Influensa A(H1N1) Delrapporterna från utvärderingen av förberedelser och hantering av pandemin

Transkript

1 Influensa A(H1N1) 2009 Delrapporterna från utvärderingen av förberedelser och hantering av pandemin

2

3 Influensa A(H1N1) 2009 Delrapporterna från utvärderingen av förberedelser och hantering av pandemin

4 ISBN Artikelnr Omslag Socialstyrelsen/Iwa Wasberg Tryck Edita Västra Aros, Västerås, mars

5 Förord Regeringen gav i mars 2010 i uppdrag åt Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att utvärdera förberedelserna inför en influensapandemi och hanteringen av influensa A(H1N1) Utvärderingen skulle visa hur samhällets beredskap kan stärkas och utvecklas mot bakgrund av erfarenheterna från pandemin för att möta såväl en mild pandemi som en pandemi av mer allvarlig art. Utvärderingen skulle också särskilt påtala vilka frågor som regeringen kan behöva hantera för att tydliggöra respektive myndigheters ansvar när det gäller hanteringen av allvarliga hälsohot. Uppdraget har genomförts i samarbete med Smittskyddsinstitutet (SMI) och i samverkan med andra berörda myndigheter och organisationer. Regeringsuppdraget består av nio frågeområden som regeringen bedömer viktiga att utvärdera. Dessa nio frågeområden har delats upp i sju delprojekt. Slutrapportens gemensamma slutsatser grundades på resultaten från delprojekten. I slutrapporten finns sammanfattningar och slutsatser från varje delprojekt. I denna bilagedel finns de fullständiga delrapporterna från alla delprojekt samlade. 3

6 4

7 Regeringsuppdraget I regeringsuppdraget att utvärdera förberedelserna inför en influensapandemi och hanteringen av influensan A(H1N1) fick Socialstyrelsen ett huvudansvar för att i samarbete med MSB och SMI utvärdera följande områden: a) den nationella pandemiplaneringen och samordningen före och under pandemin, b) den regionala och lokala planeringen och samordningen före och under pandemin, c) de effekter som pandemin har haft för hälso- och sjukvården och hanteringen av dessa, d) förberedelserna och genomförandet av den nationella vaccinationsinsatsen, inklusive en analys av olika strategier för genomförandet av vaccinationerna samt effekterna av denna insats e) analys av influensaövervakningen, förmågan att följa spridningen, sjukdomsfall och vaccinationstäckning f) erfarenheter från användningen av antivirala läkemedel samt förslag till en långsiktig strategi för lagerhållning g) erfarenheter från samordning i kommunikationsfrågor inom hälsoområdet samt mellan hälsoområdet och andra berörda samhällsområden, h) analys av de mätbara samhällsekonomiska effekterna av beslutet av att vaccinera hela befolkningen. Utvärderingen ska därvid tillämpa hälsoekonomiska metoder för samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys. Vidare fick MSB enligt regeringsuppdraget ett huvudansvar för att i samarbete med Socialstyrelsen utvärdera följande områden: i) kommunikationsfrågor rörande pandemin utanför hälsosektorn utvärdering av portalen Krisinformation.se, det myndighetsgemensamma informationssystemet WIS och den myndighetsgemensamma telefontjänsten j) de multisektoriella effekterna som uppstod eller kan uppstå på grund av en pandemi och åtgärder för att öka beredskapen mot sådana; en analys av vilka system som är mest effektiva för att följa en pandemis utbredning, effekter och konsekvenser på samhället i stort samt en övergripande analys av samhällets kontinuitetsplanering. MSB skulle vidare till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) återrapportera länsstyrelsernas uppdrag om att fortsätta identifiera vilka verksamheter som är särskilt viktiga för samhället vid en influensapandemi. Återrapporteringen skulle även innehålla en analys och bedömning av det som länsstyrelserna rapporterat. Uppdraget i denna del redovisas senast den 1 juni

8 Delprojekten Planering, samordning och konsekvenser Delprojektet är en sammanslagning av område a, b, j i regeringsuppdraget och har genomförts gemensamt av MSB och Socialstyrelsen. Syftet med projektet är att beskriva och analysera planering samt samordning före och under pandemin på nationell, regional och lokal nivå. Vidare analyseras vilka konsekvenser som uppstod för olika sektorer i samhället under den nya influensan samt de system som har använts för att följa en pandemis utbredning, effekter och konsekvenser på samhället. Effekter för hälso- och sjukvården Område c i regeringsuppdraget. Syftet med detta delprojekt är att utvärdera de effekter som pandemin har haft för hälso- och sjukvården och hanteringen av dessa. Vaccinationsstrategier Område d i regeringsuppdraget. Syftet med delprojektet har varit att analysera landstingens förberedelser och genomförande av massvaccineringen samt vilka strategier som kan ha haft en positiv eller negativ påverkan på att genomföra en effektiv massvaccinering. Influensaövervakning Område e i regeringsuppdraget. Syftet med delprojektet har varit att göra en analys av influensaövervakningen, förmågan att följa spridningen, sjukdomsfall och vaccinationstäckning. Antivirala läkemedel Område f i regeringsuppdraget. Syftet med delprojektet är att se vilka erfarenheter som har erhållits under influensa A(H1N1) 2009 av användningen av antivirala läkemedel, samt att undersöka om det finns lagerstrategier som kan vara alternativ till nationell beredskapslagring. Kommunikationsfrågor Delprojektet är en sammanslagning av område g och i, i regeringsuppdraget. Syftet med delprojektet är att utvärdera hur samordningen och samverkan kring kommunikationsfrågor inom och utanför hälsoområdet samt mellan hälsoområdet och andra berörda samhällsområden har fungerat. 6

9 Samhällsekonomiska konsekvenser Område h i regeringsuppdraget. Syftet med delprojektet är att göra en analys av de mätbara samhällsekonomiska effekterna av beslutet av att vaccinera hela befolkningen. Utvärderingen ska enligt regeringsuppdraget tillämpa hälsoekonomiska metoder för en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys. 7

10 8

11 Innehåll Förord Regeringsuppdraget Delprojekten Planering, samordning och konsekvenser Effekter för hälso- och sjukvården Vaccinationsstrategier Influensaövervakning Antivirala läkemedel Kommunikationsfrågor Samhällsekonomiska konsekvenser

