Statliga medel för regional utveckling en länsvis granskning

Transkript

1 Statliga medel för regional utveckling en länsvis granskning Stockholm, Besök Hornsgatan 20 Tfn , Fax Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan

2 Innehåll Sammanfattning...4 Inledning...7 Regionalt utvecklingsstöd...9 Transportinfrastruktur...21 Lönesummor i den statliga sektorn

3 Förord Sveriges Kommuners och Landstings medlemmar har under en tid efterfrågat en övergripande bild av hur tillväxtmedel från staten och EU fördelas regionalt. Det har funnits en osäkerhet kring vilka län och regioner som får vad och det har varit svårt att tolka och förhålla sig till de siffror som cirkulerat i sammanhanget. Denna rapport är ett försök att reda ut begreppen och visa den länsvisa fördelningen av medel, från stat eller EU, som syftar till att stärka regionernas utvecklingskraft. Studien avgränsas till följande områden; det regionala utvecklingsstödet, drift/underhåll av och investeringar i vägar och järnvägar samt lönesummor till statliga anställda. Rapporten vänder sig främst till politiker och tjänstemän inom kommuner, landsting och regioner, men även till andra som har intresse i ämnet. Syftet med rapporten är främst att ge en deskriptiv bild av hur den länsvisa fördelningen av dessa medel ser ut, men också att öka kunskapen om de regionala utvecklingsstöden. Utredningen har gjorts på Sveriges Kommuner och Landsting av Jan Torége (projektledare) och Fredrik Jönsson. Klas Danerlöv, Louise Hagström, Håkan Johansson och Håkan Ottosson har kommit med värdefulla synpunkter. Stockholm i mars Roland Lexén Sektionschef Jan Torége Projektledare 3

4 Sammanfattning Med regionalt utvecklingsstöd avses i denna studie medel från den europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), den europeiska socialfonden (ESF), statlig medfinansiering av dessa stöd, transportbidraget samt övriga statliga medel (från anslag 33:1 i statsbudgeten) avsedda för regional utveckling. I det regionala utvecklingsstödet ingår här inte medel inom ramen för jordbruks- och fiskefonden eller offentlig medfinansiering av EU-stöd från kommuner eller landsting. Det regionala utvecklingsstödet uppgick till 5,5 miljarder kr år 2004, därav medel från ERUF och ESF 2,6 miljarder kr, statlig medfinansiering 2,1 miljarder kr och övriga allmänna medel för regionalpolitiska åtgärder 900 miljoner kr. Beroende på om det regionala utfallet redovisas som totalsumma eller som stöd per invånare skiljer sig resultaten markant. Med hänsyn tagen till befolkningsstorleken fick norrlandslänen mest, följt av Dalarna, Värmland samt länen i sydöstra Sverige. Jämtland och Stockholm fick mest respektive minst per invånare med kr respektive drygt 100 kronor per invånare. Beräknat som totalsumma fick Västra Götaland mest pengar med nästan 600 miljoner kr, följt av Norrbotten och Västerbotten med drygt 550 miljoner kr. I storstadslänen kom den övervägande delen av stödet från den europeiska socialfonden (ESF). Fondens uppdrag är främst att förebygga och bekämpa arbetslöshet och att främja social integrering på arbetsmarknaden. Eftersom storstadslänen till antalet har fler människor som är arbetslösa och socialt utsatta går förhållandevis stora belopp från denna strukturfond till dessa län. Däremot fick Stockholm och Skåne endast små belopp från den regionala utvecklingsfonden eftersom denna främst syftar till att stödja regioner som släpar efter i utvecklingen. Det tredje storstadslänet Västra Götaland avviker något eftersom delar av länet har strukturella problem och fick därför ett påtagligt stöd även från denna fond. Av summa medel från ERUF och ESF samt hela den offentliga medfinansieringen stod EU för 47 procent, staten för 37 procent och kommuner och landsting för 16 procent av denna totalsumma. Därutöver sköt privata aktörer till motsvarande 30 procent av totalsumman. Direktstöden till det svenska jordbruket uppgick till nästan 8 miljarder kr och fiskestödet utanför mål 1 programmet till 112 miljoner kr år Vi har valt att inte 4

5 definiera dessa strukturfonder som regionalt utvecklingsstöd eftersom de i huvudsak har andra mål än att utveckla regionen. Räknat per invånare fick Gotland det högsta direktstödet till jordbrukare med nästan 5 ggr genomsnittet för riket. Västra Götaland och Skåne fick totalt sett mest pengar. Av fiskestödet gick hela 80 procent till Västra Götaland. Ett väl fungerande transportsystem är ett av de viktigaste verktygen som ett län eller en region har för att skapa bra tillväxtförutsättningar. En investering i infrastruktur ger initialt ett tillväxttillskott till regionen genom att den lokala entreprenörsmiljön och sysselsättningen påverkas positivt av investeringen och på sikt av att förbättrade transport- och kommunikationsmöjligheter skapar bättre förutsättningar för det regionala näringslivet samt främjar dynamiken på arbetsmarknaden. Nästan 97 miljarder kr gick till vägar eller järnvägar i Sverige under perioden , varav 63 miljarder kr till vägar och 34 miljarder kr till järnvägar. Uppdelat på investeringar och drift/underhåll var siffrorna 69 miljarder respektive 28 miljarder kr. Mest pengar till transportinfrastruktur räknat per invånare fick norrlandslänen med Jämtland i topp samt Uppsala, Dalarna och Örebro. Minst fick länen i södra Sverige samt Östergötland. Värt att notera är att storstadslänen nästan fick exakt lika mycket pengar räknat per invånare. Att satsningarna i transportinfrastruktur per invånare var högst i Jämtland kan förklaras med att länet genomkorsas av såväl flera stora vägar (E14 och R45) som tågsträckor (Norra stambanan och Inlandsbanan) samt att det bor få människor på en stor yta. Drift och underhåll är en kostnad som läggs på redan befintlig transportinfrastruktur. En viktig förklaringsfaktor till skillnaderna mellan länen är längden väg- och spårmeter i respektive län. Denna påverkas i sin tur av hur stor ytan är i länet samt av antalet invånare. Inte överraskande är det glest befolkade län som har mycket infrastruktur per invånare och tätbefolkade län som har mycket infrastruktur i förhållande till länets yta. Men kostnaderna för drift och underhåll beror inte enbart på antalet väg- och spårmeter per invånare. Faktorer som topografi, bebyggelse, upphandling och givetvis omfattningen av åtgärderna påverkar i hög grad dessa kostnader. Stockholm som är omgivet av vatten och där underhållsprojekten kan vara mycket komplicerade har klart högst kostnader för drift och underhåll av vägnätet under den studerade perioden. När det kommer till drift och underhåll av järnvägar hamnade viktiga knutpunkter som Jämtland med Norra stambanan och Örebro med tågmetropolen Hallsberg högst. Investeringarna i transportinfrastruktur beräknat per invånare var högst för Jämtland, följt av Uppsala, Örebro och de övriga norrlandslänen. Skillnaderna mellan 5

