Musik& hälsa. MENTORSKAP OCH MINNEN Unga Musik i Syd Utvecklingscentrum MUSIK I VÅRDEN: Slutrapport Ansvarig: Annika Johansson

Transkript

1 Musik& hälsa FOTO John Nordh/Lokaltidningen MUSIK I VÅRDEN: MENTORSKAP OCH MINNEN Unga Musik i Syd Utvecklingscentrum Ansvarig: Annika Johansson Slutrapport

2 INNEHÅLL Sammanfattning 3 Bakgrund 3 Projektledare 3 Projektbeskrivning 3 Syfte 4 Målgrupp 4 Huvudman 4 Samverkanspartner 4 Anlitade musiker 4 Projektorganisation 4 Seminarium 5 Förankringsarbete 5 Gitte Pålssons mentorskap 6 Mentorskaps- och musikerbesök 7 Barnföreställningar inom äldrevården? 8 Bemötande och reaktioner 9 Andra lärdomar och erfarenheter 10 2

3 SAMMANFATTNING I november 2013 beviljades Unga Musik i Syd Utvecklingscentrum kr av Region Skåne för att prova tre barnproduktioner inom äldreomsorgen. Projektet bygger vidare på en idé man tens, som Unga Musik i Syd har, utveckla och stärka musikutbudet inom äldreomsorgen. Metoden man ville testa var att genom mentorskap introducera nya musiker i äldrevården. varför man i ett inledande och ett avslutande seminarium, samlat alla projektdeltagarna och nyckelpersoner inom Musik i Syds nätverk, Kristianstads kommun och Region Skåne för erfarenhetsutbyten och inspiration. För mentorskapet i projektet stod musikern och musikterapeuten Gitte Pålsson, vars roll har varit att stötta och vägleda musikerna, men också att engagera och utbilda vårdpersonalen. Inom projektet testade man även konceptet husmusiker som ett sätt att få in mer levande musik inom äldrevården. musikupplevelser och musiklyssnande, såväl aktiverande folk- och spelmansmusik, med stor igenkänningsfaktor, som mer stillsamma och främmande klanger. Att paketera dessa program i föreställningar på samma sätt som man gör inom barnomsorgen, tror inte musikerna på. I stället bör man lägga större vikt vid relationen musiker publik och på musiken i sig, genom att t. ex. presentera olika musikpaket, och om de ämnar aktivera, lugna eller både och. Mentorn och Husmusikern är eventuellt två roller som man, i ett fortsatt utvecklingsarbete, skulle kunna kombinera i en person, en konferencier som etablerar en tätare och mer personlig kontakt med äldreboendet, och hjälper till att introducera andra musiker. Kommentarer från såväl personal som musiker visar att båda sidor varit väldigt nöjda med projektet, om än intresset från personalens sida bitvis sviktat. Man har också insett hur viktigt det är att inte bara få med sig hela personalstyrkan, så även enhets- och verksamhetschef, då det i slutändan är deras agenda som bestämmer hur kulturinslag av sådana här slag ska tas emot och prioriteras. BAKGRUND Unga Musik i Syd Utvecklingscentrum ansökte hos Region Skåne i november 2013 om utvecklingsbidrag för projektet Musik i vården: Om hur man kan omvandla Skapande skola-/förskoleprogram till program för äldre genom mentorskap och minnen och beviljades kr. Projektet startade i februari 2014 och avslutades Projektledare Annika Johansson i samarbete med Laif Carr och Katarina Nilsson-Bremer Projektbeskrivning Ansökan har utgått från erfarenheter som Unga Musik i Syd fått bl. a. genom projektet Gammal möter ung, där femåringar från kommunala förskolor och äldre inom äldreomsorgen i Osby, möts i musik. I projektet har man inte bara sett tydliga kopplingar mellan barn- och äldreomsorg, utan också gemensamma behov av, och liknande krav på, musiker och musikpro- i Syd har, utveckla och stärka musikutbudet inom äldreomsorgen i Skåne. Med projektet Musik i vården: Mentorskap och minnen ville man, som ett första steg, prova att anpassa tre uppskattade musikprogram för barn och unga, till äldre och personal inom äldreomsorgen. Musikerna bakom de tre programmen är rutinerade multiinstrumentalister, vana vid att uppträda för barn och familjer, men har endast liten eller ingen erfarenhet alls av att spela för äldre. Går det att introducera dem i äldrevården ändå? Metoden man ville undersöka var att koppla på en mer rutinerad musiker och musikterapeut, som mentor, som å ena sidan kunde vägleda och stödja musikerna, å andra sidan informera och inspirera personalen. Att personalens engagemang och intresse är en kritisk framgångsfaktor, vet man sedan tidigare. Utan dem stannar musikerbesöken vid underhållning och de mer långtgående positiva effekter, som man vet att musik också kan bidra till, uteblir. 3