12 10

13 Planering, samordning och konsekvenser 11

14 12

15 Innehåll Förkortningar Sammanfattning Slutsatser Bakgrund Pandemiplaneringen i Sverige Metod Resultat Nationell, regional och lokal planering vid tidpunkten för pandemin Ansvar, roller, samverkan och samordning System och kanaler som har använts för att följa en pandemis utbredning, effekter och konsekvenser på samhället i stort Konsekvenser och multisektoriella effekter Pandemins konsekvenser för samhällets kontinuitetsplanering Analys Nationell, regional och lokal planering vid tidpunkten för pandemin Ansvar, roller, samverkan och samordning System och kanaler som har använts för att följa en pandemis utbredning, effekter och konsekvenser på samhället i stort Konsekvenser och multisektoriella effekter Samhällets kontinuitetsplanering Referenser

16 14

17 Förkortningar AV ECDC FOI KBM LV MAS MSB NPG SKL SMI RSA Arbetsmiljöverket European Centre for Disease Prevention and Control Totalförsvarets forskningsinstitut Krisberedskapsmyndigheten (existerar inte längre) Läkemedelsverket Medicinskt ansvarig sjuksköterska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Nationella pandemigruppen Sveriges kommuner och landsting Smittskyddsinstitutet Risk- och sårbarhetsanalys 15

18 16

19 Sammanfattning Denna utvärdering har bland annat omfattat en genomgång av pandemiplaneringen på olika nivåer i samhället, enkäter och intervjuer med företrädare för olika myndigheter och andra aktörer, en genomgång av utvärderingsrapporter som tagits fram av olika aktörer, och en analys av slutsatser från dåvarande Krisberedskapsmyndighetens beroendeprojekt, myndigheternas risk- och sårbarhetsanalyser, förmågebedömningar samt lägesrapporter som har lämnats in under pandemin. Beredskapsplaneringen för en pandemi var väl genomarbetad och aktuell då pandemin bröt ut. Planeringen byggde på ett omfattande underlag som hade tagits fram av Socialstyrelsen och andra myndigheter. Den svenska beredskapsplaneringen för en pandemi tog fart i samband med ett regeringsuppdrag till Socialstyrelsen att ta fram en nationell pandemiplan. Planen publicerades första gången i februari 2005 och har sedan dess uppdaterats flera gånger. De senaste åren har även ett antal kunskapsunderlag och annat planeringsstöd tagits fram. Många landsting hade genomfört pandemiövningar innan pandemin med influensa A(H1N1) och alla landsting hade upprättat pandemiplaner. Den regionala pandemiplaneringen har dock fokuserat på hanteringen av sjukdomsutbrott och var därför inte anpassad för att hantera en massvaccinationskampanj. Också de centrala myndigheter som omfattas av krisberedskapsförordningen samt de länsstyrelser och kommuner som omfattas av denna utvärdering hade någon typ av planering inför en pandemisituation. Detta scenario hade dessutom uppmärksammats i vissa myndigheters risk- och sårbarhetsanalyser och i myndigheternas förmågebedömningar sedan år De sistnämnda visar att en majoritet av myndigheterna har bedömt sin förmåga att hantera en pandemi som god eller god med vissa brister, under perioden Huvuddelen av de privata aktörer och statliga bolag som har omfattats av denna utvärdering hade också någon form av planering då pandemin bröt ut. Detta indikerar att planeringsläget vid tidpunkten för pandemins utbrott måste anses ha varit tillfredställande. Under pandemin aktiverades den Nationella pandemigruppen (NPG) som skapades av Socialstyrelsen I den utvärdering av NPG som har genomförts inom ramen för detta regeringsuppdrag konstateras att NPG under pandemin fungerade som ett effektivt forum för att lösa de samordningsutmaningar som ansvariga aktörer ställdes inför. I de fall där två eller flera organisationers ansvarsområden överlappade utgjorde NPG en del av lösningen. Att NPG som samverkansforum är en informell struktur dit olika organisationer vid behov kan bjudas in visade sig också fungera väl. Några utmaningar vad gäller förutsättningarna för samverkan har emellertid identifierats. Det förelåg en del smärre otydligheter kring rollfördelningen vad gäller förväntningar på och kännedom om övriga aktörer. När det kommer till avgränsningar av vilka frågor som platsar inom ramen för NPG var aktö- 17

20 rerna något oense, framförallt kring huruvida NPG skulle diskutera och planera för allvarligare samhälleliga konsekvenser av pandemin än de man de facto stod inför. I utvärderingen av NPG kan även noteras att de inblandade aktörernas kännedom om varandras organisationer och uppdrag kan ökas ytterligare, för att öka samsynen kring roll- och ansvarsfördelning. MSB och Socialstyrelsen behöver se över myndigheternas tolkning av ansvarsfördelningen mellan myndigheterna vad gäller olika samordningsansvar. Likaså har de inblandade aktörernas kännedom om var gränsen går för arbetet inom NPG potential att utvecklas. När det gäller den bilaga till nationella pandemiplanen som beskriver NPG har en del förbättringsmöjligheter identifierats. Här kan man fundera på om man ska låta en representant för länsstyrelserna bli en stående medlem bland de övriga. Man kan också behöva se över beskrivningen av respektive organisations uppdrag och roll inom NPG, framförallt vad gäller Sveriges Kommuner och Landsting. Sammanfattningsvis kan sägas att myndigheternas ansvar utifrån regeringens instruktioner behöver tydliggöras för inblandade aktörer. Systemet hade vid tillfället för pandemiutbrottet nyligen genomgått strukturella förändringar, men myndigheterna lyckades trots detta göra NPG till en konstruktiv plattform för informationsdelning och samordning under pandemin. Otydligheterna kring roll- och ansvarsfördelningen mellan de olika aktörerna hade med största sannolikhet blivit mycket svårare att hantera om inte NPG hade funnits. Detta visar att den samverkansstruktur som NPG utgör är ett forum för att lösa just oklarheter kring ansvarsfördelning och dubbleringar. Problemet med otydligheter ligger således på systemnivå och ska inte lokaliseras till NPG som samverkansfunktion. Däremot behöver målsättningarna för arbetet inom NPG, så som de anges i nationella pandemiplanen, både förtydligas och förankras hos alla inblandade aktörer. Detta görs förslagsvis genom strategiska dialoginsatser mellan de ansvariga aktörerna, där en gemensam översyn av planens grundläggande premisser genomförs. De intervjuer som MSB har genomfört med länsstyrelser och kommuner visar att samordningen på regional och lokal nivå i stort sett har fungerat väl. De länsstyrelser som har intervjuats inom ramen för denna utvärdering har, på olika sätt, i enlighet med sitt geografiska områdesansvar verkat för att nödvändig samverkan och samordning inom länet har skett kontinuerligt. De kommuner som har intervjuats har även de på olika sätt samverkat med berörda aktörer. Flertalet berörda aktörer upplevde att ansvarfördelningen under pandemin i huvudsak har varit tydlig och att samverkan och samordning har fungerat väl. Det stora undantaget från denna bild är hanteringen av samhällsviktig verksamhet. Processen för identifiering samt definitionen av samhällsviktig verksamhet har vållat problem för berörda aktörer. Utvärderingen visar också att det finns ett behov att klargöra förutsättningarna för hur det statliga lagret av antiviraler ska användas, gällande vem eller vilka som fattar beslut om fördelning av antiviraler till samhällsviktiga verksamheter och på vilka grunder detta beslut fattas. Vad gäller system för övervakning av en pandemis utbredning, effekter och konsekvenser på samhället i stort, så har flera myndigheter angett att de 18

