Från cell till samhälle DE NYA PROFESSORERNA BERÄTTAR OM SIN FORSKNING PRISTAGARE PRESENTERAS

Transkript

1 Från cell till samhälle 2014 DE NYA PROFESSORERNA BERÄTTAR OM SIN FORSKNING PRISTAGARE PRESENTERAS

2

3

4 Innehåll Förord Anders Hamsten rektor 4 Professorer Francesco Cosentino professor i klinisk kardiovaskulär forskning 6 Peter Fransson professor i hjärnans systemfysiologi 7 Johan Fritzell professor i socialgerontologi 8 Helena Erlandsson Harris professor i reumatologisk inflammationsforskning 9 Per-Johan Jakobsson professor i translationell inflammationsforskning 10 Luca Jovine professor i strukturbiologi med särskild inriktning mot proteinkristallografi 11 Seppo Koskinen professor i bild- och funktionsmedicin 12 Olle Kämpe Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelsers donationsprofessor i klinisk endokrinologi 13 Martin Lövdén professor i kognitiv neurovetenskap med särskild inriktning mot åldrande 14 Vivianne Malmström professor i reumatologisk immunologi 15 Anna Martling professor i kirurgi med inriktning mot kolorektal cancer 16 David Mataix-Cols professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap med inriktning mot ångest- och tvångssyndrom och relaterade störningar 17 András Simon professor i cell- och molekylärbiologi 18 Adjungerade professorer Sven Almer 20 Aniko Bartfai 20 Annika Bergquist 21 Anna Färnert 21 Johan Hansson 22 Stellan Hertegård 22 Torbjörn Holm 23 Claes-Roland Martling 23 Anders Oldner 24 Christer Rolf 24 Kerstin Sandelin 25 Sarah Wamala 25

5 Gästprofessorer Marta Alarcón Riquelme 26 Emily Holmes 26 Foreign adjunct professors 28 Priser och utmärkelser Mottagare av Karolinska Institutets Stora Silvermedalj Dimitris N. Chorafas pris 32 Eric K Fernströms pris 32 Håkan Mogrens stipendium 33 Karolinska Institutets etikpris 33 Karolinska Institutets pedagogiska pris 34 Karolinska Institutets pris för forskning i medicinsk pedagogik 35 Medicine doktor Axel Hirschs pris 35 Lennart Nilsson Award 36 Skandias Lennart Levi-pris 38 Ångpanneföreningens pris 38

6 Förord Det är med glädje och stolthet jag gratulerar Karolinska Institutets nyutnämnda professorer till den högsta akademiska befattningen. Ni kommer att ha er professorsgärning vid ett av världens ledande medicinska universitet och kommer att verka i en tid när betydande satsningar görs på livsvetenskaperna och inom Karolinska Institutet. Förväntningarna på er från det svenska samhället är mycket högt ställda. Som universitet har vi också mycket höga ambitioner för vår forskning. Vi siktar mot vetenskapliga genombrott som förändrar synen på både normala livsprocesser och sjukdomar och som förbättrar människors hälsa. Samma förväntningar på excellens som vår omgivning och vi själva ställer på forskningen riktas också mot våra utbildningar, i vilka jag förväntar mig att ni kommer att medverka aktivt med er kunskap och som viktiga förebilder för våra studenter. Karolinska Institutets framgångar förr, nu och i framtiden beror uteslutande på många enskilda medarbetares briljans, entusiasm, tävlingslust, lojalitet och inte minst hårda arbete. Våra nya professorer har som sina viktigaste uppgifter att bygga upp och leda kreativa miljöer och stimulera samtliga medarbetare till nytänkande. I den nittonde upplagan av Från cell till samhälle presenteras samtliga nya professorer, adjungerade professorer, gästprofessorer och foreign adjunct professors. Vi presenterar även de pristagare som under året premierats för stora insatser vid vårt universitet och för den medicinska forskningen och undervisningen. Vår särskilda jubileumsmedalj, den Stora Silvermedaljen, instiftad i samband med 200-årsjubileet år 2010, utdelas för storartade insatser för Karolinska Institutet. Stora utmaningar väntar våra nyutnämnda professorer och helt nya möjligheter. För de invalidiserande folksjukdomarna saknas fortfarande effektiv prevention, tidig diagnostik och kunskap om sjukdomarnas innersta molekylära mekanismer det senare en förutsättning för individuellt utformad och därmed effektivare och i bästa fall kurativ behandling. Jag önskar er all lycka och framgång i ert nya uppdrag. Foto: Ylva Sundgren. Stockholm i oktober 2014 Anders Hamsten Rektor Karolinska Institutet

7 ADJUNGERADE PROFESSORER PROFESSORER FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE

8 PROFESSORER Riskfaktorernas gemensamma nämnare Det är väl känt att faktorer som diabetes, övervikt och åldrande innebär ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Men exakt på vilket sätt? Genom att förstå de molekylära mekanismerna bakom dessa samband vill professor Francesco Cosentino rädda fler människor från att insjukna eller dö i kardiovaskulär sjukdom. Trots stora framsteg i vården fortsätter hjärt-kärlsjukdom att vara den största orsaken till sjukdom och död i världen. För att kunna utveckla nya och ännu bättre behandlingar krävs att vi förstår hur det egentligen går till när sjukdomen uppstår, förklarar Francesco Cosentino, professor i klinisk kardiovaskulär forskning. Det är välkänt att faktorer som diabetes, fetma och åldrande ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, säger han. En gemensam nämnare för dessa tre faktorer är att blodkärlen utsätts för oxidativ stress, det vill säga överproduktion av fria radikaler. Vi studerar i detta sammanhang de molekylära mekanismernas utlösning av oxidativ stress i kärlväggen. Cosentino verkar också som överläkare vid kardiologen på Karolinska universitetssjukhuset och hans forskning spänner från laboratoriebänk till kliniska försök. Ett relativt nytt fokus för Francesco Cosentinos forskargrupp är epigenetik, det vill säga det dynamiska fenomen som påverkar när och hur olika arvsanlag aktiveras utan att själva DNA-sekvensen förändras. Epigenetiska förändringar är reversibla, därför är de väldigt intressanta som mål för framtida terapier, menar Cosentino. Nyligen har det spekulerats i om hög blodsockernivå kan göra ett epigenetiskt avtryck som resulterar i ett så kallat hyperglykemiskt minne. Francesco Cosentino och hans kolleger i gruppen har i labbexperiment kunnat demonstrera och beskriva detta fenomen. Det rör sig om epigenetiska förändringar av prooxidativa och proinflammatoriska gener. I vår senaste studie har vi kunnat visa att hyperglykemiskt minne också finns hos människan. ANDERS NILSSON Francesco Cosentino professor i klinisk kardiovaskulär forskning vid institutionen för medicin, Solna Francesco Cosentino föddes i Rom 1963 och utbildade sig till läkare vid La Sapienza, Rom höll han ett kardiovaskulärt stipendium vid Mayo Clinic, USA, där han också disputerade fick han en tjänst inom kardiologi på universitetssjukhuset i Bern. Två år senare flyttade han till universitetssjukhuset i Zürich, där han blev privat dozent och vidare titular professor i kardiologi. År 2006 utsågs han till associate professor vid La Sapienza. Sedan dess har han också varit aktiv som överläkare i Rom. Cosentino har bibehållit en deltidstjänst vid Zürich universitet där han har lett en internationell forskargrupp. Francesco Cosentino har varit mycket aktiv inom European Society of Cardiology (ESC), bland annat som ordförande i en arbetsgrupp och i framtagande av guidelines. Han sitter i ESC:s styrelse. Sedan 2009 är han associate editor på European Heart Journal. Francesco Cosentino utnämndes den 1 december 2013 till professor i klinisk kardiovaskulär forskning vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset. 6 FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

9 PROFESSORER Hjärnan nätverkar i vila Mer kunskap om hur hjärnans olika delar är sammankopplade i olika nätverk är viktig för förståelsen och i förlängningen behandlingen av både hjärnskador och psykisk sjukdom. Peter Fransson kartlägger hur dessa nätverk ser ut och fungerar. Peter Fransson forskar om hjärnans nätverk, det vill säga hur olika delar av hjärnan är kopplade till varandra, och vilken funktion dessa kopplingar har. En viktig del i forskningen är att studera hjärnaktivitet när hjärnan är i viloläge. Tidigare har forskningen om hjärnans funktion varit väldigt inriktad på att lokalisera olika delar i hjärnan: var sitter syn, hörsel, och så vidare? säger Peter Fransson. I detta har ingått att man framför allt undersökt hur hjärnan svarar på olika former av stimuli. Perspektivet i vår forskning är i stort sett det motsatta: vi tittar på vilka strukturer som knyter ihop olika delar av hjärnan, och hur det pågår en massa processer av sig självt, utan stimuli. Ett exempel är ett nätverk som löper längs hjärnans mittfåra och som blir mer aktivt när hjärnan inte behöver koncentrera sig på en viss arbetsuppgift. Mycket tyder på att nätverket är knutet till funktioner som hör ihop med vår jagupplevelse, såsom det självbiografiska minnet. Ökad kunskap om hjärnans nätverk kan få stor betydelse för behandlingen av både hjärnskador och psykisk sjukdom, tror Peter Fransson, som är involverad i flera kliniska forskningsprojekt. I en pågående studie tittar vi på nätverkens funktion hos patienter med hjärntrauma, och försöker se om vi kan förutsäga hur bra hjärnan kommer att läka, säger han. De preliminära resultaten ser lovande ut. Vi är också med på ett hörn i forskning om psykisk sjukdom, bland annat en stor studie om autism. ANDERS NILSSON Peter Fransson professor i hjärnans systemfysiologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap Peter Fransson föddes i Lund Han utbildade sig till civilingenjör i elektroteknik vid Lunds universitet, med examen Efter grundutbildningen arbetade han som forskningsingenjör vid Lunds universitet , och därefter som forskningsingenjör vid KI blev han antagen som KI-doktorand med placering vid Max Planckinstitutet för biofysikalisk kemi, Göttingen, Tyskland. Peter Fransson disputerade i neurovetenskap vid KI 1999, med avhandlingen Analysis and Development of Strategies for Functional Magnetic Resonance Neuroimaging. Han har sedan fortsatt forska vid KI:s MR Research Center, inledningsvis som postdoc, och från 2011 som ledare för en egen forskargrupp. Peter Fransson blev docent Peter Fransson utnämndes den 1 juni 2014 till professor i hjärnans systemfysiologi vid Karolinska Institutet. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE

10 PROFESSORER Det åldrande samhället är en utmaning Med en växande andel äldre i befolkningen ökar vikten av att förstå vilka faktorer som är viktiga för äldres hälsa. Johan Fritzell forskar om hur socioekonomiska faktorer som ekonomi och utbildning påverkar hur friska vi är och hur länge vi lever. Johan Fritzell forskar om hur social ojämlikhet påverkar hälsa. Sedan årsskiftet är han professor i socialgerontologi vid Stockholms universitets och KI:s gemensamma center ARC, Aging Research Center, efter tolv år som professor vid dess systercenter CHESS. Min flytt till ARC är både en logisk fortsättning och en viss kursändring jämfört med vad jag gjort tidigare, säger han. Jag behåller det socioekonomiska perspektivet, men inriktar mig mer på äldres hälsa. Tydliga hälsoskillnader mellan socialgrupperna följer oss genom livet. Johan Fritzells forskning handlar om de bakomliggande orsakerna till dessa skillnader, samt om hur gapet utvecklas över tid. Tyvärr är tendensen idag att skillnaden i hälsa ökar mellan olika grupper, säger han. Enkelt uttryckt ökar medellivslängden för grupper med hög utbildning och bra ekonomi, medan den har stagnerat för dem med låg utbildning och sämre ekonomi. Johan Fritzell forskar framför allt med hjälp av omfattande personregister. Han är också involverad i internationella forskningssamarbeten som WHO:s program Social Determinants of Health, och samarbetar mycket med brasilianska universitet, framför allt UERJ i Rio de Janeiro. I Fritzells grupp vid ARC bedrivs även mycket forskning om välfärdsstatens organisation av äldres äldre sjukvård och omsorg. Det åldrande samhället är en av de mest fundamentala samhällsförändringarna i vår tid, inte bara i Sverige utan i stora delar av världen, säger han. Det är i grunden en framgångssaga att medellivslängden ökat så markant men också en utmaning! ANDERS NILSSON Johan Fritzell professor i socialgerontologi vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Johan Fritzell föddes i Stockholm 1954 och är utbildad sociolog vid Stockholms universitet, där han doktorerade 1991 med en avhandling om inkomstfördelning i Sverige. Johan Fritzell forskade vid SOFI, Swedish Institute for Social Research, och var chef för svenska levnadsnivåundersökningen arbetade han åt regeringen i Kommittén Välfärdsbokslut. Sedan 2002 har han en professur vid CHESS, Centre for Health Equity Studies var han även forskningsledare vid Institutet för framtidsstudier. Fritzell har varit och är involverad i flera stora internationella forskningssamarbeten, inom EU:s sjunde ramprogram, och är idag huvudansvarig för två internationella projekt. Han var styrelseledamot i FAS (idag Forte) och har fortfarande uppdrag för detta forskningsråd. Johan Fritzell utnämndes den 1 januari 2014 till professor i socialgerontologi vid Karolinska Institutet. 8 FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

11 PROFESSORER När inflammationen går fel Helena Erlandsson Harris forskar om de kemiska signaler i kroppen som sätter igång och förstärker en inflammation. Målet är att bidra till utvecklingen av nya läkemedel som hjälper människor med kronisk eller akut inflammation till ett bättre liv. En inflammation är kroppens försvar mot olika yttre hot, som bakterier och virus. Men ibland skapar inflammationen allvarliga problem istället för att lösa dem. Det gäller vid autoimmuna sjukdomar som reumatism, men också vid helt andra tillstånd, som stroke. Helena Erlandsson Harris forskar om vilka mekanismer som styr inflammationen, och hur dessa kemiska processer kan dämpas för att hjälpa patienter. Framför allt intresserar hon sig för proteinet HMGB1 ett ämne som kroppen använder som kemisk larmsignal. Om vi vet hur den signaleringen sker har vi också goda förutsättningar att ingripa och bryta den onda cirkeln, förklarar hon. Vi förstår mer och mer bland annat har vi nyligen upptäckt att HMGB1 uppträder i tre olika strukturer smaker. Nu är vi väldigt intresserade av hur dessa är kopplade till olika inflammatoriska skeenden. Även om forskningen koncentreras på reumatism är resultaten relevanta för förståelsen och behandlingen av även andra sjukdomar, som till exempel lupus, myosit, MS och blodförgiftning, säger hon. Vi har redan bra studier som pekar på att hämning av HMGB1 skulle kunna vara en bra behandling vid både reumatism och blodförgiftning. Helena Erlandsson Harris är också koordinator för det europeiska forskningsprojektet Counterstroke, som syftar till att identifiera nya tänkbara läkemedel som kan minska hjärnskadorna vid stroke, genom att hämma HMGB1. Även vid stroke uppstår en missriktad inflammation, som skadar vävnad i kroppen. Samarbetet omfattar fyra akademiska forskargrupper i Sverige, England, Tyskland och Italien, samt två forskningsbolag i Sverige respektive Italien. ANDERS NILSSON Helena Erlandsson Harris professor i reumatologisk inflammationsforskning vid institutionen för medicin, Solna Helena Erlandsson Harris föddes i Umeå 1966 och fick sin grundutbildning i biologi vid Uppsala universitet. Hon disputerade vid Karolinska institutet 1997 med Lars Klareskog som handledare hade hon en postdoc-tjänst finansierad av SSF, och i ett EU-finansierat projekt var hon forskarassistent med stöd från Loo och Hans Ostermans stiftelse, och forskarassistent anställd av VR. Hon blev docent i immunologi Sedan 2009 är Helena Erlandsson Harris vice föreståndare för CMM, Centrum för Molekylär Medicin vid KI. Hon är också föreståndare för en nationell forskarskola inom kronisk inflammation. Hon sitter i redaktionsrådet för Arthritis Research and Therapy sedan är hon koordinator för EU-projektet Counterstroke. Helena Erlandsson Harris utnämndes den 1 maj 2014 till professor i reumatologisk inflammationsforskning vid Karolinska Institutet. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE

12 PROFESSORER Siktar på mer effektiv värktablett Med proteomik storskalig analys av proteiner vill Per-Johan Jakobsson förstå kroniskt inflammatoriska sjukdomar som reumatism bättre. Hans forskning om prostaglandiner kan på sikt leda till mer träffsäkra läkemedel mot värk och feber. Per-Johan Jakobsson forskar för att förbättra situationen för patienter med kroniskt inflammatoriska sjukdomar. Ett av hans forskningsspår gäller prostaglandiner, en grupp hormonliknande ämnen. Med bättre kunskap om hur kroppen bildar dessa substanser är det möjligt att utveckla bättre antiinflammatoriska läkemedel. Prostaglandin E2 driver på inflammation och ger värk, feber och sjukdomskänsla, vilket man kan vilja lindra med läkemedel, säger han. Problemet är att dagens läkemedel för detta, som acetylsalicylsyra, också slår mot produktionen av andra typer av prostaglandiner. Dessa är nyttiga på olika sätt, så det är olyckligt att även de hämmas. Per-Johan Jakobsson viktigaste fynd hittills är enzymet PGES som han upptäckt och beskrivit. Detta enzym behövs för bildandet av prostaglandin E2. Genom att blockera PGES skulle man därför selektivt kunna minska detta prostaglandin utan att hämma övriga, nyttiga former. Per-Johan Jakobsson är medgrundare till företaget NovaSaid som tillsammans med indiska läkemedelsbolaget Cadila nu söker efter en läkemedelskandidat som kan blockera PGES. Vid KI fortsätter Jakobsson sin grundforskning, vilken med åren breddats. Ett viktigt spår i min forskargrupp numera är proteomik, det vill säga storskalig analys av proteiner med hjälp av masspektrometri. Vi använder det bland annat för att försöka förstå olika sjukdomstillstånd bättre. Själv är jag kliniker inom reumatologi men vi samarbetar också med kliniker på andra områden för att deras patientmaterial ska bli utnyttjat till sin fulla potential. ANDERS NILSSON Per-Johan Jakobsson professor i translationell inflammationsforskning vid institutionen för medicin, Solna Per-Johan Jakobsson föddes i Stockholm 1965 och utbildade sig vid Karolinska Institutet. Där doktorerade han 1994, tog examen i biomedicin 1996 och läkarexamen var han postdoc vid Merck Frosst, Montreal var han återvändande postdoc vid KI hos Bengt Samuelsson. Jakobsson blev docent var han forskarassistent vid KI, finansierad av Medicinska forskningsrådet, och han har därefter fortsatt som forskargruppledare vid KI med finansiering bland annat som klinisk Wallenbergforskare. Parallellt med forskningen har Per-Johan Jakobsson arbetat kliniskt. Han fick sin läkarlegitimation 2007 och blir färdig specialist i reumatologi under Han har ett patent knutet till enzymet PGES och var med och grundade företaget NovaSaid Per-Johan Jakobsson utnämndes den 1 mars 2014 till professor i translationell inflammationsforskning vid Karolinska Institutet. 10 FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

