Från statistiken framkommer att 20% av befolkningen använder 80% av sjukvården. Att de 20% man

Transkript

1 KRISTIANSTADS KOMMUN Omsorgsförvaitnirtgen Oiarienr Dl- 3 0 Diarieplanbet. Förvaltningschef Lars Åke Nordin Ordförande Bo Silverbern Vice ordf Marianne Eriksson Kommunstyr. ordf Pierre Månsson Kännedom: Områdeschef Ingela Nilsson Enhetschef Liselotte Svensson ) Enhetschef Nikolaj Håkansson ) VI ORKAR INTE LÄNGRE! Att antalet äldre blir alltfler är väl känt för alla. Detsamma gäller kunskapen att sjukdomar ökar med stigande ålder och att äldre-äldre ofta är muitisjuka dvs har många sjukdomar samtidigt. I Kristianstad har också de flesta kännedom om att det finns en hög inflyttning av människor från andra länder av vilka flertalet bosätter sig i de centrala delarna av kommunen. Detsamma gäller bosättningen för personer med psykisk sjukdom, missbruksproblematik och annan problematik som ofta är förknippat med socioekonomiska svårigheter. ^ Omsorgsförvaltningens politiker och chef verkar vara helt införstådda med att omvårdnadsbehoven för ovan nämnda grupper ökat och därför, med all rätt, har utökat bemanningen av omvårdnadspersonal efter de behov som föreligger. Däremot har ingen ökning av antalet sjukskötersketjänster skett de senaste decennierna! Hur förklarar ni denna ekvation? Från statistiken framkommer att 20% av befolkningen använder 80% av sjukvården. Att de 20% man ; här åsyftar är fortsatt sjuka och svaga när de kommer hem igen från sjukhuset dvs då kommunens ansvar tar över, är säkert något de flesta inser. Enligt samverkanavtalet mellan kommun och region anges att "tröskelprincipen" ska tillämpas i bedömningen av vilka som ska få sjukvård av kommunen resp regionen. I praktiken beskrivs det som att "den som kan ta sig till vården med eller utan ledsagare ska få vården tillgodosedd inom regionen." Det innebär det att närmast alla ska ta sig till tex vårdcentralen, endast de som är helt sängliggande och ej kan förflyttas, är berättigade till sjukvård i hemmet. En utopi som i praktiken inte fungerar. I själva verket är merparten av äldre-äldre som skrivs ut från sjukhuset så svaga att det kan betraktas som omöjligt att ta sig till regionens vård.

2 Då de gamla/ utsatta- svaga, skrivs ut från sjukhuset, har de ofta vårdats pga akut sjukdom. De har ramlat och brutit höften, de har varit förvirrade, glömt att ta mediciner eller tagit fel mediciner, de har varit allmänt sjuka med flera oklara symtom. Dessa personer behandlas akut inlagda på sjukhuset, de opereras, får dropp, lämpliga läkemedel. Sedan skrivs de ut. Till hemsjukvården! De är fortsatt gamla, sjuka och/eller svaga, bara med den skillnaden att tillståndet inte kräver akut sjukvård. De har fortfarande smärtor, andningssvårigheter, oro och ångest, yrsel som leder till fall, förvirringstillstånd, svårigheter att hantera läkemedel, svårigheter att veta vem som ska kontaktas i situationer då de upplever sig behöva hjälp. Det är dessa personer vi möter då vi ska utföra insatser som beslutats vid vårdplaneringen på sjukhuset, tex dela läkemedel i dosett. Vid vårt dosettdelningsbesök berättar patienten om smärtorna som gör att hon ej kan sova, om yrselupplevelser som medför rädsla att falla, om aptitlöshet som medför än mer orkeslöshet. Besöket för vilket var beräknat till cirka 15 minuter, slutar med att sjuksköterskan kommer åter till expeditionen efter 1 timme varvid arbetet med att söka patientens ansvarige läkare påbörjas. Ska vi strunta i dessa "nya" problemställningar? De är ju inte vårt primära uppdrag? I Östra norra området bor flertalet av invånarna i ABKs lägenheter, merparten på Österäng respektive Gamlegården. Många har en hög socioekonomisk problematik och/ eller svårigheter kopplad till kulturella mönster alternativt psykiatrisk och/ eller missbruksproblematik. Att möta invandrare i års åldern som nyligen kommit till Sverige är i många fall jämförbart med att möta sjukdomar och problematik vilka vi vanligtvis ser hos personer i års åldern. Dels har dessa människor ofta levt ett liv med stora umbäranden och sämre möjligheter