ARBETSRAPPORTER. Rädslan i rummet -En studie av mäns och kvinnors rädsla för våldsbrott i Uppsala

Transkript

1 ARBETSRAPPORTER Kulturgeografiska institutionen Nr. 649 Rädslan i rummet -En studie av mäns och kvinnors rädsla för våldsbrott i Uppsala Ann Rodenstedt Uppsala, januari 2008 ISSN X

2 Förord Trots att det bara står en författares namn på framsidan av denna uppsats finns det många människor som står i kulisserna av studien, och som har hjälpt mig på många sätt. Först och främst vill jag tacka mina intervjupersoner för att de ställde upp på så kort varsel och för deras intresse som gav mig mycket inspiration. Jag vill här även tacka de som bidragit med tips på intervjupersoner genom deras bekanta, och särskilt Birgitta Blohm som har lagt ned en hel del tid och energi på att hjälpa mig. Ett stort tack riktas även till min handledare Danielle van der Burgt som har sporrat mig och kommit med många goda tips och råd. Något som har uppskattats mycket är Sofia Böhlins vänskap och hjälp, ofta i sista minuten, med allt från juridisk rådgivning till fotografering och utskrifter. Sist men inte minst vill jag tacka alla dem som stått ut med mig när jag varit som mest stressad, och då särskilt min pojkvän. Ni har alla bidragit till denna uppsats. Tack så hemskt mycket! 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING Syfte och frågeställningar Metodologi och tillvägagångssätt Begränsningar Avgränsningar och begreppsförklaringar Disposition 9 2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING Utvecklingen av forskningsområdet Orsaker till rädslan Genus och rädsla Rummets betydelse för rädslan Risksamhället och rädslan DE INDIVIDUELLA INTERVJUERNA Ålder, föräldraskap och sårbarhet Egen utsatthet och vetskap om bekantas brottsupplevelser Betydelsen av olika geografiska områden Strategier Rumsliga aspekter Våldsutvecklingen och riskuppfattningarna GRUPPINTERVJUERNA Rummens samband till rädslan Okända och ökända områden Risktänkandet Är bara kvinnor rädda? SAMMANFATTANDE DISKUSSION 34 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 38 BILAGA 1 40 BILAGA

4 1. INLEDNING Rädsla för våldsbrott är ett ämne som har fått allt större fokus inom media, politik och forskning både i Sverige och internationellt under de senaste årtiondena. Ett av problemen med rädslan är att människors dagliga beteende förändras; det är inte ovanligt att folk går omvägar för att undvika områden som upplevs som obehagliga, och några vågar till exempel inte gå ut efter mörkrets inbrott. Man kan således säga att rädslan i värsta fall kan liknas vid en slags husarrest. Det finns även forskare som menar att då folk undviker vissa platser som anses som farliga kan bristen på människor leda till att den sociala kontrollen minskar, vilket kan resultera i att brottsligheten istället ökar. 1 Människans rädsla för vissa platser riskerar på så vis att bli en självuppfyllande profetia. Det som inledningsvis väckte mitt intresse för ämnet var att rädslan för våldsbrott inte anses ha en grund i människors faktiska utsatthet. Tidigare studier pekar till exempel på att kvinnor är räddare än män trots att det är männen som löper störst risk att utsättas för våldsbrott. Detta är något som har resulterat i att det till stor del är kvinnors rädsla som har varit fokus för forskarna, även om allt fler även har börjat studera män. Den här studien har dock en annan utgångspunkt då den undersöker både mäns och kvinnors rädsla för brott. Jag anser att det som verkligen är intressant är att undersöka hur mäns och kvinnors rädslor ser ut, vad som eventuellt skiljer dem åt och hur de relaterar till varandra- inte hur de ser ut eller förklaras var för sig. Studien fokuserar även på hur människors upplever riskerna i dagens samhälle, och då särskilt de risker som våldsbrottsligheten anses medföra. Känslan av att våldsbrottligheten ökar har i tidigare studier visat sig vara ganska vanligt och det är idag svårt att undvika nyheter om våldsbrottslighet, särskilt i och med diskussionerna kring det så kallade gatuvåldet som har förekommit under hösten år De upplevda riskerna anses dessutom bero mycket på vart personen befinner sig, och med andra ord upplevs vissa platser som mer otrygga än andra. Vad är det då som gör att en plats vållar mer rädsla än en annan? Detta är en av de frågor som jag hoppas att denna uppsats kommer att belysa. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är således att undersöka hur olika faktorer påverkar mäns och kvinnors rädsla för våldsbrott och särskilt hur denna rädsla är relaterad till rumsliga aspekter, genusstrukturer samt uppfattningar om risksamhället. Mina frågeställningar ser ut som sådana: Hur beskriver intervjupersonerna sin rädsla för våldsbrott och vilka faktorer påverkar rädslan? På vilket sätt kan rädslan 1 Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB ss

