Vadsbogymnasiets krisplan.

Transkript

1 Vadsbogymnasiets krisplan

2 Förord Ibland händer det. Kanske när vi minst väntar det. Kanske när vi är som mest oförberedda. Vad kan vi göra åt det? Ingen kan säkert veta när det händer. Men att ha en beredskap - när krisen drabbar skolan - underlättar för all skolans personal, elever och anhöriga. Vi vill inte stå handfallna när det händer. Vi vill möta en kris på bästa tänkbara sätt. Denna krisplan är till stor utsträckning en kopia av den krisplan som en arbetsgrupp på Tunaholmsskolan i Mariestad har utarbetat. Vi har fått tillåtelse att använda oss av den. Vi har dock gjort en del förändringar och tillägg anpassade efter vår skola. Krisplanen omfattar två delar. Del 1 är en beskrivning av krisernas normala förlopp, sorgesituationer hos barn och betydelsen av ritualer. Här återfinns också enkla råd till dig som hamnat i en situation, där du själv måste agera som hjälpare. Våra ungdomar på gymnasiet står mittemellan barn och vuxenvärlden men krisers förlopp stämmer in på alla, även om det tar sig lite olika utryck i olika åldrar. Del 2 omfattar handlingsprogram vid olika krissituationer. Elevhälsan

3 Förord... 1 Larm-Telefonlista... 1 Telefonnummer Centrala krisgruppen... 2 Telefonnummer Extern experthjälp... 2 Om du behöver ge känslomässig första hjälp... 3 Del Kriser och deras förlopp Chockfasen Reaktionsfasen... 4 Ångest Reparationsfasen Nyorienteringsfasen... 5 Vanliga sorgereaktioner hos barn... 6 Ångest... 6 Förnekelser... 6 Skuld, självförebråelser, skam... 6 Social tillbakadragenhet... 6 Tristess, depression, längtan, saknad och vrede... 6 Beteendeförändringar... 6 Psykosomatiska symtom... 6 Sorg hos ungdomar - riktlinjer för omsorg... 7 Emotionell första hjälpen... 7 Kommunikation med barn och ungdomar i sorg och kris... 7 Betydelsen av ritualer i samband med dödsfall... 7 Läraren i fokus... 8 Stöd i krisarbetet på skolan... 9 Stöd till skolpersonal som arbetar med krisen... 9 Del Handlingsprogram vid olika krissituationer Vad är viktigt för ett gott krisarbete? Följande specificeras Elevs dödsfall efter sjukdom... 12

4 Elevs plötsliga dödsfall Ritualer vid elevs dödsfall Viktigt Elevs försvinnande Allvarlig skolbussolycka med skadade eller döda Viktigt Förälders dödsfall Skolpersonals dödsfall Tankar kring sorg och sorgearbete Sorg Till familjen, grannar och andra som vill hjälpa människor i sorg Till de sörjande Dikter Referenslista Egna anteckningar... 21

5 Larm-Telefonlista Upptäckaren larmar efter behov: Räddningstjänst/Polis 112 (alternativt ) Lokal Krisgrupp Rektorer Maria Appelgren (BF,EK, ES,HU, IL NV,OPSP,VO,SP) Reine Johansson (IM,UP, Komvux AME) Jonny Ohdner (BA,BP,EE,EC, FT, FP, HA,HP,IN,IP,MT,TE) Mikael Fransson Gysär,Särvux) Arb: Mob Hem Arb Mob Hem Arb Mob Hem Arb Mob Hem Skolsköterskor Kristina Smedberg Arb Mob Hem Monica Lennartsson Arb Mob Hem Kuratorer Ann-Sofi Lager Arb Mob Hem Katarina Kia Svensson Arb Mob Hem Specialpedagoger Gunilla Sandberg Arb Ruth-Marie Sörenson Arb Studievägledare Inge Källström Arb Carina Löfström Arb Aktuell Mentor 1

6 Telefonnummer Centrala krisgruppen Förvaltningschefen Arb 0501 Mobil: Hem: Lars Stäring Arb: Mobil: Hem: Katarina Lindberg Arb: Mobil: Hem: Anna-Karin Yseus Arb: Mobil: Hem: Maria Appelgren Arb: Mobil: Hem: Carina Törnell Arb: Mobil: Hem: Telefonnummer Extern experthjälp Kinnekullehälsan, Mariestad Vuxenpsykiatrin BUP Willem-Jan Fens, Präst-Kyrkoherde Erika Ogenholt, Präst Monica Hedlund, Präst Kimmo Kling, Präst Olle Olsson, Präst Peter Byström, Skolpsykolog Mobil , Hem Martin Kullander, Skolpsykolog Mobil

