Skydd mot att falla överbord och sätt att åter ta sig ombord (4 kap. 4 )

Transkript

1 Skydd mot att falla överbord och sätt att åter ta sig ombord (4 kap. 4 ) Väsentligt säkerhetskrav Beroende på konstruktionskategori ska varje båt vara utformad för att minimera risken för falla överbord och för att underlätta att åter ta sig ombord. Harmoniserad standard: Förhindrande av fall överbord sätt att ta sig ombord (ISO 15085:2003) Båtar Vattenskotrar Krav på konstruktion och systeminstallation (EN ISO 13590:2003) Sammandrag av innehållet i standarderna I snabba båtar gäller krav på en lämplig kombination av gripmöjlighet och relingshöjd (120 mm) vid säten. Alla båtar, även de utan arbetsdäck, berörs av krav på ombordstigningsmöjlighet som bör ha ett nedersta steg 300 mm under vattnet. De mindre båtarna (fribord under 500 mm) behöver endast ha ett lämpligt placerat handtag t ex på akterspegeln. Vissa båtar har så goda ombordstigningsmöjligheter att någon särskild anordning inte behövs. Motorbåtar och segelbåtar med arbetsdäck ska dessutom uppfylla kraven enligt tabellerna nedan: Motorbåtar (kat. = konstruktionskategori) Observera att för kat B kan man välja mellan två alternativ Säkerhetsanordning kat A kat B kat B kat B kat C kat D >8,5m <8,5m Halkskydd X X X X X X Fotlist X X X X Gripmöjlighet X X X X X X Lågt mantåg/räcke (450 mm) X Högt mantåg/räcke (600 mm) X X Fästpunkt för lina till säkerhetssele X X Segelbåtar Säkerhetsanordning kat A kat B, C kat B, C kat C kat C kat D >8,5m <8,5m dagsljus Halkskydd X X X X X X Fotlist X X X X Gripmöjlighet X X X X X X Lågt mantåg/räcke (450 mm) X Högt mantåg/räcke (600 mm) X X Fästpunkt för lina till säkerhetssele X X X X Löpskena eller lina som fäste för X X X

2 lina till säkerhetssele För de anordningar som nämns i tabellerna finns detaljerade krav på utformning, placering, hållfasthet, mått o s v. Räcken och mantågsstöttor ska inte ge efter mer än 50 mm när de utsätts för en horisontell kraft av 280 N. De ska hålla för en horisontell kraft om 560 N. Mantågslina ska ha en hållfasthet av minst N för kat A och N för kat B och C. På segelbåtar ska mellanrummet mellan linor eller räcken inte vara större än 360 mm. Fästpunkter för säkerhetssele ska tåla en horisontell kraft av N för kat A och kat B och N för kat C. Fästen för löpskena och löplina ska tåla en horisontell kraft av N i en vinkel upp till 30 grader från den lina som är infäst. I standarden för vattenskotrar upprepas under rubriken Sätt att åter ta sig ombord det väsentliga säkerhetskravet i 4 kap. 20 rörande vattenskotrars funktion utan förare.

3 Synfält från huvudsaklig styrplats (4 kap. 5 ) Väsentligt säkerhetskrav Den huvudsakliga styrplatsen ska vara placerad så att föraren under normala användningsvillkor har god sikt i alla riktningar. Harmoniserad standard: Båtar Sikt från styrplats i motorbåtar (ISO 11591:2000). Sammandrag av standarden Standarden omfattar icke segelbåtar eller båtar med högsta hastighet mindre än tio knop som styrs med spak eller rorkult. För segelbåtar och spakstyrda långsamma båtar förutsätts tillverkaren på annat sätt kunna bedöma om sikten är tillräckligt god. För de båtar som standarden omfattar ska sikten bedömas med båten i ett föreskrivet trimläge. Andra styrplatser än den huvudsakliga och som inte uppfyller kraven, ska ha en varningsskylt om att sikten är begränsad. En styrplats som är avsedd att användas av en stående person såväl som av en sittande måste uppfylla kraven från minst en av dessa positioner. Sikten ska vara god inom en sektor ±15 grader från rakt förut. Inom denna sektor ska ögat behöva flyttas högst 35 mm i horisontell led för att man ska ha full sikt. Totalt högst 8 grader får vara skymda inom denna sektor. Utanför ovanstående sektor ska området från 90 grader babord till 112,5 grader styrbord ha full sikt när ögat flyttas högst 100 mm i horisontell led. Totalt högst 30 grader får dock vara skymda inom denna sektor. Inom området 90 till 112,5 grader babord ska sikt kunna uppnås utan att föraren lämnar ratt eller reglage, d v s inte behöver flytta sig framåt med mer än 0,5 meter. Akter om ovanstående områden krävs sikt till horisonten utan att föraren behöver lämna ratt eller reglage, d v s förflytta sig mer än 0,5 meter i sidled vid sittande ställning eller 1 meter vid stående ställning. Dessa krav får vara uppfyllda med hjälp av t ex speglar. Kapell, gardiner, löstagbara tak och liknande ska anses borttagna när sikten bedöms.

4 Skrovstyrka (4 kap. 6 ) Väsentligt säkerhetskrav Fritidsbåtar och vattenskotrar skall vara konstruerade av sådant material och på sådant sätt att de tål de påfrestningar de kan utsättas för i den konstruktionskategori de har hänförts till och den maximala last de har konstruerats för. Harmoniserad standard: serien Båtar skrovtillverkning och dimensionering Del 1: Material: härdplaster, glasfiberarmering, referenslaminat (ISO :2000) Del 2: Material: Kärnmaterial för sandwichkonstruktion, inbäddade material (ISO :2002) Del 3: Material: Stål, aluminiumlegeringar, trä, andra material (ISO :2002) Del 4: Lokaler och tillverkning (ISO :2002) I förslag som sannolikt inte kommer att ändras nämnvärt innan de fastställs finns Del 5 Beräkningsstryck och dimensionering Del 6 Konstruktionsdetaljer och byggutförande Ytterligare några delar är tänkta att ges ut Del 7 Dimensionering av flerskrovsbåtar Del 8 Roder Del 9 Segelbåtar - Appendages and rig attachment Harmoniserad standard för uppblåsbara båtar: Uppblåsbara båtar Del 1:Båtar avsedda för en högsta motoreffekt på 4,5 kw (EN ISO :2001) Uppblåsbara båtar Del 2:Båtar avsedda för en högsta motoreffekt på 4,5 kw till 15 kw (EN ISO :2001) Uppblåsbara båtar - Del 3:Båtar avsedda för en högsta motoreffekt överstigande 4,5 15 kw (EN ISO : 2001) Koncentrat av de tre sistnämnda standarderna återges inte här. Harmoniserad standard för vattenskotrar: Båtar Vattenskotrar Krav på konstruktion och systeminstallation (EN ISO 13590:2003) Standardsammandrag Härdplaster, glasfiberarmering, referenslaminat Denna del innehåller minimikrav på glasfiber och plast och på referenslaminat av sådana material. Materialen, inklusive fyllmedel och hjälpkemikalier, ska vara beskrivna av materialtillverkaren så att de kan kombineras på lämpligt sätt. Materialtillverkaren ska lämna

