INLEDNING. Föregångare: Vissa uppgifter om emigranter och immigranter finns i (men utgör en liten del av):

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Ut- och invandring / Statistiska centralbyrån = [Émigration et immigration] / [Le Bureau central de statistique]. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Föregångare: Vissa uppgifter om emigranter och immigranter finns i (men utgör en liten del av): Bidrag till Sveriges officiella statistik. A. Befolkningsstatistik / Statistiska centralbyrån. Stockholm : P.A. Norstedt & söner, Täckningsår: 1851/ Efterföljare: Motsvarande uppgifter för år 1939 och senare finns i (och utgör en del av): Befolkningsrörelsen / Statistiska centalbyrån = [Mouvement de la population] / [Le Bureau central de statistique]. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Översiktspublikationer: Historisk statistik för Sverige. Del 1. Befolkning uppl. - Stockholm : Statistiska centralbyrån, Befolkningsutvecklingen under 250 år. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Demografiska rapporter ; 1999:2). Emigrationsutredningen , digitaliserad av Göteborgs universitet: Ut- och invandring år Digitaliserad av Statistiska centralbyrån urn:nbn:se:scb-utinva-1913

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR UT- OCH INVANDRING ÅR 1913 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 1914 [141754]

4

5 III Innehållsförteckning. Sid. Text. Inledning 1. Hela antalet emigranter och immigranter 2. Folkbytet med europeiska länder och främmande världsdelar 7. Emigranternas fördelning efter familjeställning och kön 9. Emigranternas och immigranternas åldersfördelning 11. Emigranternas och immigranternas levnadsyrken 13. Immigranternas nationalitet 16. Utvandringen från europeiska länder 18. Svenska utvandringssiffror och amerikanska invandringssiffror; den olagliga utvandringen 20. Tabeller. Tab. 1. Emigranter, fördelade efter län samt kön, civilstånd och de länder, vartill utflyttningen uppgivits skola ske, år Tab. 2. Immigranter, fördelade efter län samt kön, civilstånd och de länder, varifrån inflyttningen skett, år Tab. 3. Emigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i ettårsgrupper, år Hela riket 36. Tab. 4. Immigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i ettårsgrupper, år Hela riket 37. Tab. 5. Emigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i femårsgrupper, år Landsbygd och städer 38. Tab. 6. Immigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i femårsgrupper, år Landsbygd och städer 39. Tab. 7. Emigranter och immigranter, fördelade efter kön, ålder och civilstånd i femårsgrupper, år Hela riket 40. Tab. 8. Emigranter till och immigranter från särskilda länder, fördelade efter kön och civilstånd, år Hela riket 41. Tab. 9. Emigranternas levnadsyrken, år Tab. 10. Immigranternas levnadsyrken, år Tab. 11. Emigranternas levnadsyrken (i sammandrag), länsvis, år Tab. 12. Immigranternas levnadsyrken (i sammandrag), länsvis, år Tab. 13. Immigranternas nationalitet, länsvis, år Index. Pages Texte. Introduction 1. Émigration et immigration totales 2. L'échange du peuple avec des pays européens et avec des pays hors de l'europe 7.

6 IV Pages Émigration par état civil et par sexe 9. Émigration et immigration par âge 11. Émigrés et immigrés par profession 13. Immigrés par nationalité 16. Émigration transocéanique des pays européens 18. Statistique de l'émigration suédoise et de l'immigration américaine; l'émigration illégale 20. Tableaux. Tabl. 1. Émigrés par département, par sexe, par état civil et par pays de destination, en Col. 1: Départements (Lb. = Campagne, St. = Villes). Col. 2 3: Enfants au-dessous de 15 ans. Col. 4 5: Célibataires au-dessns de 15 ans. Col. 6 7: Mariés. Col. 8 9: Veufs, veuves et divorcés. Col : Nombre total. Col : Pour les pays de l'europe. Col : Pour les pays hors de l'europe. Col. 16: Pour la Norvège. Col. 17: Ponr le Danemark. Col. 18: Pour la Finlande. Col. 19: Ponr la Russie. Col. 20: Pour l'empire d'allemagne. Col. 21: Pour l'angleterre et Galles. Col. 22: Pour la France. Col. 23: Pour l'italie. Col. 24: Pour l'autriche- Hongrie. Col. 25: Pour d'antres pays de l'europe. Col. 26: Nombre total pour les pays de l'europe. Col. 27: Pour les États-Unis d'amérique. Col. 28: Pour le Canada. Col. 29: Pour le Brésil. Col. 30: Pour le reste de l'amérique. Col. 31: Pour l'australie. Col. 32: Pour l'asie. Col. 33: Pour l'afrique. Col. 34: Nombre total pour les pays hors de l'europe. Col. 35: Nombre total. Tabl. 2. Immigrés par département, par sexe, par état civil et par pays de départ, en Cfr ci-dessus, Tabl. 1. Tabl. 3. Émigrés par sexe, par âge et par état civil en groupes d'un an, en Royaume 36. Col. 1: Age. Col. 2 3: Célibataires. Col. 4 5: Mariés. Col. 6 7: Veufs, veuves et divorcés. Col. 8 9: Nombre total. Tabl. 4. Immigrés par sexe, par âge et par état civil en groupes d'un an, en Royaume 37. Cfr ci-dessus, Tabl. 3. Tabl. 5. Émigrés par sexe, par âge et par état civil en groupes de cinq ans, en Campagne et villes 38. Col. 1: Age. Col. 2 10: Nombre total. Col : Dont partis pour les pays hors de l'europe. Tabl. 6. Immigrés par sexe, par âge et par état civil en groupes de cinq ans, en Campagne et villes 39. Cfr ci-dessus, Tabl. 5. Tabl. 7. Émigrés et immigrés par sexe, par âge et par état civil en groupes de cinq ans, en Royaume 40. Col. 1: Age. Col. 2 10: Nombre total. Col : Dont partis pour les pays hors de l'europe. Tabl. 8. Émigrés pour et immigrés de pays divers, par sexe et par état civil, en Royaume 41. Col. 1: Pays de destination ou de départ. Col. 2 10: Émigrés: col. 2 3: mariés; col. 4 5: enfants au-dessous de 15 ans; col. 6 7: célibataires au-dessus de 15 ans: col. 8 9: veufs, veuves et divorcés; col. 10: nombre total. Col : Immigrés. Tabl. 9. Émigrés par profession, en Col. 1: Profession. Col. 2 4: Personnes exerçant la profession. Col. 5: Mariées sans profession spécifiée. Col. 6 7: Autres membres adultes de la famille. Col. 8 9: Enfants. Col. 10: Nombre total. Col : Émigrés de la campagne. Col : Émigrés des villes.

