C-UPPSATS. Varför sjunger inte du som jag? En jämförande studie av röstanvändning i pop- och rocksång. Maria Persson. Luleå tekniska universitet

Transkript

1 C-UPPSATS 2007:210 Varför sjunger inte du som jag? En jämförande studie av röstanvändning i pop- och rocksång Maria Persson Luleå tekniska universitet C-uppsats Musik Institutionen för Musik och medier Musikhögskolan 2007:210 - ISSN: ISRN: LTU-CUPP--07/210--SE

2 Abstrakt Syftet med denna uppsats var att undersöka vad fyra sångpedagoger anser att det finns för skillnader i röstanvändning hos kvinnliga sångerskor när de sjunger pop jämfört med när de sjunger rock samt vad dessa skillnader i röstanvändningen beror på. Mina frågeställningar behandlade främst om det fanns någonting stiltypiskt för rock respektive pop, hur det kommer sig att vissa får en röst som passar bättre att sjunga rock och andra en som passar bättre att sjunga pop samt hur mycket man själv kan påverka sin röst. Jag valde att göra intervjuer med fyra verksamma sångpedagoger, två kvinnliga och två manliga, inom pop/rockgenren för att få svar på mina frågeställningar. Som en del i intervjun fick informanterna även lyssna på fyra olika låtar med fyra sångerskor som enligt mitt tycke är representativa för pop- och rockgenren. Efter varje låteexempel så ställdes frågor som berörde de olika sångerskornas röster och deras sätt att använda dem på. Undersökningen visade att det finns vissa stiltypiska företeelser för rock/popsång, men att skillnaderna i röstanvändningen inte är så stora egentligen. Skillnaderna ligger mest i attityd samt hur man väljer att frasera och rytmisera. Intervjupersonerna ansåg att man kan påverka sin röst otroligt mycket både medvetet och omedvetet och att det finns många faktorer som påverkar vilken sorts röst vi väljer att utveckla. Nyckelord: Klang, Ideal, Register, Pop, Rock 2

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och frågeställningar Bakgrund Rösten Röstklang Register Soundideal Pop & Rock Bandsångaren och skolsångerskan Metod Intervju Intervjupersoner Genomförandet Resultat Presentation av intervjupersonerna Intervjuerna Diskussion Metodens svagheter och styrkor Vad är stiltypiskt för en popröst respektive en rockröst? Hur ser sångpedagoger på skillnaden i röstanvändning inom pop- och rocksång? Hur kommer det sig att vissa får en röst som passar bättre för att sjunga rock och andra en som passar bättre för att sjunga pop? Vad i rösten är medfött och hur mycket kan man påverka sin röst? Sammanfattning Källförteckning

4 1. Inledning Mitt namn är Maria Persson och jag läser till sångpedagog på Musikhögskolan i Piteå. Jag har sjungit ända sedan jag var liten och började ta sånglektioner vid 17 års ålder. Jag har aldrig sjungit klassisk repertoar men jag har sjungit för klassiska sångpedagoger ända fram till när jag började på Musikhögskolan för fyra år sedan. Detta har förmodligen gjort att min röst och min teknik låter lite mera klassisk än vad den skulle ha gjort om jag hade gått hos en sångpedagog som var utbildad inom pop- och rockgenren. När jag började på Musikhögskolan upptäckte jag ganska tidigt att jag inte riktigt sjöng som de andra tjejerna som studerade jazz och rocksång. Många av dem använde en råare, mycket starkare röst som kallas bröströst eller fullröst. Jag som har varit ganska okunnig i sångtermer och sådant trodde att det här med bröströst var något som bara vissa sångerskor hade och att jag inte var en av dem. Jag insåg inte att bröströsten finns i alla människor och att den även fanns i mig, problemet var bara att jag aldrig hade använt den. Detta har fått mig att fundera lite på varför man har den röst man har och varför man låter som man gör. När jag skulle börja skriva min C-uppsats så var min första tanke att forska i just det ämnet, men det skulle ha blivit så ofantlig stort så jag var tvungen att minska ner det en aning. Därför ska jag skriva om popoch rockröster. Och jag kommer framför allt att inrikta mig på kvinnoröster. Vad är skillnaden i röstanvändningen när man sjunger rock och när man sjunger pop? Och hur kommer det sig att vissa röster passar bättre för att sjunga rock än att sjunga pop? Har det med kroppsstorlek, personlighet eller förebilder att göra? Eller något helt annat? För att få svar på mina frågor så har jag sökt litteratur i ämnet. Jag har också gjort intervjuer med fyra verksamma sångpedagoger inom afrogenren för att ta reda på hur de ser på skillnader av röstanvändningen inom pop- och rocksång samt vad de har för åsikter om varför röster låter som de gör. Jag har använt mig av fyra låtexempel i mina intervjuer, med fyra sångerskor som är i mitt tycke representativa för pop- och rockgenren. Jag har ställt olika frågeställningar kring deras röster och deras sätt att använda dem för att försöka få fram vad som är stiltypiskt med dem. Eftersom jag själv aldrig tidigare har sjungit rock så har jag under den här C-kursen fördjupat mig inom pop- och rocksång. På min examenskonsert framförde jag de fyra låtexemplen som jag även har med här i min uppsats. 2. Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka vad fyra sångpedagoger anser att det finns för skillnader i röstanvändning hos kvinnliga sångerskor när de sjunger pop jämfört när de sjunger rock samt vad dessa skillnader i röstanvändningen beror på. För att få svar på det har jag använt mig av frågeställningarna som följer här nedanför med huvudforskningsfrågan överst. Hur ser sångpedagoger på skillnaden i röstanvändning mellan kvinnliga pop- och rocksångerskor? Finns det något som är stiltypiskt för pop respektive rock? Hur kommer det sig att vissa får en röst som passar bättre för att sjunga rock och andra en som passar bättre för att sjunga pop? Hur mycket kan man påverka sin röst? 4

