Placeringar till vilken nytta?

Transkript

1 Rapportserie Placeringar till vilken nytta? Utvärdering av ungdomsboende i Timrå kommun Författare: Mona Backlund Rapport: nr 2008:02 ISSN ISBN FoU Västernorrland Kommunförbundet Västernorrland

2 Förord Det har varit roligt att arbeta med utvärderingen av ungdomsboendet. Både på grund av mitt intresse för barn- och ungdomsfrågor men också att som förvaltningschef få en djupare kunskap om en av kommunens egna verksamheter. Jag vill tacka FoU för att jag fått denna möjlighet men framför allt det stöd och hjälp jag fått av min handledare på FoU, Eva Rönnbäck. Jag vill också tacka Ulla Brandström som ställt upp och intervjuat några av de föräldrar som haft ungdomar placerade på ungdomsboendet. Jag har fått insikt i vad det innebär att som personal få ett uppdrag att göra en utvärdering och hur viktigt det är att få tid avsatt för att utföra arbetet. Allt för många gånger säger vi chefer, att visst är det viktigt men du får göra det inom ramen för ditt ordinarie arbete. Trots att jag i min position har stora möjligheter att styra min tid och haft personal som ställt upp för mig, har det många gånger varit tufft att avsätta arbetstid för uppdraget och mycket av arbetet har skett på fritid. Det har också tagit längre tid att slutföra rapporten än vad jag planerade från början, inte bara beroende på tid utan också på att det under arbetets gång dök upp nya frågeställningar som varit intressanta att vidareutveckla. Jag vill rikta ett stort tack till min ledningsgrupp för att ni möjliggjort för mig att anta denna utmaning. 2

3 Innehåll Sammanfattning 4 1. Inledning 7 Uppdrag 7 Bakgrund till start av ungdomsboende 7 Syfte och frågeställningar Metod 11 Intern utvärdering 11 Metodval 11 Forskningsetiska frågor Tidigare forskning 16 Placeringar 16 Sammanbrott/avbrott 19 Öppenvårdinsatser 21 Sammanfattning Beskrivning av verksamheten 25 Socialstyrelsens krav 25 Ungdomsboendets verksamhet 25 Några föräldrars synpunkter Samverkan 29 Socialstyrelsens syn på samverkan 29 Barn och ungdomspsykiatrin 30 Skolan Placeringar och kostnader 34 Antal aktualiseringar och placeringar 34 Vilka ungdomar var placerade på boendet 35 Avslutade placeringar 36 Kostnader Diskussion och slutsatser 39 Litteraturförteckning 45 Bilagor 48 INSKRIVNINGSFORMULÄR 48 Frågor kring samverkan mellan Timrå kommun och Barn- och ungdomspsykiatrin 62 Frågeformulär 63 Frågor kring samverkan mellan skolan och socialtjänsten 66 Frågeformulär 67 Samtycke 70 3

4 Sammanfattning Rapporten är en beskrivning och utvärdering av ungdomsboendet som startade på sensommaren 2005 i Timrå kommun. Målsättningen med att öppna ett eget boende var dels att förstärka och höja kvaliteten i arbetet med placerade ungdomar och dels för att minska de allt dyrare kostnaderna för externa placeringar. Socialnämnden gav förvaltningen i uppdrag att följa verksamheten under två år. I utvärderingen beskrivs ungdomboendets verksamhet, samverkan med skola och barn- och ungdomspsykiatrin samt utfall i placeringar och kostnader. Inom forskningen har man undersökt vilka processer och skeenden som styr och förbättrar placering av barn och ungdomar samt vilka metoder som fungerar bäst respektive sämst vid placering. Enligt forskningen kan kombinationen av skyddande och kompenserande faktorer avgöra om barn mår väl trots sämre förutsättningar än andra. Det finns tre huvudsakliga faktorer för att barn klarar sig mot alla odds och trots stora svårigheter. Det är individuell förmåga och egenskaper, föräldrarnas förmåga att ge barnet en grundläggande trygghet och stöd i stressituationer samt omgivningen, till exempel skolan. Av forskningen framgår också att en genomtänkt plan i samråd med föräldrar och ungdomen ökar möjligheten att lyckas. I Sverige finns det mycket lite forskningsbaserade argument att stödja sig på i valet mellan familjehem och institutionsvård. Man vet egentligen inte om metoden med familjehemsvård eller institutionsvård fungerar och för vilka barn och ungdomar. I dag präglas vård och behandling av privata vårdgivare och övergången till privata aktörer har skett samtidigt som antalet barn som socialtjänsten placerar utanför hemmet har ökat. De senaste åren har inneburit fler och dyrare institutionsplaceringar av unga. Ett vårddygn kostade 2005 mellan kronor per dygn och de genomsnittliga vårdtiderna varade mer än ett år. Inom forskningen är man kritisk till placeringar och menar att det saknas forskningsbaserade argument att stödja sig på. Resurserna kanske istället ska användas till andra insatser som har större utsikter att lyckas. Det bedrivs nationellt många lyckade försök med alternativa lösningar och utvecklingen fortgår. Vid start av behandlingshem är det viktigt att uppdraget är tydligt och att det finns en långsiktig planering. Det gäller även att ha en beredskap för upp och nedgångar i behovet av platser. Hur ska personalen förhålla sig när det inte finns barn och ungdomar att placera, vilken typ av arbetsuppgifter är lämpliga att kombinera med tjänsterna? De vanligast förekommande aktualiseringarna är oro för barn som står för i genomsnitt 58 % under åren 2000 till Andelen aktualiseringar har stigit från 7,2 % år 2000 till 10,2 % år 2006 medan däremot 4

