Starkare tillsammans. De gamlas dag

Transkript

1 Starkare tillsammans De gamlas dag De gamlas vecka

2 Innehåll Starkare tillsammans och klokare?...3 Det är alltid rätt ålder!...4 Seniorer är ett värdefullt kapital...5 Den osynliga åldersdiskrimineringen måste lyftas fram...6 Rätt till värdigt liv...8 Fyra generationers träffar ger nya synpunkter på livet...10 Idrottsfaddrarna Senni Sopanen och Kyösti Poutiainen...12 Gruppen Ainot ja Einot förenar tre generationer...14 Rapartisten Puhuva Kone...16 Byn bra hemma bäst...18 Bildtelefon i stugan...20 Arbetsvilliga människor i gott skick går i pension...22 Gummor och gubbar tumlar om till vardags...24 De gamlas dag Yhdessä vahvempia Starkare tillsammans Centralförbundet för de gamlas väl framför sitt hjärtliga tack till Ömsesidiga Pensionsförsäkringsbolaget Ilmarinen för det ekonomiska stöd, som beviljats för tryckningen av denna publikation. Utgivare: Centralförbundet för de gamlas väl ry ISBN: (pdf) Redaktion: Layout: Omslagsbild: Tryckeri: Leena Valkonen leena.valkonen@vtkl.fi Mainospalvelu Kristasta Oy AD Krista Jännäri Juho Jusslin Savion Kirjapaino Oy, Kerava Vanhustenpäivä De gamlas dag Vanhustenviikko De gamlas vecka De gamlas vecka

3 Starkare tillsammans 2012 Starkare tillsammans och klokare? Vad talas det om Europaåret 2012 för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna? Om nödvändigheten att förlänga arbetskarriärer och åldrandets utmaningar i synnerhet för den offentliga ekonomin. Vem betalar, vem vårdar, vem kan och orkar och hur länge? Hur månne detta känns för de åldrande själva? En del av historien går givetvis förbi utan att lämna efter sig dess mera spår. Men en del inte. I det offentliga pratet inte den riktiga debatten ligger naturligtvis pengar och ekonomi överst. Hjulen måste rulla för att välfärd skall kunna fördelas åt alla. Denna sanning tänker vi säkert på. Samtidigt glömmer vi kanske ändå att inte står den hundratusenhövdade och (hur åldersgränserna nu dras) till och med miljonhövdade skaran av seniorer helt med armarna i kors. Vad händer alltså i verkligheten? Pensionerna används till att leva på och om möjligt att anskaffa olika prylar och tjänster. Resor görs till badinrättningar, till hem- och utlandet och längre bort till värmen. Hemmet piffas upp och till och med nya bilar, datorer, televisioner, kläder köps och teatrar besöks för att nu nämna några exempel. Några hjul rullas nog också med dessa insatser. Vi vet att föräldrar och mor- och farföräldrar bistår den unga generationen på många sätt. Man hjälper till med barnskötsel och transporter samt understöder ekonomiskt. Om och när relationerna mellan generationerna i familjen är ok står stöd och hjälp ömsesidigt att få. Man behöver inte vara ensam och nödställd, varken de unga familjerna eller de äldre. Utan sådana insatser skulle man inte klara sig så bra som nu. Det är också fel, som många ännu tycks tro, att åldrandet bara är tillbakagång i livet. Eller uppfattningen att gamla människor inte längre bryr sig om sig själv och sin kondition. Man motionerar, går på olika föreningar och lär sig nya färdigheter när man har tid. Men går man kanske för mycket i sällskap av sina jämnåriga? Det är klart att fördomarna mellan generationerna stärks om man inte träffar varandra i det s.k. normala livet. Också annars än när en gammal människa är långsam i kassakön eller en fjortis pladdrar i sin mobil i allmänna fordon om gårkvällens äventyr. Couldn t care less. Couldn t care less borde nu försvenskas i alldeles ny form. Jag föreslår följande: Åren spelar ingen roll, min kompis! Där förenas en hurtig strunta i åldern-attityd och tanken om människors kamratskap. Bli bekant, lyssna och bli klokare. Alldeles utan hänsyn till åren och utan onödiga fördomar. God De Gamlas Vecka 2012 Starkare tillsammans! PIRKKO KARJALAINEN toiminnanjohtaja 3

4 Det är alltid rätt ålder! Omsorgsministern öppnade det fi nländska temaåret Omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson öppnade offi ciellt Finlands temaår i Europasalen i Helsingfors vid en ceremoni Ministern konstaterade att det i vårt samhälle fi nns misstro gentemot åldrandet. Hon var bekymrad över att den naturliga bron mellan generationerna har försvunnit. Vi har många ensamma seniorer och många ensamma barn och unga men de får inte kontakt. Med lagar kan man inte stadga människor att umgås med varandra. Att skapa kontakter utgår från var och en själv, påminde ministern. Samtidigt utmanade hon alla medborgare att fundera på metoder hur umgänge mellan olika generationer kunde byggas. Professor Anneli Leppänen från Arbetshälsoinstitutet som ansvarar för iscensättandet av temaåret nationellt behandlade i sitt inlägg bland annat förlängningen av arbetskarriärerna. Arbetskarriärerna borde förlängas i deras begynnelse-, mitt- och slutavsnitt och godartade arbetskarriärer borde gynnas under hela deras längd. Arbetets påfrestnings- och attraktivitetsfaktorer varierar i olika yrken och arbetena och arbetsförhållandena bör därför aktivt utvecklas på alla arbetsplatser. Åldersledningen har stor betydelse och där borde beaktas kunnandet, fl exibiliteten och de olika livssituationerna. Jämställdhet mellan generationerna är också en betydande fråga, påpekade Leppänen. År 2012 är Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna. Temaårets allmänna syfte är att främja alla människors livskraft och värdighet samt skapa i Europa en kultur av aktivt åldrande som grundar sig på ett samhälle för alla åldrar. Bakgrunden till temaåret är att Europa håller på att åldras snabbt. Enligt Eurostats statistik år 2010 var 87 miljoner av EU:s befolkning 65 år eller äldre. Talet är 17 % av hela befolkningen. Med hjälp av temaåret vill man uppmuntra beslutsfattare och andra parter att vidta åtgärder med vilka man kunde utom bättra äldres möjligheter att hållas aktiva även öka samarbetet mellan generationerna. I Finland ansvarar social- och hälsovårdsministeriet för temaåret och för koordineringen i praktiken Arbetshälsoinstitutet. I Finland har temaåret fått som motto: Det är alltid rätt ålder! Temaårets huvudsyften i Finland är: Öka förståelsen för viktigheten av aktivt åldrande och samarbete mellan generationerna för att människornas deltagande och välbefi nnande skall utvecklas och bibehållas hela livet ut. Främja spridningen av metoder att öka aktivt åldrande och samarbete mellan generationerna till arbetsplatserna, skolorna, daghemmen och medborgarorganisationerna. Samla information om olika grupper som hör till varje generation och deras verksamhetskultur samt sprida information och främja spridningen av positiva åldersattityder i vårt samhälle. Temaårets nätsidor /activeaging upprätthålls av Arbetshälsoinstitutet. På sidorna fi nns information och där kan annonseras om temaårets händelser och god praxis. 4

