Om ansvarsfördelning vid samhällsvård av barn och unga med psykisk ohälsa. Ett vägledande stöd till kommuner och landsting

Transkript

1 Om ansvarsfördelning vid samhällsvård av barn och unga med psykisk ohälsa Ett vägledande stöd till kommuner och landsting

2 Denna publikation skyddas av upphovsrättslagen. Vid citat ska källan uppges. För att återge bilder, fotografier och illustrationer krävs upphovsmannens tillstånd. Publikationen finns som pdf på Socialstyrelsens webbplats. Publikationen kan också tas fram i alternativt format på begäran. Frågor om alternativa format skickas till alternativaformat@socialstyrelsen.se Artikelnummer Publicerad februari 2019

3 Förord Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet för 2017 (S2016/07779/RS) uppdraget att ta fram ett vägledande stöd till huvudmän och verksamheter avseende ansvarsfördelningen vid samhällsvård av barn och unga med psykisk ohälsa. Behovet av det vägledande stödet beskrivs i betänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71). Utredningen konstaterar att barn och unga ofta upplever att myndigheter är osäkra på ansvaret för deras vård och inte ger dem ett samlat stöd för både psykiska och sociala behov. Syftet med detta vägledande stöd är att underlätta för socialtjänsten och hälso- och sjukvården att tolka bestämmelserna om ansvar för vård, omsorg och samverkan gällande placerade barn och unga med psykisk ohälsa. Med utgångspunkt från gällande regelverk bidrar denna vägledning till att svara på frågorna; när, vad, vem och hur. Om dessa frågor är besvarade och tydliga för professionen ger det förutsättningar för en fungerande samverkan och barn och unga i samhällsvård kan därigenom få det stöd och den hjälp som de behöver för att må bra. Huvudförfattare till vägledningen är Karin Dahlgren. Ansvariga enhetschefer är Jonas Bergström och Agneta Holmström. Ett stort tack riktas till de ungdomar som medverkat med sina erfarenheter och upplevelser och till representanter för kommuner, landsting, myndigheter, organisationer, universitet samt yrkes- och intresseföreningar som intervjuats. Olivia Wigzell Generaldirektör

4

5 Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 7 Förkortningar och förklaringar... 8 Inledning När barn och unga placeras i samhällsvård Vad ska göras enligt regelverket Vem ska göra vad enligt bestämmelser Kommunens ansvar...21 Landstingets ansvar...26 Ansvar som vilar på flera huvudmän...32 Hur sammanhållen vård och omsorg kan ges Barns och ungas rättigheter Barnkonventionen...44 Delaktighet...45 Vikten av en trygg relation Referenser Bilaga 1. Publicerade rapporter om samverkan Bilaga 2. Exempel på struktur av samverkan med barnet i fokus Bilaga 3. Så här har vägledningen tagits fram Bilaga 4. Projektorganisation... 76

6

7 Sammanfattning Barn och unga i samhällsvård har rättigheter. Rätt att få skydd, stöd och hjälp. Regelverket vilar på barnkonventionen och bestämmelserna finns till övervägande del i socialtjänstlagen, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga samt hälso- och sjukvårdslagen. Ansvaret för att placerade barn och unga ska få skydd, stöd och hjälp vilar främst på kommuner och landsting, och ansvaret är bindande. Vägledningen utgår från dessa bestämmelser om ansvar för vård och omsorg. Här beskrivs ansvarsfördelningen och frågor besvaras om när och hur insatser kan ges, vad som kan göras och vem som ska göra vad. I planering och genomförande av insatser är barnet eller den unga själv huvudperson och har rätt till att vara delaktig. Barn har rätt att uttrycka sina önskemål, känslor och synpunkter samt rätt till att bli lyssnade på. Förutom barns rättigheter lyfts i vägledningen barns perspektiv med barns egna röster om önskemål och behov. Placerade barn och unga har ofta någon form av psykisk ohälsa och att bli placerad i samhällsvård påverkar nästan alltid den psykiska hälsan. Att placeringen blir anpassad efter det enskilda barnets behov är därför av stor vikt, att den följs upp och att eftervården efter avslutad placering innehåller kvalitet. För att barn och unga med psykisk ohälsa ska få adekvat vård och omsorg är ofta samverkan en förutsättning. Samverkan är nödvändig både inom och mellan huvudmän och verksamheter. När samverkan fungerar utifrån det aktuella barnets behov ökar möjligheten att barnet får just den omsorg och vård hen är i behov av. Socialstyrelsen har i arbetet med att utarbeta denna vägledning samverkat med myndigheter och organisationer som bland annat Inspektionen för vård och omsorg, Sveriges kommuner och landsting, Barnens rätt i samhället, Barnombudsmannen och Maskrosbarn för att få en så omfattande bild som möjligt av ansvarsfördelning vid samhällsvård samt om behov och önskemål hos placerade barn med psykisk ohälsa. I rapporten används beteckningen barn om personer upp till 21 år. När det finns anledning till förtydligande används beteckningen barn för personer; 0 till 18 år, och unga för personer; 18 till 21 år. OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA 7

8 Förkortningar och förklaringar Följande förklaringar är i första hand hämtade från Socialstyrelsens termbank, därefter Nationalencyklopedin samt rapporterna Strategi för samverkan kring barn och unga som far illa eller riskerar att falla illa, Myndigheten för skolutveckling, Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen [1], Placerade barns skolgång och hälsa, Socialstyrelsen [2] och Spädbarns utveckling och behov av en trygg bas, Forte [3]. Anknytning Barn Barnkonventionen Barns perspektiv Barnperspektiv Behandling Bris BO FN Funktionshinder Funktionsnedsättning Det känslomässiga band som ett barn utvecklar till den föräldragestalt som barnet vill vara nära när det känner rädsla eller oro. Varje människa under 18 år. FN:s konvention om barnets rättigheter. Barnets egen berättelse och uppfattning. En analys av barnets perspektiv i förhållande till rådande villkor. Bestämda arbetssätt och metoder som syftar till att komma till rätta med eller minska ett eller flera problem. Barnens rätt i samhället. Bris är en ideell barnrättsorganisation. Den arbetar för att stärka barnens rättigheter genom att stödja, mobilisera samhället och göra barns röster hörda. Barnombudsmannen. En statlig myndighet med uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter och intressen utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Förenta nationerna. Begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. Nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. HSL Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). 8 OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA

9 Huvudman Hemkommun Hälsa IVO Kompetens LSS LVU Mucf Ohälsa Myndighet eller organisation som juridiskt och ekonomiskt har ansvaret för viss verksamhet. I HSL avses det landsting eller den kommun som enligt lagen ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård. Den kommun där barnet eller den unge är folkbokförd. För den som inte är folkbokförd gäller den kommun där hen stadigvarande vistas. Fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte endast frånvaro av sjukdom eller skada. Inspektionen för vård och omsorg. IVO:s främsta uppgift är att svara för tillsyn och tillståndsprövning inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Formell kompetens, utbildning eller erfarenhet som krävs för viss tjänst eller befattning. Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Brister i hälsa. OSL Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Placeringskommun Profession Den kommun som beslutat om barnets eller den unges placering. I allmänt språkbruk detsamma som yrke. Professionellt är något som utförs på ett fackmässigt godtagbart sätt. PDL Patientdatalagen (2008:355). PL Patientlagen (2014:821). PSL Patientsäkerhetslagen (2010:659). OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA 9

10 Psykisk ohälsa Samarbete Samordning Samverkan SBU SIP SiS SKL Används som ett sammanfattande begrepp för både mindre allvarliga psykiska problem som oro och nedstämdhet, och mer allvarligare symtom som uppfyller kriterierna för psykiatrisk diagnos. Gemensamt bedrivet arbete som gäller en avgränsad uppgift. Övergripande gemensamt handlande på organisatoriskt plan för ett visst syfte. Någon eller några tillför sina specifika resurser, kompetenser och/eller kunskaper till en uppgift man gemensamt har att genomföra. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Samordnad individuell plan. Statens institutionsstyrelse. En myndighet som administrerar och driver tvångsvård av ungdomar och vuxna med missbruk, i Sverige. Har särskilda ungdomshem, även kallade 12-hem. Sveriges kommuner och landsting. SKL är en arbetsgivar- och intresseorganisation. En medlemsorganisation för alla kommuner, landsting och regioner. SoF Socialtjänstförordningen (2001:937). SOSFS Socialstyrelsens författningssamling. Från och med den 1 juli 2015 ger sju myndigheter inom området hälso- och sjukvård, socialtjänst, läkemedel och folkhälsa ut sina författningar i en gemensam författningssamling, HSLF-FS. SoL Socialtjänstlagen (2001:453). SOU Statens offentliga utredningar. TL Tandvårdslagen (1985:125). Unga Personer som fyllt 18 år men inte 21 år. 10 OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA

11 Vårdnadshavare Vård och omsorg Den eller de som har vårdnaden om ett barn, ansvarar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets grundläggande behov blir tillgodosedda. Vårdnadshavare är barnets föräldrar eller en av dem, alternativt en eller två av rätten särskilt förordnade vårdnadshavare. Åtgärder och insatser till enskilda personer gällande socialtjänst, stöd och service till funktionshindrade samt hälso- och sjukvård enligt gällande lagar. OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA 11

12 Inledning Syfte och målgrupper Syftet med denna vägledning är att ge socialtjänsten och hälso- och sjukvården stöd i hur ansvarsfördelningen ser ut när barn och unga med psykisk ohälsa är placerade utanför det egna hemmet. En tydlig ansvarsfördelning underlättar arbetet för professionen och bidrar till att barn och unga i samhällsvård får omsorg och stöd som svarar mot deras behov. Målgruppen är beslutsfattare på ledningsnivå och den profession som möter dessa barn och unga i sin vardag. Barn och unga i samhällsvård Mellan tre och fyra procent av alla barn i Sverige placeras någon gång i ett familjehem eller på en institution. Cirka en procent av dessa barn och unga vistas minst fem år av sin uppväxt i samhällsvård [4]. Det finns ingen heltäckande statistik över samtliga placerade barn och unga i Sverige, eftersom statistiken endast omfattar personer med svenskt personnummer. Det innebär att ensamkommande asylsökande barn och unga inte ingår. Under 2016 var barn och unga med personnummer placerade för vård utanför det egna hemmet enligt SoL eller för insats enligt LVU. 1 Att placeras utanför det egna hemmet påverkar nästan alltid barnets eller den ungas psykiska hälsa. En placering utanför det egna hemmet är därför nästan alltid en sista utväg när ingen annan åtgärd eller annat stöd återstår. Finns inte tid att vänta Barnaåren är få i förhållandet till en människas genomsnittliga livslängd. Barns utveckling pågår under kort tid och för placerade barn har ofta en negativ utveckling redan inletts. Detta medför konsekvenser för framtida utvecklingsmöjligheter och de insatser som barn behöver bör sättas in utan dröjsmål, det finns inte tid att vänta och avvakta med rätt insatser [5]. Höga krav ställs därför på att samhällets verksamheter har kunskap om och beredskap för att samverka kring dessa barn. Under uppväxten utvecklas barnet och bygger ett förråd av känslomässiga redskap för att klara sitt vuxna jag. Att ansvara för att barnet får dessa nödvändiga redskap innebär mycket som inte går att skriva ner i en arbetsbeskrivning; det kan vara att hjälpa till med läxor, finnas till hands, se barnet, stötta, läsa av hur barnet mår och inte minst se till barnets behov istället för brister. Ibland kan uteblivet ansvar uppstå på grund av oklarheter och okunskap. Det är alltså av stor vikt att professionen runt ett placerat barn har god kunskap och kännedom om vad som är barnets bästa utifrån det enskilda barnet. 1 Registret över insatser för barn och unga, Socialstyrelsen 12 OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA

13 Psykisk ohälsa Världshälsoorganisationens, WHO:s, konstitution och FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter identifierar hälsa, inklusive psykisk hälsa, som en grundläggande rättighet oavsett ras, kön, ålder, religion, politiska åsikter och socioekonomiska förhållanden. WHO:s definition av hälsa lyder: ett tillstånd av totalt fysiskt, psykiskt och socialt välmående och inte enbart frånvaro av sjukdom eller svaghet [6]. Vidare definierar WHO psykisk hälsa som ett tillstånd av psykiskt välbefinnande där varje individ kan förverkliga de egna möjligheterna, kan klara av vanliga påfrestningar, kan arbeta produktivt och kan bidra till det samhälle hon eller han lever i [7]. Psykisk ohälsa är ett paraplybegrepp som innefattar allt från mindre allvarliga psykiska problem som oro och nedstämdhet till mer allvarligare symtom som uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos. Vård och stöd vid psykisk ohälsa Behoven av vård och stöd vid psykisk ohälsa hos placerade barn och unga är ofta komplexa och insatserna från samhället måste vara flexibla för att möta dem. Det är skillnad på psykisk ohälsa hos till exempel en 4-åring och en 16- åring, det ställer krav på verksamheter att möta behoven som barnen har utifrån var barnet själv befinner sig. Långt ifrån alla former av psykisk ohälsa kräver specialiserad psykiatrisk vård. För vissa barn och unga kan sociala behandlingsinsatser och psykologiskt stöd via exempelvis socialtjänsten, elevhälsan, ungdomsmottagningen eller ett hem för vård eller boende, HVB, vara mest relevant och tillräckligt. 2 I andra fall kan kontakt med barn- och ungdomshabilitering eller barn- och ungdomsmedicinsk klinik ge den bästa vården. Beroende på hur hälso- och sjukvården är organiserad hos respektive huvudman kan även primärvården svara för det stöd som barnet eller den unge behöver vid psykisk ohälsa. Den specialiserade psykiatrin, särskilt barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, har en central roll i vården för många barn och unga i samhällsvård med sammansatta och svåra problem kopplat till den psykiska hälsan. Innehåll Det vägledande stödets olika delar redogör för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens lagreglerade ansvar genom att besvara frågorna: När I detta avsnitt beskrivs tillämpliga regelverk om när barn och unga placeras i samhällsvård. Vad I detta avsnitt redovisas, i tabellformat, socialtjänstens och hälsooch sjukvårdens grundläggande ansvar om vad som ska göras inför, under och inför avslut av placering. Vem I detta avsnitt beskrivs kommuners och landstings respektive ansvar för vård och omsorg av placerade barn och unga. Vidare beskrivs ansvar för ensamkommande barn samt gemensamma bestämmelser kring sekretess och dokumentation. 2 Barns och ungas rätt vid tvångsvård, SOU 2015:71 s. 768 OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA 13

14 Hur I detta avsnitt beskrivs samverkan mellan och inom huvudmän och verksamheter för att barn och unga ska få en sammanhållen vård och omsorg. Vidare redogörs för i detta vägledande stöd om: Barns och ungas rättigheter I detta avsnitt beskrivs barnkonventionen och barns och ungas rätt till delaktighet. Vikten av en trygg relation I detta avsnitt lyfts placerade barns egna berättelser om önskemål och behov. Barn och unga i samhällsvård saknar ofta en trygg anknytning till en närstående och berättar om betydelsen av relationen med en annan vuxen. Bilagorna innehåller: Sammanställning av publicerade rapporter om samverkan Exempel på struktur av samverkan med barnet i fokus Hur vägledningen tagits fram Projektorganisation 14 OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA

15 När barn och unga placeras i samhällsvård När barn och unga placeras i samhällsvård så kan placeringarna ske med vårdnadshavarens och den unges samtycke enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, eller utan samtycke enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Barn som fyllt 15 år kan också själva begära att placeras utanför det egna hemmet. När ett barn placeras utan samtycke med stöd av LVU måste vissa kriterier i lagen vara uppfyllda. Enligt 2 LVU (placering utifrån miljö) ska en placering ske om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Enligt 3 LVU (placering utifrån eget beteende) ska vård beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. När barn placeras med stöd av SoL finns det inga i lagen angivna kriterier angående föräldrarnas bristande omsorg eller barnets eget beteende som måste vara uppfyllda för att barnet ska kunna placeras. Enligt 4 kap. 1 SoL har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. En placering av barnet kan vara ett sådant bistånd om den som ansöker om biståndet behöver placeringen för att klara sin livsföring i övrigt. I föräldrars ställe Samhällets uppgifter för att tillgodose barns behov vid sidan av vårdnadshavarens ansvar är dels ett primärt ansvar för skola och utbildning samt hälsooch sjukvård och dels, om föräldrarna inte kan fullfölja sitt ansvar, ett sekundärt ansvar för barns behov av omsorg och utveckling. När samhället tar ansvar för ett barns vård och omsorg bör samma krav gälla som vanligen ställs på föräldrar [8]. Samhället går in i föräldrars ställe. Ansvaret tydliggörs i föräldrabalken, FB, och omfattar barnets personliga förhållanden, utveckling, tillsyn, försörjning och utbildning. Av föräldrabalkens bestämmelser framgår att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. De ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. 3 Placeringsformer Familjehem Ett familjehem är ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. 4 När ett barn placeras ska det i 3 6 kap. 2 FB 4 3 kap. 2 socialtjänstförordningen (2001:937), SoF OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA 15