7 Håll i, håll om, håll ut, häll i! Om du behöver ge känslomässig första hjälp 1. Tillrättalägg klimatet runt om den hjälpbehövande så gott det går. Ge: omsorg värme lugn trygghet förståelse accepterande 2. Ge saklig information vad har hänt och när? familjen - vad har hänt med den? redogör, så gott du kan, för vad som skall ske var beredd på chockreaktioner 3. Låt informationen vara kort, precis och taktfull 4. Ge dig tid att: lyssna lugna trösta verkliggöra det overkliga var inte rädd för tårar 5. Låt personen tala om händelsen. 6. Undvik tomma fraser (det kunde varit värre... etc) 7. Lova inte för mycket. "Ta inte över" utan låt de drabbade göra så mycket de själva kan. Främja aktivitet i stället för passivitet. 8. Varsam beröring lugnar. 9. Skydda mot ytterligare stress genom att försöka hålla massmedia och nyfikna åskådare på avstånd. Den drabbade bör besparas fler starka intryck. En krislåda innehållande bl.a. krisplan och aktuella telefonnummer är placerad i receptionen. 3

8 Del 1 Kriser och deras förlopp Kriser är något som alla upplever i olika livsskeden. En del av dem, och det är sådana kriser som detta kompendium handlar om, förorsakas av olika yttre händelser, t ex genom att någon avlider eller är med om en olycka. Reaktionssättet vid kriser följer ett visst förlopp, som är viktigt att känna till. 1. Chockfasen Denna fas varar från ett kort ögonblick upp till några dygn. De drabbade har en känsla av overklighet. Man kan inte riktigt förstå vad som har hänt, det hela är som en ond dröm eller något som sker på film. De drabbade förefaller okänsliga, bedövade. Även om de på ytan kan verka lugna upplever de ett inre kaos och har i efterhand svårt att redogöra för vad som hänt. Detta tillstånd är lätt att missförstå, utomstående kan tolka reaktionen "Han tar det så bra" när verkligheten personen befinner sig i ett chocktillstånd. I andra fall kan de drabbade reagera genom förtvivlan, förvirring. Det är sällan de drabbade grips av panik, men det kan inträffa vid hög grad av livshot kombinerat med tidspress, som t ex vid en brand. Man skall då isolera dem som drabbats av panik, så att de inte kan "smitta" övriga gruppen. Det är också mycket viktigt att bekämpa rykten och sprida sann information för att minska risken för panik. Måna drabbas av förändrad tidsuppfattning. Man tycker att händelseförloppet tar oändligt lång tid, när det i själva verket kanske rör sig om minuter. Detta motverkas om de drabbade, t ex vid en bussolycka, får så tät information som möjligt om räddningsarbetet. "Nu är ambulanserna på väg,", "Era föräldrar är på väg hit" etc. Olika fysiska reaktioner under chockfasen inträffar: man kan få hjärtklappning och hög puls, drabbas av muskelspänningar, darrningar och skakningar, svettas, kan inte hålla urin och avföring, kräks, man blir yr, känner sig matt eller svimfärdig. Ofta är det känslor och tankar inför sin egen reaktion som gör att människor har svårt att komma över kriser. "Varför kände jag inte sorg?" "Är det fel på mig eftersom jag inte blir tillräckligt ledsen?" Svaret är att kroppen mobiliserar alla krafter och försvar för att klara situationen eftersom man är i chock. 2. Reaktionsfasen Denna fas pågår oftast någon eller några månader. Den drabbade har nu förstått vad som hänt, har tvingats öppna ögonen för det inträffade. Nu kommer sorgereaktionen. Många får svårt att skilja mellan verklighet och det overkliga. Man återupplever och får påträngande minnesbilder. Man kan påminnas av syn- och hörselintryck, lukter, smaker och beröringar. Det kan t ex vara helt outhärdligt att känna lukten av grillat kött om man varit med om en brand. 4