6 storstadslänen var ganska små. De lägsta investeringarna i förhållande till folkmängden hade Gotland, Kalmar och Blekinge. Den totala lönesumman för statligt anställda var nästan 69 miljarder år Beräknat per invånare hade Uppsala län den största statliga sektorn per invånare. Två stora arbetsplatser, och viktiga förklaringar till tätpositionen, är Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet. Även Stockholm hade en stor statlig sektor räknat per invånare, liksom norrlandslänen och Gotland. Minst statlig sektorn i förhållande till befolkningen hade Kalmar, Kronoberg och Västmanland. Antalet under året anställda i den statliga sektorn ökade mellan åren 1998 och 2004 i Örebro och Västmanland. I alla övriga län minskade den statliga sektorn enligt detta mått. I genomsnitt var minskningen 4 procentenheter. Nedlagda förband inklusive andra jobb knutna till försvarsmakten är den främsta förklaringen till att antalet anställda inom den statliga sektorn minskat i länen. En del län har också förlorat arbetstillfällen på grund av statens omstrukturering mot en större centralisering av vissa statliga myndigheters regionkontor. I många län kompenserades dock minskningen av expanderade högskolor och universitet. Högst belopp från stat och EU får de befolkningstäta storstadslänen, men räknat per invånare är det norrlandslänen, Gotland samt i viss mån Dalarna och Värmland som får mest medel för regional utveckling. Statistiken bör dock tolkas med viss försiktighet. Studien rör en begränsad tidsperiod och de skillnader som finns mellan länen har oftast skäliga förklaringar. Noterbart är dock att utfallet för flera av länen i sydöstra Sverige är förhållandevis lågt. Kalmar och Kronoberg hade den minsta statliga sektorn av alla län och investeringar i samt drift/underhåll av transportinfrastrukturen var under den studerade perioden jämförelsevis låg i denna del av Sverige. 6

7 Inledning En fråga som plågat mänskligheten sedan urminnes tider är hur mycket man själv får i förhållande till vad andra får. Under hela livet finns det en mängd olika sammanhang där känslan av orättvisa starkt kan påverka en persons hälsa, värderingar och handlingar. Känslan av orättvisa syskon emellan, i skolklassen, på arbetsplatsen, men även att den egna folkgruppen, regionen eller landet är orättvist behandlad på något sätt. Finns det fakta i målet är det självklart lättare att argumentera för sin sak, men bygger orättvisan enbart på känslan av att så här är det är det dels svårare att bli tagen på allvar, dels finns risken att man har tolkat situationen fel. Den här rapporten ska förhoppningsvis kunna bringa större klarhet över hur det regionala utfallet av tillväxtmedel ser ut, ge berörda och intresserade människor underlag för sin argumentation och kanske också krossa några myter på vägen. Rapporten ger en deskriptiv bild över hur medel från staten och EU inom ett antal områden som anses vara viktiga för regional utveckling och tillväxt faller ut på länsnivå. Vi har i rapporten valt att avgränsa studien till tre områden: 1. Det regionala utvecklingsstödet 2. Drift/underhåll av och investeringar i vägar och järnvägar 3. Lönesummor för statligt anställda Alla pengar som kommer från statsbudgeten och som är möjliga att fördela regionalt kan i någon mening sägas vara medel för regional tillväxt och utveckling, men i många fall rör det sig i huvudsak om fördelningspolitik. Det finns ingen klar gräns för vad som verkligen kan definieras som tillväxtmedel. Vi har därför gjort ett urval och fokuserat på tre penningmässigt stora områden som är tillväxtorienterande och/eller av sysselsättningsskäl viktiga för regionen. Vi har däremot inte tittat på exempelvis medel som utgör kompensation för kommunernas strukturella brister (kommunalekonomiska utjämningssystemet) eller befolkningens ohälsa eller arbetslöshet (socialförsäkringssystemen). För vidare läsning i dessa ämnen hänvisas till Sveriges Kommuner och Landstings och Finansdepartementets rapport Kom- 7

8 munalekonomisk utjämning ( respektive Statistiska centralbyråns rapport Perspektiv på välfärden 2004 ( Lönesummorna för statligt anställda är hämtad från Statistiska Centralbyråns statistik över kontrolluppgifter från arbetsgivare och drift/underhåll av samt investeringar i vägar och järnvägar är hämtade från Vägverket respektive Banverket. Statistiken för det regionala utvecklingsstödet är främst hämtade från Ekonomistyrningsverket, NUTEK, ESF-rådet, Jordbruksverket, länsstyrelserna samt samverkans- och självstyrelseorganen. År 2004 är undersökningsår för det regionala utvecklingsstödet, åren 1998 och 2004 för lönesummorna och perioden för drift/underhåll av och investeringar i transportinfrastruktur. Från början var tanken att göra en jämförelse över tiden för samtliga tre områden med 1998 som basår, men tyvärr var det svårt att få fram jämförbar statistik över tiden. Rapporten omfattar dock en jämförelse mellan åren 1998 och 2004 för statligt anställdas lönesummor. Vi redovisar resultaten för varje område separat. De olika medlen har helt olika karaktär och syften och det handlar också om helt olika stora summor, från 5,5 miljarder kr i regionalt utvecklingsstöd (från EU:s regionala och sociala fonder samt staten) till nästan 69 miljarder kr i lönesummor för statligt anställda. Vi har därför valt att inte summera ihop det statistiska utfallet till ett enda mått för respektive län. 8

