Upplandsmuseets samtidsdokumentation Louise Brännström Mikael Hammelev-Jörgensen Helena Pennlöv Petter Smedberg Magnus Åhrgren

Transkript

1 Upplandsmuseets samtidsdokumentation Louise Brännström Mikael Hammelev-Jörgensen Helena Pennlöv Petter Smedberg Magnus Åhrgren Institutionen för ABM, estetik och kulturstudier Uppsala Universitet samdok NORDISKA MUSEET Delrapport SAMTIDEN SOM KULTURARV Stockholm 2001

2 SAMTIDEN SOM KULTURARV De svenska museernas roll i konstruktionen av det industriella samhällets kulturarv Vilken kunskap har museisektorns professionella skapat om det sena 1900-talets industrisamhälle? Vilka grupper, verksamheter och fenomen i samhället har de intresserat sig för? Vad har inneslutits eller marginaliserats? Vad ger en analys utifrån perspektiv som genus, etnisk tillhörighet, geografisk och nationell bakgrund, generation, klass, religion? Vad har valet av metod betytt för urval och resultat? Vilka har museerna samverkat med eller avgränsat sig mot andra kulturarvsinstitutioner, organisationer, amatörer, forskare? Hur har museerna förhållit sig till det större intresset för kulturarvsfrågor under 1990-talet? Vad har samtidsundersökningarna betytt för museernas plats i samhället i skapandet av kulturella självbilder och i de demokratiska processerna? Syfte Projektet Samtiden som kulturarv (SKARV) drivs av Samdok med finansiering från Delegationen för industrisamhällets kulturarv och pågår från mars 2001 mars Målet är att åstadkomma en analys av de svenska museernas samtidsdokumentation under perioden , med avseende på ämnesval, frågeställningar, metoder, verksamhetsformer och resultat. Syftet med projektet är att synliggöra museernas och deras tjänstemäns betydelse för konstruktionen av kulturarv och att återföra dessa kunskaper till de berörda, för att därmed öka den yrkesmässiga självinsikten, förbättra arbetsmetoderna och bredda museernas tolkning av sitt samhällsuppdrag. Perioden representerar det moderna Sveriges höjdpunkt och omstrukturering. Hur har museerna uppmärksammat den ideologiska, politiska, ekonomiska och tekniska omvandlingen, arbetsoch yrkeslivets förändringar, de nya livsstilarna och levnadsmönstren? Perioden representerar också det högmoderna Sveriges kulturpolitik, med aktiva offentliga insatser på olika samhällsnivåer, uppbygget av specialiserade kulturarvsinstitutioner, flera vågor av folkligt engagemang (på 1970-talet Gräv där du står - rörelsen, på 1990-talet arbetslivsmuseerna) och den idag allestädes närvarande musealiseringen. Under samma period har Samdok spelat en viktig roll för museernas undersökningsverksamhet. Hur har Samdoks organisation och riktlinjer påverkat urval och metoder? Projektledning och genomförande Projektet kommer att realiseras genom ett antal delstudier, seminarier och en sammanfattande publikation. Projektledningen utgörs av Eva Silvén, projektansvarig, och Magnus Gudmundsson, projektsamordnare, vid Samdoksekretariatet samt en styrgrupp, bestående av representanter för Delegationen för industrisamhällets kulturarv och Samdok (sekretariatet, Samdokrådet och forskningsrådet). Projektledningen ska driva och samordna projektet, handleda utvärderarna, organisera seminarier och arbetsmöten, låta utföra vissa övergripande analyser samt ansvara för projektets slutrapportering. Huvuddelen av arbetet kommer att utgöras av sex delstudier som genomförs av interna utvärderare, museiintendenter som är aktiva inom Samdok. De representerar olika slags museer över hela landet men också Samdoks pooler/arbetsgrupper, vilket gör att arbetet kan diskuteras vid dessas sammankomster. De interna utvärderarna kommer att genomföra sina studier i samarbete med externa forskare från universitet/högskolor, vilka kommer att engageras för seminarier och möten, bearbetning av undersökningsresultat och manuskript. Återföring Genomförande och resultat kommer fortlöpande att redovisas i Samtid & museer samt via Samdoks poolmöten. Projektet kommer att avslutas med ett större seminarium där de erfarenheter som gjorts kan spridas till alla samdokmuseer. En avslutande publikation kommer att fungera som en sammanfattning av uppnådda resultat och analyser, men också som ett verktyg för metodutveckling inför museernas kommande samtidsundersökningar.

