växa nu Nyplantering i Söderköping nr 5 Mer om Kyrkan, Livet och Gud

Transkript

1 växa nu Mer om Kyrkan, Livet och Gud Nyplantering i Söderköping SIDAN 6 Man-till-man-metod på fängelset 8 Välljudande vänner i Vännäs 12 Från Scoutliv till Skrotbil 18 nr 5 sept-nov 2009

2 Det kan vara historiskt, det här... SA NÅGON, NÄR representanter från de tre kyrkostyrelserna (Metodistkyrkans, Baptistsamfundets och Missionskyrkans) möttes härom dagen i Linköping. Historiskt, varför det? Jo, besluten den här dagen handlade alla om nya steg på vägen mot ETT NYTT kyrkosamfund. Tanken är inte ny det har förts samtal mellan de tre i över hundra år, lite då och då. Skillnaden är bara att nu händer det! Nu tar planerna form för ett nytt kyrkosamfund. Nu finns arbetsgrupper tillsatta som ska arbeta med förnyelse, teologi, organisation och allt som det innebär att vara kyrka i 2000-talet. Den stora frågan är hur. Hur blir det nya kyrkosamfundet relevant och angeläget? För oss som lever i en tid där så mycket gör anspråk på oss? BEHÖVER VI KYRKAN? Jag inser att många, många är tveksamma till just det. Men när jag frågar människor runt omkring mig om vi behöver det kyrkan faktiskt vill förmedla, kärlek, gemenskap, nåd, trygghet, tillit till något större än oss själva, då tycker jag mig höra ett tydligt: JA! JAG TYCKER DETTA ÄR spännande. Ska våra tre kyrkor och samfund våga? Ska vi våga enhet, ska vi våga förnyelse? Ska vi våga lämna en del gammalt för att ge plats åt något nytt? Något som berör dig, eller dig, eller mig eller några andra som längtar? Just nu är siktet inställt på EN NY kyrka den 1 januari Detta är ett arbetsmål, inget annat. Inget löfte, inte skrivet i sten. FRAM TILL DESS ARBETAR vi vidare, steg för steg mot större enhet. Men också i full kraft i våra församlingar. Växa. nu är ett bevis för detta här möter du församlingar som sjuder av liv och rörelse och människor som lever i det äventyr som kallas tro. Gunilla Hjelmåker kommunikationschef chefredaktör växa.nu Innehåll Per-Daniels oväntade vägval Gode Gud, kan du inte skicka mig till Norrland! Per-Daniel Liljegren blev nog själv förvånad över sin bön men han lämnade Göteborg för Storuman. Här har han utvecklat sitt lärarkall och ser nya möjligheter i det omöjliga. Nysatsning i sommaridyllen I Söderköping har engagemanget i frikyrkoförsamlingarna sjunkit mer än på många andra håll under senare år. Nu tillkommer ett pionjärarbete, där Andreas och Linnea Holm med stöd av Åtvidabergs Missionsförsamling söker vidga den kristna närvaron på orten. Innanför murarna När samtalsgruppen i kyrkan i Gävle ville söka sig vidare utåt, kom man på tanken att istället söka sig inåt, till fängelset. Det blev en kulturkrock mellan killarna utanför och killarna innanför men har lett till bra samtal. Många smulor blir det De är många, barnen som samlas till körsång i Vännäs. Kul att träffas, kul att sjunga! Samtidigt blir det en paus över en kopp kaffe för föräldrarna. Praktikanter i världen Ungdomsorganisationen equmenia skickar varje år ut praktikanter på olika håll i världen. 2009/2010 åker elva unga människor ut till fem olika länder, där de ska tillbringa de närmaste sju månaderna. Trons DEF Rune W Dahlen gick igenom några av trons grunder i sin uppskattade serie Trons ABC. Nu fortsätter han med Trons DEF, som i detta nummer tar upp dopet. nr 5 sept-nov 2009 Krut, kunskap och kärlek Per-Daniel ville bli missionär eller något kemiskt Per-Daniel Liljegren är en krutgubbe. Inte i betydelsen gammal. Men dels var han redan som liten pojke väldigt intresserad av krut, så pass att det kom att styra en stor del av hans liv. Dels är det helt enkelt mycket krut i honom. Gode Redan som liten sa Per-Daniel att han antingen ville bli missionär eller något kemiskt. Idag har studier i kemi, matematik, fysik, kvantkemiska beräkningar, pedagogik med mera fört honom från storstaden Göteborg till ett 3000 personer litet Storuman i Västerbottens inland. Där missionerar han på olika sätt, inom såväl skolans som kyrkans värld. Per-Daniel svarar på hur den stora flytten kom sig: Jag frågade min fru om det var okej att jag sökte jobb i hela Sverige. Jag vill så gärna få jobba på en skola som tar Läroplanen på allvar innan jag blir pensionär, förklarade jag och fick ett försiktigt okej. Det är den icke-konfessionella (icke-religiösa) förklaringen till min flytt norrut. Den konfessionella förklaringen är att jag våren 1997, sittande på cykeln, plötsligt hör mig själv be: Gode Gud, kan du inte skicka mig till Norrland? Jag vet än idag inte varför jag bad så, och jag blev så förvånad över mina ord att jag knappt vågade upprepa dem för tänk om Gud hade hört? Avgörande ögonblick En sent inskickad ansökan ledde till ett besök långt, långt norrut. På Luspengymnasiet i Storuman fick Per-Daniel se att det han tyckte var så bra i Läroplanen verkligen gick att genomföra. De hade bland annat knutit kontakter med lärosäten och andra forskningsanstalter dit eleverna fick åka för långvariga forskningsprojekt. I Göteborg hade jag jobbat på en friskola, men i Storuman såg jag en verkligt fri skola, förklarar han. Ändå var beslutet svårt. Visserligen väntade paret Liljegren sitt första barn, så Anette skulle ha sin sysselsättning i Storuman löst för ett tag. Och skolan var ju toppen. Men det geografiska läget Vi åkte ner till en strand vid sjön Storuman, åt en medhavd sallad och tittade ut över det glittrande solljuset över sjön. Då får jag en så stark känsla att jag högt säger: Anette, nu avgörs de närmaste fem till tio åren i våra liv precis just nu. Det var för tolv år sedan, och än är vi inte färdiga här. Per-Daniel har alltid älskat att studera. Så mycket att Anette (möjligen less på att bo med utedass) till slut sa att han gärna fick fortsätta att studera, Fortsättning nästa sida 2 växa.nu nr 5 sept-nov 2009 växa.nu nr 5 sept-nov ANSIKTE MOT ANSIKTE Gud, kan du inte skicka mig till Norrland? Per-Daniel Liljegren brinner för att göra lärandet i skolan till något lustfyllt och gripbart. Frida verkar hålla med.

3 men bara på villkor att det skedde inom ramen för en betald tjänst. Då kompletterade Per-Daniel sina ämnes unskaper med en gymnasielärarexamen, och hamnade så småningom i Storuman som bland annat lärare, projektledare, rektor och numera Barn- och Utbildningschef i grann orten Sorsele. Vision för skolan I fjällmiljön i Västerbottens inland startade en otrolig utveckling om lärande för Per-Daniels egen del. Sin vision kring skolan för elever, föräldrar, skolpersonal, stat och kommun sammanfattar han med tre ord: Meningsfullt, Begripligt, Hanterbart. Per-Daniel brinner såväl för att utveckla lärandet som för att hitta vägar för en skola där alla inblandade mår bra. Men när en anställning närmade sig sitt slut och hans mamma frågade vad han skulle vilja göra, svarade han ärligt: Jag vill ha ett jobb som ger mig den lön jag behöver utan att jag behöver jobba heltid. Mamma lovade be för det, och idag har han precis ett sådant jobb. Jag vill hinna med mina ideella uppgifter, förklarar Per-Daniel. I dem ingår framförallt engagemang i dottern Lydia och den lilla Missionsförsamlingen, men även styrelsearbete på distriktsnivå, samkristet arbete i samhället, engagemang för SMU Fjällgård i Hemavan och mycket annat. Per-Daniel är inte den som sparar på krutet. Och som liten hade han inte särskilt lång stubin heller: Per-Daniel växte upp i en pastorsfamilj inom Örebromissionen. När han var fyra år hade han en väldigt tydlig trosupplevelse. Han och hans mamma putsade silverbestick i köket när han övertygat sa: Jag vill bli frälst! En något överrumplad mamma frågade stillsamt om de inte skulle vänta tills pappa kom hem? Nej, nu! fastslog fyraåringen, och där och då bad de tillsammans för hans frälsning. Redan som femtonåring hade han hittat sitt livs kärlek Anette. Problemet var att hon inte ville ha honom Men han bad och bad, och en natt drömde Per-Daniel om hur de två satt i baksätet på en bil när Anette frågar om han vill vara ihop med henne. I drömmen får han inte ett ljud över sina läppar. En vecka senare delar de skjuts på riktigt, och sitter tillsammans i baksätet. Så småningom frågar Anette hur han vill ha det? Vill han vara ihop med henne eller inte? Alla andra undrar om de är ihop Per-Daniel blir så rädd att drömmens tunghäfta ska drabba honom, att han bara får ur sig ett: Vi kan väl höras per telefon? Redan som 18-åring äktade Per-Daniel sin fru. Sedan dröjde det exakt tjugo år innan de blev föräldrar till Lydia, idag 12 år. Per-Daniel skrattar åt det passande i att en kemist (han) och en laboratorieassistent (Anette) fick ett provrörsbarn. Sedan tillägger han: Både det att jag fick vänta på Anette och att vi fick vänta på barn visar att bönesvaren ibland säger vänta, och att det sker när tiden är rätt. Att söndag efter söndag få ta del av förkunnelse som så väl stämde överens med det som står att läsa i Bibeln var väldigt omvälvande för mig. Jag kände den villkorslösa kärleken, agape, rent fysiskt. Här hade jag, med allt mitt studerande och kunskapssökande, varit inne i en väldigt intellektuell period där jag kunde uppleva saker begripligt, men nu kompletterades det av starka emotionella upplevelser. Jag fick en mycket djupare syn på hur spännande livet som kristen är; hur intellektuellt utmanande, känslomässigt omtumlande och personlighetsutvecklande det är! Äventyrsfilm Med jämna mellanrum skriver Per- Daniel Eftertankar på Svenska Missionskyrkans hemsida. Varför just han blev tillfrågad vet han inte, men han säger förundrad att han numera ofta får förfrågningar om uppdrag som han precis innan har känt att han skulle kunna vara mogen för. Fast jag bävar lika mycket varje gång jag ska skriva, erkänner han. Men det, liksom att predika, ger mig värdefull orsak att fördjupa mig i Guds ord och vilja, och