5 en skriftlig deklaration att materialet vid leverans uppfyller de tillämpliga kraven. Dessutom ska materialtillverkaren lämna information om Hur materialet ska lagras och användas Vilka andra material som kan kombineras respektive inte kombineras med det aktuella materialet Glasfiber, liksom annan armering ska uppfylla vissa krav på torrhet, glödgningsförlust och toleranser i ytvikt respektive vikt per längdenhet. Plastens viktigare egenskaper ska ligga inom vissa toleransgränser. Gelcoat och topcoat och lamineringsplast ska uppfylla ett antal krav på mekaniska egenskaper, vattenabsorption, krympning och hårdhet. Plasttillverkaren ska skriftligen försäkra att ett laminat med högst 30 vikt% glas som tillverkats den aktuella plasten och av huggen matta och härdats högst ett dygn vid högst 50 o C uppfyller rimliga krav på mekaniska egenskaper, referenslaminat. Detaljinformation om tillsatser såsom härdare, accelerator och fyllmedel ska lämnas. Standardsammandrag Kärnmaterial för sandwichkonstruktion och inplastade material Kärnmaterialtillverkaren ska tillhandahålla skriftlig information om mekaniska och andra egenskaper av betydelse för den avsedda användningen inklusive deras variation med temperaturen. Båttillverkaren ska spara denna information i sin tekniska dokumentation för båten. Båttillverkaren ska i Ägarens instruktionsbok ange eventuella användningsbegränsningar för båten om kärnmaterialets egenskaper försämras vid extrema temperaturförhållanden. Kärnmaterialet ska uppfylla de krav som förutsätts vid dimensioneringsberäkning. Cellplast ska ha slutna celler och uppfylla detaljkrav på fysikaliska och mekaniska egenskaper antingen för användning i skrov, däck etc (grade I) eller för mindre kvalificerad användning (grade II). För balsa med fibrerna i tjockleksriktningen gäller krav på mekaniska egenskaper m m både för materialet som det levereras och på skjuvegenskaperna när materialets yta täckts med plast. För grade I krävs högre värden än för grade II, men bägge får användas i skrov. Övriga kärnmaterial ska uppfylla vissa generella krav såsom tåla förekommande påkänningar, ha kända utmattningsegenskaper, inte tillåta spridning av vatten i kärnan. Inplastade material ska töja sig och formförändras på sätt som liknar det omgivande laminatet så att egenskaperna hos konstruktionsdelen inte sätts ner. Plywood ska vara av vatten- och kokbeständig typ och ha en yta som binder väl till den använda plasten eller limmet. Massivt trä bör inte lamineras in. Standardsammandrag Stål, aluminiumlegeringar, trä, andra material Materialtillverkaren eller leverantören ska skriftligen redovisa ett antal viktiga egenskaper hos materialet. Båttillverkaren ska spara denna information i sin tekniska dokumentation för båten. För metaller anvisar standarden vilka grupper av legeringar som är lämpliga och föreskriver vissa försiktighetsåtgärder vid svetsning, materialkombinationer och användning samt med hänsyn till korrosionsegenskaper.

6 För trä finns en tabell med livslängdsklasser samt krav på kvartersågning för bordläggningsträ och vissa kvalitets- och torrhetskrav. Plywood som inte plastas in med laminat och som ska användas i skrov, däck, överbyggnad eller liknande ska vara av typen marinplywood. I andra konstruktionsdelar och i båtar som endast tidvis ligger i vattnet kan plywood användas som inte är av typ marinplywood men som uppfyller kraven på vatten- och kokbeständighet. Fanér som används för byggnad av skrov, däck eller överbyggnad ska normalt ha högsta eller näst högsta livslängdsklass om det inte impregneras med plast eller överlamineras. Träkompositkonstruktioner definieras i standarden som konstruktioner uppbyggda av t ex fanér eller ribbor med rundkant och urfasning eller spont och med ett eller flera lager syntetiska fibrer som tar en signifikant andel av påkänningarna. Fibrerna kan vara av glas, aramid, kol eller en kombination av dem. När träslag och fibertyp väljs ska plasten som mättar fibrerna ha förmågan att tränga in väl i träytan och ge god bindning mellan trä och fiberskiktet. Hänsyn ska tas till de olika egenskaperna hos de ingående materialen och till hur de yttre lasterna tas upp. Andra material kan användas förutsatt att deras lämplighet dokumenterats genom laboratorietester eller långtidsprov med en båt eller genom erfarenheter från liknande båtar med jämförbar skrovutformning och storlek och användningsområde. Standardsammandrag Lokaler och tillverkning Tillverkaren ska ha en skriftligt dokumenterad rutin för kontroll av överensstämmelse anpassad till den aktuella produktionen. För varje produkt eller typ ska åtminstone följande data arkiveras Materialens datablad inklusive råmaterialtillverkarens föreskrifter Registrering av fukt och temperatur under tillverkningen Protokoll över inspektion av den färdiga strukturen inklusive notering av defekter, hur de avhjälpts samt över vidtagna åtgärder. Detta protokoll ska sättas in i den tekniska dokumentationen över båten. Protokoll över slutlig avsyning eller provning av den färdiga produkten För varje del av tillverkningen ska finnas en kvalificerad person utsedd att underteckna de data som ska arkiveras. Båtarna ska byggas av personer med erforderlig båtbyggarkompetens rörande aktuella material och tillverkningsmetoder. Den person som ansvarar för att arbetet utförts korrekt ska ha erforderliga kunskaper dokumenterade genom certifikat eller flerårig yrkesmässig erfarenhet från det specifika arbetsområdet. Tillverkning av båtar i fiberarmerad plast ska utföras i lokaler som är lämpliga och där tillverkning, materiallagring m m separerats så att föroreningar inte försämrar materialet. Lokaler och utrustning ska vara rena och fria från onödigt material. Rutiner ska finnas för mottagning, lagring och hantering av råmaterial inklusive kontroll mot försäkran om överensstämmelse med reglerna så att materialen kan användas i rätt tid och ordningsföljd och kan identifieras i alla skeden. Temperaturen och luftfuktigheten ska registreras och hållas inom de gränser råmaterialleverantörerna föreskriver. Råmaterial och formar ska tempereras innan de används. Tillverkaren ska se till att plast med ingredienser som kan sedimentera, behandlas enligt råmaterialleverantörens föreskrifter. Plast med tillsatser eller blandningar av plaster för vilka råmaterialleverantörenas försäkran om överensstämmelse saknas, ska vara provade av tillverkaren och befunna i överensstämmelse med kraven på härdad plast.

