BYGGSEKTORNS FÖRMÅGOR. Tina Karrbom Gustavsson (red.)

Transkript

1 BYGGSEKTORNS FÖRMÅGOR Tina Karrbom Gustavsson (red.)

2 trita-fob-rapport 2011: Författarna grafisk form Kristina Schollin-Borg omslagsbild Felix Gerlach tryck US-AB, Stockholm Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

3 Innehåll Förord... 5 I Byggsektorns förmågor... 7 II Kommunikation och problemlösningsförmåga III Förmågan att kommunicera bilder av framtiden IV Varför har de nya husen kunnat bli så mycket grönare? V Byggprojekt ett skapande kaos? VI Vad är byggsektorn bra på? Författarpresentation

4

5 Förord Den här antologin om byggsektorns förmågor är skriven av forskare verksamma vid Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad på kth i Stockholm. Det som är speciellt är att den presenterar olika perspektiv på ett och samma fenomen. Boken, som har sin utgångspunkt i ett gemensamt intresse för industriellt byggande, speglar några av de tankar som uppkommit i samband med workshops, diskussioner och spontana samtal inom Forum för industriell byggnadskonst (find) på kth och vid vetenskapliga studier av byggsektorns utveckling. 5

6

7 I Byggsektorns förmågor Tina Karrbom Gustavsson Bakgrund Den svenska byggsektorn har starkt kritiserats i olika utredningar för höga priser, svårigheter att påverka utbudet, låg produktivitet, dålig kvalitet, svagt omvandlingstryck, svartarbete och kartellsamarbeten (sou2002:115; Stadskontoret 2009). Bilden som utredningarna målar upp av byggsektorn som präglad av slarv, fusk och fiffel samt en ovilja till positiv förändring är inte helt oförtjänt. Samtidigt lyfter utredningarna fram att detta är en delvis missvisande bild. Det finns samtidigt en positiv bild som visar att det varje år genomförs framgångsrika byggprojekt som resulterar i fantastiska byggnadsverk till låga kostnader. Ett mycket aktuellt exempel i detta sammanhang på vad som kan betecknas som ett i många avseenden lyckat projekt är Citytunneln genom Malmö som blev både billigare än väntat och som färdigställdes före utsatt tid. Bland förklaringarna till Citytunnelns lyckade projektgenomförande återfinns både valet av byggteknik och samverkan mellan beställare och utförare. Andra faktorer som är utmärkande för många lyckade projekt är mångårig erfarenhet av utformandet av produktionsförutsättningar, organisering av entreprenader, val av material och val av distributionsvägar (sou2002:115). Utgångspunkten för texterna i denna antologi är i första hand den senare bilden. Det är inte, som så ofta varit fallet i utredningar och 7

8 vetenskapliga studier, byggsektorns oförmågor och dessa oförmågors negativa effekter som står i centrum. Istället tar författarna, utifrån sina olika perspektiv, upp de förmågor som utvecklats inom byggsektorn och vilka möjliggör genomförandet av lyckade byggprojekt. Att ta tillvara och utveckla dessa samlade förmågor är fundamentala för en positiv utveckling av byggsektorn och för säkerställandet av god byggnadskonst i projekt efter projekt. Texterna kan sammantaget ses som ett försök till kartläggning av de för god byggnadskonst nödvändiga förmågorna och dessa förmågors förutsättningar att utvecklas vidare. Det är dock ingen heltäckande bild som ges och det har heller aldrig varit syftet. Istället är strävan att polarisera den tidigare debatten om byggsektorns problem i syfte att komma åt den för samhället och byggsektorn så viktiga yrkeskunskapen som annars riskerar att förbises i det ständiga jagandet efter nya metoder, processer, verktyg och material som ska öka såväl kvalitet som produktivitet och kundnöjdhet (dvs. tillfredsställa såväl samhälle som aktieägare och kunder). Myten om den ständiga förändringen Ytterligare en omständighet som motiverar en kartläggning av förmågor är den ofta förekommande föreställningen om att verkligheten är stadd i snabb förändring. Denna föreställning framställs ofta som så självklar att den uppfattas onödig att diskutera (Tengblad, 2007:103). I såväl managementlitteraturen som på kompetensutvecklingsmässor är budskapet tydligt: Världen är ständigt föränderlig. Därmed förändras också ständigt förutsättningarna för att bli och fortsätta vara framgångsrik. Den konkurrenskraftige måste kunna hantera dessa utmaningar och det gäller att vara snabb. Att värja sig från dylik retorik är svårt. Speciellt för de ledare som har i uppdrag och som mål att vara i täten, dvs. i marknadsledande position och som dessutom har en aktiemarknad att förhålla sig till. Man bör emellertid stanna upp ett tag, liksom Stefan Tengblad gör i texten Myten om det postmoderna arbetslivet förändringssvindel och ledarskapets tidlösa utmaningar (2007:105), och fråga sig om inte detta är ett uttryck för förändringssvindel och överdrivet fokus på förändringarnas styrka och 8

9 konsekvenser. Förändringsprocesser pågår förvisso men de går i regel inte så fort. Till exempel har vi länge hört om det papperslösa samhället men ännu har vi inte sett det. Förändringar tar alltså tid, ofta flera decennier. I allt väsentligt ter sig arbetslivet relativt stabilt över tid. Handlingarna som utförs i det dagliga arbetet, i t.ex. byggsektorn, är i mångt och mycket de samma som utfördes för flera decennier sedan. Det handlar nu, liksom då, och med stor sannolikhet också i framtiden, om att leda och motivera grupper av människor, att beräkna hållfasthet och vilka resurser som behöver tas i anspråk, att bedöma risker och möjligheter, att planera transporter etc. Ur ett ledarskapsperspektiv handlar det därmed om relativt tidlösa utmaningar. Ytterligare en brist i idealet om ständiga förändringar är underskattandet av människors behov av stabilitet, förutsägbarhet och trygghet i arbetet samt att det ges goda förutsättningar för att utveckla en djup kompetens (ibid., 2007:115). Förmåga bygger på kunskap i handling Förmågan att leda, motivera, beräkna, bedöma, planera etc. bygger på kunskap som skapats i och genom handling. Det är här viktigt att påpeka, vilket Sven-Erik Liedman gör i boken Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper (2001:5), att det är av största vikt att inte sammanblanda information och kunskap. Förväxlingen av information och kunskap hänger samman med förväxlingen att människa och dator är lika. Men så är inte fallet. Datorn kan utföra människolika prestationer men den är inte social som människan, inte heller sinnlig och den har inga känslor. Dess utgångspunkt är kalkylen och inte ögat, örat eller handen. Kunskapen är inte något ytligt, något som en människa tar till sig en dag för att nästa dag göra sig av med. Istället är kunskapen införlivad i människans sätt att leva och förstå världen (ibid. 2001). Det innebär att Kunskapens vägar är omvägar (ibid. 2001:223) och i kunskapens värld finns inga snabba klipp. Bredbanden öppnar vägen till informationsmängder men inte automatiskt till kunskap. Till exempel är skaparkraft beroende av andra människors erfarenheter, fantasier och slutledningskraft, och lösandet av ett problem är inte något som sker i ensamhet utan oftare som en social process. En grupp av människor som 9