16 första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående (en så kallad närståendeplacering). 5 Om inte det går placeras barnet i ett hem där det inte finns en tidigare relation till barnet. Barnet kan bo i familjehemmet under en kortare tid ända upp till hela dess uppväxt. Ett förstärkt familjehem, även kallat konsulentstött familjehem, är ett familjehem där familjehemsföräldrarna får stöd i form av handledning, avlastning och utbildning. Dessa hem är ofta knutna till privata verksamheter, så kallade konsulentverksamheter. 6 HVB Hem för vård eller boende, HVB, är ett hem inom socialtjänsten som tar emot enskilda för vård eller behandling och samtidigt är ett boende. Det kan bedrivas av offentliga eller privata aktörer. Om hemmet drivs av ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ krävs att verksamheten bedrivs yrkesmässigt. 7 Dessa aktörer måste även ha tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg, IVO, för att bedriva verksamheten. 8 Om verksamheten bedrivs av en kommun eller ett landsting behöver den däremot bara anmälas till IVO. 9 Hemmen kan rikta sig till olika målgrupper och ha olika inriktning. Boendets ansvar är att sörja för barnens omsorg och behov av mat, boende, fritidsaktiviteter, utbildning och hälsa, men även rätten att i viss mån begränsa barnens frihet. Placering i HVB innefattar också ofta ett mer eller mindre uttalat behandlingsuppdrag vars mål är att barnen genomgår en positiv förändring i beteende och psykisk hälsa eller liknande. 10 Särskilda ungdomshem För vård av unga som på grund av eget beteende, enligt 3 LVU, behöver stå under särskilt noggrann tillsyn ska det finnas särskilda ungdomshem. 11 Även barn och unga som är placerade med stöd av 2 LVU eller enligt SoL kan placeras på särskilda ungdomshem om socialnämnden anser att det är en lämplig placeringsform. Vissa av de särskilda ungdomshemmen tar även emot unga som har begått brott och dömts till sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, LSU. Särskilda ungdomshem är en form av HVB som drivs av staten genom Statens institutionsstyrelse, SiS. Socialnämnden beslutar om en placering i ett särskilt ungdomshem och SiS ansvarar för att anvisa en sådan plats. 12 Barn och unga som kommer till ett särskilt ungdomshem har ofta en problematisk förhistoria med missbruk eller kriminalitet, eller en kombination av dessa. Endast vid särskilda ungdomshem kan barn och unga hållas kvar med tvång. SiS har även andra så kallade särskilda befogenheter för att kunna genomföra vården och för att skydda den enskilde, de andra barnen och ungdomarna 5 6 kap. 5 SoL 6 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2018:2) om konsulentverksamheter 7 3 kap. 1 SoF 8 7 kap. 1 första punkten SoL 9 7 kap. 1 andra stycket SoL 10 SOU 2015:71 s ff första stycket LVU andra stycket LVU 16 OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA

17 eller personalen. 13 SiS ungdomshem ska ha tillgång till läkare och bör ha tillgång till psykologisk expertis. 14 Jourhem Ett enskilt hem som vid upprepade tillfällen tar emot barn för tillfällig vård och fostran benämns jourhem i lagen. 15 För dessa hem finns särskilda regler. Jourhemmen är ofta kontrakterade av en eller flera kommuner för ett visst antal platser. För att säkerställa att hemmet kan tillgodose de krav som ställs på kvalitet och säkerhet finns ett lagstadgat krav på att hemmet ska vara utrett i motsvarande omfattning som gäller för ett familjehem. Det är den socialnämnd som beslutar om en placering av ett barn som ansvarar för att hemmet är utrett [9]. Ett barn får inte vårdas i ett jourhem längre tid än två månader räknat från den tidpunkt då nämndens utredning avslutades, om det inte finns särskilda skäl. Ett barn som placeras akut i ett jourhem när utredningen inleds kan alltså i normalfallet vara kvar i hemmet under längst sex månader. 16 Bestämmelsen syftar till att komma tillrätta med alltför långa tillfälliga placeringar som innebär en oviss tillvaro för barnet. Det finns inget krav i lagen på att det ska finnas en vårdplan respektive en genomförandeplan vid jourhemsplacering. Omständigheterna i det enskilda fallet kan dock motivera såväl vårdplan som genomförandeplan. Om jourhemsplaceringen exempelvis görs i avvaktan på en placering i familjehem eller HVB krävs en vårdplan inför nämndens vårdbeslut. Det kan också finnas skäl att upprätta en genomförandeplan om den tillfälliga placeringen, utan att det var planerat, drar ut på tiden [19]. Stödboende Stödboende är en placeringsform för barn och unga i åldern år. Barn i åldern år får tas emot i ett stödboende endast om det finns särskilda skäl. 17 En insats i form av stödboende ska under trygga former träna och förbereda barnet eller den unge för ett självständigt boende och vuxenliv. 18 De barn och unga som tas emot ska i stor utsträckning kunna klara sin dagliga livsföring utan hjälp. 19 Den som bedriver verksamhet i form av stödboende ska se till att det finns särskilt avdelad personal som har till sin huvudsakliga uppgift att stödja de barn eller unga som är placerade där. Den särskilt avdelade personalen ska finnas på plats i stödboendet i den utsträckning och den omfattning som krävs med hänsyn till verksamhetens utformning och de placerades behov. Personal ska vara tillgänglig dygnet runt och ska vid behov kunna infinna sig i de egna boendena utan oskäligt dröjsmål med hänsyn till barnets eller den unges trygghet och säkerhet. 20 I likhet med vad som gäller inför placering i familjehem eller HVB ska det finnas en vårdplan som därefter konkretiseras i en genomförandeplan b LVU 14 3 kap. 6 SoF 15 6 kap. 6 tredje stycket SoL 16 6 kap. 6 fjärde stycket SoL 17 6 kap. 1 SoL 18 5 kap. 1 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2016:56) om stödboende 19 2 kap. 1 HSLF-FS 2016: kap. 1-3 HSLF-FS 2016: kap. 3 SoL OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA 17

18 Om ett stödboende drivs av en privat aktör krävs att det bedrivs yrkesmässigt. 22 Privata aktörer måste även ha tillstånd av IVO för att bedriva verksamheten kap. 1 a SoF 23 7 kap. 1 SoL 18 OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA

19 Vad ska göras enligt regelverket Nedanstående tabeller syftar till att ge en översikt av de mest centrala bestämmelserna som reglerar samverkan eller samarbete inom socialtjänsten eller mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården när det gäller placerade barn och unga med psykisk ohälsa. Tabellen illustrerar vad socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården har ansvar för i form av olika åtaganden eller insatser. Tabellerna är inte en uttömmande checklista. En bedömning i det enskilda fallet måste göras av vilka bestämmelser som är aktuella att tillämpa. Tabell 1. Grundläggande ansvar VAD ska göras Verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. Erbjuda hälso- och sjukvård åt den som är bosatt inom landstinget. Erbjuda tandvård åt dem som är bosatta inom landstinget VEM ska göra VAD Socialtjänst 5 kap. 1 första punkten SoL Hälso- och sjukvård 8 kap. 1 hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL 5 tandvårdslagen (1985:125), TL Tabell 2. Inför placering VAD ska göras Ingå överenskommelse om ett samarbete i fråga om placerade barn och unga. Samverka kring barn som far illa eller riskerar att fara illa. Konsultera sakkunniga, inom till exempel elevhälsan eller BUP, under utredning. Ta initiativ till och upprätta samordnad individuell plan (SIP). Besluta om läkarundersökning av barnet eller den unge innan ansökan om vård med stöd av LVU. Underrätta landstinget om att ett barn eller en ung person ska erbjudas hälsoundersökning för placerade barn. Erbjuda en hälsoundersökning i anslutning till att placeringen inleds. Upprätta vårdplan (obs! Ska även innehålla åtgärder och insatser som andra huvudmän har ansvar för). Upprätta genomförandeplan (obs! Ska även innehålla åtgärder och insatser som andra huvudmän har ansvar för). VEM ska göra VAD Socialtjänst Hälso- och sjukvård 5 kap. 1 d SoL 16 kap. 3 tredje punkten HSL 5 kap. 1 a SoL 5 kap. 8 HSL och 6 kap. 5 patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL 11 kap. 2 SoL 2 kap. 7 SoL 16 kap. 4 HSL 32 LVU 11 kap. 3 a SoL 11 kap. 3 första stycket SoL 11 kap. 3 andra stycket SoL 1 lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA 19

20 VAD ska göras Verka för att personer som har rätt till insatser med stöd av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, får sina behov tillgodosedda. Informera om mål och medel för verksamheten enligt LSS. I uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet för människor med psykisk funktionsnedsättning. VEM ska göra VAD 15 andra punkten LSS 15 tredje punkten LSS 5 kap. 8 första stycket SoL Tabell 3. Under placering VAD ska göras Medverka till att placerade barn får god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden. Verka för att placerade barn får den hälsooch sjukvård som de behöver. Placerade barn och unga ska erbjudas den vård de behöver av vårdlandstinget, hemlandstinget har betalningsansvaret. Noga följa vården av den som får vård med stöd av LVU och särskilt uppmärksamma bland annat den unges hälsa och utveckling. Noga följa vården av placerade barn och unga och särskilt uppmärksamma bland annat barnets eller den unges hälsa och utveckling. SiS särskilda ungdomshem ska ha tillgång till läkare och bör ha tillgång till psykologisk expertis. VEM ska göra VAD Socialtjänst 6 kap. 7 första punkten SoL 6 kap. 7 tredje punkten SoL 13 a LVU 6 kap. 7 b SoL 3 kap. 6 SoF Hälso- och sjukvård 8 kap. 5 första punkten HSL och 3.1.a Riksavtalet för utomlänsvård Tabell 4. Inför avslut av placering VAD ska göras I sin omsorg om barn och unga tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård och fostran utanför det egna hemmet upphört. Verka för att personer som har rätt till insatser med stöd av LSS får sina behov tillgodosedda. Informera om mål och medel för verksamheten enligt LSS. Upplysa om socialtjänstens verksamhet för människor med psykisk funktionsnedsättning. Planera insatser för människor med psykisk funktionsnedsättning och i planeringen samverka med bland annat landstinget. VEM ska göra VAD Socialtjänst 5 kap. 1 tionde punkten SoL 15 andra punkten LSS 15 tredje punkten LSS 5 kap. 8 första stycket SoL 5 kap. 8 andra stycket SoL Hälso- och sjukvård 20 OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA

21 Vem ska göra vad enligt bestämmelser När samhället via socialtjänsten tar över föräldraansvaret ska den offentliga vården kunna garantera barnen en trygg, säker och stabil vård [10]. Ett barn som placeras i samhällsvård ska få vård och omsorg som främjar dess utveckling och hälsa. Föräldrar ska kunna känna sig trygga med att deras barn får ett omhändertagande och en vård som gynnar barnets bästa. Barnet, föräldrar, syskon och närstående ska kunna vara trygga med att samhället tar ansvar för barnet. Socialnämnden ska verka för att placerade barn får den hälso- och sjukvård de behöver och att de växer upp under trygga och goda förhållanden. 24 Kommunens ansvar Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. 25 Socialnämnden har ett övergripande ansvar för barn och unga under placering och ska verka för att placerade barn får den hälso- och sjukvård de behöver, men har inget operativt hälso- och sjukvårdsansvar. 26 Kommunen ska alltså inte ta över ansvaret för sådant som andra huvudmän, till exempel stat eller landsting, enligt gällande författningar har ansvar för. Med det yttersta ansvaret följer dock uppgiften att vidta åtgärder i väntan på att andra huvudmän kan ge den enskilde behövlig vård. Det kan innebära att kommunen under begränsad tid ger en enskild nödvändigt stöd till kostnader för vård, behandling eller annan insats som någon annan huvudman egentligen har ansvar för. Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande. Med barn avses här varje människa under 18 år. 27 I vissa fall kan det vara oklart vilken huvudman som har ansvar för en viss typ av vårdinsats. Då ansvarar kommunen för att den enskilde får det stöd och den hjälp som hen behöver i avvaktan på att frågan om ansvar har lösts. Om en enskild är bosatt i en annan kommun än den kommun där hen vistas är det bosättningskommunen, det vill säga den kommun där den enskilde är stadigvarande bosatt eller annan kommun som den enskilde har sin starkaste anknytning till, som ansvarar för stöd och hjälp. 28 Det är dock vistelsekom kap. 7 SoL 25 2 kap. 1 SoL 26 6 kap. 7 tredje punkten SoL 27 1 kap. 2 SoL samt 1 femte stycket LVU 28 2 a kap. 3 SoL OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA 21