7 V Pages Tabl. 10. Immigrés par profession, en Cfr ci-dessus, Tabl. 9. Tabl. 11. Émigrés par profession, en Répartition par département 46. Col. 1: Profession etc. Col. 2 26: Départements. Col. 27: Campagne. Col. 28: Villes. Col : Royaume. Tabl. 12. Immigrés par profession, en Répartition par département 48. Cfr ci-dessus, Tabl. 11. Tabl. 13. Immigrés par nationalité, en Répartition par département 50. Col. 1: Départements (Lb. = Campagne, St. = Villes). Col. 2 12: Nationalité; col. 2: suédoise, col. 3: norvégienne, col. 4: danoise, col. 5: finlandaise, col. 6: russe, col. 7: allemande, col. 8: britannique, col. 9: française, col. 10: italienne, col. 11: autrichienne et hongroise, col. 12: américaine (U. S. A.). Col. 13: Autres de nationalité étrangère. Col. 14: Total de ceux de nationalité étrangère. Col. 15: Nombre total des immigrés.

8 VI Résumé. Comme toute la statistique démographique suédoise celle de l'émigration et de l'immigration se base snr les registres nominatifs des pasteurs. On sait que le mouvement moderne de l'émigration date en général de la période décennale de 1840/1850. Il ne se produisit cependant qu'un peu plus tard en Suède. Les périodes essentielles d'émigration tombent chez nous sur les années et A présent, l'émigration de la Suède est moins considérable qu'auparavant voir le diagramme, page 4. Pendant l'année 1913 le nombre des émigrés montait à et celui des immigrés à c'est à dire l'émigration nette revenait à La diminution de l'émigration pendant les années 1911 et 1912 n'atteint pas donc l'année 1913, mais l'augmentation pendant cette année n'est pas trop considérable. En effet, depuis l'année 1880, il n'y a que les années 1894, , 1908, 1911 et ensuite 1912 qui relativement aient à exhiber une émigration inférieure. L'immigration qui a été peu élevée en 1913, est pourtant plus forte que pendant les quatre années précédentes. Comme il ressort du tableau ci-dessous, c'est comme toujours vers les Etats-Unis d'amérique que la plupart des émigrés se sont dirigés. Des émigrés (5686 %) étaient hommes et (4314 %) femmes; la plus grande partie ou (67-02 %) était à l'âge de 15 à 30 ans, (1231 %) étaient enfants au-dessous de l'âge de 15 ans, (70-81 %) célibataires au-dessus de 15 ans, (1493 %) mariés, 397 (1-95 %) veufs, veuves ou divorcés: (7225 %) étaient originaires de la campagne et (2775 %) des villes. Concernant la répartition par profession des émigrés on observe que le groupe de l'agriculture, qui en 1910 et 1911 été surpassé par le groupe de l'industrie et de l'exploitation des mines, est maintenant de nouveau le plus grand. De la somme totale des émigrés 3577?» appartiennent à l'agriculture et 30'83 % à l'industrie et à l'exploitation des mines, 1060 % au groupe des ouvriers de profession non-spécifiée, 9-33 % sont domestiques, 6'37 % appartiennent au commerce et à la navigation, et 710 % enfin au groupe de >autres et sans profession indiquée». Des immigrés non moins que étaient de nationalité suédoise, 504 étaient allemands, 463 de nationalité finlandaise, 390 danois, 312 citoyens des États-Unis, 235 étaient russes, et 234 de nationalité norvégienne.

9 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed avgiva sin underdåniga berättelse rörande ut- och invandringen år Den utgör en fortsättning av tidigare utgivna redogörelser och ingår som särskild publikation i serien Sveriges

10 2 HELA ANTALET EMIGRANTER OCH IMMIGRANTER. officiella statistik, liksom fallet varit med motsvarande berättelser för de närmast föregående två åren. I föreliggande årgång har inryckts ett kapitel om den olagliga utvandringen, men i övrigt hava inga större förändringar eller tillägg vidtagits. Hela antalet emigranter och immigranter år 1913, såväl i absoluta som relativa tal och under jämförelse med närmast föregående år, framgår av nedanstående tal: Den minskning i emigration, som inträffat under åren 1911 och 1912, har sålunda icke fortsatt under år 1913, utan en stegring har ägt rum. Denna är emellertid ej vidare betydande, och i själva verket har, relativt taget, sedan år 1880 endast åren 1894, , 1908, 1911 och 1912 att uppvisa lägre emigration än det sistförflutna året. Invandringen har varit lägre än tioårsmedeltalet men, även relativt taget, högre än under de närmast föregående fyra åren. Vid en jämförelse mellan 1913 års relativa tal här ovan och de i tab. A angivna medeltalen för föregående tio år, finner man, att utvandringen uppgått till 83.4 % av den vanliga och invandringen till 938 %. Under åren uppgick nämligen emigranternas årliga antal till 434 %. av medelfolkmängden mot 3-62 %. år 1913 och immigranternas antal till 1.60 % mot 1.50 %. år 1913 samt nettoutvandringen således till 274 % mot 2-12 % år Vill man följa emigrationens och immigrationens årliga växlingar från längre tid tillbaka, gives tillfälle därtill i diagrammet å sid. 4, som angiver det absoluta antalet utvandrare och invandrare under olika år alltsedan år Efter den stora emigrationen under åren hava vi sålunda i Sverige haft tvenne epoker av större utvandring, nämligen åren och Efter denna tid har utvandringen varit något mindre om än med undantag för enstaka år såsom 1902 och Emigrationskurvans växlingar stå i nära samband med de ekonomiska konjunkturerna, i första rummet i Nordamerikas Förenta Stater, i andra rummet i Sverige. Härom skriver professor Steffen i Bilaga XVIII av Emigrationsutredningen:»Det har sålunda visat sig, att den svenska utvandringen till Förenta Staterna ansenligt minskats under alla lågkonjunkturer i Förenta Staterna efter 1869 samt städse nått sina maxima under högkonjunkturer i Förenta Staterna. A andra sidan har den svenska utvandringen några gånger uppvisat

11 HELA ANTALET EMIGRANTER OCH IMMIGRANTER. Tab. A. Emigranter och immigranter, åren maxima i trots av goda tider i Sverige och detta alltid då det samtidigt varit mycket goda tider i Förenta Staterna. Den svenska utvandringen har varit minimal under svenska lågkonjunkturer, blott då det samtidigt varit dåliga tider i Förenta Staterna. Extrema maxima och minima i den svenska utvandringen ha infallit i tider, då de svenska och amerikanska konjunkturerna verkat i samma riktning under någon tid d. v. s. då 1) Antalet immigranter åren efter uppskattning. 2 ) Ett v utmärker överskott av invandring.