7 Ventilationen ska vara anordnad så att monomergaser inte blir stående i formarna och så att avdunstningen av monomer inte blir för stor. Härdande laminat ska skyddas mot solljus och för stark belysning. Formar och laminat ska skyddas mot damm. Armeringsmaterialet ska vara sådant att det väts ut med den använda plasten och sådant att risken för osmos hålls låg. Uppbyggnaden av laminatet ska göras i enlighet med råmaterialleverantörens föreskrifter och så att luften kan rullas ut samt så att temperaturhöjningen inte skadar laminatet. Vid längre mellanhärdning ska ytan bearbetas innan lamineringen återupptas. Utrustning för sprutlaminering ska kalibreras vid arbetsdagens början med avseende på härdarinblandningen och glashalten. Vid sprutning ska man se till att jämn och avsedd tjocklek uppnås. Normalt ska högst 1150 gram glas per kvadratmeter sprutas mellan rullningarna. Glasmängd och tjocklek ska kontrolleras regelbundet. Kärnmaterial i sandwich ska påföras tillräckligt med plast för att fylla ojämnheter, mellanrum i rutskuret material och för att ge vidhäftning till laminatet samt så att laminatet inte utarmas på plast. Luftinneslutningar ska inte förekomma mellan kärnmaterialet och täckskikten. Härdningsprocessen ska utföras enligt materialleverantörernas föreskrifter och ta hänsyn till laminatets tjocklek, egenskaper hos formar och kärnmaterial. Härdning vid förhöjd temperatur ska inte påbörjas förrän laminatet har gelat och börjat svalna. Om laminatet kräver härdning vid förhöjd temperatur ska processen finnas dokumenterad. Metalliska material, stål och aluminium ska kunna identifieras genom hela lagrings- och tillverkningsprocesserna. Materialen ska vara märkta och vid inleverans åtföljas av korrekt dokumentation och beteckning enligt tillämplig standard. Dokumentationen ska arkiveras. Materialen och svetsmaterialen ska förvaras så att egenskaperna inte påverkas negativt. Aluminium ska lagras torrt och fritt från kontakt med andra lagrade material. Svetsning ska utföras med lämpliga metoder och utrustning av personal som av tillverkaren bedömts kvalificerad enligt tillämplig standard eller praxis. Avskärmning eller skydd samt förvärmning ska utnyttjas om svetsstället annars skulle utsättas för blåst, kyla eller fukt. Ytorna som ska fogas ska vara rena, jämna och passa väl ihop så att de kan svetsas ihop utan att spänningar byggs in. Aluminium får inte svetsas om det är fuktigt. Grundmålning ska vara av typ som inte är skadlig för svetskvaliteten. Svetsning ska vara väl utförd och fri från sprickor och andra defekter. Svetsarna ska inspekteras och defekter åtgärdas. När två olika metaller har kontakt med varandra och skarven är utsatt för sjövatten ska den skyddas på lämpligt sätt mot galvanisk korrosion. Skrovdelar av aluminium som tidvis eller ständigt är i kontakt med vattnet ska vara korrosionsskyddade med målning eller katodiskt skydd. Stål och aluminium i kontakt med trä ska ha korrosionsskydd på kontaktytan. Limfogar i strukturella delar ska utföras enligt limleverantörens föreskrifter om förbehandling av ytorna, limmet, limningsprocessen, härdningen och limningsmiljön. Fogarna ska utformas så att de inte utsätts för laster som kan orsaka fläkning. Fogarna ska vara beständiga mot eller skyddade mot den miljö de kan komma att utsättas för bl a solljus, värme, rengöringsmedel etc. Det ska visas genom dokumenterade tester att limfogens styrka varje gång blir den avsedda. Hos tillverkare som bygger i både aluminium och stål ska verktyg som kommer i direkt kontakt med aluminium ska ha märkning om att de endast ska används till aluminium.

8 Lokaler för tillverkning av träbåtar ska vara lämpliga och ha en miljö som är lämplig för förekommande limning, laminering och målning. Tillräcklig möjlighet ska finnas att styra temperatur, fuktighet och övriga förhållanden. Trä ska lagras i torrt och välventilerat utrymme skyddat från solljus samt horisontellt och med mellanrum för luftcirkulation. Lim ska vara lämpliga för ändamålet. Limfogens hållfasthet ska vara högre och ha längre livslängd än träet. Lim ska lagras enligt leverantörens föreskrifter och får inte användas efter sista förbrukningsdatum. Fukthalten i trä ska kontrolleras innan träet limmas och får inte vara högre än vad som erfordras för full styrka. Fogytorna ska vara fria från föroreningar som kan sätt ner styrkan i fogen. Fästelement för konstruktionsdelar såsom spik och skruv ska vara korrosionsbeständiga eller varmförzinkade. Träbåtar ska vara utformade så att vatten inte blir stående i utrymmen som inte kan dräneras och så att alla utrymmen har naturlig ventilation. Alla ytor som inte är avsedda att lämnas obehandlade (t ex teakdäck) ska ytbehandlas eller målas med produkter som inte skadar träet eller fogarna. Standardsammandrag Beräkningsstryck och dimensionering Obs ännu ej fastställd. Anger hur man beräknar de laster som båten ska tåla och de högsta tillåtna påkänningarna med hänsyn till konstruktionsdelens plats, materialet, byggmetoden och konstruktionens uppbyggnad. Fyra vägar för bestämning av dimensioneringen finns: Hela standarden. Denna väg är den normala för båtar i konstruktionskategori A och B. Dimensionerande tryck beräknas ur formler för skrovbotten, skrovsidor o s v utgående från längd, djupgående, konstruktionskategori samt, för motorbåtar, även bredd och hastighet. Trycken används för att beräkna kraven på förstyvningar och enkellaminat, sandwichpaneler, plåt, trä o s v Förenklad dimensionering enligt Annex A.1. Kan användas för segel- och motorbåtar upp till 12 m längd i konstruktionskategori C och D. En koefficient avläses i ett diagram och multipliceras med panelbredden för att få fram tjocklekskrav gällande referenslaminat. För stål, aluminium, trä och enkellaminat med andra egenskaper används samma metod, men med modifikation baserad på materialegenskaperna. Samma princip används för få fram kraven på förstyvningsprofiler. Diagram finns med exempel på mått som erfordras för att uppfylla kraven. Lätta segelbåtar upp till 9 m längd får beräknas med en formel där laminattjocklekskravet för referenslaminat erhålls från båtvikt, panelmått och panelkrökning. För stål, aluminium, trä och enkellaminat med andra egenskaper används samma metod, men med modifikation baserad på materialegenskaperna. Fallprov får utnyttjas för båtar i fiberarmerad plast (ej sandwich) med längd upp till 6 m. Fallhöjden, vilken kan vara mellan 0,7 och 2,5 m, hämtas ur diagram och beror på längd och hastighet. Efter provet gås båten igenom noga och anses uppfylla kravet om den är oskadad. Standardsammandrag Konstruktionsdetaljer Obs ännu på förslagsstadiet.