5 Seniorer är ett värdefullt kapital Finländare som nyligen uppnått pensionsåldern är bättre utbildade, kunniga, friskare och förmögnare än sina föregångare. En stor del av oss har framför sig många år av aktiv verksamhet. Vi över 65-åringar är visst inte bara en börda eller belastning för samhället. Tvärtom har vi mängder av mänskligt, socialt och ekonomiskt kapital att användas för samhällets bästa. Friska och funktionsdugliga pensionärer utgör i det fi nska samhället ett slags välfärdsbuffert. Far- och morföräldrar hämtar sina barnbarn från daghem, sköter dem när föräldrarna är på arbetsresor eller barnen blir sjuka samt transporterar dem till hobbyer. Så möjliggör pensionerade far- och morföräldrar fl exibilitet på arbetsmarknaden. Utöver praktisk hjälp ges barn och barnbarn även ekonomiskt understöd. Merparten av anhörigvårdarna är själv i pensionsåldern. De erbjuder sina närmaste omsorg och närvaro dygnet runt och sparar kommunernas kostnader avsevärt. Mången seniormedborgare deltar även i frivillig medborgarverksamhet bland barn, unga och äldre och kompletterar sålunda den offentliga omsorgen. Enligt statistiken är de 65 fyllda jämte alldeles unga den allra aktivaste gruppen i frivilligverksamheten. I synnerhet et ensam hemma boende äldre skulle utan frivilliga bli nästan helt utan andra människors sällskap. Aktivt åldrande innebär även många slags s hobbyverksamheter liksom hälsobringande motion eller teater och konsertresor t.ex. i olika seniorgrupper. När man är i pension n vill man också följa med tiden. Bland medborgar- och arbetarinstitutens kurser fi nns många kurser kring hantverksfärdigheter, r, föreläsningar i seniorhögskolor, diskussions-sgrupper i olika språk och ADB-färdigheter er och datoranvändning som är populära. Pensionärer är den bärande kraften i många organisationer. De har även sin egna pensionärs- och seniorföreningar som erbjuder påverkningskanaler i det kommunala a Starkare tillsammans 2012 beslutsfattandet och genom sina riksorganisationer i det samhälleliga beslutsfattandet även i vidare bemärkelse. Sedan gammalt är seniorer inte särskilt aktiva konsumenter. Pengar har blivit över och lagts undan t.o.m. av små pensioner. De kommande seniorerna är annorlunda. De spelar en allt större roll som konsumenter, sysselsättare och placerare. De har bättre pensionsnivå och köpkraft än de som varit pensionärer länge och de har i genomsnitt mera besparingar och placeringar. Den anspråks- och kvalitetsnivå man vant sig vid hålls kvar även i fortsättningen. Hos oss i den tredje åldern har i arbetslivet, bland familjen och de anhöriga samt i hobbyerna samlats mycket sådan know-how som vi gärna vill dela med oss till kommande generationer. I synnerhet de gånga åren har lärt oss den mänskliga interaktionens och samarbetandets stora värde. Utan andra människors närvaro och vänskap klarar vi oss inte. Tillsammans är vi starkare. Text: TUULIKKI PETÄJÄNIEMI 5