9 Ångest Man blir mer sårbar och är rädd för nya olyckor Man kan känna rädsla inför framtiden. Många barn tänker: "Jag kommer nog aldrig att bli vuxen". Man får ökad faroberedskap, spritter till vid minsta ljud. Detta gäller speciellt våldsoffer. Generell ångest. Krissituationer sätter så gott som alltid spår i skolsituationen, t ex sänkta prestationer eller oförklarliga reaktioner i klassrummet (man vågar kanske inte längre sitta nära dörren etc). Man kan få svårt att komma ihåg, koncentrationssvårigheter. Viktigt att undervisande lärare är väl medvetna om detta. Sömnsvårigheter, man har svårt att somna eller vakna, mardrömmar. Ledsenhet, sorg, depression. Många upplever en sänkt livskvalitet Skuld, skam, självförebråelser. Man kan känna skuld över att själv ha överlevt eller förblivit oskadd, likaså över sina egna reaktioner eller ouppklarade relationer. Aggressivitet och ilska gentemot den döde, mot den som försökt hjälpa, mot den skyldige. Isolering. Man isolerar sig gentemot omvärlden, drar sig tillbaka. Isolering kan också ta sig uttryck i förnekande av känslor. Man kan t ex prata till synes lugnt om dödsfallet eller den egna sjukdomen och förneka betydelsen av det inträffade. Problemet med denna typ av reaktioner är att sorgen inte kan genomarbetas på ett riktigt sätt. Känslorna behöver komma fram! Olika fysiska reaktioner, t ex nedsatt immunförsvar, olika psykosomatiska symtom, vilka i sin tur kan leda till sjukdomar. Existentiella problem. Man frågar sig om meningen med livet, upplever meningslöshet, man kan tycka sig återse den döde, överge sin tro eller ge sig hän åt religiösa rörelser, spiritism. Självmordsförsök kan förekomma. 3. Reparationsfasen Denna fas pågår från någon till några månader efter händelsen till cirka ett halvt eller ett år senare. Nu börjar de drabbade på nytt att vända sig utåt och se framåt. De har accepterat det inträffade och börjar se nya möjligheter i livet. Det är viktigt att tiden före händelsen inte skönmålas, utan att man ser på verkligheten sådan den var - att man orkar minnas att tiden före krisen också hade sina svårigheter och problem. 4. Nyorienteringsfasen Denna fas har inte någon avslutning. De drabbade lever nu vidare med det förgångna som ärr som finns kvar. Ärren är dock inget hinder för ett relativt normalt liv. Ibland upplever man korta perioder av smärta. En kris kan också vara en möjlighet som kan leda till ödmjukhet och mognad. 5

10 Vanliga sorgereaktioner hos barn Sorgereaktionen kan se olika ut beroende på barnets ålder, vilket släktskap eller relation barnet hade till den döde, vilket stöd barnet får från omgivningen. Barn ser annorlunda på döden, just för att de är barn, men de sörjer lika länge som en vuxen. Vi har försökt göra en sammanställning av olika sorgereaktioner hos barn, och vilka symtom de kan visa då de sörjer. Vi har här närmast tänkt på sorgereaktioner då det gäller dödsfall, men dessa reaktioner kan även förekomma vid sjukdom, olyckor och andra separationer. Många av dessa reaktioner stämmer även in för äldre barn och vuxna. Ångest rädd att vara ensam rädd för mörker rädd att bli sjuk mardrömmar, sömnsvårigheter Förnekelser barn har olika förklaringar för hemska saker om hänt, särskilt då de är små. De kan t ex säga att "pappa har åkt till USA", då fadern i själva verket avlidit. Dessa förnekanden kan förhindra att barnens sorgebearbetning kommer igång. Skuld, självförebråelser, skam Barnet kan t ex skämmas för att det inte talat om för den döde hur mycket det tyckt om denne. Särskilt svåra skuldkänslor kan uppträda då en förälder begått självmord, barnet kan då inte få någon förklaring till det inträffade. Det kan vara svårt att få hjälp av den kvarvarande föräldern eller andra släktingar, eftersom dessa har fullt upp att själva bearbeta sina egna skuldkänslor. Social tillbakadragenhet Barnet vill t ex inte vara med på rasten eller träffa kamrater på fritiden. Tristess, depression, längtan, saknad och vrede Barnet kan känna sig övergivet, ensamt och längta efter en gemenskap, som inte längre kan uppfyllas. Dessa känslor kan omvandlas till vrede. Det kan till och med vara så att vreden kan riktas mot en allvarligt sjuk eller döende förälder, medan denne fortfarande är i livet. Barnet blir hjälpt om man låter det uttrycka sin vrede och klä sina känslor i ord, samtidigt som man bejakar barnets känslor. Beteendeförändringar Barnet kan t ex bli hyperaktivt i skolan och ständigt pocka på lärarens uppmärksamhet Barnet kan bli passivt, tyst och osynligt och få svårt att koncentrera sig. Psykosomatiska symtom Barnet kan få t ex magont, sängvätning, huvudvärk, sömnsvårigheter 6