9 Regionalt utvecklingsstöd Vad är regionalt utvecklingsstöd? EU:s strukturfonder består av den europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), europeiska socialfonden (ESF), jordbruksfonden samt fiskefonden. ERUF och ESF är i sin tur fördelade på tre mål och fyra gemenskapsinitiativ. 1 Mål 1- och Mål 2-programmen är knutna till geografiskt avgränsade områden medan Mål 3-programmet avser hela landet. De fyra gemenskapsinitiativen är Intereg III, Leader+, Urban II och Equal vilka kompletterar målprogrammen och berör sociala och ekonomiska frågor som är gemensamma för flera europeiska regioner. Till detta kommer också ERUF:s Innovativa åtgärder. ERUF:s uppgift är att bidra ekonomiskt till att stärka den ekonomiska, sociala och regionala sammanhållningen genom att minska de regionala obalanserna och stödja en strukturell utveckling och anpassning av de regionala ekonomierna. Medel från ERUF erhålls genom att lokala och regionala aktörer ansöker om medel från de olika åtgärdsprogrammen. Ärendena bereds oftast av varje läns respektive länsstyrelse eller eventuella samverkans- och självstyrelseorgan, medan beslut om ärendet tas av den myndighet som förvaltar EU-medlen. Det finns olika förvaltningsmyndigheter för de olika programmen och gemenskapsinitiativen. Förvaltningsmyndigheterna för främst mål 1 och mål 2 programmen är knutna till länsstyrelserna i fem län; Luleå, Östersund, Gävle, Örebro och Jönköping. En förutsättning för att pengar ska beviljas är i regel att en lika stor andel offentliga medel tillkommer i så kallad medfinansiering. Samtliga länsstyrelser och eventuella samverkans- eller självstyrelseorgan får pengar för regional utveckling genom det statliga anslaget 33:1 (allmänna regionalpolitiska åtgärder). En del av dessa anslag används som offentlig medfinansiering till EU-finansierade åtgärder, men stora summor går även till andra regionala utvecklingsprojekt i respektive län. Förutom staten kan även kommuner och landsting stå som medfinansiärer, ibland i större utsträckning än staten. Även ideella föreningars arbetsinsatser kan i vissa fall få definieras som offentlig medfinansiering. Dessutom kan privata aktörer bidra med betydande summor i sammanhanget. Medel från privata aktörer utgör dock pengar utöver den del som krävs i offentlig medfinansiering. 1 Beskrivningen av hur EU: strukturfonder organiseras är något förenklade i denna text. För mer information i ämnet gå in på 9

10 ESF omfattar Växtkraft Mål 3 och Equal. Förvaltande myndighet för ESF-stödet är ESF-rådet med regionkontor på 20 orter och utbetalande myndighet är Arbetsmarknadsverket (AMS) på åtta orter i landet. Programmen ska stärka människans ställning i arbetslivet och på så sätt öka den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. Allt arbete som stöds av ESF-rådet ska också motverka diskriminering och öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Den statliga medfinansieringen kommer från anslag 22:6 i statsbudgeten. Den statliga medfinansieringen för insatsområdena 2 1 och 4 administreras av ESF-rådet. För projekt inom insatsområdena 2 och 3 står ofta AMS och försäkringskassorna som offentliga medfinansiärer. För de fyra nordligaste norrlandslänen samt delar av Värmland, Dalarna och Gävleborg administreras Växtkraft mål 3 av länsstyrelserna inom ramen för mål 1-programmet. Dessa medel har vi i redovisningen av statistiken återfört till Växtkraft mål 3. Förutom staten kan även kommuner och landsting stå för den offentliga medfinansieringen. Till skillnad från den regionala utvecklingsfonden är det ovanligt med privata finansiärer eller att ideella aktörer medverkar i projekt inom Växtkraft mål 3-programmet. Det förekommer dock en del privat finansiering inom ramen för gemenskapsinitiativet Equal. Det som vi i denna studie avser med regionalt utvecklingsstöd är följande: Medel från den europeiska regionala utvecklingsfonden Medel från den europeiska socialfonden Statlig medfinansiering av ovanstående EU-stöd Transportbidraget, anslag 33:3 i statsbudgeten Övriga medel för regional utveckling som länsstyrelser samt samverkans- och självstyrelseorgan erhåller från 33:1 i statsbudgeten Den övriga offentliga medfinansieringen från kommuner och landsting samt finansiering från privata aktörer ingår inte i det som i studien definierats som regionalt utvecklingsstöd. Detta är inte medel från EU eller staten utan lokal eller regional finansiering av lokala och regionala projekt där aktörerna själva avgör storleken på satsningarna. Inte heller jordbruks- och fiskestöden ingår i begreppet. Jordbruksoch fiskestöden går till egenföretagare inom respektive område och har i huvudsak andra syften än att främja regional tillväxt och utveckling, exempelvis att ge jordbrukare och fiskare en skälig levnadsstandard och att trygga livsmedelförsörjningen. Även om en mindre del av stödet är av struktur- och regionalpolitisk karaktär har vi 2 Växtkraft mål 3 är indelat i fyra insatsområden; Kompetensutveckling för anställda (område 1), kompetensutveckling för långtidsarbetslösa och långtidssjuka (område 2), integration, mångfald och jämställdhet (område 3) och lokal utveckling (område 4). 10

11 valt att inte definiera dessa stöd som regionalt utvecklingsstöd i denna studie. Däremot särredovisar vi statistiken över jordbruks- och fiskestöden eftersom det rör sig om betydande belopp som delvis har ett annat regionalt utfall än det som i studien definieras som regionalt utvecklingsstöd. Figur 1 ERUF och ESF består av tre mål och fyra gemenskapsinitiativ samt programmet för Innovativa åtgärder. Innovativa åtgärder Interreg III A B C, Leader +, Urban II, Equal Mål 1, Mål 2, Mål 3 År 2004 kom 87,5 procent av EU:s regionala och sociala strukturfonder från programmen mål 1, mål 2 och mål 3. Ca 12 procent härrör från de fyra gemenskapsinitiativen Intereg III A, Leader+, Urban II samt Equal. Innovativa åtgärder svarade för ca 0,5 procent av stödet. I vår statistik ingår inte Intereg III B och C. Vi har inte kunnat få fram en länsvis fördelning av dessa medel, främst av skälet att den förvaltande myndigheten ligger i ett annat land. Det rör sig i sammanhanget om förhållandevis små belopp. De olika åtgärdsprogrammen avser stöd riktad till specifika geografiska områden som valts ut utifrån vissa kriterier som beslutats på EU-nivå. För flera åtgärdsprogram är det endast delar av län som får stöd, t.ex. är det enbart några öar i Roslagen som får stöd från mål 2-programmet i Uppsala län. Vi skriver generellt att länen får stöd, men storleken på stöden handlar inte enbart om vilka län som får del av olika åtgärdsprogram och sällan om passivt bidragstagande, utan om lobbying, strategiskt arbete och konkurrens såväl mellan som inom länen för att få del av de medel som respektive län kan ansöka om. Det är lätt att tänka i utjämningstermer i dessa sammanhang, men i grunden handlar det om att de projekt som kan ge mest tillbaka i form av regional tillväxt är de som ska ges mest medel. 11