12 4 HELA ANTALET EMIGRANTER OCH IMMIGRANTER. svensk lågkonjunktur sammanfallit med amerikansk högkonjunktur och tvärtom.» Beträffande utvandringen till främmande världsdelar äro, i likhet med föregående år, till jämförelse med prästerskapets (för Stockholms stad rotemännens) uppgifter här i tab. B (sid. 5) sammanställda de uppgifter, som meddelats av Kungl. Maj:ts befallningshavande i de län, där de viktigaste svenska utvandringshamnarna äro belägna, samt av norska statistiska centralbyrån, vad beträffar de svenska emigranter, som tagit vägen över Kristiania eller Trondhjem. 1 ) Uppgifterna angående emigrationen över svenska och norska hamnar, vilka under tidigare år av Statistiska centralbyrån offentliggjorts i Post- och inrikes tidningar, hava i enlighet med föreskrifter i nådigt brev l ) Angående utvandringen över danska hamnar se sid. 24.

13 HELA ANTALET EMIGRANTER OCH IMMIGRANTER. Tab. B. Den svenska utvandringen till främmande världsdelar år 1913, länsvis, enligt uppgifter från Kungl. Maj:ts befallningshavande och från Norge samt enligt prästerskapets uppgifter. 5 av den 13 december 1912 från och med år 1913 offentliggjorts av Socialstyrelsen, och årssiffrorna för 1913 återfinnas i n:r 11 för år 1914 av sagda tidning ävensom i årets första häfte av Sociala meddelanden. Av tabellen framgår, att antalet av dem, som utflyttat till land utom Europa, som vanligt är högre enligt prästerskapets uppgifter än sammanlagda antalet svenska utvandrare, som redovisats i uppgifterna från Kungl. Maj:ts befallningshavande och från norska statistiska centralbyrån. Till detta överskott, som år 1913 uppgick till allenast 5-38 procent, hava större eller mindre bidrag lämnats av alla län utom Värmlands och de norrländska. För dessa län, särskilt Jämtlands, äro prästerskapets uppgifter de lägre, och detta har nog sin förklaring i en rätt avsevärd olaglig utvandring över Trondhjem. Största överskottet enligt prästerskapets uppgifter finnes i de sydligare länen, varifrån åtskilliga utvandrare till transoceaniska länder pläga taga vägen över danska eller tyska hamnar och således ej komma att upptagas i länsstyrelsernas rapporter, medan alla, som uttaga vederbörligt flyttningsbetyg (men heller inga andra) upptagas i prästerskapets listor över de utvandrade. 1) För Stockholms stad rotemännens.

14 6 HELA ANTALET EMIGRANTER OCH IMMIGRANTER. Tab. C. Emigration och immigration länsvis, år 1913, jämfört med årtiondet Emigrationsuppgifterna från rotemännen i Stockholms stad visa även ett rätt betydande överskott. Utvandringen över norska hamnar berör förnämligast de norrländska länen och i synnerhet Jämtlands, vars emigranter i allmänhet taga vägen över Trondhjem, samt vidare Värmlands län, av vars emigration en stor del går över Kristiania. I allt omfattar den svenska utvandringen över Kristiania och Trondhjem procent av hela utflyttningen till främmande världsdelar (enligt prästerskapets uppgifter), medan den av länsstyrelserna redovisade utvandringen uppgår till procent av samma utflyttning. Ut- och invandringens relativa storlek under år 1913 inom de särskilda länen framgår av tab. C. Inom samtliga län med undantag av Hallands har utvandringen varit mindre än under närmast föregående årtionde i medeltal, och i ej färre än 7 län har den ej uppgått till 3 / 4 m ot vanligt. Hallands län har att uppvisa det högsta utvandringstalet för året (7-56 %,), och Värmlands län, som under närmast föregående årtionde haft den största utvandringen, kommer år 1913 som n:r två (med 6-56 %); närmast i ordningen

15 FOLKBYTET MED EUROPEISKA LÄNDER OCH FRÄMM. VÄRLDSDELAR. 7 Tab. D. Den norrländska utvandringen i procent av hela rikets, åren komma Kalmar län (med 5-96 %,) och Kronobergs län (med 5-37 %o). De norrländska länen, vilka, såsom framgår av tab. D, alltsedan missväxtåret 1902 lämnat en betydande kontingent emigranter, hava under året haft en relativt ringa utvandring. Denna utvandring i procent av hela rikets är under året visserligen högre än under åren 1905, 1908 och 1912 men är lägre än under vart och ett av de övriga närmast föregående tio åren och även lägre än under tioårsperioden. Invandringen under året har för de särskilda länen varit ganska växlande; i Stockholms, Kalmar, Västmanlands och Kopparbergs län samt i alla de norrländska länen med undantag av Jämtlands har den varit högre än tioårsmedeltalet, i de övriga liksom i riket i dess helhet lägre. Nettoförlusten är i samtliga län med undantag av Hallands lägre än tioårsmedeltalet; störst är den i sistnämnda län (4-96 %o) och i Värmlands län (4-24 %o). Immigrationsöverskott förekommer ej i något län. Särskiljer man, som övligt är, folkbytet med europeiska länder från den folkrörelse, som avser länder i främmande världsdelar, och i främsta rummet länderna på andra sidan världshavet, visar tab. A, att växlingarna i utvandringens belopp från år till annat egentligen åstadkommas av den transoceaniska utvandringen. Inom denna spelar utvandringen till Förenta Staterna i vanliga år den ojämförligt största rollen (jfr tab. E). Sveriges folkbyte med den stora nordamerikanska förbundsstaten har under de senaste åren gestaltat sig på följande sätt:

16 8 FOLKBYTET MED EUROPEISKA LÄNDER OCH FRÄMM. VÄRLDSDELAR. Den ofantliga växling, som dessa tal förete, är bestämmande för utvandringsförhållandena i allmänhet. Vad som ovan yttrats om utvandringens omfattning i det hela, under det ena året mot under det andra, gäller därför väsentligen även i fråga om utvandringen särskilt till Förenta Staterna. Av andra utomeuropeiska länder är det framför allt Kanada, som drager till sig ett nämnvärt antal svenska emigranter. Under år 1913 uppgivas 692 personer hava från Sverige utflyttat dit, mot 611 år Den svenska utvandringen till Brasilien, som under åren 1910 och 1911 erhållit en stor omfattning men redan år 1912 nedsjunkit till de blygsamma proportioner, den innehade före förstnämnda år, har under året ytterligare nedgått. Sålunda uppgick utvandringen till detta land år 1913 till allenast 8 personer, mot 275 år 1910, 350 år 1911 och 15 år Men icke nog härmed, utan den invandringsström från Brasilien, som redan år 1911 var skönjbar och under år 1912 nådde ansenliga proportioner, har fortsatt under år 1913 ehuru med betydligt förminskad styrka, beroende därpå, att vid pass 60 % av 1910 och 1911 års svenska emigranter till Brasilien redan förut återvänt till hemlandet och att av de övriga ett ej ringa antal avlidit i det främmande landet. Antalet immigranter från Brasilien till Sverige utgjorde 62 år 1913 mot 12 år 1910, 40 år 1911 och 318 år Som bekant har svenska staten befrämjat denna invandring genom att helt eller delvis bekosta återresan för de nödlidande svenska emigranter i Brasilien, som önskat återvända till hemlandet. Då den brasilianska utvandringen rekryterats i främsta rummet från Norrbottens län, kommer naturligt nog det stora flertalet av omnämnda immigranter, eller 53 av 62, på detta län. Icke en enda person från Norrbottens län har under år 1913 lika litet som under år 1912 utflyttat till den stora sydamerikanska republiken, som visat sig så föga lämplig för svenska emigranter. I fråga om folkbytet med europeiska länder har under de sista tio åren med undantag dock för 1909, 1911 och 1912 det fordom ovanliga förhållandet inträffat, att detsamma lämnat ett överskott för Sverige. Så är ock fallet under år 1913, då detta överskott t. o. m. varit ovanligt stort. Utvandringen till dessa länder har nämligen omfattat personer, men invandringen ej mindre än 3 490, eller 368 flera än utvandringen. På de för oss i detta hänseende viktigaste länderna fördelar sig folkrörelsen under året på följande sätt: Inflyttningen från Finland och Ryssland, som särskilt under åren var mycket betydande men under senare tider något avtagit, har under

