Skogs bruket Få provar. luck- och plockhuggning. Storinvesteringar välkomnas Vandra och koppla av i skogen Skogsägare kämpar mot kraftlinjer

Transkript

1 Skogs bruket Få provar luck- och plockhuggning Storinvesteringar välkomnas Vandra och koppla av i skogen Skogsägare kämpar mot kraftlinjer

2 Skogsbruket var ckhuggning Få pr- ooch plo i detta nummer luck DET BLEV METSÄ GROUP! Frågan om vem som bygger nästa cellulosafabrik fick svar. LUCKHUGGNING LOCKAR FÅ Intresset för kalhyggesfritt skogsbruk är tillsvidare litet. TUMMEN NED FÖR KALAVVERKNING I en färsk doktorsavhandling hävdas att kalhyggen förhindrar en artrik skog. VAD SKA JAG GÖRA SJÄLV? Ta inte på dig för mycket jobb i skogen. SATSA PÅ FÖRNYELSEN Att investera i plantor ger bästa utdelningen. SÅ UNDVIKER DU GRÄL OSÄKERT KRING PEFC Hur ska gruppcertifieringen ordnas i framtiden? EN LIND KAN KOSTA TUSENLAPPAR Att ersätta ett träd i stadsmiljö kan bli svindyrt då alla kostnader beaktas. SKOG ÄR HÄLSA Vandringsleder i nationalparker erbjuder skön avkoppling. 23 TA HAND OM KORSETTEN Också den som jobbar i skogen behöver pausgympa. LÄTTMANÖVRERAD KRAN Nu kan du styra kranens spets med en enda spak. HETT VIRKE Värmebehandlat trä kan vara ett alternativ till tryckimpregnerat. MÅRDHUND KAN BLI PÄLS Forskarförslag: Gör ekopäls av mårdhund, skapa arbetstillfällen. HAN KÄMPAR MOT KRAFTLINJER Skogsägaren Niklas Granö värnar om sina och grannarnas marker. 26 VIRKESMARKNADSÖVERSIKT 27 VIRKESPRISSTATISTIK 28 LINDEN FRÅN SKATTEMEDEL TILL PARKDROTTNING Diskutera och sätt till pappers allt som berör avverkningen. 12 FOTO: ÅSA NYMAN HÖJDA MÅL FÖR ÅTERVINNING Nu ska vi bli ännu bättre på att ta tillvara förpackningar. pärmfoto: MAJ-LEN ROOS 2 Skogsbruket 5/2014 FOTO: PIXMAC 6 FOTO: CHRISTOFFER THOMASFOLK mnas ringar välko Storinveste ppla av i skogen h ko njer Vandra oc mot kraftli ar mp kä Skogsägare

3 Skogs bruket OBUNDEN SPECIALTIDNING FÖR SKOGSÄGARE I FINLANDS SVENSKBYGD NR 5/2014. MAJ. ÅRGÅNG 84 LEDAREN Utgivare Förlag FÖRENINGEN FÖR SKOGSKULTUR RF Oy Nordinfo Ab Lillviksvägen 6, Esbo tfn Redaktion Chefredaktör Redaktionschef Redaktionssekr. Medarbetare Tomas Landers tfn Gerd Mattsson-Turku tfn Peter Nordling tfn Lena Barner-Rasmussen tfn lena@lenabarnerrasmussen.com mia Berg-Lundqvist tfn mia@m-press.fi Helena Forsgård tfn helena@vikan.ax Nina Jungell tfn nina.jungell@gmail.com Siv Karlsson tfn siv.vesterlund@gmail.com Åsa Nyman tfn asa.nyman@nordinfo.fi marianne Palmgren marianne.palmgren@pp.inet.fi Johnny Sved johnny.sved@gmail.com Annonsförsäljning Oy Nordinfo Ab mats Almqvist tfn mats.almqvist@nordinfo.fi Adressförändringar och prenumerationer margita Törnroth tfn skogsbruket@nordinfo.fi Prenumerationspris 2014 Helårsprenumeration (11 nr) 69 euro (inkl. moms 10 %) ISSN medlem i Tidskrifternas Förbund Layout och ombrytning Oy Nordinfo Ab, Maj-Len Roos Tryckeri Oy Painotalo tt-urex Ab, Borgå TRÄDEN OCH SKOGEN KRÄVER SIN TID FÖR GANSKA exakt 25 år sedan planterade och sådde jag min första förnyelseyta som en del av mitt skogsföretag i 4H. Sedan dess har jag utfört både en enkel manuell gräsröjning och ett par röjningar på ytan. Planteringen fungerade under de första åren som ett utmärkt älg- och hjortpass och ifjol var det dags att göra den första avverkningen. Det finns skogsfigurer som befinner sig på bördigare platser och där det gått betydligt fortare, men den här avverkningen kändes speciell. För någon kan 25 år kännas som en lång tid, för mig känns tiden klart överkomlig. Välskötta skogar växer så det knakar. Jag träffar ganska ofta både skogsägare och fackmän, vilka nästan lite förvånade, men med stor glädje konstaterar hur mycket den skog de skött har vuxit under till exempel de senaste tjugo åren. Den som sköter sin skog och ger skogen den tid den behöver, kan i regel få njuta av en frisk och produktiv skog. Vid ekonomiska uträkningar fokuserar vi ofta på marginaler. Skogens marginaler betyder, enligt mig, att du tar dig tid att beakta varje kvadratmeter av din skogsfastighet och att du gör det i rätt tid. Det kan gälla exempelvis variationer i ståndorter inom en förnyelsefigur, områden för frivillig avsättning eller insektskador. Marginalerna kan betyda både en bättre ekonomisk vinst men också andra skogliga tilläggsvärden. Tiden är ofta knapp och kan anses dyr för stunden, men i skogliga sammanhang kan en investering i tid innebära en lönsam affär i det långa loppet. Synen på hur en välmående skog ser ut och fungerar varierar. Detta gäller både då vi pratar om ekonomiskogar och om skogsmark i allmänhet. Idag bör man vid skötseln beakta helheter och, förutom produktionen, se på åtminstone naturens mångfald, klimatförändringen samt rekreationsvärdena. Om vi inte som skogsägare kan göra allt själva, finns det gott om aktörer som erbjuder tjänster i anknytning till skötseln och planeringen, antingen som skogsförvaltare eller i form av stöd och utbildning för skogsägare. Den storskaliga träförädlingsindustrin har gett flera positiva investeringsbesked under våren. Miljardbelopp satsas i Finland för att industrin skall hänga med på en marknad som lever i ständig förändring. Satsningarna säkrar arbetsplatser och skapar också nya jobb. För 25 år sedan hade virket från min avverkningsyta åtgång trots att slutprodukterna inte alltid var de samma som idag. Industrins tro på förädling i Finland motiverar oss, som tycker om att sköta våra skogar, ännu mera. TOMAS LANDERS Skogsbruket 5/2014 3

