länsstyrelsen: Företag som prövats enligt 1918 års och 1983 års vattenlag, företag efter ca år 1920 Mark och miljödomstol: Företag som prövats av domstol enligt miljöbalken Mellan m 3 /ha och år avrinner från landskapet till sjöar och hav vilket motsvarar mm regn. Det är svårt att påverka den årliga avrinningsmängden med ett täckdikessystem men däremot kan avrinningsmönster förändras, genom att avrinningen blir intensivare efter nederbörd. Dräneringssystem resulterar oftast i djupare rotsystem och därmed bättre vattenupptagningsförmåga som i sin tur resulterar i högre avdunstning och mindre avrinning men den effekten är marginell. Miljöanpassad avvattning Ett sätt att optimera sitt täckdikessystem är att bygga om det till en reglerbar dränering, vilket innebär att en fördämning installeras vid systemtäckdikningens utlopp som kan reglera vattennivån innanför, figur 3 & 4. Därmed skapas en förmåga att reglera utflödet och nivån på grundvattenytan. Sedan 2010 kan man få ersättning för denna miljöinvestering. Det finns både för- och nackdelar med detta system och de är: Fördelar Förbättrad vattenhushållning Högre skördar Mindre kväve- och fosforförluster Nackdelar Högre kostnader Mer tillsyn Begränsning till relativt plana fält och genomsläppliga jordar Figur 3: Traditionella sättet att konstruera ett utlopp från ett täckdikessystem. Illustratör Harry Linnér. Figur 4: Utloppskonstruktionen för en reglerbar dränering. Illustratör Harry Linnér. En annan miljöförbättrande åtgärd som kan minska fosforförlusten är att anlägga ett så kallat kalkfilterdike. Ett kalkfilterdike är ett vertikalt dike som återfyllts med kalkinblandad jord där ytavrinningen kan infiltreras ner och fosforn fastbindas. Finland har sedan en tid tillbaka praktiserat detta med goda resultat. Upp till 90 % utlakningsreduktion av fosfor har uppnåtts. 8

9 Bevattning Människan har inte bara påverkat markens produktivitet och vattenstatus genom avvattning, även bevattning har varit ett vanligt förekommande inslag de senaste 200 åren. För att få bevattna krävs i regel att uttaget av vatten först tillståndsprövas enligt miljöbalken. Om det är uppenbart att inga allmänna eller enskilda intressen kan skadas, krävs inget tillstånd. Här följer en kortfattad punktlista över bevattningshistorien i Sverige och övrig fakta. Ängsvattning (översilning, dämning) från början av 1800-talet Bevattning med spridare från omkring 1920 Bevattningsmaskiner från 1970-talet Ca ha bevattnas under torrår bevattningsanläggningar % av arealen frukt, bär, grönsaker och potatis bevattnas Vatten tas från sjöar, vattendrag, byggda vattenmagasin och grundvatten Bevattningen sker i dag främst med bevattningsmaskiner men det förekommer även droppbevattning och underbevattning I dagens moderna matproduktion gäller det att utnyttja resursen vatten på ett optimalt sätt så att spill och förluster blir så små som möjligt. Runt om i världen har det forskats en hel del kring effektivisering av bevattningsutrustning. Här följer några exempel (figur 5-8) på vilken bevattningseffektivitet, det vill säga vad växten kan ta upp och som kan bidra till tillväxt, olika utrustning kan uppnå. Figur 5: Bevattningssystem men en utnyttjandegrad på 70-75%. Figur Harry Linnér. Figur 6: Bevattningssystem med en utnyttjandegrad på 75-80%. Figur Harry Linnér. Figur 7: Bevattningssystem med en utnyttjandegrad på 80-85%. Figur Harry Linnér. Figur 8: Bevattningssystem med en utnyttjandegrad på 90-95%. Figur Harry Linnér. 9

10 Det finns anläggningar i landet där man har kommit långt i sitt arbete med att hushålla med vattnen och se det ur ett kretsloppsperspektiv. Ett exempel är Ragnabo dämme i Kalmar län. De arbetar med bland annat reglerbar dränering, damm för dräneringsvatten, våtmarker nedströms och underbevattning. Mer information om anläggningen finns på Ett sätt att i ett helt avrinningsområde gå tillsammans kring bevattningsproblematiken och säkerställa vattenförekomst, kan nämnas Emåns bevattningssamfällighet. Den skapades 2002 och har som mål att arbeta med bevattningsfrågor för medlemmar i avrinningsområdet. Här följer några korta fakta om samfälligheten: Emån: 22 mil, 100 dammar, 25 reglerade sjöar, 43 kraftstationer Drygt 100 lantbrukare har tillstånd från Miljödomstolen att ta vatten för bevattning Bevattningsuttag kompenseras genom flödestillskott från reglerade sjöar och dammar under lågvattenföring Jordbruket och ett förändrat klimat Här följer en sammanfattning av vad två nyligen utkomna rapporter säger om jordbruket och dess anpassning till ett förändrat klimat. Dagens markavvattningsanläggningar är ofta underdimensionerade. Klimatförändringen försämrar situationen ytterligare. Framtida konsekvenser kan bli översvämning, ökade kostnader för drift och underhåll samt ökad utlakning av näringsämnen. Nya dimensioneringsrekommendationer bör tas fram med hänsyn till förändrat klimat, påverkan från omgivande bebyggelse och skaderisker. Juridiska aspekter avseende skador orsakade av ett förändrat klimat behöver klarläggas Fungerande markavvattning är inte längre ett jordbruksproblem - det är en fråga för hela samhället! En förändrad dygnsnederbördsmängd kommer att skapa ett behov av högre dräneringsintensitet på avvattningssystemet för att behålla samma förhållanden som idag. Det innebär att det rekommenderade dikesavståndet behöver minskas för att uppnå en högre dräneringsförmåga som kompensation för den högre regnintensiteten. Dagens rekommendationer på dimensionerande dräneringsintensitet i odlingssammanhang ligger vid 5 eller 7 mm/dygn och för särskilt krävande odlingar upp mot 9 mm/dygn. Hur röravståndet förändras vid ett ökat behov av högre dräneringsintensiteten på grund av större nederbördsvolymer för ett dikesdjup på 1.0 m kan utläsas i figur 9. (m) (mm/dygn) Figur 9: Förhållandet mellan dräneringsintensitet och dräneringsrörsavstånd. Byggt på följande förutsättningar: dikesdjup 1,0 m, a = 0,4 m, h = 0,6 m, k 1 = k 2 = 0,25 m/dygn och D = 1,0 m. Illustratör Harry Linnér. 10

11 Sammanfattning I vårt klimat är fungerande markavvattning (dikning, täckdikning, ytvattenavledning) en förutsättning för hög avkastning och säkra skördar Systemen måste anpassas till det framtida klimatet med ökade flöden under vinterhalvåret Lagändringar behövs för att underlätta omprövning av dikningsföretag Bevattningsbehovet förväntas öka Säker vattentillgång är avgörande för lönsamheten Utveckling av dagvattensystem, Lars-Erik Widarsson, dagvattenspecialist NSVA (Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp AB) 1800-talet första halva I början av 1800-talet hämtade invånare i städer sitt vatten från brunnar och sjöar i och kring boendemiljön. Vattnet kunde vara rejält förorenat och de rådde ofta brist (Wikipedia, 2011 [www]). Att dricksvattnet inte var så rent kan utläsas av Göteborgs stads höga dödstal i kolera på invånare mellan åren Vid denna tidpunkt (1830) låg Göteborgs befolkningsmängd på ca invånare (Göteborgs stad, 2011 [www]). Vatten behövdes i städerna mer än till befolkningens husbehov. Vatten krävdes även för brandsläckning och renhållning, exempelvis rengjordes rännstenar och dagvattendiken genom att den som bodde högst upp hällde vatten i rännstenen, därefter i tur och ordning ju längre ner i avrinningsområdet man bodde (Wikipedia, 2011 [www]). Avfallet som bildades i städerna t.ex. latrin och köksavfall återanvändes av befolkningen som gödning på produktionsmarken. Smutsvatten (tvätt, kök, latrin, industri och hästspillning m.m.) som producerades hälldes ut i rännsten, där det senare kunde rinna vidare till diken, som sedan förde det vidare till vattendrag (Kristianstad, 2011 [www]). Malmö stad hade stora problem med avlopp och avfall från den kraftigt expanderande industrin och sundhetsnämnden försökte under många år stoppa industrin att släppa ut, förorenat avloppsvatten i vallgraven runt Malmö utan rening. Dessvärre var kungen mer intresserad av att det skulle gå bra för industrin än att Malmöborna skulle få en mer hälsosam miljö och avslog deras krav (Winnfors, 2007). Att dricksvattnet inte var så rent kan utläsas ur Kristianstads stadsfullmäktiges protokoll från den 30 november 1880, se utdrag. Det torde icke vara Helsovårds Nämnden obekant att anordningen af vattenafloppet inom staden lemnar åtskilligt öfrigt att önska, stadens ogynnsamma fallförhållanden erbjuda också betydliga svårigheter vid en fullt ändamålsmässigt och tidsenligt anordnande deraf; förbättringar på detta område kunna göras, som äfven om de icke till fullo förebygga alla olägenheter, väsendtligen skulle kunna bidraga till snygghet och trefnad inom staden. Hvar och en, som går der fram, är sjelf i tillfälle att förvissa sig om de mångahanda obehag, rännstenarne derstädes medföra. Till större delen är dessa att tillskrifva den massa spillvatten, som utsläppes från Färgaren Schenholms färgeri och hvilket förökats med utgjutningar af enahanda slag från Färgaren Dahls färgeri och Grosshandlaren Wendels bryggeri (Kristianstad, 2011 [www]) 1800-talets andra halva och framåt Situationen i städerna blev allt mer alarmerande och sjöarna liknade mer stinkande avloppsdiken än naturmiljöer. Sjukdomar som bl.a. kolera och rödsot var vanligt förekommande, dessa sjukdomar kommer från dricksvatten som kontaminerats med avloppsvatten. I Kristianstad dog mer än 60 % av befolkningen i rödsot (uppgifter ur minnet från böcker om Kristianstad skrivna av Bunny 11

12 Ragnerstam). Exempelvis kallades Riddarfjärden i Stockholm för Lortfjärden och de Stockholmare som hade möjlighet flyttade från staden. Som en av de sista huvudstäderna i Europa fick Stockholm sitt första reningsverk för dricksvatten grävdes den första avloppstrumman ner och 1934 byggdes det första avloppsreningsverket i Stockholm (Wikipedia, 2011 [www]). En liknande utveckling skedde även i andra städer i Sverige. I Malmö började det anläggas avloppsledningar på 1870-talet och då främst av privatpersoner. Det kom dock att dröja flera decennier med många utredningar innan ett mer övergripande och systematiskt arbete med avlopps- och dagvatten kom till stånd i Malmö. Redan då fanns det en diskussion huruvida det skulle byggas en ledning där både dagvatten och spillvatten skulle avledas eller om de skulle separeras. Malmö fick därför först under det första decenniet på 1900-talet ett stadsägt avlopps- och dagvattensystem. Efter det dröjde det till i mitten på 1950-talet innan Malmös första avloppsreningsverk byggdes (Sjölundaverken) (Winnfors, 2007). Vattenspolande toaletter började dyka upp i svenska städer strax innan sekelskiftet men torrdassen levde ändå kvar fram till 1970-talet på sina håll. Även latrinhämtning i hyreshusens trappuppgångar och gårdar, levde kvar i städerna fram till 1940-talet. De första spillvattenledningarna som anlades i städerna hade förutom funktionen att avleda spillvatten och ibland även funktionen att dränera städerna (Wikipedia, 2011 [www]). I VA-sammanhang delas ledningssystem in i två kategorier beroende på vad för typ av vatten de tar om hand. De två vanligaste varianterna är separerat (duplikatsystem) och kombinerat system. Separerat system innebär att spill- och dagvatten avleds i olika ledningar medan i ett kombinerat system avleds spill- och dagvatten i samma ledning (Wikipedia, 2011 [www]). Vilket system som har rekommenderats och byggs, har under de senaste 100 åren varierat. När Malmö stad började bygga sitt avloppssystem under 1900-talet första decennium avleddes dag- och spillvatten i ett separerat system. Vid stadens utvidgning söderut, gick kommunen över till kombinerade system där spill- och dagvatten avleddes i samma ledning. Att använda ett kombinerat system pågick fram till 70-talet. Att Malmö har olika system har fått till följd att spill- och dagvatten först kan avledas i separata rör och sedan längre ner i systemet föras ihop i ett kombinerat system, se figur 10 nedan över Malmö stad. Figur 10: Principbild som visar hur olika va- system i Malmö har skiftat med årens lopp och utbyggnaden av staden. Karta från Malmö Stadsbyggnadskontor (Malmö stads hemsida) kompletterad med röda linjer. 12

13 Av kartan kan utläsas att områden som exploaterades under 60- och första halvan av 70-talet var kombinerat system vanligast. Anledningen till att kombinerade system var den officiella hållningen då, var att man prioriterade den lägre kostnaden, med att lägga ett rör och att dagvattnet renas när det finns ledig kapacitet i reningsverket. Nackdelen med metoden är att vid kraftiga regn blir flödena för stora för reningsverken och mixen av spill och dagvatten breddas direkt ut i recipienten, utan någon rening. På den tiden ansågs det inte så farligt i och med att spillvattnet hade spätts ut med dagvatten, upp emot 25 ggr (LTH, 1974). Efter återkommande problem med översvämningar ålades Malmö stad av Miljömyndigheten att bygga om det kombinerade systemet till separerat. Detta skulle få konsekvensen att föroreningsbelastningen på Malmös vattenområden skulle komma att öka. Därför ändrades beslutet 1981 till att kommunen skulle ta fram en saneringsplan med målet att minska bräddningen av obehandlat avloppsvatten och minska källaröversvämningar. Malmö stads saneringsplan går ut på att (Winnfors, 2007): dagvatten för stadens ytterområden där ett separerat system finns inte skall kopplas på det kombinerade systemet innanför, utan nya överföringsledningar ska byggas som leder vattnet genom och förbi det kombinerade systemet för att reducera flödestopparna i området skall utjämningsmagasin byggas dagvattnet skall tas omhand lokalt (LOD) för att minska tillförsel av dagvatten till det kombinerade systemet förträngningar i avloppsledningsnätet skall byggas bort I dag finns det ca 2,4 miljoner meter avloppsledning i Malmö till ett återskaffningsvärde på ca 15 miljarder svenska kronor. Att underhålla och ha kontroll på alla dessa metrar är ett gigantiskt arbete. (Winnfors, 2007). Fram till mitten av 80-talet sågs dagvatten som ett vattenflödesproblem (kvantitet) och system designades efter detta. Det var först under 80-talet som fokus kom upp kring att dagvatten även var ett miljöproblem som orsakade stor föroreningsbelastning på recipienten. Under mitten av 90-talet började en diskussion om att se dagvattnet som en resurs, som kunde skapa mervärden i staden. Genom att behålla dagvatten uppe på ytan i så kallade öppna system, kunde mervärden i form av biologisk mångfald och rekreationsområden skapas. Målet med avloppssystemen i städer har gått från att fokusera på att leda bort vattnet snabbast möjliga, till att det ska uppfylla många mål och funktioner. Dagens system ska minska risken för översvämningar, förbättra vattenkvaliteten, skapa mervärden, minska flödestoppar och hålla kvar vattnet nära markytan. I framtiden kan även mål som att kunna fungera som riskreduceringstjänst och bevattningsresurs tillkomma. På 1990-talet började planerandet av de öppna dagvattensystemen finnas med från början av planprocessen. Exempel på detta är översiktsplanen för Bunkeflo i Malmö kommun, figur 11. De första öppna dagvattensystemen placerades i utkanten av bebyggelsen och då oftast i naturlika planteringar, exempelvis Toftanäs i Malmö, se figur