5 andelen placerade barn och ungdomar har minskat med 1 % under samma tidsperiod. Totalt var 21 barn och ungdomar placerade på boendet under perioden. Av dessa var 10 placerade enligt LVU och 11 placerade enligt SoL. Det var sex som placerats på grund av eget beteende och 15 på grund av hemmiljön. Av de 21 barn och ungdomarna var det 15 som avslutade placeringen enligt planering och tre på grund av att boendet stängdes. Efter avslutad placering flyttade 13 hem, motsvarande 71 % av de ungdomar som vistats på boendet. Det är viktigt att det finns en samsyn och gemensam värdegrund i samverkan med andra aktörer, framför allt barnomsorg, skola och barn och ungdomspsykiatrin. Framgångsfaktorer som lyfts fram är struktur för samverkan, gemensamma och kontinuerliga träffar och tydlighet i vars och ens uppdrag. Samverkan med barn och ungdomspsykiatrin har inte utvecklats under den tid som ungdomsboendet varit i gång. Det saknas rutiner för hur samverkan kring utformande och genomförande av en gemensam vårdplan ska se ut. Även samarbetet mellan skola och socialtjänst kan utvecklas genom gemensamma möten på alla nivåer i organisationen och en tätare dialog. Det är också viktigt med tydligheten om vem som är ansvarig och för vad. Det är viktigt med tydlighet i ett tidigt skede kring vad som gäller vid varje placering. Gemensamma arbetsplaner kring ungdomarna som vistas på boendet finns inte, men är önskvärt. Kostnaderna för placeringar har ökat med över 200 % från år 2000 till 2007 med en tillfällig minskning år Ungdomsboendet varade för kort tid för att kunna avgöra om minskningen 2006 beror på boendet eller om det är en tillfällig nedgång av placeringskostnaderna. I en politiskt styrd organisation är det viktigt att alla berörda är klara över sina uppdrag. Politikerna beslutar om vad och tjänstemän om hur (myndighetsutövning) och var (verkställighet). I de diskussioner som varit kring boendet har rollerna inte alltid varit tydliga och därmed också skapat ett otydligt uppdrag till de anställda. I en organisation med hög grad av decentralisering är det också viktigt att utveckla bra instrument för att kontinuerligt följa upp och utvärdera verksamheten. En fråga som blir aktuell i planeringen framåt är om Timrå ska satsa på en nystart av ungdomsboendet eller om resurserna ska satsas på mer förebyggande arbete och eftervård. Samverkan med barnomsorg, skola och BUP måste ligga till grund för socialtjänstens arbete. Skolsociala insatser via mobila team finns på olika ställen i landet och socialtjänsten är huvudman. De arbetar främst på uppdrag från skolan med elever som har skolrelaterade problem. Det kan vara en väg att både bygga upp samarbetet men också för att komma igång med förebyggande arbete i ett tidigt skede. Förebyggande arbete för barn och ungdomar genom tidig intervention i familjen och att arbeta i hemmet 5

6 med både barn och föräldrar är viktigt för att nå ett bra resultat. I de fall barn och ungdomar måste placeras bör uppdraget vara mycket tydligt och planering ske i samråd med skolan. 6

7 1. Inledning Rapporten är en beskrivning och utvärdering av ungdomsboendet som startade på sensommaren 2005 i Timrå kommun. Varje år placeras barn och ungdomar i familjehem eller på institutioner av olika slag. Antalet placeringar har ökat och likaså kostnaderna. Timrå kommun har de fördelar som en liten kommun har men får även ta del av de problem som finns i större orter genom närheten till Sundsvall. Placeringskostnaderna är en tung post inom socialtjänsten och utfallet har i flertalet placeringar inte fått förväntad effekt. Socialtjänsten söker olika former av öppenvårdslösningar som alternativ till placeringar och start av ett ungdomsboende var en del i det arbetet. Uppdrag Socialnämnden gav i samband med beslutet att starta ungdomsboendet förvaltningen i uppdrag att följa upp och utvärdera verksamheten under två år. De frågeställningar nämnden främst ville belysa var kvalitet och kostnader. Ungdomsboendet stängdes vid årsskiftet 2006/2007 vilket medförde att processen inte kunde följas under två år. Anledningen till att ungdomsboendet lades på is var dels att antalet placeringar minskade under hösten och dels att Socialnämnden och förvaltningen hade olika uppfattningar om vilka ungdomar som var lämpliga att placera på ungdomsboendet. Problemen kan bottna i att uppdraget inte var tydligt för personalen vid starten och det politiska trycket att minska kostnaderna för dyra externa placeringar. Det som också påverkade beslutet om att ta time out för ungdomsboendet var den nya arbetstidslagen som innebar kortare men fler arbetspass. Personal aviserade att de skulle bli tvungna att säga upp sig på grund av ökade kostnader för resor till och från arbetet. Bakgrund till start av ungdomsboende Socialnämndens ansvar Socialtjänstens insatser för barn och ungdomar regleras av socialtjänstlagen (SoL), lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och föräldrabalken (FB). Socialnämnden ska enligt 5 kap. 1 SoL verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. Nämnden ska också i nära samarbete med hemmen, sörja för att barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd de behöver och, om hänsyn till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet. 7

8 Utvecklingen i landet för barn och ungdomar Barn och ungdomsvården har under de senaste åren genomgått stora förändringar. Antal ärenden och insatser har ökat, och kostnaderna har stigit. Betoningen av barnperspektivet, kravet på ett mer varierat utbud av insatser och en tydligare struktur har påverkat handläggningen. Det har skett en ökning av antalet placerade barn och ungdomar under de senaste åren. Institutionsplaceringarna har blivit fler och familjehemsplaceringarna färre. Denna förändring kanske kan förklaras av att barn och ungdomars problem har förvärrats eller att det helt enkelt är mycket svårare att hitta familjehem idag samtidigt som utbudet av institutioner har ökat. Något entydigt svar går inte att utläsa i litteraturen. I Socialstyrelsens lägesrapport (2004) konstateras brister när det gäller eftervård för ungdomar som vistats på institution eller familjehem. Placeringarna blir långa på grund av rädslan för att flytta hem ungdomarna utan att kunna erbjuda en bra planering för fortsatt arbete på hemmaplan. Det försvårar också för ungdomarna att hålla/återknyta kontakten med sin egen familj och det egna nätverket. Genom ett strukturerat arbete i nära samarbete med ungdomens eget nätverk kan man undvika alternativt korta ner tiden för externa placeringar. Socialstyrelsen säger vidare att det finns en tydlig tendens att målgruppen för socialtjänstens insatser vidgas. Utvidgningen av målgruppen har enligt Socialstyrelsen orsakats av både samhälls och attitydförändringar. Lägesrapporten ger exempel på samhällsfaktorer som förändrade familjemönster, attityder till alkohol och droger samt den etniska mångfalden. Attitydförändringar bedöms ha samband med större förväntningar på samhället i kombination med att det inte är lika tabubelagt att ha kontakt med socialtjänsten längre (Socialstyrelsen 2004). Det finns enligt Socialstyrelsen en tydlig utvecklingstrend att arbetet utanför myndighetsutövningen ökar. Trenden innebär att barn, ungdomar och deras familjer numera även kan få kvalificerade stöd och behandlingsinsatser utan krav på föregående utredning och biståndsbeslut. Det finns en medveten strävan mot ett nytt förhållningssätt. Drivkraften i utvecklingen är att nå familjer i ett tidigare skede. Utvecklingen motiveras också av en attitydförändring, där sociala tjänster erbjuds och inte biståndsprövas. Kommunerna har enligt Socialstyrelsens rapport byggt upp stöd och behandlingsinsatser i öppna former för barn, ungdomar och familjer under den senaste tioårsperioden. Ofta har drivkraften varit att minska de ökande kostnaderna för institutionsvård (Socialstyrelsen 2005). 8