10 försöker komma fram till svaret på en fråga använder sig av en mångfald av insikter, erfarenheter, minnen, vardagliga små tankar och bisarra infall. I själva verket är det inte enbart de närvarande som medverkar i processen eller ens de samtida. Det till synes främmande, annorlunda och avlägsna medverkar också genom de traditioner och berättelser som skapats i och genom praktiken (jmf Karrbom Gustavsson, 2005). Som ett exempel på en läroprocess anger Liedman skrivandet av en elevuppsats. Den som väljer att kopiera sin uppsats från Internet har inte lärt sig något i det ämne som uppsatsen gäller. Kopieringen ger ingen kunskap. Artikeln måste läsas, begrundas, jämföras med andra artiklar eller böcker och inte minst diskuteras. (ibid. 2001:253). Det innebär att läroprocessen utvecklandet av förmågan verkligen är en process, en process som tar tid. En av Tengblads (2007:121) slutsatser är att det ofta saknas de kanske viktigaste förmågorna för framgångsrika organisationer och han nämner tålamod som ett exempel. Den radikalt annorlunda framtiden kanske bara är en illusion. Handlingsmönster och värderingsmönster förändas inte särdeles fort varför den trägne entreprenören har goda möjligheter att vinna över den otålige innovatören. Ett annat sätt att uttrycka detta är att revolutioner inte syns förrän långt efter att de inträffat. Ingen såg när kapitalismen ersatte feodalismen och på motsvarande sätt ska vi förvänta oss att det är en serie av små förändringar i byggsektorn som i efterhand kommer att ses som en radikal förändring. referenser Karrbom Gustavsson, T. (2005). Det tillfälligas praktik. Om småprat och möten som organiserande mekanismer i anläggningsprojekt. Doktorsavhandling i industriell ekonomi. kth. Liedman, S-E. (2001). Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper. Albert Bonniers Förlag sou2002:115. Skärpning gubbar! Om konkurrensen, kvaliteten, kostnaderna och kompetensen i byggsektorn. Stadskontoret (2009:6). Sega gubbar? En uppföljning av Byggkommissionens betänkande Skärpning gubbar! Tengblad, S. (2007). Myten om det postmoderna arbetslivet förändringssvindel och ledarskapets tidlösa utmaningar. Ingår i Dan Kärreman och Alf Rehn (red.) Organisation teorier om ordning och oordning. Malmö: Liber. 10

11 II Kommunikation och problemlösningsförmåga Örjan Wikforss Inledning Communication is taken for granted, står det i den hittills bästa läroboken om kommuni kation i byggandet. Kommunikation tas som något på förhand givet. It is unworthy of special attention, fortsätter texten. Ingen tar hand om frågan, även om alla hål ler med om att den är viktig. Ja, så viktig säger författarna att god kommunikation är den mest väsentliga förutsättningen för all framgångsrik projektbaserad verksamhet (Dainty et al, 2006). För byggandet av ett laboratorium producerades originaldokument, varav var originalritningar. Under två år utbytte projektgruppen i genomsnitt 140 arbetsdoku ment per dag under väl kontrollerade former i dokumenthanteringssyste met. Till det ska läggas alla informella direktkontakter mellan projektmedlemmarna via mail, sms, fax, telefon och arbetsmöten. För uppförandet av en universitetsbyggnad arrangerades 28 olika mötestyper och 15 olika ledningsfunktioner inrättades. Av organi sationsplanen för rutinmässig renovering av stationsplattformar i tunnelbanan kan man utläsa att 42 olika aktörer deltog (Wikforss, 2006; Karrbom Gustavsson, 2011). 11

12 Det är därför inte underligt att författarna till den nämnda läroboken konstaterar att byggandet är komplext och att få andra industrier kan utgöra förebilder vad avser kommuni kation. Byggandet måste finna sina egna kommunikationsformer. Formell och informell kommunikation Projektledarens första steg för att lösa uppgiften är att välja ut och kombinera lämpliga kompetenser. Projektorganisationen är per definition temporär och består av männi skor med olika yrken och utbildningsbakgrund. De kommer från olika företag med olika yr keskulturer och fackspråk, men också med olika stödjande system. För att omedelbart bringa reda i projektet upprättas därför en organisationsplan med tydliga beslutsvägar. Ett dokumenthanteringssystem för informationsutväxling väljs ut för projektet och använd ningen av digitala modeller för lagring av gemensam information formaliseras. Allt i syfte att styra och kontrollera informationsflödet. För varje medverkande aktör upprättas ett kontrakt, efter upphandling i konkurrens där lägsta pris ofta är en avgörande faktor, i vilket respektive arbetsinsats och informations leverans noga specificeras. Allt upphandlas och avtalas, även ledarskap och kommunikation. Allt onödigt utrymme rensas bort i syfte att sänka kostnader och korta produktionstider, men med bibehållande av utlovad kvalitet. Relationen tid, kost nad och kvalitet optimeras. Uttryck som tänka rätt för början och rätt information till rätt aktör vid rätt tillfälle illustrerar rådande tänkesätt. Men den stora floran av kontrakt skapar också gränser mellan aktörerna och behov av kontrollpunkter. Varje medverkande aktör måste ju bevaka sitt åtagande i projektet, vad som ligger inom och utom kontrakterad arbetsinsats och informationsleverans, för att affärsmässigt ro hem det egna uppdraget. Projektmötena tenderar därför till att ha karaktären av en ständigt pågående förhandling. Och i en förhandling vinner som be kant den som har ett informationsövertag. Det kan därför vara smart att inte berätta allt, att hålla inne med information fram till den tidpunkt när det gynnar det egna 12