6 Den osynliga åldersdiskrimineringen måste lyftas fram Den förändrade åldersstrukturen i Europa har konkretiserats de sista åren som en negativ debatt om hållbarhetsunderskott i budgeterna och otillräckliga tjänster på offentliga sektorn. Åldrandet ses enbart som en belastning. Liksom smygande har man i våra samhällen övergått från att omhulda äldres visdom och livserfarenhet till att anse dem vara vårdkostnader med negativa förtecken och till åldersdiskriminering, säger europarlamentarikern Sirpa Pietikäinen. Pietikäinen verkar bl.a. som suppleant i Europaparlamentets jämställdhetsutskott. Hennes tyngdpunkter i utskottsarbetet har varit att bekämpa diskriminering på grund av kön, främja lönejämställdhet, utveckla kvinnornas fortplantningshälsa samt föra fram åldrande kvinnors problem. Under Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna hoppas Pietikäinen att i synnerhet den osynliga diskrimineringen skulle lyftas fram. Hon hoppas också att kommunerna och olika samfund på nationellt plan skulle vakna till att samla verksamhetsgrupper för att fundera på vad aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna kunde betyda som konkreta åtgärder inom den egna kommunen. Varje kommun kunde t.ex. uppgöra ett åtgärdsprogram i fem punkter och följa upp hur den genomförs, sporrar hon. Arbetet kunde startas med att fråga om seniorernas grundrättigheter förverkligas. Man vill se seniorerna som en enhetlig stor grupp som erbjuds bara en sorts tjänster. Fokus på åldrande kvinnor Enligt Sirpa Pietikäinen är kvinnor i större fara än männen att bli föremål för åldersdiskriminering. De kan träffas till och med av dubbel diskriminering, både på grund av ålder och kön. Hon har gjort upp en promemoria i parlamentet om åldrande kvinnors särskilt sårbara ställning i samhället. Allmänt talas det om unga mäns utslagning, men en minst lika stor grupp under utslagningshot är äldre kvinnor. Kvinnor har i allmänhet lägre lön i arbetslivet och således även lägre pension. Kvinnorna lever längre än männen och ensamboende har de högre kostnader och utkomsten blir kärvare. Kvinnorna lider också mer än männen av ålderdomssjukdomar just därför att de lever längre. Pietikäinen anser att inte heller hälsooch sjukvården tar kvinnorna på allvar. Det fi nns underdiagnostik och underbehandling av sjukdomar. Kvinnors och mäns ångest är olika saker. Till exempel kvinnors hjärtsjukdomar kommer fram på annat sätt än männens och där blir en del av kvinnors hjärtsjukdomar okonstaterade. Kvinnors illabefi nnande skylls lätt på psykosomatiska sjukdomar och det bakomliggande symtomet eller besväret märks inte. Hon konstaterar också att man lyssnar sämre på kvinnor i serviceutbudet än män. Ju fattigare, sämre utbildade eller mer dementa kvinnor är desto svagare är deras beslutanderätt om sina vårdalternativ. I anstaltsvården ses också attitydproblem. Lätt konstateras det att den där Hilma har bara en dålig dag och man börjar inte leta efter orsaken till besvären. Att lugna ner klienter i anstaltsvård med läkemedel är överhuvud ojämlikt och diskriminerande, säger Pietikäinen och lyfter fram en jämförelse hon använder mellan barndagvård och åldringsvård. 6

7 Starkare tillsammans 2012 I anslutning till diskriminerings- och jämlikhetsdebatten är Sirpa Pietikäinen förvånad över att man vill se seniorerna som en enhetlig stor grupp som erbjuds bara en sorts tjänster. Bland seniorerna fi nns på samma sätt olika personer som bland vilka som helst i arbetsför ålder eller unga. Varför skall man planera senior det ena eller senior det andra, där ingår redan en diskriminerande attityd. Och planeraren är i allmänhet en person utan alltför mycket erfarenhet och egentliga seniorer. En trettioåring planerar för sjuttioåringar. Hur vet han/hon vad en 70-åring behöver och tänker, i synnerhet om man inte frågar? Serviceproduktionen grundar sig då på sinnebilder, fantasipersoner. Seniorerna själva bör i större utsträckning fås med i planeringsprocesserna i samhällsplaneringen, tillbehörsplaneringen och serviceplaneringen. Om målet är aktiva äldre som klarar sig själva behövs kunnande och vetande om vad seniorerna i verkligheten behöver. Vilken är seniorernas roll? Sirpa Pietikäinen Vad om daghemsbarnen i eftermiddagsskiftet skulle sövas ned med sömnmedel ända till det att föräldrarna kommer så att en person skulle klara av hela daghemmets övervakning med oroliga och rastlösa barn. Hur skulle man förhålla sig? Osynlig åldersdiskriminering måste göras synlig och i den måste ingripas med rättsliga medel på hela Europaplanet, betonar Pietikäinen. Seniorerna skall delta i planering Sirpa Pietikäinen kritiserar servicekulturen som i äldreservicen ofta passiverar seniorerna om det inte fi nns något förnuftigt att göra. Människorna vill ha meningsfull sysselsättning. Alla vill inte snickra, virka pannlappar eller måla bilder. En arbetsam man vill göra sådant han är van vid. Till exempel söka på lopptorget ett föremål han kan reparera. Ringaktande av seniorer kan gå obemärkt. Seniorer stämplas ofta av de äldres roll redan av den orsaken att de har isolerats från det övriga samhället, t.ex. vad gäller boende. Boendet har ordnats i servicehus åldersklassvis. Därvid skapas för människan en viss rollförväntning, hon är tyst, leende och underlägsen. Var är seniorens eget liv när andra bestämmer när han/hon skall äta eller gå och lägga sig? Vad om han/hon röker eller vill dricka alkohol? Var är äldres sexualitet, får den fi nnas? Får människan vara på dåligt humör utan att bli behandlad nedsättande, fråga Pietikäinen. Ibland grälade jag med min mor t.o.m. friskt och jag har försvarat det för mig genom att gräl talar om att jag tar det hon har att säga på allvar. Det är ett tecken på att jag bryr mig när jag blir arg. Det är också aktning och talar om att jag tar på allvar hennes avvikande åsikt. Tagande på allvar tillönskar jag också andra. Text: LEENA VALKONEN Foto: SIRPA PIETINEN ARCHIVE 7

8 Rätt till värdigt liv Omsorgsförhållande har blivit bekant som uttryck. Med det ansätts beslutsfattare på lokalt och riksplan. Offentliga utgifter måste skäras ned eftersom omsorgsförhållandet blir sämre, dvs. antalet äldre växer. Det sägs att det fi nns eller i synnerhet kommer att bli för många att ta hand om för de arbetande att fi nansiera. Det blir osagt att gallringsbehovet har tilltagit på grund av att ekonomiguruerna tidigare trodde på att förmögenheten växer genom att växla och ompaketera värdepapper. Den tron höll på att leda till undergång. Men ok. Åldersstrukturen kräver speciella åtgärder. Man känner till många sätt att öka arbetsinsatsen, såväl i statistiken som frivilligt arbete och parallellt med det förbättra förutsättningarna för egen aktivitet. Genom att bemöda sig tillsammans fi nner man nya metoder. Åldrandet öppnar nya möjligheter att använda förmågor på ett annat sätt än tidigare. Inskränkning av tjänster vilket ofta avses med kostnadsbesparingar i kommunerna är inte den enda vägen att korrigera problem som omsorgsförhållandet medför. Det känns inte rättvist ens därför att redan i åratal har social- och hälsovårdens utgifter vuxit långsammare än behovsbedömningarna som grundar sig på ålders- och sjuklighetssiffrorna. Ekonomi och produktivitet är populära ord när man talar om omsorgsförhållande. Mera sällan hör man frågan ställas vad som är rätt eller rättvist. Mången beslutsfattare tycks anse att frågan om rättvisa och speciellt att svara på den är slöseri med tid. När det nu en gång gäller att skära ned på utgifterna. Hur kan man veta vad som är rätt? Rättvisa grundar sig på värden som inte vetenskapligt kan bevisas vara riktiga. Det betyder ändå inte att vad som helst är rätt. Konsekvens och ärlighet kräver att vi inte byter värden efter situation. En god grund för funderingar om rättvisa ges av publikationen där social- och hälsovårdens etiska kommitté ETENE presenterar sina egna etiska rekommendationer för social- och hälsovården och motiverar utförligt varför vi behöver en etisk debatt. I rekommendationerna betonas alla social- och hälsovårdens aktörers skyldighet att respektera klienternas och patienternas människovärde och grundrättigheter. Beslutsfattarna skall se till att förutsättningarna för god vård fi nns och klienterna kan välja. Vård och omsorg grundar sig på interaktion mellan yrkesutbildade och de vårdade, ömsesidigt förtroende och engagemang i gemensamt överenskomna målsättningar. Utgångspunkt är alltid klientens fördel vilket bl.a. innebär att verksamheten är kunnig, tillförlitlig och trygg. Beslutsfattarna borde minnas den etiska principen enligt vilken det inte är rätt att kräva sådan vård och omsorg som man inte skulle godkänna för sina egna anhöriga. En 8

9 Starkare tillsammans 2012 samvetsfråga för beslutsfattare lyder: skulle du rekommendera detta sätt eller ställe att vårda äldre för dina egna föräldrar. Skulle du även då anse att här skall kostnader nedskäras. Frågan beskriver det etiska problemens natur. De uppstår när i sig som goda ansedda syften såsom god vård och sträng ekonomi går i kors. Då gäller det att avgöra vad som kommer först, vad sedan. Många beslutsfattare plågas av den etiska debatten eftersom den inte tillnärmelsevis alltid ger klara svar. Snarare gör den sakerna krångliga. Samhällets ryggrad utgörs dock av moral, etiska syften och deras efterlevnad. Därför har vi inte råd att förbigå frågan om rättvisa. Att betona etiska synpunkter betyder inte att ekonomins begränsningar skall glömmas. Etiska synpunkter gör klart att man inte kan göra vad som helst genom att åberopa ekonomin. Fördomsfri etisk debatt leder inte till försvarande av gamla strukturer och skyddande av ineffektiva verksamhetsmodeller. Då nöjer man sig inte heller med att tvista om förvaltningsmodeller och ekonomi. Man måste tränga in i verksamhetens innehåll. Det skapar vilja till äkta innovation och strävan att fi nna allt bättre fungerande lösningar. Enbart sparkrav däremot får också dem att försvara gamla strukturer som skulle ha förnyat dem. Syftet med etiska anvisningar är att trygga ett gott liv. När man talar om äldrevård räcker inte ett varmt rum och hälsosam kost. Socialt umgänge och mentalt välbefi nnande hör till ett fullödigt liv. Välbefi nnande är inte bara att existera, det bildas av aktivitet och erfarenheter som ger livet mening. Av verksamhet som förenar generationer och berikar samhället. Omsorgsförhållandet kräver åtgärder, öppet tänkande och vilja att förnyas. Den yttersta fråga lyder, hur det görs rättvist, med respekt för de människor som är i den sämsta ställningen och beroende av andra. Goda modeller fi nns och kreativitet för utveckling av ännu bättre fi nns bara skaparkraften ges rum, uppmuntras att förnyas och nyskaparna inte stryps ihjäl av ensidiga ramkrav. MARKKU LEHTO VTT, ETENE, ordförande 9

10 FYRA GENERATIONERS TRÄFFAR ger nya synpunkter på livet Leve gemensamma måltider för generationerna! skriver restauratören och matskribenten Sikka Sumari i bloggen hos Centralförbundet för de gamlas väls projekt Livets gång och generationerna. Hon har på resor i Toscana fäst uppmärksamhet vid italienska familjers sed att äta på restaurang med en stor familj och samtidigt ljudligt utväxla nyheter och kommentera dagspolitiken. Släktens minsta ligger i bärkassar och de äldsta sitter i ändan av bordet men någon minsting i knäet. Det är inte frågan om någon släktträff ett par gånger om året utan regelbunden samvaro. I projektet Livets gång och generationerna undersöks hur människor av olika generation disponerar livets gång, sitt eget skede av livet och sina relationer till människor av annan ålder. vilka erfarenheter som förenar eller särskiljer människor av olika ålder i dagens samhälle. vilka spänningar och utjämnande faktorer det fi nns mellan generationerna, hur de utvecklas och vilka följder det har. 10