9 Kommunernas kostnader för socialtjänstens insatser till barn och ungdomar var 2003 ca 10,6 miljarder kronor. Merparten avsåg vård utanför det egna hemmet, antingen på institution eller i familjehem var kostnaden drygt 10,9 miljarder och 2005 ca 11,2 miljarder. Ökningen för barn- och ungdomsvården har varit ca 18 % under talet och kostnaderna fortsätter att stiga (Socialstyrelsen 2005 & Socialstyrelsen 2006). En mycket aktuell fråga i Socialstyrelsens och Länsstyrelsens gemensamma tillsynsrapport (2005) är placeringstiderna och hur institutionsvården ska kunna länka över till öppenvården i utslussningsfasen. I pågående öppenvårdsärenden med belastade ungdomar finns ofta ett behov av en kortare placering för att få struktur på en kaotisk situation. Detta nya behov har institutionerna hittills generellt haft svårt att tillmötesgå (Socialstyrelsen & Länsstyrelsen 2005). Samverkan Socialstyrelsen och Länsstyrelsen konstaterar att samarbetet, mellan barn och ungdomspsykiatrin (BUP) och socialtjänsten, om utsatta barn måste utvecklas. Enligt rapporten får många barn i behov av barnpsykiatriska insatser inte det stöd de behöver, varken i öppenvården eller då det är aktuellt med heldygnsvård i frivilliga former. Kommunen har det yttersta ansvaret för personer som vistas i kommunen och att de får det stöd och den hjälp som de behöver (2 kap 2 Socialtjänstlagen). Att kommunen har det yttersta ansvaret innebär ingen inskränkning i det ansvar som ligger på annan huvudman. Landstingen är skyldig att erbjuda en god hälso- och sjukvård till dem som är bosatta inom landstinget (3 Hälso- och sjukvårdslagen). När det gäller initiativ till samverkan vilar enligt lagen ett tyngre ansvar på socialtjänsten. Socialnämnden skall gällande barn och ungdomar som riskerar att fara illa, aktivt verka för att samverkan kommer till stånd. Hälso och sjukvården har en motsvarande skyldighet att delta i samverkan som initieras av socialtjänsten (Socialstyrelsen & Länsstyrelsen 2005 s.24). I rapporten konstaterar de att barn och ungdomar med komplexa behov på grund av psykosociala problem och psykiska sjukdomar ofta behöver gemensamma insatser från BUP och socialtjänsten och att en förutsättning för ett bra omhändertagande av dessa barn och ungdomar är att verksamheterna samverkar med varandra. Rapporten visar att såväl BUP som socialtjänsten ser behovet av att samverka både på individnivå och på övergripande nivå. Den visar också att samverkan inte är formaliserad i individärenden förutom vid sexuella övergrepp. Det förekommer sällan gemensamma vårdplaner utan planering och 9

10 överenskommelser dokumenteras av respektive verksamhet. Framgångsfaktorer som lyfts fram i rapporten är struktur för samverkan, gemensamma och kontinuerliga träffar, gemensam planering och tydlighet kring vars och ens uppdrag. Verksamheterna behöver skapa ramar och rutiner, tydliggöra ansvar och roller samt kontinuerligt avsätta tid för möten och dialog. Viktigt är också att samverkan är förankrad på alla nivåer i organisationen och att förutsättningar för samarbete skapas på ledningsnivå. I rapporten konstateras också att det saknas samarbetsavtal och att samarbetet är avhängigt personer och eldsjälar. Det behövs även ett tydliggörande av möjligheter och begränsningar för att förväntningarna på varandra ska bli realistiska (Socialstyrelsen & Länsstyrelsen 2005). Med utgångspunkt från dessa bakgrundsfaktorer som nämndens ansvar, utvecklingen av placeringar och behov av samverkan beslutade Socialnämnden att starta ett ungdomsboende i Timrå kommun. Målsättningen var dels att förstärka och öka kvaliteten i arbetet med placerade ungdomar samt minska kostnaderna för externa placeringar. Det samlade beslutsunderlaget ligger till grund för de frågeställningar som utvärderingen utgår från. Syfte och frågeställningar Det primära syftet med denna utvärdering har varit att få kunskap om placering på ungdomsboende i egen regi, hur samarbetet med andra aktörer ser ut och om insatserna inneburit minskade kostnader för socialtjänsten. Med utgångspunkt från syftet har jag valt att belysa följande områden: Ungdomsboendets verksamhet. Samverkan med skola och barn och ungdomspsykiatrin. Verksamhetens utfall i antal placeringar och kostnader 10

11 2. Metod I detta kapitel presenteras de metoder jag använt för att svara mot syftet. Jag inleder emellertid med en diskussion kring fördelar och nackdelar med intern utvärdering. Kapitlet avslutas med etiska överväganden. Intern utvärdering Det finns olika infallsvinklar när det gäller intern utvärdering. En av fördelarna med intern utvärdering är att utvärderaren är väl insatt i försöket och vet vilka avsikterna är. Hon/han vet också hur verksamheten fungerar, kan dess språk och speciella förhållanden och kan därmed mer inträngande belysa vad som sker. Det finns ett engagemang i de idéer som ligger bakom försöket och en person i organisationen har ofta lättare att beskriva resultaten så att de är direkt användbara praktiskt i verksamheten. Däremot finns det risk för att en intern utvärderare bortser från eller tonar ned misslyckanden och ger det som gått bra en övertoning. En person utanför organisationen kanske kan göra ett mer allsidigt belysande av verksamheten eftersom det inte finns några bindningar till den. En extern utvärderare kan också ha distans till det som sker och har möjlighet att överblicka fler verksamheter än den som utvärderas (Karlsson 1999). Medveten om riskerna valde jag att genomföra denna utvärdering själv. Att utvärdera en verksamhet i den egna förvaltningen ger värdefulla insikter över vår egen förmåga att hantera och utveckla arbetet med barn och ungdomar, en insikt som inte alltid går att få enbart genom litteraturstudier. Valet av att genomföra en intern utvärdering har påverkat valet av metoder. Enkäter har använts och intervjuerna med vårdnadshavare har genomförts av annan person i förvaltningen. Handledaren har i detta sammanhang haft stor betydelse. Metodval Utvärderingen består av både en kvantitativ och en kvalitativ del. I den kvantitativa delen ligger statistikuppgifter som grund. Centrala utfallsmått har varit antal placeringar, kostnader för placeringar och boendets drift samt antal sammanbrott/avbrott och grund för dessa. I den kvalitativa delen av utvärderingen används dokumentanalys, intervjuer/enkäter och litteraturstudier. Ett kännetecken på kvalitativa metoder är flexibiliteten, men också att det inte går att dra några generella slutsatser. Det handlar om att försöka tränga ner på djupet och det i sin tur innebär att resultatet endast kan tolkas för de personer som ingår i utvärderingen. För att ändå få en djupare och mer allmän kun- 11