4 Syfte en resurs inom äldrevården. Prova att med mentorskap som metod omvandla program, så att de kan presenteras både för barn och äldre. 2 Målgrupp Vårdtagare och personal på äldreboenden i Skåne. Huvudman Projektets huvudman, Unga Musik i Syd Utvecklingscentrum, är en del av Unga Musik i Syd och Kulturkvarteret Kristianstad. Härifrån driver man regionala utvecklingsprojekt med stöd av Kristianstads kommun, Region Skåne och Kulturrådet. Inom Utvecklingscentrum utvecklar Unga Musik i Syd, i samarbete med andra kulturaktörer, frilansare och forskare, nya program och metoder som ska berika och stärka barn och ungas möten med den levande musiken. Man vill också fördjupa, undersöka och få fram argument för vilka effekter kulturen kan ge i förskola och skola. Verksamheten startade 2010 med projektet Vi slår på trummor inte på varann! och står idag bakom ett tiotal utvecklingsprojekt och fortbildningsprogram. Från 2014 är Musik och hälsa ett särskilt fokusområde, där man dels utvecklar musikprogram för både barn och äldre, i projekt som Gammal möter ung, dels medverkar till att utveckla musikutbudet inom äldreomsorgen, i projekt som Musik i vården: Mentorskap och minnen 2014 och Utbudsdag inom vården Samverkanspartner Gitte Pålsson Musik & Scenproduktion, Svängrum, frilansmusikerna Erik Ask-Upmark och Jonas Åkerlund. Äldreboendena: Munkaljungbygården i Ängelholm, Solgården i Svedala och Skogsgläntan i Höör. Oberoende observatör: Jenny Bengtsson vid BPSDregistret/Minneskliniken i Malmö. Dokumentation: Maya Text & Translation. Anlitade musiker Sammanlagt tio musiker, vana att spela för barn och unga, anlitades inom projektet. Därav är sju anställda inom Musik i Syd: Laif Carr och Ensemble Mare Balticums (hädanefter EMB) sex fast anställda musiker: Ute Goedecke, Per Mattsson, Fredrik Persson, Tommy Johansson, Dario Losciale och Stefan Wikström. Att företrädelsevis utnyttja egna resurser är ett sätt att kunna erbjuda hög kvalitet till ett så lågt pris som möjligt, vilket dagens begränsade kulturbudgetar inom vården kräver. Därtill anlitade man två frilansare: Jonas Åkerlund och Erik Ask-Upmark, som med Spelman på besök, ingår i Musik i Syds Skapande skolautbud. PROJEKTORGANISATION Arbetet startades upp i februari Tre äldreboenden, vars verksamhetschefer och/eller aktivitetssamordnare var intresserade av att delta i projektet, valdes ut i kommunerna Svedala, Höör och Ängelholm. En styrgrupp med tre projektledare, en för vardera äldreboende/kommun, bildades. Från Musik i Syd: Annika Johannsson (Höör) och Laif Carr (Ängelholm) och från Svängrum: Katarina Nilsson-Bremer (Svedala). Musikern och musikterapeuten Gitte Pålsson kopplades till projektet som mentor och sattes tidigt i kontakt med styrgrupp och musikerna inom projektet. Hela projektgruppen (styrgrupp, musiker och mentor) har löpande via e-post utbytt idéer, tankar, musikförslag och inspirationsmaterial. För dokumentation och slutrapport anlitade man frilansskribenten Marika Yamoun, som följt projektet dels via projektdeltagarnas mailkorrespondens, dels på plats under fyra tillfällen: uppstartsseminariet, ett introduktionsmöte med personal på Solgården i 3 Svedala, en utvärderingskonferens i Kristianstad och en avslutningskonsert på Munkaljungbygården i Ängel- Då Munkaljungbygården är ansluten till BPSD-registret, har den del av projektet som ägt rum i Ängelholm, även kunnat följas av en oberoende observatör, Jenny Bengtsson, som hösten 2014, i samarbete med personalen på äldreboendet, skattade 1 alla vårdtagare före, under och efter projektet. 1 Systematiskt bedöma individ eller situation 4 4