17 EMIGRANTERNAS FAMILJESTÄLLNING OCH KÖN. 9 året åter tilltagit rätt avsevärt, i det att immigrationsöverskottet från Finland är större än något år sedan 1906 och från Ryssland än något år sedan Även Tyska riket har under året liksom i allmänhet under sista årtiondet lämnat dylikt överskott och likaledes Österrike-Ungern. I fråga om Norge och Danmark, med vilka vårt största folkbyte äger rum inom vår egen världsdel, har folkströmmen under senare år haft den omfattning, som efterföljande tabell utvisar: Från Norge ägde, som synes, under åren en ganska avsevärd invandring rum, till stor del sannolikt återinvandring av tidigare utflyttade svenskar. Denna rörelse har nu tydligen upphört; år 1913 liksom åren 1908, 1909, 1911 och 1912 är folkförlusten på Sveriges sida. I förhållande till Danmark får Sverige städse vidkännas utvandringsöverskott, men detta är under år 1913 mindre än under något av de sju närmast föregående åren. Emigranternas fördelning efter familjeställningr och kön framgår av tab. E. Jämfört med föregående år har gruppen gifta personer och barn minskats från till procent och gruppen vuxna ogifta kvinnor från till procent; den återstående gruppen vuxna ogifta män en grupp, som plägar ganska noga följa emigrationens växlingar har ökats från till procent. Emigrationen av vuxna ogifta kvinnor är i och för sig mera konstant än den övriga utvandringen. Under vart och ett av nedanstående år har den nått följande omfattning med fördelning även efter ålder: Även här konstateras i allmänhet en ökning, då emigrationen är i stigande, såsom år 1913, och tvärtom, när den är i sjunkande, såsom un-

18 10 EMIGRANTERNAS FAMILJESTÄLLNING OCH KÖN. Tab. E. Relativa tal for emigranternas fördelning efter destinationsort samt efter familjeställning och kön, åren der åren 1911 och 1912, men i bägge fallen plägar dock variationen vara mycket mindre än för männen. En naturlig följd av denna större konstans är, att de ogifta kvinnornas andel inom hela utvandringen stiger under år av ringa emigration men sjunker under stora utvandringstider. Tab. E ådagalägger detta förhållande tydligt nog. I det hela har emellertid, såsom även framgår av samma tabell, procenten av ogifta kvinnor bland utvandrarna vuxit ganska starkt. Under 1860-talet utgjorde desamma (om även det lilla antalet änkor inbegripes) 20 % av samtliga emigranter, under 1870-talet 26 %, under 1880-talet 28 % under 1890-talet mellan 34 och 35 %; för åren var procenten i medeltal 30 och år 1913, såsom nyss är nämnt, %. Proportionen i det hela mellan könen från år till annat tager naturligtvis intryck av nyss ådagalagda förhållande, att kvinnornas utvandring är konstantare än männens. Under år med stark utvandring är därför kvinnornas antal jämförelsevis lågt, under år med ringa utvandring åter jämförelsevis högt. Men i det hela har kvinnornas proportion befunnit sig i tillväxt, såsom nyss uppvisats särskilt i fråga om de ogifta. Bland samtliga utvandrare svarade under 1860-talet endast 736 kvinnor mot varje tusental män; under 1870-talet steg denna siffra till 800, under 1880-talet till 818 och under 1890-talet ända till 970, d. v. s. nära nog lika många kvinnor som män; l ) Inräknat änklingar. 2 ) Inräknat änkor. 3 ) För åren avses här utvandringen till andra länder än Amerika. 4) För åren : utvandringen till Amerika. 5 ) För åren äro gifta män och kvinnor, som rest ensamma, inräknade bland ogifta. 6 ) Inräknat änklingar och änkor.

19 EMIGRANTERNAS OCH IMMIGRANTERNAS ÅLDERSFÖRDELNING. 11 åren utgjorde den i genomsnitt 793. Under åren ävensom åren 1904 och 1908 i allmänhet relativt emigrationsfria år var kvinnornas antal till och med högre än männens. Männens övervikt var under åren 1909 och 1910 ovanligt starkt utpräglad, och även under år 1913 hava kvinnorna intagit en relativt ringa proportion, eller 759 kvinnor mot män. En egendomlig omständighet, som tab. E giver upplysning om, är förändringen under senare tider av antalet barn, som av de emigrerande medföras. Bortsett från växlingar under enstaka år, har detta antal i senare tider undergått en märkbar minskning. Medan t. ex. under 1880-talet mot varje hundratal gifta kvinnor svarade 211 barn, har motsvarande siffra för åren i medeltal gått ned till 192, och för år 1913 till 179; under år 1909 var denna siffra ännu något lägre. Immigranternas fördelning efter familjeställning och kön åskådliggöres i tabellbilagorna. Här må endast anmärkas, att bland immigranterna männens antal alltid är större än kvinnornas. Emigranternas och immigranternas åldersfördelning framgår av tab. 3 7 (absoluta tal) samt tab. F och G (relativa tal). Avses först de tal, som utvisa de procentiska andelarna för varje åldersgrupp, finner man, att under år 1913 tillhörde procent av utvandrarna åldern år, mot procent i medeltal för årtiondet. Särskilt för åldern år är andelen procent mot procent i medeltal. Ungdomsåldrarna äro sålunda ovanligt talrikt representerade i årets emigration, medan desamma under de närmast föregående tio åren i allmänhet haft att uppvisa minskning, en Tab. F. Emigration och immigration efter ålder och kön, år 1913 samt åren Ut- och invandring 1913.