13 företa get. Detta försvårar kommunikationen och den gemensamma problemlösningen. Kommunikationen blir en kamp i en upphandlad värld (Söderholm, 2006). Men det kan också uppstå en professionell kamp och ett värnande om den egna yrkesdomä nen till men för kommunikationen. Olika yrkesgrupper har olika stark ställ ning i olika skeden av processen. Utformningskunskapen har en stark ställning i tidiga skeden och produktionskunskapen i sena skeden. Med risk för att de bärande idéerna inte fullföljs i produktionen och att inte produktionskunnandet tas om hand i projekte ringen. Man kan också iaktta en spänning mellan yrken som står på en naturvetenskap lig grund å ena sidan och en designvetenskaplig grund å den andra. Tankefiguren så här är det står mot tankefiguren så här skulle det kunna vara. Tankefiguren är har en stark och dominerande ställning i vår kultur, medan borde vara -figuren hotar det rådande, skapar motstånd och uppfattas vara besvärlig (Edeholt, 2004). Det är i det här läget som samverkansledaren dyker upp i byggandet, som ytterligare en typ av ledare att sälla till de övriga femton i exemplet inledningsvis (Kadefors, 2011). Samverkansledaren förväntas agera coach för att överbrygga gränserna och få aktö rerna att samverka och samarbeta bättre. Ofta sker detta utan att kontraktsformerna och affärsmodellerna förändras och då blir uppgiften svår. Projektledaren avhänder sig en central kommunikationsuppgift. Det finns därmed en risk att förvirringen ökar kring vem som i praktiken leder projektet. För att motverka detta tillgrips den arsenal av redskap som nutida projektledning kan bidra med. Det sker i form av certifierade arbetssätt och checklistor som syftar till att hantera, administrera, tidplanera, minimera, övervaka, kontrollera, revidera, säkra och återrapportera. I utförliga progressrapporter redovisar projektledaren regelbundet för styrgruppen hur arbetet fortskrider. En iakttagelse är att projektledningssystemen till stor del stödjer hantering (management) inte ledning. Projekt betyder ursprungligen just idé, att utveckla något nytt, att ta risk för att uppnå vinst. Projektledning ses nu mera snarare som det vardagliga genomförandet av något andra har tänkt ut. 13

14 Problemlösningsförmågan Trots alla dessa ansträngningar att kontrollera informationsflödet och styra det i enlig het med beslutsvägarna söker sig informationen andra vägar. Uttryck som att organi sationen läcker som ett såll och att information är som vatten som tar sig fram pre cis över allt, kors och tvärs mellan aktörerna, betecknar väl vad det är fråga om. I förstone kan det hända att man blir förskräckt inför detta synbara kaos, inte minst med tanke på den stora komplexiteten i byggandet och de stora värden som står på spel. Men vid närmare iakttagelse framstår denna informella kommunikation som oljan i maskine riet som får projektorganisationen att fungera. Anledningen till detta ges av svaret på frågan: hur löser man problem? Vår föreställning om tänkande och problemlösning är att det är knutet till individen och att det sker i huvudet och bara i huvudet skriver socialpsykologen Johan Asplund (2002) i Genom huvudet. Problemlösningens socialpsykologi. Han illustrerar denna vår föreställning med uttryck som läshuvud, ljushuvud, ta sig för pannan och tillägger att talesättet slå sina kloka huvuden ihop bättre återger vad problemlös ning handlar om. Asplund visar att problemlösningsprocessen byggs upp av replikskif ten och att denna dialogiska modell finns i all problemlösning. Problemlösning är lika med kommunikation. Även när vi i ensamhet tänker tyst tänker vi dialogiskt, inte monolo giskt. Vi talar med oss själva när vi tänker, spelar ett parti enpersonsschack med en virtuell motståndare/medspelare, möter bilden av den skisserade lösningen på pappe ret, eller skärmen framför oss, och justerar den steg för steg som i ett replikskifte. Om problemlösningsprocessen byggs upp av replikskiften kommer kvaliteten på projektkommunikationen att vara avgörande för kvaliteten i det byggda resultatet. Med denna definition blir projektkommunikationen lika med projektets problemlösningsför måga, dess intelligens om vi så vill. Och då går det inte att ta kommunikationen för given och låta den vara en fråga som inte är värd att hantera. Kommunikationen blir istället den centrala frågan för projektledningen att lösa. Den förskjuter också på ett tankeväck ande sätt fokus från projektledaren till projektmedlemmarna. Det är deras förmåga att bygga upp 14

15 replikskiften och bidra med kunskap genom kommunikation som är avgö rande för framgången. Detta är en av byggandets allra största förmågor: interaktiv problemlösning i förtro ende mellan företrädare för olika professioner och kompetenser. Paradoxalt nog ryms inte denna förmåga i de formella organisationsplanerna. Den tillämpas informellt, men med stor kraft. Till hjälp i denna kommunikation används byggandets förnämsta teknologi: modellen och bilden av det ännu inte byggda. Visuellt tänkande Arkitekturhistorikern Björn Linn (1998) skriver i Arkitektur som kunskap att arkitekturen har skilt ut sig ur det urgamla, hantverksmässiga byggkunnandet genom utvecklandet av en metod: att studera tänkta objekt, ursprungligen byggnadsverk, i åskådliggjorda modeller och arbeta med utformningens problem i denna modellgestalt, innan objekten förverkligas i full skala och alla dimensioner. En speciell teknik har bildat stommen för utbyggnaden av en omfattande, hela samhället genomsyrande kunskap. Den första ritningen gjordes kanske i lera som soltorkade av arkitekten Imhotep som på upp drag av farao Djoser byggde Sakkarapyramiden söder om Kairo för år sedan. Den första byggnaden i huggen sten. Ritningen var en avbildning av något som ännu inte hade byggts, i en annan skala och på ett transporterbart medium. En märkvärdig uppfinning. Vi känner den fortsatta utvecklingen med ritningar på stucköverdraget trä och det dyrbara pergamentet fram till renässansens fördjupning av beräknings- och ritningskonsten och introduktion av centralperspektivet (scientific perspective) fram till vår tids avancerade digitala modeller (Pugh, 1987). Metoder som har gjort det möjligt att samtala om det ännu inte byggda för att successivt skärpa problemlösningen och reducera osäkerheter fram till den punkt där modellen och ritningarna är tillräckligt klara för att överlämnas till produktionen. Poängen är här att det finns en risk för att vi underskattar betydelsen av ritningen, perspektivet, mo dellen och prototypen. Att vi tar denna teknologi för så självklar och vi inte inser vad den betyder för byggandets särskilda förmåga att lösa problem. 15