4 Rent utan att diska Tänk dig en servis som inte behöver diskas, där matrester och smuts rinner av när användaren håller tallriken eller skålen upp och ned. Den svenska tidningen Skog & Industri berättar att den självrengörande servicen är gjord i cellulosa som formpressats under hårt tryck och fått en porslinsliknande yta. Ytan på insidan har sedan försetts med en kommersiell spray för att bli vätskeavvisande. Ytbehandlingen är inte färdigutvecklad på något sätt, säger forskare Marie- Claude Béland vid Innventia i Sverige i Skog & Industri. Trä i stället för styrox 4 Skogsbruket 5/2014 Foto: David Axelsson Trä går alldeles utmärkt att omvandla till nya material. Cellutech i Sverige har utvecklat ett miljövänligt cellulosaskum som kan användas i stötdämpande förpackningar och för isolering av hus. Grunden för det nya materialet är pappersmassa som malts till nanocellulosa. Cellulosafibrer i nanoform bildar en gel vid låga koncentrationer. Gelen kan vispas till ett skum som kan torkas till ett poröst material, ungefär på samma sätt som man vispar äggvita till maräng. Nu arbetar vi för att hitta lämpliga tillämpningar som vi kan skräddarsy materialet för, säger Åsa Ek, utvecklingschef på Cellutech som fått patent på tekniken. Cellulosaskummet skulle till exempel kunna användas för att ersätta styrox och andra plastbaserade material. Det finns ett stort intresse för nya gröna isoleringsmaterial idag. Cellulosaskummet andas, vilket skulle kunna vara en fördel i byggnadsisolering, säger Åsa Ek. Energin åker snålskjuts Energi från skogsbränsle är egentligen bara lönsam om den får åka snålskjuts på andra produkter som sågade trävaror och massaved. Det var en tydlig slutsats vid ett seminarium på Kungliga Vetenskapsakademien. En satsning på skogsbränsle som primärprodukt visar en betydligt sämre ekonomi, rapporterar woodnet.se. De stora energieffekterna av skogsråvara kommer från svartlut, spån och återvunnet trä, alltså indirekta energikällor. En stark utveckling av kostnadseffektiviteten vid insamling av skogsbränslen krävs för att det ska löna sig att samla ihop stora volymer av till exempel grot. Vi ska använda så mycket som möjligt av trädet till annat än energi, konstaterade Per Gardeström vid Umeå Plant Science Center, skriver woodnet.se vidare. Bergek årets träd i Tyskland För år 2014 valde Baum des Jahres Stiftung i Tyskland bergeken (Quercus petraea) till årets träd i Tyskland. Bergeken kallas ofta även vinterek, eftersom dess löv ofta hänger kvar sent på hösten. Tyskarna valde årets träd första gången 1989, och då valdes vanlig ek. Ifjol var vildapeln årets träd. Tysklands största ek växer i Berlin. Dess omkrets är 5,70 meter. Europas största ek växer i Sussex i England. Den har en omkrets på cirka 14 meter. Granplantor åkersorkens favoriter Foto: Otso Huitu Åkersorken väljer vilka granplantor den äter. Favorit är granplantor som planterats på hösten. På andra plats kommer vårplanterade granar. Naturligt uppkomna granar gillar åkersorken inte alls. Det här resultatet har Skogsforskningsinstitutet Metla kommit till i en studie. Orsaken är att höstplanterade granar innehåller mera kväve. De har också lägre halt av organiska föreningar som ska skydda plantorna mot skador. Halten kemiska ämnen i plantor, som planterats på våren, hinner försvagas under sommaren så att den på hösten är ungefär på samma nivå som i naturplantor. Enligt Metla borde skogsägare undvika att plantera gran i slutet av växtperioden under år med mycket sork. Även mindre gödsling med kväve i plantskolor skulle avsevärt förbättra granplantornas överlevnad. Har du flyttat? Via webben, gör du snabbt adressförändringen.

5 Förpackningar av svampmycel och havre Ett företag i USA planerar att börja tillverka förpackningar baserade på jordbruksavfall och svampmycel, skriver packnyheter.se. Det nya förpackningsmaterialet tillverkas genom att jordbruksavfall, i form av restprodukter av havre, ympas med svampmycel. Mycelet växer snabbt och bildar ett invecklat, sammanvävt nätverk av svamptrådar, vilka livnär sig på Filtrets fibrer är vita och viruset syns som gröna bollar. Inte på tio år har Sverige importerat så mycket barrmassaved och sågtimmer som under De största volymerna kom från Norge och Lettland, skriver skogsaktuellt.se. Den svenska skogsindustrin importerade ungefär tio procent av förbrukningen under Utöver Norge och Lettland havreavfallet. När mycelnätet växt sig tillräckligt starkt upphettas materialet så att mycelet dör, varefter materialet smälter samman och bildar en styv, plastliknande substans. Enligt upphovsmännen är deras svampbaserade förpackningsmaterial tillförlitligt och starkt och påminner om plast. Nanocellulosa filterar bort virus Sverige rekordimporterade Forskare vid Uppsala universitet har i samarbete med kollegor vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU utvecklat ett filter av nanocellulosafibrer som klarar av att filtrera bort viruspartiklar. Efter många års forskning har de med hjälp av nanoteknologi lyckats skräddarsy porerna i cellulosafibrerna till lagom storlek för virusfiltrering. Filtret, som framställs på samma sätt som traditionellt papper, består av 100 procent rena nano-cellulosafibrer hämtade direkt från naturen. Tidigare pappersfilter för virusborttagning var mycket beroende av elektrostatiska interaktioner, som är känsliga för ph- och saltkoncentrationer. Andra filter, gjorda av syntetiska polymerer är avancerade att producera och själva produktionen involverar farliga lösningsmedel. Viruspartiklar är mycket pyttesmå, ungefär en tusendel så tunna som ett hårstrå, men ändå kraftfulla. Virus kan bara föröka sig i levande celler och när celler väl blivit infekterade är det mycket stor risk att viruset orsakar sjukdomar. Ett virus kan framkalla en sjukdom på egen hand eller till och med förvandla friska celler till maligna tumörer. kom det även stora volymer från Finland och Estland. Sverige är den fjärde största importören av virke i världen trots att det i Sverige växer skog på nästan två tredjedelar av landarealen. Importen har de senaste fem åren vuxit och var förra året hela 60 procent högre än för fem år sedan. Foto: Björn Syse Dinosaurier och kungsbräken jämngamla Foto: Ecovative Design Ett fossil, som hittats i Skåne, visar att ormbunken kungsbräken ser likadan ut idag som den gjorde på dinosauriernas tid, skriver skogsaktuellt.se. För 180 miljoner år sedan begravdes en kungsbräken i aska från ett katastrofalt vulkanutbrott. Ormbunken täcktes av aska innan nedbrytning hann ske och förkalkades av den vulkaniska askan. Fossilet är ett av de mest välbevarade i sitt slag och med mikroskop kan forskarna se enskilda celler, några i celldelningsfasen och till och med cellkärnor och enskilda kromosomer. Skogsvård hotar talltitan Antalet talltitor har mer än halverats sedan 1970-talet. Enligt en studie vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU är orsaken en kraftig minskning av små granar i gallringsskogar och avverkningsmogna skogar. Granarna är viktiga för att skydda talltitans bo- och födosöksplatser. Talltitorna misslyckas med häckningen när skogen blir öppnare och de har då också svårare att överleva vintern. Studien visar att förröjning och låggallring, det vill säga gallring där man i första hand tar bort små träd, är en viktig bidragande orsak till att talltitan och en rad andra skogsfåglar, som gynnas av en rik granunderväxt i en flerskiktad ekonomiskog, minskar i antal. Skogsbruket 5/2014 5