det är jag tacksam över! Per-Daniel ser möjligheter i det omöjliga. Till exempel läste han boken Skolutvecklingens många ansikten när han cyklade ner mot Örebro för några år sedan (boken tog slut i Noppikoski), och han har kastat sig upp på en godsvagn med skidor och ryggsäck för att slippa missa tåget i 35 graders kyla. Nästan omöjligt, men det går. Så vad som ska hända yrkesmässigt, eller var familjen ska bo och verka i framtiden är inget som oroar. Anette och jag brukar säga att det är som en äventyrsfilm: Vi vet inte vad som ska hända, men vi har en känsla av att det nog ska gå bra. I Eftertankar 13 maj 2009 avslutar Per-Daniel sin berättelse om bönen som ledde honom till Norrland med följande ord: Ännu märkligare var kanske att jag aldrig ångrat den bönen. Allt var redan förberett och min bön framstår idag mer som en personlig bekräftelse på orden: Låt Din vilja ske, på jorden så som i himlen, i Norrland så som i Göteborg, i mitt liv så som i ditt liv, Jesus. Kom med du också! Jag fick en mycket djupare Villkorslös kärlek syn på hur spännande Från 20-årsåldern hade Per-Daniel en period då han inte ville vara engagerad i en församling. livet som Kyrkoavgiften kristen är; Jag hade varit musiker inom kyrkan och ledare av alla de slag, och då Bönesvar intellektuellt finns en risk att man går på utan att Allt går till församlingarna! Engagemanget höll i sig, och Per-Daniels musikalitet innebar att han bland Daniel och tillägger med glimten i utmanande, reflektera över varför, berättar Per- Kyrkoavgiften är ett enkelt och bekvämt sätt att stödja känslo mässigt ditt enkla sätt att stödja arbetet i församlingen församlingarnas arbete. Den är frivillig och utgör 1 % av annat spelade keyboard och piano i ögat att han till och med sa till Gud din beskattningsbara inkomst. Om du gör anmälan senast olika band och med tiden till bland andra Janne Schaffer och Joybells. Livet med att du kontaktar mig. omtumlande att om du vill mig något så räknar jag den 31 oktober gäller det från och med nästkommande år. och lekte, men han hade ett problem: Men så kom han och Anette med i 70 % går direkt till den församling som personlig hetsutvecklande! Anmäl före 31 oktober! Saronkyrkan i Göteborg, och där upp- du själv väljer. levde han relevant, bibelcentrerad undervisning som träffade rakt i hjärtat kommunikatör/inspiratör, särskilda behov. Text och foto: Irene Strålberg 20 % går till församlingar med och kastade om hela hans tankevärld. Övre Norrlands distrikt Läs mer på 10 % går till församlingars pionjära satsningar, framför allt sådant som 4 växa.nu nr 5 sept-nov 2009 eller ring växa.nu syftar nr 5 till att sept-nov starta nya 2009 församlingar. 5

4 Pionjärer. Linnea och Andreas Holm har just fl yttat till Söderköping för att så ett frö till vad de hoppas ska kunna bli en ny missionsförsamling. Att kristenheten tappar mark på många håll är ingen nyhet. En plats där det är så är idylliska Söderköping i Östergötland. Här har det kristna engage manget sjunkit kraftigt, enligt Sverigeunder sök ningen som gjordes för ett par år sedan (se faktaruta). Andreas och Linnea Holm har under flera år burit på en kallelse att arbeta pionjärt just här. Och nu har det blivit av. Växa.nu träffade den nyinflyttade familjen. Att Söderköping är en expansiv och ganska välmående stad märks direkt. Nya villaområden växer upp i utkanten av staden som har omkring invånare i tätorten. LifeChurch står det på brevlådan utanför ett av de nybyggda husen. Här, i familjens Holms hem sätts det första fröet till vad de hoppas ska bli en ny församling. Andreas arbetar halvtid som pionjärpastor, medan Linnea än så länge är hemma och tar hand om de båda barnen. Men hon har kvar sitt arbete på annan ort. Att Söderköping är en mysig stad är de överens om. Men det har varit en stor process att flytta, rent praktiskt. Vi visste faktiskt inte så mycket om Söderköping innan vi beslutade att flytta hit, säger Linnea. Mer än den berömda glassen, tillägger hon. Bön på berget FÖRSAMLING PÅ GÅNG! Som många andra har vi åkt förbi på sommaren. Men nu är det fyra år sedan vi stod på berget ovanför slussarna. Vi bad, och kände tydligt att hit ska vi flytta. Det var så konkret att vi bevarade det i vårt hjärta. Vi var ändå inte helt säkra just då, men det växte fram och blev fast grundat, säger Andreas. Vändpunkten kom förra våren när paret lyssnade på Runar Eldebo vid ett seminarium om ny församlingar. Jag har gått mycket i tankarna att VISSTE DU att Svenska Missionskyrkan vid kyrkokonferensen 2003 antog en vision om att grunda tio nya församlingar fram till år 2010! Det skedde i samband med att kyrkostyrelsen presenterade en pion jär strategi för församlingsgrundande arbete i Svenska Missionskyrkan. Målsättningen har sedan också lyfts in i MÅLBILD Då skrev man bland annat: Detta församlingsgrundande arbete är en av Svenska Missionskyrkans stora utmaningar och ett uttryck för missions uppdraget i en ny tid. Inriktningen är att genom nya församlingar nå nya människor på nya orter och i nya miljöer där den kristna närvaron är svag. Tio procent av kyrkoavgiften går till pionjärarbete och församlingsgrundande. Detta är ett beslut i Missionskyrkan som understryker viljeinriktningen och längtan att få se nya församlingar bildas i Sverige. få arbeta med församlingsplantering. och då vaknade detta med Söderköping till liv, säger Andreas. Människa för människa Vi hade ändå en trygghet i att Gud hade förberett det här för oss. Utan det kanske man inte skulle vågat kasta sig in i det. Sedan är det klart att det är ett steg in i det okända vi har ju inga garantier för något. Att byggandet kan ta tid är Andreas och Linnea beredda på. Och de ser det till en början som ett relationsbygge som kräver uthållighet. Vi är inte stressade med det här, vi tar det steg för steg för steg och människa för människa. Vi har en stark tro att om vi kan nå fram till människor med evangeliets budskap så väcker det en törst att lära känna Jesus. Och vi tror inte på att vi har någon expertis eller förmåga i våra egna ideer utan vi tror på evangeliet. Det är ju det vi har och försöka förpacka det så att det når mäniskor. Det är utmaningen för alla kyrkor idag det gäller att få ner murarna och nå människor. Engagerad moderförsamling Bakom pionjärarbetet står Åtvidabergs missionsförsamling. Ett stöd som uppskattas av Andreas och Linnea. Vi är glada för den relationen, när vi nu står ensamma här, säger Andreas. De hade också gått igenom en process innan vi kom med. Så det var väl förberett. Församlingen har faktiskt också nedskrivet i sin vision att de vill medverka till församlingsplantering. Innan det blev klart att det skulle startas ett pionjärarbete i Söderköping gjordes en förstudie av Rickard Lundgren, som arbetar med pionjärarbete. Då gjordes också en genomgång över tänkbara moderförsamlingar. Norrköping ligger nära till hands många pendlar mellan de båda städerna och det är bara en dryg mil mellan men de har lagt mycket kraft på ett annat pionjärarbete i Åby, norr om Norrköping. Men församlingen i Åtvidaberg var intresserade och pastorn, Lars Kallfors, var taggad, berättar Andreas. Även Söderköping behöver Jesus Än så länge är LifeChurch Söderköping en skylt på familjen Holms brevlåda. Det var modigt av dem att vilja satsa när de annars har fullt upp med sitt. Och Åtvidaberg ligger också nära. Församlingen i Åtvidaberg sköter det administrativa, exempelvis med att betala ut lönen. Det är en stor avlastning för oss. Sedan vet vi att de ber för oss och tror på oss det är ovärdeligt när vi står så här, säger Linnea. FAKTA: Söderköping De kommer också att ge stöd rent socialt när verksamheten rullar igång under hösten. Andreas och Linnea berättar att de kommer att bjuda in till en pajkväll i hemmet. Då kommer även några från Åtvidaberg med. Det är viktigt socialt, att det blir en grupp. Paret planerar att ha hemgruppsliknande samlingar varje torsdag, med gemenskapen i fokus det handlar om att bygga relationer, men också vittna under tiden. Sedan tänker vi... Fokuset är ju de därutanför, Det måste vara fokus. Sedan tror jag vi kommer att testa olika tankar. Vi har ju ingen lokal än men vi har kontakter med en restaurang, där vi tänkte ordna något mer ungdomsbetonat. Vi vill gå ut i vardagssammanhangen det är ofta en tröskel att gå till kyrkan. Vill behålla närheten Siktet är inställt på att det ska bli en församling så småningom. Det är helt klart, säger Andreas. Men man vill inte tappa bort den nära, lilla gruppen. Det kommer ju bli en församling i den traditionella meningen först när det blir en så pass stor grupp människor att man behöver en församlingsstruktur. Vi tänker ändå att man även då måste ha små grupper för att gemenskapen ska bli nära. Andreas och Linnea är måna om att ha en god relation till de existerande församlingarna I Söderköping. Förutom Svenska kyrkan finns här en baptistförsamling och en pingstförsamling med mer än 100 medlemmar. Efs har också ett arbete, framförallt med öppen förskola. Vi vill ha goda relationer och har satsat på det redan i processen. Vi är ju alla syskon, säger Linnea och vänder Idyll. Söderköping har mycket av gammaldags småstadsprägel kring torgen och slussarna. Söderköping är en kommun med invånare (drygt i centralorten) vid E 22-an söder om Norrköping. Den är inkörsport till Göta kanal och besöks av omkring turister varje år. Det är en populär sommarstad, och S:t Annas skärgård utanför Söderköping har många sommarboende. I den så kallade Sverigeundersökningen som genomfördes för några år sedan är Söderköping den kommun i Östergötland som uppvisar såväl den lägsta andelen frikyrkomedlemmar* i relation till befolkningen, 1,7 %, som den största minskningen av densamma under den senaste femårsperioden har de minskat med 21,1 %. Andelen frikyrkomedlemmar