3 Sammanfattning Upplandsmuseet utförde under tiden samtidsundersökningar, av vilka vi valde ut sex st för närmare granskning. Undersökningarna utfördes oftast av museets egen personal och ett flertal namn återkommer som ansvariga för materialet. Många av dessa har någon form av etnologisk bakgrund. Upplandsmuseet har i regel finansierat sina undersökningar själv och sällan samarbetat med utomstående partners. Undersökningarnas syften och frågeställningar har förändrats under den tidsperiod vi studerat. Om 1970-talet handlade om räddningsaktioner, så var 80-talet de stora och påkostade undersökningarnas tid, medan 90-talet innebar en viss nedgång och en fokusering på mer svårgripliga ämnen. Metodmässigt har dock intervjuer och observationer efter etnologiskt mönster varit dominerande under hela perioden. Tematiseringar kring begrepp som genus och etnicitet saknas nästan helt i materialet. Det man främst koncentrerat sig på är den arbetande människan och då särskilt den arbetande mannen och dennes livssituation. Det arkiverade materialet från samtidsundersökningarna som sådant har vi funnit relativt svåranvänt, mycket beroende på att rapporter eller publikationer ofta saknats. Kapslar fyllda med intervjuutskrifter, uppmätningar och fältanteckningar utgör inte ett lätthanterligt källmaterial. När uppgifter om vem som utfört undersökningen, varför den gjordes och på vems initiativ saknas blir det hela än mer komplicerat. Detta problem med samtidsdokumentationer som framtida källmaterial är något vi tydligt lagt märke till och som vår artikel kommer att behandla.

4 Innehållsförteckning Del Upplandsmuseet och samtiden...2 Samtidsundersökningarna...3 Del Undersökningen och dess material...5 Personen...6 Partners...7 Finansiering...7 Syfte, frågeställningar och perspektiv...7 Tidsandan och diskussionen...11 Användning av materialet...12 Betydelse...13 _ 1

5 Del 1 Upplandsmuseet och samtiden Det museum vars samtidsdokumentationer vi fått i uppdrag att undersöka är Uppsala läns länsmuseum Upplandsmuseet. I första hand har vi använt oss av det arkiverade material som samtidsdokumentationerna resulterat i, och som finns samlat i museets faktarum. Vi har även intervjuat 1:e antikvarie Iréne Flygare, sedan 1988 chef för dokumentationsavdelningen på museet, för att få en bättre inblick i det faktiska arbetet med samtidsdokumentationer. Upplandsmuseet började som många andra museer intressera sig för dokumentation av den egna samtiden under 1970-talet. Precis som den stora analys som 1973 gjordes av Nordiska museets föremålssamlingar, så visade en genomgång av Upplandsmuseets egna samlingar att talet var mycket sparsamt företrätt. Tyngdpunkten låg istället på och 1800-talet och ämnesmässigt dominerade jordbruk och andra förindustriella basnäringar. Det egna århundradet och de människor som levde och verkade under denna tid hade inte satt några större spår i samlingarna. Därför ansåg man det nödvändigt att bredda sin insamling, både socialt och tidsmässigt. Museet ville till exempel lyfta fram den traditionella universitetsstaden Uppsalas dolda industrihistoria och de grupper som bidragit till denna. Under andra halvan av 1970-talet utfördes de första samtidsdokumentationerna vid Upplandsmuseet. Det rörde sig framför allt om brandkårsutryckningar vid mindre industrier som hotades av nedläggning. Även den uppländska lervaruindustrin började dokumenteras under denna tid. Överhuvudtaget andas undersökningarna 1970-tal. Underifrånperspektiv, synliggörande av den vanlige arbetarens liv, samt kritik av hierarkier förr och nu är några vanliga element. Upplandsmuseet var tidigt involverat i Samdok efter organisationens grundande Från starten placerades museet i byggpoolen och poolen för offentlig service. Man lämnade dock byggpoolen relativt snabbt och utan att egentligen ha utfört något arbete inom den. Istället anslöt man sig till skogs- och jordbrukspoolen som man ansåg passa bättre med det uppländska landskapets näringsgeografiska historia. En annan anledning till poolbytet var att museet 1981 påbörjat sin stora samtidsundersökning av det uppländska jordbruket. Denna undersökning kom att ligga till grund för skogs- och jordbrukspoolens handlingsprogram, och på så sätt blev övergången än mer naturlig. De flesta och mest omfattande samtidsdokumentationerna utfördes under 1980-talet. Förutom jordbruksdokumentationen återfinns här bland annat den stora Samdokundersökningen av Akademiska sjukhuset, ett flertal dokumentationer av mindre industrier, samt Jord och järn en studie av två jord- och järnbruksbygder i Uppland som också resulterade i en utställning med 2