11 Starkare tillsammans 2012 Fyra generationers middag är ett sätt att träffa människor av olika ålder. I evenemanget i Ateneum i Helsingfors deltog bl.a. representanter för organisationer och olika företag samt riksdagsmän. Som faddrar för projektet fungerade bl.a. musikläraren, musikdoktor Ava Numminen, rap-artisten Pyry Karjalainen och veteranidrottarna Senni Sopanen och Kyösti Poutiainen. Marianne Heikkilä intervjuer Senni Sopanen. Naturligtvis är bilden av familjekulturen i Medelhavsländerna jämförd med den fi nska stelheten klichémässig, men många känner igen fenomenet och kulturskillnaderna. Visst hjälper generationerna varandra också hos oss enligt vissa undersökningar till och med mer än i de sydeuropeiska kulturerna men ganska sällan ser man stora familjer med fl era generationer glatt tillbringa sin tid på stan eller i en restaurang. Och ännu sällsyntare är det att stöta på sällskap av fl era generationer som inte ens är släkt med varandra. Många åldrar är en rikedom Centralförbundet för de gamlas väl har som verksamhetsidé att främja åldrande och gamla människors rättigheter och allt slags välbefi nnande. I år är temat många åldrar och vad människor av olika åldrar kan ge varandra. Välbefi nnande och lycka ökar i sociala nätverk där omsorg, vardagshjälp och positiva upplevelser sprids. Alla har ändå inte stora familjer eller alls någon familj. En del har sin familj långt borta i världen eller i hemlandet fl era hundra kilometer borta. Då vore det bra om det uppstår regelbunden kontakt med andra människor grannar, vänner, bekanta och så vidare. Ingen klarar sig ensam och ingen borde vara tvungen att vara ensam. I projektet Livets gång och generationerna riktas blicken mot relationerna mellan generationerna och verksamhet som för människor av olika ålder ihop. Projektet startade redan i fjol och det har fått fl ykt genom Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna. I projektet görs både Se tips för gemensam aktivitet och delta i kampanjen på nätsidorna www. ikapolvet.fi > Fyra generationers träffar anmäl din egen verksamhet och ge tips utmana andra att delta tala vidare om kampanjen bli fan på projektets Facebook-sidor forskning och praktiskt utvecklingsarbete och dess kärna är rikskampanjen Fyra generationers träffar. Fyra generationers träffar I kampanjen Fyra generationers träffar utmanas bland annat organisationer, kommuner, församlingar, kulturorganisationer, läroinrättningar, företag och enskilda människor att arrangera verksamhet som bringar generationer ihop och tala om det för andra. Exempel på fyndig verksamhet fi nns redan i stor mängd på kampanjens nätsidor. Vad som helst kan göras tillsammans åldersgränserna har skapats av människor och människorna kan också bidra till att rasera dem. Bland kampanjens teman fi nns mat och traditioner, idrott och kultur. Mattemat i början av året lockade olika gamla människor till middag i konstmuseet i Ateneum. Temat har stimulerat t.ex. skolor, församlingar, servicehus, pensionärsföreningar och Marthaföreningar att laga mat och äta tillsammans. Europadagen 29.4 för solidaritet mellan generationerna anordnade en vårkarneval för alla åldrar i Helsingfors stadshus. Vårt sommartema är motion och idrott då kan t.ex. sport- och idrottsföreningar ordna tävlingar för olika åldrar eller andra motionsevenemang. På hösten sporras människor att delta i gemensamma kulturella intressen, t.ex. att sjunga, spela teater, deklamera dikter eller se på fi lm. Text: MARJA SAARENHEIMO Foto: HERTTAKAISA KETTUNEN 11

12 Utmaningskampanjen Fyra generationers träffar Idrottsfaddrarna Senni Sopanen och Kyösti Poutiainen Barnkliniken men fortsatte sedan att arbeta vid ett sjukhus för äldre i Stockholm. Efter femton är var det dags att återvända till Finland. Jag hade fl yttat till ett nytt hem i Helsingfors och funderade på vad jag skulle bli när jag blir stor. Jag läste i tidningen att en skola i friidrott för vuxna skall starta i Djurgården. Jag sade mig själv att dit skall jag gå. Samma kväll gick jag sedan till de första träningarna, berättar Sopanen. Då var hon 78 år. Med friidrottsintresset har det kommit in nya vänner, tävlingsresor och dessutom anseende. Till exempel år 2008 valdes hon till Årets Veteranidrottare. Dessutom kräver friidrotten träning och hjälper att se till kondition, vila och näring, berättar Senni Sopanen. Utöver friidrott hör bl.a. teater, opera och Marthorna till Sopanens intressen. Hon är också idrottsfadder för Centralförbundet för de gamlas väls utmaningskampanj Fyra generationers träffar. Senni Sopanen sporrar oss att göra och pröva saker. Man skall inte ge efter för tröttheten. Man måste hitta på något att göra och själv ta initiativet, sporrar Senni Sopanen KYÖSTI POUTIAINEN SENNI SOPANEN Veteranidrottaren Senni Sopanen, 84, gick i pension som 76-åring och blev därefter intresserad av friidrott. Det blev tid över för det nya intresset eftersom den långa karriären som sjukskötare var över. Senni Sopanen gick i pension från Kyösti Poutiainens, 71, Intresse för friidrott har sina rötter i de olympiska epelen i London Familjen följde med tävlingarna i radion och tidningen. Vi var intresserade av idrott och ordnade egna tävlingar med grannskapets pojkar, berättar Poutiainen Poutiainen konstaterar att fritiden gick i tävlingarnas tecken till 13-årsåldern då han behövdes i gårdens jordbruksarbete och det 12

13 Starkare tillsammans 2012 regelbundna tränandet fi ck bli så klart idrottade man också ibland. I slutet av studietiden väcktes idrottsintresset igen. Och när Poutiainen gick in i arbetslivet fortsatte han idrotta och tävla i arbetsplatsens lag. När han började arbetet i ett försäkringsbolag kom Poutiainen med i Vakuutusalan Urheiluseura. Därmed började ett regelbuncet idrottsintresse. Jag blev småningom intresserad av att tävla i friidrott, skidning och orientering. Mina bästa arbetsplatsidrottsprestationer var två nordiska försäkringsmästarskap i kulstötning, berättar Poutiainen. Poutiainen lockades med i Helsingin Pumppu-ukot och senare anslöt han sig till sin nuvarande förening Helsingin Kisa-Veikot. Under åren i arbete var friidrotten ett bra sätt att lösgöra sig från arbetsstressen. Under pensionsåren ger friidrotten en social miljö, kamrater att prata med. Utmaningskampanjen Fyra generationers träffar anser Poutiainen vara en utmärkt idé. Han tycker det är bra att främja samarbetet mellan generationerna. Kampanjen har också goda teman som berör alla: alla måste äta, röra på sig och visst berör också kulturen alla, konstaterar Poutiainen. Text och foto: HERTTAKAISA KETTUNEN NÄTKAMPANJEN VIE VANHUS ULOS STARTAR I OKTOBER! Äldreinstitutet startade i fjol kampanjen Vie vanhus ulos (Gå ut med äldre) som blev mycket populär. I år vill man med kampanjen lyfta fram seniorernas möjligheter att komma ut året om, även i sämre väder på hösten och våren. Kampanjen startar och fortsätter ända till trettondag Äldres riksomfattande friluftsdag är en del av utmaningskampanjen och en god start på friluftsvänverksamheten. Äldreinstitutets program Voimaa vanhuuteen (Styrka för äldre) utmanar alla servicehus, ålderdomshem, församlingar, kommuner, organisationer, företag, läroinrättningar, olika samfund och privatpersoner att delta i kampanjen och friluftsdagen som hålls torsdagen Med kampanjen Gå ut med äldre främjas funktionsförsvagade äldres regelbundna och trygga friluftsliv. Delta i kampanjen som privatperson eller som samfund och utmana alla dina bekanta att delta! Läs mera: 13