6 Det blev Metsä Group! Skogsindustrin kom med flera positiva nyheter i slutet av april. Häftigast var Metsä Groups besked om en jätteinvestering i en ny cellulosafabrik. Stora Ensos omstrukturering representerar ett klart mindre värde, men saknar inte betydelse. Mera virke behövs Metsä Groups planer på att bygga en bioproduktionsfabrik i Äänekoski är positivt för alla, inte minst för skogsägarna. Virkesbehovet ökar med 4 miljoner kubikmeter. Den nya fabriken byggs på samma område där Metsä Groups nuvarande massafabrik, dvs. cellulosafabrik, i Äänekoski finns. Den kommer att stängas. Den nya bioproduktionsfabriken behöver på årsnivå 6,5 miljoner kubikmeter massaved, främst barrmassaved, berättar direktör Juha Mäntylä på Metsä Group. Den gamla fabriken använde 2,4 miljoner kubikmeter. Virket räcker till Enligt Mäntylä räcker virkesförrådet i våra skogar väl till för den här ökningen på 4 miljoner kubikmeter. Utan risk för att tära på virkesförrådet i våra skogar kan vi öka avverkningen av barrmassaved med 7 miljoner kubikmeter per år och avverkningen av björkmassaved med 4 miljoner kubikmeter. På Metsä Group räknar vi med att kunna anskaffa det mesta i hemlandet. Det här betyder naturligtvis att virkesutbudet på hemmamarknaden måste öka. Kemikalier, gödselmedel från fabriken Om planerna blir verklighet, vilket avgörs i början av 2015, är det fråga om den största investeringen skogsindustrin någonsin gjort i Finland. Nybygget kommer att kosta omkring 1,1 miljarder euro. Fabriken kommer att vara den första nya generationens bioproduktionsfabrik i världen. Det innebär att fabriken förutom massa kommer att producera bioenergi och olika slags biomaterial. Fabriken kommer inte alls att använda fossila bränslen, berättar direktör Ilkka Härmälä på Metsä Fibre. Alla biprodukter från massatillverkningen tas tillvara och vidareförädlas till biomaterial, kemikalier, gödselmedel och bioenergi. Som exempel på biokemikalier nämner Härmälä tallolja, terpentin, råmaterial för bioplasttillverkning, gödselmedel och glaubersalt som också kallas natriumsulfat. Glaubersalt används bland annat i livsmedel som antioxidationsmedel och klumpförebyggande medel med E-nummer 514. Ökad efterfrågan på barrmassa Den ökade efterfrågan på barrmassa på världsmarkanden ligger bakom beslutet att satsa på en ny massafabrik i Finland. Planeringen har pågått i ett och ett halvt år. Efterfrågan stiger stadigt i Asien och framför allt i Kina. Fabriken ger Finland exportintäkter på 500 miljoner euro per år. Under byggnadsskedet, som räcker omkring två år, ger den sysselsättning åt personer. Äänekoski är logistiskt sett en idealisk plats med tanke på virkestillgången. Fabriksområdet finns redan och vår kartongfabrik finns som granne, dvs. i samma integrat, säger koncernchef Kari Jordan på Metsä Group. Bra för Österbotten Stefan Thölix, som är ordförande för SLCs fullmäktige, säger att det låg i luften att något skulle hända, men att beskedet kom från ett oväntat håll. Både planerna att bygga en ny fabrik i Äänekoski och UPM:s och Stora Ensos nyinvesteringar har väldigt stor betydelse. I Österbotten har avsättningen för massaved varit dålig, så för den landsändan betyder den nya fabriken i Äänekoski mycket. Det har på vissa håll framförts farhågor för att inhemskt virke inte skulle räcka till, men de bekymren anser jag vara helt ogrundade. Vi har i flera år haft en fungerande virkesmarknad, så jag tvivlar inte alls på att vi skulle kunna öka avverkningarna ytterligare. Text: Gerd Mattsson-Turku 6 Skogsbruket 5/2014

7 När Metsä Group skrällde med sin miljardinvestering togs många på sängen, både vad tidpunkten och aktören anbelangar. I mars tog tidningen Skogsbruket upp frågan om en ny cellulosafabrik i Finland. Mycket talade för en sådan, men ingen av de tänkbara aktörerna ville tala om den. Professor Olli Dahl vid Aalto-universitetet ansåg då att tanken inte var omöjlig. Han höll dock en hacka på att det blir ett utländskt företag som investerar för att trygga tillgången på långfibermassa. Olli Dahl fick dock i huvudsak rätt, och det råder knappast någon tvekan om att en ny cellulosafabrik utgör en välkommen vitaminspruta, inte bara för skogsindustrin, utan också för hela nationalekonomin i form av arbetsplatser. Dessutom innebär cellulosafabriken, om den blir av, ett viktigt tillskott för finländsk bioenergi. TEXT: PETER NORDLING Den ökade efterfrågan på barrmassa för olika produkter ligger bakom Metsä Groups investeringsbeslut. FOTO: ILKKA ARRALA Finpapper blir kartong Stora Enso fortsätter omstruktureringen genom att minska finpapperstillverkningen för att i stället satsa på nya material för tillväxtmarknader. Företaget investerar 110 miljoner euro för att bygga om sin finpappersmaskin i Varkaus för att producera kartong som råvara för wellpapp. Konverteringen av finpappersmaskinen och cellulosafabriken förorsakar lejonparten av kostnaderna. Den nya maskinen ska kunna producera råmaterial för ton wellpapp och ton brun oblekt cellulosa per år. Största delen av råvaran för wellpapp säljs. Enligt avgående vd:n Jouko Karvinen lämpar sig fabriken i Varkaus utmärkt för att byggas om. I den har man integrerat en cellulosafabrik, ett kraftverk och en pappersmaskin. Fabrikens geografiska läge är rätt med tanke på tillgången av virke. Dessutom finns där redan den infrastruktur och kompetens som behövs. Genom ombyggnaden strävar Stora Enso efter att utnyttja två marknadstrender, dels den globalt minskande efterfrågan på papper, dels den ökande efterfrågan på förpackningskartong. Stora Enso bedömer att förpackningar, som tillverkas av förnybar fiberråvara, har goda tillväxtförutsättningar såväl i Europa som globalt sett. Därför räknar företaget med att öka sin omsättning inom det här segmentet med 280 miljoner euro per år från och med år Samtidigt sjunker omsättningen för finpapper med 140 miljoner. Tanken är att ombyggnadsarbetet sker i huvudsak under hösten 2015 och att den nya maskinen tas i bruk under årets sista kvartal. I augusti upphör tillverkningen av kontorspapper i Varkaus, men fortsätter vid Veitsiluoto och svenska Nymöllan. Som ytterligare ett led i utvecklingen säljer Stora Enso bruket Uetersen i Tyskland. Bruket tillverkar specialpapper och bestruket finpapper. Köpare är den österrikiska finpapperstillverkaren Brigl & Bergmeister. Affären torde ske i mitten av juli. PN Skogsbruket 5/2014 7