6 samma namn. Med undersökningen av Vittinge tegelbruk 1986 avslutades Upplandsmuseets dokumentation av den uppländska lervaruindustrin. I slutet av 1980-talet upprättade Upplandsmuseet som ett av de första museerna i Sverige ett eget dokumentations- och forskningsprogram. Programmet hade tre huvudinriktningar jordbruk, järnhantering och administrativa system som skulle svara mot upplandsbygdens klassiska näringar. Hur detta gick ihop med Samdoks egna riktlinjer för arbetet inom de olika poolerna framgår inte klart, men av materialet att döma så rörde det sig inte om några dramatiska skillnader mellan dem talet innebar en liten nedgång vad gäller samtidsdokumentationer på Upplandsmuseet, vilket kan ha berott på att flera av de drivande krafterna då försvann från museet. Kulturinstitutionernas allmänt försämrade ekonomiska situation spelade säkert också in. Jordbruk, järnhantering, och industri dominerande fortfarande i dokumentationerna, men undersökningarna från 1990-talet var i regel mindre omfattande. Samtidsundersökningarna Under tidsperioden har Upplandsmuseet utfört sammanlagt 25 samtidsundersökningar, varav två fortfarande är ofullständiga. Vad som menas med samtid är ingalunda självklart, men när det gäller Upplandsmuseet verkar denna definieras som den tid nutidens människor själva kan minnas. I praktiken innebär det att hela 1900-talet betraktas som samtid, något som säkerligen hänger samman med de stora luckor som finns i museisamlingarna från denna tid. Upplandsmuseets samtidsundersökningar har i regel utförts av museets ordinarie dokumentationspersonal, i vissa fall med hjälp av extraanställd personal. Särskilt under och 80-talen var det ett fåtal personer (fr. a Kerstin Berg och Iréne Flygare) som stod för merparten av de undersökningar som utfördes. Under 90-talet är persongalleriet större men det rör sig fortfarande oftast om museets egen personal, ibland med hjälp av studenter eller annan extrapersonal. Majoriteten av Upplandsmuseets dokumentationspersonal är i grunden etnologer vilket också avspeglas i de metoder och teorier som använts i undersökningarna. T ex är klassiska etnologiska arbetsmetoder som djupintervjuer och deltagande observationer kompletterade med foto (oftast tagna av museets särskilt anställda fotografer) väldigt dominerande. Till detta läggs i vissa fall uppmätningar, kartritningar, och inventeringar av olika slag. I cirka två tredjedelar av alla undersökningar har föremål av olika slag samlats in, även om detta oftast inte nämns någonstans i primärmaterialet. Dessutom har annat arkivmaterial (mötesprotokoll, pressklipp, broschyrer etc.) samlats in i samband med i stort sett varje undersökning. Initiativet till undersökningar verkar i regel ha tagits av museet självt. I vissa fall, särskilt när det gäller de brandkårsliknande dokumentationerna på och 80-talen har museet kontaktas av företagen själva, eller av anställda på platsen. Urvalet av undersökningsobjekt och informanter 3

7 verkar ofta gått enligt ett liknande mönster. Först väljer museet ett område de vill undersöka, sedan kontaktas lokala förbund eller organisationer som kan tipsa om informanter eller platser, och till sist tas den slutliga direktkontakten. När det gäller informanter så fyller de ofta funktionen minnesgod åldring eller representativ bonde/arbetare. Undersökningarnas inriktning och karaktär varierar som nämnts tidigare något under den valda tidsperioden. Detta beror sannolikt både på förändringar av samhällsklimatet och omvälvningar inom museivärlden, samt på att drivande personer med särskilda intressen gått eller kommit till museet. Generellt kan man dock säga att 1970-talets undersökningar präglas av ett intresse för industri och industriarbetare, klassperspektivet är tydligt och uttalat, och de rör sig ofta i väldigt manliga miljöer. Tematiseringar kring begrepp som genus eller etnicitet saknas helt talet är den mest intensiva perioden vad gäller samtidsdokumentering vid Upplandsmuseet. Jordbruk, järnbruk och tegelbruk konkurrerar med mindre industrier och offentlig service om utrymmet. Ett antal undersökningar klassas tydligt som Samdokundersökningar, i andra fall är det svårt att få en uppfattning om vad Samdok faktiskt betytt för den specifika undersökningen. Skillnaden mellan Samdokundersökningar och andra samtidsundersökningar är inte alltid lätt att greppa. Efter en genomgång av undersökningarna framstår dock de Samdokmärkta undersökningarna i regel som mer omfattande, mer genomtänkta och med klarare syften och frågeställningar. Könsroller börjar diskuteras under 1980-talet, men det finns ingen undersökning med uttalat genusperspektiv. Etnicitet diskuteras överhuvudtaget inte (med ett litet undantag finnarna i Dannemora gruva). Det handlar om vanliga svenskar, där svenskhetens natur inte problematiseras. Under 90-talet minskar samtidsdokumentationen både i omfattning och antal. Kanske kan man också se en förskjutning från arbetslivet till det privata, trots att industri och jordbruk fortfarande dominerar. Varken genus eller etnicitet har någon framskjutande plats i Upplandsmuseets 1990-tal, trots att det onekligen finns undersökningar (exempelvis Myndig 2000) där sådana begrepp kunnat vara intressanta att applicera. Den pågående undersökningen av verkstadsindustrin skall dock behandla och problematisera etnicitet på arbetsplatsen. Om man ska säga att något utmärker Upplandsmuseets samtidsdokumentationer under denna 25-års period så är det nog en vilja att tänja lite på Samdoks gränser. Man har velat visa hela bilden, alltså även den historiska kontexten och inte skilja denna från nutiden. På samma sätt har museet ibland uppfattat Samdoks pooler som lite väl snäva. Deras undersökningar faller ibland mellan två pooler, eller så sträcker den sig över flera. Ett bra exempel på det senare är jordbruksdokumentationen, där hem och arbetsplats sammanfaller och där en fullständig dokumentation nödvändigtvis måste gå över både hem- och jordbrukspoolen. När det gäller resultatet av undersökningar så utmynnade 6 av dem i utställningar, 2 blev tryckta rapporter, och 7 stycken resulterade i artiklar i årsboken Uppland. I de andra fallen är det 4