14 Barnens favorit i lekparken är den snurrande gungan som får fart av reservmormödrarna. Barnen och reservmormödrarna gladde sig åt utfärden till lekparken. Gruppen Ainot ja Einot förenar tre generationer Åldringar och barn har mycket att ge varandra. Åldringarna blir piggare i barnens glada sällskap och barnen kan lära sig hantverk och gott uppförande. Båda tycker om samarbetet och resultatet av arbetet kan man njuta av tillsammans. Temat för De Gamlas Vecka är Starkare tillsammans och i år betonas interaktionen mellan generationerna. Detta praktiseras i församlingarna i Tammerfors i gemensamma klubbar för pensionärer och barnfamiljer. Vid Kaleva kyrka sammanträder om måndagarna gruppen Ainot ja Einot och i Linnainmaa församlingscenter gruppen Iidat ja Kallet en gång i månaden. Varierande program När gruppen Ainot ja Einot sammankommer sjungs först öppningssången, varefter diakonen Susanna Laitinen läser ut Barnens bibel ett stycke som passar med kyrkoårets tidpunkt och visar bilder för barnen. Efter öppningsandakten följer varierande program. Bakandet blev populärt bland barnen och gruppen har bakat semlor, julpepparkakor och fastlagsbullar av degar som husmor har gjort. Bakverken görs tillsammans och husmor gräddar dem. Sedan får man smaka nybakat med saft och kaffe. I februari knåpade gruppen kort för alla hjärtans dag och i början av mars gjorde man en utfärd till en närbelägen lekpark där 14

15 Starkare tillsammans 2012 barnen och reservmormödrarna fi ck lust att gunga. Vid en träff fi ck var och en ta med sig sitt favoritföremål och berätta om det. Barnen hade mjukisdjur. En av reservmormödrarna presenterade sin hobby akvarellmålning som även barnen ville pröva. När reservfarfar hade ett bräde, hammare och spik fi ck barnen pröva på att slå in spik i brädet. En annan gång visade reservfarfar sin hobby geogömman, en gömlek där man söker gömmor i skogen med hjälp av en GPSapparat. Barnen söker refl exer som gömts i rummet och blir ivriga att fortsätta leken med att själv gömma och låta reservfarfar söka. Alpo fann sin favoritmormor Kaisa Laakkonen kom till gruppen med femåriga Saima och tvååriga Alpo, även Oiva-babyn som föddes i februari anslöt sig till gruppen. Gruppen fungerar bra under fria former. Vi mammor är här på den mottagande sidan, när vi kan prata med varandra under tiden som reservmormödrarna sköter om barnen. Här får man kaffe och sällskap och famnar är lediga för barnen. Jag har inte många andra ställen dit jag kunde gå med två små barn och en baby. I gruppen fås också kamratstöd. Det känns bra att märka att också andras barn härjar och att de har samma problem som en själv, säger Laakkonen. Barnen har i gruppen fått favoritmormödrar och farfarkamrater. det är viktigt när de egna mor- och farföräldrarna bor långt borta och man träffar dem sällan. Barnen kommer gärna till mormorsklubben. För Alpo har mormor Margit blivit viktig. Förvånande att gruppen fungerar Diakonen Susanna Laitinen fi ck idén om generationsträffar när hon var hemma med små barn. När hon återvänt till arbetet startade hon gruppen Ainot ja Einot i januari Gruppen fungerar bra. Barnen blir glada när de träffar en bekant mormor eller farfar. I gruppen har redan uppstått betydelsefulla relationer mellan barn och åldringar. Förhoppningsvis har deltagande åldringar en öppen attityd och vilja att fungera med barn. Förbindelse kan inte krävas, utan det går att komma med när det passar i livssituationen, säger Laitinen. Ritva Ruotsalainen har deltagit som reservmormor några gånger och blivit tvungen att bli borta ibland på grund av sjukdom. Verksamheten i gruppen är rolig, här träffas mödrar, barn, mormödrar och farfäder. Bakande med barn är trevligt. Jag är nöjd med gruppens program. Reservfarfar Reijo Laamanen kom med på fruns begäran. Först vara barnen blyga för mig men de blev snart vana när vi blev bekanta, minns Laamanen. Reservfarfar deltar i all verksamhet och leker såväl billekar med pojkarna som bygger av djurgårdar med fl ickorna eller gör hobbyarbeten. Text: PIRJO LÄÄPERI Foto: REIJO LAAMANEN 15