5 kopplas till olika platser och rumsliga aspekter? Påverkar genusstrukturer och tankar kring risksamhället intervjupersonernas rädsla? 1.2 Metodologi och tillvägagångssätt Kvalitativ forskning utgår oftast ifrån en tolkningsinriktad ståndpunkt där fokus ligger på att undersöka hur människan förstår den sociala verkligheten inom en viss miljö. Det är vanligt att forskaren ser på sociala egenskaper som ett resultat av människors samspel istället för att dessa skulle utgöra någon form av sanning som är oberoende av människan. 2 Som nämnts ovan ämnar denna studie att undersöka människors tankar och uppfattningar kring rädsla för våldsbrott, och således är ett kvalitativt tillvägagångssätt ett passande verktyg. Studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt ligger nära ett konstruktivistiskt synsätt som hävdar att mening är socialt konstruerat genom människors kommunikation. 3 Den franske filosofen Michel Foucault beskrev denna kommunikation mellan människor som diskurser, som i sin tur skapar kunskap. Makt är här ett viktigt begrepp då det är de grupper med mest makt i samhället som skapar diskurserna, och därför bestämmer vad människor vet och hur de vet det. 4 Exempel på denna maktutövning och hur rummet kan ses som en social konstruktion på flera sätt belyses av Lewis Holloway och Phil Hubbard. De skriver att då bland annat media, polisen eller stadsplanerare rapporterar att ett särskilt område kan vara farligt och hotfullt så kan detta påverka det övriga samhällets attityder och känslor för det området. 5 Med andra ord behöver det inte vara individernas personliga erfarenheter som utgör grunden för uppfattningarna. Denna studie baserar sig på fyra halvstrukturerade individuella intervjuer samt två gruppintervjuer. Metoderna har olika styrkor, då individuella intervjuer ofta kan behandla fler teman än gruppintervjuer även om den sistnämnde istället fördjupar de teman som tas upp. Därför skriver Esaiasson et al. att gruppintervjuer är som mest fördelaktiga att använda i kombination med andra metoder. 6 En annan fördel med att använda sig av individuella intervjuer är att det möjliggör för samtalet att kretsa kring ett antal teman som är uppsatta på förhand (intervjuguiden bifogas i Bilaga 1). Syftet med de individuella intervjuerna i denna studie var att intervjupersonen skulle få redogöra för sina personliga uppfattningar och erfarenheter om rädsla för våldsbrott och berätta vad som kännetecknade dennes eventuella rädsla. Intervjuerna ämnade också ta reda på om rädslan tedde sig olika på 2 Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB, s Holloway, Lewis & Hubbard, Phil (2001). People and Place: the Extraordinary Geographies of Everyday Life. Harlow: Prentice Hall, s Holloway, Lewis & Hubbard, Phil (2001). People and Place: the Extraordinary Geographies of Everyday Life. Harlow: Prentice Hall, s Holloway, Lewis & Hubbard, Phil (2001). People and Place: the Extraordinary Geographies of Everyday Life. Harlow: Prentice Hall, ss Esaiasson, Peter et al. (2007). Metodpraktikan: Konsten att Studera Samhälle, Individ och Marknad. Vällingby: Norstedts Juridik AB, ss. 362,

6 olika platser, hur personen upplevde att våldutvecklingen i samhället såg ut samt hur denne ansåg sig påverkas av framställningar av våldsbrottsligheten genom media och samtal med vänner och bekanta. Den halvstrukturerade intervjumetoden möjliggör på så vis att intervjuerna blir väldigt personliga då respondenten får möjlighet att uttrycka sina egna synsätt och tolkningar, samtidigt som en struktur upprätthålls vilken gör att personen i så stor mån som möjligt håller sig till ämnet. Det är dock viktigt att inte ha en alltför tydlig struktur då detta kan resultera i att det blir svårare att se personernas verklighet genom deras egna ögon. 7 Eftersom rädsla för våldsbrott kan ses som ett mycket känsligt ämne, behandlades intervjupersonernas egna erfarenheter av rädsla främst i de individuella intervjuerna. I gruppintervjuerna, å andra sidan, låg fokus på att skapa en generell diskussion mellan deltagarna om rädsla för våldsbrott. Gruppdiskussioner ger goda möjligheter till att studera socialt samspel samt kan visa hur deltagarna tillsammans tänker kring ett visst fenomen 8, och tanken med gruppintervjun var att män och kvinnor separat fick diskutera olika platsers betydelser för rädslan, hur de trodde att våldsutvecklingen såg ut samt om de trodde att män och kvinnor tänker olika kring rädsla. Bryman skriver att gruppintervjuer möjliggör andra förklaringar till varför människor tycker som de gör. Personerna får möjlighet att diskutera nya infallsvinklar från de andras kommentarer vilket gör att svaret kan ändras och kanske utökas. Deras åsikter kan komma att bli mer realistiska eftersom personerna tvingas reflektera över dem på ett annat sätt än i individuella intervjuer, och det är även ett bra sätt att studera hur meningar skapas kollektivt. 9 Som underlag till gruppdiskussionerna användes 23 fotografier föreställande olika platser runt om i Uppsala och som karaktäriserades av olika typer av rumsliga aspekter (se bilaga 2). Bland annat fanns bilder på platser under dagtid och kvällstid, med mycket folk och lite folk, på öppna ytor och slutna ytor samt på privata och offentliga platser. Bilderna var mycket värdefulla ur flera aspekter, bland annat fungerade de som en katalysator för att diskussionen skulle ta fart på allvar, och de gjorde det möjligt för intervjupersonerna att diskutera just de rumsliga aspekter som studien ämnar belysa utan att intervjuledaren tvingades ställa ledande frågor. Männen och kvinnorna ingick i olika grupper för att underlätta konversationen mellan deltagarna, då blandade grupper skulle kunna inverka på deltagarnas svar. Med andra ord skulle männen och kvinnorna således ha kunnat ge en annan bild av deras rädsla än den som framkom i de separerade grupperna. Detta ska naturligtvis inte tolkas som att män och kvinnor utgör helt homogena grupper utan inbördes olikheter! Trots att intervjuerna har utgått ifrån denna uppdelning är det viktigt att inte låta gruppintervjuerna utgöra grunden för några slags generaliseringar till 7 Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB, s Esaiasson, Peter et al. (2007). Metodpraktikan: Konsten att Studera Samhälle, Individ och Marknad. Vällingby: Norstedts Juridik AB, s Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB, s