8 svårt att veta om det slutgiltiga resultatet blev något mer än arkivmaterial, och var detta i så fall finns. Även när det gäller de obligatoriska rapporterna så saknas dessa i vissa fall, vilket naturligtvis minskar materialets tillgänglighet. Del 2 Av Upplandsmuseets 25 samtidsdokumentationer valde vi ut sex stycken för närmare granskning. Ambitionen var att dessa sex skulle vara jämnt fördelade över den bestämda tidsperioden. Dessutom ville vi få med undersökningar som kan sägas vara representativa för museet och för den tid då de utfördes. I övrigt varierar undersökningarna i omfattning och kvalitet. Vissa undersökningar som jordbruksdokumentationen från 1981 och dokumentationen av Akademiska sjukhuset kändes självskrivna på grund av den betydelse de haft. Andra valde vi direkt bort då de var ofullständiga eller inte alls representativa för museets övriga samtidsdokumentation. Undersökningen och dess material De sex undersökningar vi valt ut ur Upplandsmuseets samtidsdokumentation är följande: 1 Upsala Ångqvarn ( ) 2 Jordbruksdokumentation ( ) 3 Akademiska sjukhuset ( ) 4 Enköpings kvarnstensfabrik (1984) 5 Jord och järn ger liv åt Uppland (1988) 6 Gräsöprojektet ( ) Vad gäller materialets omfattning så består undersökning nummer 1, 4 och 5 av en kapsel vardera. De övriga nummer 2, 3 och 6 omfattar i tur och ordning 8, 5 respektive 3 kapslar. Samtliga undersökningar domineras av intervjuer, fältanteckningar och observationer. Alla undersökningar innehåller i varierande mängd fotografier, tagna av museipersonalen eller av en särskild fotograf. Dessutom tillkommer en stor andel övrigt arkivmaterial såsom uppmätningar, olika broschyrer och småtryck, PM, pressklipp, korrespondens etc. I materialet från kvarnstensfabriken ingår även personliga brev och biografiska anteckningar. Föremål finns insamlade från åtminstone fyra av undersökningarna (nummer 2, 3, 5 och 6), men vilka föremål det rör sig om eller var de finns nämns ingenstans i primärmaterialet. Genom sökningar i Upplandsmuseets föremålsdatabas har vi lyckats lokalisera en del föremål, t ex från jordbruksdokumentationen och sådana som samlades in i Dannemora gruva. Mycket återstår 5

9 dock att finna och det har överlag varit väldigt besvärligt att få tag i uppgifter om insamlade föremål från de samtidsdokumentationer vi gått igenom. Personen Vid en genomgång av Upplandsmuseets samtidsdokumentationer blir det snabbt tydligt att ett fåtal namn återkommer som ansvariga för eller delaktiga i undersökningarna. Ett av dessa är Kerstin Berg som under och 80-talen var aktiv i en rad dokumentationsprojekt. Berg var i grunden historiker (fil kand), etnolog och anställd vid Upplandsmuseet sedan 1970-talet, där hon under en längre tid var ansvarig för museets föremålssamlingar, samt för den etnologiska dokumentationen. Av de undersökningar vi valt ut så är Berg huvudansvarig för två av dem (Upsala Ångqvarn och Akademiska sjukhuset), och delaktig i ytterligare en (jordbruksdokumentationen). Kerstin Berg avled i slutet av 90-talet och en del av hennes undersökningar är därför fortfarande ej helt slutförda. En annan drivande kraft vad gäller samtidsdokumentationen vid Upplandsmuseet har varit Iréne Flygare, etnolog och sedermera fil dr i agrarhistoria. Hon tillsvidareanställdes vid Upplandsmuseet 1980 och var delaktig i de flesta samtidsdokumentationer som utfördes under 80- talet blev hon i samband med en omorganisation avdelningschef för museets dokumentationsavdelning. Under större delen av 90-talet har Flygare varit tjänstledig för forskning. Av de utvalda undersökningarna är Flygare ansvarig för utförandet av två (jordbruksdokumentationen och Jord och järn ). Hon var även som chef för dokumentationsavdelningen inblandad i planeringen av de flesta andra samtidsundersökningar som utfördes från 1988 och fram till hennes tjänstledighet. Ulrich Lange ytterligare ett återkommande namn har inte utfört någon av de sex utvalda undersökningar, men är delaktig i tre av dem (jordbruksdokumentationen, Akademiska sjukhuset och Jord och järn ). Lange som var projektanställd vid Upplandsmuseet under 80-talet har en något annorlunda akademisk bakgrund då han var fil kand i konsthistoria och därtill lantmästare. Numera har han, precis som Flygare, disputerat i agrarhistoria. Utöver dessa tre namn som förekommer i flera undersökningar finns det också personer som endast utfört eller assisterat enstaka dokumentationer. Enköpings kvarnstensfabrik dokumenterades till exempel av Tuula Autio, då projektanställd men sedan slutet av 80-talet tillsvidareanställd vid Upplandsmuseet. Autio är etnolog och blev senare chef för Upplandsmuseets utåtriktade verksamhet. Håkan Liby, den tillträdande länsmuseichefen, var delaktig i Jord och järn tillsammans med Iréne Flygare och Ulrich Lange. Liby är etnolog i grunden och fast anställd vid Upplandsmuseet sedan Gräsöprojektet utfördes av Lotte Lindqvist som projektanställdes enbart för denna undersökning. Även Lindqvist är utbildad etnolog. Utöver dessa har Upplandsmuseet flitigt använt sig av två fotografer, Bengt Fréden och Tommy Arvidsson. Fredén fotografe- 6

10 rade vid jordbruksdokumentationen och vid undersökningen av Akademiska sjukhuset. Arvidsson har deltagit i dokumentationen av Enköpings Kvarnstensfabrik, i Jord och järn, och i Gräsöprojektet. Som synes har flertalet inom dokumentationspersonalen vid Upplandsmuseet etnologi som sitt huvudämne. Detta kan naturligtvis ha påverkat de utförda undersökningarna. Valet av typiska etnologiska undersökningsmetoder som djupintervjuer och deltagande observationer tyder på detta. Även valen av undersökningsobjekt jordbruk, nedläggningshotade industrier osv. stämmer med etnologisk tradition, liksom ambitionen att hela tiden sätta den enskilda människan i centrum för undersökningarna. Dessutom kan den ansvariga personalens personliga intresseinriktningar ha haft betydelse för hur undersökningarna utförts, och kanske ännu mer för vilka undersökningar man valt att göra. Att det uppländska jordbrukets grundliga dokumentation hänger samman med exempelvis Iréne Flygares och Ulrich Langes intresse för agrarhistoria är inte omöjligt. Överhuvudtaget verkar vissa individer på ett betydande sätt ha format samtidsdokumentationen vid Upplandsmuseet. Deras ämnesbakgrund och särskilda intressen kan ha påverkat museets inriktning nog så mycket som andra, yttre faktorer. Partners Upplandsmuseet har varit mycket försiktiga med att involvera externa partners i sitt dokumentationsarbete. De har också försökt att undvika jätteprojekt med många inblandade parter då det som en anställd uttryckte det, aldrig blir något av dessa. Av de sex utvalda undersökningarna är det heller ingen som utförts i tydligt samarbete med ett företag, en institution eller ett annat museum. Det enda utbytet verkar röra förmedling av kontakter eller material från företag och föreningar. Finansiering Upplandsmuseet har i regel finansierat sina samtidsdokumentationer själva. Detta har framförallt skett med hjälp av de årliga anslag för dokumentationsverksamhet som de förfogar över. Syfte, frågeställningar och perspektiv Upplandsmuseet insåg relativt tidigt värdet av en välplanerad forsknings- och dokumentationsverksamhet. Ett program för hur denna verksamhet skulle skötas började utarbetas av Iréne Flygare i början 80-talet och färdigställdes 1988 under namnet Kunskapsbygget. Här betonas betydelsen av att den egna samtiden blir dokumenterad, och tre huvudområden pekas ut som särskilt lämpliga för Upplandsmuseet att arbeta inom; de agrara näringarna, järnhantering och offentlig verksamhet. Dessa näringsområden har dominerat landskapets/länets karaktär genom tiderna och, 7

11 menar Flygare, spelar en avgörande roll även i det moderna Uppland. Hon skriver också att undersökningsverksamheten skall vara målinriktad, d v s leda till svar och tolkningar på uppställda problemformuleringar. Alla undersökningar ska alltså ha ett klart formulerat syfte och utmynna i en rapport eller liknande där resultatet redovisas. Den övergripande målsättningen är en så allsidig och ämnesöverskridande belysning som möjligt av de områden som museet valt ut, samt en bättre koppling än tidigare mellan de olika dokumentationsinsatserna. En gemensamt planerad kunskapsuppbyggnad skall prioriteras, med länsmuseets dokumentations- och forskningsprogram som grund. I programmet fastslås vidare att Upplandsmuseet genom bevakning av jordbruk och offentlig verksamhet även fortsättningsvis ska medverka i Samdoks verksamhet. Ambitionen är att samtidsundersökningar skall utföras med 5 10 års intervall inom dessa områden. Vikten av att den fast anställda personalen i ökad utsträckning får handha undersökningar som utförs utanför den budgeterade verksamheten är också något som understryks i programmet. Flygare menar att detta har stor betydelse när det gäller att föra in erfarenheter och kunskaper från de enskilda projekten i länsmuseets löpande arbete. Överhuvudtaget får avståndet mellan löpande arbetsuppgifter i museet och den forsknings- och dokumentationsorienterade verksamheten ingenstans vara för långt. Kunskapsbygget är alltså den mall som ska ligga till grund för Upplandsmuseets samtidsundersökningar. Programmet slutfördes visserligen inte förrän 1988, men då den började planeras i början av 80-talet kan man anta att den innehöll idéer som s a s låg i luften sedan tidigare. Det rör sig heller inte om några handfasta direktiv, med undantag för de relativt vida avgränsningarna vad gäller undersökningsobjekt. Det är snarare fråga om mer allmänna sätt att förhålla sig till dokumentationsverksamheten på museet, vikten av en flexibel organisation, behovet av ett nära samarbete med universitetsinstitutionerna osv. I vilken utsträckning detta dokumentationsprogram, eller före 1988 de idéer det innehåller, har påverkat de utförda undersökningarna är inte helt lätt att svara på. Inte heller vilken betydelse det har haft jämfört med Samdokpoolernas program. En sak är uppenbar; de allra flesta samtidsundersökningar har utförts inom de näringsområden som fastställts i programmet. Annars är det mer svårtytt. Vi inser att det finns en rad andra faktorer som påverkar en undersöknings syfte, utförande och resultat, och att fastställda program lätt kan hamna i skymundan av personliga intressen och rådande trender i samhället eller inom museivärlden. Vi har dock haft programmet i bakhuvudet när vi gått igenom våra utvalda undersökningars syften och frågeställningar för att se om det utifrån detta går att spåra någon röd tråd. Av de sex utvalda undersökningarna kan två Upsala Ångqvarn från 1976 och Enköpings kvarnstensfabrik från 1984 tveklöst karaktäriseras som brandkårsutryckningar. Det handlar i båda fallen om nedläggningshotade industrier som dokumenteras utan egentlig motivering till 8

12 varför det görs. Det outtalade syftet med undersökningarna förefaller helt enkelt vara att rädda vad som räddas kan medan tid ännu är. Urval och avgränsningar verkar ha styrts av detta räddningsperspektiv, då beskrivningar av äldre arbetsförhållanden och arbetsliv helt dominerar det insamlade materialet. Formulerade frågeställningar saknas i båda undersökningarna och de har utförts utanför Samdoks pooler. Dessa två undersökningar skiljer sig alltså från de övriga i det avseendet att de inte är målinriktade de har inget klart syfte och inga uppställda problemformuleringar som skall besvaras. Visserligen kan även Jord och järn och Gräsöprojektet i viss mån betraktas som brandkårsutryckningar, men till skillnad mot Upsala Ångqvarn och kvarnstensfabriken har dessa undersökningar klart formulerade mål. Liksom när det gäller jordbruksdokumentationen och undersökningen av Akademiska sjukhuset handlar det här om av Upplandsmuseet utvalda dokumentationsobjekt. De har utförts utifrån särskilda syften och utifrån klart formulerade frågeställningar. Vilka dessa sedan är varierar. Jordbruksdokumentationen från 1981 motiveras med det faktum att 1900-talets uppländska jordbruk tidigare dokumenterats mycket sparsamt. Upplandsmuseet har därför velat komplettera sin tidigare insamlade kunskap om äldre jordbruk med mer samtida material. Det övergripande syftet med undersökningen formuleras som att ge en så inträngande skildring som möjligt av 1980-talets uppländska jordbruk exemplifierat genom de tre (utvalda) gårdarna. Gårdarna har, i samarbete med bland annat LRF och Uppsala akademi, valts ut för att representera de tre olika typer av näringsgeografiska regioner och företagsmässiga huvudvarianter som finns i Uppsala län. Vid sidan av detta ganska vida och oprecisa syfte nämns i materialet en del andra, lite mer avgränsade mål och frågeställningar. Det handlar bland annat om att skaffa en kulturell kunskap om jordbruk, att försöka synliggöra dolda och sega strukturer som avgränsar bönder gentemot andra grupper i samhället, och om att skärskåda de jordbrukande människornas ekonomiska, sociala och kulturella villkor och roller. Utgångspunkten för att detta skall lyckas är och detta betonas både en och två gånger att den enskilda människan och hennes tankar och funderingar hela tiden står i centrum för studien. Detta märks i materialet som, även om det inte helt saknar allmänna generaliseringar och långa tidsperspektiv, ofta domineras av mer personliga och samtida betraktelser. Jordbruksdokumentationen utfördes inom ramen för Samdoks skogs- och jordbrukspool. Den andra stora Samdokundersökningen från denna tid är den av Akademiska sjukhuset som utfördes i poolen för offentlig service. Undersökningen motiveras av den offentliga sektorns dominerande ställning i Uppland, samt med det faktum att Akademiska sjukhuset är den största offentliga arbetsplatsen i Uppsala län. Man talar även om behovet av en dokumentation då dagens förhållanden ändras mycket snabbt, en formulering som nästan för tankarna till en brandkårsutryckning. Syftet med undersökningen har varit att undersöka och dokumentera 9