20 12 EMIGRANTERNAS OCH IMMIGRANTERNAS ÅLDERSFÖRDELNING. Tab. G. Emigranter och immigranter på 1000 inv. i olika åldersgrupper, åren och 1911 samt 1912 och minskning, som beträffande åldersgruppen år dock troligen till en del motsvarats av en något ökad olaglig utvandring av värnpliktiga. En företeelse, som helt naturligt tilldrager sig särskild uppmärksamhet, är utvandringen under det åldersår, som närmast föregår det, under vilket värnplikten inträder. För ett närmare belysande av denna viktiga fråga hava i tab. H samlats de huvudsakligaste data härutinnan från och med år Högsta absoluta antalet manliga utvandrare inom den ifrågavarande åldersgruppen nåddes, enligt vad tabellen visar, år 1887, då i det närmaste män av denna klass övergåvo fäderneslandet, vilket motsvarar nära nog en tiondel av alla män, som under året tillhörde denna ålder. Från en dylik utomordentlig folkförlust har vårt land sedan dess varit befriat. Under 1902 uppgick antalet hithörande utvandrare till 3 126, alltså det högsta antalet näst 1887 års, men har under de följande åren varit lägre; år 1913 utgjorde det Naturligtvis tillkomma här ytterligare de utvandrare, som undandragit sig anteckning; med avseende härå bör emellertid ihågkommas, att, då Kungl. Maj:ts tillstånd ej erfordras för emigration under året före värnpliktens inträdande, finnes ej anledning att antaga, det någon större oredovisad utflyttning då äger rum. Jämföres antalet av män, som utvandrat under året närmast före inträdandet av deras värnplikt, med hela antalet manliga utvandrare, uppkomma de tal, som meddelas i sista kolumnen av tab. H. Detta procenttal är för året 18-59, eller det högsta som förekommit; det förutvarande maximum, 1) För de särskilda åldersklasserna preliminära tal. 2 ) Ett v. utmärker överskott av invandring.

21 EMIGRANTERNAS OCH IMMIGRANTERNAS LEVNADSYRKEN. 13 Tab. H. Utvandrade män under året närmast före värnpliktens inträdande %, nåddes år Det lägsta talet som förekommit är 8-28 %, för år 1888, då emellertid hela årsklassen var alldeles ovanligt fåtalig. För de emigrerades och immigrerades levnadsyrken redovisa tab (med absoluta tal) och. tab. I (med relativa tal). Därvid har liksom för åren 1911 och 1912 tillämpats den yrkesnomenklatur, som kommit till användning vid 1910 års folkräkning. För principerna vid denna yrkesfördelning skall närmare redogöras i en kommande publikation angående sagda folkräkning, och hänvisas i övrigt till de upplysningar, som lämnas i berättelsen angående utoch invandringen år Här nedan avtryckes emellertid den fullständiga yrkesförteckningen. I. Jordbruk med binäringar. (a = huvudpersoner, b = hemmavarande barn över 15 år och magar.) A. Jordbruk och boskapsskötsel: godsägare; hemmansägare, a, b; arrendatorer av större egendomar; brukare, landbönder, a, b; nybyggare, a, b; jordtorpare, torpare, a, b; lägenhetsinnehavare a, b; backstngusittare, a, b; statare, stattorpare, statdrängar, gifta drängar, a, b; övriga jordbruksarbetare, a, b; lantbruksingenjörer o. dyl.; lantbruksinspektorer och -bokhållare; rättare, 1) Approximativ beräkning.

22 14 EMIGRANTERNAS OCH IMMIGRANTERNAS LEVNADSYRKEN. befallningsmän; lantbrukselever och -lärlingar; trädgårdsmästare; trädgårdsdrängar; mejerister mejerskor; ladugårdsbiträden, vallhjon; nomadlappar, a, b; övriga personer levande av jordbruk eller boskapsskötsel. B. Fiske: fiskeriuppsyningsmän; fiskare, a, b. C. Skogsbruk: jägmästare, skogsförvaltare; skogvaktare, kronojägare o. dyl.: skogsarbetare, flottningsarbetare. II. Industri och bergsbruk. (För samtliga yrken med underavdelningar: företagare [fabrikörer, disponenter, större hantverkare o. s. v.]; kontorspersonal; ingenjörer och verkmästare; självständiga smärre yrkesutövare; arbetare, anställda hos annan). A. Närings- och njittningsmedelstillverkning: kvarnrörelse; bageri och sockerbageri; chokladoch karamelltillverkning o. dyl.; slakteri och charkuterivarutillverkning; konservtillverkning: margarintillverkning; maltdrycks- och läskedryckstillverkning; brännvins-, punsch- och jästtillverkning; sockerindustri; tobaksindustri; övrig hithörande industri. B. Bearbetning av spånadsämnen, hudar, oljor, gummi m. m.: repslageri; spånadsindustri; väveri; trikåfabrikation, stickeri; färgning; snörmakeri; skrädderi och sömnad; modister; hattmakeri; garveri; buntmakeri; handskmaken; skomakeri; paraplytillverkning; borstbinderi; kammakeri; sadelmakeri och tapetsering; oljefabrikation; gummivarufabrikatiou; övrig hithörande industri. C. Trävaru- och pappersindustri: sågverks- och hyvlerirörelse; brädgårdsarbetare; kolare; snickeri; svarveri; träskomakeri: tunnbindcri; korgmakeri; trämassetillverkning; papperstillverkning; bokbinderi, kontorsboktillverkning m. ni.; övrig hithörande industri. D. Byggnadsverksamhet, belysning, vattenledning m. m.: byggmästare; sten- och grundläggare; murare och hantlangare; cementgjutarc; timmermän; målare; kakelugnsmakare; glasmästare; skorstensfejare; järnvägsarbetare; övriga inom väg- och vattenbyggnad; gas-, vatten- och belysningsverk; övrig hithörande industri. E. Gruvbrytning. F. Mineral- och kemisk-teknisk industri: bruksrörelse; stenhuggeri; cement- och kalktillverkning; tegeltillverkning; kakeltillverkning; porslinstillverkning; glastillverkning; torvtillverkning; tändstickstillverkning; övrig hithörande industri. G. Metall- och maskinindustri o. dyl.: järn- och stålvarufabrikation; mekanisk verkstadsoch gjnteriindnstri; guldsmeder och jnvelerare; kopparslagare, bleck- och plåtslagare; smeder (ej vid bruk) och hovslagare; övrig metallindustri; vagnmakeri; skeppsbyggen; tillverkning av elektriska maskiner och instrument, elektriska montörer; urmakeri; tillverkning av musikinstrument; tillverkning av andra instrument; övrig hithörande industri. H. Grafisk och dylik industri: boktryckeri; litografi; gravörer; fotografer; övrig hithörande Industri. I. Ej specificerad industri: fabrikörer; ingenjörer: verkmästare; kontorspersonal; fabriksarbetare; gesäller och lärlingar; maskinister och eldare. III. Handel och samfärdsel. Handlande och handelsagenter; handelsbokhållare, handelsresande, bodbiträden; handelsarbetare; bok- och musikhandlande; bok- och musikhandelsbiträden; bank-, kredit-och försäkringsanstalters tjänstemän; betjäning vid dylika anstalter; posttjänstemän, högre; posttjänstemän, lägre: telegrafoch telefontjänstemän, högre; telegraf- och tclefontjänstemän, lägre; järnvägstjänstemän, högre; järnvägstjänstemän, lägre; spårvägspersonal, högre; spårvägspersonal, lägre; hyrverks- och åkeriägare; kuskar, inr. hyrkusk- och åkardrängar; chaufförer; stadsbud och bärare; stuveriarbetare; tjänstemän vid lots- och fyrstaten samt vid kanaler och hamnar; betjäning vid d:o; sjökaptener och styrmän; sjömän, inr. skeppare; ångfartygsmaskinister och -eldare. IV. Allmän tjänst och fria yrken. A. Förvaltning och försvar: hovämbetsmän; hovbetjäning; statens civila ämbets- och tjänstemän: kommuners ämbets- och tjänstemän; extraordinarie tjänstemän; biträden i stats- och kom-