11 Sorg hos ungdomar - riktlinjer för omsorg Emotionell första hjälpen Se till att klimatet kring hjälpen präglas av omsorg, förståelse, acceptans och stöd. Bidra med fakta och information: - vad har hänt och när skedde det - vad kommer att ske härnäst - undvik att teoretisera; ge enkla förklaringar Sätt av tid för att lyssna och stödja. Undvik fraser av typen: - tiden läker alla sår - jag förstår hur du känner det - det kunde ju varit värre - du kan vara glad att du lever Lova inte mer än du kan hålla. Skydda eleverna mot onödig stress som t.ex. påflugna journalister, starka sensoriska intryck och hjälpsamma men överaktiva personer. Kommunikation med barn och ungdomar i sorg och kris Det är viktigt med öppen och ärlig kommunikation Ge åldersanpassad information Undvik abstrakta förklaringar Använd inte uttrycken sömn, resa etc. som omskrivningar för döden. Ge tid för kognitiv bemästring: - acceptera frågor och samtal om händelsen - acceptera att samtalen kan bli korta Gör förlusten verklig: - dölj inte dina egna känslor - låt ungdomarna delta i ritualer Tala om för ungdomarna att det är normalt att reagera: - upplys dem om vanliga reaktioner - avvisa inte deras reaktioner - tala om för dem att det är smärtsamt men nödvändigt att arbeta sig igenom sina känslor. - ge dem hopp men undvik att förringa deras smärta. Betydelsen av ritualer i samband med dödsfall Vi har många olika ritualer som vi kan bli hjälpta av. Sådana ritualer är t ex att se den döde, hålla minnesstunder, besöka olycksplatsen, delta i begravningen, hissa flaggan på halv stång tillsammans. Ritualerna har olika funktioner: 1. Ritualerna gör det overkliga verkligt. 2. Ritualerna hindrar fantasier (t ex om ohyggliga skador). Det kan vara bra om någon som varit med kan berätta inför klassen, t ex om någon har omkommit. Ungdo- 7

12 marna får svar på hur skadorna såg ut och om händelserna däromkring. Då dämpas ångesten och traumat blir mindre. 3. Ritualerna främjar reaktioner, sätter t ex igång sorgearbetet. 4. Ritualerna markerar övergången från ett tillstånd till ett annat. 5. Ritualerna gör det möjligt att få ta farväl. 6. Ritualerna mobiliserar stöd från nätverket, man känner att man är många tillsammans, att man har omgivningens stöd. 7. Ritualerna är symboliska uttryck, de hjälper oss att uttrycka känslor som vi annars har svårt att visa. Pojkar och män har ofta svårare att uttrycka sin sorg och ångest. Detta kan leda till kriser inom familjen - kvinnorna tror inte att männen sörjer lika mycket, männen säger "vi måste gå vidare". Separationer är vanliga. 8. Ritualerna stimulerar minnen. Läraren i fokus DU berörs också av en kris i skolan. Vem tar hand om dig? Det är viktigt att de som arbetar med människor har någonstans att gå med sina upplevelser och känslor. Det är inget tecken på styrka att klara av att bära allting ensam. Sorg och död är ämnen som de flesta av oss skjuter ifrån oss så länge vi kan. Många människor lägger lock på sina känslor. Många använder mer energi till att kontrollera sorgen än till att sörja. I synnerhet många män. Man skall vara stark och inte gråta. Många går omkring med ett obearbetat förhållande till sorg och död. Det är svårt att vara till någon vidare hjälp för sin klass i en sorgsituation om man själv inte klarar av att tala om sorg, död och känslor. Du måste våga möta dig själv och din egen sorg. Som lärare bör du vara den mest centrala ledaren av klassens sorgarbete. Du står i ett alldeles speciellt förhållande till eleverna. Du känner till klassens utvecklingsnivå, de känner dig och du känner dem. Ingen kan ersätta dig! Ha ingen övertro på experter! Det sorgarbete som utförs i skolan förmedlar attityder till eleverna. Det bidrar till att skapa mönster för hur de senare i livet kommer att uppträda i samband med sorg. Tala om sorg, visa respekt och medkänsla Stanna upp för att markera och delta Ge dig tid att dela elevernas smärta Var öppen med din egen sorg Visa respekt för känslor Låt handlingar och prioriteringar präglas av andras behov och livssituationer, inte bara styras av de egna behoven Bevara minnet av den döde genom att ta upp händelsen vid senare tillfällen när det faller sig naturligt. 8

13 Stöd i krisarbetet på skolan Kyrkan Socialtjänsten Barn- och ungdomspsykiatri POSOM-gruppen vid katastrofer Stöd till skolpersonal som arbetar med krisen Har du varit "hjälpare" i en krissituation i skolan kan du behöva stöd och hjälp att hantera det som hänt och att orka gå vidare.det kan ex handla om: Hjälp att planlägga återvändande till vanliga arbetsuppgifter Kollegialt stöd Fysisk träning, för att bli av med all energi som kroppen samlar i och med krisen, kombinerat med vila Deltagande i ritualer Vad kan kommunen erbjuda? -Skolans krisgrupp -Centrala krisgruppen -extern experthjälp 9