5 SEMINARIUM Som musik i vården-projekt ingår Mentorskap och minnen i en större kontext: riksdagens sats- området. Därför bjöd man först in alla projektdeltagare och nyckelpersoner inom Musik i Syds nätverk, Kristianstads kommun och Region Skåne till ett uppstartsseminarium i syfte att: informera om Kultur och Hälsa och andra pågående kultur-i-vården-projekt initiera möten och erfarenhetsutbyten mellan, inom äldreomsorgen, etablerade och oetablerade musiker samla personer som verkar inom fältet, utbyta erfarenheter och inspirera varandra diskutera musikens roll inom vården, allt från olika genrer och låtar, som fungerar eller inte fungerar, till terapeutiska erfarenheter En uppföljning av det inledande seminariet skedde i form av en heldagskonferens med samma deltagare i december 2014, nu inklusive två projektledare från Kronoberg och deras vårdprojekt Kultur på Hjul. Förutom att samla ihop erfarenheter på nytt och blicka framåt, ingick en utvärdering av projektet, i form av frågestund och diskussion med deltagarna. FÖRANKRINGSARBETE Musikerbesök kan för stunden aktivera eller lugna, sprida glädje, värme och gemenskap, väcka minnen och andra känslor. Men de har också kraft att initiera, eller upprätthålla, en mer aktiv och medveten användning av sång och musik i det fortsatta vårdarbetet. Flera studier och forskningsprojekt visar att musiken, genom sina många terapeutiska egenskaper, kan bidra till värdigare äldre- och demensvård, ökad livskvalitet, stärkt social sammanhållning och bättre arbetsmiljö på äldreboendet. Men vi vet också att dessa effekter hänger på personalens engagemang inför, under och efter musikerbesöken. I det musikpaket som de tre äldreboendena inom projektet erbjöds, ingick därför ett första uppstartsmöte endast med personal, tillsammans med mentorn Gitte Pålsson och musiker. Det första uppstartsmötet ägde rum den 21 maj i Svedala kommun, på äldreboendet Solgården i Klågerup. Uppslutningen hos personalen var stor, och de var alla väl informerade om musikprojektet som skulle sätta igång till hösten. Här var det lätt att förankra projektet, mycket tack vare stort intresse och engagemang från enhetschef och aktivitetsansvarig. Projektledare Katarina Nilsson-Bremer berättar: Mitt första möte på Solgården var den 14 april 2014, efter att jag kontaktat äldreboendet med ett positivt svar och på det första mötet träffade jag Anna-Stina Nished, enhetschef på Solgården och Jessica Persson, aktivitetsansvarig. Stämningen var förväntansfull och jag kände direkt hur seriöst de tog på detta erbjudande om att få delta i projektet. Jag informerade om upplägget och berättade om de båda musikerna, Erik Ask-Upmark och Jonas Åkerlund, som skulle vara de återkommande musikerna i detta projekt. Jessica och Anna-Stina var fulla av idéer och frågan om det fanns möjlighet till stor avslutning där de kunde bjuda in anhöriga, kom upp direkt. De ställde också själva direkt frågan om hur de kunde jobba med sång och musik med de boende mellan musikerbesöken, för att det skulle bli så givande för samtliga berörda. Ur Katarina Nilsson-Bremers minnesanteckningar I Höör gick förankringsarbetet trögare, projektledare Annika Johansson berättar: Undrar hur det blir idag? tänkte jag på väg till Skogsgläntan. Ingen riktigt kontroll på läget faktiskt, fastän avtal skickats och fastän jag varit på platsen och pratat med verksamhetschef och den i personalen som var tilltänkt som sammanhållande kraft. Några mail utan svar var anledningen till denna osäkerhet. Ur Annika Johanssons minnesanteckningar 5