16 Rapartisten Puhuva Kone Traditionerna går vidare via far- och morföräldrarna Seniorer är trevliga. Av dem hör man minnen och historier och traditionen går vidare genom dem. Det är bra att det fi nns äldre människor som styr de yngre, säger rapartisten Puhuva Kone, dvs. Pyry Karjalainen. Far- och morföräldrarna och i synnerhet över 100-åriga mormor, Amalia, är viktiga människor i hans liv. Pyry Karjalainen, hans mor Pauliina Kuukajo och morfar Pekka Patjas har slagit sig ner vid bordet för att fundera på växelverkan mellan generationerna och hur den sker i deras familjekrets. Pyry som i dag fyller 14 år är på högstadiet i grundskolan och morfar Pekka pensionerades från jobbet som rektor för Saunakallio skola i Järvenpää för tre år sedan. Morfars och dottersonens gemensamma göranden är vanligen förknippade med idrott och olika evenemang. Pyry har nära relationer också till sina andra moroch farföräldrar. Pyry nämner att hans favoritämne i skolan är huslig ekonomi. Tebröd och pizza är egna bravurer. Pekka erkänner sig vara dålig kock. Kanske han kunde bättra färdigheterna nu i pensionsåldern tillsammans med barnbarnet, funderar han. Mamma Pauliina konstaterar att mat alltid har lagats tillsammans i familjen och av det har Pyry fått gnistan till matlagning. Pekka kommer ihåg att de ofta spelade fotboll tillsammans när Pyry var 4 5 år. Målstolparna restes i den närbelägna parken alltid när Pyry kom på besök. Pojken hade klar tävlingsanda och när morfar höll på att vinna utbrast han Chilla lite morfar! Och menade att morfar kunde ge lite efter för den yngre. Träffpunkt för generationerna vid Saimen Ett viktigt barndomsställe för Pyry Karjalainen har varit och är fortfarande den år 2011 avlidna mormorsmor Amas hem vid Saimens strand i Ristiina. Ama kom från Karelen som evakuerad med sin tio månader gamla dotter Rauni och grundade sitt hem där och där bodde hon ända till sin död. På samma tomt byggde sitt hus också dottern Rauni som Pyry kallar mamu. Pyry har tillbringat i Ristiina sina somrar med sin mormorsmor och mormor och sina kusiner. Han tycker att mormorsmor Ama var en klok människa, pigg historieberättare och fl itigt arbetande. Med kusinerna var vi ofta hos momorsmor och mamu och lyssnade på historier. Det har varit en fi n feeling att ha mycket släkt av olika ålder och kunna träffa dem. därigenom har det blivit traditioner och kunskap om var man tidigare var. Mormor Paula bor i Kajana och har ett sommarställe på en ö i Ule träsk. Sommaren 2007 fi rade Pyry en längre tid på ön och trivdes mest på bryggändan skrivande. Då blev ett häfte fullt med raprim, skrattar mamma Pauliina. Ule träsks böljor inspirerade ju i tiden diktaren Eino Leino att skriva rim, tilllägger hon. 16

17 Starkare tillsammans 2012 Hur finner generationerna varandra? Pekka Patjas konstaterar att rätt många unga har fjärmats från sina mor- och farföräldrar antingen därför att de inte fi nns eller att de bor långt borta och band av tillgivenhet inte har uppstått. Sina egna mor- och farföräldrar har Patjas inte någonsin sett, båda hade dött innan han föddes. Släkten intresserade ändå och Patjas blev på 1980-talet ivrig att spela in på band intervjuer med sin egna föräldrar om deras barndom och minnen. Den här traditionen kan jag nu föra vidare och rekommenderar också alla andra att skriva upp släktens omständigheter och skeenden på ett eller annat sätt. En av våra släktgrenar har utretts närmare, släktböcker har skrivits om den och gemensamma släktmöten hållits. Den egna släkten och rötterna börjar ändå intressera någon i något skede av livet och då är det bra att hitta information. Talar man med kamraterna om mor- och farföräldrarna? frågar Pauliina av Pyry. Neej, skrattar han, med dem blir det helt annat snack. Musik har Pyry Karjalainen gillat alltid och redan i lågstadiet sökte han sig till musikklassen. Rapmusiken började intressera på grund av ordrimmen och därför att det var en metod att lyfta fram saker och ta ställning. Med hjälp av rap kan man ta ställning bl.a. till ojämlikhet, orättvisa och rasism. Om man blundar och bara går i reklamsåsen som media producerar ser man inte att vad som helst händer omkring en. Jag hoppas att människorna skulle ta reda på saker och ting. Det fi nns mycket gott, men också mycket orätt. Musiken är en metod att lyfta fram saker. Behövs det ett speciellt temaår för interaktionen mellan generationerna? Pyry Karjalainen anser att sakerna i Finland står ännu rätt väl till, då ganska många av kompisarna ändå berättar att de besöker mor- och farföräldrar och släktingar och värdesätter det. Generationerna har möjlighet att fi nna varandra. Pekka Patjas konstaterar att interaktionen mellan generationerna har minskat och temat kan aldrig vara framme för mycket i offentligheten. Saken skall inte trugas men olika generationer borde beredas möjlighet att träffa varandra. I daghemmen och skolorna har startats en mormors- och farfarsverksamhet och seniorer och veteraner har kallats att tala i skolorna t.ex. på självständighetsdagen. Interaktionens metoder kunde utvecklas ytterligare. Pauliina Kuunkajo påminner om Marthaverksamheten. Marthorna har besökt skolor och bl.a. lärt matlagning och gett råd i traditionella saker såsom handarbete. Också andra organisationer och samfund kunde fundera på nya sätt att nalkas interaktionen mellan personer av olika ålder. Text: LEENA VALKONEN 17

18 Byn bra hemma bäst I sju byar i Lappland har man gått ut för att i samlad trupp kämpa för bygemenskapens liv och trygga de åldrande möjligheten att åldras i sina hem. Projektchefen Mervi Pääkkö (t.h.) och projektmedarbetaren Merja Laurikainen är ett arbetspar vilkas entusiasm och idérikedom är svindlande. Tron och förlitan på chansen att förbättra livskvaliteten i landets bakbyar är stor hos dem, men så är det också hos de deltagande byborna. Misstrogna önskar de välkomna att titta på vad som händer i Sodankylä. Med hjälp av fi nansiering från Penningautomatföreningen startades i fjol i norr ett treårigt projekt Kylässä hyvä kotona paras (Byn bra hemma bäst) med fem byar i Sodankylä, en i Pelkosenniemi och en i Savukoski. Byarnas gemensamma invånartal är cirka 1500 och dessutom ingår där en stor skara sommargäster. Projektets huvudsyfte är att skapa ett nätverk för hjälp till närmaste, kamratstöd och frivilligverksamhet till stöd för seniorer som bor i landsbygdsbyarna. Ledare för projektet som administreras av Sodankylän Vanhustenkotiyhdistys (Sodankylä äldreboendeförening) är projektche- 18