22 munen, alltså den kommun där den enskilde befinner sig när han eller hon ansöker om stöd och hjälp eller det på annat sätt framkommer att personen behöver stöd och hjälp, som har det yttersta ansvaret och som ska vara garanten för att det alltid finns en kommun som har ett ansvar när inte någon annan har det. 29 Ansvar för familjehem, jourhem, enskilt hem, stödboende och HVB Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård. Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. 30 Socialnämnden ska i fråga om de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat enskilt hem, stödboende eller HVB medverka till att de får god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden, verka för att de får lämplig utbildning, verka för att de får den hälso- och sjukvård som de behöver, lämna vårdnadshavarna och föräldrarna råd, stöd och annan hjälp som de behöver. 31 Socialnämnden ansvarar för att rutiner fastställs för hur vården av barn och unga i familjehem, HVB och stödboende ska planeras och följas så att missförhållanden som kan påverka barnet eller den unge uppmärksammas och åtgärdas i ett tidigt skede. 32 Socialnämnden ska kartlägga och analysera behovet av familjehem, HVB och stödboende för placeringar av barn och unga på kort och lång sikt. Nämnden ska, med kartläggningen och analysen som utgångspunkt, planera för och vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa tillgången till hem som kan erbjuda vård som är trygg, säker, ändamålsenlig och präglad av kontinuitet. Socialnämnden ska samverka med andra samhällsorgan för att barn och unga i familjehem eller HVB ska få lämplig utbildning och sina behov av hälso- och sjukvård och tandvård tillgodosedda. 33 Familjehem ska utredas så att de kan erbjuda barn eller unga vård som är trygg, säker, ändamålsenlig och präglad av kontinuitet. Inför ett beslut om vård i familjehem eller HVB ska en bedömning göras av om förutsättningarna i det tilltänkta hemmet svarar mot de behov som barnet eller den unge har. Bedömningen ska redovisas i ett underlag till beslut a kap. 1 SoL och regeringens proposition 2010/11:49 Ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och vistelsekommun, s kap. 1 SoL 31 6 kap. 7 SoL 32 2 kap. 2 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:11) om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende 33 3 kap. 2 SOSFS 2012: kap. 1 SOSFS 2012:11 22 OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA

23 Tips Vid rekrytering av familjehem kan bedömningsmetoden för rekrytering av familjehem, BRA-fam, användas [11]. Var ett barn placeras beror på vårdbehovet samt vårdnadshavarens och barnets önskemål. Hänsyn ska tas till principen att förlägga vården så nära hemmiljön som möjligt. Vid beslut att placera barnet i en annan kommun än hemkommunen ska vad som är bäst för barnet vara avgörande. 35 Kompetens i familjehem och HVB Familjehem förväntas inte ha professionell kompetens, men har rätt till utbildning och stöd för sitt uppdrag. 36 För familjehem har Socialstyrelsen gett ut Ett hem att växa i familjehemmets bok, en grundutbildning för familjehem och jourhem [12]. Utbildningsmaterialet bygger på tre grundstenar: den lagstiftning som reglerar familjehemsvården, bästa tillgängliga kunskap från forskning om vad man behöver för att kunna möta barns behov och samarbeta med andra samt erfarenheter från praktiken. Att ta emot barn i ett HVB eller i ett särskilt ungdomshem är ett professionellt uppdrag. Föreståndare och övrig personal vid HVB omfattas av vissa krav och rekommendationer i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd [13]. En föreståndare vid ett HVB ska ha en högskoleutbildning om minst 180 högskolepoäng vars innehåll är relevant för den verksamhet som bedrivs i hemmet, erfarenhet av liknande verksamhet och personlig lämplighet. 37 Den övriga personalen ska ha den utbildning, den erfarenhet och den personliga lämplighet som behövs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter och bör ha minst en tvåårig eftergymnasial utbildning. 38 Socialstyrelsen har tagit fram en webbaserad yrkesintroduktion för personal på HVB för barn och unga. Materialet finns på Kunskapsguiden och innehåller information om vård och behandling på HVB, uppdrag och ansvar samt skolgång och hälsa. Materialet ska ge stöd i planering av introduktion av nyanställda, och underlätta för ny personal att ta del av grundläggande kunskap [14]. Utredning efter ansökan eller anmälan En placering i samhällsvård föregås alltid av en utredning. Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning om nämnden får in en ansökan eller en anmälan eller på annat sätt får kännedom om något som kan leda till någon åtgärd av nämnden. 39 Om en anmälan rör barn eller unga ska nämnden genast göra en bedömning av om barnet eller den unge är i behov av omedelbart skydd kap. 1 och 1 kap. 2 andra stycket SoL 36 6 kap. 6 c och 7 a SoL 37 5 kap. 1 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2016:55) om hem för vård eller boende 38 5 kap 2 HSLF-FS 2016: kap. 1 första stycket SoL kap. 1 a SoL OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA 23

