Figur 207. Diagram över godstyper på bytomter.

Transkript

1 100% Kalvshälla by, Broby soldattorp, Åkers sn. Äggelunda by, Almby bytomt, Örebro Årby kvarn, Kjula sn. Rostock (torp/gård), Lundby sn. Lilla Ullevi bytomt, Bro sn. Hjulsta by, Spånga sn. Nedre Gruvriset, Stora Kopparbergs sn. Herresta by, Backstuga, Hamre by, Arboga sn. 10% 1% Rödgods Fajans Porslin Stengods Flintgods 0,1% Figur 207. Diagram över godstyper på bytomter. 354 Gravfält och gårdstomt vid Äggelunda

2 Bilaga 14. Keramiken i Äggelunda i relation till tre grannbyar i Järfälla och Spånga Av Mathias Bäck, UV Varje plats som undersöks har sin mer eller mindre (ibland med betoning på mindre) särpräglade eller unika sammansättning av kärl, representerade av olika godstyper. Man skulle kunna tala om platsens keramiska fingeravtryck. Frågan är vad detta fingeravtryck kan bidra med vad gäller karakteriseringen av de olika platserna. De bytomtsundersökningar som ingår i jämförelsen är: Hjulsta (Dardel, Hed Jakobsson, Lindblom, Svensson 2010), Herresta (Lindblom & Spijkerman 2009) och Kalvshälla (Andersson 2010). Det medeltida materialet från byarna är, som brukligt i Mälardalen, mycket litet. Endast i Äggelunda och Kalvshälla finns säkra belägga för högmedeltida rödgods. Det rör sig om en skärva (kärl) från vardera platsen. I Hjulsta förekommer ett par skärvor av den äldsta typen av s.k. yngre rödgods (bäck 2010:321. Detta är en svåridentifierad grupp och med tanke på avsaknaden av hög- och senmedeltida fynd i övrigt från Hjulsta kan det inte uteslutas att dess skärvor bör dateras något senare, till eller tidigt 1600-tal. Rimligen är det dock frågan om senmedeltid. Detta förhållande i Hjulsta hänger samman med länsstyrelsens direktiv för undersökningens inriktning. Sannolikt av samma anledning saknas belägg för medeltida stengods i Hjulsta medan övriga platser uppvisar små mängder tyskt stengods. I Herresta finns cirka tre skärvor protostengods och sex skärvor stengods registrerat. Det förefaller dock inte helt klart hur dessa skall definieras och dateras och det är därför svårt att säga hur många av dessa som är medeltida. Ett kärl med tummad fotrand torde dock med säkerhet kunna dateras till medeltid. För Kalvshällas del är det en liknande situation vad gäller dateringen av stengodset, ett kärl (Siegburg) med tummad fotrand kan med säkerhet föras till perioden hög senmedeltid. Det övriga stengodsmaterialet är svårt att med säkerhet tidfästa till medeltid. Den plats som med säkerhet har det största medeltida stengodsmaterialet är Äggelunda. Den kronologiska tyngdpunkten här ligger i senmedeltid ( tal), men enstaka något tidigare exempel förekommer. Det keramiska materialet från dessa byar kan ställas mot ytterligare några andra för att få perspektiv på sammansättningen av godstyper. Diagrammet fig. 207 visar den relativa fördelningen mellan fem godstyper (yngre rödgods, fajans, porslin, stengods, flintgods) från 11 olika platser i södra Mellansverige. I diagrammet är godstyperna sorterade på fajans, d.v.s. den plats som har största relativ mängd fajans återfinns längst till vänster och den som har minst, följaktligen längst till höger. Fajansen har i detta fall valts i syfte att undersöka bordskulturen i de olika miljöerna och vad detta kan säga om kontaktytor, materiell standard och tradition. Ett diagram som detta är utan tvekan behäftad med en mängd källkritiska aspekter som måste kommenteras. För det första kan vi konstatera att den kronologiska spännvidden på de olika platserna skiljer i det att några byar/ gårdar inte går ner i medeltid medan flertalet gör detta. Exempel på platser som etablerats först under tidigmodern tid är Broby soldattorp, Årby kvarn, Rostock och backstugan i Hamre. Det material som redovisas i diagrammet omfattar bara den tidigmoderna perioden från omkring 1600 till 1900-talets första hälft. I samband med detta kan påtalas att det finns flera faktorer som påverkar representativiteten i materialet (detta gäller kronologi såväl som bebyggelsens omfattning) på ett sätt som blir avgörande för den presenterade statistiken. Så kan till exempel nämnas Herresta i den högra delen