Det våras ute - och det våras för jazzfestivalen - se sid 10! 1/14 Årgång 36

Transkript

1 Det våras ute - och det våras för jazzfestivalen - se sid 10! 1/14 Årgång 36

2 Inför Jazzfestivalen: Classic Jazz Göteborg behöver sponsorer - DU kan göra en insats... Låt oss göra festivalen till en härlig upplevelse för alla älskare av klassisk jazz från New Orleans till Swing! Såväl egen sponsring som tips om sponsorer mottages tacksamt. Ring Per Ekander på för mer information.

3 Organ för Föreningen Classic Jazz Göteborg Redaktör och ansv utg: Bosse Alftenius Hovås Enebacke Hovås Du är välkommen med bidrag till Jazzbladet! Material (helst i elektronisk form) bör vara red. tillhanda före JazzblaDet BLI MEDLEM, STÖD VÅR MUSIK! Årsavgift: Senior: 200:- Junior (under 30 år) 30:- Pg Classic Jazz Göteborg Ange namn, adress, tel, epost och om du spelar något instrument! Har du inte betalat medlemsavgift för 2014? Finns det ett inbetalningskort med i kuvertet har du nog inte gjort det. Vi är tacksamma om du i så fall betalar - senast 25 april. Tack på förhand! Tryckt hos Lindgren & Söner, Mölndal

4 4 Redaktörens spalt Det är 17 grader varmt ute, gräsmattan ser ut som en savann och skriker efter att bli klippt, och vi är ju bara i början på april. Man blir lika förvånad varje år att Moder Natur kan hämta sig efter de strapatser hon utsatts för under det senaste halvåret! Som antyds på omslaget verkar det våras också för jazzfestivalen. Mycket arbete återstår tills vi kan säga att målet är nått, men vi är i alla fall en god bit på väg. I varje fall kan vi konstatera att det inte finns någon risk för att vi inte skulle få ihop tillräckligt med band till festivalen - en ström av intresseanmälningar från när och fjärran har inkommit, trots att någon officiell inbjudan inte har gått ut. Jazzfestivalen utesluter inte på något vis att vi fortsätter med våra övriga aktiviteter. Datum för jazzkvällarna i Slottsskogen har nyligen spikats (se mittuppslaget), Classic Jazz Göteborg kommer som vanligt att delta i Kulturkalaset, och den hävdvunna utflykten till Ö a kommer också att bli av - datum meddelas senare. Kort sagt - mycket på gång! Under 2013 hade vi på ett eller annat sätt ett finger med i spelet vid nästan 100 jazzevenemang (!) och med festival etc torde den siffran komma att överskridas rejält! Ropen skalla Mer Jazz åt alla! (Anonym författare) Bosse Alftenius För aktuell information se vår hemsida

5 5 Återblicken - 35 år med Jazzbladet! Bert Slättung presenterar glimtar ur Jazzbladet för 5 år sedan Alla gubbarna har sina traditionella, outslitliga nylonskjortor från femtiotalet, även om färgen har avancerat via naturlig oxidation till off-white. Översta knappen är uppknäppt, vilket ger ett sportigt och ledigt intryck. Utanpå dom obligatoriska stage-pullovrarna i grå ribbstickning som tyvärr döljer dom roliga hängslena med noter på. Dagen till ära har alla sin begravningskostym med 70-talets vida byxben. Flera har rollator i matchande pärlgrå lack med fräckt modernistiskt gröna handtag. Kort sagt en orgie i betagande retromode. Nu börjar kyrkan fyllas på av utsocknes ansikten i mängd. Det är orkesterns fanklubb från Sjöhemmet och Näst Sista Hvilanhemmet. Prästen hälsar alla välkomna, även vilsekomna får, och meddelar att hur mycket man än gillar musiken så är applåder förbjudna i hans kyrka. När det är bandets tur spelar dom sin signatur: St James Infirmary, men i F-dur i stället för moll, för att litet mildra textens feel-bad karaktär. Både Just a Closer Walk och When the Saints mottas med entusiasm även om ingen vågar trotsa applådförbudet. Fingers har vid det här laget dragit av sig både kavaj och stage-pullover och leder sången med hela kroppen som vore det ett Maranatamöte. Den riktiga fullträffen kommer när han i inspiration fyrar av två korus scatsång i Louis-anda. Det går som en våg genom de främsta raderna. Alla skruvar upp sina hörapparater och man hör kommentarer som han talar i tungor, en tungomålstalare, nästan som i ungdomens frikyrka, det var i alla fall fart då. (Bo Löfgren under rubriken St James Infirmary Graveyard Diggers Goes Gospel ) 10 år sedan Du som håller det här bladet i handen tycker ju uppenbarligen att det är kul att läsa om jazz och det gör jag också. Det är tyvärr sällan man får läsa om vår musik i allenarådande dagliga tidning, som skall stå för nyhetsförmedlingen i västra Sverige. Vid marknadsföringen av vår musik kan man nog med fog säga att vår musik tigs ihjäl av sagda publikation. Hade det rått ett konkurrensläge hade vi kanske kunnat vända oss till konkurrenten för att få gehör för vår önskan att åtminstone ibland få besök av någon journalist vid något evenemang, men sådan är alltså inte situationen. När man läser vad som