7 grupper i övrigt 10 och vid detta läggs stor vikt även då det kommer till de individuella intervjuerna. Resultaten i studien kan enbart generaliseras till de personer som deltog i studien, och även om skillnader framkommer mellan äldre och yngre eller män och kvinnor ämnar dessa inte att dra några paralleller till en vidare population. Deltagarna i båda intervjuformerna valdes ut genom ett urval av bekantas bekanta, och syftet var att få en så god spridning på individer som möjligt. Bland annat var målsättningen att deltagarna skulle vara i olika ålder, dock över 18 år, att de skulle bo i så olika bostadsområden som möjligt samt att den ena halvan skulle utgöras av kvinnor och den andra av män. Totalt medverkade nio personer i studien, och meningen var att de individuella intervjuerna skulle bestå av två män och två kvinnor som sedan även skulle medverka i gruppintervjuerna tillsammans med totalt fyra nya deltagare. Anledningen till detta var att diskussionerna förhoppningsvis skulle löpa smidigare då hälften av deltagarna redan hade talat om rädsla för våldsbrott i de föregående intervjuerna, och på så vis kunde dra med sig de nya deltagarna i samtalet. De individuella intervjuerna utfördes under en vecka i november 2007 och ägde i tre av fallen rum på caféer i centrala Uppsala och i ett av fallen på en av intervjupersonernas arbetsplats. Intervjupersonerna fick själva möjlighet att välja var samtalen skulle utföras, då det var viktigt att dessa ägde rum på en plats där de kände sig bekväma. Gruppintervjuerna utfördes en vecka senare på Östgöta Nation i Uppsala, och både de individuella intervjuerna som gruppintervjuerna tog ungefär en timme i anspråk vardera. De flesta av intervjupersonerna önskade att få vara anonyma, och därför har alla personer utom en fiktiva namn i denna studie. 1.3 Begränsningar På grund av undersökningens omfattning och den tidsaspekt som rådde under skrivandets gång är detta en studie med få intervjuobjekt. Detta möjliggjorde inte ett mer avancerat urval, och det bekvämlighetsurval som användes är problematiskt eftersom man inte kan veta vilken population som individerna tillhör. 11 Att använda ett bekvämlighetsurval är dock inte en obeprövad metod då rädsla studeras, utan har använts i till exempel kriminologen Anita Hebers nyutkomna avhandling, även om denna naturligtvis var av större omfattning. 12 Ett problem som uppstod med båda gruppintervjuerna var att dessa karaktäriserades av avhopp i sista sekund. Bland annat glömde en av personerna som deltog i de individuella intervjuerna bort att komma till gruppdiskussionen, vilket gjorde att en annan hastigt fick hoppa in. Avhoppen gjorde att den jämna 10 Esaiasson, Peter et al. (2007). Metodpraktikan: Konsten att Studera Samhälle, Individ och Marknad. Vällingby: Norstedts Juridik AB, s Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB, s Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB s

8 åldersfördelningen som rådde innan förändrades, och således finns inga personer i ålderskategorin år representerade i studien. En annan begränsning med studien kan anses utgöra användningen av bilderna som underlag till gruppdiskussionerna. Som nämnts ovan var en av fördelarna med bilderna att de underlättade en spontan diskussion som inte riskerade att föranledas av riktade frågor, men samtidigt kan bilderna ses som ledande i sig. Fotografierna gav exempel på ett antal platser men hade naturligtvis inte möjligheten att representera alla de möjliga platser och miljöer som existerar i världen omkring oss. Det var dock inte tanken att bilderna skulle representera en fysisk verklighet, utan den var snarare att ge exempel på olika rumsliga och platsbundna aspekter. Diskussionerna fördes med andra ord inte om en specifik park eller en gångtunnel i ett särskilt område, utan till exempel snarare om liknande platser och skillnaden i rädslan beroende på i vilket område platsen var lokaliserad. Ett annat problem med att använda fotografier är att de inte ger en fullständig bild av hur en plats är beskaffad. Det går inte att se vad som existerar bakom fotografens rygg och mörkret på vissa av bilderna gjorde att eventuella trygghetsfaktorer på platsen inte blev synliga på samma sätt som under dagtid. Detta anses dock inte utgöra en direkt begränsning för studien då intervjupersonerna ofta poängterade att de till exempel inte kunde se om det låg bebyggelse runt omkring platsen på bilden, och på så vis talade om att detta var skälet till varför de fann bilden skrämmande. Det ska poängteras att båda grupperna efter intervjun berättade att de tyckte att det var mycket givande att arbeta med fotografierna som underlag. En sista begränsning som kommer tas upp här är att det finns problem med att använda rädsla för våldsbrott som tema för en studie. Flera av intervjupersonerna meddelade att de kunde se många situationer och platser som skrämmande då de satt och diskuterade dem så intensivt i en timme. De menade däremot att de egentligen inte uppfattade sig som så rädda som de framstod. Det finns med andra ord en risk för att intervjupersonernas rädsla är överrapporterad i denna studie. Det fanns även tecken på att deltagarna i gruppdiskussionerna framförde nya aspekter av rädsla för varandra, och att dessa kanske smittade av sig. Med andra ord kan det hända att denna studie på ett sätt sprider rädsla samtidigt som den ämnar undersöka den. 1.4 Avgränsningar och begreppsförklaringar Alla intervjupersoner som deltog i studien bodde inom Uppsala kommuns gränser, och därför avgränsas undersökningen till att enbart omfatta detta område. Intervjupersonerna ger ibland konkreta exempel på platser som de upplever som otrygga, och dessa är således alla lokaliserade i Uppsala om inget annat nämnts. Denna studie undersöker endast rädsla för våldsbrott, vilket exkluderar andra former av brott såsom till exempel stöld, ekonomisk brottslighet eller narkotikabrott. Våldsbrott innefattar kriminella handlingar som hotar liv och hälsa 13 där bland annat 13 Brottsförebyggande Rådet, Rapport 2007:20, Kriminalstatistik 2006, Västerås: Edita, s

9 mord, dråp, misshandel och våldtäkt ingår. 14 Som senare kommer visa sig i studien var det dock ibland svårt att skilja våldsbrott från en mer diffus och obestämbar rädsla som intervjupersonerna ibland redogjorde för. Det finns ett antal begrepp i studien som behöver definieras. Rädsla är ett sådant och liksom många andra känslotillstånd är det svårt att definiera. Anita Heber skriver att allmänheten, media och politiken använder en mängd olika begrepp för att beskriva fenomenet. Hon menar att uttryck som rädsla, risk, otrygghet, oro och fara ofta används utan reflektion om vad de egentligen betyder, och att rädsla därför riskerar att tolkas olika av olika personer. 15 Samma problem gäller för begreppet trygghet, då alla individer känner trygghet på helt olika sätt och efter olika omständigheter. På grund av att rädsla och trygghet är så subjektiva känslor, kommer begreppen därför att tolkas helt utifrån intervjupersonernas egna definitioner och upplevelser. Detta kan innebära att rädsla och trygghet uppfattas mycket olika intervjupersonerna emellan något som kan äventyra studiens validitet, även om detta inte innebär ett så stort problem för en kvalitativ studie som det hade gjort för en kvantitativ. Andra begrepp som kommer användas flitigt i studien är till exempel plats, rum och risksamhälle. Dessa kommer dock att definieras närmare i nästa kapitel. 1.5 Disposition Kapitel 2 i denna studie fokuserar på att belysa teorier och tidigare forskning inom forskningsområdet, och den information som framkommer där har i stor utsträckning format den övriga studiens utförande. I kapitel 3 kommer resultaten från de individuella intervjuerna att presenteras samt sättas i relation till teorierna som nämnts i kapitel 2. Kapitel 4 behandlar resultaten från gruppintervjuerna, och här kommer ett allt större fokus att vila på rumsliga aspekter samt genusstrukturer. I kapitel 5, som även är studiens sista, återfinns undersökningens sammanfattande diskussion, där teorierna i kapitel 2 knyts till studiens resultat på ett mer utförligt sätt. 2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING I detta kapitel kommer ett antal övergripande teorier och tidigare forskning behandlas om orsakerna bakom rädslan för brott. Inledningsvis börjar avsnittet med en kort beskrivning av hur forskningen inom området har vuxit fram, och därefter beskrivs ett antal orsaker som tidigare forskning betonat som viktiga egenskaper bakom 14 Apropå artikel 3/2004: Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, ss. 24, 29. 9