hela Sverige är i genomsnitt 2,5 %. Den har minskat med 5,6 % under en femårsperiod i Östergötland 6,2 %. Sverigeundersökningen genomfördes av Øyvind Tholvsen för Evangeliska Frikyrkan. (* - medlemmar i tio samfund utanför Svenska kyrkan, samt Trosrörelsen och fria församlingar) sig till Andreas;...du ska ju predika i pingstkyrkan nu på söndag, förresten! Från kyrka till hantverksbod Det har funnits en missionsförsamling i Söderköping, men den lades ned för länge sedan, får jag veta. När jag senare går en promenad passerar jag den gamla missionkyrkan. Den har blivit en butik för antikt och hantverk. Men det syns tydligt att det varit en kyrka. Den allmänna trenden med vikande siffor för kyrkorna gäller ju hela landet, men vi funderar lite på vad det är som gör att just Söderköpingsborna verkar bry sig så lite om kyrkan. Närheten till Norrköping kan betyda en del, tror Linnea. Det är ju en storstad, med större utbud av mycket. Kultur, nöjen, stadsliv. Det kan ju tagit bort fokus också i kyrkorna. Folk väljer annat. En speciell utmaning Det kan också vara en speciellt att arbeta i vad som verkar vara en välmående stad som Söderköping. Här bor många som lämnat den större staden Norrköping, man riktar sig till människor som är trygga. Det kan vara en utmaning, säger Linnea. Men människan bär ju på en längtan ändå. Det kan på ett sätt verka lättare att rikta sig till alkoholister, eller till hemlösa. Och då kan det verka svårare att rikta sig till familjer som ser ut att må bra men jag tror att det finns saknad, brustna relationer och så vidare om man skrapar under ytan. Och jag tror att även Söderköping behöver Jesus, tillägger hon med ett leende. Text och foto: Michael Anderson 6 växa.nu nr 5 sept-nov 2009 växa.nu nr 5 sept-nov

5 Bönegrupp innanför murarna Text: Elisabet Linden Foto: Evelina Eriksson I Betlehemskyrkan i Gävle bestämdes för några år sedan att man ville satsa på att utöka antalet bönegrupper i församlingen. Något som gav ringar på vattnet. plats för fler intresserade delades den gruppen. Den nya gruppen möttes varannan vecka i något hem för att läsa någon bok tillsammans och samtala om den och livet i allmänhet. Böckerna de valde var på olika sätt utmanande till att leva ut ett kristet liv. bestod av killar sågs i det här fallet som en möjlighet deras tanke var att det kunde vara bra att få mötas som män. De tog kontakt med fängelsepastor Hans Ivarsson och han nappade genast på idén. Han såg väldigt positivt på att ha en besöksgrupp som kommer till fängelset för att i första hand föra ett samtal med fångarna. Gruppen träffade Hans och man bestämde sig för att försöka genomföra idén. Nästa steg var att även träffa personal på fängelset och interner som satt i det så kallade förtroenderådet. Reaktionerna hade även där varit överväldigande. Personalen var positiva men även det dåvarande förtroenderådet verkade längta efter något liknande. De såg fram emot samtal med människor som kommer från andra förhållanden. För hemgruppen kändes intresset från internerna som det absolut roligaste. Nervöst möte Internerna åtog sig att ordna med kaffe och att ställa i ordning lokalen. Hemgruppen skulle fixa med fikabröd. Startdatum bestämdes och rejält nervösa stod hemgruppen en torsdagskväll utanför fängelseportarna och En av de svårigheter gruppen kan se med det här arbetet är den korta tid de har till förfogande. På grund av jobbet är det svårt att hinna dit innan klockan 18:00 och internerna blir inlåsta 19:45 efter ett möte med matlagen. Det innebär att den effektiva tiden blir endast mellan 18:15 och 19:00. En annan svårighet är också att det byts ut folk på fängelset. Det första förtroenderådet som var drivande i att få det att fungera blev ganska snart förflyttade och kontinuiteten blev lidande. Eftersom hur många och vilka som kommer dit växlar från gång till gång vet man aldrig riktigt vad som väntar under en kväll. Efter samlingarna brukar de killar som besöker fängelset oftast fortsätta samlingen på fängelset eller hemma hos någon för att stämma av kvällen och samtala med och be för varandra i gruppen. Det som har berört dem starkast är de olika livsberättelser som fångarna delat med sig av. Någon har berättat om hur han har blivit misshandlad av och misshandlat en nära anhörig och hur de nu börjar bygga upp en relation igen. En annan berättade om hur han började med droger vid sju års ålder och hur det gick till. Någon menar att han är fri i fängelset där han får vara drogfri och få hjälp till ett ordnat liv och är orolig för hur han ska klara det utanför fängelset. Besöksgruppen ser sig som ett gäng vanliga killar som vill göra något konkret. De tycker det är väldigt roligt med den positiva responsen från både personal och fångar kring deras närvaro där. Deras planer är att fortsätta besöken och kanske också kunna bjuda in internerna till besök i Betlehemskyrkan. Besöks/hemgruppen består av Andreas Löwkvist, Daniel Winsjansen, Johannes Ericsson, Bengt Rinne och Lars Jämtnäs. blev insläppta. Tanken med den första gången var att känna efter lite grann hur träffarna skulle läggas upp framöver. Efter ett kort möte med personalen gick gruppen så igenom alla de låsta dörrarna till behandlingsavdelningen och dess lektionssal. I rummet möttes de av ett 20-tal män, de flesta med rakade huvuden och stora tatueringar, de satt med armarna i kors och såg rakt fram mot sex stycken stolar. Nervositeten som hemgruppen hade känt inför besöket blev inte bättre nu och tanken Jaha nu är det dags att uppträda dök upp. Djupa ämnen En snabb omorganisering gjordes så att det istället blev två grupper vid två bord och så bjöds det på fika. Grupperna presenterade sig för varandra och så var det igång. Flera hade troligen kommit dit bara för att titta vad det var den här gången. Trots det blev det en del bra samtal den kvällen, och några som sa att de ville fortsätta komma. Sedan dess har gruppen återkommit till fängelset varannan vecka för samtal. Det har varierat hur många som har dykt upp på samlingarna, allt mellan två och femton stycken. Ganska snart började de att lista olika ämnen som kunde vara av intresse att prata om. Ämnena har varit stora och inte helt lätta; som exempelvis frihet, val i livet, skuld och skam, ilska, gottgörelse och andlighet. Kvällarna brukar börja med fika och lite allmänt prat och sedan är det dags att ta tag i ett speciellt ämne. var också gruppens tanke med besöken från början, att inte bara komma dit för att ge något utan också kunna få något genom dessa besök. Kort tid till förfogande Alla som var intresserade blev indelade i grupper och sedan dess har en Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag Fängelset också ett hem dynamisk utveckling av hemgrupperna, som de nu kallas, skett. Nya Dessa samtal gav inspiration och vid Jesus ska svara dem: Drogberoende var törstig och ni gav mig att dricka, jag deltagare kommer in, några slutar, höststarten 2008 bestämde sig gruppen för att göra något mer konkret. ofta blivit riktigt bra. Många av fång- Enligt hemgruppen så har samtalen var hemlös och ni tog hand om mig, jag var Sannerligen, vad ni har gjort grupperna blir större och delas i två naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och man kan se att de olika grupperna Eftersom de hade hört talas om att det Då kommer de rättfärdiga att fråga: Herre, arna har lätt för att bli personliga och för någon av dessa minsta har hittat sina egna sätt att träffas och fanns ett visst behov av besök till fängelset bestämde man sig för att ta kon- De flesta som sitter på fängelset i Gävle som är mina bröder, det har de har berättat om gripande livsöden. när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni lägga upp kvällarna på. I många grupper har man utgått från någon intressant bok för att få idéer till samtal. fortsätta ha hemgrupp på liknande sätt ningen jobbar de med tolvstegsprotakt med någon där. Intentionen var att törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig har ett narkotikaberoende. På avdel- besökte mig. ni gjort för mig. En av grupperna bildades våren 2007 som förut, men bjuda in interner på hemlös och tog hand om dig eller naken och grammet och genom det lär de sig att Matteusevangeliet 25:35-40 av ett gäng killar. Flera av dem hade redan tidigare tillhört samma grupp men der en period av livet är ett slags hem det. Själva tycker hemgruppen att de fängelset. Tanken var att fängelset un- gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i möta sitt inre och kunna sätta ord på för att underlätta barnpassning och ge för internerna. Att hemgruppen bara fängelse och besökte dig? lärt sig en hel del av dessa samtal. Det 8 växa.nu nr 5 sept-nov 2009 växa.nu nr 5 sept-nov