5 3. Bakgrund För att förstå mera kring hur rösten fungerar och hur det kommer sig att den låter på olika sätt så kommer jag att börja med att skriva ner fakta om rösten, och då framförallt om sångrösten. Jag kommer också att skriva om klang, register och ideal för att definiera vad det är för något. Avslutningsvis kommer jag att skriva ner fakta om pop och rock och försöka ta reda på vad det finns för skillnader däremellan. 3.1 Rösten Vi använder rösten när vi talar och när vi sjunger. Man brukar använda fyra begrepp för att förklara vad som sker under själva talprocessen. Då talar man om de olika delar som är inblandade för att det ska bli ljud. Andningen lungorna sätter igång utandningsluften. Andningen är grundläggande för tal och sång. Det är viktigt att man använder sin bukmuskulatur och andas på rätt sätt så att inte belastningen på struphuvudet blir för stor, det kan medföra att man blir hes. Fonationen stämläpparna (stämbanden) sätts i svängning av utandningsluften. Vid djup inandning står stämläpparna helt öppna. Vid ljudbildning, fonation, är de helt slutna. Resonansen vibrationerna i stämbanden förstärks och blir hörbara i det som kallas ansatsröret. Tonen som bildas i struphuvudet med stämläpparna måste förstärkas med någon slags resonans eftersom den är väldigt svag. Den resonans som behövs för att förstärka rösten bildas i ansatsröret, det vill säga de delar som finns ovanför struphuvudet (munhålan, svalgets och näshålans utrymme). Artikulationen det slutliga språket bildas med läpparna, gommen, tänderna, tungan och käken. Konsonanterna bildas genom att man stoppar eller förtränger luften, vokalerna bildas genom att man ändrar tungans och läpparnas inställning, samt öppnar käkarna olika mycket (Öster, 1983). 3.2 Röstklang Alla människor har en alldeles unik röstklang. Inom samma familj finns det dock förutsättningar att få likartad röst. Detta beror på att man kanske ärver ansatsrörets utseende och sättet att tala (genom härmning). Man kan ändra sin klang med att variera ansatsrörets längd och vidd. Rösten blir till exempel fylligare och mer operalik om man förlänger röret genom att försöka sänka struphuvudet. Likadant kan rösten låta klämd och spänd om vi höjer struphuvudet, eftersom resonansen inte utnyttjats på rätt sätt (ibid.). När du hör en ton så är den alltså färgad av det direkta ljudet från mun till öra, vibrationerna i kroppen och dessutom hur den klingar i det rum som du befinner dig i. Zangger Borch (2005) skriver i sin bok Stora sångguiden att man kan jämföra sitt struphuvud, svalg, näshåla och munhåla med stereons equalizer. Genom olika inställningar kan man förändra ljudet. 5

6 3.3 Register När man sjunger använder man sig av sina olika register. Det är svårt att definiera register, men enligt Sundbergs Röstlära (1986) så kan man säga att ett register är ett fonationsfrekvensområde i vilket alla toner låter på liknande sätt och verkar som om de produceras på likartat sätt. Bonniers musiklexikon (Miranda, 2003) skriver om register: Ett tonhöjdsområde som bestäms av stämbandens svängningar" (ibid. s. 414). Sångare som inte har kommit i kontakt med sångpedagoger kan ofta kalla sina register min vanliga röst och min ljusa röst (Zangger Borch, 2005). Med den vanliga rösten menar man bröstregistret eller fullregister som det också ofta kallas. Bröstregister är det register som vi förknippar med talrösten. De flesta talar i den här rösten, men det finns undantag, framförallt bland kvinnor. Med den ljusa rösten menar man huvudregistret eller randregistret som det kallas hos kvinnor eller falsettregistret som det kallas hos män. Det finns många olika teorier om hur många register män och kvinnor har och vad de olika registren kallas. Enligt Sundberg (1986) så har männen två register; normalregister (även kallad modalregister) samt falsettregister och kvinnorna tre; bröstregister, mellanregister och huvudregister. Arder (2001) skriver att det vanligaste är att räkna med fem olika register: 1. Kortregister 2. Randregister 3. Mellanregister 4. Fullregister 5. Lågregister Av dessa fem så räknar hon randregistret och fullregistret som röstens två huvudregister. Eftersom jag inriktar mig på kvinnoröster i mitt arbete så kommer jag att fokusera på de kvinnliga registren. Och jag kommer också bara att ta upp de tre vanligaste: 1. Bröstregister 2. Mellanregister 3. Huvudregister Problemet är att det finns så många olika namn och benämningar för de olika registren, men jag försöker använda mig av Sundbergs (1986) benämningar; bröstregister, mellanregister och huvudregister eftersom dessa är de benämningar som mina informanter oftast använder sig av i intervjuerna. Mellanregistret kallas dock ofta för mixröst i mina intervjuer. Bröstregister Bröstregistret, ofta kallad bröströst eller fullröst, är som sagt vårt naturliga talregister. I bröstregistret är stämbanden korta, tjocka och avslappnade och svänger med hela sin bredd i sammanslagningsfasen. I bröstregistret känner man resonansen i bröstbenet (Sadolin, 2006). För tjejer kan det i bland vara svårt att hitta sitt bröstregister och det beror oftast på att vi kan ha talat i ett högt tonläge och därför inte har använt oss av hela vår röst. Om man har sjungit mycket i unga år kan man ha lärt sig att tjejer ska sjunga ljust och vackert, vilket gör att man har sjungit med sitt huvudregister och mellanregister i första hand. Man kan hitta sitt bröstregister genom att göra mycket talövningar och att använda sig av ropövningar som Hallå!, Kom hit! Nej! och så vidare (Zangger Borch, 2005). 6

7 Mellanregister Mellanregistret, ofta kallad mixrösten, är en blandning av bröstregistret och huvudregistret. I mellanregistret sträcker stämbanden ut sig för att nå högre toner. De blir tunnare och har inte längre full bredd under sammanslagningsfasen. Resonansen lämnar gradvis bröstbenet och ersätts av huvudresonansen (Sadolin, 2006). Det är inte alla som har ett mellanregister naturligt, men det går att utveckla för att förbinda bröstregistret och huvudregistret och därmed få en mindre skarv eller registerbrott däremellan. Huvudregister Kallas också ofta för randregister, hos killarna falsett. I detta röstläge är stämbanden ännu mer utsträcka, så att endast kanterna av stämbandens slemhinnor möts under sammanslagningsfasen (ibid.). Skarvar När man arbetar med sång så är det ofta en strävan att arbeta bort de klangliga skillnaderna mellan registren så att rösten blir så hel som möjligt. Man försöker alltså att arbeta bort de så kallade skarvarna som blir när man byter register. Detta kallas egalisering. Egaliseringsmomentet kan liknas vid att växla vid bilkörning. Man måste göra det steglöst genom att trycka ner kopplingen, lätta på gasen, växla till den nya växeln och släppa upp kopplingen för att sedan köra vidare. Om man inte är beredd och tränad kommer det att låta som att man får en tupp i halsen när man byter register (Zangger Borch, 2005). Inom popoch rockmusik är det väldigt vanligt att man med flit låter skarven höras, som en effekt. Detta kallas separering (ibid.). Sångerskor som ofta använder sig av skarvar när de sjunger är Sam Browne, Emmylou Harris, Alanis Morisette och Dolores O Riordan (Sadolin, 2006). 3.4 Soundideal Det bästa sättet att skaffa sig det sound man önskar, är att imitera. Genom att sjunga till låtar med sångare som utgår ifrån det ideal man har, kan man snabbt klurar ut vad som behöver göras för att få rätt sound (Zangger Borch, 2005). Zangger Borch (1998) skriver att det är viktigt att sångpedagoger känner till de olika stilideal som finns så att de kan leda studenten rätt, även fast man självklart ska utgå ifrån varje sångares unika klang. Här nedanför följer några beskrivningar av några av de vanligaste uttrycken inom rock- och popsång. Allt är hämtat ur Stora sångguiden av Zangger Borch (2005). Belting Belting används mycket inom både pop och rock och är egentligen ett uttryck för hög energisång. Tekniken kännetecknas av ett högt lungtryck, högt tonläge och höjd struphuvudsställning. Belting sjungs i den övre delen av bröstregistret. Alanis Morisette, Björk och Celine Dion använder sig ofta av belting. 7