16 Modellen är den artefakt kring vilken de skilda kompetenserna samlas. Med den kan man hantera komplexiteten så att den blir åskådlig och begriplig. Modellen gör det möj ligt att föreställa sig det ännu inte byggda för att fördjupa sin egen förståelse, men också kommunicera med andra. Förståelsen avser såväl fördjupningar i problemställning som möjliga lösningar. Genom problemupplösning omformuleras den ursprungliga uppgif ten som därmed kan ses i ny belysning. Inte sällan är det genom att ifrågasätta uppdra get och dess problemformulering som nya lösningar har skapats och stora värden till förts kunderna. Arkitekten Jonas Elding, som arbetade på det världsberömda arkitektkontoret sanaa i Tokyo när kontoret ritade New Museum i New York, belyste detta i en intervju: Om man skapar nya problem så finns det ju chans att man hittar lösningar som man aldrig har sett. Om man bara löser gamla problem en gång till så händer inte det. Här blir kon cept som verkar omöjliga från början som en sport att tämja till en fungerande helhet. Processen är visserligen jättesvår, men det är hemskt roligt. Och om samarbetet med andra kompetenser: Man behöver ingenjörer som tänker som designers. Här är ingenjö rerna eldsjälar. De är stjärnor i arkitektvärlden. Johan Asplund skulle sagt att man konstruerar en ny tankenöt. Modellen har också en särskild betydelse för att göra yrkeskunskapen explicit och möj lig att dela. Yrkesskickliga praktiker bär en tystnad kunskap, man vet hur man ska göra men kan inte riktigt förklara varför (Liedman, 2001). Den kunskap som en gång var expli cit har sjunkit in och blivit en del av yrkesrepertoaren. Den reflekterande prakti kern bär på en repertoar av lösningar att applicera på en given situation, skriver Donald Schön (1983). Lösningen finns inte sällan före problemet och uppdraget. Den yrkesskickliga praktikern känner igen en problemställning och vet vilken lösning som kan passa och på så sätt blir designprocessen en dialog mellan en ideal lösning och en given situation, det byggda blir en unik anpassning av den ideala lösningen till de givna förutsättningarna (Stolterman, 1991). En del av denna designdialog sker i bilder, inte i ord. Visuellt tänkande är en förutsätt ning för fungerande arkitektur och ingenjörskonst. Det handlar inte minst om att kunna föreställa sig en konstruktion och 16

17 värdera och bedöma om den fungerar och är säker eller inte, samt om den är byggbar eller inte (Ferguson, 1997). Den slutliga utvärderingen av byggbarheten sker på byggarbetsplatsen när byggnadsarbe tarna under tuffa förhållanden ska tolka ritningarna och omsätta dem i praktisk handling. Erfarna projektörer vet att hålla tät kontakt med byggnadsarbetarna för att se till att dom inte bygger förbi ritningen. Men också för att lära av deras synpunkter. Det kan ju vara så att ritningens lösning är opraktisk, att den inte stämmer med verkligheten. I samspråket i arbetslaget slaktas ritningarna utan att någon håller emot. Bygger man förbi ritningen så är det redan efter några dagar svårt att övertyga platsledningen om att man måste riva och bygga om. Bättre då att vara proaktiv och närvarande så att det tänkta också blir det byggda. Det var ingen slump att alla som byggde domen i Florens, Santa Maria del Fiore med sin mäktiga kupol av Filippo Brunelleschi, fick lägga handen på bibeln och svära eden att bygga efter modellen och ingenting annat. Personlig kommunikation Projektledningens verktyg för att kontrollera kommunikationen hanterar information. Problemlösningens replikskiften handlar däremot om kunskapsupp byggnad genom samtal och personlig direktkontakt. Shannon Weavers matematiska kommunikationsmodell från 1948 har fått ett stort genom slag och kan kanske förklara det ofta lite fyrkantiga sätt på vilket kommunikation mellan människor beskrivs. Modellen innehåller som bekant en aktiv sändare och en passiv mottagare. Sändaren producerar ett meddelande, som av sändaren omvandlas till en signal som överförs genom en vald kanal till mottagaren som i sin tur avkodar signalen till ett meddelande för att i nästa steg inta sändarrollen. En syn på kommuni kation som en asynkron stimulusresponsprocess. Modellen har fått oss tala i kvantita tiva termer om kommunikation, till exempel om hur stor informationsmängd som kan överföras via en viss typ av kanal. Kanal och överföring är här centrala begrepp (Se gerstedt, 2002). De webbaserade dokumenthanterings- 17

18 systemen och den formaliserade informationsmodelleringen med sina regler för informationsleveranser bygger på detta tänkesätt. Kognitionsforskaren Peter Gärdenfors (1996) ställer kanalmetaforen mot andra tänk bara sätt att beskriva hur kunskap kan växa hos två personer som kommunicerar. Ett alternativt sätt att se på information innebär att mottagaren kan få ny kunskap genom att komma i resonans med sändaren. Man kan säga att mottagaren står i samklang med avsändaren och återljuder. Kommunikation beskrivs här som en form av musikali tet. Att komma i god samtalsstämning med någon innebär att rollerna som sän dare och motta gare hela tiden växlar. Samtalet pendlar fram och tillbaka mellan två likvär diga parter vars kunskaper växer i takt med att samtalet utvecklas. Redan när du börjar tala reagerar lyssnaren med ett ansiktsuttryck eller fråga som påverkar det du var på väg att säga. Sändare- och mottagarrollerna blir irrelevanta begrepp när kommunikat ionen är synkron. Samtalet och mötet är grundformen för kommunikation i byggprocessen, alla andra hjälpme del till trots. Det är samtalen vid ritborden, över datorerna, på projekteringsmötena, i byggbo darna och ute på fältet. Det är ett ständigt pågående småprat, ett sorl, i vilket de medverkande delar idéer som nödvändig grund för vardagens samarbete utan onödig osäkerhet. Samtalen fungerar som stabiliseringspunkter, enligt Tina Karrbom Gustavs son (2005) i Det tillfälligas praktik. De kontinuerliga samtalen och mötena kan samman tagna beskrivas som ett slags handlingsnät eller en kultur som bär föreställ ningar, värderingar, kunskaper, erfarenheter som är mer bestående än de människor som råkar befinna sig där (Gustafsson, 1995). Människor kommer och går i projekt och företag, handlingsnäten, företagskulturen och projektkulturen i byggandet, är mer långli vade. Effektiva för att underlätta snabba ställningstaganden och beslutsfat tande för den enskilde, men tröga att förändra för den som vill förnya (Ekman, 2003). Dokumenthantering och bygginformationsmodellering Under senare år har byggandets industrialisering stått i fokus och förebilderna för organise ring och ledning har hämtats från annan industri. Det har 18