10 rädslan. Slutligen presenteras tre vedertagna och välrefererade teoriområden som jag tror kan ha stor förklaringskraft då det kommer till att beskriva hur rädsla för brott skapas. Dessa är teorier om rummet, genusstrukturer samt risksamhället. 2.1 Utvecklingen av forskningsområdet Brottslighet i städer har länge setts som ett socialt problem. Inom forskningen har de flesta studierna i ämnet bedrivits inom kriminologi, 16 men även inom en mängd andra forskningsområden såsom sociologi, antropologi och geografi. Inom geografin är det förhållandet mellan brottsligheten och rummet som studeras med särskilt intresse, något som brukar kallas för brottslighetens geografi. Rädsla för brott är en del av denna brottslighetens geografi som idag anses vara ett problem av samma storlek som den faktiska kriminaliteten, då rädslan kan försämra människors livskvalitét på ett likartat sätt. 17 Bland annat inverkar rädslan inte bara negativt på människans trygghet, utan den gör även att folk ändrar sina normala beteenden. Detta är även något som kan leda till en ökad brottslighet då den sociala kontrollen försvinner om alla undviker de skrämmande platserna. 18 Rädsla för brott började uppmärksammas i USA på 1960-talet i och med att omfattande enkätundersökningar genomfördes gällande människors erfarenheter och uppfattningar om brott. Dessa kom för första gången fram till att det var fler personer som var rädda för brott än själva antalet som utsatts för brott. Forskarna insåg att de människor som löpte störst risk att utsättas faktiskt var minst rädda och vice versa. Detta gjorde att forskningsområdet kring rädsla för brott fick ett allt större fokus. 19 Anita Heber, som i detta fall refererar till Ditton & Farall, skriver att under de senaste 40 åren har mer än 1000 akademiska artiklar och böcker skrivits inom ämnet 20, men i Sverige började man inte se närmare på rädsla för brott förrän på 1990-talet. Hon menar dock att intresset i Sverige för närvarande är stort för rädsla för brott både inom media och politik, något som bland annat kan skönjas inom kriminalpolitiken 16 Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB. s Koskela, Hille (1999). Fear, Control and Space: Geographies of Gender, Fear of Violence, and Video Surveillance. Akademisk avhandling. Department of Geography, University of Helsinki, s Se Hale, Chris i Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, s Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, s Ditton & Farrall (2000) i Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, s

11 då trygghet har blivit en del av dess mål. 21 Däremot har forskningen inom Sverige ännu inte lyft fram ämnet i någon större skala. 22 Trots detta så sker däremot regelbundna kvantitativa undersökningar av svenskars rädsla. Statistiska Centralbyrån (SCB) har sedan 1978 undersökt människors upplevda trygghet som en del av undersökningarna om svenskarnas levnadsförhållanden 23, och Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) utför sedan 2005 årliga brottsoffer- och trygghetsundersökningar i Sverige på regeringens uppdrag. 24 Diagrammet nedan är hämtat från SCB och visar att 6,5 % av männen och 27,4 % av kvinnorna år 2005 har angett att de avstått från att gå ut på kvällen på grund av sin oro. Kvinnorna verkar således i denna undersökning vara tre till fyra gånger så rädda som män. Studierna tyder även på att rädslan har ökat sedan talet för båda könen. 25 Figur 1. Avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld. Källa: SCB: asp, Även BRÅ kommer fram till att kvinnorna i deras studie är räddare än män, samt att de i betydligt större utsträckning anpassar sitt beteende efter otryggheten Orsaker till rädslan Vad är det då som ligger bakom rädslan som just beskrivits ovan? Hur kommer det sig att vissa grupper och personer är rädda medan andra inte är det? Många studier har försökt komma underfund med detta och ett flertal bakomliggande faktorer har presenterats som förklaringar. Nedan kommer därför de väsentligaste 21 Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, s Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, s Statistiska Centralbyrån: asp, Brottsförebyggande rådet, Rapport 2007:14, Nationella Trygghetsundersökningen 2006, Västerås: Edita Norstedts, s Statistiska Centralbyrån (2003) Välfärd och ofärd på 90-talet, Örebro: SCB-Tryck, ss Brottsförebyggande rådet, Rapport 2007:14, Nationella Trygghetsundersökningen 2006, Västerås: Edita Norstedts, ss