8 Twang Twang låter som när ett barn retar ett annat med hånande na, na, na, na, na, na (skvallerbytta bingbång). Det är ett sound som färgar klangen genom stor övertonsrikedom. Artister som ofta använder sig av twang är Anastacia och Shania Twain. Growl och dist Growl låter som ett morrande och förekommer mestadels i vissa hårdrocksgenrer. Growl sjungs med högt lungtryck, sammanpressat struphuvud och i ett lågt tonläge. Exempel på growlsångare är Lou Koller och Peter Dolving. Dist används både inom rock och inom hårdrock, genom hela låtar eller som tillfälliga inslag. Dist förekommer nästan alltid i höga tonlägen, med högt lungtryck och en press på stämbanden. Detta leder till att struphuvudets delar ovanför stämbanden inkluderas i vibrationen. Bonnie Tyler och Janis Joplin är exempel på distsångerskor. 3.5 Pop & Rock Jag bygger mitt arbete på att jag anser att man använder rösten på olika sätt när man sjunger poprepertoar jämfört med rockrepertoar. Nu är ju pop och rock väldigt svårt att definiera, men jag ska här försöka förklara vad som anses vara pop och vad som anses vara rock. Rock Rockmusik är populär och ungdomsorienterad musik som har sitt ursprung i 1950-talets rock n roll musik i USA, och som sedan spreds till England och övriga Europa. Rock n roll är en mix av rhytm & blues, country och vit schlagermusik (Johansson, 1999). I rockmusik använder man sig oftast av sång, elgitarr och ett tungt bakgrundsbeat. Rocken var den första musikstil som nästan enbart riktade sig till en ung publik. Denna inriktning har sedan dess gällt alla nya former av rock. Den musikaliska grunden för rock är blues i alla dess former, tillsammans med country och rythm and blues (Miranda 2003, s. 423). Rocksångare sjunger ofta i individuella höga tonlägen, med höga lungtryck, i talnära bröstregister med sparsamt eller obefintligt vibrato och distsång som en effekt. Artistexempel: Ann Wilson, Janis Joplin, Avril Lavigne, Gwen Stefani, Bruce Springsteen, Chris Cornell, Bono. Nyckelord inom rocken: Riff, dist, stark volym (Zangger Borch, 2005). Pop Rockens mer country- och schlagerbetonade varianter bildade sedermera stilen pop som är en förkortning av populärmusik. Denna musik lät snällare (Zangger Borch, 2005) och ansågs ha en mer lättsam attityd än rock (Miranda 2003, s. 391). Begreppet popmusik myntades i London under det tidiga 1960-talet. Popen ansågs vara mindre rebellisk än den upproriska amerikanska rockmusiken (ibid.). Den klassiska popgruppen" bestod av sologitarr, kompgitarr, elbas och trummor. En, flera eller alla i bandet sjöng. I dag finns ingen given sättning. Syntar är vanliga och dess ljud används också som ersättning av riktiga instrument. Mycket av den tidiga popen var ren blues eller hade bluesbesläktade melodier. I och med Beatles blev formen för en låts uppbyggnad mycket friare, men perioder på 4 eller 8 takter är mycket vanliga (Kullberg och Sjögren, 1995). Pop sjunger man vanligtvis i ett bekvämt tonläge, med moderat lungtryck, ofta med en lätt och ibland luftig ton. Sparsamt användande av vibrato, knarrtonstart och glottisnyp vid tonslut är vanliga fraseringsideal. 8

9 Artistexempel: Madonna, Britney Spears, Nina Persson, Ronan Keating, Chris Martin. Nyckelord inom popen: Melodiskt, snällt, moderat volym. Till rock och pop finns massa olika stilträd. Till rockmusik räknas även stilar som punk, hårdrock, metal, hardcore, fusion, grunge, symfonirock med flera. Till popen räknas till exempel singer/songwriter, schlager, britpop, mainstream och country (Zangger Borch, 2005). 3.6 Bandsångaren och skolsångerskan Zangger Borch (1995) skriver att det finns många olika typer av röster, men han menar att det oftast utkristalliserar sig två vanliga grundtyper. Killar: 1. Kraftig, lite spräckt röst, med tydlig skarv mellan fullröst och falsett. Exempel på denna rösttyp är Tom Jones och Michael Bolton. Killar: 2. Lite tunnare klang, klar röst med högt register och ingen tydlig skarv mellan fullröst och falsett. Sådan här röst har till exempel Stevie Wonder och Michael Jackson. Tjejer: 1. Lite kraftigare fullröst, lägre register och med en huvudröst som används nästan som killarna använder sin falsett. Exempel på sångerskor med denna röst är Tina Turner och Alanis Morisette. Tjejer: 2. Mera egaliserad röst, sjunger nästan obehindrat högt men har inte samma kraft i fullrösten. Exempel på denna rösttyp är Barbara Streisand och Sissel Kyrkjebø. Vidare skriver han att om man skulle sätta namn på dessa rösttyper enligt klassisk modell, så skulle det bli, uppifrån och ned: Baryton, tenor, alt, sopran. Men han menar att inom pop talar man mer om powerrösttyp och hög rösttyp. Detta är grova generaliseringar och undantag finns alltid. De flesta anser sig vara någonting mittemellan dessa två rösttyper (Zangger Borch, 1995). Zangger Borch skriver också att det här är anledningen till att man inte ska kräva av sig själv eller någon annan att du/denne ska låta som en annan rösttyp än den naturen har skapat. Det finns genetiska förklaringar till varför man tillhör den ena eller andra rösttypen, som stämbandens längd och grovlek, ju längre och grövre stämband i avslappnat tillstånd, desto kraftigare och lägre röst och vice versa. Däremot kan du ändra ditt sound så att det påminner om den ena eller andra rösttypen. Zangger Borch (1995, 1998) skriver att han brukar dela upp sångarna i två typiska kategorier, bandsångaren och skolsångerskan. Men han påpekar också att det inte finns några regler utan undantag, men att man på det här sättet får ett begrepp om målgruppen. 1. Bandsångaren (oftast en kille) härmar sina favoritsångare, sjunger till skivor och imiterar. Ju mer han/hon utvecklas desto kräsnare blir valet av favoritsångare och på detta sätt utvecklas kunskapen. Bandsångaren får oftast ett mycket bra gehör, men kan sällan läsa noter. Han/hon har oftast bra sångkondition (om stämbanden inte har tagit skada) och är duktig på scenen och på att möta sin publik. 9

