Hej! / Strukturbild för Skåne

Transkript

1 Hej! Det utkast du nu håller i din hand visar hur arbetet med Strukturbild för Skånes kommande rapport kring flerkärnighet har framskridit. Vi är mitt i processen och vill nu få in era synpunkter kring materialet. Strukturbild för Skåne arbetar med den fysiska samhällsplaneringens regionala dimension för att överbrygga glappet mellan det regionala utvecklingsprogrammet och den kommunala översiktsplaneringen. Det övergripande målet är att skapa en gemensam kunskapsbas som lyfter fram det regionala perspektivet och som kan användas som utgångspunkt för att skapa en samsyn mellan olika aktörer om hur Skåne ska utvecklas utifrån de olika förutsättningar som finns. Det är viktigt att stärka utvecklingen i Skåne och göra regionen konkurrenskraftig gentemot andra regioner på såväl nationell som internationell nivå. Flerkärnighet och polycentrism är begrepp som alltmer lyfts fram inom samhällsplaneringen som medel för att kunna göra just detta. Skåne sägs ha en flerkärnig ortstruktur och det är därför av stor vikt att fundera över vad denna struktur kan komma att betyda för den framtida utvecklingen. Flerkärnighet ger i sig inte någon förbestämd utveckling, utan den är beroende av de satsningar olika aktörer väljer att göra. Detta gör att det är mycket viktigt att föra en dialog kring vilka möjligheter som finns i Skåne. Vilken betydelse har flerkärnighet utifrån ett skånskt sammanhang och vilka framgångsfaktorer och eventuella målkonflikter kan identifieras? Med detta som grund kan en samsyn kring hur Skåne kan utvecklas som en flerkärnig region skapas för att på bästa sätt ta till vara på den potential som finns, vilket i förlängningen stärker den regionala utvecklingen i Skåne. Frågor att fundera på: Är arbetet på rätt väg? Saknas någon viktig del? Det kan dock vara viktigt att komma ihåg att rapporten ännu inte är klar. Kapitlen kommer att bearbetas och kompletteras. Det teoretiska begreppsresonemanget kommer t.ex. i stora delar kunna läggas i bilagor. Dessutom återstår sådant som att illustrera texter och tabeller med hjälp av kartor. Synpunkter kring alla delar tas gärna emot. Störst fokus på workshopen den 20 januari blir dock på vad som kan inkluderas i kapitel 10, d.v.s. hur en verktygslåda med idéer och tips kring arbetet med flerkärnighet för planerare och beslutsfattare i Skåne utformas på bästa sätt. / Strukturbild för Skåne 1

2 1. Inledning Denna del kommer att innehålla en presentation av Strukturbild för Skåne, syfte och mål med rapporten samt några ord kring hur arbetet med rapporten sett ut. Delen liknar mycket motsvarande del i tidigare rapporter från Strukturbild för Skåne. 2. Att förstå flerkärnighet en begreppsredogörelse Flerkärnighet är ett begrepp utan självklar definition men kan i korta ordalag beskrivas som en typ av ortstruktur. Denna begreppsredogörelse kring flerkärnighet är därmed i mångt och mycket en redogörelse kring ortstrukturer, vilket involverar fler begrepp så som monocentrism och polycentrism och teorier som centralortsteorin och Zipfs lag. För att förstå det ena begreppet behövs en förståelse för det andra då de olika begreppen kan bidra till att definiera varandra. 2.1 Flerkärnighet Vad flerkärnighet innebär är inte helt självklart. Definitionerna varierar, framförallt utifrån om flerkärnighet ställs synonymt med begreppet polycentrism eller inte. Osäkerheten kring begreppet komplicerar diskussionen kring ämnet. I denna rapport är utgångspunkten aktuell forskning på området, vilken skiljer på begreppen flerkärnighet och polycentrism. Flerkärnighet är med detta angreppssätt ett begrepp som berör boendemönster. I en flerkärnig struktur finns flera tätorter i vilka befolkningen är bosatta. Detta är en beskrivning som kan passa in på alla områden om den geografiska skalan kan väljas fritt. Det är därmed av central betydelse vilket område som studeras då olika val kan ge olika svar kring flerkärnighet. Flerkärnighet kan sägas beröra tätorts-täthet och ett stort geografiskt område med flera tätorter placerad med långa avstånd från varandra kan därmed inte ses som en flerkärnig struktur. Exakt vilken skala och vilka avstånd som ska gälla för att strukturen ska kunna ses som flerkärnig går dock inte att fastställa. Ett geografiskt område med flera tätorter placerade med relativt korta avstånd från varandra kan dock betraktas som en flerkärnig ortstruktur. En sådan struktur anses ha flera fördelar. Genom en flerkärnig struktur kan resursanvändningen bli bättre och problem kopplade till en växande stad (så som trängsel, köer, långa restider och dyra lokaler/bostäder) minska. Detta beroende på att en flerkärnig ortstruktur kan underlätta regionförstoring samt bidra till en mer polycentrisk utveckling. Såväl regionförstoring som polycentrism berör, till skillnad från flerkärnighet, hur ortstrukturen fungerar. Innan dessa begrepp berörs är det dock av betydelse att klargöra att funktionen i en ortstruktur går att studera på olika nivåer, nivåer som t.ex. kan härledas ur Walter Christallers centralortsteori och George Kingsley Zipfs lag. 2

3 2.2 Centralortsteorin och Zipfs lag - ett sätt att välja studieobjekt samt definiera kärnor och tillväxtmotorer I centralortsteorin har Walter Christaller skapat ett hierarkiskt ortssystem med utgångspunkt från produktion och marknadsområden för produkterna. En viss produkt/verksamhet behöver ett visst kundunderlag/kritisk massa för att vara lönsam och därmed ett visst marknadsområde. Vissa orter har bara verksamheter med små marknadsområden (t.ex. närbutik och grundskola) medan andra orter har verksamheter med såväl små som stora marknadsområden (t.ex. såväl närbutik och grundskola som sjukhus, högskola, bank etc.). Hur stora marknadsområdena är geografiskt beror på befolkningsunderlag och transportförhållanden. Goda transportförhållanden och stor folkmängd skapar underlag för orter med en hög position i centralortshierarkin, d.v.s. orter med funktioner/verksamheter som kräver en stor kritisk massa. Utifrån detta resonemang kan ett hierarkiskt system av städer skapas, baserat på antal aktivitets- eller funktionstyper som är lokaliserade i staden, där orter längre ner i hierarkin har funktioner för mindre kritiska massor än orter högre upp i hierarkin. Någon/några nivåer i detta hierarkiska system kan väljas som utgångspunkt för att studera hur en ortsstruktur fungerar. En annan ortsindelning som kan användas för detta ändamålkommer från Zipfs lag och rank-size rule. Utifrån Zipfs lag studeras orters förhållande till varandra baserat på deras folkmängd. Detta kallas rank-size rule. Den största staden rankas som nummer ett, den andra största som nummer två osv. Ett land eller en region tenderar att utgöras av några få större städer och betydligt fler mindre städer. Skillnaden i storlek mellan städerna tenderar också att vara större högt i rankingen än längre ner, vilket skapar en kurva över landets/regionens städer baserat på folkmängd som först är ganska brant och sedan planar ut (se blå kurva nedan). Figur 1: Zipfs lag. Sverige (blå) och den ideala rankingkurvan (svart). Befolkningen visas på y-axeln och tätorterna på x-axeln (de 10 största tätorterna i Sverige). Enligt rank-size rule uppgår dock den näst största stadens befolkning till hälften av den störstas, den tredje största staden har en befolkning som motsvarar en tredjedel av den största stadens osv. En sådan kurva brukar benämnas idealkurvan och visas med den svarta räta linjen i diagrammet ovan. I verkligheten finns dock variationer kring en sådan kurva då mindre städer tenderar att vara ganska lika i storlek, vilket får kurvan att plana ut som den blå 3

4 kurvan ovan. Utifrån detta tankesätt kan de största städerna väljas ut som studieobjekt för att analysera en ortstruktur. Eftersom alla strukturer liknar varandra längre ner på kurvan kan dessa med fördel lämnas utanför en analys. Det kan också vara av intresse att väga in andra faktorer som är av betydelse för en orts position i ett ortsystem, så som pendlingskvot och branschbredd, när man vill välja sin nivå av orter att studera i en analys kring ortstrukturens funktion. Det finns olika sätt att dela in orter och därmed att välja ut ett analysurval och det finns inga självklarheter kring hur orter delas in och vilka indelningar som bör används när. Såväl befolkningsstorlek som pendlingskvot och branschbredd/funktion kan användas för att välja ut en lämplig nivå av orter att analysera. Ett i sammanhanget för denna rapport relevant urval av orter vore att studera kärnor och kanske även tillväxtmotorer. Inte heller för dessa begrepp finns dock några entydiga definitioner bl.a. eftersom vad som ses som en kärna eller tillväxtmotor variera med skalan. Vad som anses vara en tillväxtmotor i ett skånskt perspektiv kanske t.ex. inte ses som det i ett svenskt perspektiv. Att göra ett urval utifrån ovan nämnda hierarki, ranking, pendlingskvot och branschbredd kan därmed även tänkas bidra till att definiera vilka orter som är kärnor och tillväxtmotorer. När valet av studieobjekt väl är gjort kan ortsstrukturens funktion analyseras utifrån frågor som; Finns det en dominerande stad eller kompletterar flera städer varandra? och Hur skapas tillväxt och regional utveckling på bästa sätt i en viss typ av ortstruktur? Denna typ av frågor kring en ortsstrukturs funktion knyter an till begreppen mono- och polycentrism. 2.3 Polycentrism och Monocentrism Poly som prefix betyder många och polycentrism kan då ges innebörden många centrum. Att begreppet ofta ställs synonymt med flerkärnighet ter sig nu inte så märkligt då flera kärnor och många centrum kan tyckas ligga nära varandra i betydelse. Mono som prefix syftar på en/ett och monocentrism betyder då ett centrum. Så långt råder enighet kring definitionerna av dessa begrepp. När det kommer till vilka regioner/strukturer som anses ha ett respektive många centrum går dock tankarna isär. Det finns ingen enhetlig definition kring begreppen monocentrism och polycentrism. Ett sätt att definiera begreppen är att utgå från städernas funktioner, en centralortshierarki, där de större städerna innehar alla funktioner som de mindre städerna har medan de mindre städerna inte har alla funktioner som de större städerna har. Invånarna i de större städerna behöver med andra ord inte resa någonstans för att få tillgång till varor och tjänster. Det behöver däremot invånarna i de mindre städerna, de kan behöva ta sig till de större städerna eller andra mindre städer för att få tillgång till vissa varor och tjänster. Vissa menar, utifrån centralortshierarkin, att en ortstruktur med en större ort och flera mindre orter är monocentrisk eftersom det finns ett dominerande centrum. Andra ser en sådan struktur som polycentrisk eftersom det finns flera orter/centrum. En och samma region kan alltså beskrivas både som polycentrisk och monocentrisk beroende på vem som uttalar sig. Skillnaden i synsätt beror oftast på om/hur interaktionen mellan regionens tätorter inkluderas i begreppet. Det är också genom att titta på interaktionen som begreppen kan tydliggöras. Sker interaktionen ensidigt 4

5 eller ömsesidigt, d.v.s. vilka beroendeförhållanden finns mellan tätorterna i regionen? Både polycentrism och monocentrism berör därmed beroendestrukturer mellan orter. En monocentrisk struktur kan då ses som en region med en eller flera isolerade tätorter mellan vilka det inte sker någon interaktion alls. Vissa menar dock att det i en monocentrisk region kan ske en interaktion mellan tätorterna, men det är då de mindre tätorterna som är ensidigt beroende av sin närmaste större tätort. Den polycentriska strukturen delas ibland upp i två typer av polycentrism; hierarkisk och komplementär. Utifrån denna indelning kan man dock se att det egentligen innebär att det är den monocentriska strukturen ovan som har delats upp i två olika strukturer; monocentrisk och hierarkiskt polycentrisk. Därutöver tillkommer komplementär polycentrism. En monocentrisk struktur syftar då endast på en region med en eller flera isolerade tätorter mellan vilka det inte sker någon interaktion alls, troligen på grund av att avstånden mellan tätorterna är för stora. Ett exempel är Norrlands inland. En monocentrisk struktur kan vara både flerkärnig och inte. En hierarkisk polycentrisk struktur betecknar då det andra i den tidigare beskrivna monocentriska strukturen, nämligen en flerkärnig region med en dominerande tätort vilken mindre tätorter i regionen är beroende av när det gäller försörjning av vissa varor och tjänster samt arbete/arbetsmarknad. Interaktionen som sker mellan tätorterna är därmed asymmetrisk i en hierarkisk polycentrisk struktur. Det är ett ensidigt beroendeförhållande där de mindre tätorterna är beroende av den stora tätorten utan att något omvänt beroendeförhållande råder. Ett exempel är Stockholmsregionen. En komplementär polycentrisk struktur syftar istället på en flerkärnig struktur där interaktionen mellan tätorterna sker mer eller mindre symmetriskt. Det är ofta detta många menar när de pratar om polycentrism, eller om flerkärnighet för den delen. Det finns dock vissa otydligheter kvar kring denna typ av polycentrism. Vissa menar nämligen att det i en komplementär polycentrisk struktur sker symmetrisk interaktion mellan tätorter av samma storlek/position, att dessa mindre tätorter tillsammans innehåller funktioner som normalt bara finns i en större tätort, och att tätorterna därmed kompletterar varandra. Det finns en uppdelning av funktioner mellan tätorterna och de har då tillsammans en kritisk massa för att tillhandahålla aktiviteter som normalt bara finns i stora tätorter. Det betyder vidare att en komplementär polycentrisk struktur inte har någon större tätort som dominerar när det gäller antal aktiviteter och verksamheter. Andra menar dock att det kan finnas en dominerande tätort i en komplementär polycentrisk struktur, men att andra tätorter inte är ensidigt beroende av denna utan att det trots allt finns en mer eller mindre symmetrisk interaktion mellan regionens tätorter och att även den stora tätorten är beroende av funktioner i andra tätorter. Eftersom en ortsstruktur bestående endast av tätorter av mer eller mindre lika storlek kan antas vara en utopi, framför allt utifrån tankarna om Zipfs lag och rank-size rule, kan det senare synsättet ses som det relevanta förhållningssättet. På detta sätt kan funktionen av en ortsstruktur relateras till en skala av att vara mer eller mindre polycentrisk där monocentrism finns längst åt ena hållet och komplementär polycentrism (mer polycentrisk) längst åt andra. Det kan vara svårt att fastslå var på skalan en ortsstruktur befinner sig, men det kan gå att avgöra åt vilket håll utvecklingen går och var en struktur står i förhållande till en annan. Var på skalan mellan monocentrisk och polycentrisk en ortstruktur befinner sig i förhållande till andra och i vilket håll utvecklingen går kan studeras på olika sätt. Ett sätt är att använda ett 5

6 index som är framtaget av ESPON 1 och som ska kunna avgöra graden av polycentrism inom en region. Det är då främst tre faktorer som anses avgöra graden av polycentrism: tätortsstorlek, tätortslokalisering och interaktion mellan tätorter. I denna rapport används en för Skåne anpassad variant av indexet framtagen av forskare vid KTH. Tätortsstorlek En tätorts storlek avgörs av befolkningsmängd och ekonomiska faktorer så som sysselsättnings- och inkomsförhållanden. En region är mer polycentrisk om den innehåller många tätorter av lika storlek och ingen som avviker stort från det (tänk Zipfs lag). Rankningskurvan (rank-size rule) är en grov indikator på förhållandet mellan den största staden i ett område och alla andra städer som ingår i regionen. Om ett lands rankningskurva ligger mycket under den ideala kurvan (där den andra största staden är hälften så stor som den största osv.) så är den största staden i landet mycket dominerande. Å andra sidan, om landets kurva ligger avsevärt högre än den ideala, så finns ingen dominerande stad och det urbana mönstret är mer balanserat. En flackare lutning på kurvan innebär en mer polycentrisk struktur. Se figur 1 s 2. Tätortslokalisering Hur regionens tätorter är rumsligt fördelade påverkar också graden av polycentrism. Ju mer jämnt fördelade de är över regionens yta, ju mer polycentrisk är regionen. Interaktion mellan tätorter Interaktion mellan tätorter handlar om flöden mellan dem, flöden av människor, varor och tjänster, kapital etc. Pendling, d.v.s. flöden av människor mellan kommuner, är ett sätt att mäta interaktionen. Ju mer symmetrisk interaktionen (pendlingen) är ju mer polycentrisk är regionen. Nu återstår dock frågor som; Var på skalan av graden av polycentrism kan och vill en ortsstruktur vara? och Åt vilket håll kan och vill vi att utvecklingen ska gå? Vilken typ av ortsstruktur regionen har och hur den fungerar påverkar den regionala utvecklingen. 2.4 Ortstrukturens inverkan på regional utveckling Sedan 1990talet har det framförts att det finns ett samband mellan en effektiv funktionell och rumslig fördelning (av arbetskraft och roller) mellan städer och en mer positiv regional utveckling. En sådan funktionell fördelning kan knytas an till det vi beskrivit som en komplementär polycentrisk utveckling. Vilken struktur (monocentrisk, hierarkisk- eller komplementär polycentrisk) som är bäst är dock inte helt givet. Det beror nämligen på regionens grundförutsättningar. I en glest befolkad nation som Sverige, där orters välfärdsfunktioner ofta ökar med stigande invånarantal, kan en monocentrisk eller hierarkisk polycentrisk utveckling främja samhällsutvecklingen. En komplementär polycentrisk utveckling kan här i många fall leda till att kritiska massor för ett diversifierat samhällsliv inte uppnås med följd att välfärdskurvan inte heller optimeras. Det gäller att ta hänsyn till regioners olika förutsättningar och vilka effekterna blir på konkurrenskraften och välfärden av olika ortstrukturer. Detta till trots har monocentrisk utveckling fått en negativ klang medan 1 European Spatial Planning Observation Network 6

7 polycentrisk utveckling blivit ett honnörsord inom EU och ett mål i sig för regional utveckling, något som dock kräver vissa grundförutsättningar. För att ha möjligheten att utvecklas i en mer polycentrisk riktning krävs en flerkärnig boendestruktur samt en viss befolkningstäthet. Komplementär polycentrisk utveckling anses leda till en balanserad regional utveckling samt öka regionens hållbarhet och konkurrenskraft och de regioner som har förutsättningarna (flerkärnig boendestruktur och befolkningstäthet) har en stor fördel i arbetet med sin regionala utveckling och tillväxt. Flerkärnighet innebär dessutom goda förutsättningar för regionförstoring. I och med flerkärnighet finns nämligen förutsättningar för att knyta ihop regionens orter med infrastruktur så att det blir lättare att både flytta och pendla inom regionen. Det är därmed enklare att hitta rätt person till rätt jobb. Pendlingsmönstren mellan orter skapar/visar arbetsmarknadsregioner (LA-regioner) och när möjligheterna till pendling ökar kan LAregionerna bli färre/större, vilket brukar benämnas regionförstoring. Små LA-regioner är problematiska då de har ett svagt diversifierat näringsliv, vilket skapar svårigheter att just kunna hitta rätt folk till rätt jobb. En sådan situation hämmar utvecklingen. För att lyckas skapa regionförstoring är tillväxt i sig en bra start. Tillväxt bidrar nämligen ofta till regionförstoring då pendlingen tenderar att öka under goda tider då det finns fler jobb att välja på/ta sig till. Utifrån detta är det inte svårt att konstatera att infrastruktur, och därmed tillgänglighet, är av allra största betydelse för att stimulera regional utveckling och tillväxt. God tillgänglighet i en flerkärnig struktur stimulerar såväl regionförstoring som en polycentrisk utveckling genom att en god tillgänglighet underlättar samspel, interaktion och pendling. Regionförstoring och polycentrisk utveckling är dock inte samma sak. Regionförstoring kan vara förenligt med såväl en komplementär som en hierarkisk polycentriskt struktur. Tillgänglighet kan nämligen öka beroendet av centralorten/den stora staden och därmed bidra till ökad asymmetrisk interaktion lika väl som att den kan bidra till en ökad ömsesidig interaktion mellan tätorter. Här synliggörs grunden till målkonflikter i flerkärniga strukturer, nämligen i vilken riktning på skalan över graden av polycentrism man vill föra utvecklingen. Om målet är att stärka stora städer kan det, förutom tillväxt, leda till ökade skillnader ekonomiskt och socialt mellan tätorter i regionen. Om målet istället är att balansera det funktionella ortsystemet behövs stora regionala satsningar, så som infrastruktursatsningar mellan regionens orter, investeringar som riskerar att ske på bekostnad av de stora städernas utveckling. Målkonflikten som kan uppstå är därmed de stora städernas utveckling kontra en balanserad regional utveckling. Lösningen på eventuella målkonflikter kan hittas i att avsikten bör vara att helheten ska bli större än summan av delarna, d.v.s. att synergieffekter ska uppstå. Förutsättningarna att uppnå synergieffekter är störst i flerkärniga strukturer då de uppstår genom interaktion mellan orter, vilket är lättast att få till i flerkärniga strukturer. En typ av synergieffekt, horisontella synergier, kan uppstå därför att något kan skapas tack vare att fler är med och delar på kostnaden. Det kan röra t.ex. infrastruktur, kulturaktiviteter och utbildning. En annan typ av synergieffekt, vertikala synergier, kan uppstå genom att orterna specialiserar sig inom olika nischer och komplettera varandra. I och med att varje ort inte måste ha allt utan kan fokusera på att utvecklas inom sin nisch skapas större specialiseringsgrad och diversifiering än vad de enskilda orterna skulle kunna åstadkomma. Helheten i regionen blir större än summan av de tidigare delarna och regionen skapar på så vis en större välfärd och konkurrenskraft. Dessa tankar kan kanske tydligast knytas till resonemanget om en komplementär polycentrisk utveckling. 7

8 Olika studier har visat att europeiska länder med flerkärniga ortstrukturer i allmänhet är mer ekonomiskt framgångsrika och ekologiskt hållbara än andra, något som kan bero på att de flerkärniga regionerna har utnyttjat den förutsättning flerkärnigheten innebär för regionförstoring och utvecklandet av en komplementär polycentrisk struktur. Kanske kan dock helheten bli större än summan av delarna även genom en utveckling i riktning mot det hierarkiska hållet på skalan över graden av polycentrism. Genom att satsa på de stora städerna kan det skapas tillväxt där som får spridningseffekter till resten av regionen. I och med att de ekonomiska skillnaderna mellan olika regioner inom EU har ökat i samband med att EU har utvidgats är det dock begreppet polycentrisk utveckling som blivit en del av EU:s sammanhållningspolitik och såväl flerkärnighet som polycentrism är begrepp som kommit att inta en central roll i debatten kring territoriell sammanhållning, konkurrenskraft och regional balans. Som tidigare konstaterats används flera begrepp i sammanhanget men det är framförallt det som benämns den komplementära polycentriska utvecklingen som åsyftas. Målet att uppnå en mer balanserad och uthållig utveckling av EU:s territorium antogs 1999 genom ESDP (European Spatial Development Perspective) och i och med detta har städernas och stadsregionerna funktioner och roller för den regionala utvecklingen hamnat i fokus. Detta mål går hand i hand med idéerna kring en komplementär polycentrisk utveckling. I den svenska tillväxtpolitiken är det dock framförallt regionförstoring som fungerar som grundbult, något som kan vara klokt eftersom stora delar av Sverige inte har förutsättningarna för att utveckla en komplementär polycentrisk region. Regionförstoring kan skapa tillväxt i såväl hierarkisk som komplementärt polycentriska strukturer genom att underlätta matchningen på arbetsmarknaden. Är strukturen flerkärnig finns dock, som sagt, förutsättningar för såväl regionförstoring som en mer polycentrisk utveckling. Kanske kan det dock vara så att en flerkärnig struktur kan utnyttjas lika väl genom att utveckla regionförstoring samtidigt som utvecklingen går i en mindre polycentrisk riktning (mot hierarkisk polycentrism). 2.5 Sammanfattning av begreppen Flerkärnighet syftar på en boendestruktur och innebär att regionen har flera orter/städer på vilka befolkningen är utspridda. En sådan struktur är en förutsättning för en polycentrisk utveckling och en bra grund för regionförstoring. Polycentrism och monocentrism syftar på beroendestrukturer. Monocentrisk region är en region som kan vara såväl flerkärnig som inte med en eller flera helt isolerade städer mellan vilka det inte förekommer någon interaktion alls, troligen då avstånden mellan städerna är för stora. Hierarkisk polycentrisk region är en flerkärnig region med ett dominerande centrum, vilket övriga orter är beroende av. Beroendeförhållandet är asymmetrisk/ensidigt då den dominerande staden inte är beroende av någon av de andra städerna. Det kan tänkas att staden som dominerar kan fungera som tillväxtmotor som ger spridningseffekter till övriga orter i regionen. 8

9 Komplementär polycentrisk region är en flerkärnig region där beroendeförhållanden mellan de olika orterna är mer eller mindre symetriska, ett mer eller mindre ömsesidigt beroende. Tätorterna kompletterar varandra och det finns goda förutsättningar för synnergieffekter. Beroende på hur symetriska interaktionsmönstren är kan en region vara mer eller mindre komplementär. Detta går bl.a. att mäta genom att studera pendlingsmönster mellan orter. Den här strukturen ses som ett mål i sig då den anses leda till balanserad regional utveckling samt öka regionens hållbarhet och konkurrenskraft. Det krävs att regionen har en flerkärnig boendestruktur och en viss befolkningstäthet för att kunna utveckla komplementär polycentrism. Graden av polycentrism Då det är svårt att fastställa exakt om en ortsstruktur är t.ex. hierarkisk eller komplementär används tankar om en skala över graden av polycentrism som går från monocentrism (inte alls polycentrisk) via hierarkisk till mer och mer komplementär polycentrism. Regionförstoring Att arbetsmarknadsregionerna blir större/färre i och med ökad tillgänglighet och pendling. Synergieffekter Att helheten blir större än summan av delarna, t.ex. genom att orter kompletterar varandra och samarbetar. Spridningseffekter Att en orts kraftiga tillväxt ger tillväxt även på andra håll. 9

10 3. Skånes struktur - en historisk tillbakablick Med utgångspunkt i att det är nödvändigt att gå bakåt i tiden för att kunna blicka framåt ges här en historisk bakgrund för att söka förståelse för Skånes flerkärniga struktur. Flerkärnighet är ett relativt nytt begrepp men som fysisk struktur är det något som går att spåra i landskapet långt bakåt i tiden. 3.1 Flerkärnighetens tyngdpunkt mot västra Skåne Det regionala befolkningsmönstret i Skåne har förändrats under historiens gång men i ett övergripande perspektiv kan vissa drag med mycket lång kontinuitet iakttas. Ett exempel är den kustnära bosättningen, ett annat är befolkningskoncentrationen till sydvästra Skåne. Man har så långt tillbaka som stenåldern gjort fynd, liksom senare karteringar av medeltida kyrkor och 1600-talets byar, som tyder på att människor har levt tätast inpå varandra i det som idag är det kustnära slättområdena i södra och västra Skåne. Även Kristianstadtrakten visar tidigt en högre befolkningstäthet än övriga Skåne. Boplatser som under förhistorisk tid motiverades av tillgång på jakt- och fiskemarker och så småningom god odlingsjord blev styrande för den tidiga stadsbildningen och sedan för den moderna urbaniseringen. Skånes geografiska läge i ett större regionalt sammanhang har också haft betydelse för befolkningsfördelningen. Skåne var tidigare en del av Danmark vilket betyder att västra Skåne var en central del av det danska riket. När Skåne blev svenskt 1658 blev Skåne en periferi i det svenska riket men samtidigt ett kontaktområde mot den europeiska kontinenten. Dessa förhållanden bör ha gynnat tillväxten i västra och södra Skåne. 3.2 Byarnas landskap en historisk flerkärnighet På 1700-talet låg de skånska gårdarna samlade i bykärnor och bylivet karakteriserades av närhet till grannar och gemensamhet i en lång rad arbetsmoment. Denna fysiska struktur förändrades med skiftesreformerna som 1757 inleddes med storskiftet infördes enskiftet i Skåne och 1827 ersattes dessa båda reformer av laga skifte. Skiftesreformerna omskapade markägostrukturer och bebyggelsemönster i olika omgångar. I slättbygden försvann de samlade byarnas landskap främst genom enskiftet och ersattes av den spridda bebyggelse och öppna markanvändning vi ser på landsbygden idag. I andra delar förändrades bebyggelsen i mindre utsträckning och i stället blev privatisering av betesmark och uppdelning av skog resultatet. Den grundläggande idén med skiftesreformerna var att effektivisera driften genom att reducera antalet åker- och ängstegar som varje gård hade och samla dem i större enheter eller skiften. Skiftesreformen innebar inte att alla bykärnor försvann utan många levde vidare i ny form och med ny funktion. 3.3 Järnvägsepoken och industrialiseringen Järnvägen och dess utbyggnad är av mycket stor betydelse för den skånska ortsstrukturen och Skånes utveckling. I Sverige inleddes järnvägsepoken vid mitten av 1800-talet, då 10

11 naturresurser och förädlingsställen, städer och omlastningsplatser började knytas samman i ett nytt transportsystem. Järnvägsnätets förgrening blev en av de avgörande krafterna bakom lokaliseringen av verksamheter och framväxten av nya tätorter. Järnvägssamhällena har liknats vid sin tids Ideon; det var där det hände. Det var dit inflödet av produkter och nyheter koncentrerades och det var därifrån spåren ledde vidare ut i världen. Majoriteten av järnvägsbanorna i Skåne byggdes i privat regi. Det var endast södra stambanan som byggdes av staten och sträckan Malmö-Lund stod klar år Ett finmaskigt järnvägsnät blev en förutsättning för det skånska jordbrukets inriktning på att producera spannmål för försäljning. På 1880-talet blev höstmånadernas transporter av sockerbetor till bruken en viktig inkomstkälla för de små järnvägsbanorna. Efter 1954 förändrades emellertid järnvägens betydelse för transport av sockerbetor då i stort sett alla dessa transporter lades över på landsväg. Detta ledde till att flera järnvägsbanor fick lägga ner och järnvägens struktur förändrades väsentligt. Redan år 1939 beslutades det dock att staten skulle överta nästan alla privata järnvägar för att den ökande biltrafiken inte skulle leda till nedläggningskaos. För en bestående flerkärnighet har de kvarvarande järnvägarna och den ökande regionala tågtrafiken varit av stort värde. Industrialiseringen under 1800-talet är i Skåne nära sammankopplad med jordbruket. Skånska industrier tillverkade tekniska hjälpmedel som rationaliserade jordbruket. En annan sida av industrialiseringen är den stora mängd förädlingsindustrier som uppkom under senare delen av 1800-talet. Brännerier, mejerier, stärkelsefabriker, sockerbruk och bryggerier är exempel som utmärker Skåne än idag. Även utnyttjandet av Skånes naturresurser industrialiserades under den här perioden. 3.4 Från järnväg till väg och urbanisering Utvecklingen gick vidare och bilismen övertog till stor del järnvägens roll som Skånes sammanbindande länk. Bilismens viktigaste effekt var till en början att vidga rörelsefriheten i den lokala och regionala skalan. Det fanns på sina håll föreställningar om att bilismen, liksom järnvägen, skulle ge upphov till helt nya samhällsbildningar. Så skedde också kring de större städerna. Det finns även ett starkt samband mellan bilism och åtskillig fritidsbebyggelse. Men i stort sett har bilismen haft en konserverande effekt på bebyggelsemönstret. Så länge småorter och spridda bostäder ligger inom pendlingsavstånd från arbetsplatser förblir de bebodda, även om tågen rullar förbi de gamla stationerna utan att stanna. Urbaniseringen i Sverige har i stort sett skett under en hundraårsperiod. I Sverige år 1880 bodde åtta av tio människor i glesbygd och två av tio i städer och tätorter. År 1980 var siffrorna omvända. Det ökade bilinnehavet under efterkrigstiden har varit både orsak och verkan vid framväxten av Skånes pendlarorter i storstädernas omland. Orters utveckling eller tillbakagång har varierat under den senare delen av 1900-talet. Flera småorter nära de större städerna upphörde som egna tätorter och blev en del av närliggande större städer mellan åren 1950 och Det omvända skedde i efterföljande femtonårsperiod till 1980 minskade flera av de större städerna i västra Skåne och en kraftig befolkningstillväxt skedde i förorter och pendlarorter runt omkring. En grön våg innebar att många unga familjer flyttade ut från städerna och bilen blev ett viktigt transportmedel för både arbets- och serviceresor. I efterföljande femtonårsperiod 1980 till 1995 svängde det återigen och befolkningen ökade i storstäderna medan tillväxten i kransorterna avtog. Huruvida det är småorter eller städer som växer tycks vara något som ständigt växlar. Skånes befolkningsprognos år

12 förutspår att en kombination av prisutvecklingen på bostadsmarknaden tillsammans med ökade småhuspriser och förbättrade pendlingsmöjligheter innebär att folkökningen som sprider sig ut från de stora tätorterna förväntas hålla i sig under prognosperioden. 3.5 Självklarheter har också varit nyheter Telefonen är självklar idag men då den blev ett naturligt kommunikationsmedel i samhället bidrog telefonen till att minska avstånden mer, eller åtminstone på ett annat sätt, än vad järnvägarna hade gjort. Telefonen gav större frihet vid placering av verksamheter som krävde personkontakter och det var inte i samma utsträckning som förr nödvändigt att besöka varandra eller skicka bud. Idag diskuteras bredband som en sammanhållande länk i den skånska strukturen och som en av förutsättningarna för att kunna bo och arbeta i hela Skåne. 12

13 4. Skånes ortstruktur idag Under denna del ska den skånska ortstrukturen idag analyseras och redovisas för att ge läsaren en bra förutsättning för att förstå de kommande kapitlen där Skånes flerkärnighet och polycentrism analyseras. Kapitlet ska bestå av övergripande fakta, främst i kartform, med ämnesområden som knyter an till det föregående kapitlet om den Skånska ortstrukturens framväxt. I detta kapitel 4 kommer det att slås fast att Skåne har en flerkärnig ortstruktur (samt att Skåne dessutom är relativt tätbefolkat - i ett Svenskt perspektiv) och att det därmed finns förutsättningar för såväl regionförstoring som en (komplementär) polycentrisk utveckling i Skåne. 5. Skånes kärnor en urvalsprocess Innan Skånes flerkärniga ortstruktur kan analyseras utifrån sin grad av polycentrism redovisas i detta kapitel det index (se även kapitel 2) och de urval som ligger som grund för analysen. I och med detta definieras Skånes kärnor samt ytterligare användbara geografiska nivåer inför analysen i kapitel Index för graden av polycentrism ESPON-programmet 2 har utvecklat ett index 3 för att kunna analysera graden av polycentrism inom en region, d.v.s. allt från hierarkisk polycentrism till fullständig komplementär polycentrism. De faktorer de använder för att mäta graden av polycentrism är storlek, lokalisering och interaktion. I rapporten används en för Skåne anpassad variant av ESPON s index, framtagen av forskare vid KTH, med utgångspunkt i de tre faktorerna. Tätortsstorlek En tätorts storlek avgörs främst av befolkningsmängd och ekonomiska faktorer så som sysselsättnings- och inkomstförhållanden. En region är mer polycentrisk om den innehåller många tätorter av lika storlek och få/ingen som avviker stort från det. När det berör befolkningsmängden kan analysen utgå från Zipfs lag 4. Det är ett bra analysverktyg med hänsyn till verkligheten där en region med lika stora tätorter i princip inte förekommer. Rankningskurvan (rank-size rule) är en grov indikator på förhållandet mellan den största staden i ett område och alla andra städer som ingår i regionen. En flackare lutning på kurvan innebär därmed en mer polycentrisk struktur. Se figur 1. Som komplement till befolkningsmängdens storlek i tätorterna studeras, förutom sysselsättning och inkomst, även andra faktorer som påverkar en tätorts karaktär och storlek. 2 European spatial planning observation network 1.1.1, Se kapitel 2 4 Se kapitel 2 13

14 Dessa faktorer är t.ex. befolkningens åldersstruktur och utbildningsnivå samt näringslivet och specialiseringsgraden i tätorten. Tätortslokalisering Hur regionens tätorter är rumsligt fördelade påverkar också graden av polycentrism. Ju mer jämt fördelade tätorterna är över regionens yta, ju mer polycentrisk är regionen. Interaktion mellan tätorter Interaktion mellan tätorter handlar om flöden mellan dem, flöden av människor, varor och tjänster, kapital etc. Dessa faktiska flöden som sker benämns faktisk interaktion och att studera dem kan visa hur graden av polycentrism ser ut idag och hur den har förändrats över tid. Det går dock även att studera vad som kallas potentiell interaktion, d.v.s. faktorer som påverkar vilken faktisk interaktion som sker. Ett exempel på detta är infrastruktur och därmed tillgängligheten i regionen. Ett annat exempel på potentiell interaktion rör tätorternas specialiseringskvot (om tätorten är specialiserad inom någon näringsgren/nisch), vilket påverkar i vilken omfattning varor, tjänster och kapital tenderar att röra sig mellan tätorter i regionen. Ett första steg i att avgöra graden av polycentrism och hur utvecklingen av den sett ut utifrån interaktionen mellan tätorter kan vara att studera pendlingsmönster, d.v.s. flödet av människor över kommungränser. Ju mer symmetrisk interaktionen (pendlingen) är mellan tätorterna ju mer polycentrisk är regionen. Total symmetri visar på total komplementär polycentrism. Asymmetri tyder mer på en struktur åt det hierarkiskt polycentriska hållet. Övriga delar av den faktiska interaktionen är svårare att mäta och studera. Genom att studera tätortens storlek och karaktär i indexets första del kan dock den potentiella interaktionen synliggöras, vilket knyter samman indexets olika delar och gör analysen till en sammanhängande helhet. 5.2 Skånes kärnor För att kunna göra en bedömning av den polycentriska utveckling i Skåne behöver först en avgränsning av analysmaterialet göras genom att bestämma vilka som är Skånes kärnor samt bestämma vilka indelningar som användas i analysen. Det finns inga självklara indelningar och analysurval. En teori som kan användas för att göra ett urval är Zipfs lag. När Skånes alla tätorter placeras in i en sådan kurva (se figur 2) planar den snabbt ut. Den plana delen av kurvan syns i regel i alla ortsstrukturer. Det tenderar att finnas en mängd mindre orter av liknande storlek. Det intressanta är därmed att studera början av kurvan, där den har en lutning som har likheter/skillnader med idealkurvan och andra regioners kurvor. Slutsatsen är därmed att Skånes större orter är ett lämpligt urval för en analys. De 10 största tätorterna vad gäller befolkningsmängd ger en kurva som lättare kan jämföras med idealkurvan och andra regioners kurvor (se figur 3). Skåne har då en kurva som är flackare än idealkurvan, vilket tyder på en polycentrisk struktur. Skånes kurva är dessutom flackar än såväl Göteborg- som Stockholmsregionens (se figur 4 och 5), vilket tyder på att Skåne är den mest polycentriska storstadsregionen i Sverige. Dessa är de jämförelser som är 14

15 mest intressanta i Skånes sammanhang eftersom skalorna för dessa tre regioner liknar varandra. Studeras andra skalor, så som en kommun, kan andra resultat fås. Dessa är dock inte lika intressanta i sammanhanget Befolkning (2008) Tätorter Figur 2: Alla Skånes tätorter utifrån Zipfs lag (heldragen linje) och idealkurvan (streckad linje) Figur 3: Skånes tio största tätorter utifrån Zipfs lag (blå linje) och idealkurvan (svart linje) 15

16 Figur 4: Stockholms läns tio största tätorter utifrån Zipfs lag (blå linje) och idealkurvan (svart linje) Figur 5: Västra götalands läns tio största tätorter utifrån Zips lag (blå linje) och idealkurvan (svart linje) Ett urval kring tätorternas storlek kan kompletteras med centralortsteorin där olika befolkningsunderlag ger olika stora marknadsområden och därmed olika förutsättning för olika typer av företag och verksamheter. Som tidigare konstaterats är dessutom även andra faktorer än tätorterna storlek av intresse att ta hänsyn till vid ett analysurval. Detta gäller bl.a. branschbredd och pendlingskvot varav den första har anknytning till centralortsteorin. Utifrån dessa tankegångar har en definition av vad vi kallar Skånes kärnor gjorts, tätorter som spelar en tydlig regional roll och som blir urvalet för den nivå analysen av Skånes grad av polycentrism görs. Att i analysen utgå från Skånes samtliga tätorter är irrelevant. För att ta fram Skånes kärnor har tre kriterier satts upp. Tätorten ska vara: 16

17 Minst ett områdescentrum utifrån Centralortsteorin (i Skånes fall en folkmängd över invånare) Ingå i en kommun med en stor branschbredd (fler branscher än 200) Ha en större inpendling än utpendling (positiv nettopendling) Samtliga tre kriterier måste uppfyllas för att en tätort ska kallas för en kärna i ett skånskt perspektiv. Områdescentrum För att identifiera Skånes regionala kärnor är den så kallade centralortsteorin en användbar modell att utgå ifrån. 5 Utifrån centralortsteorin kan tätorterna delas in ett antal ortskategorier. Vid den fjärde kategorin (av sju) dras i detta sammanhang gränsen för en kärna. Detta betyder tätorter med en folkmängd över invånare vilket i Skånes fall är Ängelholm, Höganäs, Helsingborg, Landskrona, Eslöv, Lund, Staffanstorp, Malmö, Trelleborg, Ystad, Kristianstad och Hässleholm. Karta 1: Tätorter i Skåne med fler än invånare Branschbred En central utgångspunkt för centralortsteorin är att olika varor och tjänster fordrar olika stora marknadsområden. Varor och tjänster som behöver större marknadsområden erbjuds oftast bara i de största orterna medan de som kräver ett mindre marknadsområde kan erbjudas även i mindre orter. Den totala branschbredden blir således större i stora städer och därmed i kommuner med någon/några stora tätorter För mer information om centralortsteorin se kap 2 6. I den offentliga statistiken finns uppgifter om branschbredd endast på kommunnivå. Branschbredden beräknas genom att räkna antalet branscher där det finns förvärvsarbetande på femsiffrig SNI-nivå (dagbefolkning). Av sekretesskäl är branscher med mindre än fem förvärvsarbetande uteslutna i statistiken, vilket innebär att det verkliga antalet branscher är större. Till exempel har Ängelholm i verkligheten mer än 400 branscher (431 enligt SNI 2007) istället för de 285 branscher som återfinns i den offentliga statistiken. Eftersom det är förhållandena orter emellan som är intressant i detta sammanhang och inte det exakta antalet branscher på varje ort, så bör dock den offentliga statistiken vara tillfyllest som underlag för denna studie. 17

18 Branscher Ängelholm Ystad Hässleholm Landskrona Trelleborg Eslöv Simrishamn Kristianstad Lund Helsingborg Malmö Befolkning Figur 6 Samband mellan skånska orters befolkningsstorlek och branschbredd år 2008 En annan faktor som påverkar branschbredden i en kommun eller på en ort är näringsstrukturen. En ort med en specialiserad arbetsmarknad, exempelvis ett stort industriföretag, har normalt en liten branschbredd i förhållande till arbetsmarknadens storlek. En lika stor ort, med exempelvis fler små- och medelstora tjänsteföretag, har ett mer diversifierat näringsliv och en större branschbredd. Diagrammet ovan visar emellertid med all tydlighet att befolkningsstorleken är den dominerande logiken bakom branschbredden. Gränsen för en skånsk kärnas minsta branschbredd sätts vid 200 branscher i kommunen som tätorten ligger i. Av de orter som har mer än invånare är det Höganäs samt Staffanstorp som inte ligger i en kommun med en branschbred över 200 och som därmed inte tillhör Skånes kärnor enligt definitionen Inpendling För att en tätort ska klassas som en kärna i Skåne behöver den också ha en högre inpendling än utpendling. Nettopendlingen ska alltså vara positiv vilket tyder på att tätorten har en betydande position i omlandet. Kartan visar att av de tätorter som har mer än invånare samt en branschbredd över 200 i kommunen har Trelleborg, Ängelholm och Eslöv ett negativt pendlingsnetto. Dessa tätorter tillhör därmed inte Skånes kärnor. Karta 2: Negativt och positivt pendlingsnetto tätorter med fler än invånare och mer än 200 branscher i kommunen 18

19 De orter i Skåne som uppfyller samtliga tre kriterier och alltså betraktas som skånes kärnor är Malmö, Lund, Helsingborg, Landskrona, Kristianstad, Hässleholm och Ystad. Karta 3: Tätorter i Skåne som uppfyller kriterier för Att kallas kärnor. Analysurvalet kompletteras, utöver de definierade kärnorna, med ytterligare två nivåer för att skapa en bredare analys. Då kärnorna ligger mer eller mindre nära varandra geografiskt bildas fyra tydliga kärnområden i Skåne: Malmö-Lund Helsingborg-Landskrona Kristianstad-Hässleholm Ystad Kring dessa kärnområden kan, utifrån pendlingsmönster över riktade bruttopendlingsflöden mellan kommunerna, omland knytas an med Skånes övriga tätorter. Eftersom de största flödena (med några undantag) sker inom de fyra samarbetsområdena (delregionerna) har orterna delats in därefter Kärnområdena med omland (se karta nedan). Denna indelning blir därmed den tredje nivån som studeras i analysen av skånes grad av polycentrism. 19

20 Karta 4: Skånes tätorter indelade efter kärnområden med omland 20