6 Gud verkar bland Bengtsfors unga I Missionskyrkan i Bengtsfors samlas tonårsgruppen varje onsdag mellan och Vi har under de senaste tre åren haft en växande tonårsgrupp där en del har kommit till tro. Det är fantastiskt roligt, säger Tone Abrahamsson, som är ungdomsledare i Bengtsfors missionsförsamling. På tonår görs många olika saker som till exempel tårtbakartävling, pizzabak, bowling, pulkarace, klättring, våfflor, minigolf, bad, utebadstu, lerduveskytte, fiske, filmtajm, hajker, övernattning i kyrkan, andakter, hemma hos kväll etc etc. Några saker återkommer varje termin, andra saker en gång och inte mer. Men det har rört sig på ungdomsfronten även på andra sätt, berättar Tone. Vi hade förmånen att få vara med och arrangera påskfestival 2007 i Bengtsfors tillsammans med Team evangelisation. Det var störtkul och slitsamt. Med på denna festivalen var bland annat Pär Alfredsson och Johan Åsgärde med band och då upplevde vi hur Gud verkade bland oss alla. Flera ungdomar kom till tro och även vi som har en tro fick en nytändning. Detta resulterade i en ny ungdomshelg i maj Där upplevde vi åter att fler av våra egna ungdomar kom till tro och en ny öppenhet i församlingen. Sedan ett par år har man också speciella ungdomsgudstjänster VISION 21. Namnet kommer av att vår pastor Lennart fick en vision våren 2007 att vi skulle dra igång detta. Vi håller på än. Våra ungdomar har varit med på dessa samlingar, haft konfirmationsläsning och varit på läger och hajker där de också har fått höra evangeliet om Jesus resultatet har blivit att i fjor kom sex ungdomar till tro och de har själva stått framme och berättat detta för vår församling. Beslut som växer fram Det är väl roligt... goa ungdomar som vågar berätta att Ja, jag vill ha Gud i mitt liv. För dem har det varit viktigt med alla samlingar för att lära sig mer om den kristna tron och vad den står för innan de tog sitt beslut. Varje onsdag på tonår har man andakt med lovsång och bön och böneljus. Församlingen upplever hur Gud Tone Abrahamsson, ungdomsledare i Bengtsfors. Pizzabak. Damian Norberg fi ck syn på en lapp på skolan och blev nyfi ken på tonår i missionskyrkan. Där har han fortsatt. verkar bland ungdomarna, säger Tone. Antalet ungdomar har varierat. Det har legat mellan 10 och 12 stycken och ner till 5 stycken ett tag för att sedan komma upp i 35 inskrivna i våras! Under hösten i fjol kom det i stort sett en ny tonåring varje onsdag. De flesta stannade kvar. Även början på våren var vi över 20 stycken varje gång. Det är många med tanke på att det händer andra saker på onsdagar i vår kommun och det är mycket som drar i ungdomarna. Alla är välkomna på tonår. Några säger rakt ut att detta med Gud det är inget för mig. Det är helt OK. Vi tycker om dem ändå. Kul att de kommer tycker jag. Det viktigaste är att hos oss kan de få vara sig själva och att de är värdefulla oavsett hur man ser ut, kön, tro etc. Vi har sagt att när vi har andakt så vill vi att alla kommer med upp därför att vi gör saker och ting tillsammans och det går alla med på. Då får man också en möjlighet att se och höra vad vi gör och själv bilda sig en uppfattning om detta med Gud och vad kristen tro står för. Lättare tro i kyrkan En av ungdomarna, Damian Norberg, kom med i tonår genom en lapp som hängde på hans skola. Det lät intressant, så jag gick dit för att kolla. Jag fortsatte därför att jag tycker det är roligt att få träffa folk, säger Damian. På frågan om han tror på Gud svarar han till och från. När man är i kyrkan känns det oftast bra med gemenskapen med Gud, tycker han. Många av oss tycker att när man är i kyrkan är det mycket lättare att vara kristen, säger Tone Abrahamsson. Här blir vi kanske inte så utsatt för andras frågor eller påtryckningar om detta med Gud och varför är det si och så till exempel all onska som är i världen varför Gud inte gör något åt det... Utomhuskonsert Hösten i Bengtsfors startade med en ungdomshelg i slutet av augusti med möten och en utomhuskonsert i centralparken i Bengtsfors. Många, både äldre och yngre, var med denna helg. Det kommer ungdomar som man inte annars ser i kyrkan, det är jätte roligt att de kommer. Vi vill ju göra detta därför att vi har något vi vill förmedla och att det är ungdomar som kommer till tro och tar emot Jesus i sitt hjärta det är väl fantastiskt man vill bara ropa halleluja... Helgen var planerad sedan ett år tillbaka och oron har funnits för alla grejer som ska ordnas och risk för regn eller strul med tekniken, berättar Tone. Men helgen kom med fint väder och allt ordnade sig enligt vad vi planerade. Vilket bönesvar vi fick... Tone tycker det är kul att jobba i Bengtsfors som ungdomsledare därför att man får möta så många olika människor och alla har de något bra att ge, säger hon. Ungdomsledarjobb är världens roligaste jobb men också slitsamt. Så är det när man jobbar för Guds Rike. Michael Anderson När Eva, längst till höger, inte kunde vara ledare längre kom tonåringarnas vilja att göra något väl till pass. Jenny och Johanna fick bli hjälpledare. Något som uppskattas av Hans Adielsson. I Hassela tar ungdomarna ansvar Tonåringarna kom hem från distrik tets tonårsläger med önske mål: Kan inte missionskyrkan ha ton årssamlingar här hemma i Hassela? Det ledde till att de fyra tonåringarna blev hjälpledare i SMU:s barnarbete. Jag tyckte det var kul att få leka ledare, säger Jenny Westin. Hassela missionsförsamling har 16 medlemmar. Ordföranden Eva Klang var ledare i SMU-gruppen för barn 7-10 år tillsammans med Olle Johansson, en glad pensionär som tillhör baptistförsamlingen i Matfors. Men när Eva fick förändrade arbetsuppgifter och inte kunde vara ledare tvekade församlingen om de skulle kunna fortsätta SMU-arbetet. Jenny, Johanna, Isabelle och Fia har genom åren varit med i SMU Hassela. Mötet med distriktets ungdomsarrangemang väckte längtan om någon fortsättning hemma när de nu blivit tonåringar. Såg hellre lösningar än problem Är man fokuserad på problem så hade det varit nära till att ungdomarnas förfrågan bara hade avfärdats med; vi har inte ens ledare till barnarbetet. Men i Hassela tänkte man lösnings fokuserat. Då kom tonåringarnas fråga som en skänk från ovan, säger Hans Adielsson. Vi måste ju hitta någon fortsättning när ungdomarna ville, det blev en vinn/vinn lösning; barnarbetet fick hjälpledare och tonåringarna fick en mötesplats, säger Eva. Det kändes bra att få medansvar, även om jag inte kunnat vara med så ofta, säger Johanna Sundin, som också spelar fotboll i Bjuråkers damfotbollslag. Lägren viktiga Hans är mån om att få uttrycka hur mycket distriktet betyder för en liten församling genom att ungdomar kan få komma ut på läger och lära känna fler ungdomar. Och vi är överens om att lägren betyder mycket för att växa i tron på Gud. Utifrån lägerungdomars svar i en enkät om synen på församling och gudstjänst har vi i olika sammanhang bearbetat frågan hur lägererfarenheter av andakt och gemenskap tas till vara och får en fortsättning i hemförsamlingen. Detta tar jag upp när jag samtalar med Jenny, Johanna, Eva och Hans. Och jag får bilden av en församling som inte är rädd för att låta ungdomarna ta ansvar. Det gäller också i gudstjänsterna där ungdomarna deltagit med och läsa, sjunga, berätta från läger, spela drama. Det är kul, säger Jenny kortfattat. Men bakom det kanske det handlar om något så stort som att få plats och glädjen över att kunna göra nytta. Du Eva, hur blir det med konfirmation?! säger plötsligt Jenny. De fyra tonåringarna börjar i 8:an i höst. Och genast är samtalet igång för att se olika möjliga lösningar. Göran Strömner Församlingskonsulent Mellansvenska distriktet En vänförfrågan Du har en vänförfrågan. Så står det så gott som varje gång jag öppnar min mail nuförtiden. Allt som oftast tänker jag när namnet på den tilltänkte vännen poppar upp: Vem är det? Jag tror inte att jag har extremt och unikt många vänner som bara står på kö för att få vänskapa just mig. Det är någon form av vänskapsvirus som drabbar oss lättlurade och från skolan något mobbade. Skuld och skam ligger och lurar i vassen. Hur vårdar jag mina relationer och vem har jag rätt att ignorera i en sådan förfrågan? Detta handlar om det så kallade Facebook. Man kan låta sin mobbarinstinkt frodas genom att trycka ignorera när någon vill vara ens vän. Eller så kan man svara Ja, jag vill vara din vän till alla bara för att vara en snäll människa. Det behöver inte betyda att man är god. För det tror jag det krävs lite mer, faktiskt. Det är liksom en annan division. Skulden över att inte hinna med det viktigaste och skammen över att inte bli inräknad själv i den långa listan av vänner, tilltänkta och andras förslag på vänner man kan få. Men de kanske ignorerar mig och så är jag tillbaka i brännbollsutgallringen från lågstadiet i 70-talets skolreform. Ska vi utsätta oss för sådant? Vet inte. Visst är det kul att träffa på gamla vänner sedan 20 år tillbaka, typ. Men även där inträffar oroväckande saker. De har ju satt in foton på sina gamla föräldrar för det där kan väl ändå inte vara jo, men dra på trissor. Det verkar ju som att detta är det skrämmande förfallet på den så fräscha kompisen jag hade då i slutet av 70- eller alldeles i början på 80-talet. Är det roligt eller bara oroligt att inse vad tiden gör med alla andra? Hur hinner folk med att underhålla alla sina facebookvänner? Jag gör inte det. Förlåt mig. Kanske vi kan ta en fika tillsammans alldeles livs levande istället när tillfälle bjuds? Men du får stöta på. Det är inte säkert att jag känner igen dig. Men visst vill jag vara din vän. Krönika Britta Hemansson Pastor i Halmstad missionsförsamling 10 växa.nu nr 5 sept-nov 2009 växa.nu nr 5 sept-nov