14 Figur 11: Öppen dagvattenhantering med i planprocessen från början. Figur Lars Erik Widarsson. Figur 12: Öppen dagvattenhantering i utkanten av bebyggelsen, Toftanäs. Figur Lars Erik Widarsson. Att använda sig av öppna system inne i befintlig bebyggelse provades först 1999 i statsdelen Augustenborg i Malmö, figur 13 och 14. Efter positiva erfarenheter från Augustenborgsprojektet vågade man gå vidare och anlägga inne i den urbanaste miljö stenstaden. Ett exempel på detta är den öppna dagvattenhanteringen i Västra hamnen i Malmö som kom till Dessa anläggningar har fått mycket stort internationellt intresse och flera priser. Figur 13: Öppen dagvattenhantering mitt i bostadsbebyggelsen, Augustenborg Malmö. Figur Lars Erik Widarsson. Figur 14: Öppen dagvattenhantering mitt i stenstaden, Västra hamnen Malmö. Figur Lars Erik Widarsson. 14

15 Bebyggelseutveckling och vattenresurser i ett historiskt perspektiv, Malmö från 1200 talets fiskeläge till 1800-talets industristad. Thomas Romberg Länsstyrelsen i Skåne. Invånarna i Malmö stad fick under medeltiden sitt dricksvatten från framför allt grävda brunnar. När befästningen skapades runt staden under början av 1500-talet så skars ytvattentillförseln av. För att få in vatten till stadskärnan igen fick trävattenledningar anläggas från en fördämning i Korrebäcken, senare kallad Pildammen. På detta vis leddes drickvatten in till en brunn på Stortorget på 1580-talet. Efter en torr sommar 1858 när vattnet i Pildammarna inte räckte till beslutades att se över försörjning av vatten till staden. Efter många diskussioner beslutades att de skulle byggas ett vattenverk som tog vatten från Segeå och sedan transporterade det vidare till det nybyggda vattentornet i Kirseberg (klar 1877) byggdes vattentorn vid Pildammarna men enligt brandförsvaret rådde det fortfarande brist på vatten i Malmö och fler vattentorn behövdes och 1913 uppfördes vattentornet vid Södervärn. Trots byggnationen av vattentorn räckte inte vattnet till för Malmös befolkning som ökade ännu mer. Efter att ett flertal utredningar hade gjorts, bestämde sig staden för att bygga vattenledningar från Vombsjön i Skåne, (klar1947) för att klara stadens behov av vatten. Som exempel på den stigande vattenförbrukningen per invånare kan nämnas att på talet låg förbrukningen på ca 10 liter/inv. dag. och i nu ligger den på ca 320 liter/inv. dag. Det totala vattenbehovet för människor och djur i Malmö på 1500-talet låg på ca 50 m 3 /dag. Utgår vi från att Malmö idag har inv. skulle de innebära ett dagligt behov i Malmö på runt m 3 vid en förbrukning på 320 l/inv. dag. Slutsatser: Tillgången till bra vatten är en av förutsättningarna för en stads utveckling Vattenledningsnätet har byggts ut före avloppsledningsnätet Utbyggnad av vatten och avlopp kräver bra organisation och ekonomi Systemen är känsliga kolera på 1800-talet, enterokockbakterier på 2000-talet (Östersund) Trots den teknikutveckling som skett, framförallt för avloppshanteringen är miljöpåverkan fortfarande stor Mångfunktionella ytor system för framtiden, Anna Mary Foltýn Länsstyrelsen Skåne. Mångfunktionella ytor Vad menas med mångfunktionella ytor? I skriften Mångfunktionella ytor av Boverket (2010) benämns strategiskt planerade ytor för mångfunktionella ytor. Dessa ytor har planerats för att ta om hand och bidra till att minska effekten av klimatförändring genom att de: tar om hand dagvatten genom att minska flödet, volymen och renar sänker temperaturen både inomhus och utomhus under sommarmånader rening av luften från ohälsosamma partiklar skyddar från skadligt UV-ljus genom att bidra till skuggande miljöer bidrar till sociala mötesplatser i staden och utemiljöer för rekreation och vila stödjer bevarandet av biologisk mångfald i staden Mångfunktionella ytor kan skapas genom att den gröna och blå strukturen sammanförs i staden och dess närmiljö. Till grönstrukturen inberäknas sammanhängande system av grönska, mark och vatten som är i anslutning till bebyggelsemiljö och till blåstrukturen räknas öppna och kulverterade vattendrag, VA-nät, sjöar, hav och grundvatten. 15

16 Under de senaste åren har det producerats en stor mängd skrifter och rapporter som behandlar ämnena grön- och blåstruktur samt mångfunktionella ytor. Nedan redovisas ex axplock av litteratur som kommit under de senaste åren och när (figur 15). I början på 2012 är det planerat att det ska komma ut en ny skrift från länsstyrelsen med titeln Klimatanpassning i den fysiska planeringen. Figur 15: Skrifter som kommit under de senaste åren och behandlar ämnet mångfunktionella ytor och klimatförändringen. Illustration Anna-Mary Foltýn. Samtliga 33 kommuner i Skåne uppger idag att de har problem med dagvattenhanteringen och att de kommer att få problem att ta emot framtidens ökade volymer och intensiteter. Med andra ord är dagvattenhantering inte bara ett framtida problem utan det finns redan idag i våra kommuner, detta på grund av ett ökat tryck som de inte var byggda för. För att minimera förändringar i klimatet och de konsekvenser som kan följa behövs en förändring, av synsätt och värdering av friytor, mellanrum och övergripande grönstruktur. Dessa ytor kan inte bara ses som strategiska ytor för att bevara och utveckla de sociala och ekologiska värdena, utan även som en strategisk infrastruktur, som eliminerar och förebygger oönskade effekter vid förändring av klimatet. Exempel på ytor och konstruktioner där de gröna och blå strukturerna samverkar är gröna tak, gröna fasader, stadsträd, förgårdar, skålad parkmark, fördröjningsdammar, bevattningsdammar mm. Ett koncept som på senare år blivit populärt framför allt i Amerika och som för samman den blå och gröna strukturen men även den grå strukturen (gator) är konceptet Green street. Just nu ligger mycket fokus på att förtäta bebyggda områden som ett led i att minska utsläppen av klimatförändrande ämnen. De fördelar som uppkommer med förtätning är främst mindre avstånd till service och kollektivtrafik, vilket genererar ett lägre energibehov. Men ur ett perspektiv att skapa mångfunktionella ytor skapas även oönskade konsekvenser av förtätning av våra städer. Att ta om 16

17 hand dagvattnet lokalt försvåras och platsen för grönstruktur försvinner och därmed alla positiva effekter och funktioner som grönstrukturen ger (sänka temperatur inne och ute, sänka ljudnivå, rena luft från partiklar, ge skugga, rekreation). En viktig uppgift är därför att synliggöra de positiva effekterna som mångfunktionella ytorna ger. Ett sätt att synliggöra effekterna är att sätta ett värde på de olika funktioner som uppnås. Att använda sig av grönytefaktor eller ett beräkningsprogram som tar fram kalkyler, på vilka vinster som uppnås och hur många år det tar för investeringen att betala sig, är några tillvägagångssätt. I USA har man tagit fram samhällsekonomiska kalkyler för att värdera grön- och blåstruktur och justera fastigheters värden efter. Grön- och blåstruktur Det finns tydliga kopplingar mellan gröna och blå strukturer i arbetet med att identifiera och möjliggöra mångfunktionella ytor, som kan dämpa klimatförändringens påverkan. Nedan ses ett diagram hur grön- och blåstruktur hänger ihop i detta arbete (figur 16). Figur 16: Hur den gröna och blå strukturen hänger ihop. Illustration Emma Franzén, Boverket

18 En annan faktor som kan försvåra arbetet med att klimatanpassa samhället är att dagens fokus ligger på nybyggnation i temaområden, vilket gör det svårt att se vilka delar av kommunen (staden, tätorten, landsbygden) som behöver bevaras, utvecklas och anläggas. Lästips: Låt staden grönska av Boverket (2010). Hur gå till väga att skapa ett klimatanpassat samhälle? Ett sätt att komma runt problemen är att börja arbeta med att ta fram en övergripande vattenplan för kommunen och ett helt avrinningsområde. Genom att arbeta med en helhetsorienterad översiktlig vattenplanering som utgår från tätortens och landskapets förutsättningar kan ny kunskap genereras om marken i kommunen och ge ett bra tillfälle att se över gamla översiktsplaner. I en helhetsorienterad vattenplanering krävs också att man kopplar befintlig bebyggelse till planering av nya områden för att nu och på sikt kunna avhjälpa befintlig och kommande bebyggelse från problem med ökad nederbörd. För att kunna uppnå denna helhetsorienterade översiktliga planering behövs det nya sätt att samverka mellan förvaltningar t.ex. VA-förvaltning, gatu- och parkförvaltning, stadsbyggnadskontor, exploateringskontor, ansvariga för folkhälsofrågor m.m. Detta arbeta kan resultera i en översyn av detaljplaner, nya dimensioneringsprinciper för dagvatten, att problemområden redovisas i översiktsplanen och att en prioriteringslista för åtgärder för befintlig bebyggelse skapas. Det kommer att krävas en uppdelning av planeringen för grön- och blåstruktur på olika nivåer (Stad, tätort, landsbygd) och sedan sätta ihop dem till en helhet för att se hur de samverkar. För att detta arbete ska lyckas krävs en väl fungerande informationsström mellan de tidiga och de senare skedena i bygg- och planprocessen samt mellan alla aktörer. I figuren nedan redovisas hur arbetet delas upp både geografiskt och tidsmässigt i planprocessen både för den blå och gröna strukturen (figur 17). Lästips: Mångfunktionella ytor Boverket I skriften Klimatanpassning i planering och byggande (2010) sidan 46, finns en figur som ger en bild av i vilken skalnivå en åtgärd kan passa in och vilket planinstrument enligt PBL som kan användas. Förutom strukturella och planeringsstrategiska strategier är det viktigt att information förmedlas från planerare till byggherre i byggsamrådet och sedan vidare till fastighetsförvaltaren, så att viktiga åtgärder inte försvinner i förvaltningen. Likaså gäller det att informera om att den vackra miljön runt omkring inte bara är en estetiskt tilltalande miljö, utan också en viktig mångfunktionell infrastruktur anläggning, som delvis är till för att ta hand om klimatförändringar. De flesta grönstrukturer i dag är anlagda och förvaltade för att vara rekreationsområden och öka den biologiska mångfalden i staden. I framtiden behöver de ses över hur bra de fungera som klimatförbättrare, buffrare av vatten och att utföra riskreduceringstjänster. 18

19 Figur 17: Hur arbetet delas upp både geografiskt och tidsmässigt i planprocessen både för den blå och gröna strukturen. Illustration Emma Franzén, Boverket Ett kreativt och strategiskt planerande av grön- och blåstruktur i vattenförvaltnings- och klimatanpassningsplan kan generera många positiva effekter: anpassning till förändrat klimat och begränsning av utsläppen översvämningsförebyggande åtgärder och vattenförvaltning ökad hälsa och välmående ökade mark- och fastighetsvärden minskade förvaltningskostnader i offentlig och privat sektor I arbetet med att framställa en översiktsplanen ska målet vara att den ska utgöra en helhetsbedömning och skapa ett framgångsrikt arbete. Nedanstående faktorer kan hjälpa till att uppnå detta: Bra kunskapsunderlag Förankring i kommunledningen Arbeta tvärsektoriellt mellan berörda förvaltningar Samverka med andra kommuner 19

20 Använda scenarion som ett sätt att illustrera konsekvenserna av olika planeringsalternativ Använda den kommunala risk- och sårbarhetsanalysen Hitta en drivande person - en eldsjäl! Läs tips: How Low Can We Go, How Far Can We Reach? Länsstyrelsen i Skåne län 2010 Översiktsplanen är ett bra planinstrument där man kan samla frågor kring vattenförvaltningen och göra en helhetsbedömning, dra upp riktlinjer och vikta dessa mot varandra. I översiktsplanen kan en identifiering och synkronisering av de rekreativa och biologiska behov som finns upprättas och hur de kan lösas med hjälp av öppen dagvattenhantering. Vidare gäller det att hitta våtområden s.k. blue spots i tätorten och i det tätortsnära landskapet, så att dessa områden kan utnyttjas på ett effektivt sätt som t.ex. avlastningsområden för dagvatten. Det krävs även att identifiera vart vattnet från kraftiga regn 10, 50 och 100 års regn kan avledas s.k. sekundära avrinningsvägar. Kan nya våtmarker, regnparker och vattenaktivitetsparker skapas som kan hjälpa till med vattenplaneringen i landskapet? Resultatet av identifieringsarbetet, det vill säga vilka möjligheter och behov som finns skall synkroniseras med bristområden inom utemiljöer, grönområden och mötesplatser. Planera för och ta hänsyn till framtida temperaturförändringar i planeringen, exempelvis tar det lång tid att etablera och skapa utemiljöer med skuggande element i form av växter. Ett exempel där man har tagit hänsyn till var våtområden finns i landskapet och därefter flytta planerad bebyggelse är Fredericia kommun i Danmark. Ett planlagt område kolliderar där med ett identifierat våtområde blue spot. En tvärfacklig diskussion inleddes efter att problemet hade identifierats, som resulterade i att den planerade bebyggelsen flyttades till säker plats och i våtområdet anlades en blå/grön stadspark, som även avlastar dagvatten från befintlig bebyggelse. Mer info på I beslutsprocessen är det lätt att glömma negativa händelser och istället se till de kortsiktiga vinster som kan göras. Exempelvis kan det vara lätt att ge bygglov till attraktiva kust-, sjö- och strandnära områden. Nedanstående lista kan fungera som en påminnelse om att översvämningar har skett i Sverige många gånger och är inget ovanligt. Därmed kan det vara befogat att ta större hänsyn till att inte tillåta bebyggelse i våtområden eller nära vattendrag. Översvämningar i Sverige talets värsta översvämningar i Dalälven 1900 Översvämning i Fyrisån, Uppsala 1904 Extremt vattenstånd i Mälaren talets värsta översvämningar i Dalälven och Klarälven 1938 Spölandskatastrofen i Umeälven 1951 Höga flöden i sydvästra Sverige och Götaland 1973 Dammolycka i Sysslebäck 1977 Extrem vårflod i Bergslagen 1980 Kritiskt vinterflöde i norra Skåne och delar av angränsande landskap 1984 Svår islossning i Torneälv 1985 Noppikoskidammen havererar 1993 Extrema sommarflöden i reglerade norrlandsälvar talets högsta flöden i ett flertal oreglerade vattendrag i mellersta och norra Sverige 1997 Ras i Sysslebäck. Regnkatastrof på Fulufjället. Översvämningar i Pitetrakten 2000 Sommaröversvämningar i södra Norrland. Höstflöde i Värmland och Dalarna (Vänern) 2001 Översvämningar i Sundsvallstrakten 2002 Extrema vattenflöden i södra Götaland 2003 Sommarflöden i Småland 2004 Skyfall i Värmland 2005 Varm väder ger intensiv vårflod i fjällen. Hög vårflod i Torne älv. Höga flöden i stormen Gudruns spår 2006 Översvämningar oh jordskred. Skyfall orsakar ras vid Ånn 2007 Översvämningar i Götaland under högsommaren Källa: Urval från SMHI. 20