12 orsaksfaktorerna att lyftas fram. Det är dock viktigt att komma ihåg att dessa inte är varandra uteslutande, utan ofta relaterade på olika sätt. Egen utsatthet samt personlig kännedom om brottshändelser och offer är egenskaper som ofta nämns som bidragande till rädsla. De som har blivit utsatta för brott har visat sig bli mer otrygga efter händelsen, något som även gäller för de som har blivit vittne till ett brott eller har en anhörig som drabbats av ett allvarligt brott. Kulturgeografen Hille Koskela skriver att alla kvinnor som deltagit i hennes studie och som blivit utsatta för våld rapporterat att de var räddare efter händelsen. Hon menar att även mindre händelser som inte kanske definieras som brottsliga kan skapa rädsla för att allvarligare saker ska ske. 27 Forskningen inom ämnet tyder dock på att egen utsatthet inte kan förklara allt. Det är många som är otrygga men samtidigt aldrig har varit utsatta för brott, 28 statistiken tyder till exempel på att män i alla åldrar är mer utsatta för våldsbrott än kvinnor, trots att kvinnorna är räddare än männen. 29 Som tidigare nämnts var detta ett av skälen till varför forskningen kring rädsla utvecklades. Det finns dock forskning som visar på att personlig kännedom om brottshändelser och offer påverkar rädslan. Anita Heber skriver att hennes intervjupersoners samtal med utsatta bekanta om vilka platser och vilka typer av personer som är farliga påverkade deras uppfattning om brottsligheten. 30. Två andra faktorer som brukar tas upp som bidragande till rädslan är bostadsort och stämningen i grannskapet. Boende i städer brukar uppges som mer otrygga än personer som bor på landsbygden. 31 Ett skäl till detta är att städer kan bidra till en opersonlighet och anonymitet och människor med färre sociala kontakter och band i sina liv är på så vis räddare än de med stora kontaktnät. Rädsla kan även vara större i höghusområden där det förekommer klotter, ungdomsgäng, vandalisering och narkotikamissbrukare. 32 Områden som man känner sig hemma i brukar oftast uppfattas som trygga. 33 Dessa är välbekanta och man kanske anser att det befolkas av människor som inte antas begå brott. Anita Heber menar att det var vanligt att hennes intervjupersoner uppfattade det som om brott oftast skedde någon annanstans utanför det egna 27 Koskela, Hille (1999). Gendered Exclusions: Women s Fear of Violence and Changing Relations to Space Geografiska Annaler 81 (2), ss Brottsförebyggande rådet, Rapport 2007:14, Nationella Trygghetsundersökningen 2006, Västerås: Edita Norstedts, s Statistiska Centralbyrån (2003). Välfärd och ofärd på 90-talet, Örebro: SCB-Tryck, s Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, s Brottsförebyggande rådet, Rapport 2007:14, Nationella Trygghetsundersökningen 2006, Västerås: Edita Norstedts, ss Tiby, Eva (1991). Kvinna och Rädd?, i Rädslan för brott, Brottsförebyggande rådet, Rapport 1991:2, Stockholm: Allmänna Förlag, ss Koskela, Hille (1999). Gendered Exclusions: Women s Fear of Violence and Changing Relations to Space Geografiska Annaler 81 (2), s

13 bostadsområdet, vilket hon menar verkar vara betydelsefullt för deltagarnas upplevda känsla av trygghet. 34 En annan viktig aspekt som relaterar till detta är olika platsers rykten och inverkan av dessa på individers rädsla. Koskela skriver att människors bild av ett område kan påverka säkerhetskänslan gällande just den platsen, och kan bidra till att denna undviks. Precis som Holloway och Hubbard anser hon att människors uppfattningar kan påverkas om man till exempel har läst eller hört att ett specifikt område är särskilt utsatt för brott. 35 En egenskap som framhålls av ett antal forskare som en viktig bakomliggande faktor för rädslan är känslan av sårbarhet. Känner man sig sårbar är man ofta mer rädd än någon som inte tror sig vara det. Kriminologen Eva Tiby beskriver bland annat sårbarheten som uppdelad i fysisk sårbarhet och social sårbarhet. Med fysisk sårbarhet menas att man känner sig mindre och svagare än de potentiella förövarna, medan de som eventuellt känner social sårbarhet kan vara olika grupper som upplever sig vara marginaliserade eller annars särskilt utsatta för övergrepp. Man kan säga att de individer eller grupper som har makt i samhället är mindre rädda än de som är eller känner sig maktlösa. 36 Anita Heber menar att sårbarheten således syftar på de möjligheter en individ tror sig ha vid hanteringen av en brottslig händelse. Hon skriver även att sårbarheten kan vara en viktig förklaring till rädsla hos personer som egentligen inte löper stor risk att utsättas för brott. 37 De grupper som oftast pekas ut som mest sårbara är äldre, fattiga, de av olika minoriteter 38, etniciteter och sexualiteter samt de med olika typer av sjukdomar och handikapp. 39 Den sociala sårbarhetens betydelse har dock ifrågasatts av Heber, som inte kunde finna tydliga belägg för att social och ekonomisk sårbarhet skulle vara bidragande faktorer till rädsla. Även om hon finner stöd för den fysiska sårbarhetens påverkan så menar hon att hennes resultat skiljer sig mot den övriga forskningens ofta starka betoning av sårbarhet som en förklaring till rädsla för brott. 40 Kontroll har beskrivits som en viktig egenskap då det kommer till att bekämpa rädslan. Anita Heber finner i sin intervjustudie flera tecken på att just avsaknaden av kontroll är en viktig anledning till att vissa människor är oroliga under vissa 34 Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB ss. 125, Koskela, Hille & Pain, Rachel (2000). Revisiting Fear and Place: Women s Fear of Attack in the Built Environment Geoforum 31 (2), s Tiby, Eva (1991). Kvinna och Rädd?, i Rädslan för brott, Brottsförebyggande rådet, Rapport 1991:2, Stockholm: Allmänna Förlag, ss Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, ss Box, Hale & Andrews (1988) i Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, ss Koskela, Hille (1999). Gendered Exclusions: Women s Fear of Violence and Changing Relations to Space Geografiska Annaler 81 (2), s Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, s