7 Hm. Om man lutar på huvudet och håller för öronen låter det annorlunda...? Det är roligt att sjunga tillsammans (stora bilden). Men ibland kan man få vara soloartist också och njuta av att ha en skara fans (ovan). Foto: Mats Wedberg På fredagskvällarna är det fullt med smulor i Vännäs Missionskyrka, några mil väster om Umeå. Och då handlar det inte om kaksmulor från Café Källa(r)n dit tonåringarna kommer på fredagar. Inte heller handlar det om smulor från borden på Föräldrafikat. Nej, det handlar om söta smulor från barnkören Smulorna, det vill säga barnen själva. Kristina Nyström har lett kören sedan begynnelsen och tycker fortfarande det är lika roligt. Inte bara små smulor Smulorna i Vännäs är en mångröstad barnkör så många som barn i åldrarna 4-12 år deltar. Vi har varit tvungna att sätta ett maxantal och det är många som köar för att få vara med, berättar körledaren Kristina Nyström lyckligt förundrat. Egentligen heter kören SMUlorna, vitsigt uppkallade efter SMU som är Svenska Missionskyrkans Ungdom. De träffas varannan fredag mellan klockan 18 och 19 i Vännäs Missionskyrka för att sjunga, dansa och jobba med drama. Det spritter av sång- och livsglädje runt SMUlorna! Som vuxen kan man inte ana vilken längtan barnen har efter att få vara med! Efter sommarlovet är de minst sagt ivriga att komma igång, ler Kristina. Och som skolanställd ser jag hur körbarnen tar alla tillfällen i akt att lära ut SMUlornas sånger och danser till sina klasskompisar. Av de som växer ur barnsångerna brukar många ändå vilja stanna kvar i glädjen de har upplevt, och då får de vara hjälpledare och föra glädjen och sångerna vidare. Eftersom kören är så stor delar man under en stund av kvällen upp den i tre grupper: en förskolegrupp Småsmulorna, en lågstadiegrupp Mellansmulorna och en mellanstadiegrupp Skorporna. Föräldrafika Övningarna börjar gemensamt men avslutas i de tre olika grupperna. Inför uppsjungningar av olika slag övar de ofta ihop med kompband bestående av ungdomar från församlingen. Ska det vara så ska det! Medan barnen har körövning är det alltid föräldrafika i församlingens serveringslokal. Där kan mammor och pappor sitta ner efter en hektisk arbetsvecka och samtala till bakgrundsljudet av sjungande, skrattande barn. Vissa har skjutsat sina barn hela tre mil, andra hade tänkt passa på att handla men upptäckte hur mysigt det var att stanna på fika. Det är ett fåtal av barnen som kommer från kyrkliga familjer, men de flesta föräldrarna uppskattar att andra kan ge barnen del av de värderingar man inte själv kan förmedla, förklarar Kristina Nyström. Barnkören SMUlorna sjunger på familjegudstjänster i Missionskyrkan, har luciatåg, besöker andra kyrkor, åker på barnsångarläger och gör en hel del andra roliga saker tillsammans. Under årens lopp har de gjort många musikaler och även spelat in en CDskiva. Så SMUlorna i Vännäs är långt mer än bara små smulor de är glädjespridande prins- och prinsesstårtor! Irene Strålberg Inspiratör/Kommunikatör, Övre Norrlands distrikt Hej - Visst är det kul på SMUlorna! Foto: Ulrika Winberg-Jonsson

8 Nicolina Filipsson Från Lidköping Scoutpraktikant i Ecuador Kajsa Ojala Från Karlstad Scoutpraktikant i Ecuador På väg ut i världen När du läser detta har 2009/2010 års equmeniapraktikanter gett sig ut på olika håll i världen. Men när dessa rader skrivs är de just i startgroparna. Förväntningarna är stora, liksom spänningen på vad som ska möta under de kommande sju månaderna. Några axplock: Jag ser fram emot att få möta människor med en annan kultur och utbyta erfarenheter. Samt att söka och möta Gud i ett sammanhang som man inte är van vid, säger Nicolina Filipsson, som ska vara scoutpraktikant i Ecuador. Josefi n Hjärpe Från Umeå Till Israel/Palestina Amanda Östman Från Årjäng Till Israel/Palestina Som Guds barn är vi alla en stor familj oavsett i vilken del av världen vi befinner oss. Med samarbete kan vi nå fler människor och föra evangeliet vidare på ett effektivare sätt, säger Anukaisa (Kajsa) Ojala, som också ska till Ecuador. Vad ser du fram emot mest? Jag ser fram emot att uppleva vardag i en helt annorlunda miljö, att möta människor med olika bakgrund och samtidigt växa i min tro. Vad som oroar mest är att behöva acceptera situationer där människor behandlas olika, att behöva se saker, stå som åskådare utan att ha makt att göra något, säger Josefin. Hur jag ska förhålla mig till en ständigt pågående konflikt, där jag önskar att jag inte skulle behöva ta parti för någon sida, men där verkligheten är mer komplicerad. Hur tror du det blir att komma hem igen? Skönt. Overkligt. Omtumlande. Det är vanligen hemkomsten som är den jobbiga biten, man undrar om man verkligen hade så mycket grus i ögonen innan man for?! Karl Peter Stefan Karlbom kommer att vara på tre olika platser i Kina, en skola för elever som inte klarat gymnasiet så bra, ett teologiskt seminarium och i församlingen som driver dessa skolor. Jag ska först och främst hjälpa till med engelskaundervisning och vad annars jag kan. Språket och att jag reser ut själv kan leda till stora påfrestningar men jag är övertygad om att det kommer att gå bra. Någon maträtt som du ser fram emot? Oj, jag tror att det kommer bli många spännande kulinariska nyheter den kommande tiden. Att få hålla på med det bästa jag vet, fotboll, tillsammans med barn och ungdomar i ett annat land, i en annan kultur. Det ska bli hur kul som helst! säger Elin Dahl-Örn, som åker till Kongo-Brazzaville som fotbollspraktikant. organisation från equmenia? Jag tror det är viktigt att lyfta fram likheter mellan människor, istället för att fokusera på skillnaderna. Att man kan göra saker ihop, skapa något, oavsett vart man kommer ifrån. Och jag tror att fotbollen är ett klockrent verktyg för det. Även Louise Brunnegård åker till Kongo-Brazzaville som fotbollsvolontär, soch ska träna barn mellan 9 och 17 år på gothia cups fotbollskola. Vad ser du fram emot mest? Att få lära känna en helt ny kultur. När det gäller mat ser jag fram emot avocado- och bananröran i baguetterna som alla pratar om. EQUMENIA PRAKTIKANTPROGRAM Under september 2009 sänder equmenia ut elva praktikanter till fem länder Kina, Thailand, Israel/ Palestina, Kongo Brazzaville och Ecuador. Praktikanternas uppgifter är framförallt att ta till sig tro, liv och kultur i dessa samarbetsländer. De arbetar för och med unga och barn i samarbete med våra partners. Deras placeringar är på skolor, elevhem och ungdomsgrupper. Deras uppgifter är läxhjälp, undervisa i engelska, fritidsledare och att i största allmänhet vara vänner. Syfte Syftet med praktikantprogrammet är att engagera och berika equmenias föreningar med ett internationellt perspektiv genom att ge unga kristna möjlighet till utbyte av tro, kunskap och relationer mellan equmenia och dess samarbetspartners. Målsättningar Att praktikanten får uppleva församlingsliv, mission och utvecklingsarbete i samarbetsländerna. Att praktikanten får utmanas och utvecklas i sin tro. Att praktikanten får lära känna ett annat land, dess kultur och utmanas i sin syn på omvärlden. Att praktikanten blir en ambassadör för equmenia och sprider kunskap om landet och sina personliga upplevelser så att det ökar engagemanget för mission och globala rättvisefrågor i Sverige. Att bli praktikant Ansökan och intervju sker i mars och april, man deltar i equmenias riksstämma i maj. Under augusti månad deltar man i olika förberedelsekurser och i september reser praktikanterna till respektive land. I slutet av april året därpå kommer man till Sverige och i början av maj deltar man i återkomstseminarium och sedan i equmenias riksstämma igen. För att antas som praktikant ska man vara mellan år och ha ett engagemang för barn och unga i andra kulturer och gärna varit aktiv i en förening i Sverige. Man måste vara beredd att möta nya utmaningar och vilja ge sig i kast med andra kulturer och språk. Varje praktikant betalar en egeninsatts på kronor. När man efter ansökan och intervju är antagen för utresa så får man olika förberedelsekurser på bland annat Sida och i samverkan med folkhögskolor. Återkomsten Efter cirka sju månaders praktikanttid så deltar man i ett återkomstseminarium. Man är också ute i föreningar, församlingar, skolor eller andra sammanhang och berättar om vad man varit med om. Vad oroar dig mest? Att komma vilse på flygplatsen i Amsterdam. Vad oroar dig mest? Att jag inte känner mig orolig. Josefin Hjärpe och Amanda Östman Mer info fi nns på: Jonas Thorängen tf internationell sekreterare, equmeia kommer huvudsakligen att arbeta på 14 Sira-skolan; en skola för palestinska Emma Gunnarson barn med läs och skrivsvårigheter. Vad vill du förmedla till syster-kyrka/ Michael Anderson växa.nu nr 5 sept-nov 2009 växa.nu nr 5 sept-nov Peter Karlbom Från Guntorp Till Kina Louise Brunnegård Från Borås Fotbollspraktikant i Kongo-Brazzaville Simon Grudéus Från Tierp Fotbollspraktikant i Kongo-Brazzaville Hanna Persson Från Lerum Till Thailand Sara Wallin Från Stockholm Scoutpraktikant i Kongo-Brazzaville Andrea Isaksson Från Örebro Till Thailand Att komma hem igen blir en resa i sig, och antagligen rätt tufft. Efter sju månader i ett annat land har nog mycket hänt med en själv. (Elin Dahl-Örn) Elin Dahl-Örn Från Borås Fotbollspraktikant i Kongo-Brazzaville Grafik: Michael Anderson

9 Dopets dramatik Dopet TRONS D E F gamla liv som blir begravet i dopgraven. Ur dopgraven får vi sedan uppstå och leva ett nytt liv. Gal 3:26-29 hävdar att vi i dopet har iklätt oss Kristus och blivit ett med både honom och alla de som tror på honom. I kristen tro finns inga heliga eller hemliga riter som inviger människor till högre nivåer. Dopet räcker! Apg 2:38 visar att den kristne genom dopet får del av den heliga Anden. Men när sker egentligen allt detta att jag blir ren från synden, begraver mitt gamla liv, ikläder mig Kristus och får del av den heliga Anden? Sker det verkligen i den stund jag döps? Är det inte egentligen så att det sker när jag blir omvänd? Dopet är både Guds och mitt handlande. I do pet möts Gud och människa och samarbetar. Det vill säga: Dopet är en Guds gåva, där Gud handlar. Men det är också människans svar på något Gud redan börjat göra och sedan fortsätter. Dopet är helt enkelt en del av frälsningen. Den frälsning som började redan när Jesus dog för mig på Golgata, och som inte avslutas förrän jag är hemma i himlen en gång. en lärofråga där vi kan öva oss i ödmjukhet, respekt och kärlek? Om det är så måste vi nog erkänna att vi missat de flesta träningspassen hittills. Men ödmjukheten och respekten får inte slå över så att vi blir menlösa och tappar den radi kala, bibeltrogna undervisningen om dopets betydelse. Märkligt att det finns så få lovsånger om dopet och att inte fler tackar Gud för dopet i bönesamlingarna. Kraftfull symbol Självfallet kan man ibland fråga sig varför man måste bli döpt. Och varför man måste krångla till det hela genom att använda vatten. Man kunde ju ha använt enklare symbolhandlingar. Men vattnet är i Bibeln en dubbel symbol för kaos och