9 Denna standard är tillämplig på fiberarmerad plast, stål och aluminium. Kraven är uttryckta som konstruktionsanvisningar snarare än i form beräkningsmetoder. Följande omfattas: Hållfasthetsmässig kontinuitet Principer för hur lämplig förstyvning uppnås Lokala förstärkningar vid köl, motorfästen och beslag som tar upp krafter Tjocklek hos akterspeglar där utombordare eller utombordsdrev monteras Laster från lyft, underpallning och trailer Infästning av appendages såsom köl och axelbockar Sammanfogningen köl-däck Nitning och svetsning i metallkonstruktioner Vattenskotrars skrovstyrka Om vattenskotern utan skador klarar ett falltest i vatten från 2,5 meters höjd ska skrovstyrkan anses som tillräcklig.

10 Stabilitet, fribord och flytbarhet (4 kap. 7 och 8 ) Väsentliga säkerhetskrav Stabilitet och fribord på fritidsbåtar och vattenskotrar skall vara anpassade och tillräckliga för den konstruktionskategori de har hänförts till och den maximala last de har konstruerats för. Fritidsbåtar och vattenskotrar skall vara konstruerade på så sätt att de får nödvändiga flytegenskaper. Vattenskotrar och fritidsbåtar som är under 6 meter långa och kan vattenfyllas skall ha lämpliga flytmedel, med hänsyn till konstruktionskategori, som håller båten flytande om den vattenfylls. Beboeliga flerskrovsbåtar skall vara konstruerade på så sätt att de har flytkraft för att hålla sig flytande upp och ned. Kommentar Båtar som ska certifieras för kategori C måste bedömas enligt någon av standarderna nedan för att kontrollförfarande enligt modul A ska få tillämpas (för båtar under 12 meters längd). Harmoniserad standard serien Båtar - Stabilitet och flytbarhet Bedömning och kategoriindelning Del 1: Icke seglande båtar med skrovlängd 6 meter och däröver (EN ISO :2002) Del 2: Seglande båtar med skrovlängd på 6 meter och däröver (EN ISO :2002) Del 3: Båtar med en skrovlängd under 6 meter (EN ISO :2002) Harmoniserad standard för vattenskotrar Båtar Vattenskotrar Krav på konstruktion och systeminstallation (EN ISO 13590:2003). Harmoniserad standard för uppblåsbara båtar Uppblåsbara båtar och RIB upp till 8 meters längd bedöms enligt EN ISO 6185 vilken är indelad i tre delar för olika motoreffektklasser. Några koncentrat av dessa standarder återges inte här. Allmänt om standarderna En seglande båt har en segelarea som är större än i tabellen nedan med hänsyn till båtens fullastdeplacement: Fullastdeplacement, kg Segelarea, m 2 2,4 3,1 3,8 4,4 5,0 5,5 6,0 6,5 7,0 7,5 7,9 9,2 I standarderna används som utgångspunkt för beräkningar följande vindhastighet och våghöjd (högre än kategoriindelningssiffrorna, bl a med hänsyn till vindbyar): Kategori A B C D Våghöjd, m 7 (signifikant) 4 (signifikant) 2 (signifikant) 0,5 (maximum)

11 Vindhastighet, m/s Standardsammandrag: Icke seglande båtar med skrovlängd 6 meter och däröver Smärre stödsegel kan föras av en icke seglande båt medan motorseglare räknas till kategorin seglande båtar och ska bedömas enligt del 2 av standarden. Standarden anger sammanlagt sex alternativa metoder för kontroll av att en båt uppfyller kraven. För kategori A finns det dock bara en väg. Dessa båtar ska vara heldäckade, uppfylla krav på flödningsöppningars placering samt ha marginal i höjd (flödningshöjd) och krängningsvinkel (flödningsvinkel) till de öppningar som kan släppa in vatten. Dessutom ska de inte kunna krängas mer av besättningen än 20 o för en 6-metersbåt samt enligt en fallande skala ner till 10 o för 24 meters längd. Därutöver ska båtens rätande moment och ytan under rätande hävarmskurvan uppfylla krav med hänsyn till kategori och vindfång. Samma princip får också användas för båtar i kategori C och D, men då med lägre krav. Däckade båtar i kategori B kan bedömas enligt samma princip som de i kategori A. För övriga båtar i kategori B, C och D gäller kombinationer av flera av de krav som nämnts ovan beroende på graden av däckning. I några av metoderna ingår krav på flytbarhet för den vattenfyllda båten. Båtar för kategori C och D kan få ersätta provning av flödningsvinkel med mätning av flödningshöjd under krängningsprovet. En båt för kategori C eller D som vid flytbarhetsprovet visar sig kunna bära en vikt som motsvarar 133 % av full last behöver inte provas med avseende på flödningshöjd eller flödningsvinkel. Standarden innehåller även bilagor som hjälp för beräkningar i stället för praktisk provning samt alternativa, noggrannare sätt att bestämma om kraven är uppfyllda. Standardsammandrag: Seglande båtar med skrovlängd på 6 meter och däröver Standarden anger sammanlagt sju alternativa metoder för kontroll av att enskrovsbåtar uppfyller kraven. För kategori A och B finns det dock bara en väg. Dessa båtar ska vara heldäckade, ha marginal i höjd (flödningshöjd) och krängningsvinkel (flödningsvinkel) till de öppningar som kan släppa in vatten samt, beroende på egenvikt, ha en stabilitetsvidd som alltid är större än 100 o för kategori A och 95 o för kategori B. Stabilitetsviddskravet kan minskas för kategori A och B till 90 resp 75 o förutsatt att båten flyter i helt vattenfyllt tillstånd. Om denna möjlighet utnyttjas ska varningsskylt finnas vid styrplatsen. Båtar i kategori A och B ska dessutom uppfylla ett krav på stabilitetsindex ett sammanvägt tal som representerar ett flertal mått och egenskaper av betydelse för båtens stabilitet. De egenskaper som ingår i stabilitetsindex är dynamisk stabilitetsfaktor, faktorn upprätning från nedslagning, deplacements-längdfaktor, bredd-deplacementsfaktor, vindmomentfaktor samt flödningsfaktor. Båtar i kategori C och D kan bedömas enligt samma kriterier som kategori A och B, men behöver inte vara däckade. I de flesta övriga alternativa metoderna ingår krav på flödningsöppningars storlek och placering. I de metoder där krav inte ställs på stabilitetsvidd eller flödningsvinkel finns i stället krav på att båten antingen ska resa sig utan hjälp från ett läge när masstoppen ligger i vattenytan, eller tåla viss vindhastighet utan att varken kränga mer än 45 o eller vattenfyllas, eller