till sjukvård, dels finns en klar skillnad vid vilken ålderman betraktas som äldre och hur man förväntas klara av att ta hand om sig själv som åldrande människa. Är man därtill sjuk, dvs har medicinska diagnoser, så är ofta praxis att man fått hjälp med allt, rehabiliterande tänkesätt är inget välkänt begrepp. Många har levt i generationsöverskridande familjer vilket vid ankomsten till Sverige byts ut mot "normalnormen" att varje generation lever i egen lägenhet. Inte konstigt att oro och ensamhet förstärker symtomen på sjukdomar man kanske levt med sedan flera år tillbaka. När vi sedan påtalar vikten att vara fortsatt aktiv trots sjukdom, är det svårt att ta till sig. Ett tungt och tidskrävande arbete för såväl sjuksköterskor som paramedicinare att arbeta och motivera både de äldre och deras anhöriga. Även övriga Östra Norra området består till största delen av hyresrättslägenheter. På Sommarlust och Näsby, bor många ensamstående äldre människor, flertalet på väg in i den äldre-äldre åldern. Kulltorp och Arkelstorps har blandade patientgrupper, flertalet äldre. Avstånden innebär för Arkelstorp svårigheter, framförallt vinter- och kvällstid.

3 Omsorgsförvaltningen har sedan några år tillbaka tillämpat valfrihetsprincipen i val av verkställighet. Detta är inget vi här vill kommentera eller bemöta. Vad vi däremot inte förstår är att NI INTE FÖRSTÅR att verkställighetspersonalen av delegerade sjukvårdsinsatser, som följd av privatiseringen, har mångdubblats jämfört med tidigare. Sjukvårdsansvaret ligger kvar i kommunen men någon ökning av sjukskötersketjänsterna har inte skett trots att arbetsbelastningen med delegationer har ökat markant. Kontinuitet och regelbunden uppföljning, personkännedom och individuella ställningstagande är vackra begrepp, något som blir alltmer omöjligt att förverkliga. Tiden finns inte. I vårt område är flertalet privata aktörerna representerade. Flera av oss sjuksköterskor har både 3 och 4 privata företag, utöver kommunen, som vi ska hålla kontakten med, inte lätt då de geografiskt har kontor spridda på olika platser. Omsättningen av personal är därtill stor vilket medför att vi ständigt har ny personal som behöver delegering. Om detta sägs i lagar och riktlinjer" vi ska vara ) FÖRVISSADE om delegatens kunskaper", en omöjlighet då företaget kanske endast har en kund/ patient som erhåller delegerad hemsjukvård, men för att få schematäckning är företaget i behovet personal med delegering. Det innebär att vi sällan träffar varje enskild omvårdnadspersonal mer än enstaka minuter i aktivt arbete. Vad som kan hända vågar vi inte ens tänka på Flera av sjuksköterskorna i Östra Norra, främst hemsjukvården, har under lång tid = flera år, signalerat till närmsta chefer att vi upplever tiden för knapp att hinna med arbetsuppgifterna. Under samma tid har arbetsmängden, tvärtemot vår önskan, ökat. En aldrig sinande ström av administrativa arbetsuppgifter tillkommer ständigt, kvalitetsprogram införs, blanketter och meddelanden för än det ena än det andra ska fyllas i, nya datorprogram tas i bruk, ofta med minimal eller ingen introduktion, organisationsförändringar sker, och så vidare. Allt beslutas med minimal kontakt och medverkan av sjuksköterskor som arbetar ute i verksamheten. Och som inte detta vore nog ska vi ALLTID vara tillgängliga per telefon. Ett tidens hjälpmedel har blivit vårt gissel, som ständigt avbryter oss vad vi än håller på med, splittrar vår uppmärksamhet såväl vid hembesöken som i det administrativa arbetet. Vi ska vara nåbara av regionens samtliga former för sjukvård, apotek, patienter, anhöriga ) och inte minst all omvårdnadspersonal för vilka vi är arbetsledare i medicinska frågor. Många gamla väljer att få larm inkopplat då de känner rädsla för ex att falla eller bli akut sjuka. När larmet aktiveras kommer meddelande tili omvårdnadspersonalen som i sin tur kontaktar sjuksköterskan för ställningstagande och råd om åtgärd. Akuta bedömningar för/ om människor vi ofta aldrig har träffat ) och inte har en aning om bakomliggandes sjukdomshistoria. Inte konstigt att det