10 2. Skolsångerskan (oftast en tjej) har koll på både brukspiano och teori, har kanske tagit sånglektioner, sjungit i kör och lärt sig lite om röstteknik och rösthygien. Ofta slits hon däremot mellan de tekniker hon har fått lära sig är rätt och det sound hon eftersträvar som pop/rocksångerska. Denna bakgrund brukar leda till en lite svagare men mer sofistikerad ton, men ofta brist på den självklara pondus som bandsångarna har. Zangger Borch (ibid.) anser att det optimala skulle vara att bandsångaren fick sånglektioner hos en bra sångpedagog och dessutom lärde sig lite musikteori samt att skolsångerskan fick sjunga coverlåtar på ett värdshus fyra dagar i veckan under ett par år. Han menar att de först då kan få den bredd av kunskap som krävs för att ha förutsättningar att kunna leva och verka professionellt i pop/rockgenrerna på lång sikt. 4. Metod 4.1 Intervju För att få svar på vilka skillnader som finns i röstanvändningen när man sjunger pop jämfört med rock så har jag gjort intervjuer med fyra verksamma sångpedagoger inom pop- och rockgenren. Jag har gjort kvalitativa forskningsintervjuer som innebär att förstå ämnen från livsvärlden ur den intervjuades eget perspektiv (Kvale, 1997). Den kvalitativa forskningsintervjun är tekniskt sett halvstrukturerad och är varken ett öppet samtal eller ett strängt strukturerat frågeformulär (ibid.). Man använder sig av en intervjuguide som koncentrerar sig till vissa teman. I min intervjuguide valde jag att börja med lite frågor om informanten för att få en bakgrund och för att få veta vad de hade för erfarenhet inom sång och sångundervisning. Sedan gick jag in på frågor som var mer direkt kopplade till min forskning. Jag har även använt mig av fyra låtexempel i mina intervjuer med i mitt tycke representativa sångerskor för pop- och rockgenren för att se hur intervjupersonerna ser på dessa röster och på sångerskornas sätt att använda dem på. För att få lite bredd på musiken valde jag att ta två sångerskor från talet samt två sångerskor från talet. 4.2 Intervjupersoner De fyra sångpedagogerna i min intervju är alla verksamma inom pop/rockgenren och är mycket kompetenta pedagoger. Jag valde att intervjua två manliga pedagoger och två kvinnliga pedagoger för att få lite mera bredd. Det var framförallt intressant att ha med pedagoger av båda könen ur ett pedagogiskt perspektiv, för att se om åsikterna skiljde sig åt någonting däremellan. Anledningen till att jag bara har med fyra informanter i min undersökning beror på att undersökningen hade blivit väldigt stor om jag hade valt att intervjua fler. Enligt Kvale (ibid.) är det en vanlig kritik av intervjuundersökningar att det inte går att generalisera från deras resultat eftersom intervjupersonerna är för få. Men här kan man tänka på att mina informanter är experter på sina områden och att jag har använt mig av kvalitativa forskningsintervjuer och inte kvantitativa. 10

11 4.3 Genomförandet Jag träffade alla intervjupersonerna och gjorde intervjuer med dem. Samtliga intervjuer dokumenterades på Minidisc och transkriberades sedan till skriven text efter att först ha blivit genomlyssnade. Intervjuerna har sedan skrivits ner så ordagrant som möjligt. Vissa upprepningar samt onödiga ord har tagits bort eftersom det inte har tillfört någonting till innehållet. Detta har gjorts för att intervjuerna ska bli mer lättlästa. Efter varje fråga gjorde jag en sammanfattning av svaren för att lättare ge en överblick av resultatet. De fyra utvalda låtexemplen spelades också upp under intervjerna och därefter ställdes frågor till informanterna som berörde hur de tyckte att sångerskorna använde sina röster. Sångerskorna har valts ut dels efter sina olika sätt att sjunga på och dels efter vilka låtar de sjunger. 5. Resultat 5.1 Presentation av intervjupersonerna Sångpedagogerna i intervjuerna har alla arbetat åtminstone 10 år och är omtyckta och kompetenta pedagoger inom pop- och rockgenren. Alla har dessutom stor erfarenhet av att spela och uppträda. För att upprätthålla intervjupersonernas anonymitet, har jag valt att kalla dem för påhittade namn som inte har någon som helst koppling till deras riktiga namn. Kalle Kalle har arbetat 12 år inom yrket. Han började sin musikaliska karriär som trummis när han var 9 år och fortsatte sedan med gitarr i fjortonårsåldern då han också började spela mycket ute på fritidsgårdar och liknande ställen. När han var 18 år fick bandet som han var sångare i skivkontrakt och sedan dess så har han spelat mycket ute och sjungit i olika projekt från hårdrock till jazz och schlagerfestivaler. Om man frågar honom vilken genre han känner sig mest hemma i för tillfället så svarar han "mainstreamsoul". Som sina tidiga förebilder så nämner han Stevie Wonder, Simon and Garfunkel, Suzie Quatro, Bryan Connolly i Sweet samt en sångare i Toto som heter Bobby Kimball. Om han ska nämna sina förebilder i dag så är det fortfarande Stevie Wonder men även Terence Trent D Arby, Anthony Hamilton, David Coverdale, Donny Hathaway och Sting. Han nämner även Celine Dion och Christina Aguilera som han anser har fantastiska röster. Per Per började intressera sig för musik under Beatles-eran. Han sjöng mycket själv och började sedan spela i band under högstadiet. Sedan dess har det fortsatt och han har spelat rock och pop under hela i livet i olika bandkonstellationer. Han anser själv att han är en riktig bandsångare och tog sin första sånglektion först när han började på musikhögskolan. Han har jobbat som sångpedagog sedan 1988 (18 år), både på musikhögskola, på kulturskola och på estetgymnasium. Per säger att han har provat på alla möjliga genrer genom livet, men det han känner sig absolut bäst på och mest hemma i är rocken. Som sina tidiga förebilder så nämner han för det första Beatles. Sedan kom hårdrocken in och han lyssnade mycket på Ian 11