död, liv och förnyelse. Vattnet har förödande kraf ter i översvämningar och stormar. Men i vattnet vistas vi trygga som foster, och vad går upp mot en frisk fjällbäck när törsten tar strupgrepp. Till slut blir det enda rimliga svaret att vi ska dö pas i vatten därför att Gud har sagt det. Vi har ingen annan heltäckande förkla ring, och det räcker att Gud vill det. Luther skriver i Stora katekesen att vi ska betrakta dopet som en daglig dräkt som vi ständigt ska gå klädda i. Eller ut tryckt med andra ord: Låt dopets vatten rinna som en porlande vårbäck genom ditt livs alla dagar! Heligt lyssnande David G Benner Att vandra tillsammans (Cordia) Att vandra tillsammans är en lättillgänglig grundbok i andlig vägledning. Författaren David G Benner är en kanadensisk psykolog som har ägnat sig mycket åt förhållandet mellan psykologi och spiritualitet/andlig vägledning. Han är författare till en mängd böcker och arbetar som retreatledare och andlig vägledare. I Att vandra tillsammans introducerar han läsaren i den rikedom som kan ligga i att vandra tillsammans med en medkristen. Han beskriver konkret hur vi kan komma i gång med att utveckla en andlig vänskap. I bokens förord beskriver evangelisten och författaren Liselotte J Andersson varför boken är så viktig idag: Själva grundvalen i all andlig vägledning är kanske till slut vad författaren kallar heligt lyssnande, ett lyssnande som präglas av lyhördhet och närvaro. Detta lyssnande finns hela tiden som en grundton i Benners egna ord. Jag tror att det är detta som gör Att vandra tillsammans så djupt trovärdig. Miraklet på Söder Michael Anderson Det är märkligt att egentligen förfärligt. När andra vi kristna så ofta folk kunde resa sina fallosskulpturer och tillbe dem som symbo- enkelt en del av Rune W Dahlén, teol dr och Else Blomgren och Olle Carlsson är helt gör om evange liets dramatik till något hem tamt och israelen fram sin kniv och närler för livet och kraften, då tog lärare på Teologiska Högskolan Stockholm har i växa. (Verbum) Hej och välkommen till Allhelgonamässan frälsningen. hanterbart. Det spräng laddade made sig sin nyfödde son. Men Den frälsning som nu berättat om den kristna En övning i ödmjukhet budskapet transformeras ner och det var enda sättet att få räknas Allhelgonamässan ett begrepp som blir tandlöst och smågulligt. till Guds folk. började redan när trons grunder i den uppskattade serien Trons ABC. Frågorna om när dopet ska ske alltfler känner till. Prästen Olle Carlsson, mannen bakom Allhelgonamäs- Det gäller stallets smuts och Jesus dog för mig Han går nu vidare med en och hur det ska ske har diskuterats i det oändliga. Familjer har san, har nu, tillsammans med Else ångestropen vid Golgata. Men Jämförs med Noa på Golgata, och som fortsättning i Trons DEF. det gäller i hög grad också dopet. delats och församlingar splittrats Blomgren, samordnare och verksamhetsansvarig, skrivit ner sina erfaren- Vid barndopet används den skiraste 1 Petr 3:20-22 jämför dopet med inte avslutas förrän Tidigare artiklar (Trons ABC): av denna fråga. dopklän ning, och sedan blir berättelsen om Noa. Två saker nr 1 (aug 2008): Tro Ibland undrar jag varför inte heter från arbetet i Allhelgonakyrkan. En liten, sliten trä- jag är hemma det tårtkalas och doppresenter i räddade Noa, nämligen arken nr 2 (nov 2008): Jesus Gud i sitt Ord tydligt kunde ha kyrka på Söder i Stockholm. äkta silver. Vid troendedopet används den nystrukna dopdräkten farlig, men vattnet lyfte också nr 4 (maj 2009): Treenigheten tenmängd. Det kunde ju ha räckt avseende. Här finns psalmer och sånger, bibelläsning, predi- och vattnet. Störtfloden var livs- i himlen en gång. nr 3 (feb 2009): Anden angett rätt dopålder och rätt vat- Allhelgonamässan är en gudstjänst som alla andra, i något och vi sjunger gärna en sångvers arken från marken så att besättningen delar sig och israelerna går mel- med ett PS i ett av breven. Ja, för kan, delande och det mesta som faktiskt finns i våra kyrkor. för att slippa höra hur vattnet räddades. När Herren lan två gigantiska akvarier - utan min del kunde det ha räckt med Men tilltalet är nytt, det är inkluderande och målsättningen droppar och hur den döpte kippar själv stängde igen dörren så gav glasväggar. Fullkomligt livsfar- en stencil i Jesu namn, bara vi är att besökaren faktiskt ska förstå och själv ta del. efter andan. det skydd åt dem som varit villigt och enda räddningen. verkande. Vi blir inte frälsta en- hade fått klara besked. Detta kräver ett tydligt och genomarbetat tänk på en rad I själva verket är dopet dramatik liga att gå ombord. Båten bars Detta är dopets dramatiska föbart genom att döpas. Men dopet Eller är det kanske inte så livs- områden de redovisas i den här boken. på hög nivå. Några bilder av det livsfarliga och livgivande rebilder. Gud lockar oss in i do- ingår som en del i den frälsning viktigt med rätt svar på dessa frå- Hej och välkommen.. är en praktisk handbok. Ett gott från Gamla testamentet får oss vattnet. pets dödsfälla och där ger han oss som Jesus ordnat för oss på Golgata gor? Kanske ville Gud istället ha exempel så här kan man göra om man vill vara en kyrka att ana. 1 Kor 10:1-2 handlar om israelernas nytt liv. När en människa sänks och som vi genom tron får som är relevant idag. Och i allt detta praktiska finns i boken I Kol 2:11f sägs att vi i dopet vand ring genom Röda ner un der vattnet i dopgraven är ta till oss. rejäla utmaningar, många anledningar till djup reflektion är omskurna genom Kristus. havet. Det uppseendeväckande i det ju egentligen något livsfarligt över kyrkans möjligheter i 2000-talet. Omskärelsen var viktig, men den berättelsen är att Gud själv som sker. Men samti digt är det Inga hemliga riter Boken är enkelt men väl skriven. Läs den som en inspiration och en injektion till det som är din och din kyrkas då bara på män. Att börja skära ledde folket in i denna fullständigt en del av Guds stora räddnings- Trons DEF i fortplantningsorganet på ett litet, hopplösa situation. Havet aktion för människan. Dopets I Nya testamentet fortsätter do- vardag. alldeles nyfött spädbarn är ju framför och Faraos soldater bakom! Han ledde dem rätt in i en mycket större fara än dopet. 22:16 renas vi från synderna Gunilla Hjelmåker vatten räddar från synden som är pundervisningen. Enligt Apg Rune W Dahlén 16 dödsfällan och allt var förbi. Och så sker undret, vattnet Dopet är helt nödvändigt, men samtidigt inte automatiskt genom dopet. I Rom 6:3-6 sägs att vi i dopet dör bort från vårt Lärare Teologiska Högskolan Stockholm växa.nu nr 5 sept-nov 2009 växa.nu nr 5 sept-nov L Ä S T I P S!

10 Ljudet av godhet Ibland har jag funderat på vad som blivit av mig om jag inte varit scout. Egentligen tror jag mer att händelse läggs till händelse och att det är svårt att tillskriva ett enskilt tillfälle en allt för avgörande roll i det som gör oss till dem vi är Men å andra sidan varför inte. I mitt fall skulle en höstkväll 1973 kunna vara ett sådant. Ett sätt att ta reda på betydelsen i en händelse är att fundera på vad det betytt i ens liv vilken plats det tagit och vilka konsekvenser det fått. I så fall är jag, så här några rader senare, fullständigt övertygad. En enskild dag, ett steg över en tröskel kan påverka, ja till och med förändra förutsättningarna för ett helt liv. Mötet med scouting blev ett möte med människor som tog mig på allvar. Människor som såg, lyssnade och intresserade sig. Dessa människor öppnade en ny värld för mig, eller som någon sa; den bortre parentesen i mitt liv vältes. Vad var det som var så speciellt med dessa människor och var hade de varit under hela mitt tioåriga liv? Jag tänkte nog inte så mycket på det då, men jag vet att varje måndagskväll bar på en underbar möjlighet. Så här i perspektiv kan jag förstå. Sture, Claes, Britta, Sören alla bar de på något speciellt en vilja att tillföra sig i unga människors liv och att skapa en kärleksfull plats för mig att få finnas på. Därför blev också varje måndagskväll en andakt, ett möte med en vars namn jag ännu inte kände men anade. Skönt ljuder stegen av dem som bär bud om goda ting, citerar Paulus från Jesaja 52:7. Så är det. Man hör skillnad på steg, och stegen av godhet mötte mig en kväll för snart fyrtio år sedan. Guds händer och fötter är ibland en ledare kanske en scoutledare som heter Sture eller Britta. Ganska troligt är att du själv är en av dem på något sätt, i det lilla eller stora. Det kan vara din blick, din hand, dina ord som öppnar dörren för en ung människa in till Gudsgemenskap och delaktighet. Jag minns tiden som ung scout ganska tydligt. Kanske inte så jag kan återberätta detaljerna. Men jag minns klart och tydligt ljudet av godhet. Krönika Lars Lindgren Scout och SMU-konsulent Mellansvenska distriktet Alltid redo för nästa race! Tonårsscoutkvällarna i Sillerud är lite ovanliga. Där skruvar man bilar och kör folkrace! Alltid redo till ett nytt spännande lopp. Kårchefen för scout i Sillerud, Jorma Oksa, berättar att församlingen ärvde ett gammalt hus som kallas för tegelbruket, som kom väl till pass för den nya verksamheten. Där fanns ett dubbelgarage, perfekt! Huset är också pastorsbostad så pastor Daniel kommer ofta och gärna på besök. I höst ska vi göra i ordning källaren så att vi kan få in några soffor och ett litet pentry så vi kan fika. Varför folkrace? Jag tänkte att det behövs något lite häftigare för de som har kommit upp på gymnasiet. Många ungdomar slutar att gå i kyrkan när de kommit upp i den åldern. Vi vill att de ska få en möjlighet att meka, vara tillsammans, köra tävlingar och samtidigt inte försvinna från kyrkan. VISSTE DU... Hur syns det att det är SMU som kör på folkracetävlingarna? SMU Racing står det med stora bokstäver på bilarna och så är de målade i rosa och grönt. När vi kommer till tävlingarna tisslas det och