19 i mångt och mycket handlat om rationella principer för ledning och styrning. Särskilt fokus har lagts på ut veckling och implementation av system för informationsutväxling mellan aktörerna med stöd av olika IT-system. Två tydliga exempel på detta är införandet av system för dokumenthantering i projektnätverk respektive bygginformationsmodellering, BIM. Dokumenthantering i projektnätverk bygger på tanken att dokumenten kan delas av flera om de publiceras i en webbaserad databas. Men det har visat sig att användarna tycker att systemen är tidskrävande och omständliga. De uppfattas som dokumentpoo ler för lagring av färdiga dokument och inte som dynamiska kommunikationsnätverk till stöd för interaktiv problemlösning. Parallellt med projektnätverken utnyttjar använ darna därför annan informationsteknik för direktkontakt mellan varandra och utanför projektledningens kontroll (Löfgren, 2006). Genomslaget för de alternativa sociala medi erna är mycket kraftfullt och de kan komma att spela en stor roll för kommuni kationen i byggandet framöver. Introduktionen av cad på sjuttiotalet fick ett snabbt genomslag och redan i slutet av åttiotalet var tekniken allmänt accepterad. Att de ritningsorienterade 2D cad-systemen kunde införas så snabbt berodde bland annat på att de traditionella arbetsformerna kunde bibehållas. De manuellt ritade dokumenten byttes helt enkelt ut mot datorritade, medan de väl inarbetade kommunikations- och problemlösningsprocesserna kvarstod oförändrade. Det nästföljande steget från cad till bygginformationsmodellering är vida större. Nu handlar det om att dela information lagrad i en gemensam modell - eller i flera modeller som är ordnade enligt gemensamt överenskomna principer. För att kunna utnyttja den fulla potentialen i bygginformationsmodellering krävs därför en ut veckling av arbetsformerna som också kommer att påverka ansvarsområden och grän ser mellan olika aktörer. Medan cad kunde införas snabbt har det gått väsentligt mycket trögare med byggin formationsmodellering. Som ett exempel kan nämnas att ett avancerat objektorienterat modellerings system, benämnt rucaps, användes i praktisk projektering i Sverige redan Men fortfarande efter cirka trettio år är genomslaget i byggandet som helhet de facto litet, enligt IT-barometern som är den mest omfattande kartläggningen av IT-användningen i Sverige och som har genomförts 19

20 vid fyra tillfällen 1998, 2002, 2007 och 2011 (Samuelson, 2010, 2011). Eftersom någon väsentlig utveckling av arbetsfor merna inte har kommit till stånd kan man iaktta hur användarna, parallellt med modelleringen, kompenserar detta genom att kommunicera motsvarande information via andra media - med ett omfattande dubbelarbete och risk för fel som konsekvens (Moum, 2008). En förklaring till den långa startsträckan för bygginformationsmodellering är att den så hårt har knutits till föreställningen om formell kommunikation och kommunikation som informationsutväxling mellan maskiner. Man har inte beaktat betydelsen av den infor mella kommunikationen och problemlösningsförmågan. Den finns inte med i strategierna för införandet av den nya tekniken. Stora förhoppningar knyts nu till att bygginformationsmodellering i ett slag ska förlösa byggandets industrialisering. Marknadsaktiviteterna är många och rapporterna om lyckad implementering i avgränsade delar av byggprocessen duggar tätt. Det finns emellertid anledning till eftertänksamhet och varning för överdriven tilltro till detta, särskilt om man tror att modelleringen ska ersätta den informella kommunikationen. Risken finns då att även bygginformationsmodellering kommer att sälla sig till de många misslyckanden som kantar byggandets industrialisering. Det man kan lära av tidigare misslyckanden gäller bland annat rollfördelningen mellan användare och utvecklare. Man utvecklar något som andra ska använda utan att helt känna till yrkeskunskapen hos de tänkta användarna. Utan kunskap om yrkeskun skapen blir nya tekniker och processer hängande i luften. Det räcker inte med användarvän liga gränssnitt, tekniken måste vara genuint användbar och meningsfull för de professionella. Yrkeskunskapen är situationsanpassad och därför måste ny teknik placeras in i rätt sammanhang (Wenger, 1998). En förklaring kan också finnas i föreställ ningen att man med den nya tekniken ska sopa rent hus med alla tänkbara pro blem och missförhållanden i ett slag. Radical change kallas detta förhållningssätt och sällan leder det till framgång. Mycket satsas på den nya tekniken, lite på dess införande. En värdefull lärdom är att framgång istället kan vinnas om utveckling och infö rande smälter samman i en kontinuerlig process (Dahlbom och Mathias sen, 1993; Löfgren, 2008). 20

21 Avslutning I denna uppsats har jag försökt visa att en av byggandets särskilda förmågor är dess problemlösningsförmåga där olika kompetenser samverkar under intensiv kommuni kation för att anpassa en lösning till de speciella förutsättningarna för det enskilda pro jektet. I centrum för kommunikationen står modellen och bilden av det ännu inte byggda. Det är angeläget att denna förmåga vidmakthålls i framtidens organisering av byggandet. Kommunikationen i byggandet kan inte längre bara tas för given. Nya samverkansfor mer och särskilt införandet av bygginformationsmodellering ställer byggandet inför två olika synsätt på hur kommunikation och problemlösning ska organiseras i framtiden. Antingen genom hierarkisk organisering i trädstruktur med formell kommunikation enligt bestämda beslutsvägar, fördelning av arbetsuppgifter genom upphandling och kontrakt, kvalitetssäkring och projektledning genom checklistor och med kommuni kation som kontrollerad dokumentutväxling och standardiserad informationsmodel lering. Eller genom tillit och förtroende med nätverksliknande organisering för samverkan och informell kommunikation, kvalitetssäkring genom engagemang, kunskap och ansvarsta gande, interaktiv kommunikation kring modeller för successiv minskning av osäker heter genom användning av sociala medier. Min slutsats är att det är först när man förstår att kombinera de två synsätten på formell och informell kommunikation som bygginformationsmodellering kan komma till sin fulla rätt. Denna kan då få samma revolutionerande betydelse för arkitektu ren och byggan det som ritningen hade för fem tusen år sedan och centralperspekti vet för sex hundra år sedan. Det är en revolution i många små steg och med åtskilliga anpassningar av såväl tekniken som arbetsformerna. Kommunikationen och problemlösningsför mågan kommer fortfarande att bygga på den mänskliga dialo gen kring modellen och bilden av det ännu inte byggda. Men modellen har funnit en ny form. Det finns inget an tingen eller utan ett både och. 21