8 Trög start för kalhygg Skötselmetoden kalhyggesfritt skogsbruk har utövats sedan årsskiftet. Vi pejlar vad som är på gång inom skogssektorn. Enligt skogsmyndigheterna har få anmälningar droppat in. Intresset för kalhyggesfritt skogsbruk har varit mindre än jag väntade mig, säger Aki Hostikka, chef för finansiering och granskning på Finlands skogscentral. Skogsägarna ser tiden an. Troligen har också skogsfackmännen varit återhållsamma med att erbjuda skötselmetoden som ett alternativ för skogsägarna. Skogscentralen övervakar att skötselmetoden utförs på rätt sätt. Det är en utmaning att granska en metod som är ny för oss alla. Med tiden kommer rutinerna. I år specialgranskar Skogscentralen de ytor som förnyats enligt principerna för kalhyggesfritt skogsbruk. Vi fokuserar på rådgivning och att rätta till fel, säger Hostikka. I fall skötselmetoden har misslyckats måste skogsägaren förnya skogen. Om grundytan är 5 6 kvadratmeter per hektar, finns det för få utvecklingsdugliga träd i beståndet. Då måste ytan förnyas på traditionellt sätt. Det är viktigt att känna till riskerna. Kalhyggesfritt skogsbruk betyder inte att skogsägaren får massor av skogsinkomster samtidigt som skogen står oförändrad kvar. 8 Skogsbruket 5/2014 UPM testar metoden På skogsbolaget UPM testar man nu kalhyggesfritt skogsbruk. Bolaget äger ungefär hektar skog i Finland. Av den mängden är cirka hälften FSC-certifierad. FSC förutsätter att fem procent av skogsmarken behandlas med alternativa skötselmetoder. Bland annat här har UPM tillämpat kalhyggesfritt skogsbruk. Fortfarande har UPM för lite erfarenheter av skötselmetoden för att kunna dra långt gående slutsatser. Lätt är det inte, speciellt om en avverkningsmogen skog, utan nya plantor på väg, borde bli en skog som sköts enligt principerna för kalhyggesfritt skogsbruk. I en äldre skog blir omställningsperioden närmare 60 år, säger UPM:s skogsvårdschef Jyri Schildt. Plus att skogsägaren alltid måste komma ihåg risken för vindfällen, rotröta och angrepp av granbarkborrar. Jyri Schildt ser kalhyggesfritt skogsbruk som ett alternativ till naturlig förnyelse på karga marker. Metoden kan också användas på torvmarker samt på ytor som annars blir obrukade. Skogsmaskinföraren är i huvudrollen när metoden tillämpas. Vi ser till att våra entreprenörer får utbildning. Jyri Schildt tillägger att maskinförarnas största utmaning har varit att avverka tillräckligt glest och att lämna kvar de utvecklingsdugliga träden på ytan. Bolaget har kontaktats av skogsägare som vill pröva metoden, men majoriteten av skogsägarna verkar bida sin tid. Han tror att metoden kommer att vinna mer terräng i framtiden. Personligen hoppas han att den blir en marginell skötselmetod. Vid kalhyggesfritt skogsbruk kan man inte ta tillvara fördelarna med förädlade plantor, påpekar han. Lamt intresse bland skogsägare På Södra Skogsreviret har skogsägare inte frågat efter skötselmetoden i större utstäckning. Personalen har suttit på skolbänken och utbildningen av entreprenörer har pågått hela våren. Vi utförde direkt i januari en avverkning enligt principerna för kalhyggesfritt skogsbruk, säger utvecklingschef Stefan Borgman. I Österbotten har skogsägarna inte heller visat intresse för kalhyggesfritt skogsbruk. Främst har de diskuterat vad den nya skogslagen tillåter. Instruktörerna har fortbildats och skogsmaskinförarna ska utbildas under hösten. Man måste komma ihåg att det finns begränsat med material på svenska, säger verksamhetsledare Jan Slotte. Tapio utbildar Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio har utbildat skogscentralens personal. Nu pågår en omfattande utbildning av Stora Ensos personal och entreprenörer, säger forstmästare Johnny Sved på Tapio. Under utbildningarna har han noterat att avverkningsmaskinförare vill göra ett bra arbete. Viktiga frågor för dem är vilka träd som ska avverkas, hur skogen ser ut efter avverkningen och var skogslagens gränser går. De vill också veta hur de konkret ska lägga upp avverkningsarbetet för att det ska löpa effektivt. Stora Enso utbildar intensivt Enligt skogsvårdschef Jarmo Tuovinen på Stora Enso är det allra viktigaste att skogsfackmännen nu inser att kalhyggesfritt skogsbruk är en skötselmetod som man kan erbjuda kunden. De viktiga besluten fattas i förarhytten. Hittills har maskinförarnas största utmaning varit att snabbt bilda sig en helhetsbild av beståndet och bestämma vilka utvecklingsdugliga träd som blir kvar i skogen. Målsättningen är att kalhyggesfritt skogsbruk baseras på en modell där avverkning i tallbestånd utförs som luckhuggning och i grandominerade bestånd som plockhuggning. Jarmo Tuovinen säger att ytan ska vara mellan 3 och 5 hektar vid luckhuggning för att det ska vara lönsamt att använda avverkningsmaskin. Vid plockhuggning borde

9 esfritt Anmälningar för Kalhyggesfritt skogsbruk Luckhuggning Plockhuggning Tapio och Stora Enso planerar utbildning för Stora Ensos fackmän och skogsmaskinentreprenörer. Kari Marjakangas, Stora Enso, Pentti Väisänen, Tapio och Jarmo Tuovinen, Stora Enso står i en skog där det utförts luckhuggning. Luckan de står i är ca 0,25 hektar. I kanterna kring luckan har utförts plockhuggning. Vad är kalhyggesfritt skogsbruk? Skötselmetoden kan bedrivas bland annat med luck- och plockhuggning. Metoden grundar sig på naturlig förnyelse. Man avverkar stammar med större diameter och vid behov gallras klenare stammar. Träd med sjukdomar och skador avlägsnas. Det är glest mellan träden. Grundytan kan efter avverkningen vara under 10 kvadratmeter per hektar. Det här beror på trädslag, växtplats och var i Finland skogen finns. FOTO: JOHNNY SVED Källa: Finlands skogscentral, offentliga tjänster På Kustens område Plockhuggning på 28,4 ha Luckhuggning på 12,9 ha Totalt: 41,3 hektar avverkningar I hela Finland Plockhuggning på 580 ha Luckhuggning på 269 ha Totalt 849 hektar, av hektar anmälda avverkningar. Plock- och luckhuggningarnas andel 0,4 procent. ytan vara minst 2 hektar. Om avverkningarna kan kombineras med övriga objekt i närheten kan arealerna vara mindre. De bästa objekten är de skogar där man kan kombinera traditionellt skogsbruk med plock- och luckhuggning. Håller inte måttet Länge var utgångspunkten att en olikåldrig skog, en skog som sköts enligt principerna för kalhyggesfritt skogsbruk, ger virke av hög kvalitet. Nya undersökningar visar att granvirke som produceras i en olikåldrig skog inte ger bättre kvalitet jämfört med en skog där alla träd är lika gamla. Variationerna i virkeskvaliteten blir också större. Det här har Riikka Piispanen och Sauli Valkonen, forskare på Skogsforskningsinstitutet Metla kommit fram till. Med tall kan det möjligen bli bättre kvalitet i olikåldrig skog, och det ska vi nu undersöka. Dessutom tar granplantorna tid på sig. I en olikåldrig skog tog det i genomsnitt 60 år för en granplanta att nå 1,3 meters höjd enligt en studie av Kalle Eerikäinen, Timo Saksa och Sauli Valkonen. Alltså längre än det tar för en planterad planta att nå stockdimenison. Sextio år var ett medeltal. I ett bestånd finns träd som växer snabbare och långsammare än genomsnittet. Provytornas resultat visar att det växer upp tillräckligt med nya plantor i beståndet. Plantorna behöver inte vara jämnt utspridda över ytan. Poängen är att avverka beståndet tillräckligt glest. Lämnar du för många träd på ytan misslyckas skötselmetoden. Text: Marianne Palmgren Skogsbruket 5/2014 9