6 Väl på plats är kontaktpersonen föst inte där, och den övriga personalen tycks inte känna till tillsammans med de boende: En halvtimme senare har alla musiker kommit, personal har samlats och även kontaktperson Susanne har kommit på sin lediga dag och tiderna viftas med på ett avtal; vi pratar upplägg, vi presenterar oss för varandra och pratar om anhörigträffen/avslutande julfesten som är kvar att bestämma tid för och också om husmusiker Carrs besök m.m. Gitte för samman grupperna i samtal och berättar om sin erfarenhet. Då är det dags att hämta de boende som vill vara med idag utan större förvarning. Personalen arbetar på och placerar de boende på passande platser i rummet. Rummet blir fullt! Gitte värmer upp de gamla en stund på sitt varma sätt genom gå runt till alla; Tar tag i händerna, tittar i ögonen - och säger: Jag heter Gitte, vad heter du? Svar ibland, ibland inte. Hon presenterar de medeltida människorna som spelar medeltida musik: Ensemble Mare Balticum Dulcian och Trombon. Lite överraskningskänsla över att det är så osedvanligt milt och vackert, känner jag i luften eller är det bara som jag tror? GITTE PÅLSSONS MENTORSKAP Vi började inte med att prata, utan satte igång med musik och enkla kommunikationsövningar. Gitte Pålsson under utvärderingen dec 2014 För mentorskapet, som genomsyrat hela projektet, stod musikern och musikterapeuten Gitte Pålsson. Hennes roll har varit komplex och mångsidig och byggt på hennes kunskaper och erfarenheter inom fältet, personliga driv och engagemang. Mentorskapet har gått ut på att: stötta och vägleda, tipsa och bolla med projektets musiker informera, inspirera och genom praktiska övningar fortbilda vårdpersonal visa musiker och personal hur man med musik och rörelser kan aktivera och interagera med äldre och dementa 5 vara länk mellan (i vårdsammanhang) mer orutinerade musiker och boende, skapa trygghet och sammanhang Som mentor har hon: FOTO John Nordh/Lokaltidningen haft löpande mailkorrespondens med musiker och styrgrupp varit med, spelat musik och hållit föredrag på uppstartsseminariet följt med och styrt upp de två första besöken på vardera tre äldreboenden deltagit i utvärderingen och i diskussioner kring det fort satta utvecklingsarbetet under avslutningskonferensen följt med som medmusikant under avslutningskonserterterna på Solgården i Klågerup och Skogsgläntan i Höör Alla har varit nöjda med Gitte Pålssons insatser. 6

7 MENTORSKAPS- OCH MUSIKERBESÖK HÖST 2014 Sex besök ingick i det paket man erbjöd äldreboendena, enligt följande upplägg: ett introduktionsmöte för personalen med Gitte Pålsson, musiker och kontaktpersonen från Musik i Syd ett första musikerbesök för boende och personal med Gitte Pålsson som mentor ytterligare tre musikerbesök (utan mentorskap) en avslutnings-/julkonsert med möjligheten att även bjuda in anhöriga Samtliga besök, med undantag för introduktionsmötet på Solgården i Klågerup, ägde rum på hösten. Då besökte även riksspelman Laif Carr samtliga boenden fyra gånger för att dels förstärka känslan av kontinuitet och igenkänning hos boende och personal, dels testa konceptet husmusiker som ett sätt att få in mer levande musik inom äldrevården. 7

8 Exempel från Solgården Solgårdens första musikerbesök med de boende, Erik Ask-Upmark, Jonas Åkerlund och Gitte Pålsson ägde rum i september Då fanns även en reporter från Lokaltidningen på plats. Besöket beskrivs så här av projektledare Katarina Nilsson Bremer: Musikerna började med att spela i korridorerna medan personal kom med de boende till samlingslokalen, en trevlig lokal mitt i Solgården med öppen planlösning. Bord hade lyfts undan och stolar/soffor hade ställt i en stor cirkel kring den öppna golvytan, så alla kunde ha ögonkontakt med varandra. Personaltätheten var mycket hög och även personal som egentligen var lediga den dagen deltog frivilligt med stort engagemang. När alla var samlade så presenterade sig musikerna med ytterligare ett folkmusikstycke. Därefter presenterade Gitte sig: Idag ska vi inte spela och sjunga för er. Vi ska spela och sjunga tillsammans med er! Första allsången var Vi gå över daggstänkta berg och personalen hjälpte Gitte att få igång de boende genom att gå runt och aktivera dem under fallera, då alla sträckte upp armarna i luften. Stämningen var hög och många leenden spelade på allas läppar! Därefter gick Gitte runt och sökte ögonkontakt medan vi sjöng En gång jag seglar i hamn. Armkrok och gung i refrängen. När sedan musikerna spelade en vals passade Gitte och personalen på att bjuda upp de som orkade, till dans. Sittvals med händerna för de som inte kunde dansa med benen. Musikerna och Gitte fortsatte med en svängig polka där personalen fortsatte att vara aktiva och bland annat aktiverade de äldre med handklapp och benspark. Under tangon som följde delade Gitte ut färgglada och silkestunna sjalar till alla, så de som ville kunde dansa med dessa. Gitte Höstvisa (text av Tove Jansson) och många sjöng med i den känslosamma refrängen. Det lan de boende och personalen i folkvisan Vart kaliska programmet var slut bjöd de oss alla på god banansmoothie och chokladpraliner. När alla återvänt till sina respektive avdelningar satte vi oss ner en stund och pratade med några i personalen för att utvärdera och tänka framåt. Alla var väldigt positiva och såg fram emot hösten. Ur Katarina Nilsson-Bremers minnesanteckningar 8