6 6 uppmärksammats i pressen på musiksidan kan man få den uppfattningen att det enbart är unga människor runt tjugo som prenumererar på tidningen samt den grupp människor som går på operan och konserthuset. Inget ont om sagda grupper men visst är väl majoritet av prenumeranterna folk i mogen ålder? Om tidningen fick klart för sig att det är fler än jag som vill att vår musik skall uppmärksammas mer kanske det skulle hända något, fast man vet ju inte (Anders Hultman under rubriken Ordförandens spalt ) 15 år sedan Skall det kallas swing så skall det ta mej f-n vara swing också! Swing är en ettrig musik som ligger på beatet som en ilsken tax. En bas som spelas utan häng, en trummis som piskar fram rytmen (ofta med vispar) tillsammans med en akustisk gitarr. Här finns f ö ett fenomen att observera. Förr fanns alltid en volymmässig balans mellan instrumenten i rytmsektionen. Tydligen försvann den i samma veva som trumslagare började spela lite modernare med plastskinn och allt vad det är. Det erfordras även blåsare som verkligen spelar onbeat. Ärttrillande barpianister göre sig icke besvär. Ovanstående egenskaper är det som mest fattas hos de musiker som påstår sig spela swing. Lyssna till Ove Lindhs utmärkta kvartetter och kvintetter så förstår ni vad som skiljer nu från då. Eller Count Basie, Benny Goodman eller varför inte Fats Waller. Det påstås allmänt att Fats omgav sig med ganska mediokra musiker. Det anser jag vara helt fel. Dom hade i allmänhet en enorm swing och spelade stuffigt på det sätt som utmärker småbandsswing. Tänk om swingen verkligen skulle anfalla. Vilken utmaning! Skall vi bilda ett riktigt swingband i Göteborg då? Ett RIKTIGT swingband som kan möta marknaden som det numera heter. Vad tycker ni? (Lennart Mysto Werdell under rubriken Swingen anfaller? ) 20 år sedan Tiden har kommit att summera tre år på ordförandestolen, och jag kan bara konstatera att det blir aldrig som man tänkt. Det är en sliten klyscha förvisso men den täcker ändå det jag känner efter de här åren. När jag nu ser tillbaka, kan jag inte finna att styrelsen åstadkommit särskilt mycket av värde utom att se till att Jazzbladet kommit ut - och själv har jag inte heller orkat driva någon av mina idéer.

7 7 Det som man verkligen vill eller måste skaffar man sig alltid tid till. Jag kan bara konstatera att för min del har verksamheten i Tradjazzföreningen uppenbarligen inte hört dit och frågan är faktiskt om den gör det för någon, d v s om föreningen har något berättigande längre. När driften av Jazzhuset sen togs över av en liten grupp musiker, försvann den egentliga grunden för föreningen och den blev alltmer beroende i stället för pådrivande. Föreningen skall - enligt sina stadgar verka för att sprida tradjazzen, men det som sker i Göteborg till tradjazzens fromma, det sker och det har sen länge mest skett utanför föreningens eller i varje fall utanför dess styrelses medverkan. Det hänger på enskilda entusiaster, starka personligheter, folk som går sina egna vägar, som i många fall något tål att skrattas åt (eller reta sig på) men mera hedras ändå. Nej, föreningen betyder egentligen ingenting för tradjazzens fortlevnad i Göteborg; det är enskilda personer som driver på och tar initiativ. 25 år sedan Billy Tipton jazzmusiker (saxofonist och pianist) med osedvanligt ljus röst, åstadkom ett visst rabalder när han avled 74 år gammal i Spokane, delstaten Washington. Han visade sig nämligen vara en hon. Detta kom som en stor överraskning för begravningsfirman, publiken och inte minst för hennes tre söner, som alla var adopterade. Begravningsfirman harklade sig emellertid till sist och berättade för sönerna hur det var fatt, så att de inte skulle få upplysningen genom dödsattesten. Tipton beslöt sig tydligen för att byta identitet för många år sen då kvinnor inte var särskilt välkomna som jazzartister annat än som vokalister. Tipton spelade med Jack Teagarden, Russ Carlyle och Scott Cameron och hade eget band Billy Tripton Trio på 50-talet. Han kommer alltid att vara pappa säger en av hans söner förvirrat. (Saxat ut DN 2/ under rubriken Han var en hon ) (Bert Slättung under rubriken Ordföranden har ordet Dags att lägga av )