13 Akademiska sjukhuset som arbetsplats och socialt system, samt att belysa olika sidor av sjukhusets verksamhet och hur den har förändrats. Därför har man valt dela upp den i två delar; dels en översiktlig undersökning av sjukhuset utveckling under de senaste 20 åren, dels en koncentrerad samtidsundersökning av en specifik vårdavdelning, nämligen den kirurgiska avdelningen. Denna ska inte ses som representativ för hela sjukhuset, utan valdes ut därför att det är en central avdelning med ett högt tempo och stor omsättning av människor. Människorna som intervjuas kommer från en rad olika yrkesgrupper och valdes ut efter förslag från sjukhuset. De frågeställningar finns utskrivna behandlar framförallt omvandlingar inom sjukvården. Man ville även undersöka de hierarkier som finns inom och mellan de olika yrkeskategorierna på sjukhuset. Jord och järn genomfördes som ett led i kampanjen Hela Sverige ska leva och är en studie av Dannemora gruvsamhälle och byn Sävasta i Altuna socken. Dessa orter representerar två av de tre näringsområden som Upplandsmuseet prioriterat i sitt dokumentationsprogram, nämligen järnhantering och jordbruk. Huvudsyftet med projektet har varit att ge en realistisk beskrivning av vardagligt liv, men framförallt att synliggöra landsbygdens kulturella värdeskala. Varför väljer en del människor att leva på landsbygden trots både sämre service och samhällsvillkor? Vilka värden och resurser finns dolda i landskap och natur, och är dessa på väg att försvinna när landsbygden avfolkas i allt snabbare takt? Dessa är några av de frågeställningar som museet utgår ifrån när de, som Irene Flygare skriver i ett pressmeddelande, försöker nå det svårfångade, det ömtåliga, det som inte direkt materialiseras utom i människors sinnen. Målsättningen är alltså att ägna människors förhållningssätt, attityder och normer samma uppmärksamhet som bevarandet av landsbygdens fysiska miljö. Den senast gjorda undersökningen vi valt ut är Gräsöprojektet vilket inleddes Här dokumenteras ett ålderdomligt jordbruk drivet av två bröder som båda närmar sig pensionsåldern. Det övergripande målet med undersökningen var att öka förståelsen för varför vissa lantbruk sköts på ett traditionellt sätt, och därmed på längre sikt motivera bevarandet av det agrara kulturlandskapet. Syftet har därför varit att öka kunskapen om de sociokulturella aspekterna i jordbruk och bondeliv, vilket rent praktiskt innebär att man försökt ta reda på vad det är som driver bönderna att sköta sin gård på det sätt de gör och hur de ser på sin livssituation. Det här är de övergripande syften och frågeställningar som vi funnit i våra utvalda undersökningar. Om dessa skiljer sig åt inbördes så är de metoder man använt sig av för att svara på dem desto mer lika. Grundstenen i samtliga undersökningar är observationer och, framförallt, intervjuer. Vilka man intervjuar och hur detta går till varierar men generellt är det frågan om etnologiskt färgade livsloppintervjuer som styrs gentemot de ämnen museet är intresserat av, t ex arbetsförhållanden inom sjukvården eller värderingar och förhållningssätt på den uppländska landsbygden. En undersökning som här avviker är Gräsöprojektet där intervjuerna analyserats utifrån 10

14 ett performanceperspektiv, och där alltså själva samtalssituationen hela tiden är i fokus. Detta motsvarar också en av tidens trender inom svensk etnologi. Förutom intervjuer och observationer så omfattar alla undersökningar någon form av traditionell dokumentation. Det kan handla om arbetsmoment eller vardagsliv som dokumenteras i ord och bild, om upprättandet av inventarielistor och insamling av framtida basmaterial som föremål eller arkivalier. Rent allmänt går det att se att ju mer omfattande undersökningen är (t ex jordbruksdokumentationen och Akademiska sjukhuset) desto fler olika dokumentationsmetoder använde man sig av för att samla in materialet. Vilka människor är det man det då man möter i Upplandsmuseets samtidsundersökningar? Framförallt rör det sig om arbetande människor. Kopplingen mellan arbete och identitet, mellan vad man gör och vad man är, framträder som det dominerande temat i de flesta undersökningarna. Det kan handla om bönder, sjuksköterskor, gruvarbetare, eller kvarnstensfabrikörer utgångspunkten är hela tiden deras yrke eller arbetsliv. Annars är undersökningarna rent numerärt dominerade av män. I alla undersökningar utom en (Akademiska sjukhuset), är det fler män än kvinnor som intervjuas. Oftast är det män i medelåldern eller över som kommer till tals, och när kvinnorna väl bereds utrymme fungerar deras utsagor snarast som ett komplement till männens istället för att utgöra något av eget värde. Detta hänger säkerligen samman med att undersökningarna behandlar särskilda former av arbetsliv där arbetaren eller bonden nästan alltid är en man. På så sätt hamnar hans perspektiv automatiskt i fokus och kvinnornas uppgift blir att beskriva livet vid sidan arbetet, i hemmet. Detta stämmer visserligen inte överallt. I undersökningen av Akademiska sjukhuset är utgångspunkten för studien sjuksköterskans centrala roll i verksamheten, och i jordbruksdokumentationen ägnas en hel del utrymme åt kvinnornas roll i det moderna jordbruket. Rent generellt domineras dock undersökningarna av män och avsaknaden av diskussioner kring genus är total. Även ett idag vedertaget begrepp som etnicitet saknas, mycket beroende på att personer med invandrarbakgrund nästan helt lyser med sin frånvaro. Den bild som ges av det samtida Uppland är således bilden av ett landskap dominerat av svenska medelålders män i manuellt arbete. Tidsandan och diskussionen Allt museiarbete präglas mer eller mindre av den tid det utförs i. Så också när det gäller de undersökningar vi tittat närmare på. Tidsmässigt först av våra utvalda undersökningar ligger den av Uppsala Ångqvarn som inleddes 1976, alltså året innan Samdok kom igång. Som nämnts rör det sig om en ren brandkårsutryckning, där det handlar om att bevara arvet från en mindre industri. Undersökningen understryker därför det intresse för industrihistoria som uppkom under talet, då man insåg att det traditionella industrisamhället var på väg att försvinna. 11