tasslas det bakom ryggen på oss. Inte bara rosor. Men det är också många som kommer fram och tycker att det är grymt bra det vi håller på med. Det tar mycket tid och det är ganska dyrt att hålla igång bilarna och vid varje tävling får vi vara beredda på att bilarna blir sålda, för sådana är ju reglerna. Det är gott då att det finns många företag som hjälper oss med ekonomin, vi har säkert ett 40-tal olika sponsorer! Den 5 september ska vi tävla igen, vi har två bilar som ska gå. Vill ni veta hur det gick får ni gå in på Google och söka på SMU Racing,... att SMU Scout vill skapa trygga plattformar där barn och unga kan utvecklas med religiösa, etiska och kulturella perspektiv. Inom scoutvärlden i Sverige vill de förmedla det glada budskapet att Jesus Kristus är Herre, och förmedla vår stolthet över vår identitet som ett kristet scoutförbund. Totalt har SMU Scout cirka medlemmar spridda över hela Sverige. SMU Scout är en del av equmenia, och innefattar även baptistscout. Redan i början av 1930-talet startade scoutarbetet inom dåvarande Svenska Missionsförbundet med Våra Pojkar och några år senare Våra Flickor. Sedan dess har arbetet utvidgats och förändrats, och omfattar både yngre och äldre, från Nyingscout till Seniorscout. SMU Scout samarbetar med Sveriges övriga scoutförbund genom paraplyorganisationen Svenska Scoutrådet. Bilarna som körs i folkrace kan se lite slitna ut om man tvingas sälja sin bil till ett fast pris efter avslutad tävling lägger man inte ned så mycket arbete på det yttre... Foto: Jorma Oksa Sillerud. Vi har en blogg som vi skriver på. Något från sommarens säsong du vill berätta om? Det blir ju en del tävlingar förstås och så var vi parkerings- FAKTA: Folkrace vakter på Midnattsolsrallyt. Då blev det lite klirr i kassan. Han berättar också att det efter midsommaren 2010 ska bli folk raceläger som Sillerud SMU ska arrangera. Men vi ska starta i liten skala och prova hur det går första året, så tyvärr Man kan börja tävla i folkrace det år man fyller 15 år i s.k. juniorklass. Från det år man fyller 18 år tävlar man i herreller damklass. Varje år arrangeras omkring 450 tävlingar i Sverige. Folkrace körs på banor av grus eller asfalt med täckta bilar som är typbesiktigade i Sverige. Det är vanliga standardbilar, men de måste uppfylla vissa säkerhetsföreskrifter, bland annat ska de ha skyddsbåge. Föraren måste ha flamsäker overall, handskar, och en godkänd hjälm. Maxhastighet vid tävling är 80 km/tim. Turbo och fyrhjulsdrift är inte tillåtet. Efter varje tävling sker försäljning av tävlingsbilarna. Alla bilar är till salu för ett fast pris, kronor. Fram till 15 min efter tävlingens slut får vem som helst som själv kan tävla lämna ett anbud på tävlingsekipagen. Därefter genomför tävlingsledaren en lottdragning på lämnade anbud. Personlig utrustning som förarstol och bilbälten får dock demonteras innan försäljning. Källa: Wikipedia och Svenska Bilsportförbundet kan vi inte ta emot mer än 25 deltagare och de är i princip redan klara. Deltagarna kommer under fem dagar genomgå teori och praktik. De som inte har licens kommer att få ta licens och det kommer att bli inofficiella tävlingar. Något som deltagarna behöver tänka på inför lägret? Ta med gôtt humör, skruva och kör! Du lägger ner många timmar på dessa tonårskvällar och folkracetävlingar. Vad är det som driver dig? Jag vill ge ungdomar en chans som jag aldrig fick när jag var ung! Anja Wända ÖrebroVärmalndDals ditrikt 18 växa.nu nr 5 sept-nov 2009 växa.nu nr 5 sept-nov R A H JU L Y S C O U T LIV PÅ F

11 Tillräckligt bra Blandade åldrar, olika bakgrund. Men intresset för mc-åkningen förenar. I bakre radens mitt syns distriktsföreståndare Roland Brage (med solglasögon). Foto: Monica Gunger På två hjul i Guds fria natur Andra helgen i augusti är det traditionell rundtur för MC-knuttar och spättor i Svenska Missionskyrkan/SMU i ÖrebroVärmlandDals distrikt med tillhörande vänner och bekanta. I år var det lite speciellt, då det var tionde gången detta spektakel gick av stapeln. Initiativtagare till MC-weekenden är distriktsföreståndare Roland Brage. Vi som har varit med några gånger förstår vilket enormt arbete som ligger bakom med planering för turuppläggning, övernattning, mat, kulturbegivenheter med mera. Vanebildande Krokigt. Från Mullsjö till Lundsbrunn men inte den rakaste vägen... Den som aldrig har grenslat en MC, känt dofterna från Guds rena natur, förstår nog inte glädjen av att köra/ åka MC. Det är inte bara MC-körningen som lockar utan den fina stämning som finns i gruppen. Sen finns det ju olyckskorpar som kraxar att det är farligt att åka MC och visst är det, även vanebildande. Jag och min fru är väl ett starkt exempel på det. Efter att ha åkt med dessa turer ett antal år så tyckte vi det var så trevligt så vi bestämde oss för att flytta till Värmland för att få åka mycket MC och visst blev det så. Det har sina risker att åka hoj, man kan få byta storsta n mot lilla Kristinehamn Mullrande Årets tur utgick från och hade Mullsjö folkhögskola som bas. Samling skedde på fredagskvällen men kvällsfika, där vi träffades och samtalade om både skämt och allvar. Vissa hade åkt långt andra lite kortare, men tröttheten gav sig ändå till känna och till slut hade alla slocknat. Följande dag inleddes med frukost och sedan gav sig gänget iväg på 18 hojar, vissa mullrande mer än andras. Färden gick mot Tabergstoppen, där vi beskådade utsikten över nejden. Här delades några tankar att fundera på under färden som gick vidare till Nydala kloster, där vi fick en guidad visning av kyrkan. Efter lite kaffe for vi vidare på backiga, smala och krokiga Smålandsvägar. Via Rottne, Braås och Fröderyd kom vi så småningom fram till Eksjö där självaste kommunalrådet guidade oss genom den vackra trästadbebyggelsen. Efter tankning var vi på väg tillbaks till Mullsjö för middag och gemenskap. Sista dagen bar det av via Hökensås genom Tidaholm till Åsle Tå. Där fick vi en guidad visning av en guide med glimten i ögat, en riktig höjdare. Och inte blev det sämre av att de hade en tändkulemotordriven stenkross igång, en verklig sevärdhet från förra seklets barndom. Drömmer redan om nästa år Avslutningsvis körde vi vidare på de minsta och krokigaste vägarna Västergötland kan bjuda på till Lundsbrunns golfrestaurang där ett ånglok signalerade vår ankomst. Efter en god lunch vidtog de sedvanliga avskedsceremonierna och nu drömmer vi bara om nästa års MC-tur med distriktet. Vart turen än kommer att gå så kommer den också bli toppen, det vet vi. Så har hela sommaren gått. Skogen har varit full av blåbär, säger de. Vi har inte lyckats ta oss ut en enda gång. Vilket slöseri! Det som är så gott och nyttigt med blåbär, och bra för hälsan. Jag lever återigen nära ett litet växande barn. För varje dag, nästan, kan man se hennes utveckling. Hon blir mer medveten, tittar storögt på allt runtomkring, lär sig hur man rullar runt, skrattar högt till storasyster, jollrar med storebror, hur man tränar på att sitta och krypa, hjälper till så tröjan snabbare åker av, hur man kan spänna ryggen så man blir lite effektivare upplyft osv osv. Utvecklingen går onekligen rekordfort i unga år. När vi talar om växt i tro så är utvecklingen oftast inte lika synbar. Ändå tror jag att den pågår, därför att Gud verkar i oss. (1 Kor 12:6, Ef 4:6, Fil 2:13). Gud verkar och Guds verk pågår. Det är nåden, det givna. Detta får människan ta emot, leva i och lita på. Samtidigt är hon kallad att arbeta på sin frälsning (Fil 2:12). Som människa idag överöses vi att olika självhjälpstips. Det senaste jag läste i en tämligen renommerad tidning var artikeln: Så kan du själv styra din hälsa. Det låter ju fantastiskt, eller? Som småbarnsförälder dränks man i tips och idéer om hur man faktiskt kan göra nästan allting rätt, för att skydda sitt barn, för att vara bästa mamman, för att ge bästa förutsättningar för all barnets utveckling och stimulans. Självklart ska man också se till att ta sig ut och plocka blåbär, helst hela familjen, med matsäck. Denna sekulära framgångsideologi skapar ångest och skuld, menar jag. Om du endast gör allting rätt så utvecklas ditt barn till en perfekt individ. Om du bara vill, så kan du låta bli att bli sjuk och kanske till och med slippa dö. Men tragiken är ju ett faktum. Livet går inte att styra och vi måste alla en gång dö. Hur kan man arbeta på sin frälsning? Ibland har vi gjort frälsning till ett en-gång-föralla-ögonblick. Frälst blev jag på tonårsläger det och det ett visst datum. Frälsning kan istället beskrivas som ett skeende och som växande. Frälsning innefattar också en tydlig framtidsinriktning. Man kan tala om en kommande frälsning. Frälsningen blir så ett både och. Den är människan given, genom Gud som i Jesus Kristus försonade hela världen med sig själv (2 Kor 5:19), samtidigt är den något som människan aktivt ska arbeta på. Jag tror att detta arbete, i vår tid, bäst kan sammanfattas som medlidande. Om det är något vi behöver i vår tid, så tror jag det är just det, för vår egen och för världens skull. Detta medlidande är så långt från det iskalla beräknandet och planerandet; det där att om vi bara gör allting rätt, så går det oss väl. Medlidandet vågar se och erkänna tragiken, sorgen som bara drabbar, det okontrollerbara. Medlidande äger den som vågar se och möta det förfärliga, se det i ögonen utan att vända undan. Medlidande äger den som vågar stanna kvar, den som orkar omfamna all sin egen och andras ofärdighet med förbarmande. Medlidande föds ur insikten om att livet inte är antingen eller. Det finns inga enkla och snabba lösningar. Växande tar tid. Guds ansikte i världen, Jesus, visade ett sådant medlidande. Han var ju egentligen ganska ointresserad av all uppmärksamhet som riktades mot honom. Hans uppmärksamhet gällde let alltid medmänniskan, särskilt den som var