12 att båten kan rätas upp av besättningen från upp- och nervänt läge För att vissa av dessa metoder ska få användas krävs dessutom att båten har flytbarhet. Som flerskrovsbåtar räknas de som har ett avstånd mellan ytterskrovens deplacementstyngdpunkt som är större än en femtedel av längden. Smalare båtar bedöms enligt kraven som gäller för enskrovsbåtar. Flerskrovsbåtar ska antingen uppfylla kravet på att kunna rätas upp av besättningen från uppoch nervänt läge och placeras då i kategori C eller D eller uppfylla detaljerade krav inom följande områden: flödningsöppningars storlek och placering (lika som för enskrov) flödningshöjd (lika som för enskrov) stabilitetsinformation, bl a om segelsättning och segelarea beroende på vindhastighet, relativ vindriktning och sjögång varningsskyltar flytbarhet i upp-och nervänt läge för kategori A och B: beroende på kategori och längd-breddförhållande ska en storleksfaktor vara uppfylld. Denna faktor beräknas ur egenvikten och produkten av längd och bredd. Standarden innehåller även bilagor som hjälp för beräkningar i stället för praktisk provning samt som alternativa, noggrannare sätt att bestämma om kraven är uppfyllda. Standardsammandrag: Båtar med en skrovlängd under 6 meter Denna del av standarden täcker båtar för kategori C och D. Båtar som är helt däckade kan istället bedömas enligt del 1 (icke seglande) eller del 2 (seglande) och har i så fall möjlighet att placeras i kategori A eller B. Kraven skiljer mellan seglande och icke seglande båtar. Dock ska en segelbåt som kan användas som icke seglande, d v s kan drivas t ex med motor eller med åror, också uppfylla kraven för icke seglande båtar. Icke seglande båtar längre än 4,8 meter kan bedömas enligt sex olika alternativa metoder. Tre av dessa metoder får också användas för båtar under 4,8 meters längd. I samtliga metoder ingår krav på flödningshöjd med hänsyn till kategori och position på båten. En av de tre generellt tillåtna metoderna är begränsad till kategori D och motoreffekt upp till 3 kw och innebär att krängningsprov inte krävs, men att båten ska flyta vattenfylld i fem minuter och kunna rätas upp från upp- och nervänt läge av besättningen. Sådana båtar ska ha skylt med varning för kapsejsning. I övriga metoder ingår krängningsprov. Odäckade båtar för kategori C ska flyta vattenfyllda. Om de har utombordsmotor eller saknar motor ska de flyta vågrätt och ha viss stabilitet vattenfyllda. Om de är längre än 4,8 meter och har inombordsmotor är kravet på och provningen av stabilitet vattenfylld något enklare. Heldäckade båtar för kategori C och D behöver inte flytprovas. Inte heller delvis däckade båtar i kategori C och D eller helt öppna båtar i kategori D behöver flytprovas förutsatt att de är längre än 4,8 meter. För seglande båtar finns fem alternativa metoder som alla leder till placering i kategori C eller D. Heldäckade båtar ska klara krav på marginal i höjd (flödningshöjd) till de öppningar som kan släppa in vatten. De ska dessutom utan hjälp räta upp sig från ett läge med

13 masttoppen i vattenytan (kategori C) eller från krängning 90 o (kategori D) alternativt inte kränga riskabelt mycket i vindhastighet 11 (kategori C) respektive 6 m/s (kategori D). En metod går ut på att båten ska kunna rätas upp av besättningen från upp- och nervänt läge. Något egentligt flytbarhetsprov utförs inte, men kvalitetskraven för flytmedel ska vara uppfyllda. Specifikt för enskrovsbåtar finns ytterligare två metoder. Kraven rör flytbarhet samt att båten utan hjälp rätar upp sig från ett läge med masttoppen i vattenytan (kategori C) eller från krängning 90 o (kategori D) alternativt inte kränger riskabelt mycket i vindhastighet 11 (kategori C) respektive 6 m/s (kategori D). Övernattningsbara flerskrovssegelbåtar ska bedömas enligt del 2 av standarden. Standardsammandrag: Vattenskotrar En vattenskoter ska flyta vattenfylld i minst 18 timmar. Flytmedlet ska vara testat så att det motstår påverkan från bensin, bensinångor, olja och rengöringsmedel. Stabilitetskravet är att vattenskotern från upp och nervänt läge ska kunna rätas upp av en person i vattnet. Den ska dessutom vara möjlig att klättra ombord på för föraren och passagerarna när de ligger i vattnet.

14 Öppningar i skrov, däck och överbyggnad (4 kap. 9 ) Väsentligt säkerhetskrav Öppningar i skrov, däck och överbyggnad får inte sätta ned fritidsbåtens eller vattenskoterns skrovstyrka eller täthet när öppningarna är stängda. Fönster, ventiler, dörrar och luckor skall kunna motstå det vattentryck som de kan komma att utsättas för, liksom de punktbelastningar som uppstår när personer går på däck. Skrovgenomföringar som är placerade under vattenlinjen som fritidsbåten eller vattenskotern har när den är lastad med sin rekommenderade maximala last skall vara utrustade med lätt åtkomliga avstängningsanordningar. Harmoniserad standard Båtar Fönster, ljusventiler, luckor, stormluckor och dörrar krav för hållfasthet och vattentäthet (ISO 12216:2002) Båtar skrovgenomföringar och avstängningsventiler - Del 1: Metalliska komponenter (ISO :1994) Båtar skrovgenomföringar och avstängningsventiler Del 2 Icke metallisk (ISO :2002) Standardsammandrag Fönster, ljusventiler, luckor, stormluckor och dörrar Standarden är avsedd främst för den som tillverkar de aktuella komponenterna. Båttillverkarens viktigaste uppgift är att välja komponenter med hänsyn till konstruktionskategori, båttyp och placering på båten. Fönster och luckor som marknadsförs separat ska vara CE-märkta och försedda med sådan information. För de luckor och fönster som tillverkas som ett led i båttillverkningen behöver båttillverkaren själv kontrollera att kraven är uppfyllda. Kraven omfattar styrka och grad av vattentäthet med hänsyn till placeringen på båten (fem områden) och båttyp (seglande enskrov, icke seglande båtar och seglande katamaraner samt seglande trimaraner). Skjutluckor tillåts inte i nedre delen av skrovet eller på trimaraners utriggardäck. Luckor som kan öppnas måste ha sådana säkra stängningsanordningar att de inte kan öppnas av misstag. För beräkning av erforderlig tjocklek finns formler. För en rad av de vanliga materialen finns angivet tillåten spänning och nedböjning samt säkerhetsfaktor. Panelens geometri och ytans krökning används också vid beräkningen. För härdat glas och akrylatplast finns hjälptabeller med färdigräknade tjocklekar för givna konstruktionstryck, panelmått och infästning. Öppningsbara däcksluckor ska provas med personvikt och utsättas för ett repklämningstest. Ett antal detaljkrav finns rörande skjutluckor, infästning av rutor i ramarna, stopp, låsning och gångjärn samt utrymningsanordning för flerskrovsbåtar. En bilaga innehåller testmetoder för mekanisk och limmad infästning.