14 Del 2 Handlingsprogram vid olika krissituationer Organisatoriska riktlinjer i en krissituation För skolans del är det viktigt att diskutera vilken policy som bör följas i en krissituation. Erfarenhet har visat att följande punkter är av betydelse. 1. Skolan bör sörja för att det finns riklig information om det som hänt, om hur och varför det hände. Kontakta personer och/eller institutioner som kan förse lärare, elever och föräldrar med aktuella uppgifter. 2. I en krissituation bör skolan inta en öppen hållning. Göra skolan till en plats där ungdomarna kan uttrycka sina tankar och känslor på olika sätt och via olika kanaler. Låt dem uttrycka sina smärtsamma upplevelser i en miljö präglad av omsorg. 3. Återgå till vardagliga rutiner så snart som möjligt, men sätt av tid för ritualer, samtal och andra uttrycksformer för ungdomarna. 4. Skolledningen ansvarar också för att skolans personal ska få hjälp att bearbeta sina egna tankar och reaktioner efter en krishändelse. 5. Skolan måste förbereda personal på att ta hand om föräldrar, massmedia(utse en pressansvarig) och andra som i en krissituation kan tänkas göra förfrågningar per telefon eller vid besök. 6. Låta eleverna delta i minnesstund/begravning. 7. Vara aktiv i relationen till elevernas föräldrar. Upplys dem om vad som hänt, om vilka relationer som är vanliga hos barn och ungdomar i en krissituation. Berätta vad föräldrarna kan göra för att hjälpa till. Vad är viktigt för ett gott krisarbete? Samarbetet måste fungera Tydlig rollfördelning Regelbunden uppföljning av vidtagna åtgärder Information utåt till all skolpersonal Vid händelser där pressen är intresserad bör man omedelbart utse en kontaktperson Alla bör hänvisa till denna person Vid svåra händelser i eller utanför skolan som drabbar elever eller lärare sammankallas en krisgrupp bestående av Rektor (sammankallande) Kurator Skolsköterska Präst Mentor 10

15 Följande specificeras 1. Vem ansvarar för att: - skaffa information - samla/kontakta/informera personal - organisera åtgärderna - underrätta om dödsfall - informera/ta hand om massmedia 2. Hur ska eleverna informeras: - klassvis eller tillsammans - behövs assistans från extern stödpersonal. 3. Vilken typ av åtgärder krävs: - klassrumssamtal - ritualer i klassrummet - jordfästning - andra symboliska uttrycksformer, minnesstund - uppföljning i grupp - individuell uppföljning - PBU-mottagningen - kontakt med hemmet utse kontaktman. 4. Hur bör aktiviteterna prioriteras: - vad är väsentligt (riktlinjer för prioriteringen) - i vilken ordning bör aktiviteterna genomföras Åtgärdernas omfattning varierar beroende på vilken typ av händelse det är frågan om. Somliga händelser kräver enbart individuell behandling, andra kräver en uppläggning som omfattar hela skolan Nödvändiga åtgärder fastställs efter att följande punkter klarlagts. Vilka är drabbade? - ungdomar - lärare Vad har hänt? - olycka - svår sjukdom - självmord - mord - annan händelse Hur skedde det? - i skolan - utanför skolan - vilka var omständigheterna Vilken information har förmedlats? Hur är situationen nu? 11

16 Elevs dödsfall efter sjukdom Även om en elev varit allvarligt sjuk under en tid, förbiser vi vuxna ofta att berätta för t ex skolkamraterna om sjukdomsförloppet eller den senaste utvecklingen. Eleverna förstår därför inte alltid vad som håller på att hända och är därför dåligt förberedda på dödsfallet. Man får också vara förberedd på att övriga elever kan dra sig ifrån den sjuka eleven eftersom de har svårt att hantera sjukdomen känslomässigt. Detta kan bli en dubbel börda för den sjuka eleven. Dels skall det bära sin egen sjukdom, dels blir det uteslutet ur gemenskapen. Att informera om sjukdomen i klassen (via skolsköterskan) kan vara bra, men det är viktigt att lyssna till elevens och föräldrarnas önskemål. Vid en elevs dödsfall bör den som först får vetskap om dödsfallet meddela SKOL- LEDNINGEN - som i sin tur sammankallar SKOLANS KRISGRUPP snarast möjligt. MEN- TORN ska vara med vid detta möte. Kontaktperson/er utses för den drabbade familjen. Det är väldigt viktigt att skolan i sitt agerande tar hänsyn till familjens önskemål. Mentorn samlar klassen, eventuellt med stöd av skolans krisgrupp och berättar för eleverna vad som hänt. Informationen bör vara enkel och konkret. Rektor informerar skolans personal. (Se nedan ritualer vid elevs dödsfall) Elevs plötsliga dödsfall Oväntade dödsfall t ex genom hastigt insjuknande, självmord, drunkning eller bilolycka drabbar övriga klasskamrater som en chock. Man får ingen tid att mentalt förbereda sig på dödsfallet och många känslor cirkulerar. Den som först får vetskap om dödsfallet kontaktar SKOLLEDNINGEN som i sin tur sammankallar SKOLANS KRISGRUPP. Dessa har sedan ett akut möte dit även MEN- TORN kallas. En person utses som tar kontakt med föräldrar och som har fortsatt kontakt. Kontaktpersonen bör helst inte ha någon privat relation med familjen. Eventuella kontakter med massmedia sköts av rektor. Ritualer vid elevs dödsfall Elevhälsan gör iordning rum/bord med ljus, foto, blommor och kondolianshäfte. Krislåda finns på expeditionen Flaggan på halv stång Gemensam minnesstund Minnesstunden kan t ex omfatta: - minnesord från skolledaren - några ord från klassföreståndaren - någon läser en dikt - prästen säger några ord - sång eller musikstycke Tid avsätts i klassen för att prata om det som hänt. Elev och mentor/skolpersonal kan delta i begravningen efter samråd med anhöriga 12

17 Viktigt Har fler elever varit inblandade kontaktas deras föräldrar för närmare information av någon i krisgruppen. Har eleven syskon på skolan? Även i syskonets klass bör tid avsättas för samtal. Information till elever och personal som inte är närvarande. Elevs försvinnande Skolledningen sammankallar skolans krisgrupp och mentor snarast. En kontaktperson utses för samarbete med polis och familj. Kontaktpersonen är sedan informationsbärare till berörd skolpersonal. Efter samråd med anhöriga beslutas om vilken information som skall lämnas på berörd skola. Allvarlig skolbussolycka med skadade eller döda Åtgärder. Se under rubriken elevs försvinnande Viktigt Mentor ska alltid meddela undervisande lärare om schemabrytande aktiviteter såsom resor, studiebesök, exkursioner och utflykter. En aktuell klasslista ska också lämnas till receptionen om vilka elever som deltar i aktiviteten olika, ärende, färdsätt samt tiden man är borta. Förälders dödsfall Mentorn informeras i regel först. Denne underrättar krisgruppen via rektor eller annan tillgänglig medlem i gruppen. En kontaktperson - vanligen mentorn - utses för kontakt med hemmet. Klassen bör informeras om dödsfallet eventuellt med stöd av elevhälsopersonal. Det är viktigt att avsätta tid i klassen för samtal om det inträffade. Berörd personal informeras. Skolpersonals dödsfall Skolledningen förmedlar dödsbudet till skolpersonal och elever. Den sörjande familjens önskemål om vidare information respekteras. Personalsamling på arbetsplatsen för att hedra den döde Minnesstund för eleverna Flaggan på halv stång Beroende på hur nära den avlidne står eleverna, avsätts tid för att tala om dödsfallet i klassen. Om någon elev behöver prata så ska det finnas möjlighet till det. Möjligheter, för de elever som så önskar, att delta i begravningen, om inte anhöriga har andra synpunkter. Stöd till kollegor. 13

18 Tankar kring sorg och sorgearbete Sorg Sorg är en nödvändig process vid förlust av en nära anhörig Sorg är ingen sjukdom, utan en naturlig reaktion på en extrem situation Sorg tar mycket längre tid än vad många tror När verkligheten börjar komma in i medvetandet kommer sorgen som en bölja av smärta - ofta rent fysiskt Sorgen har sin egen individuella rytm och förstärks vid märkesdagar, högtidsdagar och bestämda sinnesintryck som förbinds med den döde. Det är vanligt med rastlöshet, handlingsförlamning, trötthet och dåligt minne en period. Det är vanligt med skuldkänslor för sådant som blev sagt och gjort eller för sådant som inte blev sagt och gjort Det är vanligt att känna vrede - över sig själv, sjukhuset, läkaren och den döde Det är vanligt att känna sig helt nedbruten under en lång period och förlora tron på att någonsin kunna bli glad igen Det är vanligt att växla mellan gråt och skratt, sorg och glädje Det är vanligt att i perioder vara rädd för att bli psykiskt sjuk Det är vanligt att känna en lättnad tillsammans med sorgen, om förhållandet till den döde var svårt eller det har varit en lång eller svår sjukdom Det är vanligt att prata om och om igen om det som skedde i samband med dödsfallet - eller att låta tankarna kretsa omkring det Det är vanligt att uppleva sig själv förändrad - man känner inte igen sig själv Sorgen är inte farlig - om alla olika känslor får släppas fram och inte hindras. Obearbetad och förträngd sorg kan stänga ute känslor och djupa kontakter med andra människor. Man fryser ned sina känslor, stelnar och blir lättare sjuk. Den sörjande har själv bästa möjligheten att veta hur han eller hon har det, hur sorgen upplevs, vad han eller hon behöver, vad som är det bästa. Den sörjande har rätt att avgöra om han eller hon inte orkar eller vill släppa sorgen inpå sig. 14