12 Resultat Det totala regionala utvecklingsstödet, bestående av stöd från ERUF och ESF, statlig medfinansiering, transportbidrag samt övriga statliga medel avsedda för regional utveckling, uppgick år 2004 till drygt 5,5 miljarder kr. Medel från ERUF och ESF uppgick till ca 2,6 miljarder kr, den statliga medfinansieringen till 2,1 miljarder kr och övriga statliga medel avsedda för regional utveckling (inkl transportbidraget) till ca 900 miljoner kr. Hur mycket är då 5,5 miljarder kr? Som jämförelse kan nämnas att utbetalt barnbidrag till Stockholm och Uppsala län uppgick till 5,1 miljarder kr år Även kommuner och landsting står för en betydande del av den medfinansiering som EU fordrar. År 2004 kom ca 784 miljoner kr av medfinansieringen från kommunerna och drygt 77 miljoner kr från landstingen. 4 Förutom den offentliga medfinansieringen av regionalt utvecklingsstöd kan även privata aktörer vara med och finansiera projekt inom ramen för EU:s regionala och sociala fonder. År 2004 stod privata aktörer för drygt 1,65 miljarder kronor. Av summa medel från ERUF och ESF samt den offentliga medfinansieringen stod EU för 47 procent, staten för 37 procent och kommuner och landsting för 16 procent av totalsumman år Därutöver sköt privata aktörer till motsvarande 30 procent av totalsumman. Vårt uppdrag är att studera hur medel från stat och EU fördelas regionalt och därför sker ingen fördjupning av hur medel från andra aktörer fördelas regionalt i vår resultatpresentation. En ytterligare anledning till att vi inte redovisar medel från kommun, landsting och privata aktörer per län är att det finns regionala variationer i hur man organiserar, periodiserar och redovisar dessa medel, vilket försvårar jämförelserna. Mest stöd från EU:s regionala och sociala fonder till Västernorrland Vi börjar med att titta på stöden från EU:s regionala och sociala strukturfonder (ERUF och ESF) samt den statliga medfinansieringen. (Kartorna 1 och 2) Mest medel från ERUF och ESF inklusive statlig medfinansiering år 2004 fick norrlandslänen samt Västra Götaland, Dalarna och Skåne. Allra mest gick till Västra Götaland med nästan 600 miljoner kr. I en mittengrupp hamnade Värmland, Stockholm, Jämtland, Örebro, Västmanland och Södermanland med en pott på runt 200 miljoner kr. Minst pengar fick Uppsala med drygt 50 miljoner kr. 3 Källa: Statistiska centralbyråns, inkomststatistik. 4 Självstyrelseorganen i Skåne och Västra Götaland har beskattningsrätt och använder delar av dessa pengar i tillväxtfrämjande åtgärder. Dessa summor ingår inte i denna redovisning. 12

13 Karta 1 Medel från EU:s regionala och sociala strukturfonder inklusive statlig medfinansiering år 2004 fördelat på län Karta 2 Medel från EU:s regionala och sociala strukturfonder inklusive statlig medfinansiering i kronor per invånare år 2004 fördelat på län ERUF och ESF inklusive statlig medfinansiering i miljoner kronor (8) (6) (7) ERUF och ESF inklusive statlig medfinansiering i kronor per invånare (7) (7) (7) Källor: NUTEK, Länsstyrelser, Ekonomistyrningsverket 13

14 En delvis annorlunda bild ges om medel från ERUF och ESF inklusive den statliga medfinansieringen istället beräknas per invånare. Län med liten befolkning, som Gotland och Jämtland får naturligtvis ett bättre utfall om hänsyn tas till befolkningsmängden. Omvänt får storstadsregioner som Skåne, Stockholm och Västra Götaland ett betydligt sämre utfall. Per invånare fick Västernorrland, Jämtland, Dalarna och Norrbotten mest pengar med mellan till kr. Minst pengar gick till Stockholm med 100 kr och Uppsala med 175 kronor per invånare. Storstadslänen fick stora belopp från socialfonden Diagram 1 visar hur stor del av EU-stödet inklusive den statliga medfinansieringen som fördelas inom ramen för den europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) respektive den europeiska socialfonden (ESF) i olika län. I ERUF ingår här programmen mål 1 och mål 2 samt Urban II, Leader+, Interreg III A samt Innovativa åtgärder. 5 I ESF ingår Växtkraft Mål 3 och Equal. Diagram 1 Medel från EU:s regionala och sociala strukturfonder inklusive statlig medfinansiering år 2004 fördelat på strukturfonder och län ERUF Västra Götaland Dalarna Skåne Gävleborg Västernorrland Norrbotten Västerbotten Värmland Stockholm Jämtland Örebro Västmanland Södermanland Kalmar Östergötland Blekinge Kronoberg Jönköping Halland Gotland Uppsala Miljoner kronor Källor: NUTEK, ESF-rådet, Länsstyrelser, Ekonomistyrningsverket ESF 5 Interreg III B och III C ingår här inte i ERUF, se sida 11 14

15 I norrlandslänen samt på Gotland kommer en stor majoritet av medlen från ERUF där mål 1 och mål 2 programmen dominerar. Syftet med dessa program är att regioner som släpar efter i utvecklingen, genomgår en omställningsprocess eller som har en särskild geografisk, ekonomiskt eller social situation ska bli bättre rustade att ta itu med sina svårigheter. Storstadslänen samt flera av de mer tillväxtstarka länen i södra Sverige får i huvudsak stöd från ESF. Fondens uppdrag är att stödja åtgärder för att förebygga och bekämpa arbetslöshet, utveckla de mänskliga resurserna och främja social integrering på arbetsmarknaden. Syftet är att gagna en hög sysselsättning, jämställdhet mellan könen, en hållbar utveckling samt ekonomiskt och social sammanhållning. Eftersom storstadslänen, i och med deras större befolkning, har fler arbetslösa och socialt utsatta människor går totalt sett ganska stora belopp från ESF till dessa län. Diagram 2 Totalt regionalt utvecklingsstöd år 2004 fördelat på stöd från EU och staten samt län EU Stat Västra Götaland Norrbotten Västerbotten Västernorrland Dalarna Gävleborg Skåne Jämtland Värmland Stockholm Västmanland Örebro Kalmar Södermanland Blekinge Östergötland Kronoberg Jönköping Halland Gotland Uppsala Miljoner kronor Källor: NUTEK, ESF-rådet, Länsstyrelser, Ekonomistyrningsverket 15