22 referenser Asplund, Johan (2002). Genom huvudet. Problemlösningens socialpsykologi. Bokförlaget Korpen, Göteborg. Dainty, Andrew, Moore, David and Murray, Michael (2006). Communication in Construction. Theory and Practice. Tay lor & Francis, London. Dahlbom, Bo och Mathiassen, Lars (1993). Computers in Context. The Philosophy and Practice of Systems Design. Blackwell, Cambridge. Edeholt, Håkan (2004). Design, innovation och andra paradoxer om förändring satt i system. Chalmers Tekniska högskola, Göteborg. Ekman, Gunnar (2003). Från prat till resultat - Om vardagens ledarskap. Liber, Malmö. Ferguson, Eugene S. (1997). Engineering and the Mind s Eye. The MIT Press, Cambridge, Massachusetts. Gustafsson, Claes (1994). Produktion av allvar. Om det ekonomiska förnuftets metafysik. Nerenius & Santérus Förlag, Stockholm. Gärdenfors, Peter (1996). Fängslande information. Natur och Kultur, Stockholm. Hård af Segerstad, Peder (2002). Kommunikation och information. Uppsala Publishing House, Uppsala. Kadefors, Anna (2011). Samarbete i byggandet igår, idag och i framtiden. Landin, Anne & Lind Hans, red. Hur står det egentligen till i den svenska byggsektorn? Perspektiv från forskarvärlden. Sveriges Bygguniversitet, Lund. Karrbom Gustavsson, Tina (2005). Det tillfälligas praktik om möten och småprat som organiserande mekanismer i anläggningsprojekt. Doktorsavhandling, kth, Stockholm. Karrbom Gustavsson, Tina (2011). Organisering av samverkan. Manus, kth, Stockholm. Liedman, Sven-Erik (2001). Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper. Albert Bonniers Förlag. Linn, Björn (1998). Arkitektur som kunskap. Byggforskningsrådet, Stockholm. Löfgren, Alexander (2006). Projektnätverk dokumenthantering eller kommunikation? Örjan Wikforss, red. Kampen om kommunikationen. Om projektledningen informationsteknologi. kth, Stockholm. Löfgren, Alexander (2008). Making Mobile Meaning expectations and experiences of mobile computing usefulness in construction site management. Doktorsavhandling, kth, Stockholm. Moum, Anita (2008). Learning from practitioners stories exploring the relation between the architectural design process and ICT. Dissertation, ntnu, Faculty of Ar chitecture and Fine Art, Trondheim. Pugh, Francis (1987). Design, Engineering and the Art of Drawing. Walker, Derek. Great Engineers. The Art of British Engineers Academy Editions, London. 22

23 Samuelson, Olle (2010). IT-Innovationer i svenska bygg- och fastighetssektorn. En studie av förekomst och utveckling av IT under ett decennium. Doktorsavhandling, Svenska Handelshögskolan, Helsingfors. Samuelson, Olle (2011). IT Barometern Manus, kth, Stockholm. Schön, Donald A (1983). The Reflective Practitioner. How Professionals Think in Action. Basic Books, usa. Stolterman, Erik (1991). Designarbetets dolda rationalitet en studie av metodik och praktik inom systemutveckling. Doktorsavhandling, Umeå universitet. Söderholm, Anders (2006). Kampen om kommunikationen. Örjan Wikforss, red. Kam pen om kommunikationen. Om projektledningen informationsteknologi. kth, Stockholm. Wenger, Etienne (1998). Communities of Practice. Learning, Meaning, and Identitity. Cambridge University Press, New York. Wikforss, Örjan, red. (2006). Kampen om kommunikationen. Om projektledningens informationsteknologi. kth, Stockholm. 23

24 III Förmågan att kommunicera bilder av framtiden Sara Grahn Inledning Varje byggprojekt, vare sig det är ett mindre husbyggnadsprojekt, eller större stadsbyggnadsprojekt, handlar i grunden om att förändra samtiden till en bättre framtid. Att skapa byggnadskonst är en viljehandling. Vi lägger till, förändrar och drar ifrån i tron att det vi skapar gör det fysiska rummet och livsvillkoren bättre än de var innan. Arkitektur förutsätter stora ekonomiska investeringar, involverar många människor och tar lång tid. Det är en massiv gemensam ansträngning att förändra verkligheten till det bättre. Genom historien har arbetsmetodiken i de tidiga skedena av arbetsprocessen pendlat mellan analytiska metoder, på naturvetenskaplig grund och visionära metoder som vilar på konstnärlig grund och skapat ett spänningsfält däremellan. Förmågan att kombinera de visionära och analytiska metoderna är en förutsättning för att åstadkomma god byggnadskonst, och de ökade kraven som ställs i branschen på hållbart byggande ställer relationen mellan vision och analys i nytt ljus, då behovet av att verifiera effekten av det byggda redan i planeringsskedet har ökat. Samtidigt ger den stora gemensamma uppgiften att skapa en hållbar byggd miljö nya möjligheter, då uppgiften är alltför komplex 24