12 skap har jag, där så varit möjligt, analyserat denna studies resultat mot tidigare forskning. Den kvalitativa delen av utvärderingen är tänkt att ge en bild av inblandade aktörers syn på ungdomsboendet, men också kunskap om vad som varit bra och vad som kan förbättras. Att kombinera olika metoder ger ett bredare perspektiv och förhoppningsvis en säkrare grund för tolkningen av resultatet (Repstad 1993). Under vägen har det dykt upp nya problem och frågeställningar som påverkat uppläggningen av enkäter och intervjuer. Metoderna har varvats beroende på frågeställningar men också på de resultat som framkommit under arbetets gång. Statistikuppgifter Statistikuppgifter har hämtats från socialtjänstens verksamhetssystem Procapita. Den grupp som omfattas av utvärderingen är ungdomar år i Timrå kommun. Valet av åren är dels för att statistikuppgifterna är tillförlitliga under den perioden och dels för att få en jämförelse över tid. Även antalet aktualiseringar under samma tidsperiod är intressant att jämföra. Statistik om antalet ungdomar boende i Timrå kommun har hämtats från SCB, folkmängd efter region, ålder och tid. Från kommunens ekonomisystem redovisas kostnader för externa placeringar. Tyvärr går det inte att särredovisa kostnaderna för ungdomar år, inte heller att särskilja kostnader för olika typer av placeringar (SoL och LVU). Ekonomisystemet redovisar kostnaderna totalt för barn och ungdomar upp till det att de fyller 18 år. Dokumentanalys Dokumentanalys låter väldigt ambitiöst men i det här sammanhanget står det för genomgång och sammanfattning av de dokument som finns vid socialtjänsten. Dokumentanalysen är tänkt att ge vissa texter status som källa eller data för själva utvärderingen i ett deskriptivt syfte. Det finns många olika typer av texter som kan vara aktuella att studera inom ramen för utvärderingen. Urvalet har gjorts utifrån deras betydelse av förståelse för bakgrund och sammanhang i utvärderingen. Dokument som varit aktuella är Socialnämndens protokoll, ekonomiska rapporter, förvaltningens verksamhetsplan samt ungdomsboendets planer och verksamhetsbeskrivning. Ett problem har varit att boendets start har handlagts och beslutats under ekonomipunkten på Socialnämndens sammanträden och protokollen är inte särskilt uttömmande när det gäller verksamheten. Det innebär att texter som finns före utvärderingens start kan ställa till problem när det gäller att ta ställning till dessa som källmaterial. För att få svar på frågor kring ungdomarna, antal och grund för sammanbrott (avbrott) har uppgifter från personalens dokumentation an- 12

13 vänts. Personal på boendet har använt sig av formulär konstruerade av Kyhle Westermark och Sallnäs för inskrivning, utskrivning och uppföljning. Dessa formulär har konstruerats i samband med deras pilotstudie för att komplettera sin datainsamling. Metoden bygger på att personalen fyller i tre formulär (bilaga 1). Inskrivningsformuläret tar upp ungdomens bakgrund, vårdhistoria och uppgifter om övriga inskrivna ungdomar. Utskrivningsformuläret tar upp ungdomens situation och sociala förhållanden när de skrivs ut och uppföljningsformuläret efter sex månader följer upp vad som hänt med ungdomen efter avslutad placering. Ett problem har varit att personalen av olika skäl inte fyllt i alla tre formulären för alla inskrivna ( Kyhle Westermark & Sallnäs 2004). Efter genomgång av den dokumentation som finns i ungdomarnas inskrivnings och utskrivningsformulär, daganteckningar och journaler har jag valt att ta med det som är relevant för utvärderingens syfte. Hänsyn har tagits till att de sociala utredningarna är ett värderande dokument, det vill säga normativa. Det är viktigt att den som utvärderar försöker sätta sig in i vilka tankesätt och utgångspunkter socialarbetare har när det gäller placeringar. Detta har skett genom litteraturstudier. En journal innehåller mer eller mindre uttalade värderingar av vad som är bra och vad som är mindre bra (Eriksson 2002). Enkäter/intervjuer Enkäter och intervjuer har använts för att få fram värdefulla synpunkter på vad som varit bra med ungdomsboendets verksamhet och vad som behöver förbättras eller helt förändras. Enkäter liknar i mycket personliga intervjuer men den principiella skillnaden är att vid användandet av enkäter fylls svaret på frågorna i av personerna själva och någon intervjuare finns inte närvarande (Trost 2001). I denna utvärdering vänder sig enkäterna till en speciellt utvald målgrupp för att få svar på hur samarbetet mellan personalen på boendet, skolan och BUP (Barn och ungdomspsykiatrin) fungerat. En enkät har besvarats gemensamt av personalen på BUP. Enkäten bestod av nio (9) strukturerade frågor med öppna svar. Enkäten bygger på det möte som socialtjänsten och BUP hade inför starten av ungdomsboendet och handlar till största delen om nuvarande och framtida samverkan. Enkäten är besvarad av en person som har svarat efter att ha delgivit arbetsgruppen (team 1) frågorna som de fått möjlighet att kommentera (bilaga 2). En strukturerad enkät med öppna svar innehållande sju (7) frågor skickades ut till de två skolområdena i Timrå kommun (bilaga 3). Skolan föredrog en personlig träff för samtal kring frågorna istället för att fylla i enkäten. Vid samtalet deltog de två områdesrektorerna, två 13