16 Norrlandslänen får mest regionalt utvecklingsstöd per invånare Förutom medel från EU:s strukturfonder och den statliga medfinansieringen inkluderar vi i diagram 2 och 3 även transportbidraget samt övriga statliga medel avsedda för regional utveckling. Transportbidraget (anslag 33:3 i statsbudgeten) syftar till att kompensera näringslivet i de fyra nordligaste länen för långa transportavstånd samt till att öka förädlingsgraden. Övriga statliga medel kommer från utgiftsområde 19, anslag 33:1 i statsbudgeten. Det är medel som går till länsstyrelserna eller samverkans- och själstyrelseorganen i respektive län och som används till regionala utvecklingsprojekt utanför ramen för EU:s strukturfonder. År 2004 uppgick transportbidraget till 360 miljoner kr och övriga statliga medel för regional utveckling till 565 miljoner kr. Den stora skillnaden när de övriga statliga medlen inkluderats är att de fyra nordligaste norrlandslänen får mer pengar i stöd. Men det är fortfarande Västra Götaland Diagram 3 Totalt regionalt utvecklingsstöd år 2004 i kronor per invånare fördelat på stöd från EU och staten samt län EU Stat Jämtland Norrbotten Västerbotten Västernorrland Dalarna Gävleborg Gotland Värmland Blekinge Kalmar Västmanland Örebro Södermanland Riket Kronoberg Västra Götaland Skåne Östergötland Jönköping Halland Uppsala Stockholm Kronor per invånare Källor: NUTEK, ESF-rådet, Länsstyrelser, Ekonomistyrningsverket 16

17 som får mest pengar i regionalt utvecklingsstöd. Det kan tyckas märkligt eftersom Göteborg samt flera andra större städer finns i länet, men Västra Götaland är ett till ytan stort län som även inkluderar mer utsatta kommuner, främst i Dalsland och området i gränstrakten till Örebro län. Med en befolkning på drygt 1,5 miljoner matchar länet nästan Stockholms 1,9 miljoner invånare. Med hänsyn tagen till befolkningen fick Jämtland mest pengar i regionalt utvecklingsstöd med kr per invånare. Även Västerbotten och Norrbotten fick mer än kr per invånare. Sju län med Stockholm sist fick mindre än 500 kr per invånare. (Diagram 3) Jordbruks- och fiskestöden Förutom den Europeiska regionala utvecklingsfonden och den Europeiska socialfonden omfattas EU:s strukturfonder även av jordbruksfonden och fiskefonden. Direktstöden till svenska jordbruket inom ramen för EU:s jordbrukspolitik uppgick till nästan 8 miljarder kr år Fiskestödet utanför mål 1 programmet uppgick samma år till 112 miljoner kr. Jordbruksverket är förvaltande myndighet för såväl jordbruksoch fiskestöden som medfinansieringen från staten. Räknat per invånare gav varje svensk indirekt via EU eller staten drygt 900 kr till jordbruket och fisket i Sverige. Målen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik är att: öka produktiviteten i jordbruket ge jordbrukarna en skälig levnadsstandard stabilisera marknaderna trygga livsmedelsförsörjningen ge konsumenterna livsmedel till rimliga priser Visserligen finns det delar av direktstödet till jordbrukare som helt eller delvis finansieras av de enskilda medlemsländerna och som i huvudsak är åtgärder av strukturoch regionalpolitisk karaktär, t.ex. kompensationsbidraget och nationellt stöd till norra Sverige samt miljöstödet. De stora summorna i jordbruksstödet kommer dock från arealersättningen och djurbidragen där EU ansvarar för politiken. Dessa stöd syftar inte främst till att utveckla regionerna och vi har därför valt att inte definiera jordbruks- och fiskestöden som regionalt utvecklingsstöd i denna studie. Det kan ändå vara av intresse att studera dessa stöds regionala fördelning eftersom det rör sig om stora belopp och att fördelningen till stora delar skiljer sig från det regionala utvecklingsstödets utfall. 17

18 Skåne och Västra Götaland fick mest pengar i jordbruksstöd Jordbruksstödet uppgick till nästan 8 miljarder kr år Knappt 130 miljoner kr av denna summa kommer från stöd till växtodlingsplaner. Vi har inte inkluderat detta stöd i redovisningen nedan på grund av att vi inte haft tillgång till en länsvis fördelning av stödet. Den summa direktstöd till jordbrukare som vi fördelar regionalt uppgår därmed till 7,85 miljarder kr. Arealersättningen och djurbidragen stod sammanlagt för nästan 5 miljarder kr. Miljöstödet uppgick till 2 miljarder kr, kompensationsstödet till en halv miljard kr och det nationella jordbruksstödet för norra Sverige till drygt en kvarts miljard kr. Som jämförelse kan nämnas att socialbidragskostnaderna i Sverige var 8,7 miljarder kr år Diagram 4 Jordbruksstöd från EU och nationellt per län år 2004 EU Stat Västra Götaland Skåne Östergötland Kalmar Uppsala Södermanland Västerbotten Halland Jönköping Västmanland Värmland Örebro Gävleborg Gotland Jämtland Västernorrland Stockholm Dalarna Norrbotten Kronoberg Blekinge Miljoner kronor Källa: Jordbruksverket 6 Källa: Socialstyrelsen. Socialbidrag heter numera ekonomiskt bistånd. 18

19 Mest direktstöd till jordbrukare fick främst flera av länen i södra Sverige, framförallt Västra Götaland med 1,3 miljarder kr och Skåne med nästan 1,2 miljarder kr. Fördelningen av stödet från jordbruksfonden skiljer sig markant från hur medlen från den regionala utvecklingsfonden och socialfonden fördelas regionalt. Diagram 5 Jordbruksstöd från EU och nationellt i kronor per invånare fördelat på län EU Stat Gotland Kalmar Jämtland Östergötland Västerbotten Södermanland Uppsala Västmanland Halland Värmland Skåne Örebro Jönköping Kronoberg Gävleborg Riket Västra Götaland Västernorrland Dalarna Norrbotten Blekinge Stockholm Kronor per invånare Källa: Jordbruksverket Räknat per invånare är det framförallt jordbruken på Gotland som fick mycket pengar nästan fem gånger mer än genomsnittet i riket. Även jordbruken i Kalmar, Jämtland och Östergötland fick relativt mycket. För övriga län är spridningen kring riksgenomsnittet inte så stort, men undantag från Stockholms län där stödet var litet per invånare. Observera att statistiken mäter stödet per invånare och inte per jordbrukare. 19

20 Fiskestödet gick i huvudsak till Västra Götaland Fiskestödet uppgick år 2004 till totalt 112 miljoner, fördelat på 59 miljoner från EU och 53 miljoner från staten. Till dessa belopp tillkommer fiskestöd till Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland där stödet ingår i mål 1. Med undantag av Norrbotten som fick 24 miljoner rör det sig dock om små belopp. Det är i princip bara Västra Götalands län som får betydande summor i fiskestöd med 89 miljoner kr. Övriga län i södra Sverige och Mellansverige fick dela på 24 miljoner kr. 20