10 Sluta kalavverka! Vi måste ändra vårt synsätt på hur vi idkar skogsbruk. Nuvarande metoder är inte tillräckliga om vi ska uppnå samhällets målsättning på en artrik skog. Det säger FM Ville Selonen. Hans doktorsavhandling har väckt reaktioner inom skogssektorn. Ville Selonen säger att han inom forskarkretsar fått positiv respons för sin doktorsavhandling vid Jyväskylä universitet. Reaktionerna från skogssidan har varit mer blandade. Ibland har tonen varit direkt frän. Jag har inget intresse av att stoppa skogsbruket i Finland. Men om vi vill minska på antalet hotade skogsarter, och få ett slut på fragmenteringen av skogen, måste vi sluta kalavverka. Han säger att skötselmetoderna plockoch luckhuggning borde ges större tyngd inom skogsbruket. Fördelarna med plock- och luckhugg- ning är många. Bland annat blir förnyelsekostnaderna lägre. Kanterna intill avverkningsytorna uteblir. Därmed kan skogsägaren räkna med färre vindfällen. Odefinierade skyddszoner Doktorsavhandlingens viktigaste resultat gäller de skyddszoner som ska lämnas runt skogslagens lagobjekt. Lagobjekten är små, värdefulla livsmiljöer i skogen där det sannolikt finns hotade eller sällsynta arter. Exempelvis källor och ormbunkskärr är viktiga livsmiljöer i skogsnaturen. I skogslagstiftningen står att lagobjektets särdrag inte får ändras, men det anges inte hur många meter skyddszonen ska vara. Ville Selonen jämförde i forskningen lagobjekt på kalavverkade ytor med lagobjekt i orörda skogar i mellersta och östra Finland. Främst granskade han naturenliga bäckar och kollade bland annat tickor samt floran och mossor i närmiljön intill bäcken. Det visade sig att skyddszonernas storlek i huvudsak varierade mellan 0 och 30 meter i ekonomiskogarna. Skyddszonerna var otillräckliga, eftersom alltför smala skyddszoner inte fyller sin funktion. Alla förlorar på konceptet. Skogsägaren mister skogsintäkter och hotade skogsarter får inte ett tillräckligt skydd. Enligt Ville Selonen borde skyddszonerna vara i genomsnitt 45 meter från alla håll. Genomsnittsskogsägaren i Finland äger cirka 30 hektar skog. Det svider i plånboken att lämna stora skyddszoner på ytan. Plockhuggning är tillåten på de flesta lagobjekt. Dessutom ligger det i skogsägarens intresse att skyddszonernas storlek definieras exakt. Oklarheter kan leda till att skogsägaren bryter mot skogslagstiftningen utan att ens veta om det. Kombinera olika metoder Mitt arbete skulle förenklas om det fanns exakta metergränser för skogslagens särskilt viktiga livsmiljöer, säger Greger Eriks lund, ledande föredragande på Finlands skogscentral. Till hans arbete hör att granska att skoglagstiftningen följs. Erikslund kan inte säga hur stora skyddszonerna på Kustens område är. Som tumregel gäller att skyddszonen är minst en trädlängd runt skyddade små vattendrag som källor, rännilar och bäckar i naturtillstånd, men det varierar stort från fall till fall. Vissa särskilt viktiga livsmiljöer, såsom trädfattiga små torvmarker, är inte i behov av skyddszoner för att särdragen skall bevaras. Metergränsen behöver inte ge lagobjektet rättvisa. Bland annat terrängens lutning avgör hur stor skyddszonen borde vara. Han tror inte på plockhuggning som ett alternativ till kalhygge. Plockhuggning gynnar gran, så trädslagsfördelningen skulle rubbas i skogen. Jag talar för att kombinera olika skogsbruksmetoder. Till exempel i samband med förnyelseavverkningar kan man spara kanter eller skyddszoner som fungerar som korridorer mellan olika bestånd till nytta för djur och växter. 10 Skogsbruket 5/2014 Foto: Ville Selonen Text: Marianne Palmgren Här finns allt som naturen behöver. Rinnande vatten, en mångsidig växtlighet och död ved i form av en murken trädstam.

11 Eget jobb inte alltid bästa lösningen Det ska vara roligt att jobba i den egna skogen. Du ska inte ha dåligt samvete för att du inte kan eller hinner göra allt i skogen själv. Men vill du känna dig nöjd med att du själv gjort något för att skogen ska må bra, kan du spara exempelvis en liten planterings- eller röjningsfigur åt dig själv. När du bedömer hur mycket tid du kan lägga ned på skogsarbete under året, bör du vara ärlig mot dig själv. Det är mycket annat du ska hinna med under veckosluten och semestern. Du arbetar inte heller lika snabbt som en professionell skogsarbetare. Slyröj högsommartid Plantering är det skogsarbete, som är lätttast, även tekniskt, att utföra. Röjning kräver att du investerar i en röjsåg och det krävs också lite kunskap för att resultatet ska bli bra, säger skogsvårdsinstruktör Rolf Wickström på Södra skogsreviret. Enligt honom är det bäst om skogsägaren börjar med slyröjningen. Den utförs när lövträdssly börjar störa plantornas utveckling. Hur mycket sly det bildas beror bland annat på markens bördighet, fuktighet och markberedningsmetoden. Slyröjningen kan du utföra som en fullständig röjning eller brunnsröjning då du bara röjer sly som finns inom en radie på en meter runt plantorna. Du kan minska uppkomsten av nytt sly genom att röja under högsommaren. En skogsägare som försummat slyröjningen och tar sig an plantskogsröjningen först när plantskogen är 4 5 meter hög, drabbas snabbt av känslan att arbetet är oöverkomligt. Nu blir röjningen också dyr att utföra med utomstående arbetskraft, säger Rolf Wikström. Vad hinner jag med? Om du planerar att jobba själv i skogen, är det viktigt att du tänker igenom hur mycket tid du har för skogsarbete. I rutan finns ett exempel som jämför en skogsarbetares och en ovan skogsägares prestationer i en röjningsskog på två hektar. RÖJNING, 2 ha yta Skogsarbetaren Ovan skogsägare Dagsverken/hektar 1,5 3 Effektiva dagar för röjning 3 6 Tillgänglig tid 8 timmar/dag 4 timmar/helg 10 helger per år Tid till färdigröjt 3 dagar 1 år och 2 helger Plantlådorna tar sin tid Planteringen går inte heller snabbt. Omkring 700 plantor per dag är en normal prestation för en skogsägare som planterar sporadiskt. Det betyder närmare tre dagar för en hektar. Men prestationen beror mycket på marktypen och markberedningen. Det är lättast att plantera efter högläggning. En skogsarbetare kommer upp till plantor per dag. Ibland har jag hört att skogsarbetare sätter plantor per dag, men dessa siffror tror jag inte på. Plantering är inte bara att sätta plantorna i jorden, säger Rolf Wickström. Plantlådorna ska också transporteras till ytan, och det tar tid. En plantlåda innehåller 150 plantor, så för att plantera en hektar ska tretton plantlådor bäras eller köras med terränghjuling till planteringsytan. Lådorna ska också tas bort från ytan. Sköt och gå på kurs Det viktigaste med skogsvården är att den blir gjord. Om du inte har tid eller intresse, lejer du bort arbetet, och då skapar du arbetstillfällen på orten. För plantering behöver skogsägaren enbart planteringsrör och en korg eller ett ämbar att bära plantorna i. Skogsvårdsföreningarna lånar eller hyr ut planteringsrör för en billig penning, säger Rolf Wickström. Han framhåller vikten av att kunna sköta sin röjsåg. Jag har varje år kontakt med nya skogsägare som inte har en aning om hur klingan på röjsågen ska filas eller hur man använder en röjsåg, så att man orkar arbeta flera timmar i ett kör. Rolf Wickström påminner också om hur viktigt det är att klingan på röjsågen filas vid varje tankning och att den skränks. Gå på kurser när sådana ordnas, säger han. Text: Gerd Mattsson-Turku Rolf Wickström är också skogsägare och vet hur viktigt det är att selen till röjsågen är rätt inställd och att man filar klingan i samband med varje tankning. Då är skogsarbete en njutning, säger han. Skogsbruket 5/