14 rektorer, en skolkoordinator och biträdande skolchef samt individ- och familjeomsorgens verksamhetschef inom socialtjänsten och jag själv i rollen som utvärderare. Intervjuer kan göras med strukturerade frågor som är relevanta i förhållande till syftet med utvärderingen. Fördelen med intervjuer är att det ges möjlighet att ställa följdfrågor som kan ge ny information. Intervjuer med föräldrar till sju av ungdomarna har genomförts av medarbetare som i sitt dagliga arbete arbetar inom ett annat verksamhetsområde. Ett strukturerat frågeformulär har använts som stöd men de intervjuade fick prata fritt och intervjun varvades med föräldrarnas egna inlägg och frågor. Intervjuerna genomfördes båda via telefon och personliga möten. Deltagarna fick välja om deras samtal skulle spelas in på bandspelare eller om intervjuaren skulle göra anteckningar under samtalet. Efter samtalet lästes anteckningarna igenom gemensamt för att försäkra sig om att innehållet stämde med det som sagts. Målgruppen för intervjuerna var alla föräldrar som haft sina barn placerade på boendet. Bortfallet består av de personer som inte lämnat samtycke och därutöver en förälder som inte var anträffbar och ett telefonnummer var inte längre aktuellt. Det är en liten undersökningsgrupp men deras synpunkter är viktiga för utvärderingen av ungdomsboendet. Det går inte att dra någon generell slutsats men däremot framkommer önskemål och synpunkter som är av vikt vid fortsatt arbete med barn och ungdomar inom förvaltningen. Personalen har intervjuats om boendets verksamhet och uppdrag dels i grupp men även individuellt. Frågor har ställts under tiden som verksamheten pågick men även efter det att boendet stängts. Planeringen var från början att en intervju med respektive ungdoms kontaktperson skulle genomföras kring ungdomens problematik och insatser men på grund av den snabba stängningen blev valet istället att genomföra intervjun kring verksamheten. Litteraturstudier Litteraturstudier har varit en stor del av utvärderingens arbete för att ta fram relevanta frågeställningar och metoder i förhållande till uppdraget samt teoretiska utgångspunkter. Valet har bland annat varit litteratur som har anknytning till barn och ungdomar och litteratur kopplad till placeringar. Jag har även försökt hitta litteratur för att se om det finns goda exempel på verksamheter som lyckats och där det går att koppla insatser till resultat i arbetet med barn och ungdomar. 14

15 Forskningsetiska frågor Det är viktigt att personerna är informerade om utvärderingens syfte, att deltagandet är frivilligt och att de när som helst kan avbryta sin medverkan. Ett skriftligt medgivande (bilaga 5) har inhämtats av ungdomarnas vårdnadshavare som även informerats om att det är kommunens förvaltningschef som gör utvärderingen. Det är inte alla som samtyckt till att delta i utvärderingen och uppgifter om dessa ungdomar bortsett från rena statistikuppgifter finns därför inte med i rapporten. Trots att det är få föräldrar som intervjuats så kan samtalen ändå bidra till att ge en bild av ungdomsboendets verksamhet och vilka svårigheter som kan uppstå. 15

16 3. Tidigare forskning Under detta kapitel redovisas tidigare forskning och studier när det gäller placeringar i olika vårdmiljöer. Varför placeras barn och ungdomar? Är placeringar av godo eller av ondo? Vad ökar respektive minskar risken för sammanbrott? Finns det bättre lösningar än placeringar? Placeringar Varför placeras barn och ungdomar och till vilken nytta? Placering av barn och ungdomar i familjehem eller i hem för vård eller boende kan göras med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Barn som far illa (miljöärenden) och ungdomar som utsätter sin hälsa för påtaglig risk (beteendeärenden) aktualiseras oftast genom anmälningar. Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdomar samt myndigheter inom hälso och sjukvården och socialtjänsten är enligt Socialtjänstlagen, (2001:453, 14 kap. 1 ) skyldiga att genast anmäla till Socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att barn eller ungdomar far illa. Socialnämnden skall I nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet ( SoL kap. 5 1 ). Barn- och ungdomsvården är den verksamhet inom socialt arbete som innehåller mycket långtgående ingripanden i människors liv men där dessa interventioners nytta sällan är belagda i utvärderingar eller i annan forskning. Det vanligaste skälet till att socialtjänsten ingriper i ungdomars liv är olika former av beteendeproblem hos den unge/unga, t ex kriminalitet. Det finns en omfattande utvärderingsforskning utanför Sverige som har kunnat visa på olika förebyggande program eller behandlingsmetoder som uppnått avsedda positiva effekter men få av dessa metoder har utvärderats i Sverige (Denwall & Vinnerljung 2006). Vad är det som kan leda till omhändertagande av barn och ungdomar? Eriksson (2002) har gjort en kunskapsöversikt beträffande insatser och resultat av placeringar av barn och ungdomar i familjehem och på institution. De frågor hon ställt i sin utvärdering handlar om vilka processer och skeenden som styr och förbättrar placering av barn och ungdomar samt vilka metoder som fungerar bäst respektive sämst vid placering av barn och ungdomar. Enligt Eriksson är det föreningen av olika riskfaktorer och ingen enskild riskfaktor som avgör om barn far 16

17 illa och likväl kan kombinationen av skyddande och kompenserande faktorer avgöra om barn mår väl trots sämre förutsättningar än andra. Negativa faktorer för placerade barn tycks vara risken för rotlöshet och att barnen tappar kontakten med sin biologiska familj. Ökad risk för rotlöshet finns när barn placeras i främmande familjehem utanför sin släkt och sitt nätverk. Även bristen på grundtrygghet och positiva förebilder eller utvecklingsmöjligheter kan vara ogynnsamma faktorer inför barnens framtid. Det finns, enligt Eriksson, tre huvudsakliga faktorer till att barn klarar sig mot alla odds och trots alla svårigheter. Det är individuell förmåga och egenskaper, föräldrarnas förmåga att ge barnet en grundläggande trygghet och stöd i stressituationer samt omgivningen och de externa stödsystemen t ex i skolan. Enligt Eriksson så saknas det välgrundade kriterier för omhändertaganden och det saknas samstämmighet mellan olika yrkesgrupper och enskilda handläggare beträffande behovet av placeringar. Eriksson menar att planeringen vid placeringen av barn och ungdomar måste ske i samråd med föräldrar och ungdomen och att de måste vara delaktiga i hela processen. En genomtänkt plan vid placering ökar möjligheterna att lyckas. Planen måste också följas upp och leda till förslag på hur man ska gå vidare, vilken sorts förändring man önskar. Det är också viktigt att socialtjänsten redan från början informerar tonåringen och dennes/dennas föräldrar om risken för sammanbrott/avbrott samt ha en beredskap för alternativa lösningar. Utländska studier visar att institutionsvård ger en sämre grund för övergången till vuxenlivet än ett familjhem och institutionsplaceringar är dessutom dyrare än familjehemsplaceringar. I Sverige finns det mycket lite forskningsbaserade argument att stödja sig på i valet mellan familjehemsvård och institutionsvård. Man vet egentligen inte om metoden med familjehemsvård eller institutionsvård fungerar och för vilka barn och ungdomar (Eriksson 2002). En strategi att använda resurserna bättre kan vara att satsa på öppenvården och undvika familjehems- och institutionsplaceringar. I vissa fall kan alternativet vara öppenvårdsprogram med barnet eller tonåringen boende i hemmet. Placering och behandling skulle kunna kombineras med individuellt anpassade boendeformer där man skiljer vård från boende ( Eriksson 2002 s. 63). I vetenskaplig litteratur framhålls idag ofta stora risker med att försöka behandla eller påverka besvärliga ungdomar i grupp. I flera studier av sådan behandling har ungdomarna blivit mer benägna att missbruka eller begå brott. Trots detta har institutionsvård av barn och ungdomar ökat i Sverige de senaste 25 åren, framför allt behandling av yngre tonåringar med beteendeproblem i privatägda behandlingshem. För några år sedan dominerade miljöterapi i institutionernas egna beskrivningar av sin verksamhet. Men analyser av utländska studier visar att 17