21 Transportinfrastruktur Ett väl fungerande transportsystem är ett av de viktigaste verktygen som ett län eller en region har för att skapa bra tillväxtförutsättningar. En investering i infrastruktur ger initialt ett tillväxttillskott till regionen genom att den lokala entreprenörsmiljön och sysselsättningen påverkas positivt av investeringen och på sikt av att förbättrade transport- och kommunikationsmöjligheter skapar bättre förutsättningar för det regionala näringslivet samt främjar dynamiken på arbetsmarknaden. De resultat som redovisas nedan ska tolkas med försiktighet. Det är svårt att hänföra nyttan av en investering till bara den region där kostnaden hamnar. Kostnaden för en ny väg eller tågsträckning mellan två städer i två län kan i huvudsak hamna i ett av länen, medan nyttan av investeringen i högre utsträckning kommer det andra länet till del. Nyttan av en investering måste därför studeras specifikt utifrån en mångfald av förutsättningar och investeringens karaktär. Eftersom lokal pendling ofta sker med bil eller buss är en väginvesterings nytta mer lokal än en järnvägsinvestering, där nyttan ofta har en större geografisk spridning. Hur stor nyttan är av en investering i infrastruktur i ett län beror bland annat på rådande och potentiella pendlingsmönster, lokaliseringen av stora arbetsplatser, demografin i närhet till vägarna eller järnvägarna etc. När det handlar om investeringar är en femårsperiod en ganska begränsad tid. Det kan finnas län som fått en stor investering strax före vår undersökningsperiod eller är planerad att få en efter Mest vägprojektspengar till Stockholm Totalt under perioden uppgick investeringarna i vägar till 40 miljarder kr. Motsvarande summa för drift och underhåll av vägar var 23 miljarder kr. Detta ger i genomsnitt 8 miljarder respektive 4,6 miljarder kr per år. Investeringar i vägar svarade för drygt 63 procent och drift och underhåll för knappt 37 procent av den totala summa som gavs till vägar under denna period. 21

22 Diagram 6 Investeringar i och drift/underhåll av vägar per län Investeringar Drift/underhåll Stockholm Västra Götaland Skåne Västernorrland Västerbotten Uppsala Dalarna Jämtland Gävleborg Norrbotten Östergötland Örebro Jönköping Kronoberg Kalmar Södermanland Västmanland Värmland Blekinge Halland Gotland Miljarder kronor Källa: Vägverket Under perioden fick Stockholm nästan 14 miljarder kr till investeringar i och drift/underhåll av vägar. Västra Götaland fick 9,5 miljarder och Skåne nästan 5 miljarder kr. Sedan följer de till ytan stora norrlandslänen samt Uppsala med mellan 2 och 3,5 miljarder kr till vägar. Minst vägpengar fick de till arealen minsta länen Gotland, Halland och Blekinge. Att länen i norra Sverige procentuellt får en något större andel pengar för drift/underhåll än många andra län kan delvis förklaras av större problem med tjälskador och slitage på vägarna som är kopplat till ett kallt klimat. 22

23 Mest järnvägspengar till Skåne och Västra Götaland Totalt gick knappt 34 miljarder kr till investeringar i och drift/underhåll av järnvägar under perioden Ca 86 procent eller nästan 29 miljarder var investeringar och ca 14 procent (4,7 miljarder kr) gick till drift/underhåll. Diagram 7 Investeringar i och drift/underhåll av järnvägar per län Investeringar Drift/underhåll Skåne Västra Götaland Stockholm Norrbotten Örebro Värmland Halland Gävleborg Jämtland Södermanland Uppsala Västerbotten Västernorrland Östergötland Västmanland Dalarna Jönköping Kronoberg Blekinge Kalmar Gotland Källa: Banverket Miljarder kronor Skåne och Västra Götaland fick båda mer än 4,5 miljarder kr i investeringar och drift/underhåll av järnvägar under perioden Stockholm fick ungefär en miljard kr mindre och Norrbottens län fick drygt 2 miljarder kr. Sedan följer en lång rad av län som fick mellan 1 2 miljarder kr till järnvägar i sina respektive län. Kronoberg, Blekinge och Kalmar fick avsevärt mindre belopp och Gotland inget alls eftersom de saknar järnvägar. 23

24 Diagram 8 Total summa investeringar i och drift/underhåll av transportinfrastruktur uppdelat på vägar och järnvägar samt på län Vägar Järnvägar Stockholm Västra Götaland Skåne Västernorrland Västerbotten Uppsala Norrbotten Jämtland Dalarna Örebro Gävleborg Östergötland Södermanland Värmland Jönköping Västmanland Halland Kronoberg Kalmar Blekinge Gotland Källa: Ban- och Vägverket Miljarder kronor Nästan 97 miljarder kronor gick till vägar och järnvägar i Sverige under perioden , varav 63 miljarder till vägar och 34 miljarder till järnvägar. Flertalet län hade en högre kostnad genererat av investeringar i och drift/underhåll av vägar än i järnvägar. Halland, Värmland, Örebro, Norrbotten, Skåne och Västmanland är undantagen med lika stora eller större totalsatsningar på järnvägar. Storstadslänen fick lika mycket per invånare Studeras investeringar och drift/underhåll i kronor per invånare förändras bilden en hel del. Intressant är att storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne i stort sett fick lika mycket pengar räknat per invånare under perioden Mest pengar till trafikinfrastruktur fick norrlandslänen med Jämtland i topp samt Uppsala, Dalarna och Örebro. Minst medel i form av investeringar i och drift/underhåll av trafikinfrastrukturen fick länen i sydligaste Sverige samt Östergötland. 24

25 Diagram 9 Investeringar i och drift/underhåll av transportinfrastruktur per invånare uppdelat på väg och järnväg samt län Vägar Järnvägar Jämtland Västernorrland Västerbotten Norrbotten Uppsala Dalarna Örebro Gävleborg Kronoberg Södermanland Riket Värmland Västra Götaland Västmanland Stockholm Jönköping Skåne Halland Kalmar Blekinge Östergötland Gotland Kronor per invånare Källa: Ban- och Vägverket Diagrammen ovan belyser var för sig olika bilder av de medel som satsats inom transportinfrastrukturen i Sveriges län mellan åren På det senare diagrammet skiftar resultatet i och med beaktandet av länens befolkning. Vissa län kan sedan lång tid vara viktiga logistikstråk där vägar och järnvägar möts. Dessa behöver underhållas eller byggas ut oavsett hur tätbefolkat länet är. Jämtland är ett bra exempel på detta där ett län med liten befolkning genomkorsas av såväl flera stora vägar (E14 och R45) som tågsträckor (Norra stambanan och Inlandsbanan). De diagram som redovisats i detta kapitel utgår från åren vilket medför att stora infrastruktursatsningar som södra länken i Stockholms län, Trollhättanpaketet i Västra Götalands län samt stora delar av Botniabanan i Västernorrlands och Västerbottens län inte kommit med i redovisningen. 25