23 EMIGRANTERNAS OCH IMMIGRANTERNAS LEVNADSYRKEN. 15 munalförvaltning; polis- och brandmanskap; övrig betjäning i civil stats- och kommunalförvaltning; officerare; underofficerare; manskap tillhörande militären; kronohantverkare. B. Religionsvård, undervisning, litterära och konstnärliga yrken: svenska kyrkans prästerskap; svenska kyrkans kyrkobetjäning; andra religiösa samfunds prästerskap och kyrkobetjäning; lärare vid läroanstalter utom folkskolor; folk- och småskolelärare, slöjdlärare; privatlärare; tjänstemän vid inrättningar för vetenskap och konst; advokater: litteratörer och publicister; artister (inräknat musiklärare); akrobater, gatumusikanter o. dyl. C. Sjukvård, fattigvård och socialt arbete: läkare; tandläkare: veterinärer; barnmorskor; apotekare: tjänstemän vid sjuk- och fattigvårdsinrättningar; sjukskötare och -sköterskor; annan personal vid sjuk- och fattigvårdsinrättningar: funktionärer hos arbetarorganisationer o. dyl. V. Husligt arbete o. dyl. samt arbete av ej specificerat slag. Tjänare (inr. hushållerskor m. fl.); portvakter, vedhuggare, månadskarlar; hjälphustrur, städerskor; tvätterskor och strykerskor; värdshusidkare; uppassare och uppasserskor (även sådana å fartyg); badare och baderskor (ej i sjukvård); barberare, frisörer och perukmakare; arbetare av obestämt slag. VI. Utan närmare angivet yrke. (a = förmodas hava tillhört ståndspersonernas klass, b = förmodas hava tillhört allmogen eller arbetsklassen.) Utan yrke, a, b; inhyseshjon (utan uppgiven sysselsättning); födorådstagare; andra f. d. yrkesutövare inom Avd. I, a, b; f. d. yrkesutövare inom Avd. II, a, b; f. d. yrkesutövare inom handel och sjöfart, a, b; övriga f. d. yrkesutövare inom Avd. III, a, b: f. d. yrkesutövare inom Avd. IV, a, b; f. d. tjänare; Övriga f. d. yrkesutövare inom Avd. V, a, b; kapitalister (rentierer); husägare; personer levande av milda stiftelser o. dyl.; lärjungar vid läroanstalter; änkor inom Avd. I, a, b; änkor inom Avd. II, a, b; änkor efter yrkesutövare inom handel och sjöfart, a, b; övriga änkor inom Avd. III, a, b; änkor inom Avd. IV, a, b; änkor efter arbetare av obestämt slag; övriga änkor inom Avd. V, a, b; änkor utan närmare uppgift, a, b; understödstagare; lösdrivare; fångar (livstidsfångar och fångar utan uppgivet yrke). För att i tab. I få siffrorna för de två sista årtiondena jämförbara med årets hava vissa omräkningar måst företagas. För årtiondet har detta kunnat ske endast genom approximering, och ej heller för årtiondet äro talen att anse som fullt exakta, i det att antalet skogsarbetare, vilka enligt tidigare yrkesnomenklaturer räknats till gruppen industri och bergsbruk men nu överflyttats till jordbruksgruppen, för de sydligare länen delvis grundar sig på analogiberäkningar. Vidare bör framhållas, att i sagda tabell varje yrkesgrupp omfattar ej blott yrkesutövare, deras hustrur och övriga familjemedlemmar utan, i olikhet med tab. 9 12, även änkor och f. d. yrkesutövare. För övrigt hänvisas till noterna under tabellen. Att uppgifterna om yrke, trots allt arbete som från Statistiska centralbyråns sida nedlagts på att erhålla dem så fullständiga som möjligt, fortfarande lämna en del övrigt att önska, framgår tydligt vid ett noggrannare aktgivande på tabellerna, och särskilt av den omständigheten, att rätt många utvandrare måst rubriceras såsom arbetare av obestämt slag. Emellertid har det under senare år lyckats att nedbringa denna grupp rätt väsentligt, och, som framgår av tab. I, utgör den år 1913 allenast 1060 % eller omkring hälften mot det vanliga procenttalet. För övrigt torde observeras, hurusom bland utvandrarna yrkesgruppen jordbruk m. m., som under åren 1910 och 1911 överflyglats av gruppen industri och bergsbruk, nu åter liksom år 1912

24 16 IMMIGRANTERNAS NATIONALITET. Tab. I. Relativa tal för emigranternas och immigranternas fördelning efter yrke, åren ) är den talrikaste och relativt talrikare än något år, för vilket siffror föreligga, undantagandes dock Ej mindre än % tillhöra sålunda denna grupp, närmast i ordningen kommer industrigruppen med %. Antalet utvandrade kvinnliga tjänare är relativt taget högre än under åren men lägre än förr var vanligt. Liksom för år 1911 och 1912 har även för år 1913 infordrats uppgifter angående immigranternas nationalitet (statsborgarskap) och resultaten meddelas i tab. 13. Vad som i densamma framför allt tilldrager sig uppmärksamhet, är den väldiga anpart, den svenska nationaliteten där intager, medan särskilt antalet invandrande amerikanska medborgare är förvånansvärt ringa. Av samtliga invandrare år 1913 voro sålunda ej mindre än eller % svenskar, medan de amerikanska medborgarnas antal uppgick till allenast 312; endast 6'66 % av invandrarna från Pörenta Staterna ägde medborgarskap därstädes, resten voro, så när som på 33, svenska medborgare. För övrigt torde böra påpekas, att invandrarna från»nordamerika» till Sverige, med undantag för en och annan av dem, som äro av annan nationalitet än svensk eller amerikansk, nog samtliga äro av svensk stam. Huru återinvandrande svenskar fördela sig på de land, varifrån inflyttningen skett, framgår av tab. K (sid. 17). Flertalet, eller % komma ') Jfr texten å sid ) För grupperna >Jordbruk m. m.» samt»arbetare av obestämt slag» avviker klassificeringen åren från den sedermera följda. s ) Inräknat inhysesoch backstngnhjon.

25 IMMIGRANTERNAS NATIONALITET. 17 Tab. K. Immigranterna, fördelade efter nationalitet och det land, varifrån inflyttningen skett, år från Förenta Staterna; från Norge komma 812 %, frän Danmark 5'79 %, från Finland 3-74 % samt från Tyskland 338 %. De trakter, som få mottaga de flesta svenska immigranterna äro, såsom synes av tab. 13, Stockholms stad, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län samt utvandringsbygderna i Värmlands, Älvsborgs och Kalmar län. Av återinvandrande svenskar begiva sig ej mindre än % till landsbygden. Antalet immigranter av utländsk nationalitet utgjorde år , d. v. s % av samtliga invandrare. Talrikast representerad är den tyska nationaliteten med 504 personer (21-04 %), finnar med 463 (19-32 %), danskar med 390 (16-28 %), amerikanska medborgare med 312 (13-02 %), ryssar med 235 (9-81 %), norrmän med 234 (9-77 %) samt österrikare och ungrare med 111 personer (4-63 %). Av tab. K framgår, att med undantag för österrikare och ungrare samt italienare antalet immigranter av viss främmande nationalitet är mindre än antalet invandrare från motsvarande land, ehuru skillnaden i intet fall uppgår till sådana proportioner som beträffande invandrare av amerikansk nationalitet och från Förenta Staterna kommande immigranter. Till största delen utgöres skillnaden i varje särskilt fall av återinvandrande svenskar; det vill med andra ord säga, att flertalet utländingar invandrat till Sverige från sina resp. hemland. Emellertid har ett ej ringa antal tyskar, 81, invandrat från andra länder än Tyskland, framför allt från Danmark, samt likaledes ryssar, 42, från annat land än Ryssland, varav 25 från Danmark

26 18 UTVANDRINGEN FRÅN EUROPEISKA LÄNDER. och 12 från Förenta Staterna. Inalles uppgivas 228 immigranter av främmande nationalitet hava invandrat från annat land än sitt eget, d. v. s. 952 % av samtliga invandrade främlingar. I detta tal äro icke inräknade 9 från Kanada eller Afrika invandrade brittiska undersåtar. Beträffande de utländska invandrarnas fördelning på län är att märka, att Stockholms stad, som naturligt är, får mottaga de flesta, eller vid pass en fjärdedel, därnäst komma Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Utom till Stockholm söka sig finnar med förkärlek till Västernorrlands och Norrbottens län, tyskar och danskar till Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, ryssar till Malmöhus län samt norrmän till Älvsborgs och Värmlands län. Från regeln att städerna i långt högre grad än landsbygden draga till sig utländingar utgöra endast norrmän, österrikare och ungrare samt naturligt nog amerikanska medborgare undantag. Sålunda komma av italienare %, av fransmän 90-00, av ryssar 8936, av tyskar 77-18, av britter 71-64, av danskar och av finnar på städerna, medan motsvarande procenttal för österrikare och ungrare är 24'32, för amerikanska medborgare 25'64 och för norrmän Av samtliga främlingar hava 6027 % invandrat till städerna, framför allt till Stockholm, Malmö och Göteborg, till vilka ej mindre än främlingar, eller % av samtliga, begivit sig. Utvandringen från europeiska länder. Beträffande den europeiska emigrationen alltifrån dess första uppträdande och i vilken omfattning de olika nationerna under olika tider bidragit till densamma lämnas i Bilaga IV av Emigrationsutredningen en utförlig framställning. Enligt densamma torde man kunna uppskatta denna utvandring intill år 1913 till mer än 43 millioner människor, varav vid pass 24 millioner under tiden och över 15 millioner under de gångna åren av det nya århundradet. Huru denna emigration under senare tider gestaltat sig framgår av omstående tabell L. Det är en väldig förändring i utvandringens rekrytering, som under de sista fyrtio åren försiggått. Det germanska elementet Storbritannien, Tyskland och Skandinavien, som under 1870-talet utgjorde drygt e /i av utvandringen från Europa, går med 80-talet alltmer tillbaka, och emigrationen utsträcker sig i stället till en rad stora nationer, vilka dittills deltagit i jämförelsevis ringa omfång, först italienare och under de sista årtiondena även österrikare och ungrare, ryssar, spaniorer och portugiser. Emigrationen från det brittiska Europa är ju fortfarande betydande och har under det sista årtiondet t. o. m. varit i stigande, men denna utvandring, om man undantar den som utgår från Irland, har till stor del karaktären av kolonisation och torde sålunda rätteligen böra betraktas såsom ett led i den inrikes omflyttningen inom det brittiska världsväldet. Det land, som under femårsperioden starkast bidragit till den europeiska emigrationen, är Italien, varifrån årligen mer än människor begivit sig över havet; Storbritannien kommer som n:r två och Österrike-Ungern

27 UTVANDRINGEN FRÅN EUROPEISKA LÄNDER. 19 Tab. L. Utvandringen från Europa till främmande världsdelar. 1 ) Tab. M. Invandringen till Amerikas Förenta Stater. 4 ) 1) Talen avse i allmänhet endast utvandring sjövägen. 2 ) Inklusive Finland: fr. o. m. år 1896 endast emigrationen över tyska hamnar. 3 ) Avser år ) Uppgifterna avse finansår (1 juli 30 juni). 5 ) T. o. m. finansåret 1897,98 äro samtliga polacker även från Tyskland och Österrike inräknade under Ryssland.