ibland blir helt fel prioriteringar då man står mitt uppe i annat arbete. Vi har valt att bi sjuksköterskor för att vi vill arbeta med vård och omvårdnad av sjuka. Med människor vilkas behov kräver mycket av oss både som yrkesutövare och enskild människa. Vi är beredda på att arbetet kan vara både hårt och slitsamt, men vi är inte beredda att själv bli sjuka till följd av att arbetsgivaren inte förstår när gränsen är nådd. Vi har på alla sätt försökt få tiden att räcka till. Sannolikt är vi en av ytterst få yrkesgrupper som börjar tidigt på morgonen, arbetar utan vare sig förmiddags- eller eftermiddagsrast, och under den sk middagsrasten bli avbrutna 5- logånger av telefonen. Måltiden är i praktiken aldrig en rast, det är att byta skrivbordet mot "ett vanligt bord" där tallriken kan stå. Så nära datorn som möjligt för att snabbt nå efterfrågad information när någon ringer. Sen åter skynda iväg för att försöka hinna allt som ska göras inom angiven arbetstid. För övertid det vet vi "inte är tillåtet". Våra chefer har noga,

4 vid upprepade tillfällen informerat oss om detta, all övertid ska vara beordrad. Vi vet att de gör allt inom budgetens och uppdragets ramar för att hjälpa oss, de försöker omfördela personal till de områden som har det "värst". Men det är inte lätt att omfördela något som inte finns. Alla har det tufft. Förflyttas en från ett ställe en dag, går den andre än mer på knä nästa. Så övertid blir det ändå. Dessemellan på den tid som inte finns, ska vi se till att våra tjänstetebilar servas, beställa och hantera material och läkemedel från leverantörer som växlar allteftersom avtal och ansvarsåliggande skiftar, där strul är mer regel än undantag. Vi ska utbilda och ge stöd åt personalen i alla moment som är av medicinsk karaktär. Även hygienutbildning är vårt ansvar, lite parodiskt då vi själva arbetar på expeditioner som vi inte hunnit städa på flera månader. Vi vet att våra chefer kan välja att använda "sin budget" till att betala städhjälp, men att de har "valt" att använda pengarna på "oss" istället. Annars skulle sjukskötersketjänsterna minskat ytterligare. ^ Det finns undersökningar, bla en från Ängelholm, som visar att arbetstiden för sjuksköterskan i kommunen fördelas mellan 1/3 rörande medicinska frågor i kontakt med sjukvård/ läkare/ apotek mm - mestadels telefonrelaterat arbete. 1/3 patientrelaterat arbete, dvs kopplat till besök hos patienterna och 1/3 administrativt arbete dvs övrigt skrivbordförlagt dataarbete. Dokumentationshysterin och alla former av säkerhetssystem ökar ständigt, till stor del för att ha ryggen fri vid ev anmälningar. Sjuksköterskan har en lång högskoleutbildning, minst 3 år, flertalet av oss i Östra Norra har både 4 och 5 års eftergymnasial utbildning. Därtill har vi åtskilliga års erfarenheter från yrket. Ändå behandlas vi ofta som luft i frågor som berör sjukvården i förhållande till övriga organisationen. Beslut tas ovan våra huvuden, vi får direktiv om än det ena än det andra, ofta sådant som vi redan från början ser/ vet, inte kommer att fungera eller föreligger behov av. Ett exempel är Senior Alert i vilket system vi blivit tillsagda att registrera samtliga patienter över 65 år vilka ger sitt medgivande att vara med i registret. Trots att alla uppgifter som är väsentliga för att förebygga fall och undernäring redan tidigare registrerats för patienter som på minsta sätt uppvisat risk, och uppgifterna finns inbakade i hälso- och sjukvårdsjournalens system, så MÅSTE det också ) registreras i kvalitetssystemet Senior Alert. För oss sjuksköterskor helt oförståeligt och dessutom ytterligare en arbetsuppgift, dessutom helt i onödan. Visst kan vi arbeta med kvalitetssystem och andra nya registreringsformer av skilda slag, men vi måste få bemanning för det, det gör sig inte självt! \ / Vår yrkesgrupp har mer utbildning än de flesta i förvaltningen, vi har erfarenheter som vida överstiger flertalet av enhetschefernas vilka ansvarar för verkställighet och arbetsledning över den personal till vilka vi ska delegera HSL uppgifter. Ändå blir vi inte tillfrågade, ja ofta inte ens informerade, om planerade förändringar verksamheten. Hur ska man tolka detta? Vad är orsaken till att vi allt som oftast marginaliseras. Till vår stora förundran kom för ett par år sedan information att vidarutbildning med specialitet mot äldre samt psykiatri framöver var prioriterade inom förvaltningen. INGEN har tillfrågat oss som jobbar ute i verksamheterna om deta. Vem har kommit på att "distriktsköterskeutbildningen" formellt kallad " Öppen hälso- och sjukvård", helt plötsligt inte var efterfrågad längre Vi har absolut inte något emot att sjuksköterskor med specialinriktning mot äldre anställs, främst inom vård och omsorgsboendena där merparten är just äldre och äldre-äldre. I hemsjukvården är

5 det däremot långt ifrån bara denna kategori vi möter. Drygt 1/3 av patienterna i Östra Norra är under 80 år. ^ Hur har ni kommit fram till att behovet av sjuksköterskor med psykiatrikompetens skulle vara så stort att det blivit särskilt prioriterat? Bedömer ni att flertalet av personerna vi ger vård till är psykiskt sjuka? Vi som arbetar ute på fältet ser i alla fall inte detta behov. Vi möter människor som är representativa för samhället i övrigt, dvs de som har behov av specialkunskaper inom medicin ( bla hjärt/ lung), reumatologi, ortopedi, urologi, endokrinologi ( bla diabetes), hud SAMT psykiatri! Vad vi däremot önskar är ett ökat samarbete med psykiatrin för de patienter vi har gemensamt, ett gränsöverskridande forum att lyfta frågor på ett enkelt sätt innan problemen blir för stora. På likvärdigt sätt är vår önskan att samarbeta med andra specialiter tex hud för patienter med svår psoriasis, RODEON för personer med svår diabetes osv. Samarbete över gränserna gynnar ALLA, och kommer alla till del då behov uppstår, oavsett vad den enskilda sjuksköterskan i kommunen har för specialité. Distriktsköterskeutbildningen är en "bred utbildning" som även innefattar ett block riktat mot barn ) och skola. Men den dominerande tyngdpunkten ligger på att arbeta med ett förebyggande perspektiv, dvs att parallellt som man arbetar med att läka den aktuella skadan, lyfta faktorer som i framtiden kan förhindra samma och/ eller annan ohälsa. Ett arbete som i högsta grad finns behov av inom vår förvaltning. Att man då från ledningen tar beslut att denna utbildning inte längre bedöms som prioriterad påvisar att man inte inhämtat information från oss som jobbar med den faktiska sjukvården. Men beslut kan rivas upp och förändras om man inser att de tagits på felaktiga grunder! Vi sjuksköterskor i Östra Norra området har från olika arbetsplatser under olika perioder lyft fram att det behövs mer personal. Vi har blivit ombedda att definiera problematiken tydligare, vilket vi gjort. Svaret har varit enkelt. Den schemalagda tiden har inte varit tillräcklig. Våra närmsta chefer har försökt åtgärda akut genom omfördelning av personal. Vi är helt införstådda med att våra enhetschefer, liksom områdeschefen, alla sk mellanchefer, har sina uppdrag och tilldelad budget att följa. Vi vet att de informerat vidare den problematik som föreligger, hittills utan märkbar respons. Vi vet ) också att Lars Åke Nordin redan då han tillträdde sin tjänst i Kristianstad hade synpunkter på att antalet sjuksköterskor i Kristianstad var stort. Något som han bevisligen fortsatt att tycka då alla förutom vår tjänstegrupp ökat i antal, inte minst antalet mellanchefer. ) Nu har det gått så långt att det är vi själva som är sjuka. Så gott som samtliga i vårt arbetslag har flera symtom vilka direkt kan kopplas till begynnande utmattningssymtom. Sömnsvårigheter, oförmåga att koppla bort tankar på arbetet på fritiden, oro, ångest, nedstämdhet, motivationsbrist, uppgivenhetskänslor, magbesvär, smärtproblematik mm Till detta kommer att vi ALLTID känner oss otillräckliga vilket innebär ständig stress för både kropp och själ, inte "bara" en fara för oss själva utan även den direkta medicinska säkerheten. Vi orkar inte längre! Behöver vi säga det tydligare? Nu är det upptill ledning och politiker att förstå allvaret och snarast åtgärda vår situation.

6 Med tiden har de 3 hemsjukvårdsområdena Österäng/ Kulltorp, Sommarlyckan och Näsby/ Gamlegården visat sig ha störst problem att klara av arbetet inom tjänsteramen. För att verksamheterna ska fungera är grundbehovet för samtliga dessa att det alla vardagar MÅSTE vara 2 sjuksköterskor i tjänst. För Arkelstorp behövs 2 sjuksköterskor 2 dagar per vecka, 1 resterande dagar. Utöver ovan nämnda behövs ytterligare en tjänst kopplad till just dessa 4 hemsjukvårdsområden, med basplacering 2-3 dagar på Näsby, 1 dag på Sommarlyckan och 1 dag på Österäng, därtill helg. För Vård- och Omsorgsboendet Hjärtebacken är behovet Hus 1-1 i tjänst måndag- fredag, Hus 2-2 i tjänst minst 4 dagar/ vecka. På Österängsgården, inräknat att plan 5 åter öppnar- 2 i tjänst måndagfredag. För att minska sårbarheten och öka kontinuiteten bör även förde 5 boendena anställas en tjänst med ambulerande basplacering. Ovan angivna siffror anger "minstabemanning" med möjlighet att kunna täcka, vid tex AKUT sjukdom, utan ersättare för max 2 tillfällen / vecka. OBS Ambulerande tjänster inräknade i minstabemanningen! Bemanningen ska vara fasta tjänster, dvs inte tillfälliga tillsättningar med omfördelning av resurser.. Även inom området vikarier/ ersättare har ledning och politiker visat sin okunnighet i vad sjukvård innebär. Bara det står ett namn på en schemarad tycks ni tro att problemet "är löst". Att någon fixas som kan "hoppa in" innebär ofta mer arbete än hjälp för oss. Att informera och förklara allt vad och hur det ska göras är mer energikrävande än att göra det själv, trots att det isåfall innebär övertid. I hemsjukvårdens är det synnerligen viktigt med kontinuitet för att lära känna vårdtagarna. Det är därtill grunden för trygg, säker och effektiv vård. Många gånger hjälper ett samtal om personen/ patienten känner sig trygg med sin sjuksköterska. Likaså om personalen får klara trygga svar från sjuksköterskan att förmedla till patienten så överförs detta lugn till patienten. Känner sjuksköterskan inte patienten är det mycket svårt att ge detta stöd, vilket istället kan leda till akutbesök och sjukhusbesök, ofta helt i onödan, därtill en kostnad för oss alla i våra skatter. Det skulle vara en mycket stor vinst för både oss ordinarie sjuksköterskor och patienter men även för kommunens ekonomi, om man framöver månade mer om att behålla de vikarier vi upplever som duktiga och effektiva. Vi har sett flera passera revy till andra sjukvårdsenheter då de trots årslånga timanställningar inte fått tidsbestämda vikariat. Ingen kan leva så även om man vill vara solidarisk med arbetsplatsen. Man behöver ha ett schema att gå efter, kunna planera sin tid mer än från en dag till nästa. Det är dags att omsorgsförvaltningen förvaltar det kapital som vikarierande sjuksköterskor innebär. Och som vårt arbete också innebär. För varje ny medarbetare måste ordinarie sjuksköterska lägga ner lootals timmar för att introducera i kommunens verksamheter och olika administrativa system. Inte det lättaste då det skiljer sig oändligt från hur tex sjukhuset fungerar. Ett arbete som vi måste bedriva samtidigt som vi utför allt ordinärt arbete. Ett arbete som kostar kommunen pengar!

7 Varför har vi inte signalerat tidigare om problematiken vi upplever? Det finns en mycket enkel förklaring-vi träffas nästan aldrig! På varje arbetsplats är vi 2, 3 sköterskor som kämpar påför att få vardagen att gå ihop. För några år sedan hade vi regelbundna sammankomster minst en gång i månaden med övriga sköterskor inom området, därtill möten med MAS samt chefer för medicinsk respektive organisatorisk information. Detta har dragits in. Alla former av möten/sammankomster har minimerats, med viss förståelse för våra närmsta chefer då de "behöver vårtid ute i verksamheten". Som det är nu har vi 2 timmar var tolfte vecka, ni läste rätt, 2 timmar 4 gånger per år! På denna tid ska så gott som al! information om verksamhet i stort och smått förmedlas, uppifrån och nedifrån. Även "det lilla extra" ska på dessa timmar avhandlas tex julsammankomst, högtidsdagar odyl. När det därtill finns tusentals frågor och synpunkter om framtida förändringar, den praktiska verksamheten, administrationsfrågor, semesterplanering, julbemanning mm, så finns det inte så mycket tid över att dryfta det som egentligen känns mest väsentligt för oss själva, nämligen våra yrkesfrågor och vår arbetssituation. Tyvärr känns STYRKORTETS målsättning för medarbetarna inte som om de gäller oss sjuksköterskor. Därför lyfter vi frågan till er på högsta nivå. Till er politiker som ger ramarna för budgeten, till ledningen som fördelar den. Vi behöver kraftigt ökad grundbemanning för att orka jobba vidare utan att själva hamna i sjukdom. Var vänliga hörsamma detta. Försök förstå att sjuksköterskans arbete inte bara är att dela piller och ge sprutor. Vi är och gör så mycket mer. Detta är ingen önskan. Detta är ett rop på omedelbar hjälp. Detta är ett "KRAV" för vi ska orka! Bilaga: Omsorgsförvaltningens Styrkort 2014 Kristianstad Sjuksköterskor Östra Norra

8 i': i K-SI 7 - nm 1 S&-1 W I& g;2 i«5 Is M OMSORGSFÖRVALTNINGENS STYRKORT 2014 Strategiska mål Medborgare Attraktiv kommun Långsiktigt hållbar livsmiljö fc-js Utveckling Stark profil Expansiv utveckling W p: X''s i> Medarbetare Friska och nöjda medarbetare Effektivt arbetssätt Ekonomi Hållbar ekonomi God hushållning Mål Nöjda medborgare Styrtal Oe äl dres bedömning av omsorgen i sin helhet, vård- och omsorgsboende De äldres bedömning av omsorgen i sin helhet, ordinärt boende Ökad valfrihet Indjviduell planering - påyrka tider Val av ä ldreboende, Stojlek byteskön Aktiva och trygga kunder mycket _trygg Meningsfull vardag - sociala aktiviteter vård- och omsorgsboende Fler trygghetsboenden Volym lägenheter _ Aktiva insatser för hållbar Miljöcertifierad verksamhet miljö Ekologiskajivsmedet Aktiva insatser för att Antal anstålida i förvaltningen med olika få ut fler personer med former av anställningsstöd funktionsnedsattningar på arbetsmarknaden Trygg och säker kommunal lex Maria - antal anmälningar hälso- och sjukvård Kvalitetsregistren - Senior alert, Pallita- tivregistret och BPSD- a ntal med prestationsnedsättning Hög livskvalitet Behov i centrum - ICF-pilotprojekt : Personalkontinuitet - Kolada - minst två besök dagligen Arvoderade kontaktpersoner 80+ God demensvård Antal anhöriggrupper via Demenscentrum Antal lägenheter för yngre dementa God hälsa och hög arbetstillfredsställelse Ökad delaktighet, ökat medskapande och ansvarstagande Attraktiv arbetsgivare God kompetens Budget i balans med effektivt resursutnyttjande Frisktal _ Nöjd medarbetarindex Medskapande-index Ledarskapsindex Genomsnittlig sysselsättningsgrad tillsvidareanställda Önskad sysselsättningsgrad-index Delade turer - antal personer med grundschema varannan h_elg AndeJ_ med formell_kompetens Kompetensutveckling Genomförda gymnasiepoäng totalt inom Omvårdnadslyftet och MIF Budgetföljsamhet 3