26 Drift och underhåll av vägar och järnvägar Drift och underhåll är en kostnad som läggs på redan befintlig transportinfrastruktur. En viktig förklaringsfaktor till skillnaderna mellan länen är längden väg- och spårmeter i respektive län. Denna påverkas i sin tur av hur stor ytan är i länet samt av antalet invånare. Diagram 10 Väg- och spårlängd i olika län 2004 Väglängd Spårlängd Västra Götaland Västerbotten Norrbotten Skåne Jämtland Västernorrland Dalarna Jönköping Värmland Östergötland Gävleborg Kalmar Kronoberg Stockholm Örebro Halland Södermanland Uppsala Västmanland Blekinge Gotland Kilometer Källa: Väg- och Banverket Nästan kilometer av vägnätet står under statlig förvaltning. Dessa är Europavägar, riksvägar och länsvägar. Dessutom finns det minst lika många kilometer övrigt allmänna och enskilda vägar. Statistiken över drift och underhåll omfattar dock endast de vägar som definieras som statliga. Sveriges järnvägsnät omfattar nästan kilometer räls. Längsta väg- och spårlängderna finns i Västra Götaland, Västerbotten, Norrbotten och Skåne. För att få en bild av hur mycket väg och järnvägar det finns i förhållande till befolkningen och ytan i respektive län har vi i tabell 1 satt antalet väg- och spårmeter i 26

27 förhållande till antalet invånare och kvadratkilometer yta i respektive län. Detta är en indikator på vilka investeringar i transportinfrastruktur som historiskt gjorts i respektive län. Inte överraskande är det till ytan stora men glest befolkade län som har mycket vägar och järnvägar per invånare och det är tätbefolkade län som har mycket vägar och järnvägar i förhållande till länets yta. Resultaten i tabellen följer överlag denna logik men noterbart är Hallands och Skånes höga siffror på väg- och spårmeter i förhållande till ytan och Jämtlands och Stockholms höga respektive låga siffror när antalet väg- och spårmeter ställs mot folkmängden. En bidragande orsak till den låga siffran i Stockholm kan, förutom folkmängden, vara det stora antalet kommunala vägar i Stockholm och att Stockholms lokaltrafik inte ingår i statistiken från Banverket. Jämtland har en liten befolkning och Östersund är knutpunkt för såväl flera stora vägar som järnvägar (se diagram 9). Tabell 1 Väg- och spårmeter per invånare respektive per km 2 yta Väg- och spårmeter Väg- och spårmeter Län per invånare per yta i km 2 Skåne Halland Blekinge Stockholm Västra Götaland Södermanland Jönköping Östergötland Västmanland Uppsala Kronoberg Gotland Örebro Kalmar Värmland Västernorrland Gävleborg Dalarna Västerbotten Jämtland Norrbotten Riket Källa: Väg- och Banverket samt SCB 27

28 I tabellerna 2 och 3 visas hur stora drifts- och underhållskostnaderna är i förhållande till längden väg- och spårsträckor i respektive län. Om längden väg och järnväg vore de enda förklaringsvariablerna skulle drift- och underhållskostnaderna per väg och spårmeter vara lika stora i länen. Skillnaderna är dock stora eftersom en rad andra faktorer som topografi, bebyggelse, upphandling och givetvis omfattningen av åtgärderna också i hög grad påverkar kostnaderna. Stockholm har de klart högsta drifts- och underhållskostnaderna för vägnäten, vilket främst förklaras av huvudstadens större trafikflöde. Infrastrukturens kapacitetsbehov och trafiksystemens komplexitet är mycket större i en storstad än i mindre städer. Vidare bidrar topografin i Stockholm, framförallt mycket vatten, till mer komplicerade underhållsprojekt på t.ex. broar och tunnlar. Tabell 2 Drift och underhåll av vägar i kr per vägmeter fördelat på län Tabell 3 Drift och underhåll av järnvägar i kr per spårmeter fördelat på län Län Drift/underhåll per vägmeter Län Drift/underhåll per tågmeter Stockholm 912 Västernorrland 473 Gävleborg 400 Dalarna 318 Blekinge 300 Jämtland 291 Västmanland 287 Örebro 257 Skåne 255 Södermanland 255 Uppsala 242 Jönköping 232 Riket 231 Kalmar 228 Östergötland 223 Kronoberg 219 Gotland 184 Västerbotten 149 Norrbotten 134 Värmland 66 Västra Götaland 57 Halland 28 Källa: Vägverket Jämtland 622 Örebro 562 Västmanland 488 Kronoberg 487 Södermanland 468 Värmland 442 Västra Götaland 333 Norrbotten 319 Riket 291 Stockholm 273 Jönköping 270 Skåne 251 Gävleborg 207 Västernorrland 202 Östergötland 159 Dalarna 107 Västerbotten 106 Blekinge 86 Halland 76 Uppsala 51 Kalmar 40 Gotland 0 Källa: Banverket 28

29 Västra Götaland låga drifts- och underhållskostnader per vägmeter kan förvåna något med tanke på ovanstående resonemang och att länet omfattar storstaden Göteborg. Det är dock ett i stora delar platt och till ytan stort län med det klart längsta vägnätet i landet (se diagram 10), varav många är mindre vägar. En ytterligare förklaring till skillnaderna kan vara att åren 2000 till 2004 är en relativt kort studietid vad gäller infrastruktursatsningar vilket betyder att dyra driftoch underhållsprojekt i vissa län kan ha hamnat strax utanför de i studien givna tidsramarna. När det kommer till drift och underhåll av järnvägar är det främst län med viktiga knutpunkter för järnvägstrafiken som hamnar högt med Jämtland och Norra stambanan samt Örebro med tågmetropolen Hallsberg i topp. Lägst drifts- och underhållskostnader per spårmeter hade flera av länen i södra Sverige samt Uppsala Minst investeringar per invånare i sydöstra Sverige Hur föll då investeringarna ut per län och invånare? Det är inte aktuellt att använda samma logik för investeringar som för drift och underhåll eftersom drift och underhåll per definition är åtgärder på redan existerande infrastruktur. Investeringar däremot, genererar nya sträckor eller stråk. Totalt investerades nästan 69 miljarder kronor på transportinfrastrukturen mellan åren Mest pengar gick till storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne som tillsammans fick ca 50 procent av de totala investeringarna. Stockholms län fick drygt en femtedel av den totala summan. Minst andelar fick Gotland, Blekinge, Kalmar och Kronoberg som tillsammans fick mindre än 4 procent. Stockholms och Västra Götalands investeringar i infrastruktur har främst lagts på vägar, medan järnvägar prioriterats i exempelvis Skåne, Norrbotten, Värmland, Halland och Västmanland. 29

30 Diagram 11 Investeringar år fördelat på vägar och järnvägar samt län Vägar Järnvägar Stockholm Västra Götaland Skåne Uppsala Västerbotten Norrbotten Örebro Dalarna Värmland Gävleborg Halland Västernorrland Jämtland Östergötland Södermanland Jönköping Västmanland Kronoberg Kalmar Blekinge Gotland Miljarder kronor Källa: Väg- och Banverket Studeras investeringssummorna per invånare blir resultatet delvis annorlunda. Uppsala, Örebro samt de fyra norrlandslänen med Jämtland i topp fick mest. Av storstadslänen är det Västra Götaland som hamnade högst. Skillnaderna mellan länen är markant mindre när hänsyn tas till invånarantalet i respektive län. Noterbart är dock att Kalmar, Blekinge och Gotlands län fick minst pengar för investeringar i transportinfrastruktur även utslaget per invånare. 30

31 Diagram 12 Investeringar år per invånare fördelat på vägar och järnvägar samt län Vägar Järnvägar Jämtland Uppsala Västerbotten Norrbotten Örebro Västernorrland Dalarna Västra Götaland Värmland Gävleborg Riket Halland Stockholm Södermanland Skåne Kronoberg Västmanland Östergötland Jönköping Blekinge Kalmar Gotland Källa: Väg- och Banverket samt SCB Kronor per invånare 31

32 Lönesummor i den statliga sektorn Lönerna för statligt anställda utgör en stor del av de pengar (i genomsnitt ca 60 procent) som fördelas som anslag från statsbudgeten till myndigheter, utbildningsinstitutioner, polis, domstol, militära förband m.fl. inom den statliga sektorn. Av praktiska skäl har vi därför valt att använda lönesummor i den statliga sektorn som approximation för hur de totala anslagen till den statliga sektorn fördelas regionalt. 7 Den statliga sektorn är störst i Uppsala län I syfte att jämföra hur lönesummorna förändrats regionalt över tiden har vi, förutom för år 2004, även tagit fram uppgifter för år Den totala lönesumman för anställda inom den statliga sektorn var i fasta priser 57 miljarder år 1998 och 68,6 miljarder år 2004, vilket innebär en ökning på drygt 20 procent mellan åren. Konsumentprisindex ökade under samma period med knappt 9 procent. Den totala lönesumman till statligt anställda 2004 motsvaras ungefär av statens intäkt från energiskatt och fordonsskatt 8 samma år. Hur stora lönesummorna är inom den statliga sektorn samvarierar naturligtvis med hur stor befolkningen. Län med många invånare har normalt också många anställda inom den statliga sektorn. Lönesummorna är högst för de tre storstadslänen Stockholm, Västra Götaland samt Skåne och lägst för Gotland, Kronoberg och Kalmar. Den totala lönesumman för statligt anställda i Stockholm är lika stor som motsvarande summor för Västra Götaland, Skåne och Uppsala tillsammans. 7 I län med stora militära förband kan det totala anslaget underskattas något eftersom kostnaden för militär verksamhet i större utsträckning ligger på material än på löner. 8 Källa: Ekonomistyrningsverket, Statsbudgetens utfall

33 Diagram 13 Lönesummor i den statliga sektorn 2004 fördelat på län. Stockholm Västra Götaland Skåne Uppsala Östergötland Norrbotten Västerbotten Västernorrland Örebro Jönköping Södermanland Dalarna Värmland Gävleborg Halland Blekinge Västmanland Jämtland Kalmar Kronoberg Gotland Miljarder kronor Källa: Statistiska centralbyrån Uppsala län har den största statliga sektorn räknat per invånare (diagram 14). Den är nästan dubbelt så stor som genomsnittet i Sverige. Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet är två stora statliga arbetsplatser och viktiga förklaringar till den höga siffran. Många statliga arbetsplatser i Stockholm har ett behov av tillgänglighet och närhet till andra aktörer, vilket förklarar den höga koncentrationen av statliga arbetsplatser till huvudstaden. Alla län ska ha tillgång till vissa statliga verksamheter. Den statliga sektorn blir därför i förhållande till befolkningen ofta något större i län som t.ex. Gotland och de fyra nordligaste norrlandslänen. Men det finns sannolikt också fördelningspolitiska motiv bakom den statliga sektorns storlek i dessa län. Minst statlig sektor per invånare har Kalmar, Kronoberg, Västmanland, Jönköping och Halland med mindre än 70 procent av genomsnittssiffran för Sverige. 33

34 Diagram 14 Lönesummor i den statliga sektorn per invånare år 2004 fördelat på län. Uppsala Stockholm Norrbotten Gotland Västerbotten Blekinge Jämtland Västernorrland Östergötland Riket Örebro Södermanland Skåne Västra Götaland Dalarna Värmland Gävleborg Halland Jönköping Västmanland Kronoberg Kalmar Källa: Statistiska centralbyrån Kronor per invånare Antalet statligt anställda ökade mest i Örebro län I genomsnitt ökade lönesummorna i den statliga sektorn med drygt 20 procent i fasta priser under perioden 1998 till Flera av länen i Svealand har haft en positiv utveckling. Högst var ökningen i Västmanland, Örebro och i Västra Götaland med runt 30 procent. Sedan följer en rad län som ligger runt 20 procent. Sist i diagrammet återfinns Jämtland, Gotland, Norrbotten och Skåne med ökningar på drygt 10 procent. Hur ska dessa resultat tolkas? Observera att det inte direkt går att översätta lönesummornas utveckling med löneutvecklingen på individnivå, även om dessa har betydelse i sammanhanget. I lönesummor ingår alla som fått lön under året, dvs. även de 9 För att kunna jämföra lönesummornas utveckling över tiden har de arbetsställen som ingick i den statliga sektorn 1998 men inte 2004 exkluderats från studien (bland annat Svenska Kyrkan och Statens Järnvägar). De arbetsställen som ingick 2004 men inte 1998 har däremot inkluderats i undersökningen (bland annat Chalmers Tekniska Högskola, Kungliga Operan och Skansen). 34