28 20 UTVANDRINGEN FRÅN EUROPEISKA LÄNDER. i tredje rummet. I förhållande till folkmängden hava år 1911 om man undantager Storbritannien och Irland Portugal, Spanien och Italien att uppvisa de högsta utvandringstalen med resp , 8-73 och 7-78 pro mille. Sveriges siffra är i förhållande till dessa länders rätt låg, men dock närmare tio gånger så hög som Tysklands (0-35 %,) och vid pass sju gånger så hög som Belgiens och Nederländernas. Den franska utvandringen över havet, för vilken inga exakta siffror föreligga, är ytterst obetydlig. Med undantag av spanska och portugisiska emigranter, vilka framför allt uppsöka sina stamförvanter i Sydamerika och Mexiko, går huvudmassan av den europeiska utvandringsströmmen till Amerikas Förenta Stater. Detta framgår tydligt av tab. M, hämtad från den amerikanska invandringsstatistiken. Siffrorna avse finansår, d. v. s. tiden 1 juli 30 juni, och angiva antalet immigranter, som verkligen erhållit tillträde till landet, fned uteslutande sålunda av dem, som de amerikanska myndigheterna av olika anledning vägrat bosättning i landet. De senares antal utgjorde under finansåret inalles personer, varav 259 skandinaver. Av tabellen ser man, att den årliga invandringen till Amerikas Förenta Stater under femårsperioden 1905/ /10 i medeltal uppgått till närmare en million människor, och av dessa hava vid pass invandrat från Europa. Av européerna kommer största antalet, eller %, från Österrike-Ungern, % från Italien och % från Ryssland. Invandringen från Sverige till Förenta Staterna utgjorde under samma period 2-11 % av hela den europeiska invandringen dit. Under finansåret 1912/13 utgjorde invandringen till Förenta Staterna personer, varav från Europa. Till invandringen från Europa har Ryssland med Finland bidragit med %, Italien med 25'15 % och Österrrike-Ungern med %; Sveriges andel utgjorde 1-63 %. Amerikanska invandringssiffror och svenska utvandringssiffror; den olagliga utvandringen. En jämförelse mellan den amerikanska invandrings- och den svenska utvandringsstatistiken torde vara av visst värde för bedömandet av den olagliga utvandringen från vårt land. Som redan å sid. 5 anmärkts, avse de svenska emigrationstalen endast de personer, som från vederbörande pastorsämbeten uttagit flyttningsbetyg till utlandet. Sådant flyttningsbetyg skall av varje emigrant uttagas, men understundom uraktlåtes detta, och utvandringen är i så fall att betrakta såsom olaglig samt bliver ej redovisad i den svenska statistiken. Den olagliga utvandringen från Sverige rekryteras som bekant i första rummet av värnpliktiga. Förbud mot att utan Kungl. Maj:ts tillstånd avflytta från riket gäller värnpliktig, som ej blivit till landstormen överförd eller från värnpliktens fullgörande frikallad. Vad angår beviljandet av dylikt tillstånd, har en något olika praxis gjort sig gällande under olika tider. Enligt Bilaga II av Emigrationsutredningen meddelades länge tillståndet så gott som undantagslöst i varje fall. Som den föreskrivna ansökan alltså vid denna tid knappast var annat än en formalitet, iakttogs den i de allra flesta fall, och

29 DEN OLAGLIGA UTVANDRINGEN. 21 någon nämnvärd olaglig utvandring förekom alltså då för tiden icke. Under de senare åren har den praxis stadgat sig, att tillstånd fortfarande nära nog alltid beviljas värnpliktiga, som redan fullgjort sina rärnpliktsövningar. Foldern åter, som icke fullgjort denna skyldighet, vägras tillståndet numera så gott som undantagslöst. Följden härav har blivit, dels att långt flere än förr utvandra i yngre år, före värnpliktsålderns inträde (jfr sid. 13), dels uppkomsten av den ganska betydande olagliga utvandringen, vilken huvudsakligen går över Danmark och Norge. För närmare kännedom om denna olagliga utvandring och dess omfattning under olika tider hänvisas till nyssnämnda bilaga av Emigrationsutredningen samt till Bilaga IV ävensom till samma utrednings huvudbetänkande. En föreställning angående omfattningen av den olagliga svenska utvandringen till Förenta Staterna erhålles i viss mån av nedanstående jämförande översikt mellan antalet emigranter, som enligt svensk statistik avrest från Sverige till Amerikas Förenta Stater, och antalet immigranter, som enligt amerikansk statistik ankommit till Amerikas Förenta stater från Sverige: Då, som nämnts, den officiella amerikanska immigrationsstatistiken avser finansår, har i denna tabell siffrorna angående invandringen hämtats ur de internationella översikterna i Italiens emigrationsberättelse, till vilka uppgifterna meddelas från respektive länders myndigheter. För åren 1906 och 1907, då tillfälle finnes, att i de amerikanska immigrationsberättelserna fördela invandringen efter kalenderår, stämma siffrorna med de i nämnda internationella översikter meddelade, varför all anledning finnes att antaga, att de senare även för övriga år äro korrekta. Enligt ovanstående tabell äro sålunda i allmänhet de amerikanska siffrorna högre än de svenska, och skillnaden under de åtta åren utgjorde i medeltal per år, eller 9-4 % av det svenska utvandringstalet. Men dessa siffror^ äro intet absolut mått för den olagliga utvandringen under samma tid, och den större eller mindre skillnaden under olika år mellan svenska och amerikanska siffror behöver ej ovillkorligen motsvaras av växlingar i den olagliga utvandringen. Det bör nämligen ihågkommas, att en del

30 22 DEN OLAGLIGA UTVANDRINGEN. av de personer, som under ett år uttaga flyttningsbetyg till»amerika» och sålunda redovisas i den svenska utvandringsstatistiken, helt och hållet inställer sin resa eller oftare uppskjuter densamma ett eller ett par år och sålunda naturligen ej kommer till synes i årets amerikanska invandringsstatistik. Ett dylikt inställande eller uppskjutande av resa sker i synnerhet under kristider i Amerika, då där boende svenskar med kännedom om förhållandena nog så kraftigt avråda sina hemmavarande anförvanter i Sverige att begiva sig över Atlanten. Ur detta förhållande får man söka förklaringen till att ett enstaka krisår, som t. ex. 1908, de svenska utvandringssiffrorna t. o. m. äro högre än de amerikanska invandringssiffrorna. Man får i varje fall ej heller glömma, att en del av dem, som under ett visst år uttaga flyttningsbetyg, först därpå följande år framkommer till bestämmelseorten, varför en i de svenska utvandringstalen under slutet av året skeende sjunkning eller stegring först under det därpå följande året visar sig i de amerikanska invandringstalen. Om man ej tager hänsyn till sistnämnda förhållande, vilket vid emigration under en följd av år är av ringa betydelse, blir tydligen den olagliga utvandringen lika med skillnaden mellan de amerikanska talen och de svenska, ökad med antalet av dem, som uttagit flyttningsbetyg men inhiberat eller på längre tid uppskjutit sin resa. Hur stor sistnämnda kategori är, är ej så lätt att avgöra. Genom att jämföra de svenska och amerikanska siffrorna för vartdera könet för sig kan man emellertid tämligen säkert uppskatta huru många kvinnor, som böra räknas dit. Tyvärr giver den amerikanska statistiken tillfälle till dylik jämförelse endast för kalenderåren 1906 och 1907; den meddelas här nedan: Beträffande kvinnorna äro sålunda för här anförda år de svenska talen högre än de amerikanska, och detta beror naturligtvis därpå, att någon nämnvärd i svensk statistik oredovisad utvandring av kvinnor ej förekommer. Skillnaden mellan de svenska och amerikanska siffrorna för kvinnkön kan, åtminstone under år då emigrationen ej i nämnvärd grad är i stigande eller sjunkande, sägas utgöras av de kvinnor, som, ehuru de uttagit flyttningsbe-