12 Säkrare resultat med plantering När en förnyelseyta planteras med gran kan tallplantor tillkomma naturligt. Då uppstår frågan om det verkligen lönar sig att köpa plantor? Enligt skogsvårdsinstruktör Kim Back är svaret i de flesta fall ja. Resultatet blir nästan alltid bättre med plantering, säger han. Efter en förnyelseavverkning utför de flesta skogsägare markberedning, köper plantor och planterar på våren. Det var precis vad en skogsägare, som hörde av sig till tidningen Skogsbruket, gjorde, men resultatet blev inte som han hade tänkt sig. Skogsägaren utförde högläggning och planterade granplantor på den bördiga marken. Älgstammen var i det skedet stor. När han senare tog sig en tur till plantskogen märkte han att det bredvid granplantorna också växte ungefär lika stora tallplantor. Eftersom detta är vanligt är det berättigat 12 Skogsbruket 5/2014 att ställa frågan om det lönar sig att investera i skogsplantor. Ju mer skogsägaren satsar på förnyelsen desto bättre blir slutresultatet. Det lönar sig nästan alltid att i samband med förnyelseavverkningen reservera cirka euro per hektar för plantor, plantering och markberedning, säger Kim Back, skogsvårdsinstruktör i Malax vid Skogsvårdsföreningen Österbotten. Plantor tillkommer naturligt Att tallplantor kom in på naturlig väg ser Back inte som ett undantag. Enligt honom kan de i många fall vara lika många per hektar, det vill säga cirka tvåtusen extra plantor, ofta ännu flera. Det är mycket vanligt att plantor börjar växa naturligt invid de plantor som har planterats. Planteras gran handlar det om tall och vårtbjörk. Då kan skogsägaren ha över fyratusen plantor per hektar. Det är bra, för då finns det tillräckligt med plantor när skogsägaren ska röja plantskogen om år. Vilket trädslag bör markägaren i det här fallet satsa på? Back ger rådet att skogsägaren, när det är fråga om bördig mark, ska satsa på granplantorna. Jag skulle ta bort en del av tallplantorna som konkurrerar med granarna vid brunnsröjningen, förutsatt att granplantorna är friska och utvecklingsdugliga. Om det finns skadade granplantor kan skogsägaren lämna kvar tallplantor i stället. Men utgångspunkten är att satsa på granplantorna. Resten av tallarna glesar skogsägaren ut vid röjningen. Enligt Kim Back finns det skogsägare som väljer att inte plantera utan går in för att låta björken bli det dominerande trädslaget. Men det lönar sig inte, anser han. Problemet med det här tänkesättet är att intäkterna av en avverkning minskar. Björk ger ett betydligt mindre netto per hektar. Det handlar om tusentals euro i förlust

13 Kim Back vid Skogsvårdsföreningen Österbotten visar en yta där granplantor har planterats medan tallplantor börjat växa naturligt. Enligt honom spelar det ingen roll i början, men vid röjningen efter år bör skogsägaren satsa på huvudträdslaget som planterades. eftersom björk vid kusten mycket sällan blir bra stock utan massaved. Plantera och röj Syftet med ekonomiskogsbruk är att skogen ska ge så hög avkastning som möjligt. Skogen ska alltså producera högklassig stock och enligt Back bör skogsägaren satsa på plantering och röjning för att lyckas. På det sättet skapar skogsägaren en grund för hela skogens livscykel och han får ett bra stockbestånd. På detta ska skogsägaren inte pruta, säger han. Valet av huvudträdslag avgörs i samband med röjningen eller den första gallringen. Då gallras de övriga träden bort och de stammar, som ska lämnas kvar får utrymme att växa. Resultatet blir en blandskog av de planterade plantorna och de naturligt uppkomna. Men om skogsägaren vill att de planterade plantorna genast ska växa snabbt kan det vara lönt att utföra en brunnsröjning. Ingreppet, som sker när plantbeståndet är cirka 5 6 år, går ut på att slyet runt plantan röjs bort. Om det finns mycket sly och gräs kring plantorna bör skogsägaren utföra brunnsröjning eftersom det innebär att de planterade plantorna inte behöver konkurrera med sly. I det aktuella fallet kan tallarna fortfarande lämnas kvar om de växer en halv till en meter från granplantorna. Det gör inget att det finns både gran- och tallplantor bredvid varandra bara avståndet är tillräckligt, förklarar Kim Back. Hur är det med andra trädslag som asp och rönn ska de tas bort? De kan stå kvar så länge avståndet till de planterade plantorna är tillräckligt stort. Det viktiga är att sköta plantbeståndet och utföra röjningen. Först i det skedet kan skogsägaren ta bort de övriga träden. På ytan finns också inslag av björksly. I det här fallet blir tall huvudbestånd där tallplantor har planterats och det samma gäller på figuren där gran har planterats. Omkring år 2020 ska plantskogen röjas och då väljs de stammar som kvarlämnas. Förr lät många bli att sköta sina plantskogar på Kustens område, men enligt Kim Back har situationen förbättrats. Skogsägarna blir bättre på att sköta plantskogarna. I år kan resultatet bli mycket bra tack vare den snöfattiga vintern som har gjort det möjligt att röja. Han poängterar att de flesta skogsägare, som ska förnya en yta, tar kontakt med skogsvårdsföreningens instruktörer. I de flesta fall lyssnar skogsägarna till råden som experterna ger. Om jag inte känner till ytan åker jag dit, kollar vilken bördighet marken har och bestämmer förnyelseträdslaget som ska planteras. I allmänhet tar skogsägaren till sig råden, men i vissa fall bestämmer markägaren själv vad han vill ha på sin yta. Kim Back demonstrerar en yta som förnyades 2004 efter att markberedningen utförts som harvning. Det är fråga om två långsmala skiften som gränsar till varandra. På den ena sidan valde skogsägaren att plantera och sköta skogen. På den andra följde skogsägaren inte skogsvårdsföreningens råd, utan satsade på naturlig förnyelse. Skillnaden är enorm. Det växer mycket bra för skogsägaren som planterade, medan det finns betydligt färre plantor och mer sly på andra sidan rån. Det här är ett praktexempel på att det lönar sig att satsa på plantering och sköta plantskogen, säger Back. Säkrare med plantering Skogsägaren, som inte planterade, utgick från att frön från en gammal skog i närheten skulle garantera en naturlig förnyelse. Men så blev det inte. Och det visar att det är säkrare att satsa på planteringen, slår Kim Back fast. För att naturlig förnyelse ska lyckas måste markens beskaffenhet vara rätt och det är oftast fråga om tall. Enligt Back ska fröträden, som lämnas ha en smal och djup krona. Sådana tallar ger ett bra frömaterial och man bör lämna cirka femtio stammar per hektar. För att resultatet ska bli bra bör ytan markberedas genom fläckhögläggning eller harvning. Kim Back ställer sig därmed något skeptiskt till den nya skogslagen som ökar skogsägarnas valmöjligheter gällande förnyelsen. Men han tror inte att många skogsägare kommer att satsa på kalhyggesfritt skogsbruk som går ut på att skogen inte kal avverkas utan förnyas genom plock- och luckhuggning. Självverksamma skogsägare kan kanske satsa på plock- och luckhuggning. Men den här typen av skogsbruk kräver ändå att marken är lämplig. Därför tror jag inte att det blir särskilt vanligt utan att de flesta fortsätter som tidigare och planterar. Text och foto: Christoffer Thomasfolk Tall i sluttningarna Kim Back visar en yta i en sluttning som planterades 2007 och markbereddes året innan genom högläggning. På den övre delen av figuren planterades tall och på den nedre gran. Trots det har det kommit upp plantor naturligt, och gran och tall växer bredvid varandra. Det lönar sig att plantera och inte lita på naturlig förnyelse. Till höger har skogsägaren planterat medan grannen på andra sidan rån valde att inte göra det. Den som valde plantering har en plantskog som fått en utmärkt start. Skogsbruket 5/