14 tillfällen. Om en person inte tror sig kunna hantera en oväntad situation med till exempel sin styrka kan denne följaktligen uppleva rädsla. Avsaknaden av kontroll och upplevelsen av fysisk sårbarhet är på så vis nära kopplade. 41 Detta är något som även Hille Koskela kommer fram till och hon skriver att sårbarhetens koppling till avsaknaden av kontroll påvisar att rädsla har en nära relation till osäkerhetskänslor, hjälplöshet och socialt välmående i allmänhet. 42 Förknippat med sårbarhet är även stigande ålder, som i ett flertal studier har visat sig vara en viktig faktor bakom rädsla. Koskela skriver att forskning ofta belyser äldre kvinnor som den grupp som är mest rädd i samhället. Ålderdom innebär ofta en försvagning av den fysiska styrkan vilket ökar känslorna av sårbarhet och hjälplöshet. En konsekvens av stigande ålder kan även vara att ens tillvaro blir lugnare och att man inte är ute lika mycket som tidigare. 43 Anita Heber menar dock i sin forskningsöversikt om rädsla och brott att forskare inte verkar vara enhälliga i påståendet att äldre generellt sett är räddare än andra. Teorierna om ålderns påverkan på rädslan har fått kritik för att vara alltför generaliserande då forskare har påpekat att rädsla inte är ett karaktärsdrag för den äldre populationen - tvärtom är de flesta äldre i allmänhet orädda. 44 En annan faktor som har diskuterats som en viktig bidragande orsak till rädsla är föräldraskap, då detta gör att man blir påmind om de eventuella faror som kan drabba en själv, partnern och barnet. 45 Inom forskningen om rädsla har kvinnor gärna lyfts fram som studieobjekt på grund av att deras rädsla ofta förklaras med en upplevd känsla av sårbarhet då de traditionellt sett anses vara både fysiskt och socialt mer sårbara än män. Eftersom kopplingen mellan genus och rädsla har fått ett stort fokus inom forskningen kommer denna aspekt att belysas närmare i nästa stycke. 2.3 Genus och rädsla Ett flertal forskare har valt att undersöka hur genusstrukturer påverkar den upplevda rädslan. Koskela är en av dem och hon poängterar att kvinnors höga nivå av rädsla kan förklaras med att den är en konsekvens av deras ojämlika status i samhället, och rädslan gör dessutom att den genusrelaterade ojämlikheten förstärks. Otryggheten är således inte en kvinnlig kvalitet utan är socialt producerat. Koskela menar vidare att kvinnors rädsla egentligen inte är intressant på grund av dess omfattning, utan snarare för att den skiljer sig från mäns då det kommer till dess natur och effekt på 41 Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, s Koskela, Hille (1997). Bold Walk and Breakings: Women s Spatial Confidence Versus Fear of Violence Gender, Place and Culture 4 (3), s Koskela, Hille (1997). Bold Walk and Breakings: Women s Spatial Confidence Versus Fear of Violence Gender, Place and Culture 4 (3), s Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, s Koskela, Hille (1999). Gendered Exclusions: Women s Fear of Violence and Changing Relations to Space Geografiska Annaler 81 (2), s

15 människans liv. Kvinnor upplever sig ofta som mer fysiskt och socialt sårbara än män och sexualbrottet i sig bidrar starkt då det främst upplevs av kvinnor. Kvinnor tenderar även att begränsa sitt rumsliga beteende på grund av sin rädsla, menar författaren. 46 De exkluderar vissa rum från sina liv vilket är en reflektion av genusrelaterade maktrelationer och kvinnor har inte något val över sin rumsliga rörlighet. Koskela hävdar att kvinnors distansering från offentliga rum gör att detta blir männens territorium som erbjuder fler rättigheter åt det manliga könet än det kvinnliga. Staden delas in i maskulina områden och feminina områden utifrån kvinnornas rädsla att utsättas för våld. En majoritet av våldsbrotten sker dock inom den privata sfären även om det som kvinnorna upplever som skrämmande är faran för främmande platser och främmande män. På så vis är den genusanknutna rädslan även maktrelaterad då kvinnornas bilder av skrämmande platser beror på hur rummet kontrolleras av olika grupper vid olika tillfällen. 47 Den sociala konstruktionen av rädslan skapas bland annat genom varningar från föräldrar särskilt riktade till sina döttrar, samtal vänner emellan samt media. Dessa bidrar till den kulturella reproduktionen av ideologier om kvinnan och familjen. 48 Koskela fann dock att flera av de intervjuade kvinnorna i en av hennes studier visade tecken på självsäkerhet i relation till sin dagliga miljö. Hon menar att kvinnor inte bara är objekt i rummet som upplever restriktioner och tvång, de även producerar, definierar och återtar rummet på olika sätt. Bland annat kunde de i vissa situationer resonera sig fram till att de inte borde vara rädda och genom att använda rummet flitigt blev det avmystifierat och tryggare. 49 Anita Heber skriver att forskningen traditionellt har inriktat sig på att undersöka kvinnors och äldres rädsla för brott just på grund av paradoxen att dessa två grupper är mindre utsatta för brott än andra. På senare tid har dock kvinnornas högre nivåer av rädsla ifrågasatts och männens rädslor har istället börjat lyftas fram allt mer. 50 Kriminologen och samhällsgeografen Jo Goodey har till exempel studerat hur pojkar i England beskriver rädsla för brott, och kommer fram till att de ju äldre de blir desto mer söker de avspegla en hegemonisk maskulinitet som karaktäriseras av den västerländska, vita, medelklass, 30-plus mannen. Maskulinitet kan hamna var som helst på skalan mellan vad som traditionellt uppfattas som feminint och maskulint. Goodey menar att på samma sätt som kvinnor har hållits på sin plats genom förtryck från vissa män så har den hegemoniska maskuliniteten även hållit männen på plats av rädsla för att definieras som feminin. Den hegemoniska maskuliniteten lär därför 46 Koskela, Hille (1999). Fear, control and space: Geographies of gender, fear of violence, and video surveillance. Akademisk avhandling. Department of Geography, University of Helsinki, ss Koskela, Hille (1999). Fear, control and space: Geographies of gender, fear of violence, and video surveillance. Akademisk avhandling. Department of Geography, University of Helsinki, s Koskela, Hille (1999). Gendered Exclusions: Women s Fear of Violence and Changing Relations to Space Geografiska Annaler 81 (2), s Koskela, Hille (1997). Bold Walk and Breakings: Women s Spatial Confidence Versus Fear of Violence Gender, Place and Culture 4 (3), ss Heber, Anita (2007). Var Rädd Om Dig! Rädsla för Brott Enligt Forskning, Intervjupersoner och Dagspress. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Stockholm: US-AB, s