25 för att en profession ska kunna sitta inne med alla lösningar. Här krävs en rad olika kunskaper, ökade samarbetsformer och inte minst en gemensam vilja. En gemensam målbild av framtiden är av stor betydelse för att alla inblandade skall arbeta åt samma håll. Bildens betydelse Den kommunikativa bilden har alltid påverkat framtiden, inte alltid i det syfte bilden uppstått, men förflyttat möjligheterna för det byggda in i framtiden, och påverkat byggandet i senare skeden. Under 20-talet pågick i Europa diskussioner om framtidens stad där man sökte hitta en lösning på tilltagande urbanisering och utbredningen av slumområden i stadskärnorna. Ett stort spänningsfält mellan det analytiska förhållningssättet och det visionära kan illustreras med Le Corbusiers stadsplan för centrala Paris ( Plan voisin 1925) och Walter Gropius torra grafiska representation av relationen mellan grönytor, hushöjder och solvärden. Gropius analys resulterade i ett antal bostadsområden, t.ex. Dessau-Törten ( ), där lamellplanen blev norm, med husen orienterade i samma riktning för att ge alla bostäder likvärdiga kvalitéer vad gäller sol, vind och buller etc. Många stadsplaner under talen utformades med Gropius principer som utgångspunkt, bla Traneberg och Hammarbyhöjden i Stockholm. Men det stora genomslaget blev inte långvarigt, då efterkrigstidens kraftiga utbyggnad av bostäder krävde storskaligare lösningar. En förförisk bild av storskaligt byggande hade redan producerats på 20-talet av Le Corbusier, hans stadsplan för Paris förverkligades aldrig, få av hans stadsbyggnadsdrömmar blev genomförda. Men, Corbusiers konstnärliga vision av den framtida staden, med korsformade 60-våningar höga skyskrapor placerade i en enorm rektangulär grön park, där biltrafik och gångtrafik planseparerats har haft en stor påverkan på det senmodernistiska stadsbyggandet. De miljöer som Corbusiers målade fram i sina fantastiskt illusoriska illustrationer 1925 var mycket långt ifrån det som då byggdes, de var en framtidsvision, som många år senare stod som förebild till byggda projekt runt om i världen. Vi kan idag konstatera att mycket av det som Corbusier 25

26 antog skulle ge ökad livskvalitet till de stora mängderna av människor som flyttade in till städerna aldrig riktigt fungerade i verkligheten, där det svenska miljonprogrammet skulle kunna ses som ett exempel, där trafikseparering och stora byggnadskroppar många gånger har skapat otrygghet istället för den förhoppningsfulla bild av framtiden Corbusier målade upp. De miljöer som har haft Gropius förhållningssätt, med likvärdiga kvalitéer för alla, genomtänkta placeringar av byggnaderna utifrån vistelsevärden och dagsljus har klarat sig bättre. I exemplen Gropius/Corbusier kan man kanske konstatera att den kraft den visuella representationen har är mycket stark, i dessa exempel till nackdel för det långsiktiga resultatet, då det analytiska, tänka efter före har fått stå tillbaka. Om 20- och 30-talets arkitekter och andra aktörer hade haft förmågan att kombinera det analytiska tänkandet med det visuella hade kanske resultatet av efterkrigstidens stora stadsutbyggnad sett annorlunda ut. Avsaknad av gemensam framtidsbild Ett samtida svensk exempel på bildens betydelse är Slussenprojektet. En första arkitekttävling, sedan Tage-William Olssons förslag stod färdig 1935, hölls Alexis Pontvik vann tävlingen, men efter ett antal år av fortsatt utredande lades projektet i malpåse var det dags för en ny tävling, förutsättningarna sedan 1992 hade förändrats, Mälarens vattenstånd, minskad biltrafik och ny dragning av Saltsjöbanan var de största programförändringarna som gjorde att staden beslutade att Alexis Pontviks förslag från 1992 inte längre var möjligt att ha som utgångspunkt för fortsatt arbete. Tävlingen vanns av Nyréns arkitektkontor (tillsammans med Tyréns). Förslaget visade upp den bästa helhetslösningen gällande trafikföring, avbördning av Mälaren och föreslog en rad nya byggnader på Södermalmstorg. Efter tävlingen vidtog en bearbetningsfas mot ett samrådsförslag, där det av Nyréns föreslagna läget för Värmdöbussarna inne i Katarinaberget flyttades ut på kajen och mängden och skalan på föreslagen bebyggelse på Södermalmstorg drogs ned. Kritiken mot förslaget tilltog, och en rad parallella utredningar och förslag beställdes av staden, bl.a. Nybyggt bevarande (White och WSP 2007) och ett 26

27 landskapligt utformat förslag (big/nod 2007) Staden tog det principiella beslutet om att ett nybyggnadsförslag var det som gällde, men fortsatt arbete sköts på framtiden, då politisk enighet kring Nyréns bearbetade förslag inte kunde nås. Bilden av Slussen var inte det medborgare och folkvalda önskade bjöd staden in till nytt parallellt uppdrag. Ingenting i sak, de mätbara programkrav som ställdes på i tävlingen 2002, hade ändrats, men man hoppades att ett nytt förslag skulle kunna ge svar på de icke mätbara frågorna om stadsbild och stadsliv. Förutsättningen för tävlingen var de logistiska lösningar som Nyréns tog fram, trafikföring, avbördning av Mälaren samt placering av bussterminalen. Det man sökte var en ny bild av Slussen. Foster & Partners/Bergs arkitektkontor vann med ett förslag som respekterade de programmatiska förutsättningarna. Det som skiljde ut förslaget från de övriga var en ny tydlig stadsfront uppe på Södermalmstorg, vilket i mångt och mycket liknade Nyréns ursprungliga tävlingsförslag från 2002 samt en spektakulär gångbro mellan Gamla Stad och Södermalm. En ny bearbetningsfas mot samråd inleddes, och en än gång var det de icke mätbara kvalitéerna som diskuterades. Skalan och mängden bebyggelse på Södermalmstorg har dragits ned, gångbron försvann. Förslaget är tillbaka i en lösning som är mycket likt Nyréns förslag från 2002, där en intressant detalj är att Värmdöbussarna på nytt flyttats in i Katarinaberget, likt Nyréns förslag redan Det nya förslaget har kritiserats, den gemensamma bilden alla kan samlas kring saknas fortfarande. Detaljplanen antogs hösten 2011, utan bred politisk överenskommelse, genom Alliansens egen majoritet i stadsbyggnadsnämnden. Nytt beslut i kommunfullmäktige skall tas i december De mätbara funktionskraven är inte ifrågasatta, men en gemensam bild av framtidens Slussen saknas fortfarande. I Arkitektur nr. 7/2011 diskuterar Wilfred Wang Slussenfrågan vidare, och undrar om det inte är de programmatiska förutsättningarna som måste revideras för att komma vidare och hitta en utformning som accepteras av flertalet. Är staden säker på vad den beställt, eller är det kanske förutsättningar för infrastruktur, biltrafik, kollektivtrafik, eller exploateringsnivåer, 27