19 Till familjen, grannar och andra som vill hjälpa människor i sorg Du kan hjälpa den anhörige att få se och vara hos den döde, men respektera om han/hon inte önskar det Ta inte omgående bort saker som tillhört den döde. Den sörjande bör få göra det i sitt eget tempo med hjälp och stöd efter eget önskemål Du kan gärna komma med mat, städa, ta dig an barnen - men vänta dig inte något tack. Den sörjande har inte någon energi till att tänka på andra Den sörjande kan vara kort och irriterad, ta inte detta personligt. Kom igen en annan dag också. Fråga den sörjande vad han eller hon önskar om du är osäker. Gå inte förbi den sörjandes sorg i tysthet. Undvik inte att prata om den döde. Säger du något som får den sörjande att brista i gråt har du inte gjort något fel - kanske tvärtom. Respektera att det blir paus i sorgen, att den sörjande kan roa sig och le. Det ger nya krafter till att släppa in sorgen igen. Respektera den sörjande när han eller hon inte ser någon ljuspunkt i sin sorg. Försök inte att få honom/henne att se något annat. Du kan inte hjälpa den sörjande att inte sörja. Du kan nämligen inte väcka den döde till liv igen. Här är du hjälplös. Du kan stödja den sörjande på vandringen genom sorgen, genom att acceptera och ta emot de känslor han/hon delar med dig, lyssna och lyssna igen. Gå in i den sörjandes förtvivlan i stället för att springa undan den. Då kommer du att finna att sorgen är en process och att det sker något med sorgen, även om det tar tid. Förvänta dig inte av männen att de skall vara starka och hjälpa sin hustru. De mår bättre av att sörja tillsammans. Förvänta dig inte av barnen att de skall vara duktiga och snälla och inte kräva något. Det är nu de behöver stöd och hjälp. Barn sörjer också. Till de sörjande Det hjälper ofta i längden att ha sett och varit hos den döde en stund, ävenom det kan kännas svårt och mer än man orkar. Du har rätt att avgöra vad som är bäst för dig. Därför att fantasier som regel är värre än verkligheten och därför att fantasier kan ge skrämmande mardrömmar under en längre tid, kan det vara bättre att se den döde efter olyckan. Det kan räcka att få känna och se en kär hand om inte ansiktet kan ses. 15

20 Be om den hjälp och det stöd du behöver - andra vet inte riktigt vad dina verkliga önskningar och behov är. Undvik att ta stora och avgörande beslut, som att flytta från hus och hem för fort. Ta tid på dig att ta bort saker och ting efter den döde. Dessa ting kan hjälpa att minnas och att sörja. Låt barnen delta i sorgen, även de har behov av att ta känslomässigt farväl av den som är borta. Låt en trygg vuxen vara nära dem, som kan förklara för barnet vad som händer. Svara på deras frågor. Tala med någon om dina känslor, var inte rädd för att gråta. Det hjälper att sätta ord på sorgen. Förklara för den som står dig nära att de inte behöver trösta eller säga mycket. Det är nog att de är där och lyssnar. Om besöken mattas eller upphör efter en tid pröva då att ta kontakt. Många är rädda för att "tränga sig på". Om du märker att du beter dig avvisande och är förtvivlad, säg till dina närmaste att de inte skall ta illa upp om du verkar kort. De kommer att förstå dig. Sök gärna stöd hos andra som upplevt sorg. De vet hur svårt det är, men också att det finns en väg ut ur mörkret. Den vägen går till sorgens botten men leder också med tiden fram i ljuset igen. 16

21 Allt är bra Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum. Jag är fortfarande jag och du är du. Allt vi har för varandra, det är vi fortfarande. Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn, tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra. Ändra inte ditt tonfall. Håll sorgen borta från din röst. Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting. Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig. Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag. Livet betyder detsamma, ingenting har skett som förändrar det. Livet går vidare, därför att det måste gå vidare. Döden är ju ändå ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap. Varför skulle du sluta tänka på mig, för att du inte längre kan se mig. Jag väntar på dig, för en kort stund. Alldeles i närheten. Allt är bra. Henry Scott Holland 17

22 Dikter Om livet känns ledsamt Om livet känns ledsamt och sorgsna vi är lyft ditt ansikte mot himmelen opp men himlen är mulen och tråkig och grå vart vänder vi blicken då? då vänder du blicken mot marken igen kanhända liten blomma du ser hon sträcker så stolt på sin smala hals hon sträcker sig upp mot dig ty blomman hon vet att bak regntung sky är himmelen glittrande blå Vi människor har ju så svårt att förstå utan sorg vet ingen vad att vi behöver molnen de grå glädje är utan moln kan solen bli för het Jag tror allt att Gud har ordnat det fint när Han blandade glädje och sorg Han blandade också på moln och sol där Han sitter i sin himmelska stol Små barn på jorden som sorgsna är lyft åter blicken mot skyn så skall du se genom trasigt moln en lycklig sol som ler Tack sol som lyser så varm och skön du får ej slockna det är vår bön Än Barbro Karlén Ack käraste snart är mörkret här det stora oundvikliga mörkret Vi måste med all vår styrka och ömhet beskydda glädjens lilla snigel som upplyser vår vardag än. Det händer något Maria Wine Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman 18

23 Nu föds ett barn Nu föds ett barn och nu och nu En stund på jorden föddes du Och någon andas sista gången varje stund Nu andas någon inte mer och någon ser för sista gången nattens gråmoln brista Varenda dag är alltid första den och den sista. Saknad Barbro Lindgren Så liten plats en människa tar på jorden. Mindre än ett träd i skogen. Så stort tomrum hon lämnar efter sig. En hel värld kan inte fylla det. Så litet en människas hjärta är. Inte större än en fågel. Rymmer ändå hela världen och tomma rymder större än hela världen ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång. Engång skall du Ingrid Arvidsson Engång skall du var en av dem som levat för längesen. Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna, det multnade lövet. Så som myllan minns och så som bergen minns vindarna. Din frid skall vara oändlig så som havet. Pär Lagerkvist Hur känns det att vara död? Hur känns det att vara död egentligen? Att bara hastigt försvinna med huvudet sprängfullt av tankar Hur känns det att somna utan att någonsin vakna? Så här om våren till exempel har man en känsla av att man går miste om nånting väsentligt då? Har man överhuvudtaget någon aning om att man inte längre finns Barbro Lindgren Var inte rädd för mörkret Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, där inte mörker är. I ljusa irisringen du bär en mörk pupill, ty mörkt är allt, som ljuset med bävan längtar till. Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där, var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär. Gråt inte! Gråt inte för att jag är död jag finns inom dig alltid. Du har min röst den finns i dej den kan du höra när du vill. Du har mitt ansikte min kropp Jag finns i dej. Du kan ta fram mej när du vill. Allt som finns kvar av mej är inom dej. Så är vi jämt tillsammans Erik Blomberg Barbro Lindgren 19

24 Referenslista Cederblad, M. (1986). Barn- och ungdomspsykiatri, Esselte Cullberg, J. (1980). Kris och utveckling, Natur och Kultur Dyregrov, A, Beredskapsplan för skolan, Rädda barnen Ekvik, S Skolan och elever i sorg, Studentlitteratur, Jonsson, S/Hagström, A. (1990). Bro över mörka vatten, Cordia Kübler-Roos, E. (1987). Om barn och döden, Natur och Kultur Tamm, M. (1986). Barnet och döden, Esselte Förslag på annan lämplig litteratur Böhle, S. (1990). Någon blir kvar när en människa tar sitt liv, Larson Dyregrov, A. (1990). Sorg hos barn - Handbok för vuxna, Studentlitteratur Holm, K. (1990). Julie är död, Almqvist & Wiksell Lewis, C.S. (1988). Anteckningar under dagar av sorg, Libris Ribberfalk, B-G. Allmänna råd 1991:2. Psykiskt och socialt omhändertagande vid stora olyckor och katastrofer Sverkström, L. (1991). Livet omkring döden, Verbum AB Sjöqvist, Susanne. (2005). Du är hos mig ändå; ungdomar och barn om att mista en förälder. Samlade berättelser. Wallström Widstrand Heberlin, Ann. (2208). Jag vill inte dö jag vill bara inte leva. Månpockets förlag Bohm, I. (2001). Du borde vara här; min brors självmord. LL-förlaget Chesterson, K. (2011). När en förälder plötsligt dör; att hjälpa barn genom trauma och sorg. Insidan 20

25 Egna anteckningar 21