9 Under Erik Ask-Upmarks och Jonas Åkerlunds fortsatta besök dalade personalens intresse för aktiviteten något, men var åter på topp under det sista besöket innan avslutningskonserten den 26/11. Däremellan hade Erik Ask-Upmark besökt Solgården en extra gång, på eget initiativ, för att sjunga enbart med personalen. I Katarina Nilsson-Bremers minnesanteckningar syns också tydligt att musikerna på egen hand fortsatt att utveckla sitt program, med inslag hämtade från Gitte Pålssons mentorskap. När alla var samlade (ca 25 personer- boende och personal) började Erik berätta att detta var sista tillfället innan konserten, som Solgården bjudit in anhöriga till den 16/12. Därefter drog Erik och Jonas igång med uppvärmningssången Vi gå över daggstänkta berg och genast var personalen uppe och gick runt bland alla och för att visa att armarna skulle upp i luften på Fallera. Stämningen steg direkt. Alla som ville hade ett allsångshäfte med sångerna i och vissa hade de sjungit innan, men det var också en hel del nya sånger för dagen, bl.a. julsångerna Låt mig få tända ett ljus, Jag såg mamma kyssa tomten, Nu tändas tusen juleljus och Bjällerklang. Dessa julsånger blandades med Sånt är livet och Aktiviteten bland boende och personal var hög och personalen gick runt och sjöng med olika personer för att få med dem i sångerna. Programmet varade ca 1 timme och efteråt pratade vi lite om upplägget kring den 16/12. Ur Katarina Nilsson-Bremers minnesanteckningar På avslutningskonserten deltog även Gitte Pålsson, och anhöriga hade bjudits in att tillsammans med de äldre ta del av musik och dans. BARNFÖRESTÄLLNINGAR INOM ÄLDREVÅRDEN? För urvalet av musiker utgick man i projektbeskrivningen för Mentorskap och minnen från tre program, ursprungligen tänkta och producerade för barn: Spelman på besök, En innerlig julföreställning och Ny konsert i gamla julspår. I Spelman på besök får elever uppleva den svenska folkmusikens värld genom en rad olika klassiska och sällsynta instrument tillsammans med folkmusikpedagogerna och multiinstrumentalisterna, Erik Ask-Upmark och Jonas Åkerström. I En innerlig julföreställning och Ny konsert i gamla julspår får förskolebarn uppleva äldre tiders jultraditioner på en rad medeltida och mer sentida folkliga instrument spelade av EMB i två mindre konstellationer: Ute Goedecke, Per Mattsson och Fredrik Persson i den första, Tommy Johansson, Dario Losciale och Stefan Wikström i den andra. Tanken var att prova om, och i så fall hur, man kan presentera färdiga barnproduktioner även Ängelholm framförde EMB sina föreställningar oförändrade, med lyckat resultat. Många av de äldre föll in i föreställningarnas interaktiva inslag med rörelser och handklappningar och stämningen var god. Under utvärderingen kom det däremot upp en kritisk inställning till att paketera färdiga produktioner för äldreomsorgen, på samma sätt som idag görs inom barnomsorgen. Föreställ- förekomsten av tal och berättande. Frågan är hur mycket av detta som verkligen når fram, och om det behövs. Diskussionen under utvärderingen resulterade i slutsatser som att man borde lägga större vikt vid relationen musiker och publik och musiken i sig, såsom genrer och i fall musikerbesöket ämnar aktivera, lugna eller både och. 9

10 För Erik Ask-Upmark och Jonas Åkerström var det heller aldrig fråga om att framföra den ringdans, vilket är svårt för en 80-årig dam. I stället har vi lagt in allsång och spelat mer musik, berättade Erik Ask-Upmark under utvärderingen. BEMÖTANDE OCH REAKTIONER Kommentarer från personal Det känns fantastiskt när de som är dementa och inte kan säga ett ord sjunger med i gamla sånger och kan alla verser! Det har varit bra och väldigt roligt. Hög klass på musikerna. Det enda negativa är att det beror mycket på vilka som arbetar när musikerna kommer. Vissa är inte alls så intresserade och har svårt att bjuda till. Då blir det inte samma glädje. Våra boende har reagerat mycket positivt på musikerbesöken och tycker det är spännande att vi ska ha konsert för deras anhöriga. Vi sjunger mycket på Solgården och det uppskattas mycket. Kommentarer från musiker Det har verkat vara mycket uppskattat och vi har varit nöjda också. drilla dem lite i det, bl.a. genom att lägga in ett extra övningstillfälle bara för personalen. De var allmänt tacksamma för tydliga instruktioner vad gällde musiken och deras deltagande. Exempel från Munkaljungbygården rullstol, reagerade aggressivt och högljutt, varpå personal rullade tillbaka honom till rummet. Då Munkaljungbygården ingår i BPSD-registret*, har man där kunnat följa upp eventuella effekter av höstens musikprojekt mer systematisk. Inom registret använder man en skattningsskala som underlättar att bedöma symptom och åtgärder för att kvalitetssäkra vården av personer med demenssjukdom. Alla vårdtagarna skattades en gång innan projektet började, en andra gång medan projektet var igång och en tredje gång efter det att projektet var avslutat, berättar Jenny Bengtsson från Minneskliniken i Malmö/BPSD-registret. Enligt henne kan man efter de två första skattningarna (den tredje var ännu inte sammanställd i januari 2015) se en nedgående trend av symptom som t ex oro, agitation, ångest, apati och sömnsvårigheter hos vårdtagarna. Det kan bero på projektet, menar hon, men betonar samtidigt att andra faktorer, såsom nya vårdtagare och ny medicinering, påverkar skattningarna. För säkrare resultat krävs att man arbetar med en Om den vårdtagare som inledningsvis under avslutningskonserten blev aggressiv och högljudd berättar hon: Personalen har haft svårt att handskas med honom, vi testade att ha honom med, men han blev agiterad. Andra gånger har Laif (Carr) gått in till honom själv och suttit på tu man hand med honom. Då har han blivit väldigt lugn och personalen har märkt en tydlig förbättring. Slutsatsen av vad som hände under konserten är kanske att det är folksamlingar, inte musik, som man bör undvika att utsätta den här mannen för. 10

11 ANDRA LÄRDOMAR OCH ERFARENHETER det inte gå mer än två-tre veckor mellan besöken, för då hinner de äldre glömma. Att musiker är bekanta med lokalerna, och känner igen personalen som jobbar där, underlättar deras besök. Samtidigt skapar det igenkänning och ökad trygghet hos äldre och personal att de vet vem som kommer. Ute Goedecke, som tillsammans med de andra fem medlemmarna i EMB besökte Skogsgläntan och Munkaljungbygården hösten 2014, berättar: Vi har fått många varma reaktioner från de äldre, och av personal fått höra att de boende förvisso inte kommer ihåg exakt vad de har varit med om, men att de minns att det varit trevligt. Gitte Pålssons roll i projektet har också varit väldigt viktig, och den bör man utveckla vidare, eventuellt i kombination med den roll som Laif Carr haft inom projektet. Han har varit en per- - som sköter all kontakt med personal, informerar och engagerar, skulle underlätta andra mu- och introducera nya musiker. Även stillsam musik, som inbjuder till ett mer passivt lyssnande behövs på våra äldreboenden. Det har inte minst mottagandet av EMB:s musik visat inom det här projektet. Vad som spelas, eller att det känns igen, tycks inte vara det viktigaste. Som Gitte Pålsson uttryckte det under utvärderingen av projektet: Det är en klar fördel med livemusiken att hur konstig musiken än är så står en levande människa (ex Per, Ute, Erik, Ulrika och Erland) som står bakom sin musik. När det gäller målsättningen att integrera mer musik inom vården och i vårdarbetet, är personalen utan tvekan den viktigaste länken. För att väcka deras engagemang och ökade förståelse för musik, bör man kanske också satsa på fortbildnings- och inspirationsträffar utanför räcker inte heller att förankra vikten av musik hos personalen. Även på högre nivå måste det gen ska nå fram. Det är, när allt kommer omkring, enhets- och verksamhetschefer som sätter agendan för hur kulturinslag ska tas emot av personalen. 11