21 har använt webbplatsen Krisinformation.se för att hämta information om pandemin. Krisinformation.se var den kanal som under hanteringen av den nya influensan hade störst betydelse för myndigheternas informationsinhämtning. Ett mindre antal myndigheter använde WIS under hanteringen av den nya influensan. Under influensan fanns det ett behov av att kontinuerligt få en lägesbild över influensans påverkan på samhällsviktiga verksamheter. Med anledning av detta utvecklade MSB ett lägesrapporteringssystem. Detta system användes fullt ut först i slutskedet av pandemin. Det går inte att uttala sig om vilket system som varit mest effektivt för att följa denna pandemis utbredning, effekter och konsekvenser på samhället i stort. Utvärdering visar dock att vissa aktörer ser ett behov av ett lägesrapporteringssystem. Flertalet aktörer som tillfrågats uppgav att det inte har uppstått några eller endast obetydliga konsekvenser för den egna verksamheten på grund av pandemin. De effekter som dock uppstod var bland annat vissa förseningar vid handläggning av ärenden. En konsekvensanalys har genomförts för sektorerna energiförsörjning, skydd och säkerhet, transporter samt information och kommunikation. Inte heller inom dessa sektorer hade mer än obetydliga konsekvenser uppstått på grund av pandemin. Några multisektoriella effekter av pandemin kunde inte identifieras. Vid en allvarligare pandemi kan dock multisektoriella effekter uppstå. Ett stort personalbortfall kan leda till att konsekvenser i flera samhällssektorer uppstår. Några exempel på sådana konsekvenser kan vara en stark social oro och att larmnumret 112 blir överbelastat. Exempel på åtgärder för att förhindra att multisektoriella effekter uppstår är att verksamhetsansvariga ser över sin personalplanering samt analyserar vilka kritiska beroenden samt vilka nyckelfunktioner som verksamheten har. Utvärderingen visar även att den privat- offentliga samverkan ur ett krisberedskapsperspektiv behöver stärkas. Samhällets kontinuitetsplanering har sannolikt stärkts till följd av pandemin. Detta har framförallt skett genom att många aktörer har tvingats att tänka igenom hur de skulle påverkas av ett läge med omfattande personalbortfall. Slutsatser Det är viktigt att MSB och Socialstyrelsen i dialog ser över hur respektive myndighet tolkar ansvarsfördelningen mellan de två myndigheterna och skapar en samsyn om hur ansvarsfördelningen ska se ut vad det gäller de olika myndigheternas samordningsansvar under en pandemi. Det finns anledning att se över processen för att identifiera samhällsviktig verksamhet vid en pandemi. MSB:s arbete med en nationell strategi för samhällsviktig verksamhet bör kunna ge vissa ingångsvärden för detta arbete. Förutsättningarna för hur det statliga lagret av antiviraler ska användas behöver klargöras gällande vem eller vilka som fattar beslut om fördelning av antiviraler till samhällsviktiga verksamheter och på vilka grunder detta beslut fattas. MSB:s lägesrapporteringssystem behöver vidareutvecklas och göras mer tillgängligt för andra aktörer än myndigheter. 19

22 Inga multisektoriella effekter på grund av pandemin har identifierats. Vid en allvarligare pandemi med ett stort antal sjukdomsfall och dödsfall kan effekterna dock bli kännbara om flera verksamheter får problem. Därför är det fortsatt viktigt att aktörer med samhällsviktig verksamhet identifierar de kritiska beroenden som finns i den egna verksamheten och har en alternativ planering för olika nivåer av störningar i sina kritiska funktioner. Till stöd för detta arbete finns MSB:s skrift Vägledning inför kriser del 2: Att planera för en pandemi. Flertalet myndigheter och andra berörda aktörer bör se över sina beredskapsplaner i syfte att anpassa dessa till de erfarenheter som har vunnits under pandemin. Bland annat kan det finnas anledning att i planeringen utgå från ett antal pandemiscenarier med olika svårighetsgrad. Den nu aktuella pandemin visar att en pandemis svårighetsgrad och konsekvenser för samhället kan variera starkt. Landstingen bör beakta erfarenheterna av vaccinationsarbetet under pandemin och inkludera strategier och upplägg för att hantera en massvaccinationskampanj i sin pandemiberedskapsplanering. 20

23 Bakgrund Detta delprojekt omfattar deluppdragen a, b och j i regeringsuppdraget att utvärdera förberedelserna inför en influensapandemi och hanteringen av influensa A(H1N1) Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har valt att genomföra dessa deluppdrag gemensamt mot bakgrund av de samband som finns mellan deluppdragen. De områden som har utvärderats är följande: Den nationella, regionala och lokala pandemiplaneringen och samordningen före och under pandemin. De multisektoriella effekter som uppstod eller kan uppstå på grund av en pandemi och åtgärder för att öka beredskapen mot sådana. De system som har använts för att följa en pandemis utbredning, effekter och konsekvenser på samhället i stort samt en övergripande analys av samhällets kontinuitetsplanering Pandemiplaneringen i Sverige I Sverige bygger allt krisberedskapsarbete på tre grundprinciper: Ansvarsprincipen: den som ansvarar för en verksamhet i normalsituationen ska göra det även under en kris. Närhetsprincipen: en kris ska hanteras där den inträffar och av dem som är närmast berörda och ansvariga. Likhetsprincipen: verksamheten vid en kris ska likna den normala i så stor utsträckning som möjligt. I Sverige ansvarar flera myndigheter gemensamt för att förebygga och hantera spridning av smittsamma sjukdomar. Aktörer på nationell nivå Regeringen och Regeringskansliet Regeringens ansvar vid en kris utgår från regeringens uppgift att styra riket och fatta beslut, i första hand i strategiska frågor, samt vidta nödvändiga åtgärder för att åstadkomma nationell samordning. Regeringskansliet är i detta avseende regeringens stabsorgan och ska bistå regeringen i dess arbete. Socialstyrelsen har ansvar för att samordna smittskyddsarbetet i Sverige och är kontaktpunkt i det internationella samarbetet i smittskyddsfrågor inom EU och WHO. Socialstyrelsen rapporterar också om läget till regeringen. Socialstyrelsen ska även utveckla strategier och bedöma behovet av vaccin, antivirala medel, antibiotika och vårdresurser. Socialstyrelsen 21

24 ska ta fram föreskrifter och rekommendationer för att minska smittspridningen. Smittskyddsinstitutet ska övervaka influensans utveckling i Sverige och i världen genom en fördjupad epidemiologisk övervakning. SMI ska också genomföra laboratoriediagnostik samt ansvara för att informera vårdpersonal om epidemiologi och kliniska symtom. Myndigheten ska också ta fram statistik över troliga och bekräftade fall till andra myndigheter, vårdpersonal och allmänhet. Läkemedelsverket har ansvar för kontroll och tillsyn av läkemedel, naturläkemedel och medicintekniska produkter. Myndigheten ska se till att den enskilda patienten och hälso- och sjukvården får tillgång till säkra och effektiva produkter och att dessa används ändamålsenligt och kostnadseffektivt. Läkemedelsverket ska medverka till att influensapandemivaccin som uppfyller kraven godkänns i EU eller godkänna dessa nationellt, samt godkänna licensförskrivning av pandemivaccin och andra nödvändiga läkemedel vid behov. Myndigheten svarar även för att pandemivaccinsatser officiellt släpps fria (så kallad batchrelease) och att effekten och biverkningarna av pandemivaccin och antivirala läkemedel övervakas. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska lämna stöd till offentliga aktörer i form av rådgivning och expertstöd inom områden som kriskommunikation, ledningsmetodik eller tekniskt ledningsstöd. I enlighet med 7 i MSB:s instruktion (2008:1002) ska MSB stödja samordningen av berörda myndigheters åtgärder vid en kris. Myndigheten ska då se till att berörda aktörer får tillfälle att samordna krishanteringsåtgärderna, samordna informationen till allmänhet och media samt samordna stödet till centrala, regionala och lokala organ ifråga om information och lägesbilder. MSB ansvarar också för den krisportal, Krisinformation.se som samlar alla svenska myndigheters krisinformation. Arbetsmiljöverket är ansvarig förvaltningsmyndighet för arbetsmiljöoch arbetstidsfrågor och har tillsyn över att lagar på dessa områden följs. Myndigheten ska minska riskerna för ohälsa orsakad av smitta i arbetet och förbättra arbetsmiljön utifrån ett helhetsperspektiv, samt utarbeta anpassad och riktad information om smitta inom arbetsmiljöområdet. Aktörer på regional och lokal nivå Länsstyrelsen är en statlig samordnande myndighet med tillsynsansvar, en servicemyndighet, och en överklagandeinstans. En viktig del av länsstyrelsens arbete i samband med kriser är att verka för samordning av verksamheten mellan olika aktörer inom sitt geografiska område, så att samhällets resurser utnyttjas på bästa sätt. I planeringsarbetet ingår att ge stöd åt kommunerna och verka för en enhetlig inriktning av beredskapsplaneringen inom länet genom bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser, utbildningar och övningar. Landstingen och smittskyddsläkarna Smittskyddsläkarna ansvarar inom landstingen för att planera, organisera och leda smittskyddet samt att utarbeta en lokal influensapandemiplan. Smittskyddsläkaren har också 22

25 ansvar för att göra en vaccinationsplan samt att fördela tillgängligt influensavaccin inom landstingsområdet. Varje landsting har en Tjänsteman i Beredskap (TiB) som tar emot larm om viktiga händelser. Landstingen, via Stockholms läns landsting, ansvarar för det leveransavtal om vaccin som har slutits med vaccintillverkaren Kommunerna Inför en pandemi ska kommunerna skapa sig god kunskap om risker och sårbarheter både för hela det geografiska området och för kommunens egen verksamhet specifikt och vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa verksamhet som alltid måste upprätthållas. Den svenska beredskapsplaneringen för en pandemi tog fart i samband med ett regeringsuppdrag till Socialstyrelsen att ta fram en nationell pandemiplan. Denna publicerades för första gången i februari Vid tidpunkten för pandemin med influensa A(H1N1) 2009 hade den nationella pandemiplanen nyligen uppdaterats. Den nya versionen av planen ger underlag för pandemiplaneringen på nationell, regional och lokal nivå. Bland annat redovisas mål för insatserna på olika nivåer samt strategier som bör tillämpas vid hanteringen av en pandemi på olika samhällsnivåer. Den nationella pandemiplanen är ett omfattande dokument som redovisar förutsättningar för myndigheternas, landstingens och kommunernas pandemiplanering inom ett antal områden. Redogörelser finns för lagstiftningen, rollfördelningen mellan olika aktörer, förutsättningar för olika typer av prioriteringar samt de åtgärder som bör genomföras på nationell, regional och lokal nivå inför och under en pandemi. Dessa åtgärder är uppdelade på medicinska och ickemedicinska åtgärder, beredskap inom samhällsviktig verksamhet samt information och kommunikation. Massvaccination anges som en förutsättning för landstingens pandemiplanering i den nationella pandemiplanen. Man konstaterar att beredskapen på landstingsnivå bör omfatta planer för massvaccination om det under pandemins utveckling framställs tillräckliga mängder vaccin för att genomföra detta. Avsikten med det garantiavtal som slöts med en vaccintillverkare redan 2007 var att sådana mängder ska finnas tillgängliga. År 2005 skapades även den Nationella pandemigruppen (NPG) som består av representanter från följande organisationer: Socialstyrelsen (som är sammankallande), Smittskyddsinstitutet (SMI), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Arbetsmiljöverket (AV), Läkemedelsverket (LV) samt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Under arbetet med influensa A(H1N1) 2009 adjungerades även en representant för länsstyrelserna, närmare bestämt från Länsstyrelsen i Stockholm, till NPG. I nationella pandemiplanen anges att beroende på den aktuella pandemins utveckling kan andra myndigheter med ansvar för viktiga samhällsfunktioner komma att bjudas in till gruppen, som exempelvis Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten eller Jordbruksverket. Syftet med NPG är att främja samordning av de åtgärder som planeras och genomförs för att bekämpa en pandemi. NPG ska verka för en samordning av myndigheternas information och kommunikation i en pandemisituation. NPG ska även ge de deltagande myndigheterna möjlighet att informera varandra om hur deras beredskap utvecklas innan en pandemi har brutit ut 23

26 och vilka åtgärder som de genomför och planerar under en pågående pandemi. Som ett led i att stärka NPG:s funktion under en influensapandemi beslöt NPG våren 2006 att genomföra en övning i form av ett spel som dåvarande Krisberedskapsmyndigheten höll i. Socialstyrelsen har även skapat en nationell kommunikationsplan för pandemisk influensa. 1 Kommunikationsplanen ger riktlinjer och vägledning för myndigheternas kommunikations- och informationsarbetet under en pandemi. Syftet är bland annat att underlätta samordningen av myndigheternas informationsverksamhet. Socialstyrelsen har också utarbetat en strategi för fördelning och distribution av antivirala läkemedel 2 samt tagit fram vägledningar för smittskyddsläkarna och för kommunernas skol- och förskoleverksamhet om vilka ickemedicinska åtgärder som kan behöva genomföras vid en pandemi (stängning av skolor och förskolor, med mera). I november 2005 genomfördes en stor EU-gemensam pandemiövning Common Ground där Sverige deltog med Socialstyrelsen, Socialdepartementet och några representanter för det regionala smittskyddet. Lärdomarna från denna övning blev viktiga för hur myndigheterna lyfte kommunikationsfrågorna både inom EU och nationellt. Under våren 2006 genomförde Socialstyrelsen en uppföljning av landstingens pandemiplanering. Många delar av de regionala beredskapsplanerna var då under utveckling. För att få en aktuell överblick i sin samordnande roll, och för att bättre kunna samordna och stödja landstingen i den fortsatta planeringen, gjorde Socialstyrelsen en fördjupad uppföljning under våren Uppföljningen visade att de områden landstingen behövde utveckla i första hand för att få till stånd en bra pandemiplanering var samarbetet mellan slutenvården, primärvården och den kommunala vården, planeringen för att säkra resurserna samt beredskapen inom smittskyddsenheterna. Den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC (European Centre for Disease Prevention and Control) besökte Sverige under en vecka i april 2007 för att utvärdera den svenska pandemiberedskapen. Slutsatserna var att Sverige har gjort stora framsteg, men precis som i andra EU-länder fanns det också områden som kunde förbättras, framför allt inom sektorer i samhället utanför hälso- och sjukvården och beredskapen på lokal nivå. Uppföljningen har varit viktig för det fortsatta arbetet, där nationella aktörer bland annat har utvecklat arbetet inom de områden där ECDC såg en förbättringspotential. Riksrevisionen redovisade i början av 2008 en granskning av regeringens och ansvariga myndigheters beredskap för att hantera ett utbrott av pandemisk influensa med en svårighetsgrad som motsvarar spanska sjukan. Själva granskningsarbetet genomfördes under år Riksrevisionens övergripande slutsats var att regeringen och ansvariga statliga myndigheter inte hade säkerställt en god beredskap för hanteringen av en pandemisk influensa. Anledningen till detta uppgavs vara brister i länsstyrelsernas och kommunernas förmåga. Man konstaterade också att det fanns brister i landsting- 1 Nationell kommunikationsplan för pandemisk influensa. Socialstyrelsen Beredskapslagrade antivirala läkemedel - Strategi för fördelning och distribution vid en influensapandemi. Socialstyrelsen

27 ens pandemiplanering och oklarheter kring prioriteringar och distribution av antivirala läkemedel 3. Under en pandemi är det inte bara sjukvården som drabbas. Även andra sektorer kan få svårt att upprätthålla verksamheten när många är sjuka samtidigt. Vissa verksamheter måste alltid hålla igång sitt arbete, även under en pandemi med stort personalbortfall, för att samhället ska fortsätta att fungera. Några exempel på sådana samhällsviktiga verksamheter 4 är elförsörjning, sophantering och vissa transporter. Det är viktigt att dessa samhällsviktiga verksamheter har en god beredskap för att kunna upprätthålla sin verksamhet under en pandemi. Dåvarande Krisberedskapsmyndigheten (KBM) tog år 2008 fram en vägledning för samhällets planering inför en pandemi 5. I vägledningen tog man upp de effekter som en pandemi kan tänkas ha på samhället samt de planerings- och övriga förberedelseåtgärder som bör vidtas. Efterföljande MSB har sedan uppmärksammat pandemiscenariot inom ramen för arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) och förmågebedömningar. Länsstyrelserna har i regleringsbrev fått uppdraget att identifiera samhällsviktig verksamhet inom sina respektive län, och i dialog ge dessa verksamheter stöd i planeringen inför en pandemi 6. MSB genomförde med Socialstyrelsens medverkan under 2008 en sammanställning 7 av länsstyrelsernas arbete på detta område. Av länsstyrelsernas underlag framgår att samhället vid en pandemi kan komma att kännetecknas av en mängd störningar och att medborgarna inte kan räkna med att samhället ska fungera normalt. Prioriterade uppgifter inom de samhällsviktiga verksamheterna verkar ändå kunna upprätthållas i stor utsträckning, förutsatt att det görs en adekvat pandemiplanering inom verksamheterna, att det finns möjligheter att göra undantag i vissa lagar och regler samt att samverkan sker mellan olika aktörer. Arbetet med identifieringen av samhällsviktiga verksamheter ingår numera i arbetet med RSA för myndigheter, landsting och kommuner i enlighet med MSB:s föreskrifter om risk- och sårbarhetsanalyser (MSBFS 2010:6 och 2010:7). Under hanteringen av pandemin gick en Hemställan om uppdatering av uppgifter kring samhällsviktiga verksamheter och dess förmåga vid en influensapandemi 8 från MSB och Socialstyrelsen ut till samtliga länsstyrelser. En likadan hemställan 9 skickades till centrala myndigheter med ett särskilt krisberedskapsansvar. Vid samma tidpunkt utgick även en skrivelse om Förtydligande av ansvarsfördelning vid planeringen inför en influensaepidemi 10 till ovanstående myndigheter. I denna skrivelse påpekar MSB att huvudmannen för en samhällsviktig verksamhet ansvarar för dess pandemi- 3 RiR 2008:1 Pandemier Hantering av hot mot människors hälsa 4 Samhällsviktig verksamhet är verksamhet som uppfyller det ena eller båda av följande villkor: 1. Ett bortfall av eller en svår störning i verksamheten kan ensamt eller tillsammans med motsvarande händelser i andra verksamheter på kort tid leda till att en allvarlig kris inträffar i samhället. 2. Verksamheten är nödvändig eller mycket väsentlig för att en redan inträffad allvarlig kris i samhället ska kunna hanteras så att skadeverkningarna blir så små som möjligt. 5 Vägledning inför kriser. Del 1: Att planera inför kriser. KBM 2008 och Vägledning inför kriser. Del 2: Att planera inför en pandemi. KBM Regleringsbrevsuppdrag för länsstyrelserna verksamhetsår 2007 samt Samhällsviktig verksamhet vid en influensapandemi En sammanställning av länsstyrelsernas arbete KBM 0176/127 8 MSB Dnr MSB Dnr MSB Dnr ;

28 planering. Länsstyrelserna ansvarar för att följa upp regionala och lokala samhällsviktiga verksamheter. Centrala myndigheter ansvarar för att följa upp samhällsviktig verksamhet som bedrivs på central nivå, dvs. en verksamhet som berör fler län än det län där den rent geografiskt är placerad. De centrala myndigheternas redovisningar av samhällsviktiga verksamheter inom respektive ansvarsområde/sektor av nationell vikt ska innehålla uppgifter om respektive verksamhets geografiska placering. Detta för att MSB i sin sammanställning ska kunna se vilka viktiga centrala verksamheter som bedrivs i respektive län och vid behov informera berörd länsstyrelse. Det kan röra sig om var i landet verksamhetens centrala funktioner finns, stödfunktioner av nationell betydelse m.m. Syftet med att berörd länsstyrelse ska ha kännedom om centralt viktig verksamhet placerad i länet är att ge länsstyrelsen en helhetsbild av länets verksamheter. Denna helhetsbild behövs även för att kunna ta fram underlag för eventuella prioriteringar och säkerställa behov av stöd för t.ex. el, vatten, avlopp och transporter, till en sådan verksamhet vid en kris. Den 23 juli 2009 skickade Socialstyrelsen och MSB ut en skrivelse 11 till länsstyrelserna och landstingens smittskyddsläkare. I skrivelsen fanns information om läkemedelsprioritering och fortsatt arbete kopplat till samhällsviktig verksamhet med anledning av pandemin med influensa A(H1N1) I skrivelsen konstaterades att om det inte räckte med planering och omprioritering för att upprätthålla kritiska funktioner i samhällsviktig verksamhet kunde förebyggande medicinering bli aktuell, och skulle då ges i form av antivirala läkemedel. Dessa skulle kunna tillhandahållas från landstingen och smittskyddsläkarna. Smittskyddsläkarna behövde därför information om vilka verksamheter det gällde. Socialstyrelsen och MSB bad länsstyrelserna om hjälp att ta fram och koordinera denna information. Socialstyrelsen och MSB skrev i samma skrivelse att underlaget som länsstyrelserna lämnade till smittskyddsläkarna skulle bygga på de uppgifter som de verksamhetsansvariga lämnade till länsstyrelserna. Arbetet skulle koncentreras till de verksamheter som länsstyrelserna hade bedömt som mest utsatta vid en pandemi. Socialstyrelsen och MSB poängterade att bara för att en samhällsviktig verksamhet hade identifierats av länsstyrelserna och underlag lämnats till smittskyddsläkarna så innebar inte detta automatiskt att tilldelning av antiviraler skulle komma att ske. En avvägning skulle hela tiden göras på central nivå där beslut skulle fattas om strategi och prioritet beroende på smittoläget i landet och samordningen inom EU. Den 18 augusti år 2009 gick MSB och Socialstyrelsen ut med en gemensam skrivelse 12 där de gav myndigheternas syn på hur samhällets funktionalitet skulle säkerställas under pandemin. I skrivelsen konstaterade myndigheterna att pandemin kunde komma att innebära en stor frånvaro av personal på arbetsplatserna, vilket i sin tur kunde medföra effekter på samhällets funktionalitet. Vidare förklarade myndigheterna att de hade enats om en strategi gällande samhällsviktiga verksamheter. Strategin formulerades som följer: 11 Socialstyrelsen Dnr 4545/ MSB Dnr Socialstyrelsens Dnr /

29 1. Företag, myndigheter, kommuner och andra organisationer har eget ansvar för att planera sin verksamhet vid en stor frånvaro av personal. De behöver identifiera vilken verksamhet som måste upprätthållas och planera för att det ska vara möjligt. 2. Vaccination av hela befolkningen ska ske med hög takt under hösten och vintern, vilket minskar smittspridningen generellt i samhället. Riskgrupper och sjukvårdspersonal vaccineras först. Alla tillgängliga resurser kommer att användas i vaccineringsarbetet som vårdcentraler, skolhälsovård, företagshälsovård med mera. 3. Om problem på grund av frånvaro uppstår hos samhällsviktiga verksamheter innan vaccineringen gett resultat och dessa inte går att lösa på annat sätt finns möjligheten att under begränsad tid, och med stor restriktivitet, ge vissa personalgrupper antivirala läkemedel i förebyggande syfte. Under den tid som en person intar läkemedlet skyddas denne från smitta. Syftet är att tillräckligt många bland personalen ska vara friska inom verksamhetens kritiska funktioner. 27

30 Metod Arbetet har omfattat en genomgång av pandemiplaneringen på olika nivåer i samhället, enkäter och intervjuer med företrädare för olika myndigheter och andra aktörer, en genomgång av utvärderingsrapporter som tagits fram av olika aktörer och en analys av slutsatser från dåvarande Krisberedskapsmyndighetens beroendeprojekt, myndigheternas risk- och sårbarhetsanalyser och förmågebedömningar samt lägesrapporter som lämnats in under pandemin. Det genomgångna materialet är mycket omfattande. Ett stort antal planeringsdokument och rekommendationer som har getts ut av Socialstyrelsen har gåtts igenom. Bedömningarna av vilka effekter som har uppstått under pandemin bygger till stor del på det enkät- och intervjumaterial som har insamlats. MSB gav under hösten 2010 ett uppdrag till Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) att analysera ett antal myndigheters och privata aktörers hantering av pandemin. Myndighetsurvalet omfattade myndigheter som omfattas av förordningen om krisberedskap och höjd beredskap (2006:942) Dessutom ingick två regionala polismyndigheter och två kommunala räddningstjänster. De privata aktörerna hämtades från de sektorer som ingick i analysen. Dessa sektorer var energiförsörjning, skydd och säkerhet, transporter samt information och kommunikation. Utöver de privata aktörerna tog man med ett antal statliga bolag från dessa sektorer 13. MSB har kompletterat detta material med intervjuer med fyra länsstyrelser och fyra kommuner. Vidare redovisade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i juni 2010 en utvärdering av hur landstingen hade klarat pandemin 14. Härutöver finns ett antal utvärderingsrapporter från enskilda landsting samt några konsultrapporter. 13 Hanteringen av influensan A(H1N1)på central nivå - En analys av pandemihanteringen hos ett urval av myndigheter, privata aktör och statliga bolag.. MSB Arbetet med Den Nya Influensan A(H1N1) Utvärdering. SKL

31 Resultat Pandemin fick inte de effekter som man befarade inledningsvis. Samhällseffekterna har i många avseenden varit begränsade eller obefintliga (även om belastningen på hälso- och sjukvården tidvis var hög). SKL konstaterar i sin utvärdering av vissa landsting, att arbetet med pandemin mer kom att handla om vaccinationsstrategier än om krishantering. Hanteringen av samhällsviktig verksamhet aktualiserades på olika sätt under pandemin. Denna fråga tas därför upp i det följande, även om den inte direkt nämns i uppdraget. Nationell, regional och lokal planering vid tidpunkten för pandemin Samtliga landsting hade vid tidpunkten för pandemins utbrott pandemi- eller epidemiplaner. Många landsting har dessutom tillämpat dessa planer i övningar. Så gott som samtliga planer har uppdaterats under de senaste åren. I en uppföljning av landstingens pandemiplanering som Socialstyrelsen genomförde år konstaterades dock att utvecklingsbehov fanns vad gäller samarbetet mellan slutenvården, primärvården och den kommunala vården, planeringen för att säkra resurser under en pandemi samt beredskapen vid smittskyddsenheterna. De utvärderingar av den senaste pandemin som har genomförts av ett antal landsting fokuserar nästan helt på genomförandet av vaccinationsarbetet. Förutsättningarna för detta arbete har varierat från landsting till landsting. Kommunernas medverkan i vaccinationsarbetet har också varierat en hel del. Det är därför svårt att dra generella slutsatser om erfarenheterna av vaccinationsarbetet, men mer information om landstingens arbete med massvacinationer återfinns i delrapporten Vaccinationskampanjen En analys av landstingens strategier under influensa A(H1N1) 2009 som utgör en del av regeringsuppdraget att utvärdera förberedelserna inför en influensapandemi och hanteringen av den nya influensan A (H1N1) Utvärderingen visar att de flesta myndigheter som omfattats av utvärderingen hade någon form av plan för att hantera en influensapandemi vid tidpunkten för pandemins utbrott. Drygt hälften av medverkande myndigheter hade specifika pandemiplaner. Av de privata aktörerna/statliga bolagen uppgav en majoritet att de hade någon form av plan då pandemin bröt ut 16. De flesta länsstyrelser och kommuner som omfattas av denna utvärdering hade någon form av planering inför en pandemisituation. I de flesta länsstyrelser och kommuner har planer och andra förberedelser utvecklats sedan utbrottet av influensa A(H1N1) Planerna upplevs ha stärkt förmågan 15 Uppföljning av landstingens pandemiplanering. Socialstyrelsen Hanteringen av influensan A(H1N1) på central nivå - En analys av pandemihanteringen hos ett urval av myndigheter, privata aktör och statliga bolag. MSB

32 att hantera pandemin och processen att ta fram planerna bidrog även till att bygga relevanta nätverk. Det finns dock indikationer på att många kommuner saknade pandemiplaner i inledningsskedet. I ett av länen uppgav en intervjuperson från Länsstyrelsen att: Vi har väldigt få kommuner två som hade aktuella pandemiplaner när det här hände. Vi drog igång ett febrilt arbete. Nu har de flesta pandemiplaner, kommunernas beredskap är nu definitivt bättre I ett annat län berättades att ingen eller enstaka kommuner i länet hade pandemiplaner. Detta till trots upplevde intervjupersonerna att det fanns en beredskap då det fanns krishanteringsplaner upprättade. Scenariot pandemi har även i stor utsträckning analyserats i risk- och sårbarhetsanalyser på lokal och regional nivå. Ansvar, roller, samverkan och samordning Under pandemin med influensa A(H1N1) 2009 aktiverades den Nationella pandemigruppen (NPG) som skapades av Socialstyrelsen Syftet med NPG är att främja samordning av åtgärder som planeras och genomförs för att bekämpa en pandemi. NPG ska också verka för en samordning av myndigheternas information och kommunikation i en pandemisituation. Den ger också de deltagande myndigheterna möjlighet att informera varandra om hur deras beredskap utvecklas innan en pandemi brutit ut och vilka åtgärder som de genomför och planerar under en pågående pandemi 17. I den utvärdering av NPG som har genomförts inom ramen för detta utvärderingsuppdrag noteras att gruppen under pandemin fungerade som ett effektivt forum för att lösa de samordningsutmaningar som ansvariga aktörer ställdes inför. I de fall där två eller flera organisationers ansvarsområden överlappade utgjorde NPG en del av lösningen. När samordningsproblem i samarbetet mellan medarbetare på lägre nivåer i organisationerna uppstod fungerade NPG som en sista instans dit frågan kunde hänskjutas. Att NPG som samverkansforum är en informell struktur dit olika organisationer vid behov kan bjudas in visade sig också fungera väl. Några utmaningar vad gäller förutsättningarna för samverkan har emellertid identifierats. Det förelåg en del smärre otydligheter kring rollfördelningen vad gäller förväntningar på och kännedom om övriga aktörer. När det kommer till avgränsningar av vilka frågor som platsar inom ramen för NPG var aktörerna något oense, framförallt kring huruvida NPG skulle diskutera och planera för värre samhälleliga konsekvenser av pandemin än de som man de facto stod inför. 18 Några av intervjupersonerna menar att MSB:s roll inom NPG var något otydlig, samt att MSB:s relation till Socialstyrelsen vad gäller samordningsuppdraget upplevdes som oklar. MSB var vid tidpunkten för pandemiutbrottet nästintill helt nystartad som myndighet, och intervjupersonerna från MSB menar därför att myndighetens roll i en pandemisituation av naturliga 17 Nationella Pandemiplanen. Socialstyrelsen 2009, 18 Utvärdering av Nationella Pandemigruppens arbete med influensa A(H1N1) 2009, Crismart