21 Landsbygd vs stad I arbetet med en helhetsorienterande vattenplanering är det viktigt att analysen inte bara inberäknar tätort och stad, utan även omkringliggande landsbygd. Alla områden har sina brister, svagheter och fördelar och det gäller att skapa en helhetsbild över dessa. I en väl utvecklad samverkan mellan stad och landsbygd kan många fördelar uppnås vilket illustreras av figur 18, i form av mångfunktionell damm. Exempelvis kan renat dagvatten från bebyggelse användas till att bevattna grödor i produktionslandskapet. Figur 18: Låt tätort och landsbygd dra nytta av varandra i vattenplanering. Illustration Anna-Mary Foltýn. Källa Mångfunktionella ytor, Boverket Positiva funktioner och egenskaper som kan uppnås i en tätortsnära landsbygd med en mångfunktionell damm kan vara: Ta emot dräneringsvatten från jordbruksmark omhändertar dagvatten från befintlig bebyggelse fungerar som bevattningsdamm tar hand om flödestoppar ökar inslaget av vatten i landskapet rekreationsmöjligheter kan byggas in Hur väl är den nya Plan- och bygglagen (PBL) anpassad för att förebygga och minimera effekterna av klimatförändringar? Den 2 maj 2011 ersattes den gamla plan- och bygglagen (1987:10) med den nya plan- och bygglagen (2010:900). Plan- och bygglagen kan vara ett effektivt redskap för klimatanpassning av ny bebyggelse på oexploaterad mark. PBL är mindre effektiv för att hantera konsekvenser av klimatförändringar i befintlig bebyggelse då den främst är framtagen för och anpassad mot ny byggnation. Däremot kan PBL användas i varierande omfattning för att förhindra negativa konsekvenser vid nybebyggelse/ exploatering av mark i riskområden. Men PBL löser inte allt för att lyckas uppnå och säkra en mångfunktion och klimatanpassning från helhet till detalj behövs även en vilja, dialog- och kunskapsprocess genom: detaljplanering och översiktsplan miljöbedömning och MKB civilrättsliga avtal som kvalitetsprogram, gestaltningsprogram och miljöprogram grönytefaktorn i bygglovs- och genomförandeskedet förvaltning och drift 21

22 Bestämmelser i nya PBL som direkt berör klimatanpassning PBL 2 kap 3 : Planläggning ska, med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter, mellankommunala och regionala förhållanden, en ändamålsenlig struktur och goda miljöförhållanden i övrigt, främja att en helhetssyn redovisas och en samlad bedömning görs, där hänsyn tas till alla dimensionerna i hållbar utveckling PBL 2 kap 5 : Krav på att kommunen vid detaljplaneläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked lokaliserar bebyggelse och byggnadsverk till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bland annat människors hälsa och säkerhet samt risken för olyckor, översvämningar och erosion PBL 3 kap 5 : Krav på att redovisa användningen av mark- och vattenområden, samt samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mål samt kommunala planer och program, som är av betydelse för en hållbar utveckling inom kommunen PBL 4 kap 12 : Möjlighet att med bestämmelse i detaljplan kräva skyddsåtgärder för att motverka olyckor, översvämning och erosion Engagera allmänheten! Mångfunktionalitet är inget problem eller hot, det är en designmöjlighet! Den enskilde kan göra mycket om den har kunskap om frågan och vet hur mycket han/hon kan påverka. Informationskampanjer kan vara ett effektivt sätt att förmedla kunskap till allmänhet och fastighetsägare. Exempelvis har svenska folket blivit upplyst med miljöfördelarna med sopsortering, vilket har varit en lyckad kampanj som gett stort resultat. Genom att skapa en trend som främjar byggande och förvaltning mot hållbara bostads- och villaträdgårdar och förmedla råd och riktlinjer kring detta, kan flera positiva effekter uppnås hos allmänhet och fastighetsägare, exempelvis: få en klar kunskap om hur LOD lösningar fungerar i praktiken få en kunskap om hur LOD lösningar kan anläggas på egen mark få möjlighet att ställa frågor till experter om LOD lösningar komma i kontakt med entreprenörer som kan utföra arbetet lära sig om betydelsen av LOD lära sig om de tekniska aspekterna av LOD anläggningar formge en egen lösning med vägledning av experter få förslag på åtgärdens förväntade kostnader Fler lästips: Klimatanpassning i den fysiska planeringen (2012) Länsstyrelsen Ta hand om ditt vatten Stockholm stad PBLs kunskapsbank på Miljömålen i detaljplaneringen - Hur gör man? 2011 Länsstyrelsen i Skåne län Att hantera översvämningsproblematik. Nationell plattform för arbete med naturolyckor Green Infrastructure and Hydrology. Julia Bartens and The Mersey Forest Team tar upp hur vi måste hitta kopplingar mellan grönstruktur och hydrologi i översiktlig planering. Towards a Green Infrastructure Framework for Greater Manchester - planeringsunderlag som visar på sambanden mellan vattenfrågan kopplat till översvämning och grönstruktur. PLAN NYC: New Yorks omfattande program där grönstrukturen har en framträdande roll i hantering av dagvatten och hantering av urban värmeö- effekt. 22

23 TEMA 2. JORDBRUKETS OCH STADENS BEHOV AV AVVATTNING Markavvattning, en förutsättning för jordbruk: Bengt Persson, LRF En effektiv markavvattning är en förutsättning för att kunna bedriva ett hållbart jordbruk och livsmedelsproduktion. Med effektiv menas att markavvattningen ska kunna hjälpa till att omhänderta nederbörd vid kraftiga eller långvariga regn och samtidigt skapa förutsättningar, till att behålla vatten för torrperioder. Samhällets anspråk på effektivisering, miljökrav och ekonomi ställer allt högre krav på avvattningssystemen, trots detta ligger underhåll och nyinvestering av dessa system långt under behovet. Exempelvis har jordbrukare svårt att ta sig ut på produktionsmarken för sådd och skörd på grund av för låg markbärighet, vilket har varit tydligt i delar av Skåne nu under hösten Att markavvattningen är optimal är viktigt för vår miljö och ekonomi hos producenten. Varje kg fosfor eller kväve som följer med avrinningen från åkern är en försämring av hållbarheten i systemet och ger producenten en sämre ekonomi och det försämrar möjligheten att uppnå en god miljö och kraven i vattendirektivet. Alla är vi beroende av livsmedel för vår överlevnad och med en ökad befolkningsmängd kommer krav på en större produktion av livsmedel. I Sverige har markbördigheten som i stor utsträckning styrs av vattentillgången minskat under senare tid, vilket går helt emot det ökade behovet av livsmedelsproduktion. En orsak kan vara att kunskap kring avvattning har minskat genom att människor med dräneringskunskap har gått i pension, men även att för lite resurser har lagts på forskning, utbildning och rådgivning kring dessa frågor. En annan orsak till sänkning av markbördighet och ökade svårigheter att komma ut på åkern vid rätt tidpunkt, kan vara att många markavvattningsföretag inte är aktiva i dag, utan ligger vilande. Att få igång aktiviteten i markavvattningsföretagen och öka deras kunskapsnivå behövs för att kunna öka markbördigheten samt möta ett förändrat klimat. Vikten av att samverka inom markavvattningsföretagen och ett helt avrinningsområde kan inte nog poängteras för att uppnå resultat. Vattenförvaltningsfrågor måste med andra ord komma högre upp på dagordningen och samverkan mellan stad och landsbygd måste öka. Till detta arbete behöver det avsättas pengar och bland annat då till forskning hur dessa aktörer ska få ett effektivt samarbete, så att lösningarna når ett maximal effekt och utnyttjande. Pengar behöver också avsättas för att öka samverkan mellan olika forskningssektorer för att uppnå effektiva lösningar och nya innovationer. Frågor kring vattenhushållning och resursfördelning måste upp på allra högsta nivå i Europa och världen. Frågor som måste funderas kring kan vara, är det bäst ur ett hållbart samhällsperspektiv att vatten förpackas i form av gurka i Spanien och skickas till Sverige. Spanien har stor tillgång till sol men har fram till i dag förbrukat ungefär 65 % av sin grundvattenreserv. Sammanfattningsvis kan sägas att det behövs ett utvecklings- och forskningsarbete kring hur man kan: skapa ytor där vattnet kan breda ut sig vid kraftig eller långvarig nederbörd och då så nära källan som möjligt skapa ytor där vattnet kan magasineras och sedan användas i produktionen uppnå en reglerbar dränering som kan anpassa markens lagrade och dränerande förmåga så att en mer naturlig hydrologi skapas utveckla olika samverkansformer för att uppnå maximala lösningar både regionalt och lokalt samt uppnå och tillfredsställa både landsbygdens och stadens behov 23

24 Markavvattning och översvämningsrisker: Rune Hallgren, LRF Det är många faktorer att ta hänsyn till i problematiken kring översvämningar och hur riskhantering bör se ut. Översvämningsfrågor måste ses för ett helt avrinningsområde och med hjälp av flera olika metoder och nivåer. Figur 19 ger en bild av på vilket sätt risk kan hanteras beroende på nivå av översvämningsrisk och hur kostnaden att förhindra översvämning förändras. Figur 19: Förhållandet mellan översvämningsrisk, metod och kostnad. Illustratör Rune Hallgren. Dikesunderhåll Dikesunderhåll är det som främst kommer ifråga här vilket i allmänt tal benämns dikesrensning. Vid dikesrensning är det många faktorer som man måste tas hänsyn till, exempelvis översvämning, markavvattning, miljökvalitetsnormer, fiskvård, dagvatten, våtmarker och produktionsförmågan av livsmedel och skog. Översvämningsområde Här gäller att i förväg i ett tidigt skede planera in var det kan få översvämma samt att skapa acceptans och förståelse för detta. Lämpligast är oftast att använda platser där det tidigare naturligt har funnits våtmarker. En viktig sak är att redan nu lyfta upp frågan och diskutera kring hos vem det ska översvämma och hur detta ska kompenseras samt hur kan vi med hjälpa av bidrag och stöd få privata aktörer att ta egna initiativ, att skapa områden där det kan översvämma. Det finns i dag miljöstöd till anpassade skyddszoner och våtmarksstöd som kan användas till att främja egna initiativ. Ett annat stöd som skulle kunna användas i dessa sammanhang är EU:s gårdsstöd. För att få ta del av gårdsstödspengar krävs att minst 7 % av arealen avsätts till så kallade ekologiska fokusområden och översvämningsområden, vilket vore värt att diskutera, om inte dessa skulle kunna räknas dit. I Danmark har man börjat använda sig av en teknik som kallas för P-ådalsområde. Tekniken innebär i grova drag att man slutar att dikesrensa och därmed bildas det automatiskt översvämningar och 24

25 våtmarksområden i botten på diket. En positiv effekt av denna åtgärd är att det minskar P-läckage ut i recipient, därför P i inledningen av namnet. Mer information kan fås från Dansk miljöundersökelse. Flödesutjämning Dessvärre är de flesta av våra våtmarker i vissa delar av Sverige utdikande och den naturliga flödesutjämningen har därmed till stor del gått förlorad. De våtmarker som är kvar har en begränsad förmåga att kunna flödesutjämna kraftiga flöden. Det gäller därför att i samhället få igång och aktivera markavvattningsföretag och att både kommun och jordbruk tar hänsyn till de nivåer, på flöden som får släppas ut. En åtgärd kan vara att bygga flödesutjämnade dammar vars vatten kan användas under torrperioder för bevattning. Kapacitetshöjning De åtgärder som finns till buds för att höja kapaciteten på avvattning är tätare avstånd mellan täckdikesrör och ändring av djup samt bredd på öppna diken. Dessa åtgärder förbättrar även markavvattning av närliggande mark vilket man bör ta i beaktning. Att ändra kapaciteten på markavvattning kräver dispens och nytt tillstånd i och med att det föreligger risk, att det skapas problem nedströms samt en mindre tillgång på vatten under torrperioder. Tvåstegsdike är en ny teknik som kommer från USA och ger en kapacitetshöjning av systemet. Tekniken innebär att man försöker hålla kvar vattennivån vid lågvattenflöde, genom att avleda det i en mindre meandrande fåra. Den djupa delen av diket blir i och med det smalare än i ett konventionellt dike, därmed föreligger det mindre risk för att det kommer att bli torrt, under sommarmånaderna, vilket gynnar överlevnad av vattenlevande djur. I övrigt görs diket betydligt bredare, så när flödet ökar och vattennivån stiger blir dikets avledande kapacitet mycket högre. Andra fördelar som uppnås med tvåstegsdike är minskat flöde vid högvatten, mindre risk för ras på grund av flackare slänter samt att underhållet minskar. Ur miljösynpunkt vinns, att slam kan sedimentera på den vegetationsklädda terrassen (som är skapade på båda sidor) samt minskade kväve- och fosforhalter, delvis genom upptag av växter. Vatten som rinner ut från dräneringsrören kan mynna ut på terrassen och därmed genomgå en reningsprocess innan det når vattnet i mittfåran I Finland har tvåstegsdike byggts men istället för att utvidga på båda sidor har de gjort trappsteg med terrass bara på den ena sidan. För att tvåstegsdike ska bli använda i Sverige behövs det nog någon form av ekonomiskt stöd, eftersom kostnader för att anlägga dem är högre än för traditionellt dike. Enligt de regler som finns i dag måste fastställd dikesprofil användas vid renovering och rensning, i annat fall krävs omprövning vilket kan resultera i att man drar sig för att använda tekniken. Invallning Underhåll av de befintliga invallningar som finns i Sverige i dag är dåligt och skulle behöva ökas. Det byggs just nu inte många nya vallar, delvis på grund av att det är väldigt dyrt, men kan bli en åtgärd som i högre grad måste tas i anspråk i framtiden. Här behöver samhället ta fram en riskanalys som bedömer vad som ska skyddas och inte. Markavvattningsföretag Både från samhällets och jordbrukets sida finns det stort intresse av att få igång de vilande markavvattningsföretagen och göra dem mer aktiva. Ett sätt att få igång dem kan vara att göra dem 25

26 mer ansvariga för andra frågor som t.ex. översvämningsrisker, övergödningsproblem, fiskevård och naturvård. Andra områden de skulle kunna arbeta med är att organisera gemensam rådgivning och miljöstödsansökning. De kan t.ex. i samverkan utarbeta en lokal vattenvårdsplan med åtgärdsplan och görs detta i samverkan kan en premie på 30 % fås enligt ett förslag från EU, om lantbrukare gemensamt planerar, ansöker om miljöstöd och anlägger skyddszoner, våtmarker, sedimentationsdammar och översvämningsområden. I detta arbete gäller det att hitta åtgärder som både gynnar produktion, natur- och vattenvård och detta uppnås lättast genom samverkan. Dagvattenhantering en förutsättning för stadsutveckling: Lars Erik Widarsson, NSVA Kostnadseffektivt omhändertagande av avrinning Förutsättningar att skapa dammar kan i framtiden komma att förändras vilket skapar nya frågor som behöver besvaras. Var ska magasinsvolymen skapas för att effektivt utnyttja kapital och fördröja avrinning? Hur ska man tömma dagvattendammar för att inte krocka med avrinningen från naturmark? Kanske behöver vi tänka i helt nya banor? Innan en åtgärd bestäms gäller det att först hitta systemets svaga punkter och potentialer och just där sätta in åtgärder. Från de höga områdena norr om Ödåkra till de låga områdena söder om Ödåkra och Skälderviken, sluttar terrängen relativt brant (60 70 m på några kilometer) Bäcksystemet fortsätter sedan vidare genom ett område med liten lutning (mindre än 1 promilles lutning) fram till Skälderviken (figur 20) skapas speciella förutsättningar. I ett landskap med dessa förutsättningar är det svårt att undvika översvämningar i övergången från brant till flackt område. Avrinningen når snabbt släntfoten men kan inte lika snabbt tas sig därifrån och översvämningen är ett faktum. Figur 20: Simulering av flaskhalsar som hindrar avrinningen vid kraftig nederbörd. Figur SWECO (2008). 26