15 De följande utvalda undersökningarna är de två stora Samdokundersökningarna av det uppländska jordbruket och av Akademiska sjukhuset. Jordbruksdokumentationen påbörjades 1981, precis när Samdok börjat få upp ångan. Det märks också i undersökningen att teoretiska och metodiska riktlinjer för samtidsdokumentering började utvecklas inom vissa kretsar i museivärlden. 70-talets räddningsaktioner var på väg att ge vika till förmån för välplanerade och omfattande dokumentationer av levande fenomen. Även undersökningen av Akademiska sjukhuset understryker detta och visar att industridokumentationen får ge vika till förmån för nya företeelser. Undersökningen av Enköpings kvarnstensfabrik från 1984 är ett undantag från denna regel. Här finns inga spår av samtida diskussioner inom museivärlden. Istället rör det sig om en enkel, men välgjord dokumentation som för tankarna till 70-talet. Jord och järn från 1988 undviker det invandrartema som dominerar Samdok under denna tid. Att det ändå handlar om en undersökning som pekar framåt syns i den fokusering på mjuka värden som skulle komma att få stor betydelse under 1990-talet. Man vill fånga värderingar och känslor, och inte stirra sig blinda på den fysiska och materiella delen av kulturarvet påbörjades Gräsöprojektet som också det håller sig utanför tidens diskussioner. Genus- och könsdiskussioner saknas nästan helt trots att de i den övriga museivärlden var mycket påtagliga. Något som dock ligger i tiden är den roll som känslor, både hos dem som undersöks och de som utför undersökningen, tillåts spela i det slutgiltiga resultatet. Användning av materialet Endast en av de utvalda undersökningarna har legat till grund för en utställning, nämligen Jord och järn som under samma namn visades i Uppsala, Gimo och Enköping. Iréne Flygare stod för utställningstexterna och även resten av materialet utarbetades av personal vid Upplandsmuseet. Fyra konstnärer med anknytning till Uppland medverkade och uppstoppade djur lånades in från Naturhistoriska museet och Zoologiska institutionen vid Uppsala universitet. En viss programverksamhet förekom då skolelever inbjöds till utställningen och fick instuderingsfrågor som diskussionsunderlag. Utställningen har fotodokumenterats av museet. Vad gäller de övriga undersökningarna så har två utmynnat i egna publikationer. Jordbruksdokumentationen blev Böndernas värld och undersökningen av Akademiska sjukhuset resulterade i Akkis. Båda dessa publikationer blev uppmärksammade, åtminstone inom museivärlden och inom lantbruket respektive sjukvården. Materialet från jordbruksdokumentationen har dessutom använts i Iréne Flygares doktorsavhandling, samt i en rad uppsatser. Materialet från undersökningarna av Upsala Ångqvarn, Enköpings kvarnstensfabrik, samt från Gräsöprojektet verkar däremot i sin nuvarande form endast ligga arkiverat för framtiden. Visserligen har dokumentationen av kvarstensfabriken sammanfattats i Årsboken Uppland , och Gräsöprojektet re- 12

16 sulterade faktiskt i en uppsats. Detta är dock knappast något som folk utanför museerna kommer att ta del av, och även inom museivärlden lär dess uppmärksamhet bli begränsad. Betydelse Om någon undersökning fått en vidare betydelse för Upplandsmuseets fortsatta arbete och för metod- och teoriutvecklingen inom Samdok bör det rimligtvis ha varit jordbruksdokumentationen. Det var Upplandsmuseets första stora samtidsdokumentation och blev startskottet för Samdoks skogs- och jordbrukspool. På så sätt kan man säga att den har använts som en mall för många av de undersökningar som senare utförts inom denna pool. Den kan även ha bidragit till att synliggöra de uppländska böndernas livsvillkor, samt till en större förståelse till varför en levande landsbygd behövs. Även undersökningen av akademiska sjukhuset kan beskrivas som en betydelsefull undersökning inom den offentliga poolen. Den uppmärksammades mycket när den först publicerades och innehåller ett spännande och omfattande material som än idag är intressant att ta del av. Vad den betytt för Samdok i stort är svårt för oss att säga, men för Upplandsmuseet bör den rimligtvis ha varit ett lyft för samtidsdokumentationen och höjt ambitionen för hur denna skulle utföras. Vad gäller det övriga materialet så är det svårt för oss att tro att det har haft någon större betydelse, i alla fall när det gäller metod- eller teoriutveckling. Det är väl i mångt och mycket ett material som fortfarande väntar på att få användas. Frågan är nu hur länge det kommer att få vänta och vad det har att berätta när det en gång plockas fram. 13