12 Gillan och Robert Plant i Led Zeppelin. Efter det kom han in på lite poppigare musik och lyssnade mycket på Gino Vanelli som han själv anser har påverkat honom mycket. I dag säger Per att han inte har några speciella förebilder utan anser att det varierar mycket. Men han tycker fortfarande att Ian Gillan är en av de bästa och säger att han alltid kommer att ha dessa rockhjältar som förebilder. Stina Stina har arbetat inom sångpedagogyrket sedan 1993 (13 år) med två kortare uppehåll. Hon växte upp i ett musikhem med en musikintresserad pappa och började sjunga i en sånggrupp vid 12 års ålder. Stina anser själv att hon har lärt sig mycket den gehörsmässiga vägen men är även en duktig notläsare eftersom hon bland annat har spelat i en blåsorkester. Genom åren har hon hunnit vara ute mycket och sjungit i coverband, showgrupper och olika jazzkonstellationer. Hon anser att hon är en bröstregister-människa. Om hon ska nämna den genre som hon känner sig mest hemma i så är det jazzen. Abba var hennes allra första förebilder. På högstadiet gillade hon Joey Tempest och andra hårdrocksångare. Eftersom hon sjöng mycket i stämmor i sånggruppen så gillade hon Manhattan Transfer och särskilt en sångerska där som hette Janis Siegel. Sen anser hon att jazzdamerna Ella Fitzgerald, Sarah Vaughan och Nancy Wilson har påverkat henne mycket och de är hennes förebilder än i dag. Stina säger att det är svårare med förebilder nuförtiden eftersom ingenting längre är svart och vitt. Men hon blir fascinerad av olika saker i olika röster, olika sångstilar helt enkelt. Karin Karin började jobba som musiklärare 1994 och fortsatte sedan att arbeta som sångpedagog Hon har jobbat på musikhögskola och på folkhögskolor. Hon är uppväxt inom kyrkan och har där sjungit mycket i olika körer och musikkonstellationer ända sedan hon var barn. Hon har även spelat tvärflöjt i orkester en massa år. Karin gick musiklinjen på gymnasiet och fortsatte sedan direkt på musikhögskolan. Efter musikhögskolan så jobbade hon ett par år och åkte sedan till USA för att vidareutbilda sig inom afrosång. Karin har jobbat mycket som körledare, framför allt i gospelkörer. Det är också gospel hon känner sig mest hemma i, men även pop och soul är hennes genrer. Hon säger att hon är en mixtjej. Hon växte upp med Carola och Whitney Houston som förebilder och även ett a capella band som hette Take 6. Framför allt är det svarta sångerskor och sångare som har inspirerat henne. I dag har hon inga direkta förebilder inom sång. Hon säger att hon uppskattar andra saker nu mer, som en bra text eller stämningen i musiken. 5.2 Intervjuerna Förebilder I mina intervjuer ställde jag frågan tror du att dina förebilder har påverkat din röst och ditt sångsätt? Här är alla sångpedagogerna helt överens om att de har blivit påverkade av sina förebilder. Kalle säger att han under de första 10 åren lyssnade och sjöng mest hårdrock och blev påverkad av hårdrocks-bluesiga sångare. Efter det har han lyssnat mycket på soul så han tycker själv att han har en lite rockig röst med en soulgrund. Per anser att man kan lära sig en del grejer hos sångpedagoger, få tips och så, men det bästa sättet att lära sig är att lyssna in andra artister och härma. Stina är också inne på det här med härmning. Hon menar att det är så man lär sig alla egenheter i en speciell genre. Hon tror att man härmar allt möjligt som till exempel frasering och placering. Karin är inne på precis samma spår och tror också att hon 12

13 påverkades mycket av sina förebilder eftersom hon sjöng med och härmade mycket när hon var liten och tog efter hela stilen, klangen och fraseringen. Pop- och rockröst På frågan Vilken tycker du är den största skillnaden på en pop- och en rockröst svarade Kalle att han anser att en rockröst har mycket mer energi. Han säger att det finns tekniska skillnader men rent generellt är det volymen, styrkan, energin och kraften som skiljer en rockröst från en popröst. Och sen förstås om man distar och sådär. Man är tvungen att sjunga ganska starkt för att det egentligen ska kunna benämnas som rock. Per tycker att den största skillnaden är att poprösten inte har samma känsla för blues. Ofta är rockmusikerna ännu närmare rötterna på något sätt, det bluesiga sångsättet. I rock tycker han att man glider mer på tonerna och använder sig av mer svävande intervall medan man inom pop är mer rakt på tonerna. Stina är också inne på volymkravet som är i rock, att man använder bröstregistret i sin mer renare form och råbarkade sound inom rocken. Hon tycker också att skillnaden ligger i den musikaliska fraseringen. Inom pop tycker hon att man har mycket mer tillåtelse att sjunga med mixröst. Här nämner hon Beyonce som hon tycker sjunger jättemixat hela tiden. Karin tycker att det inom poprösten finns mer utrymme att använda fler klanger. Man kan både sjunga i fullröst eller i mix och man kan sjunga litet eller stort. För att låta rockig så måste man ha en viss approach till det. Inom popen tycker hon att man har mer utrymme att använda den röst som man har naturligt. Sedan ställde jag frågan På vilket sätt används rösten olika när man sjunger rock jämfört när man sjunger pop och här anser Kalle att popen är lättare och luftigare i sin ton. I popen är det vanligare att gå över i falsettregister än att få mer energi. Pop ska inte signalera mycket energi utan det ska vara lite lätt och ledigt. Per tror att sångsättet är ungefär på samma sätt, att bröstregistret är det register som används mest inom båda genrerna, men att det är vanligare att sjunga mer blodfyllt och med mer kraft inom rocken. Inom rocken anser han att det är mindre viktigt att det låter riktigt perfekt eller rent och inom popen användes mer rena toner. Stina och Karin svarade även på den här frågan i den förra. Men Stina säger att det kanske är lite tjockare användning av stämbanden inom rock, eftersom det är volymkrävande på ett helt annat sätt. Är rösten medfödd? Kalle svarar på frågan tror du att rösten är medfödd? Han säger att det finns saker som är medfödda som stämbandslängd, stämbandstjocklek och hur övriga strukturer ser ut i ansatsröret. Men sen vet man ju att de som är imitatörer lyckas låta nästan hursomhelst, så då lyckas man med sin egen utrustning att se ut som någon annan. Han säger att man har en ursprunglig grund som sedan färgas av miljön. Hans åsikt är att om man växer upp i en miljö med svart musik, gospel och soul, så låter du nog så, du lär dig att låta så. Många säger typisk svart röst men det är nog mer miljöbetingat. Kalle säger att han hörde en intervju med en asiatisk tjej som vi vet ser annorlunda ut i röstorganet jämfört med oss. Hon hade växt upp här och han hade inte en aning om att hon var asiat förrän han såg en bild på henne. Kalle menar att det som avgör hur vi låter ligger mera i språk och dialekt, samt sätt att sjunga ord än hur vi ser ut. Kalle säger att han varit med i ett experiment där det har spelats upp svarta och vita röster för sångpedagoger. De kan inte skilja dem åt om de inte känner igen låten och rösten. Per tror inte att medföddheten är det viktiga, utan vad man intresserar sig för. Han tror att det väger över mer på den miljö som man lever i, vad man lyssnar på och vad man intresserar sig för och om man har blivit biten av någonting. Blir man det så tror han att 13

14 man kan utveckla rösten väldigt mycket. Men han menar att alla föds i ett läge, som till exempel tenor, bas och så vidare. Sen kan man ju utveckla sin röst både uppåt och nedåt med övningar och sånt, så man kan litegrann påverka det, tror han, men inte så mycket. Stina säger att fysiologin är det enda som är medfött. Sen berättar hon om att det finns ett utbrett missförstånd om rösten: Man tror att man är ämnad att sjunga en speciell sorts musik och att jag kan ju bara sjunga ljust, alltså är jag en vistjej eller någonting. Fast i själva verket så beror det på att man är bekvämast att ligga i sin huvudregistermix, fast egentligen finns det en råbarkad bröstklang därinne, den har bara inte fått träna lika mycket. Man har alltså ett favoritregister där man funkar bäst och då tror man att man är ämnad att låta så. Hon ser det som sin största mission som sångpedagog att reda ut detta missförstånd. Stina tror att det är en kombination av arv och miljö som gör att man väljer att låta på ett visst sätt när man är liten och inte vet vad det finns för möjligheter. Arv som om man till exempel har en mamma som låter väldigt nasal så kanske man gör det själv också. Eller man lägger ner rösten på grund av att man har mycket bröder. Om man har någon i sin närhet som pratar i jättehögt huvudregister, så kanske man gör det själv också. Sen tror hon att personlighetstyp, förebilder och hur man börjar, till exempel, i en barnkör, också avgör hur rösten låter. Karin tror att det är mycket medfött hur man låter, men att man formas av vad man lyssnar på och i vilka sammanhang man hamnar i och sjunger. Som exempel så tar hon sin dotter som använder spontant hela rösten när hon sjunger, medan det finns många barn som inte gör det. Karin tror att det måste vara ganska medfött vad man väljer att använda för typ av röst. Hon anser att själva apparaten är medfödd, men vad man får för röstklang beror på vad man lyssnar på och vad man tycker är kul. Vad påverkar rösten? På frågan hur mycket tror du att man själv kan påverka sin röst är alla fyra pedagoger överens om att man kan påverka sin röst väldigt mycket. Kalle säger att det ligger en fysiologisk begränsning i hur högt man kommer och hur starkt man kan sjunga, men att man kan träna upp det till en viss gräns. Per säger att man kan träna upp höjden till en viss del med hjälp av övningar. Men att det är genom lyssning och härmning som man mest kan utveckla och påverka sin röst. Stina tar upp det här med imitatörer. Hon tror att man kan påverka rösten mycket med olika register, klangrörets utformning och stilistiska element, typ vibrato. Däremot tror hon att det kan bli en fara att härma för mycket, eftersom man lätt kan tappa bort sin naturliga röstklang. Men det fysiologiska, som stämbandens utseende går ju inte att påverka. Karin tror att man med hjälp av klangmöjligheter kan påverka sin röst mycket. Däremot så har man sin grundröst, sopran eller alt, mustig klang eller en spädare. Hon anser att man har sin egen röst, men att man med den rösten kan göra otroligt mycket grejer. Sedan ställdes frågan: Tror du att rösten påverkas av personligheten? Kalle är helt övertygad om att både röstklang, intensitet och språkbruk påverkas av vem du är. Per tror nog att man kanske sjunger lite mera som man är, men han har också upplevt att elever som är väldigt blyga privat kan uttrycka sig väldigt kraftfullt på scenen. Stina tror att man väljer att använda sin röst svagare om man är en sån som inte gärna vill höras så mycket, medan en som är stöddig kanske har mer kraft i tal och sång. Hon tror att rösten påverkas lite efter personlighet men även av sociala sammanhang som: Hemma i våran familj där vi aldrig höjer rösten så kanske alla pratar med ljusa röster, medan man i en gapig familj där det kanske diskuteras mer har mera bröströstbaserade röster. Hon berättar att hon själv började tala i ett väldigt lågt röstläge när hon bodde i USA och pratade engelska. Hon fick tänka på att ha lite ljusare språkmelodi för att skona rösten. Karin tycker att personligheten borde påverka rösten, men samtidigt har hon blivit överraskad många gånger av att någon som är blyg och 14

15 försiktig har en jätteröst. Det är nog väldigt individuellt. En del är verkligen i samklang med sin röst och en del är det inte. På frågan som rör om sångpedagogerna tror att rösten påverkas av fysiken säger Kalle att detta är provat och kollat och att det man kom fram till är att man kan se skillnad på om man har stor hals och därför har ett stort struphuvud och därför borde ha långa, tjocka stämband, men att man inte kan se skillnad på en stor man kontra en liten man på samma sätt. Kalle tror att det bara är kragstorleken som man kan se det på. Per tror inte att fysiken påverkar rösten. Han menar att det finns många små och smala sångerskor/sångare med väldigt kraftfulla röster och tvärtom. Men hos de klassiska sångarna tenderar det ofta att de har ganska stor pondus i kroppen, kraftfulla kroppar, men även där menar han att det finns undantag. Stina tror inte heller att fysiken påverkar rösten nämnvärt. Hon tar upp det här med storleken på halsen, precis som Kalle, och menar att om man har stor hals och stort svalg så kanske kroppen också vanligtvis är större. Men hon tar också upp att det även finns spinkiga små svarta damer med världens röster också. Det är bara hur man har vant sig att använda den apparat som man har och såklart vad den har för förutsättningar. Karin tror att fysiken påverkar rösten till viss del. Till exempel i hur man andas och om man flåsar och så vidare. Hon hade en kompis som bantade ner sig väldigt mycket, och rösten förändrades inte med det. Vissa saker kan nog påverkas, men inte själva grundrösten. Nog kan det höras om det är en smal eller större, fast inte så hemskt mycket, tror jag. Sist ställdes frågan om sångpedagogerna tror att rösten påverkas av olika ideal. Här är alla fyra totalt överens om att idealen påverkar rösten väldigt mycket. Kalle pratar om de olika stilidealen; soul, rock och pop, att de påverkar hur man vill forma sin ton. Stina påpekar att det inte bara behöver vara artister som är ideal, utan även såna vi har runt omkring oss, som till exempel en sångpedagog. Jag har fått elever som har börjat låta mer som jag och då blir man ju lite rädd. Stina säger att även som sångpedagog snöar man ju in sig på vissa saker och då blir det lätt att man kör den grejen med sina elever. Det går ju i vågor vad man ägnar sig åt mycket, men det är ju bra, för då finns det en passion och det är jätteviktigt. Efter intervjun följde fyra låtexempel där sångpedagogerna blev intervjuade efter varje exempel. Här ställde jag lite frågor om varje sångerskas röst. Låt nummer 1 (Gabrielle Out of reach) Kalle anser att det är en soul-popröst och Per säger att Gabrielle definitivt har pop i rösten. Stina är inne på att de är en ganska bröströstbaserad röst eftersom sångerskan använder sig av skarven när hon släpper upp. Karin tycker också att det är en poppig röst med lite soul i. Men Karin tycker att Gabrielle använder sig av mixrösten. På frågan vad som är speciellt med Gabrielles röst så svarar Kalle att hon har en ganska köttig klang och använder sig av en stor stämbandsmassa. Sen att hon gör den luftig i slutet på varje fras. Per och Karin är också inne på att Gabrielle har en ganska luftig ton och att det låter väldigt bekvämt när hon sjunger. Stina anser att placeringen av tonen är ganska speciell. Hon menar att sångerskan förminskar den och gör den lite näpnare, nästintill barnslig genom att nypa i hop klangröret, men hon vet inte om det är ett medvetet val från sångerskans sida eller inte. 15

16 Alla fyra sångpedagogerna anser att Gabrielle sjunger på ett sunt sätt som inte är skadligt för rösten. Stina är bara fundersam om sångerskans sätt att nypa i hop klangröret är så särskilt bra. Nästa fråga behandlar om det här är ett bra ideal att ta efter. Alla är överens om att det är ett ganska snällt sätt för rösten att sjunga på eftersom det ligger i ett bekvämt läge. Kalle tror att det luftiga Gabrielle gör när hon sjunger skulle kunna vara mindre bra. Stina tycker att sångerskans klang låter lite onaturlig och fixad, så just det tycker hon inte är så jättebra att härma. På frågan som behandlar vad sångerskan använder för register så är Kalle och Per överens om att hon sjunger i bröströst. Även Stina tycker att Gabrielle sjunger väldigt mycket i bröströst, medan Karin anser att hon sjunger i mix. Låt nummer 2 (Janis Joplin Piece of my heart) Alla fyra pedagoger är överens om att det här är en typisk rockröst. Stina tycker dock att det faktum att hon anser att Janis inte använder fullt bröstregister gör att det inte känns som en rockröst. Men eftersom Janis sjunger med den slarviga engelskan och hela tonspråket och spräcket så tycker hon ändå att det låter rockigt. Stina anser att Janis sjunger lite som en manlig metallsångare och ligger lite ovanför, registermässigt. Karin tycker att de stilistiska sakerna som disten och klangfärgen gör att rösten låter rockig. På frågan om vad som är speciellt med den här rösten så svarar Kalle att det är röstklangen och att sångerskan har så lätt för att dista som gör den egen. Även att hon låter sliten och kraftfull. Per tycker att det är en speciell röst eftersom: Hon har mycket blues i fraserna och sjunger med fullständig, kraftfull bröströst. Och även att hon sjunger mycket med dist. Stina svarar att det speciella med rösten är att Janis ligger lite mixat och att hon sjunger lite spräckt. Hon tycker också att det finns lite bluegrass i rösten, att sångerskan sjunger lite country-blues aktigt. Karin menar att man hör på rösten att det är Janis som sjunger, på klangfärgen och på hennes speciella spräck och på hennes speciella sätt att texta. Kalle tycker inte att Janis sjunger på ett sunt sätt. Per menar att rösten nog kan hålla ifall man bara höll på med den typen av musik som hon gjorde och inte blandar in andra genrer. Han tror att rösten lär sig att klara av att sjunga på ett visst sätt om man alltid sjunger så. Men om någon annan skulle försöka sjunga sådär så skulle den nog ta lite skada och inte kännas så nyttigt. Stina tror att mixen som sångerskan sjunger i räddar henne. Hon menar att Tina Turner som är en riktig bröstregisterkvinna, och har samma typ av spräck i rösten som Janis, har ett jobbigare sätt att sjunga på eftersom det är slitigare att bara pressa upp, det blir ett hårdare slag på stämbanden. Däremot så är hon tveksam till om growlet är särskilt bra. Inte heller Karin tycker att Janis sjunger särskilt skadligt eftersom hon tycker att sångerskan kan blanda bäst hon vill, med mixad röst stundtals och sedan lägger hon på lite färg emellanåt. Varken Per eller Kalle tror att det här är ett bra ideal att ta efter. Per tror att man kan klara av det om man är som Janis Joplin och bara håller på med den här typen av musik. Han tror också att det kan fungera om man har lyssnat och härmat Janis sångsätt väldigt länge och sakta men säkert lär sig att hantera rösten på det här sättet. Däremot så tror han att man tar skada om man bara hoppar in och kör på helt plötsligt. Stina och Karin är mer positiva till att ha Janis som ideal. Stina tycker att det är bra eftersom mixtjejer kan identifiera sig och hitta en väg in i det här skitiga soundet. Hon menar att om man är mixtjej så upplever man att det 16

17 är ens problem att man sjunger så vackert och inte kan låta skitig på rösten. Sen tycker hon att Janis är svängig och har en schysst amerikanska som hon tycker är en bra grej att härma. Karin tycker rent stilmässigt att det är ett bra ideal, men att det är något hårddraget. Hon skulle aldrig rekommendera någon att härma hela hennes grej, eftersom man då skulle låta som Janis. På frågan som rör vilka register hon använder så svarar båda manliga pedagogerna i undersökningen att hon sjunger enbart med bröstregistret. De kvinnliga sångpedagogerna anser att Janis sjunger mixat, Karin tycker dessutom att Janis använder sig av bröstregistret stundtals. Låt nummer 3 (Doris One fine day) Alla pedagoger är överens om att det här är en rock-poppig röst. Kalle tycker att det låter lite som en ung kille. Stina tycker att hon har ett rockigt sångsätt mitt i den poppiga musiken. Karin anser att det är musikstilen som drar en åt att tycka att det låter pop men att rösten skulle funka till annat också. Kalle anser att det speciella med rösten är att sångerskan sjunger lite pressat och distar lite i bland i refrängerna. Men han tycker att Doris använder mindre stämbandsmassa än till exempel Janis Joplin. Per tycker också att Doris sjunger pressat. Han anser att hon sjunger med mycket bluesfeeling som gör att det låter aningen rockigt. Även Stina tycker att det speciella är att sångerskan sjunger rockigt mitt i den ärtiga musiken, och sen också att hon är så svängig. Karin anser att Doris sjunger ganska pressat. Hon sjunger med hela paketet och det är ju lite barnsligt sätt att sjunga. Per tror att Doris sätt att sjunga på inte är någon fara och tycker att det känns sunt för henne. Han tror inte heller att det skulle stöta på några större problem hos de flesta eleverna heller. Kalle tycker inte att den här sångerskans sångsätt är särskilt sunt. Stina är lite osäker, men tror att det spräckiga i rösten kan vara lite skadligt och känns lite riskfyllt. Men däremot Doris rytmiseringar och fraseringar tycker hon är jättebra att ta efter. Karin tror inte att sångsättet förstör den här sångerskan, om hon bara har rätt teknik. Fast hon tycker själv att det är jobbigt att lyssna på och blir trött i halsen om hon lyssnar länge på någon som sjunger så här pressat. Kalle anser inte att det är något bra ideal att ta efter eftersom rösten är så pass pressad som den är. Rent soundidealiskt tycker han däremot att det är helt okej. Per tycker att det skulle kunna funka och Stina anser att med stor försiktighet så skulle det gå. Det är just bara sättet att spräcka som jag själv upplever gör så ont i halsen. Jag har inte hittat nåt vettigt sätt att göra det på, men uppenbarligen så funkar det för en del. Karin skulle inte rekommendera någon att låta som Doris hela tiden. Men om man vill naila tonen som Doris gör, så tycker hon att det kan vara bra att lyssna på någon som gör det. Här är alla fyra sångpedagogerna överens om att Doris sjunger i bröstregistret. Låt nummer 4 (Sheryl Crow Sweet child of mine) Alla intervjupersonerna tycker att det här är en rock/pop röst. Kalle tycker att Sheryl har en ganska egen röstklang och personlig karaktär som gör att hennes röst är speciell. Per tycker att hennes sätt att sjunga med timing och så vidare är mer åt rocken till, samt att hon sjunger med utpräglad bröströst. Stina tycker att det finns lite countrybluestouch i rösten och att 17