18 miljöterapi har svaga eller inga effekter för ungdomar med antisociala beteendeproblem ( Denvall & Vinnerljung 2006). Socialt arbete med dessa ungdomar innehåller följaktligen rimligtvis ett stort etiskt problem: med hjälp av tvång, hot eller övertalning placerar socialarbetare tonåringar i olika typer av behandling där man inte vet om behandlingen har positiva, neutrala (ingen nytta, inget fördärv) eller skadliga effekter på barnet. (Denvall & Vinnerljung 2006 s.20). Institutionsvård Sallnäs (2005) skriver i sin artikel att spelreglerna för institutionsvården förändrades i samband med socialtjänstlagen Hon har med sin studie velat belysa vilka slags aktörer som finns på fältet och deras etableringsprocess. Sallnäs belyser även hur företrädare för de enskilda behandlingshemmen ser på sin roll samt vad som styr de privata hemmens avgiftsnivåer. I dag präglas fältet mer och mer av privata vårdgivare som handelsbolag, aktiebolag och stiftelser. De bjuder ut vård/behandling till kommunernas socialtjänst. Övergången till privata aktörer har skett parallellt med en ökning av antalet barn som socialtjänsten placerar utanför hemmet. Även andelen barn som placeras på institution har ökat. De senaste åren har inneburit fler och dyrare institutionsplaceringar av unga. En allt större del av individ och familjeomsorgens budget i kommunerna går till placeringar. Socialtjänsten har en mängd institutioner att välja mellan och det är ibland stora skillnader i kostnad. Av de privata HVB hem som ingick i studien framgår att det är en stor variation i vårdavgifter. Ett vårddygn kan kosta mellan kr och kr per dygn och 90 % av de genomsnittliga vårdtiderna varar mer än ett år för barnen. För att socialtjänsten ska få kunskap om i vilken utsträckning HVB hemmen uppnår sina mål med behandlingen krävs kriterier för att bedöma vårdens kvalitet och utfall. Det behövs också systematiska utvärderingar och uppföljningar. Tyvärr visar studien på att det är få kommuner som efterfrågar sådan kunskap när placering ska göras (Sallnäs 2005). Vård i enskilda HVB-hem har en tendens att bli långvariga. Studien av barn och ungdomar placerade 1991 visar att medianplaceringen varade i 19 månader. I den beräkningen ingår även placeringar som avslutats oplanerat (dvs. med sammanbrott). Vid beräkningar av placeringar som avslutats enligt planering är medianvårdtiden för enskilda HVBhem 26 månader. I uppföljningen av barn och ungdomar placerade 1991 skedde nästan varannan placering (47 %) mer än tio mil från barnens hem. Detta beror förmodligen på att HVB-hemmen har hela landet som upptagningsområde. Institutionsplaceringarna svarade för 40 % av alla de nya placeringarna som gjordes under 1991 och drygt hälften av dessa hem var små institutioner med 1-4 platser (Vinnerljung m.fl 2001). 18

19 Sammanbrott/avbrott Definition av sammanbrott De definitioner av sammanbrott/avbrott som ofta används i litteraturen är uppdelad i tre olika typer av sammanbrott; tydliga sammanbrott, tveksamma sammanbrott och misstänkta sammanbrott. Tydliga sammanbrott är när institutioner avbryter vården i strid med vad socialtjänsten önskar, när ungdomarna rymmer eller vägrar stanna kvar eller när socialtjänsten avbryter placeringen på grund av missnöje med vården. Tveksamma avbrott används när föräldrarna samtyckt till frivillig vård men ändrar sig och vill att vården ska avbrytas i uppenbar strid med vad socialtjänsten vill. Misstänkta sammanbrott används när både institutionen och socialtjänsten är överens om att vården ska upphöra, men där det finns skäl att tro att det egentligen är en omdefiniering av sammanbrott (Vinnerjung m.fl 2001 & Johansson m.fl 2006). Förekomst av sammanbrott säger inte något om effekten av insatsen men är ändå en viktig aspekt på outcome av en placering för den vårdansvariga kommunen. Det innebär för kommunen att den vård man planerat med ofta dyra vårdavgifter inte har kunnat genomföras. Vinnerljung m.fl säger i sin rapport att det är tveksamt om det är meningsfullt att bedriva, köpa eller utvärdera en viss typ av vård om en stor del av placeringarna havererar. Resurserna kanske istället ska användas till andra insatser som har större utsikter att lyckas. Sammanbrott är i litteraturen traditionellt kopplade med negativa effekter. Det är också troligt att sammanbrott i sig kan skapa eller förstärka problem hos placerade barn och ungdomar och därigenom öka risken för nya sammanbrott. Avbrutna behandlingar och sammanbrott är oönskade och tenderar att försämra resultaten i vården av ungdomarna. Sammanbrott under tonårstiden som också inneburit skolbyten försvårar omhändertagna barns chanser att klara skolan och en rad studier visar också att sammanbrott är oönskade och smärtsamma erfarenheter för ungdomarna (Vinnerljung m.fl 2001). Förekomst och orsaker till sammanbrott En utvärdering har genomförts av Jourhemspoolen i Solna. Studiens resultat visar att i deras undersökningsgrupp på 102 ungdomar år i jourhem, är det ungdomarna som avbryter i 43 % av fallen, jourhemmet i 32 %, socialtjänsten i 25 % och föräldrarna i 0 % av sammanbrotten. Det är ungdomen som står för de flesta avbrotten genom rymning eller vägran att återvända till jourhemmet. I vart tredje fall är det jourhemmen som avbryter och då handlar det främst om att ungdomarna har så pass allvarliga problem att jourfamiljen inte klarar av ungdomarna. I deras utvärdering kan man bland annat se att det finns ett starkt samband mellan sammanbrott och relationsproblem. Det finns också ett samband mellan ungdomars asocialitet (brottslighet, våld och missbruk) och sammanbrott (Johansson m.fl 2006). 19