16 pojkar att vara försiktiga då det kommer till att uttrycka känslor om sårbarhet, 51 och forskaren menar att när pojkarna väl visade en viss rädsla gjordes detta ofta i samband med skämtsamhet. 52 Relaterat till detta är sociologen Veronica Burcars studie av brottsutsatta mäns reaktioner på offererfarenheter. Även hon skriver att det existerar en schablonmässig bild av mannen, en social konstruktion som lyfts fram på olika sätt i olika kulturer och vid olika tidpunkter. Manliga egenskaper ger idag associationer till aktivitet, styrka och handlingskraft, vilket alltså rimmar illa med de associationer man vanligtvis får av offerskap som oftast implicerar förlorad kontroll, passivitet och lidande. 53 Burcar menar att de brottsutsatta män hon intervjuat ofta använde sig av ilska och talade om rädsla i mer nedtonade ordalag då de berättade om sina upplevelser. Samtidigt poängterar hon att de trots allt i alla fall talar om sina känslor även om de gör det på ett speciellt sätt. 54 Psykologen Robbie Sutton och kriminologen Stephen Farrall har även de genomfört en undersökning gällande mäns och kvinnors rädslor, där de tillsammans kommer fram till att män uppvisar en tendens att svara på frågor om rädsla på ett sätt som uppfattas som socialt önskvärt. Forskarna menar att skillnaden mellan män och kvinnor består av att män är mindre villiga att rapportera om sin rädsla än kvinnor, och att detta mönster är oberoende av männens ålder. Könen reagerar således olika på det sociala trycket att tona ned rädslan för brott, vilket reflekteras i att män ofta rapporterar en lägre rädslonivå än kvinnor. Sutton & Farrall menar att det finns tecken som tyder på att män generellt faktiskt i själva verket är räddare än kvinnor Rummets betydelse för rädslan En annan aspekt av rädslan som är nära kopplat till samhällsgeografin är rädslans koppling till rummet. Ovan har nämnts hur genusstrukturerna enligt vissa forskare anses påverka det rumsliga beteendet, och en mer genomgående definition av begreppet rum är på sin plats innan vi närmare beskriver hur det är kopplat till rädslan. Geografen Doreen Massey diskuterar förhållandet mellan plats och rum, och hon menar att platsen traditionellt har uppfattats som ett läge med distinkt fysisk, ekonomisk och kulturell karaktär. Platserna har därmed ansetts vara unika och olika samt separata från varandra, med olika traditioner, språk och accenter. Platserna brukar ses som lokaliserade inom en vidare helhet, ett rum, även om de till viss del 51 Goodey, Jo (1997). Boys Don t Cry. Masculinities, Fear of Crime and Fearlessness. British Journal of Criminology, 37 (3), s Goodey, Jo (1997). Boys Don t Cry. Masculinities, Fear of Crime and Fearlessness. British Journal of Criminology, 37 (3), s Burcar, Veronika (2005). Gestaltningar av offererfarenheter. Samtal med unga män som utsatts för brott. Akademisk avhandling. Lund: Sociologiska Institutionen, Lunds Universitet, ss Burcar, Veronika (2005). Gestaltningar av offererfarenheter. Samtal med unga män som utsatts för brott. Akademisk avhandling. Lund: Sociologiska Institutionen, Lunds Universitet, ss Sutton, Robbie & Farrall, Stephen (2005). Gender, Socially Desirable Responding, and the Fear of Crime: Are Women Really More Anxious about Crime? British Journal of Criminology, 45, ss

17 utvecklats oberoende av varandra. Massey menar dock att denna traditionella syn på platser inte längre har något förklaringsvärde då platserna håller på att luckras upp genom de rörelser, interaktioner, influenser och kommunikationer som på senare tid har utvecklats allt mer. Platsens gränser blir därmed mindre tydliga, då allt fler och vidsträckta sociala relationer i rummet kopplar dem samman. Massey talar även om aktivitetsrum, som kan förstås som de rumsliga nätverk av aktiviteter, mötesplatser och lokaliseringar inom vilka en aktör är verksam. Med andra ord har vi alla, enskilda individer som transnationella företag, ett eget aktivitetsrum. Ett företag kan ha kopplingar till många olika platser över hela jorden, medan en enskild persons aktivitetsrum ofta består av mer lokala vägar och platser i vardagslivet, såsom hemmet, skolan, arbetet, kyrkan och klubben med lite mer sällan förekommande resor till platser längre bort. 56 Rummet kan delas upp efter ett antal egenskaper; dess fysiska och sociala samt privata och offentliga aspekter. För att inleda med de sistnämnda är det ofta vanligt att människor gör en rumslig åtskillnad mellan det privata och det offentliga livet, och dessa definieras även mot varandra. Det privata rummet, såsom hemmet, är på så vis rumsligt segregerat från andra platser där man som individ lever sitt vardagliga liv, såsom arbetsplatsen eller andra offentliga rum som allmänheten har tillträde till. Det privata rummet erbjuder således en enskildhet där individen får vara vem som helst samt är fri från störningar utifrån, och för att upprätthålla detta är det viktigt för många att kontrollera vem som träder in. Ett stort hot mot det egna privata rummet är om detta skulle befolkas av oönskade personer såsom inbrottstjuvar. 57 Det fysiska rummet är en annan aspekt och utgörs av den bebyggda miljön, det vill säga byggnader och infrastruktur, samt kan delas in i öppna och slutna strukturer. Skrämmande platser inom det fysiska rummet kan således vara både stora och öppna områden samt avstängda platser med få flyktvägar. Det sociala rummet i sin tur är det som formas genom sociala relationer, och det som påverkar rädslan är därför människans närvaro och frånvaro. Platser som kan uppfattas som obehagliga kan variera från trånga och oroliga platser till tomma och öde platser. Människors närvaro är dock lite mer komplext i detta fall då det även kan verka som en trygghetsfaktor i och med att fler människor i omlopp även bidrar till en ökad social kontroll. 58 Genom sin forskning fann Hille Koskela att ett flertal platser med olika karaktäristika nämndes som skrämmande nattetid av hennes intervjupersoner, och i nedanstående modell har hon utvecklat hur dessa kan knytas till det sociala och fysiska rummet. 56 Massey, Doreen. & Jess, Pat (1995). A place in the world? Places, Cultures and Globalization. Oxford: Oxford University Press, ss Holloway, Lewis & Hubbard, Phil (2001). People and Place: the Extraordinary Geographies of Everyday Life. Harlow: Prentice Hall, ss Koskela, H.(1996). Rädsla och kontroll i ett könsbundet stadsrum. Nordisk Samhällsgeografisk Tidskrift, 22, ss

18 Det sociala rummet Det fysiska rummet Öppna Slutna Tomma Skogar, parker, rekreationsområden, planer, gator, torg, öppna platser Tunnlar, fotgängartunnlar, broar, slutna köpcentrum, parkeringshallar, källare Befolkade Stationer, terminaler, köpcentrum, gator, torg, öppna platser, restaurangers entréer (köer), taxiköer Restauranger, dansplatser, diskotek, cafeterior. Figur 2. Rummens fysiska och sociala egenskaper på natten enligt H. Koskelas och M. Tuominens modell. Källa: Koskela, Hille.(1996). Rädsla och kontroll i ett könsbundet stadsrum. Nordisk Samhällsgeografisk Tidskrift, 22, s 72 Koskela menar dock att man inte bör se på rummets sociala och fysiska egenskaper som dikotomier, då dessa är sammanflätade. 59 Tillsammans med kulturgeografen Rachel Pain diskuterar Koskela i en artikel hur det sociala och fysiska rummet är sammankopplat samt vilka förklaringsvärden de olika rumsliga aspekterna har då det gäller rädslan för brott. Efter att ha genomfört två separata studier, den ena i Helsingfors och den andra i Edinburgh, kommer de fram till att den fysiska miljön har begränsade förklaringsmöjligheter då det gäller rädsla. Det är snarare det sociala rummet i den fysiska miljön som intervjupersonerna har angett som störst faktor bakom otryggheten. Ödsliga platser upplevs till exempel som obehagliga just för att ingen finns i närheten och kan hjälpa till. Det är egentligen inte den fysiska parken människan är rädd för utan det är för våldsverkarna som gömmer sig i mörkret. Natten anges även av många som skrämmande oberoende av vilken årstid som råder. Koskela och Pain frågar sig således om det verkligen är det fysiska mörkret som skrämmer människan och inte snarare det sociala livet på natten, vad som sker under denna tidpunkt och hur andra människor uppträder. 60 Författarna tror därför inte att man kan förändra rädslan genom att enbart förbättra den fysiska miljön, även om detta däremot skulle kunna öka livskvalitén i övrigt Koskela, Hille & Pain, Rachel (2000). Revisiting Fear and Place: Womens Fear of Attack in the Built Environment Geoforum 31 (2), s Koskela, Hille & Pain, Rachel (2000). Revisiting Fear and Place: Womens Fear of Attack in the Built Environment Geoforum 31 (2), s Koskela, Hille & Pain, Rachel (2000). Revisiting Fear and Place: Womens Fear of Attack in the Built Environment Geoforum 31 (2), s

19 2.6 Risksamhället och rädslan Ett annat teoriområde som har fått stort fokus inom bland annat kriminologin då det kommer till att förklara hur rädslan har utvecklats är det om risksamhället. Forskare har därför börjat belysa vikten av upplevda risker i människors liv. Tidigare koncentrerades denna forskning till de specifika grupper som man ansåg riskerade att falla in i en kriminell karriär eller alternativt bli offer för kriminalitet, men idag har man gått vidare från att se risk som något som sker antingen som brottslighet eller viktimisering och begreppet relateras istället till en större mängd sociala osäkerheter. 62 Forskningen kring risksamhället fokuserar på att dagens samhälle upplevs vara fullt av olika risker och vi kan varje dag drabbas av otrevligheter såsom olyckor, sjukdomar och stora katastrofer. Riskerna lurar på oss i form av bland annat aids, kärnvapenkrig, global uppvärmning och internationell terrorism. 63 En av de mest tongivande forskarna inom området är sociologen Ulrich Beck. Han definierar risksamhället som människans systematiska sätt att hantera faror och osäkerheter som framkallats och introducerats av moderniseringen. 64 Sociologen Martin Slattery tolkar Beck och menar att riskerna för vårt välmående paradoxalt nog blir större ju mer människan utökar sin kontroll över universum. Individen blir mer hjälplös, sårbar och får mindre kontroll över sitt liv trots att vi lever i en tidsålder där människan blivit friare materiellt, psykologiskt och spirituellt. Då vi hela tiden erhåller mer kunskap och får tillgång till denna allt snabbare genom kommunikationen via media och Internet så blir vi räddare och mer riskmedvetna samt får ett allt större säkerhetstänkande då det gäller till exempel maten vi äter, de droger vi tar och de flygplan vi färdas med. 65 Förknippat med detta är folklivsforskaren Jochum Stattins bok Från Gastkramning till Gatuvåld som beskriver hur typiska svenska rädslor har förändrats under de senaste 150 åren. Han menar att den största skillnaden mellan bondesamhällets och industrisamhällets rädslor är att den förra karaktäriserades av rädslan för det okända och okontrollerbara i form av magiska krafter och väsen. Kyrkan utövade en starkare makt under denna tid och på så vis var rädslan knuten till sådant som många idag uppfattar som övernaturligt; magi och sjukdomar såsom onda ögat eller ond tunga, guds straff samt domedagen. I industrisamhället har däremot rädslan för medmänniskan och mänsklighetens eget våld mot naturen blivit vanligare. Som exempel skriver Stattin att man idag känner oro över miljöförstöring, krigshot, dödliga sjukdomar såsom cancer och aids samt gatuvåld. Vi är idag mer rädda för personer, platser och situationer än vi tidigare har varit. Dagens hot gör att samhället upplever en känsla av ängslighet, oro och osäkerhet medan bondesamhället 62 Goodey, Jo (2005). Victims and Victimology: Research, Policy and Practice.Dorchester: Pearson Education Limited, ss Slattery, Martin (1999). Key Ideas in Sociology, London: Fitzroy Dearborn, s Beck, Ulrich (1992). Risk Society. Towards a New Modernity. Bath: Sage Publications, s Slattery, Martin (1999). Key Ideas in Sociology, London: Fitzroy Dearborn, ss