av diagrammet. Man skulle kunna uppfatta det som att denna gård i mindre utsträckning använder sig av keramiska tallrikar och kanske serviser. Detta kan i och för sig vara korrekt men en avgörande konsekvens för fördelningen av godstyper är det faktum att byn avhystes i början av 1680-talet. Det innebär att den inhemska fajansproduktionen, som startade först omkring 1730, inte ännu hade kommit igång. All fajans från Herresta torde därför utgöra importerat gods och kan därmed närmast jämföras med stengods och porslin vad gäller den kommunikationskontextuella aspekten av den materiella kulturen. I Kalvshälla fanns ett gästgiveri från omkring år 1630 till Gästgiveriet avslöjar varför det samlade keramikmaterialet från Kalvshälla är större än de övriga i undersökningen (även om mängderna inte är redovisade i tabellen får det ändå konsekvenser för godstypernas relativa förhållande). Ett annat sådant källkritiskt fenomen rör Hjulsta där direktiven från länsstyrelsen inte omfattade undersökning av tidigmoderna lämningar såvida de inte återfanns i direkt anslutning till medeltida eller förhistoriska kontexter. Det innebär att det tidigmoderna keramikmaterialet från Hjulsta Bilagor 355

3 är litet i relation till övriga, möjligen med undantag för Äggelunda där liknande omständigheter styrt materialsammansättningen. I omfång är därmed materialen från Hjulsta och Äggelunda jämförbara. En sista aspekt att ta upp i detta sammanhang, även om det finns andra som kan diskuteras, är insamlingsstrategier utifrån befintliga förutsättningar och direktiv. Det gäller förekomsten och frekvensen av det s.k. flingodset. Denna keramik börjar tillverkas i någon form i Sverige först under 1770-talet. Det är från och med att denna produktion kommer igång i större skala som riktiga serviser också så småningom blir en del av flertalets bordskultur. Det är först under de sista åren som denna keramik överhuvudtaget insamlats, och då inte alltid systematiskt. Med dessa källkritiska brasklappar är det möjligt att kort kommentera keramikprofilerna på de undersökta platserna. Om vi tittar på den medeltida keramiken så måste den betraktas som relativt jämnt fördelad mellan gårdarna/byarna och kan inte sägas representera något avvikande mönster i fråga om social eller ekonomisk status på någon av de undersökta platserna. Den samlade bilden utifrån bytomtsundersökningar i Mälardalsområdet ger, i dagsläget, vid handen en normalsituation där man på den enskilda gården innehaft någon eller ett par rödgodskannor (s.k. äldre rödgods). Utan en fullständig inventering är uppfattningen den att typen av kannor som påträffas i undersökningsområdena närmast, om inte fullständigt, domineras av typer tillverkade i Sydskandinavien eller möjligen Holland. I de medeltida städerna återfinns en exklusiv typ av liknande kannor vilka huvudsakligen tillverkades i Flandern (t.ex. Aardenburg och Brügge). Dessa är ofta vitlersengoberade innan en grön glasyr applicerats. Det finns alltså en kvalitetsskillnad mellan den keramik som återfinns på landsbygden och den som använts av stadsborna, om än i liten skala. Stengodset i landsbygdsmaterialen avspeglar i viss mån mängdförhållandena mellan rödgods och stengods i städerna i så motto att det vanligen finns en något större mängd stengods än rödgods i de keramiska profilerna. Stengodset har haft en liknande funktion som rödgodset då det rör sig om dryckes- och serveringskärl. Mängden medeltida stengods räknat i antal kärl, uppskattningsvis mellan två och kanske upp till fyra på varje plats, är ungefär likvärdigt i alla gårdar/byar. Undantaget är Äggelunda, som förefaller ha ett något större antal kärl än övriga platser. Vi kan också konstatera att det huvudsakligen rör det sig om keramik som kan dateras till senmedeltid, vilket vid en närmare kronologisk studie skulle kunna innebära att stengodset ersätter rödgodsets funktion i en mer framskjuten del av medeltiden. Enstaka skärvor/ kärl av Östersjökeramik förekommer i Hjulsta och Äggelunda, men inte på de andra platserna. Vad representerar då dessa enstaka kärl? De är närmast att motsvara ett nutida hushålls konsumtion av hushållsassistenter