8 8 30 år sedan Fredagen den 10 feb. drabbade fam. Hans Carling Jazzhuset för första gången. (Men jag hoppas inte det var sista.) Vem är nu denna familj? Jo, för alla som sprang på Happy Jazz, Volrat Tham på 70-talet minns Hans från dåtidens Carnegie J.B., men nu var i stället familjen med, Hans kornett, mamma Aina banjo, sonen Max (14 år) på klarinett i bästa Johnny Dodds stil. (Precis som han spelade med King Oliver, Louis Armstrong s Hot Five m. fl. under 20 talets Chicago). Dottern Gerd trakterade pianot i bästa Lil Hardin-Armstrong stil (som förresten var Louis Armstrongs andra fru). Familjens Kid Ory heter Gunhild och är 8 (åtta) år, alltså inte åttio år. Hon spelade bättre än många farbröder om man nu får uttrycka sig så. Kanske får man lov att kalla dom Carlings Hot Five? Ja, vad månde bliva av en musikalisk familj? Det är ju roligt med förnyelse inom tradjazzen. Familjens yngste medlem är sonen Ulf, 4 år och skall utbilda sig till trummis, kanske en ny Baby Dodds. (Som förresten var broder till Johnny). Denna jazzigaste av alla familjer är säkert unik, så där borde TV göra något innan det är för sent. (Stellan Öbert under rubriken Det skall svängas i tid ). 35 år sedan Du håller just i din hand det första numret av JAZZBLADET. En liten stencilskrift som vill informera om Jazz-nyheter och begivenheter i staden Göteborg. PÅ TRADJAZZ GÖTEBORGS MEDLEMSMÖTE I Köpmännens hus, den 28 november (-78) togs frågan om ett medlemsblad upp till diskution. Idén bedömdes som värd att pröva. Föreningen bildades ju inte bara för att ordna speltillfällen för alla medlemsbanden vilket i och för sig är en god sak utan även för att vi skulle lära känna varandra, utbyta erfarenheter och snacka musik etc. Det är vår förhoppning att JAZZBLADET skall fungera i denna del av Tradjazz Gbg.s verksamhet. Beträffande policyn i stort, bör väl poängteras att vi tills vidare INTE tar in några annonser. Det var höstmötets bestämda mening. Däremot skall korta redaktionella nyhetsnotiser förekomma, som t. ex. när medlemmar reproducerat sig på platta eller band söker medmusikant. Ett makabert undantag har vi dock redan infört: - dödsannonsen för Superior Jazz Band! Dessbättre är alla grabbarna vid prima liv, även om de delvis går skilda vägar. Tack för vad ni gav!

9 9 Fler, (och helst positiva) bidrag vill vi ha!!! Skriv om förändringar i banden, om låtar, plattor, instrumentnyheter, jazzliteratur etc. Bidragen skrives helst på maskin å prydligt A4-ark och gärna i två spalter med plats för marginaler. Är bidragen mycket korta, så ring in dem. Vi vågar inte utlova någon regelbundenhet i utgivningen, men siktar för närvarande mot att utkomma med åtta c:a Nr. per år. Deadline för Nr. 2 är 22 Febr Som sagt KOM IGEN!!! För det gör vi. (Becke Hinnersons & Sture Svaréns presentation av Jazzbladet under rubriken Nr. 1, Årg. 1. ) Vi hälsar dessa nya medlemmar välkomna! Lars Angervall Claes Borgström Britt-Marie Deissinger Qarin Franker Donald Fransson Bo Frisk Ingrid Hammarström Ulrika Helldén Kjell Jansson Jan-Erik Johansson Leonel Jäderberg Per Kårsnäs Katja Larsson Jan Norlander Niklas Robertsson Mia Rönnqvist Harriet Williams Jan Hilmersson Monica von Corsvant