18 sångerskan använder sig av en engelska som är amerikansk och slarvig. Stina anser att det är en snygg och modern allroundröst som passar för många olika saker. Alla pedagogerna är också överens om att Sheryl Crow sjunger på ett sätt som inte är skadligt för rösten. Kalle tycker att hon ibland har lite hårda tonstarter som skulle kunna vara mindre bra, men att man vill ha dem där för att toppa låten. Alla fyra är också överens om att det här är ett bra ideal att ta efter. Stina anser att det är ett bra ideal rent genremässigt och för att lära sig att förstå bröströstidealet, men hon hade nog valt en låt som gick lite lägre om hon skulle lära någon att sjunga rock. Men för någon som är van skulle det inte vara några problem. Kalle, Per och Stina anser att Sheryl Crow sjunger i bröstregistret. Karin anser att sångerskan sjunger i mix men med väldigt mycket fullröst i. Hon menar att hon tycker det mesta är mix eftersom hon är en mixperson själv. 6. Diskussion Jag börjar min diskussion med att skriva lite om min metods svagheter och styrkor. Sen kommer jag att använda mig av mitt intervjumaterial för att svara på mina forskningsfrågor. 6.1 Metodens svagheter och styrkor Eftersom min undersökning endast omfattar fyra sångpedagogers tankar kring pop- och rocksång, och sångrösten överhuvudtaget, så kan man kanske inte dra några generella slutsatser därifrån. Jag tog med två sångpedagoger av varje kön för att se om fanns eventuella skillnader och likheter i deras svar. Men eftersom det är så få intervjupersoner med, så kan man inte riktigt peka på att de manliga och de kvinnliga eventuellt ser saker på olika sätt. Det känns som att antalet intervjupersoner av olika kön i såna fall skulle ha varit avsevärt större. Men jag tror att det kan finnas likheter med deras svar och manliga/kvinnliga sångpedagoger i allmänhet. Nu råkade även de kvinnliga sångpedagogerna vara av två olika sorters röster. Den ena såg sig som en mixtjej medan den andra ansåg sig vara ett riktigt bröstregisterbarn. Detta var också väldigt intressant att ha med, för att se om det fanns skillnader eller likheter i deras svar. Om det skulle göras ytterligare undersökningar inom detta ämne så skulle jag rekommendera att välja ett flertal intervjupersoner av båda könen för att se om det verkligen är skillnad rent könsmässigt på svaren. 18

19 6.2 Vad är stiltypiskt för en popröst respektive en rockröst? Denna fråga har besvarats många gånger under mina intervjuer. Jag har valt att skriva ner de nyckelord som har framkommit. Rockröst Energin Tjockare användning av stämbanden Styrkan Renare form av bröstregistret Kraften Närmare rötterna Dist Blodfyllt Inte viktigt med perfekt och rent Mer råbarkat sound Svävande intervall Fraseringen Glider på tonerna Volymen Popröst Mindre energi Går hellre över i falsett än att öka energin Lätt och ledigt Större tillåtelse att sjunga med mixröst Både litet och stort Inte samma känsla för blues Mer utrymme att använda sin egen röst Luftigare Rena toner Större utrymme att använda fler klanger Mer rakt på tonerna Ord som riff, dist och stark volym används ofta när man beskriver rock (Zangger Borch, 2005). I litteraturen står det även att rocksångare sjunger ofta i individuella höga tonlägen, med höga lungtryck, i talnära bröstregister med sparsamt eller obefintligt vibrato och distsång som en effekt. Melodiskt, snällt och moderat volym är det sätt man beskriver pop på. Pop sjunger man vanligtvis i ett bekvämt tonläge, med moderat lungtryck, ofta med en lätt och i bland luftig ton. Sparsamt användande av vibrato, knarrtonstart och glottisnyp vid tonslut är vanliga fraseringsideal (ibid.). Jag tycker att de olika nyckelorden från intervjuerna stämmer väl överens med nyckelorden som fanns i litteraturen. Jag vill även här ta upp Zangger Borch (1995) två grundtyper av kvinnoröster för att beskriva vad jag tycker är skillnaden mellan en popröst och en rockröst. Rösttyp 1 anses ha kraftigare fullröst, ett lägre register och en huvudröst som används nästan som killar använder sin falsett. Rösttyp 2 har en mer egaliserad röst och kan sjunga nästan obehindrat högt, men har inte samma kraft i fullrösten. Här skulle jag kalla rösttyp 1 för en rockröst och rösttyp 2 för en popröst. Han skriver att inom popgenren kallar man dessa röster för powerrösttyp och hög rösttyp vilket kanske är mer passande benämningar. Men eftersom jag skriver om pop och rock så skulle jag välja att dela in dem i just de två grupperna. Han skriver att detta är grova generaliseringar och att de flesta anser sig vara någonting mittemellan. Men mina erfarenheter är ändå att man som tjej oftast känner igen sig mera i den ena eller andra rösttypen. 19

20 6.3 Hur ser sångpedagoger på skillnaden i röstanvändning inom pop- och rocksång? Rent generellt så svarades det här att man använder mycket volym, styrka, energi och kraft när man använder sin röst till att sjunga rock. Det nämndes också att rocken ligger nära det bluesiga sångsättet och att man därför glider på tonerna och använder sig av svävande intervall. Inom rocken så använder man sig i bland också av distsång och andra liknande effekter som sångpedagogerna i intervjuerna trodde eventuellt kunde orsaka en del slitage på stämbanden. Att man använder bröstregistret i en renare form och sjunger starkare och mera blodfyllt när man sjunger rock gör också att det blir mera slitigt. Orsakerna till att man sjunger rock på det här sättet är troligtvis, förutom att det passar till stilen, att musiken oftast är ganska tung och högljudd vilket gör att man måste använda sin röst på det här sättet för att höras. När man sjunger pop så sjunger man rakare på tonerna och använder sig mer av den så kallade mixrösten. Det nämndes i intervjuerna att den musikaliska fraseringen är helt annorlunda när man sjunger pop jämfört med rock och att man inom popen har tillåtelse att använda fler klanger. När man sjunger pop ges också mer tillfälle till att sjunga nyanserat, man kan sjunga både litet och stort. Inom popen väljer man också oftare att gå över i falsett/huvudklang än att satsa på energi och kraft. Att sjunga pop anses oftare vara snällare mot rösten, men allt beror naturligtvis på om man sjunger med bra teknik. I min undersökning så hade jag med fyra låtar, varav två rent genremässigt är mera rock (Janis Joplin "Piece of my heart" och Sheryl Crow Sweet child of mine ) och två lutar mera åt pop (Gabrielle Out of reach och Doris One fine day ). Eftersom pop och rock kan vara svårt att definiera så har jag valt låtar efter eget tycke och smak som jag både har använt i mina intervjuer samt som träningslåtar i min fördjupning och senare även som konsertlåtar. Syftet var att ta reda på hur sångpedagogerna ansåg att sångerskorna använde sina röster, vilken genre de ansågs höra till, om de var goda förebilder rent genremässigt och sångmässigt och om de använde sina röster på ett sunt och bra sätt. På nästa sida följer en figur över de nyckelord jag har fått ut av mina intervjuer. 20