27 Hjälper det då att i denna situation bygga en fördröjningsdamm? Det beror på förutsättningarna på platsen. I vissa fall kan det vara kostnadseffektivt att anlägga en damm för att fördröja avrinningen men finns det förutsättningar att låta avrinningen översvämma lågpunkter blir det billigare. Det kan till och med bli billigare att lösa in enstaka hus som riskerar att hamna i ett sådant översvämningsområde. Här gäller det att göra en utvärdering vilket som blir billigast och effektivast utifrån de förutsättningar som finns på platsen. Helsingborgs stad har gjort översvämningssimuleringar (figur 30) för området för att få en uppfattning vilka områden som ligger i farozon och vilka åtgärder som kan behöva sättas in i framtiden. De mörkblå områdena kommer att översvämmas vid en havsnivå på +0,0 m och 100-års avrinning, som vi tror att den är 2100 och de rosa är ytterligare översvämning med en havsnivå på +2,5 m och 100-års avrinning, De mörkblå områdena har en bra potential som fördröjningsyta för avrinning. För varje m 3 jord i dessa områden som kan schaktas bort och placeras över högsta vattennivån och för varje decimeter som vattennivån kan dämmas skapas ny fördröjningsvolym. Det blir en stor fördröjningsvolym eftersom det är stora områden som svämmas över. När vi ska bygga ett lokalt fördröjningsmagasin, finns ofta ingen höjd eller stora ytor att arbeta med och effekten blir relativt sett mindre. Avrinning från Vegeå och exploaterade områden Efter översvämningen i Skåne sommaren 2007 var det många som skyllde på att det var dagvattnet från exploaterade områden i landskapet, som var orsaken till översvämningen. För att få svar på om detta påstående är sant har flera studier gjorts av kommuner i Skåne. Bland annat har studier gjort på Vegeås avrinningsområde som är 448 km 2 stort för att se hur mycket den exploaterade bebyggelsen bidrog till översvämning jämfört med naturmarken. Till beräkningen har det inhämtats data från en station i Åbromölla som kan mäta flöden i vattendraget. Stationen ligger en bit ner i avrinningsområdet och uppströms den är marken endast lite exploaterad. Flödesmätningen visar (figur 21) att under perioden har medelflöde och högsta flödestopp aldrig varit så hög, som under översvämningarna 2007 (grön och orange cirkel). Flöden på upp till 30 m 3 /s uppmätes under översvämning 2007 vilket är en ökning på % mot tidigare högsta flöde som legat på m 3 /s. Ett flöde på 30 m 3 /s motsvaras av ungefär 100 års avrinning i denna situation. 27

28 Figur 21: Dygnsmedelflöden i Vegeå vid Bromölla (blålinje). Medelflöde under perioden (gul linje). Rosa linje utgör årsmedelflödet för varje år. Medelflöde och högsta flödestopp inträffar båda under 2007 (grön och orange cirkel). Figur SWECO (2008). Översvämningen som skedde berodde inte huvudsakligen på avrinning från exploaterad mark, utan på att väldigt stor yta fick en ökad avrinning på grund av att marken var mättad, från de tidigare regnen. Uppgifter om nederbörden har hämtats från mätstationener som administreras av SMHI och Helsingborgs stad 19 dygn i sträck regnade det i genomsnitt 8,2 mm/dygn. Efter så mycket nederbörd under flera dagar och med ett avslutande kraftigt regn som motsvarade ett 20 års regn var marken helt mättad och översvämningen var ett faktum. Hur nederbördsintensiteten såg ut under det sista dygnet kan utläsas av figur 22. Figur22: Regn förloppet den 5 juli 2007 från två väderstationer. Regnet motsvarar ungefär ett 20 årsregn. Källa Hernebring (2008). 28

29 Från de beräkningar som gjorts efter översvämningarna figur kan man jämföra dygnsflödet från exploaterad mark med flödet från ej exploaterad mark. Avrinningen baseras på flödesmätningar vid Åbromölla respektive nederbördsmätningar. Figur 23 visar en jämförelse av avrinningen från 1 ha exploaterad mark utan fördröjning med 1 ha oexploaterad mark. Figur 24 visar avrinningen från exploaterad mark i Ödåkra (utan fördröjning) och avrinningen från övrig mark uppströms översvämningsområdet vid Flöjen. Den sista figuren 25 visar avrinningen från exploaterad mark i Ödåkra (utan fördröjning) och en yta som är 15 gånger så stor (ungefär genomsnittet för hela Vegeås avrinningsområde). Figurerna visar att dygnsflödet vid den extrema situationen i juli 2007 till mycket stor del kom från mark som inte var exploaterad. Hade de magasin som finns tagits med i beräkningen skulle flödestopparna från exploaterad mark reducerats. Under 2011 anlades ett magasin med volymen m 3 mellan Ödåkra och Flöjen. Med det nya magasinet skulle flödestoppen från Ödåkra reducerats till ungefär hälften jämfört med figur 24. Avrinningen från exploaterade ytor är mer varierande under dygnen än vad avrinningen från naturmarken. Flödestoppen från den exploaterade ytan i figur 24 skulle varit högre om avrinningen inte hade fördelats ut under dygnet. Det är inte medeldygnsavrinningen från exploaterade ytor som är kopplade till magasin som är det kritiska. Sett med ett helhetsperspektiv känns det som att tömningsstrategierna för dagvattenmagasin behöver ses över. Det är viktigt att använda magasinen rätt och öka tömningen under perioden innan avrinningen från naturmarken kommer. De magasin som anläggs enligt förrättningar från 1970 talet föreskriver maximal avrinning på 1 l/s ha från exploaterade ytor vid ett 10-årsregn. Kanske är det bättre att tömma magasinen med mer än 1 l/s ha för att undvika bräddning med ett stort flöde under ett dygn som den 5 juli. Den högre avrinningen från naturmarken kommer oftast 1 1,5 dygn efter ett kraftigt regn. Varnas det för stor nederbörd så kan det vara bra att reducera volymen vatten i dammarna så det kan ta hand om en flödestopp från naturmarken Avrinnig [l/s,ha] Flöde ej expl Flöde expl Figur 23: Flöde från 1 ha ej exploaterad mark = blå (medeldygn från Åbromölla) samt från 1 ha exploaterat med avrinningskoefficient 0,35 (Ödåkra) = röd (aktuell dygnsnederbörd omräknat till medeldygn). Om ett dagvattenmagasin bräddar kan avrinningen bli avsevärt mycket högre än de som redovisas i figur 24. flöde på 380 l/s ha, men vid dessa nederbördssituationer är det volymen som är den kritiska punkten. 29

30 Avrinning [m3/s] Q - ej expl Q - expl Figur 24: Flöde från 547 ha ej exploaterad (uppströms Flöjen) mark = blå (medeldygn från Åbromölla) samt från 163 ha exploaterat med avrinningskoefficient 0,35 (Ödåkra) = röd (aktuell dygnsnederbörd omräknad till medeldygn) Avrinning [m3/s] Q - ej expl Q - expl Figur 25: Flöde från 2445 ha ej exploaterad mark (ca 15 gånger den yta som är ansluten till Frostgatans magasin) = blå (medeldygn från Åbromölla) samt från 163 ha exploaterat med avrinningskoefficient 0,35 (Ödåkra) = röd (aktuell dygnsnederbörd omräknad till medeldygn). Klimatförändringen - havshöjning Risken är stor att havets nivå stiger mer än vad vi planerar för. Rapporten: Impacts of climate change on snow, water, ice and permafrost in the Arctic (2011) gjord av organisationen Arctic Monitoring and Assessment Program (AMAP) har sammanställt resultat från närmare 200 polarforskare och har prognostiserat för en permanent höjning av havets medelnivå till +0,9 - +1,6 m Rapporten kommer att ligga som underlag till FN:s klimatpanel, IPPC:s nästa rapport som kommer Den tidigare FN rapporten 2007 från IPPC gjorde bedömningen att havshöjningen 30

31 skulle hamna på +0,3 - +0,7 m till 2100, i denna rapport har inte avsmältning av isarna på Grönland och Antarktis räknat med. SMHIs senaste antagande till Helsingborgs stad om havshöjningen i Öresund ligger på m (figur 26) och har tidigare legat på +0,3 - +0,7 m till Figur 26: Prognoser för havets medelnivå i Helsingborg Med tanke på osäkerheten i prognoserna gäller det att utgå från kommunens egna förutsättningar, senaste kunskap och tillämpa försiktighetsprincipen. Vem vet, verkligenheten kanske blir värre än dessa prognoser vilket indikeras av AMAPs kunskapssammanställning. I två TV-program i serien Vetenskapens värd från uttalade forskare på Antarktis och Grönland sig ungefär på följande sätt Det vi ser här finns inte med i våra modeller som ska simulera klimatförändringen. Vi vet dessutom att höjningen av havsnivån kommer att fortsätta under mycket lång tid efter Till den beräknade havshöjningen måste sedan hänsyn tas i planeringen till högvattenstånd, våghöjd och dynamisk vinduppstuvning. För Helsingborg stad behöver skydden klara en havshöjning på mellan 2,5 ca 4 m beroende på när i framtiden och vilka prognoser man utgår ifrån (figur 27). 31

32 Havsnivån i RH2000 cm Vågor +45 cm Dynamisk vindupp- stuvning +15 cm Vinduppstuvning +20 cm Högvatten återkomst- tid 100 år +167 cm Medelnivå stiger successivt SMHI 2035 SMHI 2050 SMHI 2100 SMHI 2010 AMAP 2035 AMAP 2050 AMAP 2100 AMAP Figur 27: Riktvärden för havsnivåhöjning i Helsingborg. Källa, SMHI (2010) & AMAP (2011). En havshöjning i denna storleksordning kommer att hota bebyggelsen på många platser. Det kommer att behövas skyddande vallar/murar mm. Det kommer att behöva anläggas vallar längs åarna för att hindra översvämningar när havsnivån stiger. Det är troligtvis inte rimligt att valla in kusten och att pumpa ut åarnas flöde vid hög avrinning. Det gäller att redan nu fundera kring vad olika åtgärder kostar och vilka säkerhetsmarginaler som bör väljas. Det kan även bli aktuellt att planera för att vissa områden måste överges som lokalisering av byggnader och infrastruktur. I Helsingborgsområdet förväntas följande förändringar av nederbörden att ske vid ett varmare klimat: Årsnederbörden förväntas öka med 15 % December-februari nederbörden förväntas öka med 55 % Årets största dygnsnederbörd förväntas öka med 25 % Områden som ligger lågt idag och som ofta är våta eller översvämmas måste i framtiden användas som översvämningsområden vid kraftig nederbörd för att effektiv hjälpa till att mildra de negativa konsekvenserna. Samverka mellan förvaltningar samt det privata och kommunala i mångfunktionella ytor. Vi måste bli bättre på att planera med mångfunktionella ytor (figur 28) samt att rena dagvatten från hårt trafikerade ytor och parkeringar. I dag händer det för lite på allmän platsmark inkl. gator och vägar när det gäller omhändertagande av dagvatten, trots att dessa ytor kan utgöra % (egen gissning) av den hårdgjorda ytan (störst andel i villaområden). Målet hos kommuner och privata har tidigare varit att rännstensbrunnar (figur 29) snabbt ska avvattna trafikerade ytor, gångvägar, parkeringar och grönytor. Här krävs att det skapas visioner och samverkan för hur översvämningar och föroreningar ska minskas, precis som att det finns visioner om hur parkeringskaos ska undvikas och samarbete kring det. 32

33 Figur 28: Dagvatten leds mot ett infiltrationsdike med vegetation istället för ett konventionellt VA-system. Figur 29: Dagvattenbrunn som snabbt tar om hand avrinningen och leder ner den i VA-systemet. Efter att ett naturområde har exploaterats ökar avrinningen kraftigt (figur 30) från att ha legat på ca 1,5 l/s ha till att bli flera hundra liter. I framtiden krävs att tekniker används för att få ner avrinningen till vad det var innan exploatering i kombination med att vid extrem avrinning utnyttja lämpliga områden som sedan tidigare svämmats över. Avrinning [l/s, ha] år 5 år 10 år 50 år 100 år Serie1 Serie2 Figur 30: Avrinning före exploatering (1,5 l/s ha) och efter exploatering vid ett 10 min regn. Nedan följer några exempel på mångfunktionella ytor som Svalövssjön (figur 31) och ett kombinerat grön- och översvämningsstråk (figur 32). Framtida sjöar som exempelvis Svalövsjön skulle kunna finansieras genom högre tomtkostnad plus eventuellt del av skötselkostnaden. 33

34 Figur 31: Dagvattendamm som även skapar rekreation och estetiska värden i den närliggande boendemiljön. Figur 32: Ett grönstråk som kan översvämmas vid kraftiga regn och därmed reducera risken för skador på bebyggelse. Slutsatser Börja med ett större perspektiv inte bara med den aktuella detaljplanen eller det aktuella problemet Vi måste satsa på robusta system som har marginaler att klara oförutsedda händelser Höjdsätta för avrinning tidigt och undvika instängda och plana områden Planera in mångfunktionella ytor och sekundära avrinningsvägar VA-verksamheten kommer in tidigare och tidigare i planeringen men nu måste vi ta nästa steg Förberedande plangruppsmöten innan planeringsarbetet startar grundförutsättningarna Dagvattenavrinning, vattenkvalité och upplevelser är inte bara en uppgift för VA-verksamheten Gatu- och parksidan måste bli mer aktiva och ta ansvar för fördröjning och rening av dagvatten från allmän platsmark Planerare och politiker måste ha/få kunskap och kunna sätta sig in i kommuninvånarnas situationer VA-verksamheten måste ge dem sin kunskap tydligt och kunna stå på sig Vi måste bli bättre på att planera med multifunktionella ytor samt att rena dagvatten från hårt trafikerade ytor och parkeringar Frågeställningar för dikningsföretag: Anders Wärleus (representant för dikningsföretag) De flesta dikningsföretagen i Sverige ligger vilande, det vill säga att där sker ingen aktiv förvaltning eller utveckling av anläggningen. Att aktiviteten är så låg i landets dikningsföretag kan innebära stora risker och oftast är det först efter att något hänt som de blir aktiva och då är det oftast för sent. Ett dikningsföretag kräver ständig tillsyn så att åtgärder kan sättas in förebyggande istället för efter att katastrofen är ett faktum. När det flesta dikningsföretag skapades under den första halvan av talet var förutsättningar och krav helt andra och sedan dess har en stor utveckling skett, som inte har kunnat förutspås. Därmed finns det många dikningsföretag som inte är dimensionerade efter dagens förutsättningar på hög bärighet mm. Markarealer kan ha slagits ihop eller delats upp och användningen kan ha förändrats till att vara bebyggelsemark. I och med att förutsättningar förändras med tiden krävs att dikningsföretagen är aktiva och att det finns en bra dialog mellan jordbruk och planerare med flera aktörer. Enligt lag ska det finnas en styrelse eller syssloman som är ansvariga och kan fungera som kontaktperson i dikningsföretaget. Styrelsen skall även kontinuerligt och strukturerat arbeta med kvalitetssäkringssystem med tillsyn, där ständiga uppdateringar görs som kompletteras med ett åtgärdsprogram. MB 11:17 Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållanden. 34