10 10 Jazzfestivalen återuppstår Som framgått av en artikel i GP har arrangörerna av Göteborgs Jazzfestival efter 25 år beslutat att förra året var det sista. Det är ett stort arbete som lagts ner på att år efter år ge oss göteborgare och tillresta besökare några dagar av högklassig jazzmusik. Göteborg är utan tvekan Sveriges jazzhuvudstad när det gäller den klassiska jazzen med omkring 40 lokala band. Det har den årliga festivalen understrukit. Vi är alla mycket tacksamma för allt det uppoffrande arbete som lagts ned. Föreningen Classic Jazz Göteborg har till uppgift att främja den klassiska jazzen och dess utbredning, musik från New Orleans till swing. När nu festivalen i sin hittillsvarande form läggs ner ser föreningen det som sitt ansvar att försöka ta vid och föra traditionen vidare. Omedelbart efter det att budskapet om nedläggning kom beslöt föreningens styrelse att göra ett försök att ta över stafettpinnen. Den 20 februari bjöd föreningen in ett antal representanter för de lokala banden till en träff på jazzbåten Marieholm för att ta reda på om det fanns intresse för att ta över ansvaret för festivalen. Svaret var ett enhälligt ja och arbetet startade omedelbart med att bilda grupper för olika ansvarsområden: Lokaler, program, ekonomi, funktionärer, sponsring, marknadsföring m.m. Tiden är knapp och det gäller nu att arbeta snabbt. Arbetet har kommit igång och arbetsgrupperna har inlett sitt arbete och räknar med att i april ha klart med lokaler och val av deltagande orkestrar. Vi hoppas att alla trogna funktionärer som ställt upp genom åren gärna kommer igen. Vi siktar på att bjuda in ett par utländska band av hög klass, ett par svenska utombys och lokala band. Datum har spikats till fredag söndag augusti Hjälp till att sprida detta datum till alla som är intresserade att komma och lyssna. Ett nytt grepp är att försöka använda Trädgårdsföreningen och dess närmaste omgivningar som centrum för festivalen. Eftersom namnet Göteborgs Jazzfestival inte är tillgängligt kommer festivalen att få ett nytt namn: Göteborg Classic Jazz Festival, som understryker att arrangemanget är i föreningens regi.

11 11 Du som på olika sätt vill bidra, med arbete, sponsring eller på annat sätt, till en lyckad festival är välkommen att anmäla ditt intresse till någon av de ansvariga för arrangemanget: Thomas Erlandsson ( ) och Peo Wallner ( ), samordning Per Ekander ( ), lokaler, sponsorer Stig Erixon ( ), ekonomi Johnny Korner ( ), program Birgit Gustafsson ( ), funktionärer Föreningen Classic Jazz Göteborg Nytt band med kända ansikten Vi är ett entusiastiskt gäng som började spela mera organiserat ihop för ngt år sedan och sedan dess har vi haft några utespelningar för publik och håller på att få fler, varför vi uppfattar att inte bara vi själva utan tacksamt nog också publiken tycker om det vi tycker om. Därför tänkte vi nu att det var dags att vi eklaterade oss och blev ännu ett medlemsband i föreningen. Våra bandmedlemmar är för dig idel kända namn från andra sammanhang men här har vi velat skapa oss en lite annorlunda stil och nisch. Alltså: Blue Messengers Thomas Wallin, trumpet och sång, Lasse Elf, sax och klarinett, Bert Slättung, bas-sax och sång, Olle Wassén, banjo och Leif Melldahl, bas. Kontaktperson är då undertecknad med tillhörande adresser och telefonnummer för övlig registrering. Med hjärtliga hälsningar Thomas Wallin

12 12 Protokoll från årsmöte Ordföranden Per Ekander förklarade årsmötet öppnat och hälsade de närvarande välkomna. 2. Till ordförande för årsmötet valdes Robert Quiding. 3. Till sekreterare valdes Peo Wallner, till justeringsman Stig Erixon. 4. Årsmötet förklarades stadgeenligt utlyst. 5. Dagordningen godkändes efter ändring avseende beslut om årsavgift som ska avse a. Verksamhetsberättelsen för verksamhetsåret 2013 föredrogs av föreningens ordförande Per Ekander och lades till handlingarna. b. Föreningens kassör Bo Alftenius föredrog den ekonomiska redogörelsen för 2013, vilken lades till handlingarna. 7. Föreningens revisor Roger Malmstedt föredrog revisionsberättelse för verksamhetsåret 2012 m.a.a. att avgående styrelse för verksamhetsåret inte beviljats ansvarsfrihet vid föregående årsmöte. Ansvarsfrihet tillstyrktes. 8. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för verksamhetsåret Roger Malmstedt föredrog revisionsberättelse för verksamhetsåret 2013 med tillstyrkan om ansvarsfrihet. 10. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2013.