28 som bör ändras? Om frågan är fel ställd, skulle kanske en ny fråga kunna ge ett svar, en framtidsbild som flertalet kan enas kring. Bildens påverkan på samtiden En arkitekt som betytt och betyder mycket för samtidens syn på vad som är möjligt att bygga är Zaha Hadid. Hennes tidiga visionära projekt, illustrerade i stora suggestiva gouachemålningar, var inte möjliga att förverkliga i sin samtid. I projektet Azabu-Jyuban building (Zaha Hadid 1986), Tokyo illusterar hon i målningar en vision att frigöra rummet, ett flytande universum som genom skivor i landskapet genomborrar jorden. Azabu-Jyuban projektet och många andra av Zaha Hadids tidiga projekt blev aldrig genomförda. Nu, nästan 20 år senare har samtiden kommit i fatt, med ny digital teknik, och genom sambandet datagenererad information och fabrikation är hennes alltmer komplexa och organiska former möjliga att producera. Hennes dynamiska arkitektur, varav lite genomfört, alltid illustrerad genom illusoriska bilder, från de första stora hantverksmässigt gjorda målningarna, till de senare datarenderade illustrationerna har fått många efterföljare världen över, studenter, praktiker och designers inspireras av den nya värld Zaha Hadid visar är möjligt genom sina bilder. Sedan starten av Zaha Hadids kontor för ca 25 år sedan har verktygen utvecklats, kontoret har gått vidare från målningar till avancerade parametriska digitala verktyg och renderade bilder. En ny typ av konsultarbete har vuxit fram i kölvattnet av den komplexa geometriska arkitekturen. Firmor som Front i New York och Newtecnic i London arbetar i nära samarbeten mellan arkitekt och entreprenör i hela kedjan från skiss till produktion och tillverkning, för att utveckla komplexa geometrier till byggbara element. De projekt som för några år sedan stannade på ritbordet, är idag möjliga att genomföra genom utvecklade digitala verktyg och ny teknisk kunskap som kan omsätta den visionära visuella bilden till verklighet. Förmågan att visualisera en bild av framtiden och flytta fram gränserna för vad som är möjligt att genomföra har genom Zaha Hadids arkitektur resulterat i nya digitalt styrda produktionsmetoder. 28

29 Betydelsen av en alternativ framtidsbild I arkitekttävlingen om Uppsala Konsert- och Kongress 2002, ställdes en öppen fråga till de tävlande, och en absolut. Den första öppna frågan var att ta ställning till de tre gårdsbildningar i kvarteret Gerd från andra hälften av 1800-talet, en av Uppsalas få bevarade bebyggelsemiljöer från denna tid och med såväl kulturhistoriskt som miljömässigt och arkitektoniskt värde. Det andra, absoluta kravet var att om dessa mycket värdefulla miljöer revs, förutsattes att konsert- och kongressbyggnaden inte tog hela kvarteret i anspråk. Utöver denna skulle utrymme reserveras för en självständig fastighet som skulle vara möjlig att avskilja för försäljning. Naturligtvis betingade mark i ett så centralt läge i Uppsala ett högt värde, och en möjlig delfinansiering av projektet skulle kunna ha gjorts. Det vinnande förslaget av Henning Larsen Tegnestue uppfyllde inte detta programkrav. Förslaget rev de kulturhistoriskt värdefulla miljöerna längs med Vaksalagatan och placerade byggnaden på ett sådant sätt att ytterligare fastighet på platsen omöjliggjordes. Hur kunde man välja ett förslag som bestred de mätbara programkraven? Förslaget visade sammantaget upp en lösning på den konflikt platsen hade, med staden i norr och platsen i söder, där ett förstorat torg, med byggnaden placerad som ett objekt på platsen, skapar nya rörelsemönster mellan staden och torget, och där en södervänd förplats till konsertbyggnaden var möjlig att skapa. Kvarterets gamla byggnader längs Vaksalagatan lämnar därigenom plats för ett nytt stadsbyggnadskoncept med torget, konsert- och kongresshuset och Vaksalagatan som oskiljaktiga komponenter. Ur Juryns utlåtande En alternativ bild till den efterfrågade gav ny förståelse av platsen, och gav en lösning på en stadsbyggnadsproblematik som var bortom det förväntade. De mätbara, ekonomiska och kulturhistoriska värdena fick stå tillbaka för ett förslag som kan ge regionen en betydelsefull och inbjudande mötesplats för överskådlig framtid. Ur Juryns utlåtande

30 Vision och evidens Vi står idag inför ett skifte i byggbranschen, där krav på grönare, hållbart byggande utvecklar våra arbetssätt. Effekten av det ännu inte byggda måste kunna verifieras redan i tidiga skeden, där de alltmer spridda miljöklassningssystemen bidrar till den utvecklingen. De i Sverige använda internationella systemen, breeam och leed, bedömer en rad aspekter, allt från energiberäkningar, livscykelanalyser av ingående material, transporter, avfall etc till hur lokala ekosystem kan värnas och stärks. Alla aspekter ska beräknas och verifieras i projekteringsskedet. Det nationella systemet Miljöbyggnad bedömer färre antal aspekter och koncentreras sig mer på byggnaden som sådan, frikopplad sin omgivning, där energi, innemiljö, material och kemikalier är de bedömda huvudgrupperna. Miljöbedömningssystemen har som effekt att vi idag når ett högre miljömässigt kvalitativt byggande än normen. Möjligheterna att idag tidigt i processen beräkna och simulera en rad aspekter, trafikrörelser, värmeinstrålning, dagsljusfaktor, luftrörelser, energibehov etc. har på senare tid underlättats avsevärt av den mängd dataprogram som finns tillgängliga. Matrisuppbyggnaden av miljöbedömningssystemen riskerar dock att suboptimera delarna av det byggda och räcker inte heller som enkelt kommunicerbar målbild. Systemen ger ingen vägledning till en helhetssyn, där gestaltningen, det tredimensionella svaret på förutsättningarna, är alltför komplex och delvis subjektiv för att kunna bedömas i en matris. Exemplen med Uppsala Konsert och Kongress och Zaha Hadids arkitektur visar på bildens och gestaltningens kraft att driva en ännu inte känd utveckling framåt. Det ännu inte redan tänkta kan med bildens hjälp bli påtagligt och något projektdeltagarna, vare sig det gäller arkitekter, ingenjörer, entreprenörer, beställare, politiker, eller brukare kan enas kring. Kravet att verifiera och bevisa den goda effekten av det byggda redan på projektstadiet är en positiv utveckling av branschen, då förhoppningsvis en del kvalitativa misstag kan undvikas, och vi når en ökad miljöprestanda på sikt. Men ensamt kan de mätbara kraven aldrig forma vår framtida miljö. Föreningen av de visionära, visuella och de analytiska, numeriska arbetsmetoderna genom nya och förbättrade 30