14 Så undviker du ko Uppvakta med en prenumeration på Skogsbruket 14 Skogsbruket 5/2014 Presentkort Då du gör en gåvoprenumeration på 6 eller 12 månader får mottagaren en gång i månaden glädje av din gåva. Då vi mottagit din beställning sänder vi ett presentkort inkl. kuvert. Kontakta Margita Törnroth, tfn , , e-post skogsbruket@nordinfo.fi eller fyll i prenumerationsuppgifterna på Det går inte alltid som man planerat. Avverkningen blev inte vad du önskade, det är ostädat efter flisningen eller spåren är djupa i skogen. Många konflikter kunde undvikas om folk diskuterade mera och satte allt till pappers, säger Tommi Siivonen, jurist på MTK. Skogen ska se bra ut efter en avverkning. Men hur man uppfattar en avverkad skog ligger i slutändan i betraktarens ögon. Ofta har skogsägaren inte kunnat föreställa sig hur skogen ser ut efteråt, säger Tommi Siivonen. Han brukar bli kontaktad av skogsägare som är missnöjda med avverkningen. Kontakterna har inte ökat, men samtalen kommer i en jämn ström. Min önskan är att virkesköparna noggrant förklarar vad en skogsåtgärd betyder i skogen och att skogsägaren tydligt för fram sina önskemål. Dessutom kan det gå två år från det att virkeskontraktet undertecknats till avverkningen. Skogsägaren kommer inte ihåg vad som beslöts. Tommi Siivonen rekommenderar att såväl köparen som säljaren, skriver ner precis allt som diskuteras. Det behövs inga invecklade dokument. Ta med ett vanligt rutblock till skogen. Svart på vitt är bra att ha i fall det uppstår en konflikt efteråt. Gör genast reklamation Vad borde skogsägaren prata om på förhand? Diskutera i varje fall markberedningen, stubbarnas höjd efter avverkningen, ta upp eventuella önskemål om landskapet och om kvistar och toppar, det vill säga grot, ska lämnas kvar i skogen. Tommi Siivonen säger att man vid en energivedsavverkning tar till vara kvistar och toppar, vilket betyder att skogen ser städad ut efter avverkningen. Ibland är det bra att lämna kvar kvistar med tanke på näringsbalansen i skogen. Om skogsägaren kommit överens om att ta bort groten för att underlätta planteringen och det har lämnats för mycket grot kvar på ytan föreslår Siivonen att skogsägaren kontaktar köparen och hänvisar till kontraktet. Det är köparens ansvar att ta bort groten. I sista hand gäller tingsrätten. Djupa spår i skogsmarken är inte något skogsägaren vill hitta i sin skog efter en avverkning. Enligt den nya förordningen om hållbar skötsel och användning av skog får spårbildningen vid gallring inte vara mera än 20 procent av körstråkens längd och på torvmark 25 procent. Lagen definierar en spårbildning på mineraljord som över 10 centimeter djup och över en meter lång. På torvmarker är motsvarande siffra 20 centimeter djupa spår. Ifall skogsägaren hittar djupa hjulspår ska han göra en reklamation direkt, innan han skriver under mätbeviset. Annars finns risken att skogsägaren förlorar rätten att kräva skadestånd. Grannsämjan på spel Tvister grannar emellan kan uppstå speciellt där sommarstugorna ligger tätt. Att på förhand meddela om planerade avverkningar kan rädda grannsämjan. Grannar ska beaktas när det gäller ljud, rök och lukter, men det står inget i lagstiftningen om att skogsägaren är tvungen att beakta landskapet vid en avverkning. Skogsägaren har rätt att avverka intill stugknuten, säger Tommi Siivonen. För grannsämjans skull kan man lämna oavverkat intill sommarstugan. Det finns till och med fall där stugägaren betalat skogsägaren för att lämna skogen vid stugan oavverkad. Märk ut träd du vill spara Skogens värdefulla livsmiljöer som är skyddade enligt skogslagen är ett fall för sig. I de flesta fall uppstår tvister därför att i folk har haft för höga förhoppningar om livsmiljöns ekologiska värde. Hur breda skyddszonerna runt livsmiljön ska vara, och antalet träd som lämnas kvar på avverkningsytan, är däremot en ofta förekommande fråga. Finns det träd på ytan som du vill spara, se till att informationen är nedskriven i virkeskontraket. Märk vid behov ut träden i skogen.

15 nflikter vid avverkning Allmänhetens likgiltighet värre Stefan Borgman, utvecklingschef på Södra Skogsreviret, säger att reviret sällan får respons på att skogsägare varit missnöjda med entreprenörer som lämnat ostädat. Det är, och ska vara, en självklarhet att städa upp och reparera skador som uppstår efter en avverkning. Diken rensas efter överfart och lagerplatser ska snyggas till. Under flisningen flyger spånor omkring. Stefan Borgman säger att det efteråt inte får finnas kvar högar som hindrar skogsägaren att utnyttja vägområdet. Han konstaterar att det i sista hand är en bedömningsfråga vad skogsägaren uppfattar som städat eller ostädat. Nuförtiden är aktörerna inom skogssektorn inte ett problem när det gäller att skräpa ner i skogen. Mycket värre är den allmänt utbredda likgiltigheten att det är okej att slänga sopor, byggnadsmaterial och elektroniska apparater i skogen. Hittills har PEFC-certifikatet inte ställt krav på hur städad skogsomgivningen ska vara efter en skogsvårdsåtgärd. Nu uppdateras certfifieringen, och som förslag till nytt kriterium är att man inte får lämna efter sig plast, metallskräp eller miljöfarliga medel, alltså i praktiken emballage och bensindunkar. Kriteriet gäller både grupp- och skogsägarspecifik certifiering. Tyvärr är inte alla skyddade livsmiljöer noterade i dagens kartmaterial över skogarna. Om en särskilt viktig livsmiljö inte finns utmärkt på de kartor som markägaren har tillgång till, betyder det inte att de är oskyddade. Greger Erikslund säger att då skogsägaren har överlåtit avverkningsrätten och inte är medveten om den skyddade livsmiljön, är ansvaret större hos avverkningsrättens innehavare. Då är det upp till honom att kontrollera området före avverkningen. Om den särskilt viktiga livsmiljön finns noterad i den privata skogsbruksplanen är det skogsägarens ansvar att informera avverkningsrättens innehavare. Skogsägaren eller ombudet bär ansvaret. Det gäller alltså att noggrant granska beståndet innan avverkningen. Skogsägaren eller avverkningsrättens innehavarare kan kostnadsfritt kolla med Skogscentralen om det finns en skyddad livsmiljö enligt skogslagen på ett begränsat område. Skogscentralen måste svara på frågan. Svaret är bindande. Text: Marianne Palmgren Skogsägarens ansvar har ökat Skogens viktiga livsmiljöer är kartlagda och dokumenterade i skogsmyndigheternas databas. Det händer mycket sällan att en värdefull livsmiljö förstörs, säger föredragande Greger Erikslund på Finlands Skogscentral. Vad är skogsägarens ansvar om han eller hon har en särskilt viktig livsmiljö i skogen och avverkningen väntar? Nu har skogsägarens ansvar ökat. Skogsägaren ska meddela avverkningsrättens innehavare om det finns särskilt viktiga livsmiljöer i skogen eller andra kända begränsningar för markanvändningen på området som ska avverkas. Greger Erikslund påminner att skyldigheten gäller också skogsägarens ombud ifall denna gör upp anmälan om användning av skog. Det här är livsmiljöer som enligt skogslagen är särskilt viktiga för skogarnas mångfald omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, små tjärnar och sådana rännilar som bildar bäddar för fortgående rinnande vatten ört- och gräskärr, ormbunkskärr och lundkärr brunmossar som är belägna söder om Lapplands län bördiga mindre lundområden små skogsholmar med fastmarksskog på odikade torvmarker klyftor och raviner stup och skogsbestånd nedanför stup sandfält, berg i dagen, stenbunden mark, blockfält, trädfattiga torvmarker och svämängar som i virkesproduktionshänseende avkastar mindre än lavmoar Källa: Finlands Skogscentral Skogsbruket 5/

16 Flera orosmoln över PEFC gruppcertifikat Majoriteten av skogsägarna är i dag med i den regionala PEFCgruppcertifieringen som medlemmar i skogsvårdsföreningen. Vad händer när medlemskapet blir frivilligt? Certifieringen av medlemmarnas skogar finansieras med skogsvårdsavgiften, säger utvecklingschef Markus Lassheikki på MTK. Även framledes kommer skogsvårdsföreningarna att erbjuda skogscertifikat som en medlemstjänst. Den förnyade lagen om skogsvårdsföreningar träder i kraft Då blir medlemskapet i skogsvårdsföreningen och skogsreviret frivilligt. Samtidigt upphör den obligatoriska skogsvårdsavgiften och skogsvårdsföreningarna börjar uppbära en medlemsavgift i likhet med andra föreningar där medlemmarna betalar en medlemsavgift. Enligt en färsk undersökning som Maaseudun Tulevaisuus gjort ämnar över åttio procent av skogsägarna vara medlemmar i en skogsvårdsförening även i fortsättningen, säger Lassheikki. Frågan konkretiseras först 2015, då den första medlemsavgiften ska betalas. Medlemskapet förnyas så länge som skogsägaren betalar medlemsavgiften. Kostnadseffektivt i nuläget Enligt Lassheikki jobbar skogsägarorganisationerna intensivt med att hitta en modell för hur gruppcertifieringen ska ordnas i framtiden. Den regionala gruppcertifieringen i vilken förutom skogsägarna även skogsbolag och skogsmaskinentreprenörer deltar är ett kostnadseffektivt certifieringssätt i jämförelse med företagsvis certifiering eller fastighetsvis certifiering. Enligt en utredning som Indufor gjorde i fjol blir kostnaderna mångdubbla om den regionala gruppcertifieringen spricker. Men då konkurrensen inom skogsbranschen ökar, är det klart att olika organisationer förbereder sig också för ett sådant scenario. Lassheikki påminner om att skogscertifieringen är frivillig för skogsägarna och att detta ofta glöms bort i diskussioner. Oklart läge UPM ger skogsägare möjlighet att ansluta sig till bolagets PEFC gruppcertifikat. Skogsägaren kan få ett PEFC certifikat för sina skogar genom att ansluta sig till UPM:s gruppcertifiering, berättar kundchef Eija Kuusisto på UPM Skog. Till en början kommer vi enbart att erbjuda den här servicen till våra nuvarande skogskunder och PEFC skogscertifieringsstandarder revideras som bäst och fram till slutet av april hade skogsorganisationer och privatpersoner möjlighet att kommentera utkastet till nya kriterier. Miljöorganisationerna meddelade i ett tidigt skede att de inte kommer med i den arbetsgrupp som ska utarbeta de nya kriterierna. Jan-Erik Enestam tillträdde som ordförande för PEFC Finland i januari. Han hade förhoppningarna om att få med WWF, Finlands naturskyddsförbund, Luonto-Liitto och Natur och Miljö i arbetsgruppen som utarbetar de nya kriterierna. Har han lyckats? Jag har valt den taktiken att jag diskuterar med en miljöorganisation i taget, säger Jan-Erik Enestam. Med på diskussionen är även Auvo Kaivola som är generalsekreterare för PEFC Finland. Då Skogsbruket pratade med Enestam hade han träffat en miljöorganisation. det kommer inte att kosta något. Vi följer nu med hur PEFC gruppcertifieringen utvecklas i Finland och på sensommaren eller i början på hösten fattar vi beslut om även andra skogsägare kan ansluta sig till UPM:s gruppcertifikat. Text: Gerd Mattsson-Turku Miljöorganisationer bojkottar PEFC FOTO: MARGITA TÖRNROTH Tre återstår, men till sommaren ska jag ha diskuterat med alla fyra. Enestam säger vidare att hans bud till dem har varit att åtminstone ta tillfället i akt att kommentera utkastet till nya kriterierna om de inte vill vara med i PEFC. Miljöorganisationernas motivering till att inte vara med är att de inte får gehör för sina krav. I PEFC fattas alla beslut demokratiskt. Deras påstående är helt taget ur luften, säger Enestam. Möjligheten att kommentera utkastet till nya kriterier tog slut Från miljöorganisationerna kom det bara en kommentar och den var från Naturskyddsförbundets Satakunda-distrikt. Jag är glad åt att någon från miljöorganisationernas håll kommenterade utkastet, säger Enestam. Men samtidigt är jag inte överraskad över att de flesta valde att inte kommentera utkastet. Det här är ett bevis på att miljöorganisationerna bedriver en hänsynslös maktpolitik. 16 Skogsbruket 5/2014