13 Till ny styrelse valdes Per Ekander, ordförande 2 år, omval Birgit Gustafsson 2 år, omval Margo Smulders 2 år, omval Peo Wallner, (v. ordf.) 2 år, omval Klas Wirdemo 2 år, nyval Bo Alftenius, (kassör) 1 år, omval Jan Steneby, (sekreterare) 1 år, omval Styrelsen konstituerar sig själv 12. Till revisorer valdes Christer Åkerskog och Robert Quiding samt till revisorssuppleant Thomas Erlandsson, samtliga nyval. Avgående revisorer avtackades av föreningens ordförande Per Ekander 13. Till valberedning omvaldes Lennart Mysto Werdell, Johnny Korner och Hans Westerström. 14. Årsavgiften för 2015 fastställdes till 200:-, för juniorer 30:- 15. Fråga väcktes om tidpunkt för årsmöte med hänsyn till skälig tid till revision. Då föreningens stadgar inte stipulerar någon senaste tidpunkt för årsmöte beslöts att hänskjuta frågan till föreningens styrelse med beaktande av att ge skälig tid för revidering av föreningens räkenskaper. 16. Årsmötet avslutades. Mötet tackade styrelsen för välutfört arbete med en applåd. Vid protokollet Peo Wallner Justeras: Robert Quiding Stig Erixon

14 14 Program våren/sommaren 2014 Kapellet, Örlogsvägen 2, tel Start Swingx Westjazz Dixieland Rednecks Entertainmen Fader Bergs Swing med Lisbeth Papa Piders Vintage Jazz Big Band s/s Marieholm, vid Operan, tel Start Stolbandet Foggy Bottom Classic Jazz Band Jazz Itch Stena Danica Skoogzsällskapet Jazz Itch The Novelty Band Instant Swing Villa Belparc Alla tisdagar under juni och juli samt torsdagen den 17 juli Vi reserverar oss för förändringar. Kolla vår hemsida för senaste information.

15 15 Bli Classic Jazz-funktionär! Som du vet arrangerar din förening ett stort antal evenemang varje år, och antalet verkar öka snarare än minska. Du kan dra ditt strå till stacken genom att ställa upp som funktionär i olika sammanhang. Eftersom vi planerar för jazzfestival senare i år blir behovet än påtagligare. Vi behöver hjälp med bl a följande saker: Värd/värdinna vid jazzarrangemang Lottförsäljning Distribution av flygblad Packning/distribution av Jazzbladet m.m, m.m Birgit Gustafson är vår funktionärssamordnare. Kontakta henne för att få mer information och/eller anmäla ditt intresse. Du når Birgit på tel alt ; epost birgitgustafson@hotmail.com Tack på förhand!

16 16 Leifs skivtips 1/14 I år börjar jag med en gammal favorit som nog till stor del förekommit tidigare. Charlie Barnet ( ), alt-, sopran- och tenorsaxofon samt bandledare, var aktiv redan på 30-talet. Den här CD:n, The Classic Tracks, täcker perioden och innehåller naturligtvis Skyliner. Skivmärke Kaz Records, KAZ CD 311. Ca 15 år senare, 1958, spelar The Definite Drummer Art Blakey ( ) and the Jazz Messengers in en konsert i Paris. Skivan heter helt enkelt Art Blakey and the Jazz Messengers, Paris 1958, BlueBird Av någon underlig anledning innehåller nästa album två CDskivor när det likaväl kunde vara två separata skivor. Albumet heter Alone Together, Clifford Brown and Max Roach. På den ena CD:n spelar Max Roach trummor på alla låtar med Clifford Browns efterträdare Kenny Dorham på trumpet i fem av 14 låtar. Den andra CD:n innehåller Clifford Brown på alla låtar och Max Roach på 12 av 14 låtar. Skivmärke Verve Nästa CD är en märklig skiva med Duke Ellington ( ). Inspelningarna är förmodligen från olika perioder under 50-talet, bl.a. under Johnny Hodges frånvaro och efter hans återkomst. Noteras kan att Rolf Ericson medverkar när Hodges återkommit. En del av inspelningarna känner man inte igen från Ellingtons vanliga repertoar (Flamingo?). CD-titel Duke Ellington. Skivmärke The Jazz Biography TJB Ännu en märklig Ellington-skiva, men lite senare. Duke Ellington och Ray Brown ( ) spelade 1972 in en duo-platta This One s For Blanton. Jimmie Blanton ( ) var den basist som på något sätt visade hur basen kunde användas i jazzsammanhang. Ray Brown var en värdig efterträdare. Skivmärke Original Jazz Classics (Pablo) OJCD Milt Jackson ( ) förekommer då och då i mina skivtips. På denna CD från 1958 är han och hans vibrafon omgiven av idel kändisar såsom Benny Golson, Art Farmer, Tommy Flanagan, Connie Kay och Paul Chambers. Skivan heter Milt Jackson, Bags Opus, Blue Note CDP Läsarna av dessa skivtips har nog märkt att min favoritmusik är storbands swingmusik. Ett ytterligare exempel är nästa skiva med en av de mest tekniska trumpetare som funnits i jazzen. Jag syftar på Harry James ( ). Tyvärr brukade han briljera med en del rena uppvisningsnummer. Men dem kan man ju hoppa över. Denna skiva, Harry James, The Classic Tracks från perioden är inget undantag. Kaz Records KAZ CD 320.

17 17 Inget storband, bara en kvartett, men ändå swingmusik. Oscar Peterson ( ) tillsammans med Herb Ellis, Ray Brown och Buddy Rich spelar Basie-musik. Skivan som spelades in 1955 heter bara Oscar Peterson Plays Count Basie, Verve MGV Nu ökar vi bandstorleken till sex man. Gitarristen och sångaren John Pizzarelli (1960-) tillsammans med George Shearing ( ) kvintett spelade 2001 in denna skiva The Rare Delight of You, Telarc CD Den sista skivan i detta skivtips innebär en återgång till ett storband från swingperioden. Klarinettisten Artie Shaw ( ) var nog Benny Goodmans störste konkurrent och ledde under 30-, 40- och 50-talet flera olika storband och ibland mindre enheter som t.ex. The Gramercy Five. Denna skiva är gissningsvis från 1940 och innehåller den berömda inspelningen av Stardust. Denna CD heter just Artie Shaw, Stardust, That s Jazz TJ 026. Ny konstellation med evergreens i högsätet Leif Wockatz En ny konstellation på den göteborgska jazzhimlen har sett dagens ljus: Evergreen Five begick nyligen sin världspremiär på Restaurang Kapellet. Kapellmästare för vokalisten Margo Smulders och bandet består i övrigt av sådana old hands som Ole Jörgensen klarinett, sax och flöjt, Sten Löfman piano, Jörgen Svensson bas och Erling Engström trummor. Som bandnamnet antyder är det evergreens, dvs The American Songbook, som utgör grunden för bandets repertoar. Margos varma röst och säkra stilkänsla ger nytt liv åt de i en del fall slitna melodierna. Hon backas förtjänstfullt upp av bandet, där multiinstrumentalisten Ole Jörgensen glänser med lysande solon på alla sina instrument. Sten Löfman spelar egensinnigt och mycket svängigt piano, och hrr Svensson och Engström svara för ett kongenialt rytmunderstöd. Således en debut med klar mersmak. På snart återhörande, Evergreen Five! Bosse Alftenius

18 18 Ett gammalt autografblock... För någon månad sedan fick jag av Inger, som är en bekant från 50-talet, ett autografblock, eftersom hon trodde att jag skulle ha mer glädje av detta, och kanske till och med visste vilka som skrivit i autografblocket. Om man visste. När jag visade min syster Britta detta så började hon rabbla upp alla, trots att hon inte hunnit bläddra färdigt. Jo men visst var vi där. På Konserthuset i nådens år Alla i Tut-i-luren med syskon och så naturligtvis Villys och min morsa. Det blev alltid till att skaffa ett dussintal biljetter. Men tillbaka till autografblocket och 50-talet. Inger som då var runt år hade en pappa som hette Bertil och körde buss. Inte en vanlig buss som stannade vid varje hållplats utan Bertil körde utomlands och hade specialresor för grupper i Sverige. En dag fick Bertil reda på att nu skulle det ut och åkas i Sverige en vecka. Efter några dagar stod det klart för Bertil att inte var vanliga resenärer han körde. Han såg naturligtvis alla instrumentväskor och såg att kom en otroligt massa människor till alla platser för att lyssna på dessa killar. Om man skulle skaffa ett autografblock och be herrarna skriva en rad till dotter Inger. Så gjorde Bertil och delar av resultatet kan beskådas på motstående sida. Konsert på Konserthuset då? Jo, vad vi kan komma ihåg så svängde till ordentligt och skam vore väl annars med en sådan besättning: Trombon och kapellmästare : Jack Teagarden ( ) Trumpet : Max Kaminsky ( ) Klarinett : Peanuts Hucko ( ) Piano : Earl Hines ( ) Bas : Jack Lesberg ( ) Trummor : Cozy Cole ( ) Tack Inger för autografblocket som förde med sig så många fina minnen! tyckte X-et (Stig Erixon)

19 19

20 20 Problem med din smartphone? Så här gör man...

21 21 En svordom i kyrkan (eller på Kapellet) För år sedan var det trångt på Kapellet. Det var ett raggarställe för mogen ungdom med danslusten (och andra lustar också för den delen) i behåll. På den tiden kunde det bli kö vid utgången och följande snappades upp mellan två gentlemen, betydligt närmare hundra än femtio Du, kan jag få åka med dig hem? Bruden jag hade på gång hon stack. Jag vill inte påstå att dans- eller annan lust är mindre hos dagens publik, men det har blivit glesare på dansgolvet. Inte så konstigt, för vi som går till Kapellet är ju äldre upplagor av realskoleelever och gymnasister på skoldans i de högre allmänna läroverkens svettdoftande, girlangprydda gymnastiksalar. De grånande musikanterna är samma gymnasister som då stod för underhållningen. Repertoaren är också densamma. New Orleansjazz är skitkul att dansa till, men man behöver inte vara någon fjärrskådare för att inse att det inte håller i längden. Man börjar ju skymta horisonten därframme och en förening som inte fylls på underifrån kommer att dö ut med medlemmarna. Det går inte att i längden hålla fast vid föreningens renläriga programförklaring att främja jazz och blues som den spelades i New Orleans på 20-talet, till nöds acceptera swing, men dra en absolut gräns vid bebop. Man skall komma ihåg att bebopen vid det här laget fyllt 70 år och liksom swingen föddes av New Orleansjazzen, utvecklades Bebopen från swingen och modern mainstreamjazz har sina rötter i allt detta. Det är kontraproduktivt att inta en alltför renlärig attityd till musik. Enligt den utmärkta antologin Svenska texter om jazz (En bok för alla 1997), ansågs Duke Ellington åtminstone i Sverige, som en jazzens förrädare när han tog in orena element i jazzen. Alice Babs kunde ju aldrig bli någon jazzsångerska. Men Ellington ville spränga de trånga ramarna och ta in nya intryck. Han lär också ha sagt: Det finns bara två sorters musik, bra musik och dålig musik. Jazz som helhet är en smal musikform där inte ens världsstjärnor alltid kan försörja sig på sin musik och det finns all anledning att öppna föreningen för senare och nutida musikformer. Annars går det åt pipsvängen. Tommy Eliasson

22 22 Dixie at Mahogany Hall Sir Bourbon s elfte CD! SBJB:s nya CD är uppkallad efter Mahogany Hall, Madam Lulu Whites lyxetablissemang som var en ledande hot spot I bordelldistriktet Storyville i New Orleans innan det stängdes Mahogany Hall sades vara kanske det lyxigaste av husen med mer en fyrtio damer som stod till tjänst. I skivtitelns anda inleder man med Spencer Williams gamla klassiker Mahogany Hall Stomp, och bjuder sedan på en blandad repertoar med nummer från operett (Lille Sigismund), några gamla dixieland warhorses som I found a new baby och Basin Street Blues samt ett par nummer mera sällan hörda i sådana här sammanhang. Nat Adderleys Sermonette kan ju inte direkt kallas dixieallmängods! Pee Wee Russels paradnummer Pee Wee s Blues tolkas förtjänstfullt av Thomas, och det är också trevligt att höra den sällan hörda Bechetlåten Promenade aux Champs Elysées. Orkestern är som vanligt mycket samspelt med en homogen klang. Hrr Thomas E och X-et står för effektiva och välturnerade arrangemangssnuttar. Alla tre blåsarna är mycket goda solister,

23 med ett plus för Rickard Podgorski. Hans känsliga och lyriska trumpetspel för tankarna till Bobby Hackett och Ruby Braff, och det är verkligen inte det sämsta! Det är ingen tvekan om att Rickards inträde i bandet inneburit en vitamininjektion. I kompet utmärker sig Kent Hjort med ett mycket rytmiskt och drivande basspel betydligt 23 rörligare än vad som är brukligt i sådana här sammanhang. Dessutom är Kent en utmärkt solist. Sammanfattningsvis alltså ytterligare en gedigen CDproduktion från Sir Bourbon. Rekommenderas varmt till inköp och avlyssning! Bosse Alftenius

24 24

25 25 Spencer Williams Tishomingo Blues har en speciell plats i mitt hjärta och är en av de viktigaste orsakerna till att jag spelar och skriver om jazz. Det började I ett kafé på Hönö fanns en jukebox där man kunde lyssna på pianister som Jerry Lee Lewis, Little Richard, Fats Domino och många andra artister, men ingen jazz (med undantag av Mack the Knife och Moonlight Serenade). Men en dag fanns där en skiva med en för mig dittills obekant trumpetare vid namn Bunk Johnson. I ett av numren förekom ett pianosols som grep mig så till den grad att jag inte återhämtat mig än! Låten var Tishomingo Blues och pianisten var Alton Purnell. Tänka sig på ett fik på Hönö! Tishomingo är en liten stad i delstaten Mississippi nära gränsen till Missouri. Staden har fått sitt namn efter chickasawhövdingen Tishu Miko. Spencer Williams, som komponerade numret 1917, hade av någon anledning gjort ett kort besök i staden året innan. Den okände konstnär som illustrerade det ursprungliga nothäftet (se vänstersidan) hade knappast någon anknytning till staden. Han kanske tänkte på staden Tishomingo i Oklahoma, att döma av cowboytemat i illustrationen! Vad som fick Williams att skriva om Tishomingo är oklart, men uppenbarligen hade han blivit mycket väl emottagen där: I m goin to Tishomingo, because I m sad today I wish to linger, down old Dixie way Oh my weary heart cries out in pain, oh how I wish that I was back again With a race, in a place, where they make you welcome all the time Staden omnämns I bröderna Coens film O Brother, Where Art Thou där The Soggy Bottom Boys framför hitlåten A Man of Constant Sorrow Tishomingo Blues publicerades 1917 av E.B. Marks Music Company, The Hous of Hits, som gett ut många bluesmelodier. På tiotalet blev det populärt att använda ordet blues I melodititlar, även om musik och/ eller text inte följde det gängse bluesmönstret. Ett bra exempel är Spencer Williams Basin Street Blues. De första 12 takterna i Tishomingo Blues följer bluesformen, men resten av de 32 takterna skiljer sig från inledningen. Ursprungligen är låten skriven i G dur det finns också en vers som sällan spelas.

26 26 Den första inspelningen gjordes av Yerkes America Marimba Band, med samma snabba tempo som inspelningen från 1927 med Alabamabandet The Black Birds of Paradise. watch?v=9-ytmgsxhhe&list=pl84 4D3EE7F366722A&index=1 misc/tishomingoblues.ra Ellingtons inspelning med Washingtonians från 1928 är välkänd. Gunter Schuller nämner i boken Early Jazz att Ellington här experimenterar med moderna tongångar som ger saxsektionen sin speciella klang. watch?v=u5roef3_u70 Innan de nyssnämnda inspelningarna gjordes hade Lizzie Miles gjort den med pianoackompanjemang av Clarence Johnson. Här är tempot långsammare och mer bluesigt än i de andra versionerna. TrackDetails.aspx?itemid=24418 Bluessångaren Peg Leg Howells version från 1926 skiljer sig markant från de förut nämnda. Han följer varken text eller melodi från originalet, och resultatet blir en blues med annan text, som han kallar Tishamingo Blues. watch?v=rpefd68yeec I samband med ett engagemang på Stuyvesant Casino i New York gjordes några inspelningar med Bunk Johnson i World Transcription Studio. 21 november 1945 spelade bandet in fyra nummer: Tishomingo Blues, Alexander s Ragtime Band, Maryland my Maryland och You Always Hurt The One You Love. Bandet bestod av Bunk trumpet, Jim Robinson trombone, George Lewis klarinett, Lawrence Marrero banjo, Alcide Pavageau bas och Baby Dodds trummor. Efter Bunks inspelning blev Tishomingo Blues ett populärt inslag i många jazzbands repertoar, framför allt för orkestrer i New Orleans-genren. Melodin var öppningsnummer i A Prairir Home Companion, med ny text av Garrison Keillor. Det finns också en ny Tishomingo Blues av Elmer Leonard, men det är en annan historia. Ingemar Wågerman

27 27 Alingsås Jazzfestival april 2014 Magnolia Jazzband Adrian Cox Quartet Gustav Lundgren Trio Second Line Jazzband Brian Carrick Swing Brothers Red Wing Band Papa Piders Jazzband Brians G L Quintet Hill Blue Unit Suit up Drill & Dans Oslo (fr,lö) London (fr,lö) Sthlm (fr,lö,sö) Gbg (lö,sö) UK (fr, lö,sö) Gbg (lö) Gbg (lö,sö) Gbg (fr) UK,DK,Swe (fr) Borås(lö) Alingsås (fr) Alingsås (fr) Info: , , Logi, Accommodation: Alingsås Turistbyrå

28 28 Tack Ulf för 25 fina festivalår! Vi ska försöka att hålla fanan högt även i fortsättningen!