35 Hur arbeta för att få dikningsföretagen aktiva? Här krävs att alla parter tar sitt ansvar och stimulerar till att få igång och aktivera företagen. Det finns inga enkla genvägar eller en enskild åtgärd som fungerar, utan en intensivare dialog och samverkan mellan kommun och jordbrukare m.fl. aktörer behövs. Alla vinner på att samhällets omhändertagande och förvaltning av resursen vatten fungerar effektivt och att risken för olägenheter är små. Inom jordbruket läggs i stor utsträckning näringen i förväg ut på åkern till grödan. Blir inte förutsättningar för tillväxt som tänkt, exempelvis på grund av för mycket eller för lite vatten, tar inte växterna upp all näring som lagts ut och risk för ökad utlakning föreligger. De flesta grödor klarar en kort tids översvämning på några dagar och tar ingen skada av det med minskad produktion, men den får inte bli flera dagar i sträck. Generellt sett är kunskapsnivån låg hos fastighetsägare kring vart deras dagvatten leds och förmedlingen av den informationen brister ofta vid fastighetsbyte. Här skulle det behövas en förändring i systemet. Exempelvis kan information om dagvattenhantering och dikningsföretag föras in i fastighetsregistret. I dagsläget finns den information hos Länsstyrelsen eller Lantmäteriet beroende på när det anlades. Om information kring dikningsföretag förs in i fastighetsregistret skulle fastighetens andel av företaget också finnas med, därmed skulle vid en fastighets uppstyckning kostnaden för andelsomräkningen, automatisk bekostas av köparen och inte dikningsföretaget och nödvändig information kommer den nya ägaren till godo. På länsstyrelsens hemsida kan även information om vad som gäller kring ett dikningsföretag och hur det fungerar erhållas. Webbkartor finns också att studera, på stora delar av Skåne över dikningsföretagen och våtmarker. På jordbruksverkets hemsida finns flera skrifter om dikningsföretag och juridiken kring dem. INFRASTRUKTUR OCH VATTEN-RESURSER: Matti Envall Funktionsansvarig Vatten Investering - Teknik och Miljö Den 1 april 2010 avvecklades Banverket, Vägverket och SIKA och bildade den nya myndigheten Trafikverket. Den nya organisationens verksamhetsområde omfattar att långsiktigt planera, bygga, underhålla och sköta statliga vägar och järnvägar. Den infrastruktur som byggs, tillhandahålls och förvaltas har betydelse för landets vattenförvaltning både direkt och indirekt via: fysiska intrång och barriärer i vattenmiljö förorening av yt- och grundvatten schakt, muddring eller utfyllnad undermarksanläggningar, t.ex. tunnlar och pumpanläggningar Precis som andra statliga organisationer styrs Trafikverkets verksamhet av lagar, förordningar och regler. De krav och regler som främst påverkar Trafikverket när det gäller kvaliteten hos, liksom skyddet av våra vattenresurser är miljölagstiftningen, miljöbalken, svensk vattenförvaltning, ramdirektivet för vatten, transportpolitiska mål, trafiksäkerhet, framkomlighet och miljökvalitetsmål. Trafikverket behöver på grund av omvärldskrav och i rollen som statligt verk, myndighet och samhällsbyggare skaffa nödvändig kunskap, utföra utredningar och göra välgrundade prioriteringar på åtgärder. I rollen ingår också att skapa en nationell samordning och samsyn som en viktig del. Beslut, prioritering och kompensationsåtgärder ska ske på ett likartat sätt. 35

36 Trafikverket har som mål att i framtiden förändra sitt sätt att jobba och agera för att undvika de svagheter och brister som har uppkommit tidigare, vilket har resulterat i att byggnationsåtgärder inte varit miljö- och kostnadseffektiva samt att i dagsläget saknas skydd för många vattenförekomster. Det har även förekommit brister i efterkontroll och förvaltning av utförda åtgärder och återföring av kunskap har varit svag. Därför planerar Trafikverket att utföra och vidta följande nödvändiga insatser. Databas med kunskapsunderlag avseende risk för förorening av yt- och grundvatten Riktade åtgärder avseende skydd av yt- och grundvatten Skapa vägledande dokument, råd, krav och rutiner Informations- och utbildningsinsatser Kontroll och uppföljning av utförda åtgärder med rapportering till Vattenmyndigheten. Saker som redan gjorts är skriften Vägdagvatten, råd och rekommendationer för val av miljöåtgärd (Trafikverket, 2011). Trafikverket lägger årligen ca miljoner kronor till projekt som behandlar vattenskyddsåtgärder i befintlig struktur och då främst kring dricksvattentäkter. För framtiden ser Trafikverket bland annat att det finns ett stort utvecklings- och utbildningsbehov samt att det krävs nya sätt att jobba och samarbeta på. I dagsläget är det ibland svårt att samarbeta, vilket beror på att det är svårt med ansvarsfördelning och vem som ska stå för olika kostnader. En stor fråga för framtiden är också användande av salt som halkbekämpning, här behövs tydligare krav och råd. Trafikverket har som väghållare det direkta ansvaret för det statliga vägnätets miljöpåverkan. För hantering av dagvatten från vägar innebär detta: yt- och grundvatten ska skyddas mot skador av infiltrerat dagvatten och utsläpp i samband med olyckor vägsaltets inverkan på vattentäkter ska minska och på sikt upphöra vid all planering och projektering av vägar skall risker, sårbarhet och värde utredas för såväl yt- som grundvatten. I en vägmiljö alstras en hel del föroreningar som kommer från atmosfär, drift och slitage. Föroreningar kan sedan spridas vidare dels i avrinning mot sidoområden eller via ledningar men också via luften. Just den luftburna avdriften har fått större uppmärksamhet de senaste åren och kommer i framtiden tas större hänsyn till. När måste vägdagvatten tas om hand eller renas? Allt avrinnande vatten från vägytan liksom dränering av vägkroppen måste omhändertas i alla vägsammanhang. Det vanligaste sättet att hantera dagvatten är infiltrerbara, vegeterade sidoområden med öppna diken. Vid utformning av diken i vägens sidoområde görs ett avvägande utifrån funktioner och egenskaper som trafiksäkerhet, hydrauliska, miljömässiga och estetiska egenskaper samt ekonomiska hänsyn (nytta vs kostnad). 36

37 Följande punkter ska gås igenom i planering och bedömning av dagvattenanläggningar: 1. Beskriv föroreningskällan 2. Beskriv recipienten 3. Kontrollera föroreningskällor utanför vägområdet 4. Beskriv dikesfunktionen 5. Finns behov av speciella dagvattenåtgärder 6. Kostnader och skötsel 7. Upprätta mätbara mål. Fått det som är beställt? TEMA 3 TEKNIKISKA, JURIDIKISKA OCH MILJÖMÄSSIGA ASPEKTER Dimensionering av dagvattensystem i ett förändrat klimat: Marianne Beckmann, VA-syd Vid en förändring av klimatet i riktning efter vad IPCC förutspår, kommer att skapa förändringar för VA-branschens verksamhet och förutsättningar. Följande konsekvenser förutspås: Höjd temperatur Annan mikrobiologisk flora i råvattnet till vattenverken vilket de inte är anpassade för Högre vattennivåer i vattendrag, sjöar eller hav Marköversvämning Dämning i ledningssystem Ökat inläckage i avloppsledningsnätet Ökad regnintensitet och regnmängd Högre toppflöde Större regnmängd att avleda Ökad spridning av bekämpningsmedel med ökad avrinning Fler bräddningar och källaröversvämningar I dagsläget har det inte observerats någon klimattrend för korttidsnederbörd i Sverige, vad organisationen Svenskt vatten kunnat registrera. Statistik över de senaste 30 årens nederbörd visar ingen skillnad mot data från första halvan av 1900-talet. Men det säger inte att vi inte behöver reagera nu eller att ingen förändring av klimatet kommer. Förändringarna av temperaturen är små just nu, men kommer att accelerera och bli större i framtiden, så det gäller att i planeringen av framtiden ta detta i beräkning både i befintliga och nyexploaterade områden. Ledningsnätet i Sverige som omhändertar dagvatten är på många ställen i behov av förnyelse och de investeringar på runt 25 miljarder som görs i dag, räcker inte till för att täcka behovet. Det skulle behövas 25 miljarder till i investeringar för att klara slitaget och åldrandet av systemet (Svenskt vatten). Landets VA-organisationer och kommuner står inför ett stort investeringsbehov, oavsett någon klimatförändring. Ska system anpassas efter en klimatförändring måste ytterligare investeringar göras. För att kunna möta framtidens krav måste nya tankesätt och rutiner skapas. Det gamla synsättet att se dagvatten som ett problem och då främst ett kvantitetsproblem är förlegat. Vi måste se möjligheter med dagvatten och se det som en resurs vi kan få ut ekologiska och rekreativa värden av samt efter rening använda det till bevattning. Vi kan inte heller använda oss av en åtgärd i slutet för att ta 37

38 om hand dagvattnet utan en kedja med åtgärder måste till från lokalt omhändertagande på privat mark till fördröjning nära källan, trög avledning och samlad fördröjning på allmän platsmark. Hur ska vi bygga och agera för att minimera olägenheter i framtiden? Det gäller att: Bygg på rätt plats Planera för ytligt stående/rinnande vatten Inga snälla undantag vid inkoppling av fastigheter Samarbeta över gränser (VA, miljö, gata, park, fastighet, stadsbyggnad, exploatörer, markägare & landsbygd) Viktigare med systemtänk än rätt in i minsta detalj i projektering och planering Med att bygga på rätt plats menas att se till att ingen bebyggelse hamnar i områden vi vet kommer att översvämmas. Studera historiska kartor och se över vilka områden som ur VA-synpunkt är olämpliga att bebygga. Det kan vara lågpunkter i terrängen varifrån vattnet inte kan ledas bort, eller områden med dåliga grundförhållanden som på sikt kommer att vålla problem. Arbeta med detta redan i kommunens översiktsplan och markera områden som inte är lämpliga för bebyggelse. En viktig punkt i arbetet med att minska olägenheter i framtiden är att höjdsätta marken så att vatten inte kan skada byggnader (figur 33 & 34). Det gäller att skapa vattenvägar och områden som dagvattnet kan få rinna på eller bli stående och därmed inte skada bebyggelse. Planera för ytligt rinnande eller stående vatten, vilket görs enklast genom att höjdsätta rätt och placera byggnader högt och vägen lågt. Det är lätt hänt att andra aktörer kommer att vilja ändra på regler och krav men det gäller att stå fast i kraven och inte vika för påtryckningar. Figur 33: Planera för ytligt rinnande/stående vatten genom att placera husen högt och vägen lågt, därmed kan vägen användas som avlednings- och översvämningsyta vid extrem nederbörd. Figur VA- SYD. Figur 34: Här har skapas ett avrinningsstråk dit dagvattnet kan rinna och översvämma vid kraftig nederbörd. Avrinningsstråket är dimensionerat för ett 100 års regn och vid det långvariga regnet 2007 uppstod inga olägenheter i detta område. Figur VA SYD. 38

39 Nedan följer goda exempel på avvattningslösningar i stadsdelen Augustenborg i Malmö och hur det ser ut efter ett kraftigt regn (figur 35 39). Figur 35: Amfiteater på en skolgård dit vattnet leds vid kraftiga regn. Figur VA SYD. Figur 36: Amfiteater på en skolgård som fyllts efter ett kraftigt regn. Figur VA SYD. Figur 37: Damm med gräsyta som kan tillåtas att bli översvämmade vid kraftiga regn. Figur VA SYD. Figur 38: Yta som medvetet får översvämma vid kraftiga regn. Figur VA SYD. Figur 39: Planera för ytligt rinnande/stående vatten genom att placera husen högt och vägen lågt, därmed kan vägen användas som avlednings- och översvämnings yta vid extrem nederbörd. Figur VA SYD. 39

40 För strandnära bebyggelse gäller det att planera för stigande vattennivåer i sjöar och hav. VA-syd har gjort utredningar kring vilka områden där det föreligger risk att hamna under vatten, vid höga havsnivåer i dag och för den förutspådda höjningen med 89 cm. I dagsläget i Bunkeflostrand, söder om Malmö kommer havet att stiga upp till bebyggelsegränsen vid en havsnivåhöjning på + 1,56 m. Skulle den förutspådda höjningen med ytterligare 89 cm inträffa kommer 220 fastigheter i området att drabbas. Under 2011 har föreningen Svenskt vatten publicerat två skrifter, Hållbar dag- och dränvattenhantering (P105) och Nederbördsdata vid dimensionering och analys av avloppssystem (P104). I skrifterna redovisas många exempel på lösningar till ett hållbart dagvattensystem och hur man kan jobba med dessa frågor i planprocessen. De tar även upp hur man kan justera de gamla dimensioneringskriterierna till att vara anpassade för framtida klimatförändring, med hjälp av att en klimatfaktor adderas till befintliga. Beroende på var i Sverige man är kan en klimatfaktor på mellan för korttidsnederbörd användas, det vill säga dagens dimensionerande regn ökas med 5-30%. Svenskt vatten håller just nu på med att revidera skriften P90, som tidigare har varit den skrift som används för dimensionering av avloppssystem, till att vara anpassad för framtiden krav och förutsättningar. I arbetet med att uppnå en hållbar dagvattenhantering gäller det att tänka proaktivt och se möjligheter i stället för problem samt helheten är viktigare än detaljer. Nedan följer två exempel på parkeringsplatser med helt olika synsätt på dagvattenhantering (figur 40 & 41). Den vänstra bilden en konventionell parkeringsyta där dagvattnet leds till brunnar som snabbt leder iväg dagvattnet och till höger syns en bild där man försökt tänka lite nytt och istället leda av vattnet mot mitten och med hjälp av ett svackdike med träd, rena, reducera och fördröja dagvatten. Figur 40: Konventionellt sätt att omhänderta dagvattnet från en parkeringsyta. Figur VA SYD. Figur 41: Leda av vattnet mot mitten och med hjälp av ett svackdike med träd, rena, minska och fördröja dagvattnet. Figur VA SYD. 40

41 Københavns Kommunes LAR-håndbog: Jan Burgdorf Nielsen, Köpenhamns kommun I Köpenhamns spildevandsplan 2008 infördes ett direktiv att man i framtiden ska använda LOD i så stor utsträckning som möjligt. Detta resulterade i att Köpenhamns kommun ofta fick klagomål från entreprenörssidan, att de har stora problem med att konstruera LOD lösningar, i och med att det inte finns några dimensioneringskriterier. Likaså kom det ofta in kritik att LOD lösningar inte fungerar och det blir för dyrt. Därmed undveks dessa lösningar i projektering framför konventionell konstruktion. För att förbättra situationen sattes en grupp ihop med uppgiften att skapa verktyg och manualer för planering och byggnation av LOD. Gruppens arbete har resulterat i en LOD-projekthandbok med värderingsverktyg i att bedöma om en LOD passar in i situationen som råder på platsen och vilken typ av LOD-lösning som kan användas. Projekthandboken går även in på hur planerings- och projekteringsprocessen kan se ut. En metodbok har tillkommit som ger information om vilka metoder som passa till vilka förutsättningar, hur de ska dimensioneras och vilka anläggnings- och driftskostnader som kan förväntas. Målet med böckerna har också varit att sprida information om LOD samt skapa ett gemensamt språk mellan entreprenörer, rådgivare och förvaltningar. LOD-handboken med värderingsverktyg, bakgrundsrapporter, LOD relaterad lovgivning och LOD-metodboken samt ytterligare upplysningar kring LOD, finns att finna på webbsidan LOD-Projekthandbok LOD-projekthandboken är uppdelad i tre delar. Den första delen (Pixi) ger en introduktion i vad begreppet LOD står för, vad det innebär hydrologiskt och regler runt LOD. Del två (Idéniveau) ger en överblick över vilka metoder som är relavanta att arbeta med i olika delar av kommunen. Den tredje och sista nivå kallas projektnivån (Projektniveau) och ger brukaren möjlighet att uppväga för- och nackdelar med de enskilda metoderna i projektet. Målet med denna nivån är att skapa grundmaterial inför beslut av metod. I LOD-handboken presenteras ett flertal GIS-baserade så kallade möjlighetskort som ger information om förutsättningarna inom Köpenhamns kommun och som kan användas i värderingsarbetet och val av metod. De kan ge information om befintligt avloppssystem, föroreningsnivå i mark samt geologiska och hydrologiska förutsättningar som gäller för olika områden inom kommunen. Exempelvis innebär rött fält på miljökortet förorenat område, vilket är bevisat genom analyser. Orange färg indikerar förorenat område där inga analyser finns, utan misstanken bygger på tidigare aktivitet på platsen. Brunt indikerar olika förutsättning för sitt val av LOD lösning. LOD-metodkatalog LOD-metodkatalogen är uppbyggd efter att presentera de olika LOD lösningar efter en och samma struktur, för att skapa en miljö som gör det lätt att jämför olika metoder. Varje metod är beskriven efter följande struktur: 1. Datablad, 2. Generel beskrivelse, 3. Anlægsdele, 4. Dimensionering, 5. Drift og vedligehold, 6. Økonomi, 7. Referencer. Under kapitlet Generel beskrivelse tas följande rubriker upp: 1. Opbygning og funktion, 2. Krav for myndigheder, 3. Renseeffekt, 4. Landskab og beplantning, 5. Begrænsende faktorer. 41