man har två, tre stycken under ett vuxet liv. Denna bild visar egentligen samma sak som stadsmaterialen, om än i mindre skala, d.v.s. att kärlfloran under medeltiden till helt övervägande del utgjorts av trä- och metallkärl. Som jämförelse kan nämnas den totala avsaknaden av keramik i den samtida gården Skramle i Värmland (Gustavsson 2002). En jämförelse med det välbevarade organiska materialet från Västannortjärn i Leksand ger en god bild av den materiella realiteten på landsbygden (Myrdal 1984; Ersgård 1997, jfr också Bergold och Bäck 2006). Med relativa glasögon kan vi inte påstå annat än de här jämförda gårdarna sannolik representerar en genomsnittlig bild av ett hemman i Mälardalen under medeltiden. Någon i egentlig mening avvikande social miljö med utgångspunkt i bordskulturen och hushållens materiella standard har ännu inte undersökts. Möjligen kommer de pågående undersökningarna i Gamla Uppsala att generera en något annorlunda keramisk profil. Det bör understrykas att det trots allt finns en stor skillnad mellan landsbygdens keramiska profiler i förhållande till städerna. Genom den nyligen avslutade stora undersökningen av kvarteret Åkroken i Nyköping kommer vi att få möjlighet att med aktuell kunskap diskutera keramikens roll i ett stadssamhälle och det står alldeles klart att det av olika orsaker utvecklades en speciella urban materiell kultur som hänger samman med den mångfald gäster som fanns i städerna mer eller mindre regelbundet. Landsbygdens medeltida keramikmaterial bör analyseras i ljuset av städernas keramiska profiler för att vi skall kunna förstå de sociala och kulturella sambanden mellan dessa platser. Om vi övergår till det tidigmoderna materialet kan vi först konstatera att det i Äggelunda finns ett ovanligt omfattande 1500-talsmaterial. Detta ger oss faktiskt en möjlighet att jämföra gårdens materiella kultur med en plats av en annan social dignitet. Det rör sig om en undersökning av sysslomannens tomt invid domkyrkan i Västerås (Bergqvist och Bäck 2009). Detta är en högstatusmiljö i en stiftstad men 356 Gravfält och gårdstomt vid Äggelunda

4 trots detta finns ingen kvalitativ skillnad i det keramiska materialet mellan landsbygdsexemplen som presenteras här och kyrkans man i Västerås. Det är samma typer av både rödgods och stengods. Däremot finns en något större mängd kärl i stadsmaterialet. Slutsatsen skulle kunna vara att hushållet kärl inte är en diagnostisk indikator för att spåra skilda sociala miljöer under senmedeltiden och 1500-talets första hälft. En framtida jämförelse med materialet från undersökningarna i gruvbyn i Sala (Bergold och Öhnegård 1985, 1986) skulle kunna vara av intresse då det är en miljö som avviker från dem som diskuteras här. Låt oss därmed återgå till de tidigmoderna keramikprofilerna från undersökningsobjekten. Av tabellen framgår att Kalvshälla är den plats som har störst relativ andel fajans. Fajansens kärlformer, som det framträder i arkeologiskt material, är mycket enahanda och utgörs i huvudsak av tallrikar och mindre skålar samt enstaka apotekskärl. Detta skall ställas i relation till den omfattande flora av kärlformer som tillverkades. Som exempel kan bara nämnas terriner, potpurrier (blomvaser), bläckskrin, figurer, ljusstakar mm. Det är i denna sfär av den materiella kulturen vi kan spåra de riktigt avgörande skillnaderna i en miljös sociala och ekonomiska status. Kalvshälla är den enda by där fajanserna utgör mer än 10 % av det totala materialet (det är inte klart hur stor del av dessa som härrör från 1600-talet och således är import och hur stor del som kan dateras till 1700-tal och därmed vara inhemska produkter). Förklaringen till detta torde vara platsens krogfunktioner under mitten av talet. Kalvshälla är den enda av platserna i undersökningen som till och med står sig vid en jämförelse med urbana miljöer i Västsverige och Stockholm (jfr Bergold och Bäck 2006, 2009:3 15). Fajanserna på de övriga platserna utom Hjulsta (se källkritik ovan) uppvisar en för Mälardalen normal konsumtion. Det vanliga och vid denna tid lokalt producerade rödgodset utgör mellan % av de samlade materialen från undersökningsplatserna. I Kalvshälla där rödgodset endast motsvarar 70 % understryker detta bara platsens funktion som gästgiveri under en tid och visar att det här har omsatts ovanligt mycket bordskärl. Möjligen kan den höga andelen rödgods i Herresta indikera en statistiskt relevant skillnad gentemot de andra platserna, t.ex. genom ett större bruk av keramik i relation till trä och metall i köket. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de som bott i Äggelunda, utifrån en tolkning av bordets kulturella uttryck, har haft en hushållsstandard som är jämförbar med borgarmiljöer i Västerås, Örebro, Falun, Uppsala och Åbo (jfr Bergold och Bäck 2006, 2009:3 15). Benämningen borgare betyder i detta fall bara stadsbor. I realiteten rör det sig i huvudsak om hantverkarmiljöer och lägre tjänstemannamiljöer. De undersökta byarnas/gårdarnas bordskultur är således jämförbara med urbana sociala grupper vilka närmast kan klassificeras som arbetarklass eller lägre medelklass. Källkritiska aspekter givna, är de i denna studie undersökta platserna helt jämförbara vad gäller bordets- och kökets materiella standard (jfr Rosén 1995, för ett exempel från västkusten). Den sena medeltiden och 1500-talet i Äggelunda är möjligen den del i materialet som antyder en avvikande miljö, men det är å andra sidan svårt att utvärdera då det finns ytterst få, om ens något jämförbart material. Det är inte givet att keramik är det fyndmaterial som bäst speglar social och ekonomisk status på en gård åtminstone inte i frågan om samhällsskikt under det översta. Referenser Andersson, K Kalvshälla bytomt från vendeltid till Arkeologisk undersökning, RAÄ 251:1 2, Säby 3:1, Järfälla socken och kommun, Uppland. Rapport, Stockholms läns museum, 2010:20. Bergold, H. & Bäck, M Vi hör att de har fint porslin i Karlstad? Keramik från centrala Karlstad under och 1700-talet. I; Karlsson, M. (red.) Den dolda staden. Arkeologiska undersökningar i kvarteret Druvan, Karlstad Fajanser i öst och väst om social och regional variation. SKAS 2009:1. Bergold, H. & Öhnegård, W Sala gruvby Arkeologisk undersökning i Sala silvergruvas gruvby, Sala socken, Västmanland Sala gruvby Arkeologisk undersökning i Sala silvergruvas gruvby, Sala socken, Västmanland. Bergqvist, J. & Bäck, M Sysslomannens tomt och kök i senmedeltidens Västerås. Eller åter till Djäknegatan. Arkeologisk förundersökning och undersökning. Riksantikvarieämbetet. UV Bergslagen, rapport 2009:2. Stockholm. Bäck, M Keramik från Hjulsta bytomt. RAÄ 249, Spånga socken. I: Dardel E., Hed Jakobsson, A., Lindblom, C., Runer, J. & Svensson, K. Hjulsta. En gård från vikingatid Bilagor 357

5 och medeltid och ett gravfält från vendel- och vikingatid. Särskild undersökning. RAÄ 249 och 285. Spånga sn, Uppland. Rapporter från Arkeologikonsult, 2010:2157. Dardel, E., Hed Jakobsson, A., Lindblom, C. & Svensson, K Hjulsta. En gård från vikingatid och medeltid och ett gravfält från vendel- och vikingatid. Särskild undersökning. RAÄ 249 och 285. Spånga sn, Uppland. Rapporter från Arkeologikonsult, 2010:2157. Ersgård, L Det starka landskapet. En arkeologisk studie av Leksandsbygden i Dalarna från yngre järnålder till nyare tid. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar, Skrifter 21. Grönwall, R Äggelunda bytomt med gravar. Arkeologisk förundersökning av RAÄ Järfälla 28:1 4, 364:1 samt en mindre yta intill RAÄ Järfälla 32:1, Järfälla socken och kommun, Uppland. Stockholms länsmuseum, Rapport 2009:26 Gustavsson, E The absenbce of pottery at Skramle a peripheral question? In; Andersson, S. & Svensson, E. (eds.) Skramle the true story of a deserted medieval farmstead. Lund studies in medieval archaeology 27. Lindblom, C. & Spijkerman, I Herresta. Gravar från yngre bronsålder till vikingatid och en gård från vikingatid till dess avhysning år RAÄ 114 och 239, Järfälla sn, Uppland. Särskild arkeologisk undersökning. Rapporter från Arkeologikonsult, 2008:2047. Myrdal, J Vardagsliv i en medeltida bondby. Fynd från Västannorstjärn i Leksand, Dalarna. Rosén, C Keramik som kulturell spegel. Yngre rödgods i olika miljöer ca META 95: Gravfält och gårdstomt vid Äggelunda