20 Orsaker till sammanbrott/avbrott Centrum för utvärdering av socialt arbete (CUS) vid Socialstyrelsen står bakom en rapport om dygnsvård av tonåringar (Vinnerljung m.fl 2001). Undersökningen är en av de få, större studier, som gjorts av den sociala barn och ungdomsvården i Sverige. Studiens fokus ligger på sammanbrott i familjehemsplaceringar och på institution. Undersökningen utgår från alla placeringar av åringar i hela riket som påbörjades 1991, från Socialstyrelsens historiska barnavårdsregister. Efter urval och bortfall blev det 776 ungdomar som var med om 922 påbörjade placeringar Det motsvarar 70 % av alla åringar som placerades Varje placering har följts i högst fem år genom aktstudier och resultatet visade att drygt 30 % av alla placeringar bröt samman inom fem år. Sammanbrotten utlöstes vanligen av barnet själv eller av vårdmiljön. Författarna har kommit fram till ett antal bakgrundsfaktorer som statistiskt ökar eller minskar risken för sammanbrott och vissa faktorer visade återkommande, starka samband med sammanbrottet. Det handlar dels om faktorer i miljön och dels om faktorer hos ungdomarna. Minskad risk för sammanbrott Placering i släktinghem Placeringen är 10 mil eller längre från hemmet Familjehemmet har tidigare erfarenhet Ökad risk för sammanbrott Nya placeringar orsakad av ett tidigare sammanbrott Flera personer och/eller myndigheter arbetar med placeringen Yngre biologiska barn i familjehemmet Barn med asocialt beteende Barn med tydlig diagnos på psykisk störning/ohälsa Barn placerade hos släktingar är enligt litteraturen det bästa placeringsalternativet för att minimera risken för sammanbrott. I Sverige har det funnits vissa tveksamheter när det gäller att placera barn hos släktingar utifrån tanken att de problem som medförde beslut om placering också skulle finnas i släkten. Resultat från senare forskning visar däremot på motsatsen. Släktskapet innebär betydelsefulla band till varandra som ökar chansen för att placeringen inte ska avbrytas även om bekymmer uppstår på vägen. I den omarbetade socialtjänstlagen har 20

21 man tagit fasta på detta och säger att man i första hand ska undersöka om någon i släkten eller nätverket kan ta emot de barn som är aktuella för placering (Vinnerljung m.fl 2001). Lärdomar för det sociala arbetet Vinnerljung m.fl menar att deras resultat får implikationer (följder) för det sociala arbetet med barn och ungdomar. Enligt rapporten innebär det bl. a att ungdomars samtycke bör problematiseras och tas på allvar i högre utsträckning. Ungdomar, föräldrar och andra berörda bör informeras om risken för sammanbrott och socialtjänsten bör ha en reservplan vid varje tonårsplacering. Sammanbrott vid placeringar i dygnsvård bör dokumenteras systematiskt, av såväl kommuner som institutioner. Förekomst av sammanbrott kan vara en del i de kvalitetsmått som både kommunen och institutionerna använder sig av. Kommunen borde inför valet av institution ta del av vilka typer av placeringar som slutat i sammanbrott och vilka som håller, skälen till sammanbrott samt hur institutionen hanterar sammanbrott. På samma sätt borde också kommunen dokumentera sammanbrott, i en egenutvärdering, för att lära av vad som skett och bättre kunna göra en bedömning av behovet av stöd eller andra insatser. Kommunen behöver också utveckla och systematiskt utvärdera de stödinsatser, som är direkt riktade mot placeringen, som ges av socialtjänsten. Rapporten visar också att det finns starka skäl till att utveckla alternativ till traditionella dygnsvårdsplaceringar för ungdomar, både ekonomiskt och resultatmässigt. Öppenvårdinsatser Nationellt arbete med öppenvårdinsatser Winnerljung m.fl (2001) och Eriksson (2002) är kritiska till att vi inom socialtjänsten stirrar oss blind på placeringar som enda lösningen till ungdomars problem. De menar att det är för lite diskussion kring alternativa lösningar. Nationellt genomförs och utvecklas trots allt olika former av öppenvårdslösningar. Socialstyrelsen (2006) genomförde en kartläggning av öppenvårdsinsatser som gavs med stöd av socialtjänstlagen till enskilda barn, ungdomar eller familjer under det första halvåret Kartläggningen resulterade i sex kategorier; programverksamhet, riktad dagverksamhet, socialpedagogisk insats, skolsocial insats, kvalificerat nätverksarbete och enskilt samtalsstöd. Socialstyrelsen konstaterar att det finns många olika former av öppenvårdsinsatser i kommunernas socialtjänst och att utvecklingen fortgår. Socialstyrelsen kan också se en tendens till utvecklingen av en mer serviceinriktad öppenvård där allt fler insatser ges utan att utredning genomförs och biståndsbeslut fattas. 21

22 Programverksamhet är en insatsform som syftar till att påverka barnets eller familjens kunskaper, färdigheter och/eller beteenden. Främsta kännetecknet är att det finns ett på förhand framtaget program. Det kan vara program för unga lagöverträdare, verksamhet för barn/unga med missbrukande föräldrar, riktad föräldrautbildning mm. Kan ges som bistånd men även som service i kommunen. Riktad dagverksamhet är en insats som syftar till att påverka barnets eller familjens livssituation genom en strukturerad verksamhet under en längre sammanhållen tid. Riktad dagverksamhet kan vara en insats dit barnen/ungdomarna eller familjen kommer till flera dagar i veckan. Fokus ligger på att hjälpa föräldrar att se sina barn på ett nytt sätt och få stöd i att knyta an på nytt. Dagverksamheten kan vara i samverkan mellan socialtjänst, skola, BUP och fritidsförvaltning. Socialpedagogisk insats är ett arbetssätt som syftar till att påverka barnets/den unges och/eller familjens situation genom att pedagogiskt använda aktiviteter och upplevelser i vardagen. Insatsen är ett stöd som utgår från vardagens aktiviteter och upplevelser. Det kan vara en socialarbetare som tillsammans med en familj eller barn/ungdom ger stöd så att de själva klarar av en uppgift. Insatserna sker ofta i hemmet och handlar om att arbeta med de svårigheter som kan uppstå, t ex gränssättning och omsorg om barnen, planering av matlagning eller ekonomi. Skolsocial insats är en insatsform som syftar till att genom förstärkt socialt stöd i skolsituationen och samarbete med hemmet möjliggöra för barnet/den unge att alltjämt vara integrerat i ordinarie skola. Insatsen syftar till att barn och unga ska få stöd för att kunna finnas kvar i den ordinarie skolmiljön. En del stödinsatser som ges har inneburit att barnen/ungdomarna separerats från ordinarie skolmiljö och placerats i specialskolor osv. Detta kan leda till en negativ självbild och känslan av utanförskap förstärks. Den skolsociala insatsen sker ofta i samarbete mellan skola och socialtjänst och syftar till ett integrerat stöd. I vissa fall innebär det att en verksamhet arbetar med en gemensam kartläggning och behovsanalys och det finns exempel på gemensamma utredningsenheter mellan skola och socialtjänst. Det finns också mobila team där socialtjänsten är huvudman men arbetar främst på uppdrag från skolan med elever som har skolrelaterade problem. Kvalificerat nätverksarbete är ett arbetssätt som syftar till att påverka barnets/den unges livssituation genom att mobilisera och/eller intervenera i ett stödjande nät av personer bland släkt, vänner och professionella kring barnet/den unge. Metoden innebär att man inte i första hand fokuserar på det enskilda barnet/ungdomen utan på hur människor fungerar i det nätverk de ingår i. Insatsformen förekommer som nätverksslag, MST (multisystemisk terapi) eller andra former av kvali- 22