42 I ekonomidelen redovisas översiktligt vilka drifts- och anläggningskostnader som uppkommer för varje metod. Tre olika typer av bebyggelse förutsättningar har skapats, se tabell 1. Typ 1. enfamiljshus (parcell hus) areal på 220 m 2, typ m 2 lägenhetshus (etageejendom) och typ m 2 större kontorskomplex. Denna del har blivit mycket populär av branschen och har i stor utsträckning hjälp till att öka användning av LOD. Tabell 1: Anläggnings och driftskostnader för tre olika typer av boendeformer. Type 1 Type 2 Type 3 Anlægsudgifter kr Driftsudgifter kr. pr. år Årlig udgift kr. pr. år (levetid 25 år) Slutsatser och erfarenheter Slutsatsen som Köpenhamn har dragit av arbetet är att katalog och metodbok har säkrat att LOD används vid exploatering och renovering av befintliga områden och har mottagits positivt av branschen. För att ytterligare försäkra sig om att LOD används och resultatet blir lyckat har ett LODforum skapats, där erfarenheter och kunskap kan utbytas. Juridiska aspekter på markavvattning och dagvattenhantering: Lennart de Maré I Sveriges finns det framtaget en rad juridiska bestämmelser och definitioner kring vattenverksamhet och dagvattenhantering. De bestämmelser som berör vattenverksamhet, vattenanläggningar, markavvattning och dagvatten finns främst i Miljöbalken (MB) (1998), LVV (1998), PBL (2011) eller i lagen om allmänna vattentjänster (AVT) (2006). Vattenverksamhet För vattenverksamhet och andra aktiviteter i anslutning till vattenverksamhet görs följande definition i MB (1998) 11 kap.: Med vattenverksamhet avses i 2 : 1. uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden, fyllning och pålning i vattenområden, bortledande av vatten från eller grävning, sprängning och rensning i vattenområden samt andra åtgärder i vattenområden om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup eller läge, 2. bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar för detta, 3. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden samt utförande av anläggningar och åtgärder för detta, och 4. åtgärder som utförs för att avvattna mark, när det inte är fråga om avledande av avloppsvatten, eller som utförs för att sänka eller tappa ur ett vattenområde eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål (markavvattning). 3 Med vattenanläggning avses en sådan anläggning som har kommit till genom en vattenverksamhet, tillsammans med manöveranordningar som hör till anläggningen. 4 Med vattenområde avses ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd. 5 Med vattentäkt avses bortledande av yt- eller grundvatten för vattenförsörjning, värmeutvinning eller bevattning. 42

43 Med vattenreglering avses ändring av vattenföringen i ett vattendrag till förmån för annan vattenverksamhet. Med vattenöverledning avses vattenreglering genom överföring av ytvatten från ett vattenområde till ett annat. [Miljöbalken, 1998] Det finns åtgärder som faller inom ramen för definitionen av vattenverksamhet men som allmänt sett inte ses som vattenverksamhet, exempelvis höjning av marknivån inför en byggnation. Här sker ingen avvattning av befintlig mark eller förändring av grundvattennivån. Samma gäller för rensning, viss form av grävning och sprängning inom vattenområde. De är vattenverksamhet enligt MB 1 kap 2 p.1 och får ibland effekter som markavvattning, men syftet är ett annat och ibland även varaktigheten och därmed diskvalificeras de från att definieras som markavvattning. Vad säger MB om underhåll av diken (underhållsrensning)? Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen, genom ändringar i vattenförhållandena (MB 11 kap. 17, 1998). Bristfälligt underhåll straffsanktionerat enligt (MB 29 kap. 8, 1998). Man måste också ta hänsyn till hänsynsreglerna likt all annan verksamhet i samhället. I de allra flesta fall krävs enligt MB 11 kap. 13 (1998) tillstånd för att få utföra avvattningsåtgärder i landskapet, men det finns undantag där tillstånd inte krävs. Exempelvis krävs inga tillstånd att täckdika jordbruksmark så länge rördimensioner inte överstiger 300 mm. Denna regel gäller endast för jordbruksmark och all annan mark kräver därmed tillstånd. Enligt MB (1998) 11 kap. 14 är all form av tillståndpliktig avvattning förbjuden där det är särskilt angeläget att våtmarker bevaras, det vill säga i princip all mark söder om Dalälven, bort sett från inre Småland. För att trots detta förbud få ett tillstånd att upprätta en ny avvattning, krävs en dispens från länsstyrelsen. Dispens får ges om det finns särskild själ. Normalt sett ges dispens för avvattning av områden som ska exploateras med ny bebyggelse. Dagvatten Avloppsvatten Det finns ingen egen definition av dagvatten i vare sig lagen om allmänna vattentjänster eller miljöbalken. Däremot nämns dagvatten med i begreppet för avloppsvatten i AVT (2006) 2 avlopp: bortledande av dagvatten och dränvatten från ett område med samlad bebyggelse eller från en begravningsplats, bortledande av spillvatten eller bortledande av vatten som har använts för kylning Definitionen i AVT (2006) på avloppsvatten skiljer sig från den i MB (1998). I MB 9 kap 2 p.3 avses med avloppsvatten vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för viss eller vissa fastigheters räkning (utan görs för alla fastigheter). Skillnaden ligger i att samlad bebyggelse inte alltid nödvändigtvis ligger helt eller delvis inom detaljplanerat område och när det gäller tillkoppling av dagvatten till ett markavvattningsföretag, så inkluderas alla fastigheter inom verksamhetsområdet och därmed inkluderas fastigheter utanför detaljplan, om där finns några. När avloppsvatten ska anslutas till en markavvattningsledning säger lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LVV) (1998) restvattenlagen 3 kap 5 : Kan ledningar för en markavvattning med väsentlig fördel användas för att avleda avloppsvatten från en fastighet, ska ägaren av denna fastighet delta i verksamheten, om ägaren själv eller den sökande till 43

44 markavvattningen begär det. Detta ska gälla även vid avledande av avloppsvatten från verksamhetsområdet för en allmän vatten- och avloppsanläggning. Vad som sägs om fastighetens ägare ska då i stället gälla huvudmannen för anläggningen Dag- och dräneringsvatten från område med samlad bebyggelse blir anslutning av avloppsvatten till markavvattningsledning, bara om det ingår i verksamhetsområde för allmän dagvattenhantering, annars blir varje fastighet ansluten på sina premisser och med villkoret om väsentlig fördel. Med väsentlig fördel avses att: med egen ledning/lösning avleda dagvattnet nedströms och släppa ut det där det inte kan orsaka skada på recipient ditt vatten naturlig rinner vattnet ska för att få släppas på uppnå naturvattenkvalitet det ska finnas tillräcklig kapacitet eller utjämnat till naturvattentillrinning det ligger på huvudmannens ansvar att det fungerar hela vägen Skötsel av våtmarker kan inte belasta markavvattningsföretag i och med att de har ett annat syfte. För våtmarker finns det flera frågor som kan bli svåra att lösa om inte man i god tid har varit förutseende och dokumenterat allt. Det kan röra sig om omprövning av företagets utformning och kostnadsfördelning. Vem är ansvarig verksamhetsutövare? Vad gäller efter avtalstidens utgång (fortsatt ansvar, utrivning, återställande, omprövning igen m.m.)? Frågor som behöver ses över inför klimatförändring och framtid: Får jag som ägare anpassa markavvattningssystemet till ökade flöden? Ja! Men underförutsättning att du inte orsakar skada eller för höga flöden nerströms. Vem ska tåla översvämningar? Vem bestämmer det? Behov av framsynt samhällsplanering och aktiva markavvattningsföretag! Dagvatten, avloppsvatten eller inte?: Margareta Svenning, Länsstyrelsen i Skåne I samhällsdiskussionen händer det lätt att det egentliga miljöproblemet faller bort och att det blir teknisk regeltolkning och definitioner som hamnar i fokus, i en komplex regeldjungel. Detta är synd och leder i stor grad att förbättringsåtgärder aldrig sätts in eller tar lång tid att genomföra. Dagvatten definieras som: tillfälligt förekommande nederbördsvatten som avrinner från hårdgjorda ytor. Detta dagvatten från detaljplanerat område samt begravningsplatser ses som avloppsvatten, enligt MB 9 kap 2. Logiskt är därför att betrakta dagvatten från detaljplanelagt område som avloppsvatten, enligt miljöbalken. Det borde också vara logiskt att hantera vägdagvatten utifrån samma kravprofil som för avloppsvatten, eftersom också vägen är hårdgjord och ger upphov till miljöproblem. För avloppsvatten gäller samma regler som för all miljöfarlig verksamhet enligt MB. Avloppsvatten måste tas om hand, renas och hanteringen följer vanliga regler om: tillstånd, anmälan, dispens krav från tillsynsmyndigheten allmänna hänsynsregler 44

45 Oavsett vad vi kallar dagvatten så föreligger samma aktsamhetskrav enligt miljöbalkens allmänna hänsynsregler (bevisbörderegeln, kunskapskrav, försiktighetsprincipen, produktvalsprincipen, hushållningsprincipen, platsvalsregeln, rimlighetsprincipen, förorenaren betalar, bästa möjliga teknik, lokaliseringsprincipen och kretsloppsprincipen) (MB 2 kap, 1998). Saknas genomtänkta strategier och planer för dagvatten i kommuner? Nja, kommunerna har en tendens att vilja skjuta frågan om dagvattenhantering och rening på framtiden. Trots att frågan är stor och komplex kan vi inte bara skjuta den på framtiden, utan belastningen som sker på miljön idag måste också bekostas av samhället idag och inte i framtiden. I dag renas i princip inget dagvatten och kan därför liknas vid en giftcocktail som innehåller allt från koppar, zink, asbest, svavel, kväveoxider, gummi, olja bakterier, PCB och näringsämnen. Det som tillförs denna giftcocktail försvinner inte utan den späds ut och allt sprider sig. Det gäller att rena och ta om hand utsläppen vid källan med bästa tillgängliga teknik, till en rimligt ekonomisk kostnad istället för att släppa ut de. Frågan om hantering av dagvatten från detaljplanerat område/ begravningsplats samt vägdagvatten har blivit ett planeringsdilemma inom kommuner, trots fulla möjligheter och skyldigheter enligt MB. Anledning till planeringsdilemmat kan vara: gamla gemensamma system för spill- och dagvatten belastar avloppsreningsverken nya separata system där dagvatten leds till separata utsläppspunkter (miljöbalken är svår att hantera när det gäller diffusa utsläpp, vilket har blivet ett faktum med separata system). verksamheter saknar ofta villkor för rening problem för kommuner när tekniska- och miljöförvaltningen och nämnder kolliderar ett ekonomiskt och administrativt problem svårighet för kommuner att hantera sina åtgärdsprogram enligt vattendirektivet på grund av att allt fokus har hamnat på enskilda avlopp i stället för mer övergripande stukturer. Dagvatten skall hanteras inom ramen för kommunens och regionens vattenförvaltningsplan och uppfylla miljökvalitetsnormer enligt vattendirektivet och därmed sörja för att en god vattenstatus uppnås. Detta ska ske oavsett hur man ser på att miljökvalitetsnormerna är gränsvärden, eller inte. De finns i miljöbalken 5 kap. och borde därmed gälla. Frågor för vidare diskussion Vad är en olägenhet enligt miljöbalken? Är ett utsläpp av förgiftat dagvatten från diffus utsläppskälla någonstans en olägenhet? Om! vem är i sådana fall ansvarig för den olägenheten? och vem är verksamhetsutövare när det inte finns något verksamhetsområde? Ordet olägenhet i miljöbalken är därmed en svaghet i lagen och skapar således onödiga problem. Det är också svårt att konstatera vem som är skyldig till ett utsläpp, när dagvatten kan komma från flera olika ställen vilka kan vara svåra att spåra. 45

46 Hur mycket renar dagvattendammar?: Jesper Persson docent, SLU Alnarp Frågor som kommer att diskuteras och ventileras under detta föredrag är. Varför ser dammar ut som de gör och hur borde de se ut? Vad säger forskningen om dammars reningseffekt? Figur 42: Damm för rening av dagvatten. Kent Fridell. Figur 43: Damm för rening av dagvatten. Kent Fridell. Variation på hur effektiv en damm är på att rena skiljer sig rätt kraftigt från dag till dag. Enligt en undersökning som gjordes av Pettersson (1999) på reningseffektiviteten för dagvattendammen Järnbrottet i Göteborg, gav svaret att skillnaden är stor. Resultatet redovisas i figur 44 och det kan utläsas att ibland så renar en damm mycket bra och ibland inte alls. Vad beror det här på? Removal efficiency (%) Large Järnbrott Pond TSS Lead Figur 44: Variation i reningseffektivitet för dagvattendammen Järnbrottet i Göteborg, baserat på massbalansen approach for single storm events. Pettersson TJR (1999). En förklaring till resultatet kan vara hur provtagningen av dammen har gjorts. I figur 45 redovisas hur lätt det kan bli fel, vid provtagning av reningskapaciteten på en damm, om man inte tänker sig för innan. Den röda ovalen med ett stort A symboliserar ett regn med en viss föroreningshalt och storlek. Avrinningsvattnet A passerar relativt snabbt dammen (den blå ovalen) på grund av att mängden är stor i förhållande till damens storlek. Mäter man koncentrationen föroreningar både innan och efter dammen, kan man i detta scenario konstatera att en viss rening har skett (ljusare röd färg på ovalen). 46

47 Figur 45: En damms reningseffekt styrs främst av storleken på dammen i förhållande till reducerad avrinningsyta. Vid provtagning för att skapa sig en uppfattning om rening gäller det att ha kontroll på att man provtar samma vatten innan och efter dammen. Illustratör Jesper Persson. I scenario 2 kommer först ett relativt rent avrinningsvatten från ett mindre regn (b) som inte är så stort och ryms därmed i dammen. Strax efter kommer ett nytt regn som skapar ett väldigt förorenat vatten och trycker ut det renare vattnet b. Mäter man nu både ingående och utgående vatten uppnås en stor skillnad, på grund av att det inte är samma vatten som mäts. I scenario 3 sker motsatsen till scenario 2, här är det ett rent vatten som trycker ut ett mer förorenat vatten som kommit tidigare och inte hunnit med att renas. Av experimentet kan alltså dras slutsatsen att det är tiden som vattnet spenderar inne i dammen som har störst betydelse vilken reningseffekt som kommer uppnås. För cirka 100 år sedan kom amerikanen Hazens fram till teorin att en större damm har högre reningseffekt, vilket kallas för surface load theory. Den teorin säger att dammen skall vara stor till ytan i relation till avrinningsområdets hårdgjorda yta, (dvs. inflödet) för att uppnå största reningseffekt. Denna kunskap har lett till att dagvattendammar har tidigare varit dimensionerade efter följande formel (Pettersson 1999). dammyta effektiv (reducerad)avrinningsyta För att undersöka hur teorin om att ju större dammen är ju bättre rening uppnås, startades ett projekt för att se hur detta stämmer i praktiken. Projektidéen var väldigt enkel och byggde på att samla in alla provtagningar som gjorts på dagvattendammar som mottar dagvatten från vägar och se hur reningseffekten såg ut. 47

48 Följande kategorisering sattes upp: 1. Flödesproportionell mätning av flera kontinuerliga regn 2. Flödesproportionell mätning för enstaka regn 3. Stickprov ( grab sampels ) 4. Sedimentprov. Fram till 2005 har det gjorts 51 stycken provtagningar på de ca 500 dammar som fanns vid den tiden (Idag över 1000 stycken dammar). Av de 51 provtagningarna sorterades hela 42 stycken bort på grund av bristande rutiner vid provtagning. Dammarna i tabell 2 var de som blev kvar och ansågs ha tillförlitliga provtagningsresultat för studien. Tabell 2: Dammar som ingick i studien och som ansågs tillförlitliga. Persson, J. & Pettersson, T. (2006). Svenska dagvattendammar: om provtagning, avskiljning och dammhydraulik. Publikation 2006:115, Vägverket När reningseffekten jämfördes med storleken fick man ingen korrelation eller tydligt samband alls (figur 46). Slutsatsen som kan dras av försöket är att det då måste bero på något annat t.ex. temperatur, vattenkemi eller vegetation. I undersökningen fanns ingen information kring hur dessa förutsättningar såg ut för respektive damm. En annan felkälla kan vara dammens hydraulik vilket i stor utsträckning styrs av formen och mängden dödzoner i dammen (figur 47). Även om man justerade resultatet mot dammarnas hydraulik uppnåddes ingen tydlig korrelation. 48