13 PROFESSORER Befruktning på molekylär nivå Hur blir barn till på molekylnivå? Det försöker Luca Jovine svara på i sin forskning. Kunskapen om befruktningens mekanismer kan på sikt leda till både nya preventivmedel och nytt hopp för barnlösa. Äggcellen och spermien har studerats länge i forskningen, men hur det egentligen går till när de förenas är fortfarande till stor del okänt. Luca Jovine forskar för att bringa klarhet i detta. Hans första stora upptäckt kom 2009 när Jovines forskargrupp kartlade den fullständiga tredimensionella strukturen av ZP3 det protein på äggcellen som spermien binder till. Sedan dess har han fortsatt att utforska de molekylära mekanismerna för befruktningen, hos både människa och djur. Vi tittar på många olika arter däggdjur, fåglar, även ickeryggradsdjur, säger han. Det finns ofta ganska stora likheter, men inga har exakt samma system. På så vis hålls befruktningen inom arten, även vid yttre befruktning. På sikt kan kunskapen från Luca Jovines grundforskning bli viktig för att förstå och utveckla behandlingar mot infertilitet men också för att utveckla nya former av hormonfria preventivmedel. Proteinerna som medierar befruktningen har, så vitt vi vet, ingen annan funktion i kroppen, vilket gör dem till utmärkta mål för läkemedel. Det skulle kunna innebära nya preventivmedel utan problematiska biverkningar. För att bestämma proteinernas strukturer använder Jovine kristallografi. Att producera och rena proteinerna och få dem att kristalliseras, är en utmaning. Vi går vidare med flera olika proteiner nu, säger Luca Jovine. Bland annat har vi strukturbestämt ZP2 som också verkar spela en viktig roll för människans befruktning. Dessutom undersöker vi de kända par av proteiner från spermie och ägg som binder till varandra. Ingen har ännu kartlagt strukturerna hos ett sådant par det vill vi verkligen göra. ANDERS NILSSON Luca Jovine professor i strukturbiologi med särskild inriktning mot proteinkristallografi vid institutionen för biovetenskaper och näringslära Luca Jovine föddes i Milano Efter studier i molekylärbiologi vid universitetet i Milano kom han som doktorand till MRC Laboratory of Molecular Biology i Cambridge 1994, och disputerade där tillbringade han som forskare vid The Netherlands Cancer Institute, Amsterdam, och åter vid MRC i Cambridge var han postdoc vid Mount Sinai School of Medicine, New York. Sedan 2005 är han verksam vid KI. Luca Jovine har belönats med bland annat Erik K Fernströmpriset 2011, Göran Gustafssonpriset i kemi 2012 och Hugo Theorells pris i biofysik Han har ett EMBO Young Investigator Award för och ett ERC Starting Grant Luca Jovine utnämndes den 1 oktober 2013 till professor i strukturbiologi med särskild inriktning mot proteinkristallografi vid Karolinska Institutet. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE

14 PROFESSORER Vill göra röntgen mer tillgänglig och tillförlitlig Seppo Koskinen är med och utvecklar både metoder och helt ny teknik för att göra radiologin ännu mer tillförlitlig och samtidigt mer tillgänglig. Mobil tomografi för svårflyttade patienter och bättre bildkvalitet nära metallimplantat är två aktuella resultat. Seppo Koskinen är klinisk radiolog och forskar om hur radiologins verktyg och metoder kan förbättras. Vi vill att radiologin ska vara en one stop shop i vården, säger han. Ofta måste det gå undan, samtidigt är det viktigt att få tillförlitlig information helst också komplett så att patienten inte behöver komma tillbaka för nya bilder. I ett aktuellt projekt har han varit med och utvecklat ny metodik för att reducera det brus i röntgenbilden som metallimplantat ofta ger upphov till. Genom att kombinera modern teknik med särskilt utvecklad programvara har gruppen lyckats filtrera bort mycket av störningarna, vilket ger läkaren större möjligheter att till exempel upptäcka cancer. I ett annat samarbetsprojekt har Seppo Koskinen hjälpt ett företag att utveckla en mobil datortomograf. Det kan vara svårt, ibland omöjligt, att flytta en patient från exempelvis intensiven till röntgenavdelningen, säger han. Tidigare har man fått använda slätröntgen i sådana fall, men med den här tomografen går det att göra en skiktröntgen av till exempel en armbåge eller ett knä vid patientens säng. Tomografen kan också användas när patienten är stående, vilket är en stor fördel vid symtom som bara uppträder vid belastning, till exempel i fotleden. Seppo Koskinen ser fram emot att han i sin nya roll som KIprofessor kommer att få undervisa mer än tidigare. För mig är det en viktig och rolig del av jobbet, och gränsen mellan utbildning och forskning är inte heller skarp. Något som jag är mycket engagerad i är att utveckla användningen av våra digitala bildarkiv inom både undervisning och forskning. ANDERS NILSSON Seppo Koskinen professor i bild- och funktionsmedicin vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik Seppo Koskinen föddes 1963 i Björneborg, Finland, och utbildade sig till läkare vid Åbo universitet. Han fick sin läkarlegitimation 1990 och disputerade var han postdoc vid Brigham & Women s Hospital, Harvard Medical School, handledd av Ferenc Jolesz, pionjär inom intraoperativ MR. Seppo Koskinen fick sin specialistutbildning i Åbo, där han blev färdig specialist i radiologi arbetade han som överläkare vid Helsingfors universitets centralsjukhus blev han docent vid Helsingfors universitet och var han tillförordnad professor vid Åbo universitet. Han blev 2006 den första nordiska hedersmedlemmen i American Society of Emergency Radiology och är sedan 2011 ordförande för Nordiskt forum för trauma- och akutradiologi. Seppo Koskinen utnämndes den 1 september 2014 till professor i bild- och funktionsmedicin vid Karolinska Institutet, förenad med befattning som överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset. 12 FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014

15 Ovanlig sjukdom ger generell kunskap PROFESSORER Olle Kämpe forskar inom autoimmunitet. Genom att studera specifika sjukdomar som Addisons sjukdom och APS-1 vill han öka den generella förståelsen för hur och varför immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader. Forskningen har resulterat i diagnostiska metoder, och kan på sikt leda till nya behandlingar. När Addisons sjukdom eller autoimmuna sjukdomar i bisköldkörtlarna eller äggstockarna diagnostiseras idag, så används världen över metoder som utvecklats i Olle Kämpes forskargrupp. Ibland kommer våra rön till klinisk nytta, och det är bra, säger han. Men det huvudsakliga målet med vår forskning är att förstå uppkomstmekanismer för autoimmunitet dels på T-cellsnivå, dels genetiskt. Vad känner T-cellen igen och varför? Vad har antikropparna valt ut? Och parallellt med det: hur fungerar genetiken bakom autoimmuniteten? Varför är autoimmunitet vanligare i vissa familjer och vad kan det ge för fördelar när det gäller försvaret mot infektioner? Olle Kämpe studerar framför allt ovanliga autoimmuna sjukdomar, till exempel Addisons sjukdom och autoimmunt polyendokrint syndrom, typ 1 (APS-1), men ambitionen är att resultaten ska ge mer generell förståelse av autoimmunitet. Varför forska om Addison, kan man undra? För att det är en så otroligt homogen patientgrupp, vilket är tacksamt för en forskare! Vi har byggt upp världens största Addisonregister, med en majoritet av svenska Addisonpatienter, från serum, DNA och kliniska uppgifter. Ett intressant forskningsspår för framtiden är det fält som öppnats i och med gruppens upptäckt av autoimmunitet mot enzymet transglutaminas 4. Det var ett oväntat fynd, och väldigt vackert! Vi har identifierat den här autoimmuniteten hos vissa män med APS typ 1, och sedan nystat vidare i mekanismer och relaterade autoimmuniteter. Resultaten är inte publicerade än. Olle Kämpe, som har varit professor i Uppsala sedan 1999, flyttade våren 2014 sin forskargrupp till KI. ANDERS NILSSON Olle Kämpe Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelsers donationsprofessor i klinisk endokrinologi vid institutionen för medicin, Solna Olle Kämpe föddes 1956 i Lidköping. Han utbildade sig till läkare vid Uppsala universitet, med läkarexamen 1986 och läkarlegitimation Doktorsavhandlingen lade han fram 1982 med Per Peterson som handledare. Efter utbildningen har Olle Kämpe varit verksam som forskare och läkare vid Uppsala universitet respektive Akademiska sjukhuset. Han blev specialist i endokrinologi 1992 och i internmedicin 1994 samt professor och överläkare fick Olle Kämpe Erik K Fernströms pris för yngre forskare. Han invaldes i Kungl. Vetenskapsakademien Han är styrelsemedlem i svensk-franska forskningsföreningen AFSR och har uppdrag för det belgiska forskningsrådet. Olle Kämpe tillträdde den 1 april 2014 Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelsers donationsprofessor i klinisk endokrinologi vid Karolinska Institutet. FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE

16 PROFESSORER Hur behålla tankeskärpan i hög ålder? En hjärna som håller igång ordentligt löper mindre risk att drabbas av demens. Men varför? Och mer exakt vilka faktorer i vårt beteende är det som påverkar hur vår hjärna åldras? Det är vad Martin Lövdén vid ARC, Aging Research Center, forskar om. Vår hjärna styr vårt beteende, men vårt beteende påverkar också vår hjärna. Martin Lövdén vill förstå hur denna påverkan går till och varför våra hjärnor utvecklas så olika när vi blir äldre: medan vissa drabbas av demens behåller andra sin tankeskärpa upp i hög ålder. Min forskning följer två spår, säger han. Det ena är stora registerstudier där vi tittar på hur till exempel utbildningsnivå, yrke eller livsstil påverkar äldres kognitiva förmåga och risk för demens. De visar rätt tydliga samband: faktorer som komplext yrke och aktiv livsstil innebär högre sannolikhet att få behålla mycket av sin kognitiva förmåga i hög ålder. Det andra spåret i Martin Lövdén forskning är experiment som undersöker hur försökspersoners hjärnor påverkas av olika typer av stimulans till exempel att navigera i ett dataspel eller att skriva med fel hand. Vi studerar försökspersonernas hjärnor med MR-kamera, och ser hur beteendet i försöken leder till förändringar i hjärnans struktur som att ett område inledningsvis ökar i volym, och sedan normaliseras igen. Vi ser också ökningar i vit substans. Vi har teorier om vad detta beror på, men vill utforska det vidare. Försökspersoner blir med tiden allt bättre på att lösa just de uppgifter som de får öva på. Hos yngre personer kan träningen också höja den generella kognitiva prestationen. Något motsvarande märks däremot inte hos äldre. En intressant fråga för oss är om det är möjligt att uppnå de effekterna även hos äldre? Kan vi med farmakologisk intervention eller fysisk aktivitet öka hjärnans plasticitet, anpassningsbarhet, för äldre? säger Martin Lövdén. ANDERS NILSSON Martin Lövdén professor i kognitiv neurovetenskap med särskild inriktning mot åldrande vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Martin Lövdén föddes i Malmö 1972 och fick sin grundutbildning i psykologi och neurovetenskap vid Salzburgs universitet, Karolinska Institutet samt Lunds universitet. Han disputerade vid Stockholms universitet 2002 med en avhandling om episodiskt minne. Martin Lövdén var postdoc vid Saarlands universitet, Tyskland, samt vid Max Planck Institute for Human Development, Tyskland. Han blev forskarassistent vid Lunds universitet, med finansiering från VR, 2007 och stannade där till Han har också erhållit Sofia Kovalevskajapriset 2006, och har med prissumman fortsatt forska vid Max Planck. Martin Lövdén blev docent Sedan 2010 är han verksam vid ARC, Aging Research Center, KI. Martin Lövdén utnämndes den 1 april 2014 till professor i kognitiv neurovetenskap med särskild inriktning mot åldrande, vid Karolinska Institutet. 14 FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2014