33 skäl inte var helt klar, vare sig i den egna organisationens alla delar eller bland övriga samarbetspartners. 19 En av målsättningarna som anges i den nationella pandemiplanen är att övriga organisationer inom NPG ska stödja Socialstyrelsen i deras samordning av pandemiarbetet. 20 Från MSB:s sida anser man att denna målsättning behöver ses över. Målsättningen formulerades 2005, fyra år innan MSB med det övergripande samordningsansvar som dess instruktion ger vid handen existerade. När planen togs fram existerade fortfarande Krisberedskapsmyndigheten, som i jämförelse med MSB rent generellt hade det mer begränsade uppdraget att förbereda innan och lära efter en kris, inte samordna under en pågående kris. 21 MSB anser att myndigheten har ett bredare samordningsansvar än Socialstyrelsen, som enbart har till uppdrag att samordna hälso- och sjukvårdssektorn. Av denna anledning anser man från MSB:s sida att målsättningen utifrån dagens förutsättningar är något missriktad och skulle behöva omformuleras så att det i planen tydliggörs att andra organisationer även ska bistå MSB i myndighetens samordningsroll. 22 De länsstyrelser som har intervjuats inom ramen för denna utvärdering har, på olika sätt, agerat i sin roll som geografiskt områdesansvarig och verkat för att nödvändig samverkan inom länet har skett kontinuerligt. Länsstyrelserna hade etablerade samverkansstrukturer, vilket gjorde att samverkan kunde upprättas tidigt. I flera län uppger länsstyrelserna och kommunerna att det finns goda nätverk mellan offentliga aktörer och att de är vana vid att arbeta tillsammans. Det framkommer dock att kontakterna med privata aktörer är betydligt svårare att upprätta. En intervjuperson på en länsstyrelse uttrycker sig som följer: Privat-offentlig samverkan, här finns jättemycket att göra för Länsstyrelsen. De känner inte till vad Länsstyrelsen gör vid en kris, de kan myndighetsrollen men inte samordningsuppdraget. Att man kan vara motor och driva nätverk och föra dialog med mera. De kommuner som har intervjuats har även de på olika sätt samverkat med berörda aktörer. Några kommuner uppgav att de hade önskat bättre samordning mellan länsstyrelsen och landstinget i informationsflödet om pandemin. Information från länsstyrelsen kom till kommunen adresserad till säkerhetssamordnare (eller motsvarande) och information från landstinget riktade sig till kommunens MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska). Det var inte alltid som denna information var samstämmig. Länsstyrelserna riktar också viss kritik mot samordningen mellan Socialstyrelsen och MSB. Kritiken grundar sig i att olika budskap har getts angående prioritering av samhällsviktiga verksamheter. Vissa länsstyrelser har uppfattningen att budskap om identifieringen och prioriteringen av samhällsviktiga verksamheter skiljde sig åt mellan myndigheterna. Man menar att Socialstyrelsen, en tid in i hanteringsfasen, gav budskapet om att en fördelning av antiviraler till samhällsviktiga verksamheter inte längre var aktuell. MSB fortsatte dock att 19 Utvärdering av Nationella Pandemigruppens arbete med influensa A(H1N1) 2009, Crismart Nationella Pandemiplanen. Socialstyrelsen Försvarsdepartementets förordning (2002:518) 22 Utvärdering av Nationella Pandemigruppens arbete med influensa A(H1N1) 2009, Crismart

34 planera för en eventuell tilldelning av antiviraler till samhällsviktiga verksamheter. En länsstyrelse uttryckte sig som följer: Vi upplevde att Socialstyrelsen och MSB inte kunde samordna sig i antiviralfrågan. Socialstyrelsen informerade landstinget att antiviralspåret inte längre var relevant men MSB fortsatte att planera för en eventuell tilldelning av antiviraler till samhällsviktiga verksamheter Flertalet av de centrala myndigheter som omfattas av denna utvärdering har upplevt stödet från MSB, Socialstyrelsen och länsstyrelserna före och under pandemin som i stort sett bra. Detta gäller även kommunikationen från ansvariga myndigheter till berörda aktörer. De flesta myndigheter ansåg att samverkan har varit tillräcklig under pandemin. Flera myndigheter uppgav dock att de anser att samverkan och samordning vid en pandemi behöver utvecklas. Ett område som har ådragit sig mycket kritik är hanteringen av samhällsviktig verksamhet. Kritiken kring arbetet med samhällsviktiga verksamheter kan sammanfattas i tre punkter: Definitionen av samhällsviktig verksamhet anses vara otydlig. Processen att identifiera samhällsviktiga verksamheter anses behöva klargöras. De juridiska möjligheterna att prioritera samhällsviktiga verksamheter under en pandemi anses behöva utredas. Under hanteringen av pandemin ställdes begreppet samhällsviktig verksamhet på sin spets. Den nuvarande definitionen av vad som ska betraktas som samhällsviktig verksamhet har av alla nivåer upplevts som otydlig och det har framförts önskemål om en tydligare definition samt en tydligare kommunikation från ansvariga myndigheter. Vad det gäller processen att identifiera och stödja samhällsviktiga verksamheter så identifierade MSB redan i regeringsuppdraget Fö2009/1632/SSK att det främst inom vissa försörjningsområden inte finns en självklar myndighet på central nivå som kan föra en dialog med privata aktörer inom området eller samverka med länsstyrelserna och MSB. Exempel på sådana områden är försörjningen med kontanter och läkemedel. Dessutom bör de centrala myndigheternas ansvar och de geografiskt områdesansvariga myndigheternas ansvar inom de olika verksamhetsområdena preciseras när det gäller vem som pekar ut samhällsviktig verksamhet 23. Utvärderingen bekräftar att det har varit problem med processen att identifiera samhällsviktiga verksamheter. En intervjuperson från en länsstyrelse uppger att: I identifieringsarbetet begränsade vi oss till verksamheter på regional nivå. De nationella aktörerna skulle inkomma från de centrala myndigheterna. Vi ställde sedan frågan till MSB om vilka aktörer som identifierats på nationell nivå, men vi fick aldrig något svar 23 MSB Dnr: