Lord Sterns rapport är en väckarklocka för finansdepartementets enögda kostnadskalkyler

Transkript

1 Information från N timra.naturskyddsforeningen.se Sternrapporten: Billigare att agera än att vänta Lord Sterns rapport är en väckarklocka för finansdepartementets enögda kostnadskalkyler om klimatåtgärder, säger Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson. Rapporten visar att det är billigare att agera än att vänta. Osaklig hetskampanj mot Naturskyddsföreningen Efter Länsstyrelsens beslut att upphäva miljö- och byggnadsnämndens dispens från strandskyddet på Åstön har arrendatorn Lars Berntzén startat en osaklig hetskampanj riktad mot Naturskyddsföreningen byggd på felaktiga konsekvenser av beslutet. I en namninsamling, uttalanden i massmedia och skyltar i reservatet riktar han sin besvikelse mot Naturskyddsföreningen i stället för att rikta kritik mot kommunen för bristfällig information. Kattastrands Kretsloppsodling förbrukar lite vatten På Kattastrands Kretsloppsodling i Härnösand odlas fisk och grönsaker i samma cirkulerande vatten. Fiskarna ger näring till växterna och växterna ger fisken rent vatten! Anläggningen förbrukar extremt lite vatten. Natur-likt Nya produktionsrekord för vindkraften! Nödvändiga steg för hållbar konsumtion Naturvårdsverket föreslår 23 åtgärder som kan bidra till en mer hållbar konsumtion. Förslagen omfattar hur vi bor, vad vi äter, hur vi transporterar oss och hur vi konsumerar i övrigt. Den genomsnittliga privata konsumtionen i Sverige är långt ifrån miljömässigt hållbar och behovet av förändring är därmed stort. Svampveckan i Timrå en lyckad form av natur- och kulturturism Svampveckan i Timrå var en lyckad form av natur- och kulturturism som är en ökande del av tjänstesektorn inom svensk ekonomi. Timrå kommun och dess sevärdheter sattes verkligen på kartan och fick uppmärksamhet långt ut i Europa. Vi hade nära hundra deltagare från vårt land och övriga nordiska länder men även från Frankrike, Ungern och Slovakien. De flesta var glada amatörer som plockade matsvamp, färgsvamp och som gillade att mingla runt i svampskogen och i arbetslokalen med likasinnade. Men vi hade även ett tiotal fackmykologer och specialister på svåra svampgrupper vilket resulterade i många fynd av sällsynta och lite kända svamparter.

2 Ordföranden har ordet... Tiden går fort och här är årets sista nummer av Natur-likt. Vilken fördel det är med dessa årstidsväxlingar - då finns alltid något att längta till. Det är dags att summera året och jag tror att vi aldrig under barmarkssäsongen haft så många aktiviteter som just detta år. Över ett trettiotal hittills och som vanligt har Elisabeth Nilsson stått bakom de flesta av utflykterna. Vilket fantastiskt jobb Du lagt/lägger ner för oss Elisabeth! Nu återstår ett antal inomhusaktiviteter och 19 november kommer Hans Andersson till Inbetween för att prata om svamp och om svampfärgning, ett intressant föredrag utlovas. Därefter redan den 25 november blir det en klimatkväll som Länsförbundet i Naturskyddsföreningen lovat att hålla i. Under kvällen kommer man från länsstyrelsens sida att berätta om de strategier man har inför kommande klimat- och energipåverkan i vårt län. Helt enkelt talar man om hur vi framåt kommer att påverkas av de förändringar i klimatet som kommer. En stor glädje med den kalla årstiden är när jag drar i gång med att förse småfåglarna som besöker mig med mat. Hackspettarna även de är ju här mest varje dag och njuter av talgbollarna! Jag har skaffat rikligt med solrosfrön, talgbollar samt nötter. Blir nog lite hampfrö och talg när det kommer närmare jul. Om jag inte själv kommer på att det är tid att börja så har jag trogna gäster bland talgoxarna som kryper in i springor vid altantaket och påminner mig! Efter Länsstyrelsens beslut att upphäva miljö- och byggnadsnämndens beviljade dispens från strandskyddet på Åstön har arrendatorn gått till frontalangrepp på Naturskyddsföreningen i Timrå. Vi förstår arrendatorns besvikelse, men det ger honom inte rätt att ohederligt beskylla Naturskyddsföreningen för effekterna av beslut som fattats av Sveriges riksdag (Miljöbalken där strandskyddsreglerna ingår) och kommunfullmäktiges beslut i Timrå. Det som vi i Naturskyddsföreningen gjort är att hävda att lagstiftningen i Sverige även gäller i Timrå och det har även Länsstyrelsen funnit vara korrekt. Nu är beslutet överklagat och Markoch Miljödomstolen i Östersund skall behandla arrendatorns överklagan. I denna tidning finns förutom mycket annat läsvärt även det uttalande som en enhällig styrelse gjorde i frågan. Lite tidigt kanske, men jag vill passa på att önska er alla en GOD JUL och ett Gott Nytt År! Bengt-Göran Natur-likt är ett medlemsblad för Naturskyddsföreningen Timrå. Innehållet handlar dels om föreningens verksamhet, men också om natur- och miljöfrågor. Har du idéer om vad du tycker vi ska ta upp får du gärna höra av dig. En del medlemmar tycker att det räcker att få tidningen via mail. Andra vill gärna ha en tidning att bläddra i eller för att visa upp för andra intresserade. Du avgör själv vilket du tycker är bäst. Kontakta oss Berry Johansson svarar för redigeringen av Natur-likt. Du kan nå honom via hans , riibomannen@hotmail.com. Stoppdatum för inlämning av manus till kommande nummer av Natur-likt är 7 februari 2015, med utdelning veckan efter.

3 Osaklig hetskampanj mot Naturskyddsföreningen! Det står naturligtvis Skeppshamns café fritt att gå ut med protestlistor efter länsstyrelsens beslut att upphäva Timrå kommuns beviljade dispens från strandskyddet och vi kommer alltid att försvara er rätt att göra det. Men vi tycker samtidigt att man ska visa lite anständighet och saklighet i argumentationen och rikta kritiken dit den hör hemma, nämligen till Timrå kommun för deras bristfälliga rådgivning, som orsakat er besvikelse. Naturskyddsföreningen i Timrå har varken fastställt reglerna för strandskyddet eller reservatsreglerna och kan alltså inte beskyllas för att vilja utestänga allmänheten från Skeppshamn. Strandskyddslagstiftningen har fastställts av Sveriges riksdag och syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för hela allmänhetens tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor på land och vatten för djur- och växtlivet. Reservatsreglerna har fastställts av kommunfullmäktige i Timrå. Syftet var att skydda de natur- och kulturvärden som finns på Åstön, både på land och i vattnet. Utökning hinder för allmänheten I det aktuella dispensärendet ville Lotstornet AB permanenta och utöka antalet platser på campingen från dagens 25, varav 14 upptas av säsongscampare i konflikt med gällande arrendeavtal, till 32 platser varav de närmast vattnet skulle hamna meter från strandlinjen. Utökningen skulle om den godkändes ha hindrat den övriga allmänheten från tillgång till strandområdet och försämrat livsvillkoren för djur- och växtlivet. Stranden räddad för allmänheten Det är alltså Lotstornet AB som orsakat att Naturskyddsföreningen ansåg att den av kommunen beviljade dispensen måste överklagas. Länsstyrelsen var av samma uppfattning och upphävde kommunens beslut. Mark- och miljödomstolen kommer med all sannolikhet att vara av samma uppfattning när den så småningom kommer att behandla Lotstornets överklagan av Länsstyrelsens beslut. Naturskyddsföreningen har därmed genom sin överklagan räddat undan den aktuella stranden för hela allmänheten. Delar föreningarnas uppfattning Det bör understrykas att Naturskyddsföreningen delar den uppfattning som föreningarna i Tynderö gett uttryck för, nämligen att en väl avvägd korttidscamping i reservatet gynnar turismen. Sammanblandningen ohederlig Att som Skeppshamns café i eget intresse försöka blanda samman det aktuella dispensärendet med effekterna av de reservatsregler som fastställts av Timrås kommunfullmäktige och hävda att dessa skulle vara en följd av Naturskyddsföreningens överklagning är djupt ohederligt och felaktigt. Naturskyddsföreningen vill hävda att Länsstyrelsens beslut absolut inte kan få de effekter som beskrivs i uppropet till namninsamlingen. Styrelsen för Naturskyddsföreningen Timrå Delar du Naturskyddsföreningens uppfattning att naturskyddslagstiftningen måste gälla även i Timrå kommun? Då behövs du som medlem i Naturskyddsföreningen! Det kostar mindre än en (1) krona om dagen att vara medlem! Kontakta någon i styrelsen och anmäl dig med namn, adress, telefonnummer och mailadress!

4 Varför är Mjällådalen så stor när Mjällån är så liten? Regnet strilade och kvicksilvret låg runt 10 grader. Detta till trots blev den guidade turen i Mjällådalen både välbesökt och uppskattad. Deltagarna samlades vid Västanåfallets natur- och kulturcenter för att lyssna till Mikael Berglund, geolog och naturgeograf. Mikael är verksam vid Högskolan i Dalarna och var tidigare verksam vid Mittuniversitetet. Han har karterat Mjällådalen för SGU:s räkning (Sveriges geologiska undersökningar). Mikael inledde med en fängslande berättelse om Mjällådalens långa geologiska historia från bildandet av dalgången, via isälv, havsvik och landhöjning till dagens pågående meandringar och ras. Mikael gav tips på att man kan få reda på mer om till exempel var högsta kustlinjen går och vilka jordarter som finns och hur långt det är ner till berggrunden på den plats man befinner sig, i SGU:s kartskåp Sedan var det dags att utöva våra nya kunskaper i praktiken. Första stoppet var grustäkten i Jällvik. Där fick vi se exempel på en ravin med både relativt stabila, bevuxna partier, men också partier med blottor, där man kunde förvänta sig ras. Mikael berättade att man kan se på träden om marken varit instabil. Då är de krökta i basen, eftersom de strävar efter att stå rakt. Om marken förskjuts så böjer sig trädet. Vid Jällvik kunde vi se många stadier av Mjällådalens geologiska utveckling; både berg i dagen, morän (som flyttats av isen under istiden), isälvsmaterial (som transporterats och slipats när isen smälte under istiden) och sediment (både sådant som sjunkit under den tid då Mjällådalen var en havsvik och material som transporterats med Mjällån). Mikael spekulerade i att om vi kommer tillbaka till Jällviksbron om 2000 år, så kommer den att vara en stridare fors, med högre fallhöjd än idag, eftersom ån troligen har skurit ner till berggrunden då. Turen fortsatte till Höglandsbodarna där vi fick se exempel på en getrygg och hur man varit tvungen att flytta på stigen, eftersom marken där stigen tidigare gick är på väg att rasa. Den guidade turen avslutades med fika, innan man på egen hand kunde beskåda Värsta Getryggen och insektslokalen nere vid Mjällån. Turen arrangerades av Leader Timråbygd tillsammans med naturskyddsföreningen. Den här aktiviteten nådde 23 deltagare. De flesta hade inte varit med vid något av Dialog Mjällådalens tidigare arrangemang, utan hade blivit nyfikna eftersom de hört så mycket om Mjällådalen och att det skrivits så mycket om den på senare tid. Man passade på att följa med på turen för att lära sig mer. Text och foto: Jenny Zimmerman

5 Svårt att avbryta utflykten till Merlo slott Utflykten till Merlo den 6 september samlade 23 deltagare. Arkivchef Monica Jonsson guidade. Vi började med en tur runt i parken. Man blir andäktig bland jätteträden, lärk, ask, alm, ek, lönn, brödtall och mycket mer. Vi spanade även efter svamp eftersom en grupp från svampveckan kommer att besöka parken. De kommer säkert att göra fynd. I parken finns även ett arkitektritat hönshus. En otroligt vacker tegelbyggnad. En liten lekfull katt följde oss genom hela parkrundan. Som på beställning kom solen fram lagom till fikapausen framför slottet. Sen fick vi komma in i slottet, eller som Monica säger, villan. Hon berättade engagerat om huset, historien, familjen, konsten och mycket mer. Vi tassade runt i strumplästen genom de rum som restaurerats. Monica pekade och visade på hur ursprungliga målningar tagits fram och vad man vill fortsätta med. Efter en och en halv timme inne hade vi ändå svårt att avbryta. En helt underbar upplevelse med ett lite sorgligt inslag när hon pekade på en stängd dörr, där låg matsalen. Den skänktes till Sundsvalls museum och många sundsvallsbor har sett den i gamla museet. Nu ligger den nedpackad och bortglömd, finns inga planer att visa den Text: Elisabeth Nilsson Foto: : Ad van Groeningen Profilera företaget, bli sponsor! Som sponsor till Svenska Naturskyddsföreningen kan företaget visa engagemang för en hållbar utveckling. Företaget investerar i miljöarbetet, men även i sin egen framgång. Läs mera på naturskyddsforeningen.se. Du kan även satsa dina sponsorpengar i Timrå. Kontakta styrelsen.

6 Kattastrands kretsloppsodling På Kattastrands Kretsloppsodling i Härnösand odlas fisk och grönsaker i samma cirkulerande vatten. Fiskarna ger näring till växterna och växterna ger fisken rent vatten! Anläggningen förbrukar extremt lite vatten. Vi kan driva vår anläggning i tre år med samma vattenmängd som en vanlig anläggning förbrukar på ett dygn, berättar Per-Erik (Pecka) Nygård projektets initiativtagare och eldsjäl. Systemets styrka är att man kan odla fisk på platser med begränsad mängd vatten, vilket innebär att fiskodling kan ske på många fler ställen än de traditionella. Målsättning - Det övergripande målet är att få fram ett biologiskt hållbart och ekonomiskt bärkraftigt system för odling av fisk och grönsaker i ett och samma recirkulerande vatten. Kretsloppssystemet innebär att de skadliga utsläpp i naturen som ofta är förenat med fiskodling och jordbruk elimineras. Istället utnyttjas näringen från fisken till växterna, som i sin tur utgör reningsverk för fisken. Dessutom vill Kattastrands Kretsloppsodling dela med sig av sin kunskap till småföretagare och fiskare samt allmänheten i avsikt att dessa skall kunna starta egna verksamheter. Systemet kan anpassas till många storlekar, allt ifrån ett litet i hemmet eller i trädgården till en storskalig industriell anläggning. Härnösands kommun har engagerat sig i projektet redan från starten. Kommunen har en ambition att skapa ett långsiktigt uthålligt samhälle med det naturliga kretsloppet som princip, en profil som stämmer väl överens med projektet Kattastrands Kretsloppsodling. Även Länsstyrelsen, Arbetsförmedlingen och hushållningssällskapet har bidragit med finansiering till projektet. Det ligger i allmänhetens intresse att börja tänka i kretsloppsbanor, påpekar Pecka Nygård och fortsätter. Det är ett faktum att allt som tillverkas kommer, förr eller senare, att återvända till naturen. Vår förebild måste vara naturens eget kretslopp där allt avfall förvandlas till resurser i form av näring Tar tillvara naturliga resurser - Kattastrands Kretsloppsodling utnyttjar de resurser som naturligt finns hos både fiskar och växter. På det sättet minskas de skadliga effekterna på miljön. Inget av det näringsrika vattnet sipprar ut imiljön för att ytterligare bidra till övergödningsproblemet. Inga giftiga bekämpningsmedel eller skadliga näringslösningar sprids över växterna och förstör därför inte heller grönsakernas naturliga smak och näringshalt. Stora delar av arbetet finns dokumenterat på Kattastrands hemsida Kretsloppan tar över När Pecka nu efter snart 20 års utvecklingsarbete avslutar sitt projekt, har det bildats en ekonomisk förening Kretsloppan som skall förvalta och vidareutveckla systemet. I samverkan med Härnösands kommun, Sveriges Lantbruksuniversitet och andra intressenter är målet att skapa en pilotanläggning på kvm, där värmebehovet kan klaras med hjälp av leverans från fjärrvärmesystemets returled-

7 ning som har en temperaturpå ca 40 C. Den stadsnära anläggningen kombineras med en gårdsbutik och café för att öka attraktionskraften ytterligare. Det kommande utvecklingsarbetet handlar bland annat om koncept för Effektiv uppvärmning och kylning Värme från ljuskällor Syresättning och koldioxidrensning Odlingsbäddar Tillväxt av fisk Logistik Inslaget av stadsnära odling stärker konceptet ytterligare. Anläggningen kommer att utformas så att den kan producera fisk och grönsaker året runt. Målet är dessutom att kunna få en jämn produktion varje månad av färsk fisk och grönsaker och där det näringsrika vattnet från fiskodlingen tas om hand i odlingen av olika grönsaker. Läs mer på Stefan Goës Medelpads Ornitologiska Förening Höstens program i Hulistugan år 2014 Alla föredrag startar klockan Som vanligt kommer fika, lotteri + lite materiel att finnas till försäljning Tisdag Fjällgås Bo Fagerström, och Lars-Göran Lindström Hudiksvall drivande i arbetet med de svenska fjällgässen berättar om fjällgåsprojektet Tisdag Göktyta Erik Arbinger Strängnäs, Sveriges mest kunnige på göktyta berättar om hur vi kan gynna göktytan Tisd Våra fågellokalers Geologi Tomas Binett, Sundsvalls Geologiska Sällskap ger oss en inblick i hur våra fågellokaler skapats geologiskt och om Selångersjöns framtid. Välkommen!

8 Svampspaning på Burberget Utflykten till Burberget den 7 september kom till genom att jag skulle visa Inga-Lill Häggberg nya stigen från berget runt tjärn, där hon skulle guida i svampveckan. Då kunde vi ju bjuda in fler. Vi blev 6 personer som gick rundan. Vi tittade på gruvhålet efter guldrushen och de ev uppallade stenarna från forntiden, sk liggande hönor. Men främst spanade vi efter svamp. Inga-Lill berättade om de olika matsvampar vi såg. I toppstugan skrev vi i gästboken, men fikade ute i det underbara vädret. Sen gick vi den nya stigen ner och runt tjärn. Ingen såg de pilskyltar jag satt upp men jag har även satt upp rödgula band. Hoppas fler går stigen så den blir bättre upptrampad. I uppförsbacken på norra sidan om tjärn hittade jag förra veckan en svamp jag inte kände igen och tog hem. Det visade sig vara en raritet, svartblå rödling. Jag bad alla spana, men vi hittade ingen fler, men Annons den kan ju komma. Men, den största sevärdheten återstod, fyra exemplar av lackticka på en björkstubbe, den största 29 cm. Tänk färgen på det röda lacket vi använder till jul. Så såg de ut, men de hade släppt sina bruna sporer så vid vandringen såg de ut som pudrade med kanel. Jag torkade av en bit med fuktigt papper så vi fick se färgen. I Kina är svampen högt skattad, ingår i mediciner. Den odlas numera och säljs även i Sverige, hjälper mot allt. Sen kom vi till en husgrund, med rester av jordkällare. Den som bodde där emigrerade till Amerika. Han handlade här med fårskinn, därav säkert namnet på bäcken som rinner från tjärnen, Skinnfällbäcken, som vi gick över på en ny bro. Namnet Burtjärn kommer av det gamla namnet på bäver, bur, som finns på många ställen. Elisabeth Nilsson.

9 - Lord Sterns rapport är en väckarklocka för finansdepartementets enögda kostnadskalkyler om klimatåtgärder, säger Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson. Väckarklocka för finansdepartementets kalkyler Rapporten från Global Commission on the Economy and Climate har kommit om hur kostnaderna för klimatproblemen ska kunna integreras i en samhällskalkyl. Rapporten har tagits fram under ledning av bland andra Lord Nicholas Stern, Mexicos tidigare president Felipe Calderón och Sveriges miljöminister Lena Ek. Rapporten visar att det är billigare att agera än att vänta. - Lord Sterns rapport är en väckarklocka för finansdepartementets enögda kostnadskalkyler om klimatåtgärder. Vi kan inte fortsätta att ha modeller som är bara ser ena sidan av myntet där åtgärder mot klimatförändringarna bara är en kostnad. Det är som att bara ha en åklagare i en rättegång och ingen försvarsadvokat, säger Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen. Lena Ek, en av initiativtagarna En av initiativtagarna till rapporten har varit den svenska miljöministern Lena Ek. Rapporten har tagits fram av några av världens mest inflytelserika ekonomer och backas även upp av Världsbanken, OECD och Internationella Nya produktionsrekord för vindkraften. Under lördagen 27 september sattes två nya produktionsrekord för vindkraften. Då producerades 4 GWh (miljoner kilowattimmar) vindkraftsel mellan klockan 12 och 13 och under hela dygnet producerades 88 GWh, enligt uppgifter från elstatistik.se. Valutafonden. - Lena Ek ska ha en stor eloge för att hon varit delaktig i att få fram den här rapporten. Klimatproblemen är stora, men inte för stora för att kunna lösas. Tjänar inget på att vänta - Stern har tidigare visat att vi inte tjänar något på att vänta nu får vi också stöd för att klimatpolitiken också har en uppsida. Vi har de närmaste 15 åren på oss att vända trenden, men skall FN:s klimatförhandling i Paris lyckas 2015 bör varje land ta fram underlag som visar på vad man också tjänar på att går före i klimatpolitiken, säger Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen. Det kostar mindre än 1 (en) krona/dag att vara med i Naturskyddsföreningen

10 Annons

11 Nödvändiga steg mot hållbar konsumtion Naturvårdsverket föreslår 23 åtgärder som kan bidra till en mer hållbar konsumtion. Förslagen omfattar hur vi bor, vad vi äter, hur vi transporterar oss och hur vi konsumerar i övrigt. Den genomsnittliga privata konsumtionen i Sverige är långt ifrån miljömässigt hållbar och behovet av förändring är därmed stort. - Det handlar inte bara om att påverka vad vi konsumerar, utan även om att styra i riktning mot hållbara konsumtionsnivåer och hållbara beteenden. De förslag vi lägger fram bidrar till att det blir lättare för konsumenterna att göra hållbara val, säger Martin Eriksson, avdelningschef på Naturvårdsverket. Förslag på bred front Förslagen har tagits fram på uppdrag av regeringen och omfattar flera områden. Fem av åtgärderna rör transportområdet, fem handlar om hur vi bor och två åtgärder rör livsmedelsområdet. Resterande 11 förslag bedöms kunna påverka konsumtionen generellt. Bland förslagen finns bland annat ett stadsmiljöprogram, som innebär ökade satsningar på gång-, cykel- och kollektivtrafik i städerna. Naturvårdsverket föreslår också att det ska bli enklare för kommuner att tillhandahålla parkeringsplatser för bilpoolsbilar. Naturvårdsverket föreslår även att Energimyndigheten ska få i uppdrag att utreda ett energieffektiviseringsavdrag, det vill säga ett avdrag liknande rotavdraget, som bland annat ska göra det billigare att genomföra energibesparande åtgärder i flerbostadshus. Fler styrmedel behöver utredas Naturvårdsverket vill också utreda styrmedel som kan minska köp- och slängbeteenden, exempelvis genom förbättrad kvalitet på produkter, funktionsansvar, ökad möjlighet att reparera och återanvända, liksom gynna utvecklingen mot hållbara affärsmodeller i företagen (till exempel funktionsförsäljning, modeller för att dela, låna, hyra, reparera och återanvända). Vi föreslår också att Pensionsmyndigheten utreder möjligheten att införa en miljörating av premiepensionsfonder. Tydliga instruktioner behövs Utöver dessa förslag behövs även ytterligare styrmedel och åtgärder, ett långsiktigt strategiskt arbete, tydliga uppdrag till berörda myndigheter och ett ökat samarbete mellan olika aktörer. Naturreservatens dag vid Västanåfallet Regnet slutade nästan samtidigt som vi vandrare hade samlats vid Västanåfallets naturreservat 21 september. Vi, fem två- och en fyrbent, deltagare fick först passera den vackra kulturmiljön vid fallet. Brukets omgivningar har putsats till och är i sig ett besöksvärt område. Men vi fortsatte i åns flödesriktning först brant uppför sedan mer plant och bort från bebyggelsen in i en mycket vacker skogsterräng. Målet var Långkrången som verkligen gör skäl för sitt namn då den sträcker sig som en smal avsats längs Mjällån. Man hittar alltid något spännande under såna här vandringar och den här årstiden är det mest i form av vackert färgade svampar. Komna längst ut på krången så blev det efterlängtad fikarast och därefter vände vi tillbaka. En lagom lång och behaglig utflykt till ytterligare ett besöksvärt närområde! Text o Foto: Stig Carlsson

12 Som arbetsplats och samlingslokal huserade mykologerna i Bergeforsens park. Ett bra val både utrymmesmässigt, sammanhållande för måltider och tekniskt anpassat vad det gällde tillgången på elektricitet. Eftersom där fanns en scen där dansband och andra annars huserade så fanns kraft så det räckte till alla deltagares utrustning. Strömmen räckte till all utrustning De flesta har med sig mikroskop, bordsbelysning, dator och en svamptork. Den sistnämnda drar en del ström, i alla fall alla tillsammans, men på parken fanns en något bedagad veranda som var utrustad med värmepaneler. Så ur med värmen och i med torkarna. Där fanns el så det räckte. Dagsprogrammet följde ett mönster Dagsprogrammet följde ett mönster. Först frukost i parken. Utdelning av lunchpaket och utflykter som deltagarna kunde välja mellan. Utflyktsmålen kunde vara både nära och Fikapaus vid Hornsjömon. En mykologivecka i Timrå Hur skulle svampsäsongen bli? En fråga som ledningsgruppen ställde sig. Juni blev inledningsvis ganska kylig, men i juli slog värmen till med temperatur upp till 30 grader. Inledningsvis var det knastertorrt i markerna i början på augusti och två av Sundsvalls Mykologiska Sällskaps populära matsvampsutflykter fick ställas in. Så kom regnet och med det svampen. ganska långt bort som västra Medelpad eller en bit in i Ångermanland. Populärt var att besöka den vackra socknen Ljustorp. Kvällsarbete och föredrag Efter hemkomst förelåg för de flesta besök på sitt logi för kanske dusch och ombyte, middag på parken och arbete med de under dagen insamlade kollekterna. Så till sist presentation av På kvällarna arbetade man med artbestämning av de insamlade kollekterna.

13 dagens fynd av kursledning och något föredrag av inbjuden person. Den stora publiken bestod av över 100 deltagare från 9 länder. 22 funktionärer och utflyktsledare Kursledning var Mikael Jeppson från Trollhättan och Michael Krikorev från Årsta. Kallades enligt eget förslag för M1 och M2. Scenens mikrofon blev, med viss munterhet, utnämnd till M3. För utflyktsplaneringen ansvarade Jan-Olof Tedebrand, Sundsvall (som för övrigt författat den utmärkta utflyktsguiden) och för den stora administrativa delen (ekonomi, boende, måltider, information), Hjördis K Lundmark, Kyrkdal. Men totalt behövdes 22 funktionärer och utflyktsledare. Tekniskt ansvarig för bl.a. M3 och el var artikelförfattaren. Allt arrangerades i samarbete med Sundsvalls Mykologiska Sällskap (Jeanette Södermark), Svampfärgarsällskapet (Siv Norberg) och Timrå Naturskyddsförening (Elisabeth Nilsson). Huvudarrangör var Sveriges Mykologiska Förening (SMF). Tomas tände också en mysig lägereld där dagens lunch intogs. Vandringarna på stigar längs Mjällån, Ljustorp, var mycket uppskattade, ledd av Elisabeth Nilsson som lagt ned mycket arbete på restaurering av stigar i området. Förutom svampfynd så blev de utflykterna också mycket pedagogiska allt eftersom Elisabeth berättade och deltagarna även kunde läsa information uppsatt på olika platser. För framtiden finns förhoppning om att Mjällåns dalgång skall få ett reservatskydd. Norrländsk buffé med dessert Social sammankomst skall det också vara. Och på fredagskvällen ordnades festmiddag på parken. Här skall kökspersonalen speciellt omnämnas att de under hela veckan gjorde ett bra arbete i ett inte allt för lättarbetat kök. Trots små störningar som de flesta hade överseende med fungerade allt till belåtenhet. Festmiddagen bestod av en norrländsk buffé med dessert. På grund av logistikpropp i köket sjöng vi allsång dagen därpå. Men det gick också bra. Elisabeth Nilsson tillsammans med en av deltagarna ute i skogen vid Mjällån. Som exempel på trevliga exkursioner kan nämnas en utflykt till ett brandfält ovan Viksjö i Ångermanland där SCA olika år gjort naturvårdsbränningar. Det blev mycket pedagogiskt eftersom tre olika års brandfält låg nära varandra och man såg hur växtligheten återhämtade sig. Den mycket kunnige biologen Tomas Rydkvist, SCA, medverkade och berättade om naturvårdsbränning på plats och senare som föredrag på kvällen för hela församlingen. Vid lördagens Öppna hus kunde besökarna bland annat titta på de här svampfärgade produkterna av Anita Sjöberg. På lördagen var det Öppet Hus och visning av matsvampar, färgsvampar och svampfärgning samt vernissage med svampfärgade produkter i form av kläder i ull, siden och smycken. Man kunde även handla svamptillbehör och svamplitteratur. Så blev det dags att packa ihop för hemresa. Alla kollekter togs om hand. Fynden kommer att presenteras både digitalt och i form av en rapport till deltagarna. Text och bild: Hans Andersson

14 Lyckad svampvecka i Timrås natur Den biologiska mångfalden i naturen är förutsättning för människans liv här på jorden. Svamparna är en del av mångfalden. De bryter ner dött material och förser även träd och andra högre växter med vatten och näringsämnen. Trädens och växternas rotsystem förlängs tusenfalt tack vare detta finurliga samarbete med svamptrådarna nere i marken. Dokumentation av svamparna i naturen är viktig för att kunna studera kommande klimatförändringar då många sydliga arter sakta sprider sig norrut vid varmare klimat. Här följer några minnesglimtar från svampveckan i Timrå som ägde rum 8 14 september Hjördis Lundmark svarade för boendet Hjördis Lundmark ansvarade för boendet och maten under veckan. De nära hundra deltagarna bodde på Lögdö herrgård, Söråkers herrgård, Wifstavarvs camping. Alla rymdes under kvällarnas svampminglande och föredrag i den stora dansrotundan på Bergeforsparken. Lyckad form av natur- och kulturturism Svampveckan var en lyckad form av naturoch kulturturism som är en ökande del av tjänstesektorn inom svensk ekonomi. Timrå kommun och dess sevärdheter sattes verkligen på kartan och fick uppmärksamhet långt ut i Europa. Vi hade nära hundra deltagare från vårt land och övriga nordiska länder men även från Frankrike, Ungern och Slovakien. De flesta var glada amatörer som plockade matsvamp, färgsvamp och som gillade att mingla runt i svampskogen och i arbetslokalen med likasinnade. Men vi hade även ett tiotal fackmykologer och specialister på svåra svampgrupper vilket resulterade i många fynd av sällsynta och lite kända svamparter. Flera svamparter som samlades var nya för landet. En kommenterad rapport över fynden under svampveckan publiceras under Invigningen Kommunalrådet Ewa Lindstrand hälsade alla välkomna och invigde svampveckan. Därefter visade kommunekologen Stefan Grundström fina bilder från Timrås natur. Alla deltagarna fick en kommunmapp med karta över Timrå, liksom en snygg och informativ utflyktsguide som finns utlagd digitalt på Sundsvalls Mykologiska Sällskaps hemsida ( och även på Timrå Naturskyddsförenings hem-

15 sida. Guiden är en presentation av svamp och natur i Timrå med omnejd och innehåller fina bilder av främst Rolf Lidberg, Siw Muskos och Håkan Sundin. Mjällådalens natur fängslade deltagarna Elisabeth Nilsson guidade en grupp varje dag till strandskogar och ravinområden i Mjällådalen. Svamptillgången var god och listorna blev långa och intressanta. Vi hade med oss professor Karl Henrik Larsson från Oslo universitet som är ledande specialist på gruppen skinnsvampar som bryter ner död ved. Han samlade många intressanta skinnsvampar på fallna aspar, granar, sälgar. Karen Hansen från Naturhistoriska Riksmuseet är specialist på skålsvampar. Hon fann bland annat en violett skålsvamp som hon aldrig sett förut, den kan eventuellt vara ny art för vetenskapen. De fina svampfynden i Mjällådalen blir ytterligare argument för att bevara dalgångens natur åt framtiden! Tryffelhunden Lello Inga-Lill Häggberg guidade norska tryffelexperten Anne Molia och hennes italienska tryffelhund Lello till en kalkgranskog med blåsippor vid Stordalen i sluttningarna mot Indalsälven. Här blev det stor upphetsning när Lello grävde fram den ena tryffelarten efter den andra. Sökandet inleddes med att hunden sniffade sig fram till var tryffeln fanns nere under markytan. Sedan krafsade Lello med fötterna och tittade på Anne som med en liten kratta och med fingrarna frigjorde och samlade in tryfflarna. Lello fick hundgodis som tack för grävjobbet! Nämnas kan att ingen av de tryfflar som hittades vid Stordalen tillhör de läckra, ätbara tryffelarterna. Det återstår att finna den svarta, läckra Perigordtryffeln i Timråskogen! Ny art för Sverige vid Myckeläng Håkan Sundin guidade till bland annat Smackgrundet i Indalsälvens delta och till de fina lövskogarna och ängsmarkerna mot havet vid Tolvösand och Myckeläng. Den mycket artkunnige danske fackmykologen Thomas Laessöe var med på båda turerna och fyndlistorna blev väldigt långa med bland annat en ny skålsvamp för Sverige vid Myckeläng. Se Anne Molias bild av Thomas Laessöe med tryffelhunden Lello i famnen! Ölandsart hittades vid Bergeforsen! Jeanette Södermark samlade en färggrann skivlingsvamp i skogarna vid Bergeforsens idrottsplats. Dess vetenskapliga namn är Limacella vinosorubescens och den kännetecknas av slemmig, orange till blodröd hatt och fot med röda band. Närmast kända lokal finns i lövlund på Öländska allvaret. Det är tidigare känt att kalkförande alnögångar passerar in i skogarna vid Bergeforsen. Artens skutt 85 mil norrut från Öland till Bergeforsen beror inte på klimatförändringar utan på luckor i kunskapen om svampfloran i våra trakter. Samtidigt visade fynden under svampveckan att många Ölandsarter dyker upp på alnökalkstenen bland annat i Timrås klimatiskt gynnade kustnatur. Berglunda gravplats väckte beundran Många marksvampar hittades på sandig, kalkpåverkad mark vid Berglunda gravplats under ståtliga, gamla tallar. Deltagarna var stumma av beundran över den vackra tallparken intill Indalsälven och jämförde med Skogskyrkogården i Stockholm som utsetts till Unescos världsarv. De förvånades över uppgiften att Timrå församling tänker hugga bort de flesta tallarna. Den vackra rosenfotskremlan var en karaktärsart i tallparken. Stor uppmärksamhet under de mäktiga tallarna väckte även en stor grupp med mörk tuvskivling, en svamp som i Japan anses vara en stor läckerhet, se Hans Anderssons bild av glatt svampgäng som pekar på tuvskivlingarna. Jan-Olof Tedebrand

16 Mjällåns kulturmiljö, Del 2 kolbottnar Strävan att skydda och bevara Mjällåns meandrande dalgång har medfört en kartläggning av dess natur- och kulturmiljö. Denna gärning har resulterat i upptäckten av en mängd tidigare okända kulturlämningar längs åns nedre lopp, främst fångstgropar och kolbottnar. I artikeln dryftar David Loeffler kolningens betydelse och tydliggör kolbottnarnas kulturhistoriska betydelse. Pyroteknologi Pyroteknologi är konsten att kunna reglera temperaturen och därmed kontrollera förbränningen. Ångmaskinen och bilmotorn är exempel på denna teknik. Förbränningens kemi började för ca år sedan i södra och mellersta Europa, Sibirien och Nordafrika där man tillverkade terrakottafigurer som bakades i speciella byggda ugnar som höll en temperatur mellan grader celsius. Tillverkning av keramik är en vidare utveckling och förfining av denna kontrollerade förbränning som föregick metallurgins uppkomst. Figur 1. Detalj ur en karta från 1703 vilket innehåller en bildsvit som återger kolningens olika arbetsmoment (Akt :3). Lägg märke till kolarkojan under trädet som är uppbyggd lutande mot ett större jordfast stenblock. Detta är ett förfarande som bekräftats i fält av de många kolarkojor som dokumenterats i Västernorrland. De äldsta formgjuta metallredskapen är av koppar och tillverkades i Mesopotamien ca 5500 f.kr. Tusen år senare, genom en legering av koppar och tenn, framställer man formgjutna bronsföremål i både Främre Asien och Balkanhalvön. Tekniken att reducera malm till järn som sedan kan bearbetas till redskap uppstår ca 1000 f.kr. i Anatolia och/eller Främre Asien. Träkol är ännu ett exempel Träkol är ännu ett exempel av kontrollerad förbränning och utgör en nyckelkomponent i framställning och bearbetning av metaller. Att förvandla trä till kol och därefter malmer till metaller med träkol utgör de första stapplande stegen mot läran om materiens sammansättning, egenskaper och omvandlingar, d.v.s. till vetenskapsgrenen kemi. Den ursprungliga betydelsen av ordet kemi är omtvistad. En plausibel tolkning är att den härstammar från Grekiskans che o vilket hör samman med metallurgin och betyder gjuta i betydelsen smälta, forma, stöpa.

17 Kolning Den grekiska filosofen Theofrastos ( f.kr.) var lärjunge till både Platon och Aristoteles och räknas till botanikens grundläggare. En av hans tre bevarade essäer behandlar milkolning och träkolets egenskaper. Där beskriver han en resmila av etage-typ (figur 1) bestående av flera på varandra stående lager av kluven ved som efter tändning, via en vertikal tändtrumma vid dess mitt, täcktes med ett lager torv och/eller jord i syfte att reglera luftens tillströmning och därmed kontrollera förbränningsförloppet. Över 2000 år har gått sedan Theofrastos skrev avhandlingen om kolning och under tiden har en mängd variationer av resmilan utvecklats. Flera olika typer Betydelsen av träkolning framgår tydligt av den över 900 sidor långa handbok i skogsteknologi från 1922 som i detalj bl.a. redovisar konstruktionen av flera olika miltyper: Östgötarresmilan, Värmlandsresmilan, Ribbvedsmilan, den Tyska- eller Italienska milan (två varianter av etagemilan) och Molindermilan. Därutöver finns enkla, eller liggmilor varav två typer är kända: den s.k. vanliga liggmilan och Österby liggmilan. Kombinerade ligg- och resmilor förekommer i tre varianter: Schebomilan, Närkesmilan och Ljusnemilan. Den äldsta datering av både ligg- och resmilor i Sverige är från e.kr. och båda typer förekommer långt in på 1900-talet. Kolning i grop är även den en gammal beprövad metod. De äldsta kolningsgroparna i Sverige är från 200-talet e.kr. I Kilen, Medelpad har man undersökt en järnframställningsplats med bl.a. kolningsgropar som daterats till tiden e.kr. I Västergötland och Bohuslän har denna metod använts fram till början av 1900-talet. Kolningens kulturhistoriska kontext Västernorrlands industrialisering började 1673 med etableringen av järnbruket i Galtström. Sammanlagt blev det ett 30-tal järnbruk, manufakturverk och/eller smedjor i länet och de var de största förbrukarna av träkol under de följande 250 åren. Anledning till denna utveckling var en akut brist på skog, och därmed träkol, som uppstod vid järnbruken i Bergslagen. Mellan 2,5-3 ton malm och ton träkol gick åt för att producera ett ton järn. Minst 50 procent av produktionskostnader kring framställningen av järn låg på träkol. Att transportera malmen till de nya bruken i de norra skogslänen blev den logiska konsekvensen av detta förhållande. Varje järnbruk försökte säkra kolförsörjningen genom att dels binda arrendatorer till brukens torp och skog där de var skyldiga att kola och dels genom avtal med traktens skattebönder som kolade egna skogar vid sidan av sitt jordbruksarbete. Förändrade länets ekonomi Järnbruken och kolning var då helt nya inslag i länets ekonomi och på lokal nivå kunde de få stor betydelse. Äldre samt traditionella näringsgenar övergavs eller undanträngdes då man allt mer drogs in i den nya ekonomin med resultatet att inkomster från bl.a. kolning ökade i betydelse. Vid mitten av 1800-talet avlönades ett dagsverke med ca 0,5-1,5 riksdaler. Med en årsarbetstid på 300 dagar motsvarar detta en årsinkomst på riksdaler. Kolningen försiggick under vinterhalvåret då det inte kolliderade med jordbrukssysslorna. Beroende på milans konstruktion och storlek, vedens beskaffenhet, längd och typ, tog det mellan dagsverken att uppföra och bränna en mila. Om allt gick väl kunde en mila ge kubikmeter kol. Vid mitten av 1800-talet betalade bruket ca 0,5 riksdaler per kubikmeter vilket motsvarar riksdaler per mila berörande på storleken. Med detta som underlag Det kostar mindre än 1 (en) krona/dag att vara med i Naturskyddsföreningen

18 kan man konstatera att förtjänsten från kolningen motsvarade 36-83% av en årsinkomst på 150 riksdaler och 12-28% av en årsinkomst på 450 riksdaler. Under förutsättningen att bränningen lyckades kunde försörjningen genom kolning vara god. En misslyckad kolning var i motsvarande grad förödande för de familjer som saknade alternativa inkomstkällor och som inte kunde återgå till några av de traditionella näringsgrenarna. Detta är en av följderna av den alltmer tilltagande industrialisering vilket innebär att hushållen på lokalnivå blev alltmer bunden till, och beroende av, nationella och globala ekonomiska intressen som låg ovan- och utanför deras kontroll. För den eftertänksamma är detta förhållande värd en djupare reflektion. Figur 2. Kolfångstområdet runt varje bruk omfattade en omkrets på flera mil. En cirkel med en radie på en mil har upprättats runt de tre järnbruk (stjärnor) som låg i eller nära Ljustorps socken (Lögdöbruk , Lagfors och Västanåbruk ). De flesta av de registrerade framställningsplatserna för träkol (orange punkt) sammanfaller med dessa. Alla utom två är resmilor varav många bör vara samtidiga med bruken. De två undantagen är två kolugnar belägna i Mjällåns mellersta del som var i bruk under andra världskriget. Kartans stora förtjänst är de tomma ytorna den uppvisar. Dessa står i direkt proportion till den kunskaps lucka som finns vad gäller kolningens omfattning och betydelsen i denna del av Västernorrland. Skydda och bevara Vid början av 1900-talet var järnbruks- och därmed kolningsepoken i Västernorrland slut med undantag av åren kring de två världskrigen då träkol åter blev en strategiskt viktig råvara. I länet finns flera järnbruk bestående exempelvis av ett slott/herrgård med tillhörande park/trädgårdsanläggning, en eller flera hyttor/ugnar, en hammare/smedja, slagg/slaggvarp, en kvarn, dammvallar, ett malmupplag, med mera. Dessa lämningar anses vara historisk betydelsefulla och besöksvärda och därmed har de av antikvariska myndigheterna (Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen) förklarats vara fornlämningar. Detta innebär att det är förbjudet utan tillstånd att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada dylika (SFS 1988:950:6 ). Dessutom är alla ingrepp i eller i närheten av dessa tillståndspliktigt (SFS 1988:950:10 ). Därmed är det ingen tvekan att fornlämningar äger en stark skydd enligt kulturmiljölagen. En kolbotten är det som återstår efter en reseller liggmila. De är, tillsammans med kolarkojor, vanligt förekommande i skogsmarken kring järnbruken och utgör även de spår efter denna epok. I själva verket var framställningsplatser för träkol och de som kolade en villkorlig förutsättning för alla järnbruk. Ingen kolning eller kolare, inget bruk eller brukspatron. Kulturhistoriska lämningar Trots detta anser de antikvariska myndigheterna att kolbottnar och kolarkojor inte är fornlämningar. De betraktas istället som övriga kulturhistoriska lämningar och regleras därmed av 30 i Skogsvårdslagen som föreskriver att de ska visas hänsyn i den utsträckningen att den pågående markanvänd-

19 ningen inte avsevärt försvåras (Skogsstyrelsen 2012). Vad som avses med begreppen hänsyn och försvåras specificeras inte i lagtexten vilket då får karaktären av en gummiparagraf som kan tolkas efter behov och behag. Dessutom är ingrepp i eller i närheten av en övrig kulturhistorisk lämning inte tillståndspliktig. Till följd därav äger dessa i praktiken inget lagskydd. 20 procent förstörts av skogsbruket Detta bekräftas genom en granskning av ett antal kolbottnar i Sättna socken intill och sydväst om Ljustorp. Under de senaste 20 åren har ca 20 procent av de besiktade kolbottnarna skadats eller förstörts av skogbruket i samband med avverkning, markberedning och/eller återplantering. Ingen objektiv bevekelsegrund Det är anmärkningsvärt att lämningar efter träkolning (kolbottnar och kolarkojor) inte åtnjuter samma lagskydd som andra lämningar tillhörande järnbruksepoken. Denna omständighet indikerar tydligt att det som anses vara en fornlämning inte vilar på någon objektiv bevekelsegrund. I ljuset därav bör man försöka Klimat- och energimöte synliggöra de subjektiva och outtalade värderingar som styr vad som bevaras eller inte bevaras då detta i sin tur påverkar vad som förmedlas eller inte och i förlängningen bestämmer vems eller vilkas historia som beaktas. Den historia som inte beaktas försvinner i samma takt som lämningarna efter desamma skadas och förstörs. Epilog I jämförelse med kulturmiljövården har naturvården varit framgångsrik vad gäller att skydda och bevara naturmiljön. Om skadefrekvensen på kolbottnar och andra typer av övriga kulturhistoriska lämningar fortsätter i samma takt som nu kommer de flesta att gå förlorade inom en överskådlig framtid. Endast de som ligger inom en för naturvård skyddat området (eg. Mjällån) kommer då att bevaras. Skulle detta scenario förverkligas kan det endast betecknas som ett misslyckande för kulturmiljövården i Sverige. David Loeffler Ps Till artikeln finns ett omfattande källregister som vi av utrymmesskäl tvingas utelämna. Är du intresserad, ring Elisabeth Nilsson År 2012 inbjöd Naturskyddsföreningens länsförbund till ett klimat- och energiseminarium tillsammans med Studiefrämjandet i Söråkers Folkets hus, med stöd av länsstyrelsen och Timrå kommun. Den 25 november redovisar projektledare inom Energikontor Västernorrland David Tengerström, Kommunförbundet och energi- och klimatstrateg Mats Bäck från Länsstyrelsen, hur arbetet inför kommande klimat- och energikriser pågår, på Inbetween i Timrå. Mötet arrangeras av länsförbundet, Naturskyddsföreningen i Timrå och Studiefrämjandet. Majoriteten av föreläsarna på seminariet i Söråker var överens om broblemställningen, men när man kom till var frågan om var ansvaret skulle ligga, finansieringen och vilka åtgärder som är riktiga eller nödvändiga gick meningarna isär. De var eniga om att det inte bara föreligger en kris utan flera - och att dessa hänger samman med varandra - liksom att det är angeläget att vidta alla erforderliga åtgärder som är möjliga för att förbruka mindre energi och värna biologisk mångfald. Och att det som sker i Västernorrland har betydelse globalt, liksom vice versa. Frågor kring klimat, energi och biologisk mångfald är högaktuella i den svenska och internationella debatten. I Västernorrlands län utarbetade länsstyrelsen i bred samverkan en klimat- och energistrategi år 2008 med fakta och en del allmänna mål. Strategin var ett regeringsuppdrag och liknande strategier har tagits fram i alla län. Länsstyrelsen har under 2012 inlett arbetet med att konkretisera strategin i en klimat och energiplan för Västernorrland och seminariet var en upptakt till det arbetet. Tisdagen den 25 november kommer David Tengerström och Mats Bäck att berätta hur arbetet bedrivs och hur långt man kommit med konkretiseringen av planen. Alla intresserade är välkomna och Naturskyddsföreningen bjuder på fika.

20 En hassel på Östermalm På Östermalm i Sundsvall står ett ganska imponerande hasselträd. Det tyr sig till det hus som den växer vid och får värme av. Man kan likna huset vid ett sydväxtberg. Det var för övrigt Rolf Lidberg, han bodde några kvarter nedanför mig, som först uppmärksammade att det växte en hassel vid vårt hus. Den var mycket mindre då. Det har alltid ramlat ned nötter på hösten och man har kunnat knäcka en och annan nöt. Hassel (Corylus avellana) är sydlig och värmekrävande och växer i vårat landskap på reliktlokaler vid sydväxtberg där den får värme. I Medelpads Flora (Rolf Lidberg & Håkan Lindström, 2010) står det den första uppgiften är publicerad av Nordal (1716) och skriver Hasseln, mycket sällsynt bland träden i dessa nordliga trakter, växer i Medelpad särskilt i socknarna Timrå och Tuna. I år har det hänt något. Det måste bero på värmen som var i juli med temperaturer på grader i skuggan. Vid husväggen gick alla fall min termometer i topp som visade mer än 50 grader i solen. Det började ramla ner nötter i mängder. Efter några dagars blåst så plockades en 10 litershink med nötter. Ett rekord som torde hålla i många år. Det har gjorts försök att ta bort trädet men eftersom jag sitter i styrelsen för bostadsrättsföreningen och är sekreterare så har jag hotat att avgå om man beslutar att kapa det. Nu har jag visserligen fått gå med på att det ansats men inte ta bort och ingen vill tydligen riskera bli sekreterare. I våra trakter blir vilda bestånd inte så stora. Det brukar bli små buskar. Ibland kan det bli nötter. I södra Sverige däremot blir de större träd och något man bör veta är att plocka nötter inte ingår i allemansrätten. Det är markägarens egendom. Man måste ha dennes tillstånd om man vill plocka. Hans Andersson Vill du nå natur- o miljöintresserade människor? Då är en annons i Natur-likt den bästa lösningen! Mail: riibomannen@hotmail.com