24 Med utredning avses all den verksamhet som syftar till att göra det möjligt för nämnden att fatta beslut i ett ärende. 41 Socialnämndens olika insatser för barn bygger på frivillig medverkan och samtycke, och ska utformas i samråd med barnet och vårdnadshavarna. 42 Socialnämnden har dock, enligt LVU, möjlighet att i vissa fall besluta om vård även om samtycke saknas. 43 Underlaget kan kräva samverkan och samarbete mellan olika huvudmän samt inom den egna verksamheten, exempelvis mellan socialsekreteraren och LSS-handläggare när det gäller barn med funktionshinder. Samverkan kan behövas med kommuner och landsting där barnet tidigare varit aktuell, för att få fram relevanta underlag och information som har betydelse för barnet. Placering Om utredningen leder till beslut om placering utanför det egna hemmet kan det vara i ett familjehem 44, i ett HVB 45, i ett stödboende 46 alternativt i ett jourhem 47. Varje kommun ansvarar för att det finns tillgång till sådana boenden. Behovet av särskilda ungdomshem 48, som är en form av HVB, ska dock tillgodoses av staten genom myndigheten SiS. 49 Ibland kan det föreligga behov av en utredningsplacering. Med en utredningsplacering kan barnet eller den unge bli sedd och utredas i en miljö som inte är skadlig för barnet, om barnet eller den unge tidigare vistats i en sådan. En skadlig miljö kan vara ett hem eller en kamratkrets där våld, missbruk eller kriminalitet, eller samtliga handlingssätt förekommit. När vård ges i ett familjehem, HVB eller stödboende ska det finnas en av socialnämnden särskilt utsedd socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet eller den unge. Socialsekreteraren ska besöka barnet eller den unge regelbundet i den omfattning som är lämplig utifrån barnets eller den unges behov och önskemål. 50 Socialnämnden har en skyldighet att minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs. 51 Nämnden ska även ge dem som vårdar placerade barn, alltså familjehemsföräldrar, jourhemsföräldrar och personal på stödboenden och HVB, råd, stöd och annan hjälp som de behöver. 52 Att verka för innebär att vara aktiv i att få till stånd undersökningar, insatser och behandlingar som barnet kan vara i behov av. 53 Socialnämnden ska noga följa vården av placerade barn och unga och ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till anhöriga och andra närstående Regeringens proposition 1979/80:1 om socialtjänsten, Del A s kap. 1 och 3 kap. 5 SoL 43 1 LVU 44 3 kap. 2 SoF 45 3 kap. 1 SoF 46 3 kap. 1 a SoF 47 6 kap. 6 tredje stycket SoL LVU 49 6 kap. 2-3 SoL 50 6 kap. 7 c SoL 51 6 kap. 8 SoL och 13 första stycket LVU 52 6 kap. 7 och 7 a SoL 53 Regeringens proposition 2012/13:10 Stärkt stöd och skydd för barn och unga, s. 80 f kap. 7 b SoL 24 OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA

25 Upprätta planer Socialnämnden ska upprätta en vårdplan för varje barn som placeras i familjehem, HVB eller stödboende. Vårdplanen kan innehålla åtgärder och insatser som andra huvudmän ansvarar för. Med vårdplanen som grund görs en genomförandeplan. 55 Genomförandeplanen ska upprättas av den nämnd som har beslutat om placeringen, och inte av den nämnd eller enskilda utförare som ska verkställa den aktuella placeringen. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd bör genomförandeplanen upprättas i samband med att barnet placeras och i samråd med den som ska ge vården till barnet. 56 Genomförandeplanen ska beskriva hur insatserna ska genomföras och konkretisera innehållet i vårdplanen. Vårdplanen fokuserar på vad som behöver göras medan genomförandeplanen beskriver hur det ska gå till. Syftet med genomförandeplanen är att bidra till att vården planeras, bedrivs målinriktat och följs upp. En genomförandeplan tydliggör ansvar och roller mellan den som ger vården, vårdnadshavaren, socialtjänsten och eventuellt andra verksamheter. Insatserna ska följas upp för att säkerställa att planen följs. 57 Då en placering enligt SoL sker med samtycke från vårdnadshavaren och den unge (om han eller hon fyllt 15 år) bör även innehållet i genomförandeplanen omfattas av samtycke. Socialnämnden ska därför verka för att såväl barnet eller den unge som vårdnadshavaren deltar i arbetet med att upprätta, följa upp och vid behov revidera genomförandeplanen. 58 Tänk på att när det finns behov av omfattande och samordnade insatser runt barnet har socialtjänsten huvudansvaret att hålla ihop insatserna, medan varje part har ett ansvar att bidra med sin del utifrån sitt samhällsuppdrag. (5 kap. 1 a SoL). När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med landstinget upprätta en SIP. 59 Planen ska upprättas om kommunen eller landstinget bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål. En SIP ska när det är möjligt upprättas tillsammans med barnet eller den unge. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och barnet eller den unge inte motsätter sig det. Av en SIP ska det framgå vilka insatser som behövs, kap. 3 SoL 56 7 kap. 2 SOSFS 2012:11 57 De allmänna råden till 6 kap. 2 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS 58 7 kap. 2 SOSFS 2012: kap. 7 SoL och 16 kap. 4 HSL OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA 25

26 vilka insatser respektive huvudman ska svara för, vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget, och vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen. 60 Även andra verksamheter upprättar planer. Individuella planer kan upprättas med stöd av LSS 61 och skolan kan upprätta åtgärdsprogram 62. Ibland upprättar HVB en vårdplan för det placerade barnet. En SIP kan knyta ihop flera verksamheters planer men aldrig ersätta dem. Tänk på att hälso- och sjukvården upprättar en egen vårdplan för barnet. Insatser för barn och unga med funktionsnedsättning En del placerade barn och ungdomar kan ha rätt till insatser med stöd av LSS. Det handlar bland annat om barn med intellektuell funktionsnedsättning, autism, autismliknande tillstånd eller andra stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar. 63 Insatser kan handla om rådgivning och annat personligt stöd, personlig assistans, ledsagarservice, kontaktperson, korttidsvistelse utanför det egna hemmet eller korttidstillsyn för skolungdom. 64 Till kommunens uppgifter hör bland annat att verka för att personer som har rätt till insatser med stöd av LSS får sina behov tillgodosedda. Kommunen ska också informera om mål och medel för verksamheten enligt LSS. 65 I socialtjänstlagen anges att socialnämnden har en skyldighet att i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. Vidare anges att kommunen ska planera sina insatser på dessa områden och i planeringen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer. 66 I enlighet med dessa bestämmelser har bland annat barnets socialsekreterare och eventuella LSShandläggare en skyldighet att samverka inför en placering, under en placering samt vid utskrivning för att insatsen ska kunna utformas med insikt om barnets behov. Landstingets ansvar Landstinget ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som är bosatt i landstinget. Detsamma gäller ifråga om den som har skyddad folkbokföring och stadigvarande vistas inom landstinget. 67 Landstinget ska erbjuda öppen vård åt den som omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård. En sådan patient omfattas inte av landstingets vårdgaranti. I övrigt ska 60 2 kap. 7 SoL och 16 kap. 4 HSL LSS 62 3 kap. 9 skollagen (2010:800) 63 1 LSS 64 9 LSS LSS 66 5 kap. 8 SoL 67 8 kap. 1 HSL 26 OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA

27 vården ges på samma villkor som de villkor som gäller för de egna invånarna. 68 Om någon som vistas inom landstinget utan att vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, ska landstinget erbjuda sådan vård. 69 Landsting får också erbjuda hälso- och sjukvård åt personer som omfattas av ett annat landstings ansvar om landstingen kommer överens om det eller om det är frågan om nationell högspecialiserad vård. 70 Ett exempel på hälso- och sjukvård som erbjuds efter överenskommelse mellan landsting är riksavtalet för utomlänsvård, som har godkänts av samtliga landsting. 71 Av avtalet framgår bland annat att den som vistas inom vårdlandstinget till följd av vård med stöd av LVU eller SoL och som till följd av sjukdom, skada eller havandeskap behöver vård ska erbjudas såväl omedelbar som icke omedelbar vård av vårdlandstinget. En sådan patient ska inte sändas hem för vård till sitt hemlandsting och vårdlandstinget behöver inte ta någon kontakt med hemlandstinget när patienten vårdas. Det är vårdlandstinget som i dessa fall bedömer patientens behov av vård och patientens hemlandsting har att acceptera denna bedömning. Vårdlandstinget ersätts för sina kostnader, i enlighet med riksavtalet, från patientens hemlandsting, som har betalningsansvaret. 72 Landstinget ska även erbjuda vård till bland annat asylsökande barn samt barn som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Vård ska erbjudas i samma omfattning som erbjuds den som är bosatt inom landstinget. En förutsättning för att vård ska erbjudas är att barnet vistas inom landstinget och, vad gäller barn utan tillstånd, att barnets vistelse i Sverige inte är avsedd att vara tillfällig. 73 När en patient erbjuds habilitering, rehabilitering eller hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning ska landstinget, i samverkan med patienten, upprätta en individuell plan. Av planen ska planerade och beslutade insatser framgå. 74 Det bästa för barnet Hälso- och sjukvården har en skyldighet att ge barn och unga vård för sin psykiska ohälsa och barnets bästa ska särskilt beaktas. 75 Principen om barnets bästa får emellertid inte medföra att barns och vårdnadshavares åsikter och inställning till en vårdåtgärd åsidosätts. Av förarbetena till patientlagen, PL, framgår att bedömningen av barnets bästa är en process med flera steg. Hälso- och sjukvårdspersonalen måste beakta vetenskap och beprövad erfarenhet samt, beroende på barnets ålder och mognad, inhämta underlag från vårdnadshavare kap. 3 HSL 69 8 kap. 4 HSL 70 8 kap. 5 HSL. 71 Riksavtalet har beslutats av styrelsen för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) 72 Riksavtal för utomlänsvård, sid 7 och lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och 6 lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd kap. 7 tredje stycket HSL 75 5 kap. 1 a SoL, 5 kap. 8 HSL och 6 kap. 5 PSL OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA 27

28 I relevanta sammanhang kan underlag även behöva inhämtas från andra yrkespersoner som har kunskap om barnet, med de begränsningar som kan finnas på grund av sekretess och tystnadsplikt. Vidare behöver hälso- och sjukvårdspersonalen beakta det som barnet själv ger uttryck för i enlighet med barnkonventionens artikel 12. Processen att komma fram till barnets bästa kräver ett aktivt övervägande i det enskilda fallet. Barnets liv och hälsa måste skyddas, men barnets integritet, rätt att uttrycka sin åsikt och rätt till inflytande måste även beaktas vid en bedömning av vad som är det enskilda barnets bästa i den aktuella situationen. 76 Hälsoundersökning Den 15 april 2017 trädde en ny lag om hälsoundersökningar av placerade barn och unga i kraft, lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Av lagen framgår att landstinget på initiativ av socialnämnden ska erbjuda en hälsoundersökning i anslutning till att vård utanför det egna hemmet inleds för ett barn eller för en ung person i åldern 18 till 20 år. 77 Bestämmelsen omfattar barn och unga som vårdas med stöd av SoL eller LVU. Med vård utanför det egna hemmet avses här vård i familjehem, HVB, stödboende, jourhem och vård i särskilda ungdomshem. 78 Socialnämnden ska, om det inte är obehövligt, underrätta landstinget då barn eller unga ska erbjudas en sådan hälsoundersökning. 79 Hälsoundersökningen bör avse barnet eller den unges fysiska och psykiska hälsa samt tandhälsa. Av förarbetena framgår att hälsoundersökningen bör omfatta en kartläggning av tidigare hälsoundersökningar och vaccinationer, samt de undersökningar och samtal som i övrigt behövs för en medicinsk bedömning av barnets eller den unges behov av hälso- och sjukvård och tandvård. Syftet anges vara att hälsoundersökningen ska ge underlag för en medicinsk bedömning. Bedömningen kan föranleda fortsatta kontakter för barnet med hälso- och sjukvården eller tandvården. Det anges vidare att den medicinska bedömningen, som hälsoundersökningen ska leda fram till, således kan användas både för socialnämndens planering av vården och för hälso- och sjukvårdens fortsatta kontakter med barnet [15]. 80 Tips SBU har gett ut en rapport med exempel på en organisatorisk modell för att barn och unga i samhällsvård ska få tillgång till hälso- och sjukvård samt tandvård [16]. 76 Regeringens proposition 2013/14:106 Patientlag, s lagen om hälsoundersökningar av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet 78 Regeringens proposition 2016/17:59 Trygg och säker vård för barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet, s kap. 3 a SoL 80 Prop. 2016/17:59 s OM ANSVARSFÖRDELNING VID SAMHÄLLSVÅRD AV BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA