EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för utrikesfrågor FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET 2004 Utskottet för utrikesfrågor /2324(INI) FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om icke-spridning och framtiden för fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT) (2008/2324(INI)) Utskottet för utrikesfrågor Föredragande: Angelika Beer PR\ doc PE v02-00

2 PR_INI_art114 INNEHÅLL Sida FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET...3 MOTIVERING...7 FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION (B6-0421/2008)...14 PE v /15 PR\ doc

3 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET om icke-spridning och framtiden för fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT) (2008/2324(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Annemie Neyts-Uyttebroeck för ALDE-gruppen och Angelika Beer för Verts/ALE-gruppen, om icke-spridning och framtiden för fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT) (B6-0421/2008), med beaktande av den kommande konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget 2010, med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 26 februari , den 10 mars , den 17 november och den 14 mars om icke-spridning och nedrustning av kärnvapen, med beaktande av sin resolution av den 5 juni 2008 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och ESDP 5 särskilt punkt 26, som uttrycker parlamentets åsikt att 40-årsdagen för fördraget om ickespridning av kärnvapen (NPT) den 1 juli 2008 måste ses som ett tillfälle för EU att främja behovet av kärnvapennedrustning i sin strategi mot spridning av massförstörelsevapen, med hänvisning till de förberedande kommittéerna för den kommande konferensen för översyn av icke spridningsavtalet och parlamentet upprepar att detta innebär att de erkända kärnvapenmakterna behöver lägga fram nedrustningsinitiativ, att man gör Europa till en kärnvapenfri zon och att man ingår en global konvention om förbud mot kärnvapen, med beaktande av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, med beaktande av artikel VII i fördraget om icke-spridning av kärnvapen som fastställer att ingenting i detta fördrag påverkar rätten för en grupp av stater att sluta regionala avtal för att säkerställa fullständig frånvaro av kärnvapen inom deras respektive territorier, med beaktande av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar, fördraget om minskning av strategiska vapen (START I) som kommer att löpa ut 2009 och fördraget om minskning av strategiska offensiva vapen (SORT), med beaktande av rapporten om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin som antogs av Europeiska rådet den 11 december 2008, 1 EUT C 98 E, , s EUT C 320 E, , s EUT C 280 E, , s EUT C 301 E, , s Antagna texter, P6_TA(2008)0255. PR\ doc 3/15 PE v02-00

4 med beaktande av artikel och artikel 90 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Det är mycket oroväckande med bristen på framsteg när det gäller att uppnå konkreta målsättningar (såsom de 13 stegen 1 ) för att fullfölja de mål i fördraget om ickespridning av kärnvapen som man kommit överens om vid tidigare konferenser för översyn av icke-spridningsfördraget. Särskilt oroväckande är det med tanke på de hot som nu uppstår från en rad olika källor, inbegripet den ökande spridningen som går hand i hand med den ökande efterfrågan på, och tillgängligheten till kärnteknik, risken för att denna teknik och radioaktivt material hamnar i händerna på kriminella organisationer och terrorister samt motviljan hos de kärnvapenstater som har undertecknat ickespridningsfördraget att minska eller avskaffa sina kärnvapenarsenaler och att helt och hållet överge den militära doktrinen om kärnvapenavskräckning. B. De nya förslagen om nedrustning är mycket uppmuntrande, exempelvis de förslag som lades fram av Henry Kissinger, George P. Shultz, William J. Perry och Sam Nunn i januari 2007 och i januari Uppmuntrande är även kampanjer som Global Zero som bygger på argumentet att massförstörelsevapen inte hör hemma i en civiliserad värld och att en avgörande metod att förebygga spridning av kärnvapen och åstadkomma världsomfattande säkerhet är att konsekvent verka för ett totalförbud för, och avskaffande av kärnvapen. C. Dessa förslag har glädjande nog fått stöd från politiska och diplomatiska kretsar runtom i världen och väckt ett särskilt gensvar hos Helmut Schmidt, Richard von Weizsäcker, Egon Bahr och Hans-Dietrich Genscher 2 samt politiker i andra medlemsstater, särskilt i Storbritannien 3, D. Starkt uppmuntrande är i synnerhet den tillträdande presidenten Barack Obamas uttalanden där han understryker att Förenta staterna kommer att söka eftersträva en värld utan kärnvapen 4 och att man kommer att samarbeta med Ryssland för att ta amerikanska och ryska ballistiska missiler ur beredskap, och att Förenta staternas lager av kärnvapen och -material avsevärt kommer att minskas 5, E. Modellen för en kärnvapenkonvention (Model Nuclear Weapons Convention)som lades fram som ett arbetsdokument av Costa Rica och Malaysia vid det första sammanträdet för den förberedande kommittén för konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget och till FN:s generalförsamling välkomnas 7. F. Initiativet Hiroshima-Nagasaki-protokollet som presenterades av Borgmästare för fred vid den förberedande kommittén för den åttonde konferensen för översyn av icke-spridningsavtalet i Genève i maj 2008 och som redan stöds av över 500 företrädare 1 FN, 2000 Review Conference of the Parties to the Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons, NPT/CONF.2000/28 del I och II. 2 Helmut Schmidt, Richard von Weizsäcker, Egon Bahr och Hans-Dietrich Genscher: Toward a nuclear-free world: a German view, i International Herald Tribune den 9 januari Gordon Brown, tal vid Delhis handelskammare den 21 januari Arms Control Today 2008 Presidential Q&A: Barack Obama, 5 Kommentarer av senator Barack Obama: a New Beginning, Chicago, IL, den 2 oktober NPT/Conf.2010/PC.I/WP UN Doc A/62/650. PE v /15 PR\ doc

5 för olika städer som en logisk uppföljning på deras fem år långa vädjan om en kärnvapenfri värld från 2020, den så kallade Vision 2020, välkomnas också. G. Syftet både med modellen för en kärnvapenkonvention och med Hiroshima-Nagasaki-protokollet är att ta itu med alla aspekter av kärnvapennedrustning i avsikt att underlätta för signatärstaterna att uppfylla sina åtaganden enligt artikel VI i fördraget om icke-spridning av kärnvapen. H. Strävandet efter ett förbud och ett avskaffande av kärnvapen kommer att kräva ett djärvt politiskt ledarskap och många progressiva, stegvisa åtgärder som skulle underlättas av ett ramavtal såsom det som föreslås i modellen för en kärnvapenkonvention och som innefattar, förstärker, förbinder och bygger på de avtal, fördrag och organ som utgör de nuvarande icke-spridnings- och nedrustningsinstrumenten inklusive, bland annat, fördraget om icke-spridning av kärnvapen, fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar och Internationella atomenergiorganet. I. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon höll ett tal i New York på FN-dagen den 24 oktober 2008, där han presenterade sin fempunktsplan för kärnvapennedrustning som omfattade en uppmaning till ett genomförande av icke-spridningsfördraget genom förhandlingar om en serie av avtal eller en kärnvapenkonvention, och som betonade den modell för en kärnvapenkonvention som han tidigare låtit sända ut som en bra utgångspunkt. J. Det franska ordförandeskapet sände en skrivelse om nedrustningsfrågor daterad den 5 december 2008 till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. K. Javier Solana, EU:s höge representant för GUSP, höll ett tal den 9 december 2008 vid konferensen Peace and Disarmament: A World without Nuclear Weapons där han välkomnade att frågan om kärnvapennedrustning återigen har hamnat överst på den internationella dagordningen. L. Över 100 ledamöter av Europaparlamentet har undertecknat dokumentet Endorsement of the Nuclear Weapons Convention (Stöd till kärnvapenkonventionen) en framställning som initierades av PNND, det globala parlamentariska nätverket för kärnvapennedrustning, och som togs upp av Europaparlamentets PNND-sektion i juli 2008 i samband med högtidlighållandet av 40-årsdagen av fördraget om icke-spridning av kärnvapen. 1. Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet: a) Rådet uppmanas att se över och uppdatera rådets gemensamma ståndpunkt 2005/329/GUSP av den 25 april 2005 om 2005 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen 1, för att förbereda för ett framgångsrikt resultat av konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget EUT L 106, , s. 32. PR\ doc 5/15 PE v02-00

6 b) Rådet uppmanas att i sin gemensamma ståndpunkt inför konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget 2010 stödja modellen för en kärnvapenkonvention och Hiroshima-Nagasaki-protokollet så att regeringarna i alla medlemsstater kan verka för att de antas under förhandlingarna. c) Rådet uppmanas att införliva Hiroshima-Nagasaki-protokollet och modellen för en kärnvapenkonvention i en reviderad europeisk strategi mot spridning av massförstörelsevapen. d) Rådet uppmanas att fördjupa sin dialog med den nya amerikanska regeringen och alla kärnvapenmakter för att få till stånd en gemensam dagordning med målet att skapa en kärnvapenfri värld. Rådet uppmanas vidare att i synnerhet stödja Förenta staternas och Rysslands åtgärder att avsevärt minska sina kärnvapenlager i enlighet med START I- och SORT-fördragen. Rådet uppmanas dessutom att påskynda en ratificering av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar. e) Rådet uppmanas att vid konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget 2010 utveckla strategier för att nå en överenskommelse om ett fördrag som stoppar produktionen av klyvbara material avsedda för vapen på ett sätt som inte är diskriminerande. Med det menas att det fördrag som förhandlas fram ska kräva att inte bara stater som inte har kärnvapen eller stater som för närvarande inte omfattas av icke-spridningsfördraget, utan även de fem medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, som alla har kärnvapen, avstår från produktion av klyvbara material för vapen samt avvecklar alla sina befintliga anläggningar som producerar klyvbara material för vapen. f) Rådet uppmanas att etablera en konstruktiv dialog med alla länder inom det europeiska territoriet som har tillgång till kärnvapen och också med NATO i syfte att göra den europeiska kontinenten till en kärnvapenfri zon, i enlighet med artikel VII i fördraget om icke-spridning av kärnvapen i god tid före år Europaparlamentet förbinder sig att överlämna modellen för en kärnvapenkonvention till de nationella parlamenten i medlemsstaterna i syfte att främja förhandlingar, öka medvetenheten bland allmänheten, fastställa åtgärder för kärnvapennedrustning och ange nationella åtgärder som skulle kunna vidtas för att stödja och genomföra detta avtal. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen, Förenta nationernas generalsekreterare, ordföranden för konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget 2010, medlemsstaternas parlament, det globala parlamentariska nätverket för kärnvapennedrustning (PNND) samt till Borgmästare för fred. PE v /15 PR\ doc

7 MOTIVERING Rådets rekommendation om icke-spridning och framtiden för fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT). Under flera år har Europaparlamentet spelat en ledande roll i främjandet av en sträng kontroll av vapen som betraktas som ytterligt skadliga eller som utan åtskillnad påverkar militär personal och civilister. Därför har parlamentet gett sitt stöd till internationella fördrag såsom FN:s handlingsprogram för kampen mot olaglig användning av handeldvapen och lätta vapen (SALW) och globala fördrag för förbud av antipersonella minor, multipelbomber, kemiska vapen och biologiska vapen. När det gäller kärnvapen har Europaparlamentet systematiskt antagit resolutioner vid varje konferens för översyn av icke-spridningsfördraget sedan fördraget om icke-spridning av kärnvapen trädde i kraft 1970, liksom vid många av den förberedande kommitténs sammanträden. Samtliga dessa resolutioner har varit inriktade på att stärka fördraget om icke-spridning av kärnvapen och dess genomförande, samt ge rekommendationer till Europeiska rådet och medlemsstaterna. I denna kommentar förklaras kortfattat huvuddragen i fördraget om icke-spridning av kärnvapen och de blandade resultaten av konferenserna för översyn av icke-spridningsfördraget 2000 och Föredraganden ger en översikt av huvudfrågorna på dagordningen för 2010 års översynskonferens och betonar att det finns ett nytt internationellt klimat som gynnar diplomatiska förhandlingar om kärnvapennedrustning. I kommentaren ges sedan en översikt av innehållet i och bakgrunden till två centrala förslag: kärnvapenkonventionen och Hiroshima-Nagasaki-protokollet. Föredraganden anför skäl till att Europeiska unionen och parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen endast genom att anta både kärnvapenkonventionen och Hiroshima-Nagasaki-protokollet kan se till att översynskonferensen 2010 blir framgångsrik. Fördraget om icke-spridning av kärnvapen och dess utmaningar Fördraget om icke-spridning av kärnvapen består i huvudsak av en grundläggande uppgörelse mellan de kärnvapenfria staterna, som enas om att inte skaffa sig kärnvapen och godta skyddsåtgärder för sina kärnanläggningar, samt kärnvapenstaterna, som enas om att föra förhandlingar i riktning mot kärnvapennedrustning. Även om fördraget om icke-spridning av kärnvapen har varit förhållandevis framgångsrikt i att förhindra utbredd spridning av kärnvapen, har man genom fördraget inte lyckats se till att kärnvapenstaterna verkställer sin skyldighet att inleda förhandlingar om kärnvapennedrustning, i enlighet med artikel VI i detta fördrag. Även om kärnvapenstaterna efter det kalla kriget har vidtagit åtgärder för att minska sina kärnvapenarsenaler har vissa kärnvapenstater dessutom också börjat modernisera sina kärnvapen eller överväger att inleda en modernisering. 1 Vissa kärnvapenstater har anammat 1 Till exempel föreslog förvarsminister Robert Gates i oktober 2008 att Förenta staterna moderniserar sitt lager av kärnvapen (den 29 oktober 2008, Gates nuclear warning, Los Angeles Times. s. A-8). Det ursprungliga talet: Robert Gates: Nuclear Weapons and Deterrence in the 21st century, Carnegie Endowment for international peace (den 28 oktober 2008). PR\ doc 7/15 PE v02-00

8 doktrinen om kärnvapenavskräckning, som omfattar användningen av förebyggande anfall mot stater som inte har kärnvapen. 1 Att inte kärnvapenstaterna gör några framsteg i att uppfylla sina skyldigheter när det gäller kärnvapennedrustning hotar fördraget, och om man inte tar itu med problemet kan det hända att vissa stater drar sig ur fördraget och utvecklar kärnvapenkapacitet. Sedan fördraget trädde i kraft har Indien, Israel och Pakistan inte undertecknat eller ratificerat det och har utvecklat kärnvapen. Indien och Pakistan hävdar att fördraget om icke-spridning av kärnvapen är diskriminerande eftersom man där förbjuder alla fördragsstater utom P5 (dvs. Kina, Frankrike, Ryssland, Förenade kungariket och Förenta staterna) att besitta kärnvapen, och kräver att alla fördragsstater utom P5 ska godta skyddsåtgärder för sina kärnanläggningar. Nordkorea ratificerade fördraget men drog sig ur Iran utvecklar resurser för anrikning av uran som skulle kunna ge landet kärnvapenkapacitet om den iranska regeringen beslutar att lämna icke-spridningsfördraget och dagens överenskomna skyddsåtgärder för sina kärnanläggningar. Indien, Pakistan och Nordkorea stöder samtliga ett fullständigt och icke diskriminerande program för att avskaffa kärnvapen genom en kärnvapenkonvention. Det är måhända förståeligt att supermakternas konflikt under kalla kriget hindrade framsteg när det gäller nedrustningsskyldigheten i icke-spridningsfördraget. Omedelbart efter kalla krigets slut tycktes det finnas nya möjligheter till nedrustning. Vid konferenserna för översyn av icke-spridningsfördraget 1995 och 2000 gjordes också betydande diplomatiska framsteg. År 1995 kom parterna i fördraget överens om att på obestämd tid förlänga fördraget utöver de första 25 åren, och åtog sig som huvudvillkor att ingå ett fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar senast 1996, att inleda förhandlingar om ett fördrag för kontroll av klyvbart material och att fortskrida med en fullständig kärnvapennedrustning. Staterna antog också en resolution i vilken de efterlyste en kärnvapenfri zon i Mellanöstern och enades om att stärka processen för översyn av icke-spridningsfördraget. År 2000 enades parterna i fördraget samstämmigt om att instifta 13 praktiska steg för systematiska och progressiva insatser för att genomföra artikel VI i fördraget, där parterna åtar sig att nedrusta. Dessa steg innebär i korthet att kärnvapenstaterna entydigt åtar sig att slutföra det fullständiga avskaffandet av sina kärnvapenarsenaler, att de kommer överens om konkreta åtgärder för att ytterligare minska kärnvapensystemens stridsberedskap, att samtliga kärnvapenstater vidtar åtgärder för kärnvapennedrustning som främjar den internationella stabiliteten, att nedrustningen inte går att återkalla, och att man utvecklar den kontrollförmåga som kommer att behövas för att se till att nedrustningsavtalen följs, allt i syfte att uppnå och upprätthålla en kärnvapenfri värld. Få eller inga framsteg har dock gjorts i genomförandet av de steg som man kom överens om Vid konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget 2005 hade fördragsstaterna svårt att sätta samman en gemensam dagordning och lyckades inte komma överens om något slutdokument, främst på grund av att kärnvapenstaterna och de kärnvapenfria staterna inte kunde enas. De förra betonade vikten av att stärka icke-spridningsinsatserna och inrikta sig på faktiska och misstänkta konkreta fall där den fördragsenliga skyldigheten om 1 Ibid. George Perkovich och James N. Acton (den 1 mars 2008). Chapter one: Establishing the Political Conditions to Enhance the Feasibility of Abolishing Nuclear Weapons, Adelphi Papers, volym 48, Routledge (se till exempel s för frågan om förebyggande användning av kärnvapenanfall). David S. Yost, France s new nuclear doctrine, International Affairs, volym 82, nr 4. PE v /15 PR\ doc

9 icke-spridning inte följs. De senare betonade vikten av att nedrustningsskyldigheten följs och genomförs. Händelser utanför utvärderingsprocessen förhindrade också framsteg: invasionen av Irak 2003, som leddes av Förenta staterna och Förenade kungariket och startades under det föregivna skälet att Irak hade kärnvapen, att man inte lyckades få till stånd ett ikraftträdande av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar, att Förenta staterna drog sig ur ABM-avtalet, och att staterna inte lyckades inleda förhandlingar om ett fördrag om förbud av tillverkning av klyvbart material för kärnvapen. Sedan konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget 2005 har oron för spridning ökat genom Nordkoreas beslut att inleda kärnvapenprov, Irans påstådda avsikt att utveckla ett förbättrat program för anrikning av uran, uttalanden av ett antal andra stater (särskilt i Mellanöstern) om deras planer att inleda civila kärnenergiprogram, och kärnvapenstaternas fortsatta motstånd mot att genomföra sina skyldigheter i fråga om kärnvapennedrustning. Arbetet inför konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget 2010: Vad står på dagordningen? Nästa konferens för översyn av icke-spridningsfördraget kommer att äga rum i New York i april maj Sammanträden för den förberedande kommittén, som är öppna för alla parter i fördraget, hölls 2007 och Det tredje och sista sammanträdet för den förberedande kommittén före konferensen kommer att äga rum i New York den 4 15 maj De frågor som för närvarande diskuteras i översynsprocessen handlar om att genomföra åtagandena om kärnvapennedrustning från 1995 och 2000, att verkställa 1995 års resolution om Mellanöstern, att få till stånd ett ikraftträdande av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar, att inleda förhandlingar om ett fördrag om klyvbart material, det faktum att kärnvapenstaterna kvalitativt och kvantitativt förbättrar sina kärnvapenarsenaler, fördragets universalitet, att kärnvapen inte ska användas mot kärnvapenfria stater, att man upprättar ytterligare kärnvapenfria zoner, att Natoländerna ingår avtal om att dela kärnvapenteknik, att man inleder förhandlingar om en kärnvapenkonvention och det praktiskt förberedande arbetet till stöd för sådana förhandlingar, Nordkoreas, Irans och Syriens kärnvapenprogram, PR\ doc 9/15 PE v02-00

10 att inrätta en rapporteringsmekanism för kärnvapennedrustning, att inrätta ett permanent sekretariat knutet till icke-spridningsfördraget. Den förberedande kommittén 2009 kommer att vara det första sammanträdet om icke-spridningsfördraget med Förenta staternas nya regering, vilket kommer att följa på en ny våg av allmänt politiskt stöd för en kärnvapenfri värld inklusive visionära uttalanden från högt uppsatta tidigare befattningshavare i kärnvapenstaterna, parlamentsledamöter av samtliga politiska schatteringar, ledare inom det civila samhället, nobelpristagare och borgmästare. I uttalandena betonas också vikten av att ratificera fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar, fördraget om minskning av strategiska vapen (START I), som löper ut 2009, samt fördraget om minskning av strategiska offensiva vapen (SORT). Det finns därför goda förutsättningar för att ett program för fullständig kärnvapennedrustning kan få stöd vid den förberedande kommitténs sammanträde 2009 och bli bestämt vid konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget Programmet bör vara inriktat på att uppnå en kärnvapenfri värld genom en kärnvapenkonvention i form av ett övergripande fördrag eller en serie avtal. Europaparlamentet har redan vid många tillfällen uttalat sitt stöd för behovet av kärnvapennedrustning, särskilt i samband med den förberedande kommitténs sammanträden inför 2010 års konferens för översyn av icke-spridningsfördraget. 1 Dessutom slog parlamentet i sin resolution av den 9 mars 2005 fast att EU bör stödja upprättandet av modellen för en kärnvapenkonvention. 2 Parlamentet har också stött nedrustningsinitiativ av den internationella borgmästarkampanjen. I sin resolution av den 10 mars 2005 upprepar parlamentet sitt stöd för den internationella borgmästarkampanjen för kärnvapennedrustning som startades av Hiroshimas och Nagasakis borgmästare, och rekommenderar det internationella samfundet att ingående ta till sig kampanjens Project Vision 2020 som efterlyser en tidsplan för avveckling av alla kärnvapen. 3 Vad är kärnvapenkonventionen och hur uppstod den? En kärnvapenkonvention är ett föreslaget internationellt fördrag genom vilket man skulle förbjuda utveckling, provning, tillverkning, lagring, förflyttning, användning och hot om användning av kärnvapen, samt se till att de förstörs. Den skulle till formen likna befintliga konventioner för förbud av andra vapenkategorier, såsom biologiska vapen, kemiska vapen, antipersonella minor och multipelbomber. Genom modellkonventionen 4 skulle länder med kärnvapen bli tvungna att stegvis avveckla dem, vilket skulle omfatta att ta dem ur beredskapstillstånd, upphäva utplacering, avlägsna 1 Antagna texter, P6_TA(2008) I resolutionen av den 9 mars 2005 (punkt 10) uppmanar [Europaparlamentet] EU att arbeta hårt för att införa det modellavtal om kärnvapen som redan lagts fram inför FN och som kan leda till inrättandet av åtgärdsramar i en rättsligt bindande nedrustningsprocess. 3 Europaparlamentets resolution om konferensen för översyn av icke-spridningsavtalet 2005 kärnvapen i Nordkorea och Iran, P6_TA(2005)0075, punkt NPT/Conf.2010/P.CI/WP17. PE v /15 PR\ doc

11 stridsspetsar från transportfordon, försätta stridsspetsarna ur stridbart skick genom att avlägsna den explosiva kärnan, och ge FN kontroll över klyvbart material. Genom konventionen skulle kärnvapen inte bara göras olagliga utan tillverkningen av klyvbart material för kärnvapen, det vill säga höganrikat uran och separerat plutonium, skulle därigenom också förbjudas. Genom konventionen skulle man inrätta en byrå för att se till att länderna följer fördragets villkor. Detta organ skulle ta emot framstegsrapporter från kärnvapenstaterna, genomföra inspektioner av vapenanläggningar, inhämta information genom satellitfotografering och fjärrsensorer, och övervaka produktionen och förflyttningen av material lämpligt för tillverkning av kärnvapen. Bakgrunden till kärnvapenkonventionen Varje år sedan 1996 har FN:s generalförsamling utfärdat en resolution där den uppmanar alla länder att omedelbart uppfylla sin nedrustningsskyldighet genom att inleda multilaterala förhandlingar för att snarast ingå en kärnvapenkonvention, som det beskrevs i ett rådgivande yttrande av Internationella domstolen från År 2007 röstade 127 länder för resolutionen, innefattande fyra länder med kärnvapen: Kina, Indien, Pakistan och Nordkorea. År 1997 utarbetade en expertgrupp inom juridik, vetenskap, nedrustning och diplomati en modell för kärnvapenkonvention, som Costa Rica lämnade in till FN:s generalsekreterare som diskussionsunderlag. År 2000 lämnade Costa Ricas och Malaysias regeringar in ett arbetsdokument 1 till konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget, där de efterlyste förhandlingar om en kärnvapenkonvention som det mest ändamålsenliga sättet att genomföra nedrustningen i enlighet med icke-spridningsfördraget och se till att fördraget omfattar alla (med tanke på att Indien och Pakistan stöder en kärnvapenkonvention men inte icke-spridningsfördraget i dess nuvarande godtyckliga form). Modellen för en kärnvapenkonvention utarbetades för att bistå sådana förhandlingar. En uppdaterad version av modellen för en kärnvapenkonvention lades fram 2007 vid den förberedande kommitténs första sammanträde inför konferensen för översyn mellan parterna i icke-spridningsfördraget 2010 (Wien, den 30 april till den 11 maj 2007). Vid det tillfället lämnade Costa Rica återigen in ett arbetsdokument i vilket man tar hänsyn till och upprepar uppmaningarna från de föregående arbetsdokumenten. 2 I arbetsdokumentet uppmanas konkret fördragsstaterna att inleda multilaterala förhandlingar för att ingå en kärnvapenkonvention och uppmana de stater som inte har anslutit sig till fördraget om icke-spridning av kärnvapen att delta i sådana förhandlingar. 3 För att bistå denna process uppmanas också fördragsstaterna i arbetsdokumentet att förbereda en kärnvapenkonvention genom att ytterligare överväga de rättsliga, tekniska och politiska inslag som är nödvändiga för en kärnvapenkonvention eller en uppsättning instrument. 4 1 NPT/Conf.2000/MC.I/SB.1/WP.4, den 8 maj 2000, 2000 års konferens för översyn mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen: Follow up to the advisory opinion of the International Court of Justice on the Legality of the Threat or Use of Nuclear Weapons (arbetsdokument inlämnat av Malaysia och Costa Rica). 2 NPT/Conf.2010/PCI/WP Ibid, punkt 5.B. 4 Ibid, punkt 5.C. PR\ doc 11/15 PE v02-00

12 I arbetsdokumentet medges att en fullständig kärnvapennedrustning är en komplex process som kräver ett antal steg och mekanismer för att kunna slutföras. Man föreslår därför en strategi som kombinerar en stegvis process med en övergripande process. Enligt författarna är det avgörande att rikta den internationella uppmärksamheten på konkreta steg i riktning mot kärnvapennedrustning, vilka går att fullgöra på kort sikt. Det är också viktigt att betänka vad man behöver för att åstadkomma en övergripande ordning för kärnvapennedrustning, i syfte att bilda sig en uppfattning om det slutliga målet för nedrustningens enskilda steg. Vid ett evenemang i FN som organiserades av East-West Institute den 24 oktober 2008, uttalade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon sitt stöd för en kärnvapenkonvention som ett första steg i en fempunktsplan för kärnvapennedrustning. Han anförde att fördragsstaterna skulle kunna överväga att förhandla fram en kärnvapenkonvention som understöds av ett starkt kontrollsystem, något som FN länge har verkat för, och anförde vidare att han på begäran av Costa Rica och Malaysia hade skickat runt ett konventionsförslag till samtliga FN:s medlemsstater, som en god utgångspunkt. Vad är Hiroshima-Nagasaki-protokollet och på vilket sätt är det förknippat med förslaget till en kärnvapenkonvention? Hiroshima-Nagasaki-protokollet, som presenterades av Borgmästare för fred vid den andra förberedande kommittén i maj 2008, har tre huvudmål: för det första att uppmana och se till att parterna i icke-spridningsfördraget vid översynskonferensen 2010 tar ansvar för att inleda förhandlingar om en kärnvapenkonvention; för det andra att efterlysa ett genomförande av tidigare överenskomna resultat i fråga om kärnvapennedrustning; för det tredje att fastställa åtgärder som parterna kan enas om redan innan förhandlingarna inleds eller genomförs. Kort sagt är Hiroshima-Nagasaki-protokollet inriktat på skyndsamma diplomatiska insatser för att genomföra tidigare och nya nedrustningsförslag. Hiroshima-Nagasaki-protokollet består av tre artiklar: I artikel I uppmanas stater med kärnvapenprogram att skyndsamt vidta åtgärder till låg eller ingen kostnad, vilka dock ska demonstrera deras fasta föresats att avveckla kärnvapnen. Program för nyförvärv och förberedelse för användning ska stoppas. Som en försiktighetsåtgärd ska alla kärnvapen och material som kan användas till kärnvapen placeras i tryggt och säkert förvar. I artikel II ger man klartecken för förhandlingar om en kärnvapenkonvention med tydliga riktmärken, för att konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget 2015 ska kunna bedöma de framsteg som gjorts i riktning mot att uppnå en kärnvapenfri värld I artikel III understryker man att protokollet bygger på fördraget om icke-spridning av kärnvapen och inte på något sätt minskar fördragsstaternas skyldigheter enligt fördraget. Protokollet, som kommer att läggas fram vid det tredje sammanträdet för den förberedande kommittén, är avsett att antas vid översynskonferensen 2010, antingen som ett självständigt protokoll eller som en ändring av fördraget. När det väl är antaget kommer parterna att vara tvungna att omedelbart inleda förhandlingar och utan avbrott slutföra dem. PE v /15 PR\ doc

13 I protokollet efterlyser man inrättandet av ett sekretariat för att underlätta förhandlingarna. Det slås inte fast exakt när förhandlingarna ska vara avslutade, men riktmärken anges för genomförandet av konkreta delar av kärnvapennedrustningen: det ska vara bekräftat att nyförvärv och offensiva utplaceringar har upphört 2015, och kärnvapen med tillhörande infrastruktur och materiellager ska ha avvecklats Underförstått måste förhandlingarna slutföras före det första riktmärket, om andra relevanta riktmärken ska kunna bifogas senast Borgmästare för fred valde år 2020 eftersom befintliga anläggningar för demontering av kärnvapen skulle kunna slutföra arbetet med att oskadliggöra kärnvapnen om de bara fortsätter att arbeta i samma takt som de har hållit sedan kalla krigets slut (1991). Protokollets inställning är att kärnvapenstaterna är skyldiga de kärnvapenfria staterna att sluta utnyttja sitt egenmäktiga överläge enligt icke-spridningsfördraget, genom att införa ett ömsesidigt rustningsstopp för nya kärnvapen. I protokollet efterlyser man också att kärnvapen och vapenklassat kärnmaterial placeras i tryggt och säkert förvar så fort som möjligt. Det är även viktigt att kärnvapenstaterna och organisationer (som Nato) offentligt tillkännager att de inte kommer att använda sina kärnvapen som svar på möjliga anfall med konventionella vapen. PR\ doc 13/15 PE v02-00

14 FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION (B6-0421/2008) i enlighet med artikel i arbetsordningen från Annemie Neyts-Uyttebroeck, för ALDE-gruppen och Angelika Beer, för Verts/ALE-gruppen om icke-spridning och framtiden för fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT) Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1540 (2004) och 1673 (2006) om icke-spridning av massförstörelsevapen, med beaktande av genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin, och särskilt genomförandet av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, med beaktande av sina tidigare resolutioner om fördraget om icke-spridning av kärnvapen, med beaktande av artikel i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Inom Europeiska unionen råder enighet om att blåsa nytt liv i och stärka icke-spridningsfördraget under perioden fram till den kommande konferensen för översyn av fördraget B. Med tanke på den ökade risken för en urholkning av icke-spridningsavtalet är det av avgörande betydelse att det åter råder internationell enighet kring att det är bråttom med kärnvapennedrustning. 1. Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet: a) Rådet uppmanas att aktivt delta i och bidra till arbetet med att förbereda konferensen för översyn av icke-spridningsfördraget b) Rådet uppmanas att ta fram en strategi om hur icke-spridningsfördraget ska stärkas, i nära samarbete med partner utanför EU inom Nato. c) Rådet uppmanas att ta initiativ till upprättandet av en kärnvapenkonvention som omfattar och förstärker de befintliga icke-spridnings- och nedrustningsinstrumenten, inklusive icke-spridningsfördraget, fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar och Internationella atomenergiorganet, samt förslag till ett fördrag om förbud mot framställning av klyvbart material för kärnvapen samt kontinentala/regionala fördrag om kärnvapenfria zoner. PE v /15 PR\ doc

15 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen och till medlemsstaterna, Förenta nationerna samt till parlamenten i de stater som är parter i fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT). PR\ doc 15/15 PE v02-00