19 Starkare tillsammans 2012 fen Mervi Pääkkö och projektmedarbetaren Merja Laurikainen. Projektet startade med byakvällar där man kartlade byarnas styrka och egna idéer till hjälp för seniorer. Rikligt med idéer kastades fram för att öka byarnas aktivitet och på basis av dem har man kunnat söka sådana serviceproducenter som behövs i byarna och med vilkas hjälp seniorerna klarar sig i fortsättningen i sitt eget hem. Om den nästan handgripliga entusiasmen för projektet håller i sig efter första året så kan det bli ett botemedelsfynd mot bydöden i Finland. Så mångsidig och konkret förefaller åtminstone början av projektet i det man åstadkommit. Starkare tillsammans Till pilotbyar hart valts i Sodankylä Kelujärvi, Vuotso, Syväjärvi, Kierinki och Torvinen, I Savukoski kommun Tanhua och i Pelkosenniemi kommun Kairala. Kriterier för vada var bl.a. avståndet till centralorten och antalet seniorer i byn. De valda byarnas avstånd från centrum varierar mellan dryga tjugo kilometer till nästan hundra. En lista har uppgjorts över serviceleverantörer där lagstadgade kommunala tjänster, sällskap, föreningar, privata, avgiftsbelagda eller talkotjänster fi nns. Redan nu fi nns det genom kartläggningen i den egna byn samtalskamrater, vedhuggare, reparationshjälp, bagare, sykunniga, transport- och städhjälp. Till och med för att avlägga besök har frivilliga listats. I varje pilotgrupp har genom sluten sedelomröstning tre personer valts till s.k. bytior. De bistår projektet med information och verkställande, transporterar från och till byarna behövlig kommunikation och hjälper byborna att möta servicen och händelserna. Teknologin och olika generationer blir bekanta företagare har man fått seniormobiler för provbruk och erfarenheterna torde i sinom tid bli till nytta för många äldre. Också datorkurser har fått ett så gynnsamt mottagande att man kommer att fortsätta dem. Också seniorers och skolelevers gemensamma idrottsevenemang har kommit igång. I anslutning till den riksomfattande utmaningskampanjen genomförs Fyra generationers träffar där friluftsevenemangets deltagare i daghemsåldern, skolåldern, arbetsåldern och seniorer samlas. I några byar har man önskat få motionsredskap till byhuset. Sådana har man fått som donationer av bybor. Efter bruksanvisning har motionerande sorlsällskap börjat samlas varje vecka. Där ges bland motion och diskussion aktuella informationssnuttar. Konkret är också Välfärds-tv, dvs. bildrörsförsök de deltagande är mycket aktiva och motiverade att använda bildtelefoner. Till alla sju pilotbyar har anskaffats bärbara datorer för vilka har utbildats två eller tre datorkamrathandledare. De hjälper byborna i datoranvändning och en banktjänsteman handleder i betalning av räkningar. Så kan var och en gå till byhuset och uträtta sina ärenden med dator. I gratis bruk för byborna är också bibliotekens datorer med handledning av bibliotekstjänstemannen. I projektet framskrider man så att vi som ledare inte gör någonting ensam. Vi försöker alltid söka en samarbetspartner eller någon instans som driver den startade aktiviteten i fortsättningen. Så fortsätter förhoppningsvis modellen som tagits fram med hjälp av mångsidig interaktion även efter det att projektet är slut, summerar Mervi Pääkkö ja Merja Laurikainen. Text och foto: LEENA JAKKULA För att underlätta användningen av teknologi och det dagliga livet har man hållit mobiltelefonanvändningens ABC-kurser vilkas popularitet visat sig vara mycket större än väntat. Med hjälp av importören och en lokal 19

20 Bildtelefon i stugan Skall jag nu kunna sådant, funderade 94-åriga Hilja Siirtola i Vaalajärvi i Sodankylä när det blev tal om eventuell provanvändning av bildtelefon. Men, hör och häpna, idag är Hilja med lysande ögon den ivrigaste att använda bildtelefon bland åldringarna som valdes ut till halvårsförsöket. Någon skräcktröskel gentemot tekniska prylar har inte åldringarna som deltar i försöket i Sodankyläs Järvikyläområde. Tvärtom är ivern väldig. Det är fi nt att t.ex. njuta av morgonkaffet med anhöriga eller vänner och prata om nyheter i norra Lappland. Det är också praktiskt att beställa livsmedel från Kierankis bybutik och få dem hemlevererade. Lokaltidningen Sompion uutiset och sällskapsspelen kommer på bildskärmen och man kan delta t.ex. i bibliotekskaféets träff varje vecka i sin egen stuga. Från apoteket får man läkemedelsinformation, från äldres universitet föreläsningar, från församlingen andaktsstunder, från medborgarinstitutet föreläsningar av lantläkaren Kiminkinen. Balansgruppens gympaanvisningar ger god träning för att hålla kroppen i kondition. En gång i veckan berättar ledarna för projektet Kylässä hyvä kotona paras (Byn bra hemma bäst) nyheter från kyrkan tillsammans med olika beslutsfattare, påverkare och sakkunniga. Förhandsinformation om besökarna ger byborna möjlighet att ställa tilläggsfrågor som man vill ha svar på under sändningen. Toivo Kangas (88 år) började bekanta sig med den nyss installerade bildtelefonkontakten och genast fann han en samtalskamrat på den riksomfattande kanalen. 20