49 Avskiljningseffektivitet [%] Specifik dammarea [m 2 /ha] Figur 46: Resultatet av försöket att hitta korrelation mellan specifik dammarea och avskiljningseffekt. Persson, J. & Pettersson, T. (2006). Svenska dagvattendammar: om provtagning, avskiljning och dammhydraulik. Publikation 2006:115, Vägverket. Figur 47: Den hydrauliska effekten i en damm styrs till stor del av hur mycket dödzoner som finns. Persson, J. & Pettersson, T. (2006). Svenska dagvattendammar: om provtagning, avskiljning och dammhydraulik. Publikation 2006:115, Vägverket. Följande slutsatser kan dras av studien. Slutsats 1. Provtagningen av dagvatten är bristfällig och bör förbättras genom bättre kompetens hos beställare och utförare. Av de 27 dammar som undersökts höll bara 8 stycken en så hög kvalitet att resultaten har kunnat användas för att till exempel, kvantifiera en damms avskiljningseffektivitet. Rekommendation: En enkel kvalitetshöjande åtgärd är att låta en oberoende expert granska provtagningsprogram och tolkning av resultat. Slutsats 2. Det finns en liten mängd användbar data över dammars föroreningsavskiljning och hydraulik. Rekommendation: Det är mycket kostsamt att genomföra korrekta provtagningar av dagvattendammar. Det är därför bättre om resurser samlas för att genomföra korrekta provtagningar snarare än till exempel många stickprovsmätningar. Slutsats 3. Sambandet mellan avskiljning och dammens specifika dammarea är oklar. Det är mycket svårt att fastställa tydliga samband mellan avskiljningseffektivitet och dammens specifika area såväl som dammhydraulikens inverkan. Detta beror troligen på att många faktorer förutom specifik dammarea och hydraulik har betydelse för avskiljningskapaciteten. Rekommendation: Mer forskning behövs. Ett alternativt ställningstagande är att övergå till att bara mäta halter i syfte att avgöra vattnets ecotoxitet. 49

50 TEMA. 4 KLIMATANPASSAD VATTENPLANERING Klimatförändringarna och vattnet: Göran Ewald, Malmö Högskola, Urbana Studier Klimatförändringarna Följande förändringar förväntas ske i Skåne fram till 2100 enligt många stora organisationer. 0-20% mer nederbörd på årsbasis Mer vinternederbörd Fler skyfall sommartid 0-25% lägre grundvattenbildning 0-60 dagar längre växtsäsong 2-4 C varmare medeltemperatur Fler långvariga värmeböljor Mildare vintrar Minskad nederbörd under växtsäsong 0,9-1,6 m högre havsnivå Källa: SMHI, SGU, IPCC, LU Dessa förändringar av klimatet kommer att resultera i att vi i Skåne kommer att få ett klimat som finns i norra Frankrike i dag. Denna förändring av det skånska klimatet kommer att få följande konsekvenser på förutsättningar att bedriva livsmedelsproduktion och hydrologi (vattenbalans). Ingen vårflod Jämnare vattenflöden på grund av att nederbörden inte lagras som snö Mindre tjäle Varmare och torrare somrar Fler värmeböljor Lägre flöden i vattendrag Längre växtsäsong Intensiva regn Ökat bevattningsbehov Högre vattentemperatur pga. mindre vattenläckage ut från grundvattenzonen Vi vet vad vi ska göra och Skåne har möjligheter. Förändringar av klimatet kommer att resultera i både många möjligheter och flera utmaningar. Det som kan förväntas i möjlighetsväg är att fler sorters grödor kan odlas och under en längre säsong, mer turism, chans att utveckla mer grön teknik och nya nischer. Förändringen kommer även att ge möjlighet till nyskapande, tänka i nya banor och att vara innovativ i sin planering och design. De stora utmaningar som en klimatförändring kan skapa är, att anpassa samhället till en förändrad vattenbalans. Det vill säga att kunna ta om hand kraftig nederbörd, ett lägre grundflöde i vattendrag och en högre havsnivå. För att klara dessa förändringar ligger utmaningen i att tänka i nya banor och skapa effektivare sätt att samverka mellan olika aktörer och förvaltningar. Vi vet i stor utsträckning vad vi måste göra, det handlar mer om att få till ett bra samarbetsklimat som resulterar i kraftig handling och det nu! I stor utsträckning är det inga nya problem som kommer med ett förändrat klimat. Problemen och utmaningarna finns redan i dag i vårt samhälle, skillnaden är att de kommer 50

51 att bli större i framtiden. Även om det inte skulle bli en klimatförändring måste åtgärder sättas in i alla fall. Exempelvis är situationen för vattnet i Skåne redan idag uselt och flertalet vattendrag klarar inte kvalitetsnormerna i vattendirektivet. I dagsläget finns inte rimliga marginaler för natur, miljö, naturresurser, livskvalitet osv. utan situationen är i akut behov av åtgärder. Sammanfattningsvis kan sägas att Skåne har goda möjligheter att vinna på en klimatförändring men det gäller att handla nu och framför allt kring områdena: Offensivt strandskyddsarbete Kraftfullt grundvattenskydd Modern bevattningsteknik (val av gröda) Minskad kemikalieanvändning Slut på sektoriseringen inom förvaltningen Nedan kommer ovan nämnda områden att gås igenom när det gäller vilka konsekvenser förutspådd klimatförändring kommer att skapa. Kust/stränder kvar om 100 år? De senaste klimatrapporterna förutspår en havsnivåhöjning på mellan 0,9-1,6 m fram till Det finns i Skåne ca 70 km 2 relativt opåverkad strandzon ( 0,7 % av Skånes yta) om man utgår ifrån att strandzonen går 100 m ut i vattnet och 100 m upp på land. I dagsläget (2008) planeras det för bebyggelse på ca 10 km 2 inom områden som ligger < 5 m över havsytan. Detta är inte exakt samma som den nämnda strandzonen, men kan ses som ett bevis på att stranden hotas både av havshöjning och exploatering på land. Vid en havshöjning är det inte bara höjningen av vattenytan som kommer att skapa problem utan även den påföljande erosionsprocessen. En meter högre havsnivå kommer att generera en erosionsprocess som vill beta av m av kustzonen upp på land. Detta gör att vi inte kommer att ha mycket till strandzon kvar i Skåne. Havsnivån och erosionsprocessen kommer att förflytta sig upp till vägar och bebyggelse och resultera i att den allmännas rättsliga marken kommer att försvinna. En åtgärd som många kommuner funderar på är att skydda stränderna med vallar, men vilken typ av stränder kommer det att skapa och hur snyggt är det? Vid en havshöjning kommer flertal områden med bebyggelse att hamna under havsnivå. Hur ska dessa områden dräneras? Med pumpar? Jordbruk För jordbruket kommer en klimatförändring till varmare att generera en växtsäsong som är ungefär 60 dagar längre, bättre tillväxt och ett ökat bevattningsbehov på grund av högre temperatur och därmed större avdunstning. Ett högre bevattningsbehov kommer att bli en utmaning att lösa i och med att tillrinningen till vattendragen kommer att minska. Detta kommer att resultera i att ett bättre utnyttjande av vattnet krävs. En högre temperatur och längre växtsäsong kommer att generera nya skadegörare som infinner sig i landskapet. Bevattningsbehovet kommer att öka från dagens riktvärde på 150 mm till 200 mm under växtsäsong, vilket är 2000 m 3 /ha (Jordbruksverket). Arealen som har bevattningskapacitet ligger på ca ha, vilket motsvarar 10 % av Skånes jordbruksmark (Jordbruksverket). Det potentiella bevattningsbehovet = 100 miljoner m 3 /växtsäsong vilket är mer än hela Sydvattens årliga konsumtion som ligger på 75 miljoner m 3. Jordbruket behöver därför bli bättre på att hushålla med sitt vatten genom att 51

52 behålla mer och släppa ut det långsammare. Jordbruket är bra på att dränera bort och avleda överskottsvatten vilket skapar hydromorfologiska skador i vattendragen. Att det blir stor avrinning från asfalt och hårdgjorda ytor jämfört med naturmark är välkänt, men även från åkermark blir avrinningshastigheten betydlig större än från naturmark. Det räcker med en yta som består av 10 % asfalt eller 30 % åker för att skapa samma avrinningshastighet som från naturmark. De hydromorfologiska skador som uppkommer sårar vattendragen och rubbar ekosystemen. Figur 48 visar på skador i ett vattendrag som uppkommit på grund av hög avrinningshastighet från kringliggande mark. Figur 48: Hydromorfologiskskada i ett vattendrag pga. hög avrinningshastighet i områdena runt omkring. Figur Göran Ewald. Ett sätta att illustrera hur väl anpassat ett vattendrag är att uppnå en bra ekologisk potential (krav enligt vattendirektivet) är att mäta dess hydromorfologiska potential. För att ett vattendrag ska få en bra ekologisk potential får hårdgörningsgraden i ett avrinningsområde, inte överstiga 10 % av den totala ytan eller 30 % åkermark. Stora delar av Skåne klarar inte att uppfylla dessa krav och sämst till ligger Malmö i Skåne. Bilden ser därmed rätt svart ut men kan man med hjälp av ny teknik och sätt att förvalta åkermark och hårdgjorda ytor minska och reducera flödespuckel, är mycket vunnet. Jordbruket och staden behöver med andra ord behålla mer nederbörd och det vatten de släpper ut ska ske långsammare. Grundvatten Nybildning av grundvatten sker vanligtvis under vintern och konsumeras under vegetationssäsongen. Det kommer att fortsätta så även vid en klimatförändring men nivån kommer att förändras, figur 49. Enligt SGU kommer grundvattenbildningen i Skåne att minska med upp till 25 %. 52

53 Följande förändring av grundvattnet kan förutspås: Minskad nettonybildning Kustnära saltvatteninträngning Ökade uttag Ökad förorening/kortare omsättningstid Lägre ytvattennivåer lägre nybildning Djupare borrhål ger sänkning av ytligt grundvatten Större uttag ur befintliga dricksvattenuttag Figur 49: Förutspådd förändring av grundvattenregimen. Figur Göran Ewald. Dricksvatten En klimatförändring kan få stor konsekvens på tillgången av dricksvatten i delar av Sverige. Bolmen som i dag fungerar som dricksvatten för stora delar av Skåne, kommer i framtiden få svårt att räcka till som källa under delar av året. Redan idag under sommaren är flödet ut från Bolmen i Skeen, lägre än det maximala tillåtna uttagsmängden. Tillåten uttagsmängd från Bolmen ligger på 6 m 3 /s och Sydvattens reningskapacitet ligger på 2,4 m 3 /s och uttaget i dagsläget är 1,3 m 3 /s. Tittas det in i framtiden beräknas nederbörden i avrinningsområdet till Bolmen inte att förändras men avdunstningen kommer att bli högre och därmed kommer tillrinningen till Bolmen att minska och därmed också utflödet. Anledningen till att situationen kring resursen dricksvatten kan bli alarmerande är att följande förväntas ske vilket kommer att påverka dricksvatten tillgången: Ökad befolkning Färre täkter på grund av exploatering eller förorening av dem Minskad nybildning Ökade uttag Ökad föroreningsrisk Till följd av detta bör kommuner och andra förbrukare av dricksvatten övergripande se över sin tillgång och förbrukning genom att: Kartlägga alla möjliga dricksvattenkällor i kommunen även de idag outnyttjade Muta in alla grundvattentäkter för att säkra allmänintresset Prioritera ur kvalitets- och kvantitetsperspektiv Säsongsplanera uttag låt täkter vila och regenereras vintertid Rent principiellt bör följande generella hållning gälla och följande bör göras: Grundvatten är först och främst dricksvatten Ytvatten är ingen höjdare som dricksvatten Upprätta vattenskyddsområden, även kring ytvattentäkter (saknas t.ex. för Bolmen) Gör det attraktivt att äga mark i vattenskyddsområde genom att stödja och supporta ägare Ta betalt! Förvaltningsarbete ska kostnadstäckas Var tydlig med vem och till vad, vatten tilldelas vid brist 53

54 Föroreningar/miljögifter Situationen i dagsläget när det gäller föroreningar och miljögifter i naturen är ohållbar. För höga halter av skadliga ämnen finns i insjöfisk och därmed bör sådan fisk inte konsumeras mer än 2 3 ggr per år. Även i nutid svartlistas sjöar på grund av att föroreningshalter har stigit, exempelvis Börringesjön. Vidare hittas rester av bekämpningsmedel som ligger 3 x högre än gränsvärden i 49 av 52 fall (41 av 247 tillåtna preparat). Rester av bekämpningsmedel finns i alla ytvatten och är högre än vad som har visat sig med säkra metoder vara ekologiskt skadliga. Även näringsämneshalter är för höga ur ett ekologisk hälsosamt perspektiv och ständigt sker överstiganden av luftkvalitetsnormer. Ytterligare faktorer som talar för att situationen kring miljögifter i samhället är ohållbara är att avloppsreningsverk inte klarar av att rena från farmaceutiska preparat vi spolar ut. Miljöövervakning är bristfällig och inget sammanhållande provtagningsprogram finns och metodiken är bristfällig. Samtidigt finns det risk för att mängden växtskyddsmedel kan komma att öka på grund av: Längre växtsäsong - fler applikationer Fler skadegörare - fler mål för applikation Nya grödor nya medel Fler skyfall ökad förlust via ytavrinning Lägre sommarflöden i ytvatten - minskad utspädningseffekt - ökad koncentration i ytrecipienter Förvaltning I hög utsträckning finns de lagar som behövs och den kunskap som krävs, det gäller mer att följa dem och börja agera. Det är inte lätt för enskilda aktörer att klara allt detta själva, utan det krävs gränsöverskridande samverkan för att nå en god vattenplanering och att klimatanpassa samhället. Exempel från Odense: Nena Kroghsbo, Vandcenter Syd I Odense i Danmark ligger en stadsdel som heter Sanderum. Under 2006 och 2007 drabbades Sanderum av höga nederbördsmängder vilka resulterade i översvämningar i området. De regn som kom motsvarade 2006 ett 10 års regn och 2007 ett 50 års regn. Vid båda tillfällen blev resultatet stora skador på bostäder i området och för ca 10 hus fick de boende flytta ut, medan de blev reparerade från skador som översvämningen hade orsakat. Villaområdet som ligger i en lågpunkt är byggt där det tidigare har funnits en mosse. Efter översvämningen började kommunen arbeta hårt för att få fram en lösning på översvämningsproblematiken i området. Det visade sig rätt snart att det inte skulle bli något lätt problem att lösa. Området som översvämmades ligger i en lågpunkt i landskapet där det innan exploateringen hade funnits en mosse. Dagvattensystem från området klarar inte av de stora nederbördsmängderna och att dimensionera upp dem kommer att bli väldigt dyrt och sågs därmed inte som ett rimligt alternativ. Kommunen började då titta efter om problemet skulle kunna lösas med hjälp av någon form av fördröjningsdamm. Att bygga en fördröjningsdamm var inte heller någon bra lösning för det fanns ingen plats att anlägga den på, inom rimligt avstånd. Flertal andra lösningar undersöktes men de stred alltid mot andra intressen i området. Tiden rann i väg och man beslutade sig för att skapa en träff med de boende och informera om att de inte har glömt översvämningsproblemen men att det är svårt att lösa, till en rimlig kostnad. Detta visade sig bli ett lyckat drag från kommunens sida. Under mötet kom det upp förslag från de boende om att lösa in fastigheter som låg i de översvämningsdrabbade området och där bygga fördröjningsdammar. Efter mötet arbetades följande lösning fram av kommunen som bygger på de boendes förslag. Inköp av översvämningsberörda hus vilket 54

55 resulterar i att en utbyggnad av existerande bassäng vid Ejersmindevej till 7000 m 3 kan bli möjlig samt anläggning av ny dagvattendamm vid Mågebakken på 3000 m 3 och strypning av utloppet från Hvidkærmosen från 800 l/s -> 120l/s vilket motsvarar ca 1l/s/ha. Köp av hus för rivning Kommunen började undersöka förslaget och kunde inte finna några hinder i att lösa in fastigheter och anlägga dammar istället. Vid en icke bindande förfrågning visade det sig att 7 fastighetsägare kunde tänkas sig, att kommunen löste in fastigheten till ett marknadsvärde. Kommunen inledde en dialog med de intresserad kring hur inlösningen skulle ske. Det var viktigt från kommunens sida att inte trycka eller pressa på några boende till att acceptera en inlösning, utan allt skulle ske på egen fri vilja, men till en rimlig ersättning. Därför anlitades tre mäklarfirmor och ett genomsnittligt värde från deras värdering erbjöds de boende, inklusive ersättning för flyttkostnad. Ett samarbete inleddes också med de kvarboende om hur de nya dammarna skulle utformas. De boende accepterade ersättningen och i juli 2009 var de nya dammarna färdiga till en kostnad på ca 30 milj. DKK inklusive köp av fastigheter. Vad har Vandcenter Syd dragit för lärdom av projektet? Skapa en öppen dialog med fastighetsägare och boende i problemområden och ge dem information om situationen Ge dem möjlighet att uttrycka sina erfarenheter och ge förslag på lösningar Det är viktigt med frivilliga avtal med de boende som flyttar Inga får känna sig pressade av grannar, kommun eller fastighetsbolag Ge dem tid att överväga offerter Deras åtagande skall behandlas konfidentiellt Tomtägare skall delta i utarbetning av den valda modellen för prissättning och köpekontrakt Öppen dialog kring dammar med de boende som blir kvar i området Våtmarksanläggningar runt Helsingborg: Claes Nihlén, Miljöförvaltningen Helsingborgs stad Förutsättningar som råder i Helsingborgs kommun är inte optimala för att få in och öka andelen våtmarker i landskapet. Anledningen är att det finns väldigt lite mark som inte antingen är intensiv jordbrukmark eller exploaterad mark med bebyggelse. Att klämma in en våtmark på några hektar här skapar lätt irritation hos markägare, även om det finns brist på vatten i denna typ av miljö. Trots dessa svårigheter har kommunen lyckats anlägga ett 60-tal våtmarker i Helsingborg och Rååns avrinningsområde sedan Kommunen har i stor utsträckning arbetat med att få markägare att frivilligt släppa till mark. Kommunen har skickat ut förfrågningar om de har förslag på områden som de skulle kunna avvara, till en våtmarksanläggning. Detta tillvägagångssätt resulterar ofta i att mark utan optimala egenskaper för en våtmark kommer på förslag. Bara för att det lite då och då står vatten på ett område, innebär inte det att området är optimalt för att skapa en resurseffektiv, mångfunktionell våtmark. Oftast kräver dessa platser stora schaktningsinsatser för att komma ner till dräneringssystemet som ska generera vattnet till våtmarken. De första våtmarker som byggdes skapades genom att ett större område schaktades ut vid sidan av ett vattendrag. Detta har lett till dyra våtmarker på grund av stora schaktningsarbeten och ibland även borttransport av massor. Vilket i sin tur resulterat i att pengarna inte räcker till att göra flacka slänter som gynnar det biologiska livet i våtmarken. Ett mer kostnadseffektivt sätt att arbeta är att dämma upp ett befintligt vattenflöde i landskapet, så att ett större område blir översvämmat. För att kunna göra detta krävs att man 55

56 utnyttjar topografin i landskapet och där så är möjligt leder om vatten från högre nivåer. På detta sätt kan man skapa billiga anläggningar som ger hög biologisk mångfald samt god renings- och fördröjningsförmåga (figur 50). Figur 50: Våtmark med flacka stränder vilket hjälper till att skapa en hög biologisk mångfald. Figur Linda Axelsson, MF, Helsingborgs stad. En stor utmaning med att anlägga en våtmark är att ta hand om de stora flödesvariationerna. Vid höga flöden skapas lätt erosion och uppehållstiden blir kort, med låg reningsgrad som följd. När det är låga flöden finns risk att anläggningen blir torrlagd med problem för det biologiska livet som resultat. Målet med dagens våtmarker är att göra dem mångfunktionella, det vill säga att de ger en hög rening, flödesutjämning och biologisk mångfald samt eventuellt också fungera som en bevattningsresurs. Att uppnå detta är inte lätt i och med att flera funktioner har motstridiga krav. Som exempelvis kräver utjämningsmagasin stor ledig volym och reningsfunktionen en lång uppehållstid. Ett bra avvägande i utformningen kan ge mervärden i form av bevattningsvatten, biologisk mångfald och rekreation. Utloppets utformning är mycket viktig för anläggningens funktion. Lättast uppnås detta genom att låta tekniker vara med vid projektering av våtmarker och naturvårdare vid konstruktion av utjämningsmagasin. Nedan följer några exempel där en bra avvägning mellan renande, biologiska och utjämnande funktioner har gjorts (figur 51 54). 56

57 Figur 51: En fördröjningsdamm i Horsahagen med en pasströskel så att vatten bara kan komma in i anläggningen, när vattennivån i vattendraget utanför stiger. Visar en översvämningssituation på platsen för våtmarken innan våtmarken Figur 52: En fördröjningsdamm i Horsahagen med avskärande dike eller dränering finns utanför våtmarken för att skapa en gräns mot produktionsmarken. Illustratör Linda Axelsson, MF, Helsingborgs stad. Figur 53: Ett biflöde vid Ättehög dämdes upp samt det schaktades 2000 m3 vilket skapade en våtmark på en volym av m3. Minimiflöde kan hela tiden rinna rakt igenom. Illustratör Claes Nihlén, MF, Helsingborgs stad. Figur 54: En damm i Ättehög sett från inloppssidan. Fördelen med dämning är att det oftast skapar svacka slänter och stränder vilket gynnar det biologiska livet. Figur Claes Nihlén, MF, Helsingborgs stad. Gröna tak och fasader: Annika Kruuse, fil dr Miljöförvaltningen, Malmö stad I dagens städer är andelen hårdgjord yta hög på bekostnad av mängden vegetation. Det resulterar i att produktionen av så kallade ekosystemtjänster, är låg inne i städer. Med ekosystemtjänster menas, funktioner i ekosystemen som påverkar och reglerar den fysiska miljön ur ett mänskligt perspektiv. Det kan röra sig om vattenhantering, klimatreglering, luftkvalitet, urban odling, social gemenskap, biodiversitet, bullerdämpning eller hälsa och livskvalitet. Ett sätt att öka stadens förmåga att generera ekosystemtjänster är att öka mängden vegetation i den urbana miljön, vilket kommer att kräva utrymme. Kampen om utrymmen i och runt städer är hård och de rurala områdena kommer att behövas för produktion av biomassa, mat, bränsle, byggnadsmaterial mm. Behovet av dessa produkter spås komma att öka i framtiden och därmed blir kampen än hårdare. Därför gäller det att försöka utnyttja alla tänkbara utrymmen som tak, väggar och mellanrum för vegetation som gröna tak, stadsträd och gröna fasader. Nedan följer några exempel på olika design och konstruktion av gröna tak (figur 55-58). 57

58 Figur 55: Ett exempel på ett tjockare grön tak från Augustenborg i Malmö. Kullarna är uppbyggda med hjälp av frigolit för att hålla nere vikten. Figur Annika Kruuse. Figur 56: Ett tunt grönt tak från Zurich i Schweiz. Vid utbyggnaden av en tågstation krävde myndigheterna att ruderat området som då skulle tas i anspråk måste ersättas med ett nytt. Ovanför de bärande pelarna är substratet tjockare, i dessa kullar är den biologiska mångfalden dokumenterat hög. Figur Annika Kruuse. Figur 57: Extensiva gröna tak i Västra hamnen i Malmö. Figur Tor Fossum via Annika Kruuse. Figur 58: Intensivare gröna tak på mm i Dietikon Schweiz. Arkitekt Peter Vetsch. Figur Annika Kruuse. Gröna tak Gröna tak är vegetation och substrat på tak och indelas i extensiva och intensiva gröna tak: Extensiva gröna tak. Tunt och lätt. Moss-sedummatta är det vanligaste. Mer eller mindre skötselfritt. 4-5 centimeter tjockt, absorberar ca 50 % av regnet (årsmedelvärde) Intensiva gröna tak. Tjockare och därmed tyngre men ger större möjligheter till variation i substrat tjocklek. Viss skötsel krävs. 15 cm substrat absorberar % av regnet (årsmedelvärde) I stadsdelen Augustenborg i Malmö finns en demonstrations- och försöksanläggning för gröna tak på 9000 m 2 och som är öppen för besök. Mer information se Ekosystemtjänster som genereras av grön vegetation Vattenhanteringseffekten av gröna tak. I ett naturligt ekosystem infiltrerar stora merparten av regnvattnet och utsätts då för någon form av renande process, medan i en stad med hårdgjorda ytor rinner den stora merparten av regnvattnet av på ytan och måste tas om hand av det konventionella VA-systemet. I en modern dagvattenhantering sker detta lokalt i öppna system med diken, kanaler 58

59 och dammar, därmed minskar översvämningsrisken, vattnet renas och grundvatten kan fyllas på. Gröna tak kan vara en dellösning i detta arbete att uppnå ett hållbart dagvattensystem. Klimatregleringseffekten av gröna tak: Den urbana grönstrukturen är viktig för att reglera temperatur och lokala översvämningar. Detta sker främst genom avkylning genom evapotranspiration (när det är varmt), infiltration, upptag av vatten och långsammare avrinning. Vegetationen i staden har en viss fastläggning av CO 2 och kan därmed hjälpa till att sänka dessa nivåer. Gröna tak har även en isolerande effekt på dåligt isolerade byggnader. Normalt sett i Sverige är taken välisolerade och därmed blir den isolerande effekten, av att lägga på ett grönt tak försumbar. Har man däremot en byggnad med bristande isolering uppnås en betydande effekt. Modelleringsarbeten har gjorts över staden Toronto i Kanada på vilken effekt gröna tak har på temperaturen i städer. Skulle alla platta tak med lutning på < 2 % och som är större än 350 m 2 stora, gröngöras till 75 % kommer medeltemperaturen att minska med mellan 0,5 och 2 C, beroende på årstid (Ryerson University, Det har även gjorts modelleringsarbeten på hur effekten på temperaturminskningen skiljer sig från olika städer i världen. Vid modellering har två olika gator jämförts: den ena utan grönska, den andra omgiven av klätterväxter och gröna tak. I studien utgick man från hur stor minskningen skulle bli av normaltemperaturen den varmaste sommardagen. Resultatet visar att temperaturen i Moskva minskar med 3,5 C vilket är < Montreal < London < Aten < Beijing < Brasilia < Hong Kong < Mumbai < Riyad med störst minskning på 11 C. Ju varmare desto större kylande effekt så länge det finns vatten i systemet. Behov kan därför föreligga att bevattna systemen för att uppnå största effekt. Ekonomiskt ger gröna tak: Investeringskostnad för ett grönt tak när man på plats sår in vegetationen i substratet är ca 200 kr/kvm och om det köps in färdigt ca kr/kvm Eventuell skötselkostnad. Minst en årlig översyn för att eventuellt plocka bort oönskad vegetation mm Ökad livslängd på takpapp (30-40 år) Eventuell isolerande effekt Folkhälsa stressreduktion och rekreation Vattenhantering, luftrening, pollinering Ökat fastighetsvärde Gröna fasader ger likande fördelar och ekosystemtjänster som gröna tak och kan därmed ha stort positivt inflytande på staden klimat. Nedan följer några exempel på gröna fasader (figur 59 62). För att lyckas med att öka andelen vegetation i staden på tak och fasader krävs bra samarbete mellan olika aktörer samt införande och användande av grönytefaktor och gröntal. 59

60 Figur 59: Vegetation i balkonger med 30 cm substrat över hela ytan ökar mängden ekosystemtjänster i den urbana milön. Figur Annika Kruuse. Figur 61: Ställningar för klätterväxter minimerar risken för skador på fasaden. Här ett 60 tals-område utanför Berlin. Figur Annika Kruuse. Figur 60: Vegetation ökar attraktiviteten hos till exempel miljöhus. Figur Annika Kruuse. Figur 62: Vegetation på vajrar mellan husen för att öka mängden vegetation i den täta staden. Figur Annika Kruuse. 60

61 Översiktsplanen som verktyg för modern vattenplanering: Helena Björn Miljöstrateg, Lomma Kommun Lomma kommun står inför en hel del utmaningar i framtiden, vilket till stor del beror på förutsättningar i området där kommunen ligger. Problem som kommunen bland annat brottas med är övergödning, erosion, översvämning, ökad hårdgörningsgrad i tätorterna, utplåning av livsutrymme för växter och djur, högt exploateringstryck och behov av bevarande av värdefull natur som t.ex. förflyttningsvägar för arter. Översvämningsproblematiken beror både på att risk föreligger att havet stiger vid en klimatförändring, men även tidvis stora mängder ytvatten som kommer uppströms åarna i kommunen. En höjd grundvattennivå kan komma att resultera i till exempel sättningar av byggnader och därmed stora skador och kostnader i framtiden. Problem med översvämningar finns redan idag men kommer att bli större i takt med klimatförändringen. Detta eftersom en del av problematiken idag beror på förändringen av jordbrukslandskapet där färre och färre träd och buskar nu finns och landskapets vattenhållande förmåga har utarmats över tid, var det viktigt att ge utrymme i planen för en förändrad markanvändning med gröna stråk i landskapet, sk. ekologiska korridorer. Utvecklas dessa får man förflyttningsvägar för djur och växter och en större motståndskraft mot klimatförändringar i landskapet på köpet. De områden som främst översvämmades av det långvariga och kraftiga regnandet sommaren 2007, har tidigare varit ett våtmarksområde. Som tur var, är våtmarksområdet i låg grad exploaterat med bostäder och skador drabbade därför främst en golfanläggning och jordbruksmark. Strax efter översvämningen var det dags för kommunen att förnya sin översiktsplan. I arbete med förnyelsen fick vattenfrågor en helt annan dignitet än tidigare på grund av översvämningen, vilket resulterade i att det gjordes fler och noggrannare undersökningar kring olika översvämningsscenarier (figur 63-66). Områden markerade med rött på kartorna indikerar översvämning. För den kustnära miljön upprättades ett marint naturmiljöprogram och en ekosystembaserad kustvattenplanering, vilket förmodligen ingen annan kommun gjort i Sverige. Nedan finns kartor som visar, erosion, plankartan för kustvatten från översiktsplanen samt plankartan mark med ekologiska korridorer och andra klimatanpassningsåtgärder (figur 67-69). 61

62 Figur 63: Översvämning vid 100 årsflöde med havsnivå +0,00. Figur Lomma Kommun. Figur 64: Översvämning vid 100 årsflöde med havsnivå + 1,25. Figur Lomma Kommun. Figur 65: Översvämning vid 100 årsflöde med havsnivå + 1,89. Figur Lomma Kommun. Figur 66: Situationen sommaren Figur Lomma Kommun. 62

63 Figur 67: Miljö och riskfaktorer erosion. Figur Lomma Kommun. Figur 68: Plankarta kust. Figur Lomma Kommun. Figur 69: Plankarta mark. Figur Lomma Kommun. 63