15 Standardsammandrag Skrovgenomföringar och avstängningsventiler av metall Metallkomponenter ska vara korrosionsbeständiga eller korrosionsskyddade och får inte kombineras så att galvanisk korrosion uppstår. En komponent anses korrosionsbeständig om den efter fem års användning inte uppvisar någon defekt som påverkar täthet, styrka eller funktion. Med korrosionsskydd menas ytskikt som gör att en komponent av ett icke korrosionsbeständigt material uppfyller samma krav. Bordgenomföringarna ska vara utförda så att de ger en säker, hållbar och vattentät anslutning som inte kan lossna eller skadas när man manövrerar t ex en påmonterad ventil. Skrovet ska vara förstärkt runt bordgenomföringen. Kvarvarande rörlängd på den monterade genomföringen ska vara minst 1,5 gånger den som erfordras för att skruva på en normal ventil. Ventilerna ska fungera säkert under alla förhållanden som kan uppstå vid normal användning. Det ska gå att se om ventilen är öppen eller stängd. Detaljkrav finns på slanganslutningar, gängstandard m m. Standardsammandrag Skrovgenomföringar och avstängningsventiler av ickemetalliska material För icke metalliska material gäller samma allmänna krav på säkerhet, hållbarhet och vattentäthet m m som för motsvarande metallkomponenter. Materialen ska motstå eller vara skyddade mot nedbrytning orsakad av miljön och de vätskor som kan komma i kontakt med dem. Materialen ska vara stabiliserade mot nedbrytning i UV-ljus och mot oxidation. Krav finns också på draghållfasthet, böjmodul och slaghållfasthet. Avstängningsventiler ska fungera i temperaturområdet 0 o C till +60 o C. Med komponenter som följer denna standard ska levereras skriftlig information om materialet, gängan samt vilka begränsningar som gäller för installationen. Genomföringen med ventil och eventuell slangklämma ska provas i en testrigg genom att kraften 1500 N ansätts längst ut från bordläggningen i den riktning arrangemanget är svagast. Belastningen upprepas tio gånger varefter komponenterna demonteras och inspekteras. Inga synliga tecken på skada får finnas.

16 Inträngande vatten (4 kap. 10 ) Väsentligt säkerhetskrav Fritidsbåtar och vattenskotrar skall utformas på så sätt att risken för att de sjunker minimeras. Särskild uppmärksamhet skall därför ägnas konstruktionen av 1. sittbrunnar och andra brunnar, som skall vara självdränerande eller på annat sätt kunna hålla vatten borta ur innandömet 2. ventilationsöppningar, och 3. länsningsanordningar. Harmoniserad standard Båtar - Vattentäta sittbrunnar och snabblänsande sittbrunnar (EN ISO 11812:2001) Båtar System för länspumpning (EN ISO 15083:2003) Båtar Elektriska likströmslänspumpar (EN ISO 8849:2003) Standardsammandrag Vattentäta sittbrunnar och snabblänsande sittbrunnar Här specificeras begreppen vattentät och snabblänsande, men inte när det krävs att en båts brunnar måste uppfylla kraven. Så anges t ex i standarden för stabilitet (ISO 12217) att en liten, vattentät brunn godtas utan krav på dränering, men att större brunnar ska vara snabblänsande om båten ska betraktas som däckad och kunna placeras i konstruktionskategori A eller B. Vattentäta och snabblänsande brunnar ska vara täta (täthetsgrad 1, d v s samma som skrovet) upp till den nivå de kan fyllas med vatten. Snabblänsande brunnar får dock ha öppningsbara luckor etc med en lägre grad av vattentäthet (2 till 4) beroende på placeringen i höjdled. De snabblänsande ska en golvnivå som ligger över lastvattenlinjen högst i kategori A och ner till minst 0,05 meter i kategori D. Kravet på tömningstid varierar med brunnens volym och båtens kategori. Längst tid tillåts för kategori D och en liten brunn. Längsta tillåtna tömningstid är dock 5 minuter. Kravet på tröskelhöjd i snabbdränerande sittbrunnar är 0,3 meter för seglande båtar respektive 0,2 för icke seglande båtar i kategori A. Beroende på båttyp och konstruktionskategori trappas kravet av till 0,05 meter för kategori D. Tröskeln får vara fällbar eller på annat sätt rörlig, men får inte vara löstagbar. Standardsammandrag System för länspumpning Här ställs krav på pumpning eller annat sätt att få ut normala mängder av slagvatten, d v s inte de mängder som är aktuella att länsa när skrovet är skadat. I däckade båtar för kategori D som är under 6 meter långa ska ha länspump eller annan anordning för länsning. Ägarens instruktionsbok ska ange vad som finns. För däckade båtar över 6 meters längd krävs en handdriven eller en maskinellt driven pump eller länssystem.

17 Däckade båtar i kategori A, B och C ska ha ett fast installerat länssystem. Om huvudstyrplatsen är utsatt ska pumpen eller det maskindrivna länsningen kunna skötas från styrplatsen. I de fall uppfordringshöjden är mindre än 1,5 meter räcker det med en manuell pump. I fallet utsatt huvudstyrplats ska länsning kunna ske när alla öppningar till utrymmen under däck är stängda. Om huvudstyrplatsen är innesluten ska länssystemet vara maskinellt drivet och kunna skötas från huvudstyrplatsen. Båtar i kategori A, B och C ska ha en reservlänspump som är manuell, mekanisk eller elektrisk. Den ska kunna suga från alla avdelningar och vara lätt åtkomlig. För öppna och delvis däckade båtar ska sättet att länsa båten vara angivet i ägarens instruktionsbok. Ett länssystem ska kunna suga vatten från alla avdelningar i båten där vatten kan ansamlas. För- och akterpik av måttlig volym behöver inte vara anslutna till systemet, men ska i så fall kunna dräneras till ett utrymme där länsning finns. Standarden innehåller också en mängd detaljkrav på kapacitet, funktionalitet, åtkomlighet, manöverdon m m. Standardsammandrag Elektriska likströmslänspumpar Denna standard berör pumpen som komponent. Krav ställs på funktionalitet ur elsynvinkel, säkerhet mot överhettning när pumpaxeln är låst samt bibehållen funktion även efter att pumpen har gått torr under viss tid. Pumpens metalldelar ska antingen vara helt isolerade från kontakt med vattnet eller ha möjlighet till anslutning av ekvipotentialledare som skydd mot läckströmmar. Pumpar ska vara märkta med Tillverkarens namn eller identifikation; modell och/eller serienummer elektriska data i volt och ampere ISO 8849 Flöde vid 10 kpa (1 m) uppfordringshöjd.