illa medfaren. Människor istäl- blev hjälpta när Jesus gick fram. De blev sedda. De fick också kraft att göra en hel del själva och framförallt inspiration att ta hand om varandra. När Jesus dog på korset, fanns det människor där som orkade uthärda hans lidande, efteråt stannade de kvar hos varandra. Så småningom erfor de att de inte heller var övergivna av Gud. Vi kan inte kontrollera själva livet. Vi håller definitivt inte allting i vår hand. En hel del kan vi göra, för oss själva, för andra och för världens överlevnads skull. Men mycket sker på helt oväntade sätt. Som om att det faktiskt fanns någon annan som höll allt i sina händer. Glimtvis skiner det igenom, då man kan ana att allt i grunden är barmhärtighet, att Gud är kärlek, att vi får tro nåden. Winnicotts tillräckligt bra, har paradoxalt nog i den iskalla framgångsideologins tid, blivit lite av ett paradord. Jag tror att växt i tro handlar om det. Den som vågar medlidandet inser att just tillräckligt bra famnar tvetydigheterna i livet. Det medlidande som bärs av Gud i Kristus som konkretiserade just med-lidandet. Ur denna källa får människan ta emot och samtidigt arbeta. En söndag precis när skolan har börjat, skulle vi göra bananpannkakor. Det stor i receptet att det skulle vara 1 dl blåbär till. Vi hade ju inte plockat några Äldsta dottern kom in från skogsdungen precis där vi bor. Mamma, det finns massor av blåbär däruppe. Fortfarande, finns det kvar? När jag gick de få metrarna till skogsdungen och faktiskt hittade flera deciliter (!?!) blåbär, tänkte jag på nåden, och på det där tvetydiga tillräckligt bra. Det blev definitivt inte flera liter, ingen skogsutflykt med matsäck, men ett par deciliter från dungen precis intill och pannkakorna blev goda. Lennart Gunger 20 växa.nu nr 5 sept-nov 2009 växa.nu nr 5 sept-nov Tilltal Sofia Camnerin Pastor i Svenska Missionskyrkan, Teol D

12 ått & gott smått & gott smått & gott smått & gott smått & gott smått & gott smått & gott smått & gott smått & gott smått & gott smått & gott smått & gott smått & gott Positivt samarbetsklimat med Svenska kyrkan Vi erkänner, Vi vill, Vi uppmanar. Det var några av huvudorden när Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan skrev en ekumenisk överenskommelse som undertecknades i Uppsala i december Vad har hänt med överenskommelsen? Samlar den damm i bokhyllan, eller betyder den något också i den lokala verkligheten? I Borlänge missionskyrka möttes ett 50-tal personer från församlingar i Dalarna i de båda kyrkorna för att samtala om överenskommelsen. Borlänge missionsförsamling tog initiativ till samlingen som ett led i sitt 150-års firande där man också ville reflektera över vad som hänt med den brytning som blev med Svenska kyrkan när Missionskyrkan (eller Missionsförbundet) bildades i senare delen av 1800-talet. Tillsammans med Svenska kyrkan i Borlänge, Västerås stift och Mellansvenska distriktet av Missionskyrkan bjöd man in till samlingen. Att bygga relationer, bryta ner fördomar och upptäcka möjligheter DET FINNS SÅ OTROLIGT många duktiga ungdomar i vårt land som fått gåvan att skriva och spela musik. I generationer har kyrkorna runt om i vårt land producerat hundratals musikhögskoleelever, därför att musiken är en naturlig del i nästan varje församling. Säg den unge som inte någon gång varit med i barnkören eller ungdomskören. Långt ifrån alla fortsätter sin musikkarriär efter åren i kör, men för många spelar musiken en stor roll. equmenia slår nu ett slag för just dessa unga som fortsatt spela, genom Projekt Lovsång. Vi tror att det finns massor av talanger där ute, som har skrivbordslådan fylld av sköna sånger som behöver komma ut så att andra kan ta del av dem. Vi tror att det är dags för en ny lovsångsera. tillsammans är en långsam och lång process. Samarbetsklimatet är dock på många orter positivt och tycks vara växande. I samtalet var betoningen stark på det gemensamma uppdraget för Guds rike och hur det kan stärkas genom samverkan. Uppdraget att i ord och handling sprida det glada budskapet är och måste vara drivkraften för lokal samverkan mellan kyrkorna. Lokala avtal Var med i projekt Lovsång! Vad är en lovsång? En lovsång måste inte låta på ett speciellt sätt. Tyvärr uppfattas lovsång som en egen genre, som kallas just lovsång. All musik som skrivs för att ära Gud är lovsång. Vi är så bra på att sätta allt i fack. En lovsång kan vara en skön rocklåt, en opera, en ballad, en poplåt. Allt är lovsång, så länge det ärar Gud. Hur kan jag skicka in min sång? Du kan skicka in en ljudfil tillsammans med text och gärna ackorden till. Ljudfilen kan vara som mp3-filer eller på CD eller kanske spelar du in din sång på din mobil. Det viktigaste är att vi har något att lyssna på. Om du inte sjunger in din sång måste vi ha den på noter. (Endast text och ackord räcker alltså inte om du inte har en inspelning) Läs mer på: Kyrkosekreterare Olle Akholm var med i Borlänge när man samtalade om den ekumeniska överenskommelsen. Den nationella ekumeniska överenskommelsen behöver landa i lokala samarbetsavtal. Hittills finns nära 40 lokala avtal. I Dalarna finns ännu inget avtal men samtal har påbörjats på några orter och detsamma gäller på ganska många andra platser i landet. Jag känner mig uppmuntrad av biskopens tydliga uppmaning att man inte ska avvakta med att skriva lokalt samarbetsavtal i väntan på en eventuell ny gemensam kyrka för Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan, säger Nisse Wurt, pastor i Malung. Han konstaterar även att det var värdefullt att delta i dagen tillsammans med kyrkoherden från orten. På kvällen firades en festgudstjänst med nattvard. Genom att tillsammans bryta brödet och dela kalken gavs ett synligt tecken på att alla är del av Kristi kropp. Text och foto: Lennart Renöfält Distriktsföreståndare Mellansvenska distriktet Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång Sjung till Herrens ära, hela världen! Ps 96:1 Det kändes som att Jesus var med! Det var torsdag och klockan närmande sig tolv. Jag gick in i på den utlagda röda mattan som leder in till Betlehemskyrkan när det bjuds till daglig bön. Kvällen innan hade det varit ett möte i Baptistkyrkan om Gemensam framtid. Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan funderar på att skapa ett nytt gemensamt samfund eller om man vill kalla det kyrka. Samfunden har arbetat med frågor om hur kyrkan ska organiseras, dess uppdrag och dess teologi. I den rapport som nu finns att läsa på hemsidan står det bland annat: Församlingen är en delande gemenskap, där dialog och relationer är det primära. Där möts ett du och ett jag med Jesus i centrum och där inbjuds vi till en levande gemenskap med Jesus Kristus. Synden är en realitet runt omkring oss och inne i oss. Den delande församlingen inser att människan bär på brustenhet, misslyckanden och besvikelser, men också erfarenheter av att komma vidare i livet genom Guds frälsning, helande och upprättelse. Den dagliga bönen är inte de stora massornas samlingar. Det är allt från en till tjugo personer. Den här torsdagen var vi ett tiotal. Längst fram på mattan inför nattvardsbordet sitter Frans Landén på knä, han leder samlingen. Vid sidan om honom en ung invandrare som läser ett bibelord på engelska. Sånger sjungs. Jag har ibland lite svårt för när samma sång sjungs massor av gånger. Snett framför mig sitter en kvinna som lägger undan sin krycka. Intill henne en tjänsteman inom kommunen. Vid mig sitter två medelålders män som pratar. Det verkar som om den Svenska Missionskyrkan/SMU i Övre Norrlands distrikt Distriktsexp. i Skellefteå, tel: Svenska Missionskyrkan/SMU i Södra Götalands distrikt Distriktsexp. i Hässleholm, tel: Svenska Missionskyrkan/SMU i Mellansvenska distriktet Distriktsexp. i Gävle, tel: Svenska Missionskyrkan/SMU i Östra Götalands distrikt Distriktsexp. i Jönköping, tel: ene vägleder den andre om vad som sker. Då kommer en man in och sätter sig snett framför mig. Olika personer läser texter och fler sånger sjungs. Jag börjar slappna av, ger efter och börjar ta till mig sångernas texter. Männen vid min sida blandar sången med pratande. Jag inser att den ene inte direkt är van med sammanhanget. Nu går jag, säger han och drar iväg ur kyrkan. växa nu Växa.nu, Box 6302, Stockholm Chefredaktör och ansvarig utgivare: Gunilla Hjelmåker, gunilla.hjelmaker@missionskyrkan.se, tel Redaktör: Michael Anderson, michael.anderson@missionskyrkan.se, tel Växa.nu ges ut av Svenska Missionskyrkan i samarbete med equmenia och distribueras som bilaga till Sändaren samt i Svenska Missionskyrkans olika distrikt. Den kommer ut fyra gånger per år. Se även ( E-post till tidningen: vaxa.nu@missionskyrkan.se Böner och sånger följs nu av en längre tystnad. Då går den andre mannen också. Jag ser att han glömt sin väska och rusar efter. Tack, säger han, men jag ska bara på toa och sedan ta en rök, fixar inte tystnaden. Jag går tillbaka då kommer en tjej jag aldrig sett tidigare in och sätter sig bredvid mig. När tystanden övergår i sång kommer den nu rökluktande mannen tillbaka och sjunger av herrans fröjd. Jag blir så berörd av samlingen. Så rörd att jag börjar gråta. Inte så där hulkande eller sörjande utan av lycka. Tårarna rann efter mina kinder och jag skulle kunna säga att jag kände mig salig. Det kändes verkligen som om Jesus var med! Svenska Missionskyrkan/SMU i ÖrebroVärmlandDal Distriktsexp. i Karlstad, tel: Svenska Missionskyrkan/SMU i Västra Götaland Distriktsexp. i Alingsås, tel: Svenska Missionskyrkan/SMU i Mälardalen Distriktsexp. i Stockholm, tel: equmenia Rikskansli, tel: Ulf Eriksson Församlingsföreståndare Karlstad Missionsförsamling Hanna Ekstedt musikkonsulent equmenia 22 växa.nu nr 5 sept-nov 2009 växa.nu nr 5 sept-nov

13 LÄRJUNGASKOLAN Apg29 NU MED CURRYSMAK! INDIEN 2010 SISTA ANSÖKNINGSDAG 15 OKTOBER