23 ficerat nätverksarbete. Nätverksmöten kan användas för att mobilisera en bredare grupp i ett gemensamt åtagande för att reda ut meningsskiljaktigheter och få ett mer allsidigt beslutsunderlag. Enskilt samtalsstöd är en insats som syftar till att stödja barnet/den unge eller familjen genom enskilda samtal av rådgivande eller behandlande karaktär. Inom denna kategori finns allt från rådgivande samtal till ingående samtalsstöd med terapeutiska ambitioner t ex familjeterapi. Insatsen ges som enskilt samtalsstöd familj/föräldrar eller enskilt samtalsstöd barn/ungdom. Socialstyrelsen lyfter också fram öppenvård i andra former i sin kartläggning. Det handlar om allmänt förebyggande verksamhet som t ex familjecentraler, lägerverksamheter, hemmahosare, ungdomsteam eller socialpedagoger i öppenvård och andra kombinerade insatser. Socialstyrelsens kartläggning visar på det differentierade innehållet i socialtjänstens öppenvårdsinsatser och att den är relativt omfattande och att utvecklingen av den fortgår alltjämt (Socialstyrelsen, 2006). Ett exempel på nära håll är Sundsvalls familjeresursteam (FRT) som permanentades hösten 2004 efter att ha drivits som ett projekt under ett år. Verksamheten beskrivs i FoU Västernorrland rapport Allians, hopp och förändring. FRT har till uppgift att ge stöd och behandling till familjer med ungdomar mellan 13 och 18 år som har relationsproblem. FRT startades för att tillgodose socialtjänstens behov av insatser för ungdomar som är i behov av avancerat stöd och som alternativ till placering i familjehem eller HVB hem. FRT är en hemmaplansbaserad öppenvårdsinsats och syftet är att i ett tidigt skede erbjuda samtalsstöd till ungdomar och deras familjer. Deras arbetssätt präglas av hög tillgänglighet och ett intensivt arbete under en begränsad tidsperiod med ungdomarna och deras familjer. Det är socialsekreterare vid utredningsenheten som bedömer om FRT kan vara rätt insats för en familj. Studien ger en samstämmig bild av teamets insatser både från organisationen och från klienterna som menar att FRT:s arbete präglas av ett stort kunnande. Rapporten lyfter fram personalens bemötande och samarbetet i den egna organisationen som framgångsfaktorer men även egenskaper som relationsskapande, flexibilitet och tillgänglighet som centrala egenskaper i FRT:s arbete. (Rönnbäck & Klintbo 2005). Sammanfattning Inom forskningen har undersökningar gjorts av vilka processer och skeenden som styr och förbättrar placering av barn och ungdomar samt vilka metoder som fungerar bäst respektive sämst vid placering. Enligt forskningen kan kombinationen av skyddande och kompense- 23

24 rande faktorer avgöra om barn mår väl trots sämre förutsättningar än andra. Bristen på grundtrygghet och positiva förebilder eller utvecklingsmöjligheter kan vara ogynnsamma faktorer inför barns framtid. Det finns tre huvudsakliga faktorer för att barn klarar sig mot alla odds och trots stora svårigheter. Det är individuell förmåga och egenskaper, föräldrarnas förmåga att ge barnet en grundläggande trygghet och stöd i stressituationer samt omgivningen, till exempel skolan. Av forskningen går det också att utläsa att en genomtänkt plan i samråd med föräldrar och ungdomen ökar möjligheten att lyckas. Utländska studier visar att institutionsvård ger en sämre grund för övergången till vuxenlivet än ett familjehem och ändå fortsätter antalet placeringar att öka. I Sverige finns det mycket lite forskningsbaserade argument att stödja sig på i valet mellan familjehem och institutionsvård. Man vet egentligen inte om metoden med familjehemsvård eller institutionsvård fungerar och för vilka barn och ungdomar. I dag präglas vård och behandling av privata vårdgivare och övergången till privata aktörer har skett samtidigt som en ökning av antalet barn som socialtjänsten placerar utanför hemmet har skett. De senaste åren har inneburit fler och dyrare institutionsplaceringar av unga. Ett vårddygn kostade 2005 mellan och kronor per dygn och de genomsnittliga vårdtiderna varade mer än ett år. Litteraturen delar upp sammanbrott/avbrott i tre olika typer; tydliga sammanbrott, tveksamma sammanbrott och misstänkta sammanbrott. Sammanbrott är i litteraturen traditionellt kopplade till negativa effekter. Avbrutna behandlingar och sammanbrott är oönskade och tenderar att försämra resultaten av vården av ungdomarna. När det gäller ungdomar år är det enligt tidigare studier ungdomarna som själva avbryter placeringen. Placeringsformen har betydelse för sammanbrott/avbrott. Släktskap anses som bästa alternativet för att minska risken för sammanbrott. Även placeringar belägna 10 mil från hemorten visar på minskad risk för sammanbrott. Erfarenhet av tidigare avbrutna placeringar ökar risken för sammanbrott, likaså asocialt beteende och om det är flera personer eller myndigheter som arbetar med en placering. Forskningen lyfter fram vikten av att kommunerna själva borde göra en utvärdering av placeringar för att lära av vad som skett och kunna göra en bedömning av behovet av stöd eller andra insatser. Inom forskningen är man kritisk till placeringar och det saknas forskningsbaserade argument att stödja sig på. Resurserna kanske istället ska användas till andra insatser som har större utsikter att lyckas. Det bedrivs nationellt många lyckade försök med alternativa lösningar och utvecklingen fortgår. 24