18 Tillverkarens rekommenderade maximala last (4 kap. 11 ) Väsentligt säkerhetskrav Den maximala last av bränsle, vatten, proviant, annan utrustning och personer för vilken en fritidsbåt eller en vattenskoter är konstruerad skall beräknas. Den rekommenderade maximala lasten skall bestämmas med hänsyn till följande faktorer: 1. konstruktionskategori enligt 2 kap. 2, 2. stabilitet och fribord enligt 7, och 3. flytkraft och flytmedel enligt 8. Harmoniserad standard Båtar Maximal lastkapacitet (EN ISO 14946:2001) Båtar Vattenskotrar Krav på konstruktion och systeminstallation (EN ISO 13590:2003) Standardsammandrag Maximal lastkapacitet Standarden för båtar föreskriver vad som ska räknas in i den maximala lasten så att de gränser som sätts av andra standarder för stabilitet, fribord, flytbarhet och besättning inte överskrids. Därutöver anger standarden krav på sittplatser för de ombordvarande. Personantalet ska inte överstiga det antal med vilket båten uppfyller kraven på stabilitet, fribord, och flytbarhet i enlighet med de tre delarna av standarden EN ISO Dessutom ska antalet inte överstiga det antal sittplatser som tillverkaren angivit med hänsyn till storlekskraven på sittplats. En sittplats ska vara minst 400 mm bred och 750 mm djup eller utgöras av fri durkarea i en öppen båt eller av sittbrunnsgolv om 500 * 750 mm. I lasten ska ingå personer à 75 kg, basutrustning enligt en formel, förråd och last, vätskor för förbrukning (i fyllda fasta tankar såväl som i fyllda lösa behållare), och diverse som inte räknas in i egenvikten. Dessutom ska livflotte ingå i lasten för de båtar som är avsedda att ha sådan. All last ska ligga inom de gränser som sätts av de tre delarna av standarden EN ISO Standardsammandrag Vattenskotrar Ett flytprov föreskrivs för att bestämma hur stort antal personer vattenskotern ska rekommenderas för. Standarden föreskriver att tillverkarskylten ska ange rekommenderat antal personer samt, utan att ange metod, maximum rekommenderad last.

19 Stuvningsutrymme för livflottar (4 kap. 12 ) Väsentligt säkerhetskrav Fritidsbåtar och vattenskotrar i konstruktionskategori A och B samt fritidsbåtar i konstruktionskategori C och D som är längre än 6 meter skall vara utrustade med plats för en eller flera livflottar som rymmer det antal personer som båten är utformad att kunna medföra under färd enligt tillverkarens rekommendation. Förvaringsplatsen eller förvaringsplatserna skall vara placerade på så sätt att de alltid är åtkomliga. Kommentar Harmoniserad standard saknas. Kravet får anses tillräckligt specifikt uttryckt i föreskriften. Vattenskotrar anges i det väsentliga säkerhetskravet. Enligt standarden Båtar Vattenskotrar Krav rörande byggnad och systeminstallationer (EN ISO 13590:2003) som väntas bli harmoniserad kan emellertid vattenskotrar certifieras endast för kategori C och D. Kravet på stuvningsutrymme för livflotte torde därför inte vara tillämpligt på en vattenskoter.

20 Utrymning (4 kap. 13 ) Väsentligt säkerhetskrav Beboeliga fritidsbåtar skall vara utrustade med fungerande utrymningsanordningar i händelse av brand. Beboeliga fritidsbåtar som har fler skrov än ett och är längre än tolv meter skall vara utrustade med fungerande utrymningsanordningar i händelse av att fritidsbåten hamnar upp och ned i vattnet. Harmoniserad standard Kravet på att personer ombord ska kunna utrymmas i händelse av brand finns förtydligat i delar av standarderna: Båtar Brandskydd Del 1: Skrovlängd t o m 15 m (EN ISO :2003) och Båtar Brandskydd Del 2: Skrovlängd mer än 15 m (EN ISO :2002). Krav på luckors m m förmåga att hålla tätt förtydligas av standarden: Båtar Fönster, ljusventiler, luckor, stormluckor och dörrar krav för hållfasthet och vattentäthet (ISO 12216:2002) Kommentar Ingen standard reglerar utrymningsanordningar för användning i en upp och nedvänd flerskrovsbåt. Standardsammandrag Brandskyddsstandarderna innehåller krav på utrymningsvägar och på minsta tillåtna storlek på lucköppningar. Alla utgångar som krävs ska vara funktionsdugliga och kunna öppnas inifrån och utifrån om de är säkrade men inte låsta. Öppningen ska vara minst 0,18 m 2 stor samt ha en sådan form att en cirkel med diameter åtminstone 380 mm kan skrivas in. Även cirkulär öppning med 450 mm diameter godtas. Öppningarna utom huvudingången ska vara märkta med ISO-symbolen för nödutgång. Nedanför öppningar i däck ska det finnas fasta steg monterade så att höjden från det översta steget till öppningen är högst 1,2 meter. I båtar under 15 meter ska avståndet till närmsta öppning till fria luften vara högst 5 meter, dock 4 meter om utrymningsvägen går intill ett motorrum. Om endast en utrymningsväg finns från ett boendeutrymme får den inte leda förbi en spis. Om ett utrymme som är avskilt från närmsta utgång av t e x en dörr, har en utrymningsväg som leder förbi ett motorrum krävs ytterligare en utgång. I de större båtarna tillåts ett avstånd som är skrovlängden dividerad med 3, d v s 5 till 8 meter beroende på båtlängd, till närmsta utgång om utrymmet öppet. I utrymmen som är avskilda från närmsta huvudingång av skott och dörrar ska arrangemanget vara sådant att det

21 är minimal risk att personer blir instängda av en brand. Varje avdelning med boendeutrymme ska ha mer än en utrymningsväg som leder till fria luften. Undantag görs för ett ensamt utrymme med plats för högst 4 personer där det finns en lucka direkt till fria luften och utrymmet saknar spis och apparater med öppen låga. För en enstaka hytt avsedd för högst 4 personer får de första två meterna utanför dörren utgöras av en enda utrymningsväg förutsatt att hytten saknar spis och apparater med öppen låga.

22 Ankring, förtöjning och bogsering (4 kap. 14 ) Väsentligt säkerhetskrav Fritidsbåtar och vattenskotrar skall vara utrustade med fästen eller andra anordningar som, med hänsyn till konstruktionskategori och övriga egenskaper, på ett betryggande sätt kan ta upp de belastningar som uppstår vid ankring, förtöjning eller bogsering. Harmoniserad standard: Båtar Förankring, förtöjning och bogsering Förtöjningspunkter (EN ISO 15084:2003) Standardsammandrag Beslag för åtminstone följande funktioner krävs beroende på båtlängd: Funktion 6 meter och Över 6 meter Över 12 meter Över 18 meter under Ankring/bogsering Förtöjning, akter Förtöjning, för 1 1 Förtöjning sida 1 styrbord 1 babord Beslagen ska vara konstruerade och monterade så att de håller för en horisontell kraft som beräknas ur medelvärdet av båtlängden och vattenlinjelängden och med hänsyn till en faktor för konstruktionskategorin. Exempel: Båtlängd 6 m, kategori C, ankring/bogsering Båtlängd 12 m, kategori B, ankring/bogsering Båtlängd 8 m, kategori B, förtöjning, för Båtlängd 8 m, kategori B, förtöjning, akter Båtlängd 8 m, kategori D, förtöjning, akter 16,4 kn 42,8 kn 21,3 kn 18,1 kn 13,6 kn Beslaget behöver dock aldrig ha större hållfasthet än som motsvarar båtens fullast massdeplacement. Som alternativ till beräkning med de nämnda formlerna kan man också beräkna erforderlig hållfasthet ur båtens vindfång, konstruktionskategori, skrovform och vågspektrumet där båten kommer att användas. I de fall båttillverkaren specificerar eller levererar linor eller kätting som har större hållfasthet än de krav som gäller för beslaget ska beslagets hållfasthet inte vara lägre än 125 % av linans eller kättingens.

23 Beslagen ska var korrosionsbeständiga (metall) eller beständiga mot UV-ljus (plast) och monteras där skrov, däck o s v är förstärkt. Extra plåt eller brickor av tillräcklig storlek ska användas i skruvförband. I en bilaga finns hållfasthetsvärden för några vanliga typer av treslagen syntetfiberlina.

24 Manöveregenskaper (4 kap. 15 ) Väsentligt säkerhetskrav En fritidsbåts eller vattenskoters manöveregenskaper skall vara tillfredsställande i förhållande till den starkaste motor för vilken den har utformats och konstruerats. Harmoniserad standard Båtar med en skrovlängd under 8 meter Bestämning av maximal framdrivningseffekt (ISO 11592:2001). Kommentar Observera att skrovlängden ska mätas enligt Båtar Huvuddata (EN ISO 8666:2002). För båtar som är längre än åtta meter förutsätts tillverkaren på annat sätt kunna bedöma om manöveregenskaperna är tillfredsställande. Standard saknas för denna båtstorlek. Standardsammandrag Standarden innehåller en mätmetod för bestämning av största hastighet. Om båtens största hastighet är över 7 Lh knop ska en provkörning göras. Exempel visas i tabellen. Lh 3 3,5 4 4,5 5 5,5 6 6,5 7 7,5 8 hastighet 12,1 13,1 14,0 14,8 15,7 16,4 17,1 17,8 18,5 19,2 19,8 Båten ska kunna svänga 90 grader inom ett avstånd av 6 Lh eller, om hastigheten är över 30 knop, inom ett avstånd av 6 L h + 2 ( Vmax 30) meter. Om båten är avsedd att kunna ha utombordsmotor med antingen fjärrstyrning eller styrspak ska den klara kraven med bägge styrmetoderna. En båt som inte klarar att svänga på det föreskrivna avståndet i full fart anses dock uppfylla kraven förutsatt att den vid största hastighet rakt fram har riktningsstabilitet och styrbarhet samt att den klarar svängen vid en lägre hastighet. Denna lägre hastighet måste dock vara högre än både 85 % av V och 85 % av 7 L knop. En sådan båt ska ha: max en varningsskylt om att den kan ha begränsad manövrerbarhet vid högre hastighet varning i ägarens instruktionsbok hastighetsmätare med felvisning högst 5 % För deplacementsgående (icke planande) flerskrovsbåtar med rundbottnade skrov kan provningen få göras på ett något annorlunda sätt. h

25 För båtar med lägre hastighet än 7 Lh knop ska tillverkaren bestämma den maximala framdrivningseffekten utan att standarden anvisar metod eller kriterier.

26 Bränslesystem och motorinstallation (4 kap. 16 och 17 samt 21 och 23 ) Väsentliga säkerhetskrav Inombordsmotorer skall placeras i ett utrymme separat från boendeutrymmen och installeras på så sätt att risken för brand eller spridning av brand liksom risken för rök, hetta, buller eller vibrationer i boendeutrymmen minimeras. Motordelar och tillbehör som kräver regelbunden tillsyn eller service skall vara lätt åtkomliga. Isolering i motorrum skall vara av icke brännbart material. Motorrummet skall vara ventilerat. Alla luftöppningar skall säkras mot vatteninträngning i motorrummet. Utrustning och installationer för påfyllning, förvaring, ventilation och tankning av bränsle skall vara konstruerade och installerade på så sätt att risken för brand och explosion minimeras. Bränsletankar, ledningar och slangar skall vara fastsatta och skilda eller skyddade från betydande värmekällor. Det material som bränsletankarna är tillverkade av och den metod enligt vilken de har tillverkats skall överensstämma med tankarnas kapacitet och den bränsletyp de skall användas för. Alla tankutrymmen skall vara ventilerade. Bensinbränsle skall förvaras i tankar som 1. inte utgör en del av skrovet 2. är isolerade från motorrummet och andra gnistkällor 3. är skilda från boendeutrymmen Dieselbränsle får förvaras i tankar som är sammanbyggda med skrovet. Kommentar Följande finns inte förtydligat i standarder utan måste bedömas med utgångspunkt från det väsentliga kravet eller med hjälp av annat regelverk: Motordelar och tillbehör som kräver regelbunden tillsyn eller service skall vara lätt åtkomliga. Ventilation av utrymme för dieselmotor Harmoniserad standard Båtar Bränsle- och elsystemkomponenter för inombordsmonterade bensinmotorer (EN ISO 15584:2001) (gäller inte vattenskotrar eller utombordsmotorer) Båtar - Bränsle- och elsystemkomponenter för inombordsmonterade dieselmotorer (EN ISO 16147:2002) (gäller inte vattenskotrar eller utombordsmotorer) Båtar Brandhärdiga bränsleslangar (EN ISO 7840:2004) Båtar Icke brandhärdiga bränsleslangar (EN ISO 8469:1994/ ISO DIS 8469:2003) Båtar Spisar för flytande bränslen (EN ISO 14895:2000)