FORNMINNES- Information till alla fornminnesintresserade.

Transkript

1 FORNMINNES- Information till alla fornminnesintresserade. Utges genom Täby Hembygdsförenings fornminnessektion. Copyright: NYTT ISSN Nr 1 Årgång 7 jan 2015 Text, bild, ansvarig utgivare: Leif Grönwall RAÄ 71, Hagby gårds ättebacke, samtida med gravgården i Broby bro.

2 S Täby 71, en gravplats vid kristnandets tid. ommaren 2004 genomförde Stockholms länsmuseum utgrävningen av ett av Hagbys gårdsgravfält inför Norrortsledens tillblivelse. Ansvariga för rapporten (som jag plockat ur) var Göran Werthwein och Richard Grönwall. Fältansvariga var Lars Andersson och Göran W. Hagby bytomt, (387:3), har skriftliga belägg från medeltiden och ligger på den sydvästra sidan om vägkorsningen medan Litsby bytomt, (387:1) ligger omedelbart intill på den sydöstra sidan. Även Litsby har medeltida skriftliga belägg. På Hagby bytomt står idag flera runstenar, vilka hittades som sönderslagna småstenar i husgrunder från Litsby gård. Flera andra runstenar finns på Hagbys ägor, vilka bland annat kan knytas till Jarlabankesläkten. Ytterligare gravfält finns direkt söder och sydväst om Hagby bytomt. Gravfältet RAÄ 71 låg på ett moränimpediment direkt norr om Hagby bytomt. Tidigare löpte Frestavägen mellan bytomten och gravfältet men vid början av 1970-talet kom vägen att delvis rätas ut och sänkas. Arbetet innebar att delar av gravfältet då kom att försvinna. Gravplatsens placering inritad med rött idag finns inget av gravfältet kvar En liten parentes: Grävde man ut en igenrasad och troligen redan på 1500-talet övergiven källare till den gamla gården Litsby (Lissby) som brann och revs i slutet av 1800-talet. Gården låg öster om Hagby gård på andra sidan av Hagbyvägen. Man fann då ett stort antal fragment av runstenar som senare pusslades ihop på initiativ av hembygdsföreningen och kan nu beskådas Runstensfragment i den igenrasade källaren, iritade med krita. på Hagby gårdstomt. Foto: ATA

3 Bild t.v. visar restaureringen. Bild ur THF:s bildarkiv. Tyvärr ej daterad. Är det månne S-E Vingedal med basker och portfölj? Bild ovan visar stenarna på Hagby gårdsplan Planritning över utgrävningarna Hagby, en Jarlabankegård? En av målsättningarna var att försöka utröna hur fornlämningarnas relation/förhållande till varandra var i tid och rum. En hypotes var att Hagby gård kunde ha utgjort en av Jarlabankeättens sätes-/huvudgårdar. Frågor ställdes därför kring gravfältets uppbyggnad och innehåll och huruvida det avvek från andra samtida gravfält. Innehöll gravfältet spår som kunde tolkas tillhöra ett övre socialt skikt (en bondearistokrati)? Fanns spår efter t ex ritualer på gravfältet? Makrofossilprover togs i syfte att se om man använt sig av vegetabilier som gravgåvor eller offer. Samtliga fynd av ben genomgick en osteologisk analys. 3

4 Eftersom Hagby bytomt har varit i bruk ända fram till idag visade det sig att gravfältsimpedimentet delvis fungerat som en dumpningsplats av diverse moderna sopor. Vid schaktning påträffades buteljglas, skor, tegel, porslin, järnskrot m.m. Soporna hade blivit nedgrävda. Fynden daterades grovt till tal och tillvaratogs inte. Längs med Frestavägens södra sida, i höjd med RAÄ 71 fanns en cirka 2 meter hög vall av jord och sten. I vallen hittades moderna fynd såsom plastpåsar, stolar och järnskrot vilket indikerar att vallen uppförts i samband med att man schaktade bort delar av gravfältet för att räta upp Frestavägen. Två mindre vägbankar, A26 och A27, påträffades Båda var belägna norr om Frestavägen Den västra delen av A27 innehöll stora mängder sopor till exempel porslin, glas, tegel, slaktavfall och järnskrot, vilket indikerar att denna del av vägbanken inte bör vara äldre än cirka 1800-tal. Man kan anta att vägbankarna är rester efter en tidigare sammanhängande väg. Tre hus från historisk tid byggda på gravfältet. Ett flertal anläggningar av olika karaktär bedömdes ha ingått i tre byggnader på impedimentet. Hus 1 och 2 var belägna norr om Frestavägen medan hus 3 fanns omedelbart söder om vägen. Spåren efter hus 1 var sparsamma då endast en liten del av syllen fanns bevarad här påträffades ett spisröse (A18) med ett tydligt markerat stenfundament och med rester efter en plan yta av tegelsten på toppen. Fynden, en kniv, textil, porslin och fajans daterades grovt till 1800-tal. Hus 2 uppvisade dock fler tecken på en byggnad bl a en ugn/ässja (A19). Ett sot/kollager innehöll mycket stora mängder av olika beslag, spikar, hästskosömmar, kniv, bryne, nyckel, slagg och slaggskållor, hammare och kilar. I norr framkom glaserad keramik vilken grovt kunde dateras till tal. Under detta lager, omedelbart söder om ässjan, framkom ett mindre lager vilket innehöll slagg, skållor, yngre rödgods samt ett stort antal järnföremål såsom spikar, hästskosöm, krokar och beslag. I lagret kunde två förkolnade plankor/stockar ses. Sotlagret och plankorna bedömes utgöra en del av golvet till huset. Vid borttagandet av lagret kunde en nedgrävning ses. I nedgrävningen, som låg cirka 0,4 meter från ässjan, hittades bland annat bottenskållor, slagg, järnkilar och järnbeslag. Spåren efter hus 2 och de aktiviteter som varit förbundna med detta har påverkat flera förhistoriska lämningar. En skelettgrav och två stensättningar var delvis förstörda. Hus 3 kunde endast ses som en del av en stensyll lagd i vinkel. I vinkelns insida fanns en anläggning som tolkades vara ett spisfundament. 4

5 5 Hus 2, en smedja.

6 I det historiska lagret A32 hittades en nyckel (bild). Föremålet är sannolikt en s.k. bultlåsnyckel med runt skaft och ax i dess Ägare längdriktning. TFAB Nyckeln har någon gång deformerats och axet bockats i nästan 90 grader. Nyckelns nacke är platt och bredare än Nyckel skaftet. Det är inte ovanligt att bultlåsnycklar har Ägare Skålhamra golfklubb upphängningshål i nacken vilket gör att resterna efter den bredare delen på nyckeln sannolikt haft denna funktion. Organiskt material hittades vid hus 1. Efter konservering visade det sig vara en detalj till en dam-/flicksko, sannolikt en innersula. Detaljen var gjord av silke och ull och kan möjligen dateras till talet. A2 Skelettgrav efter framrensning Foto: Sofia Prata. Gårdsgravfältet. (Se planritning på sid 3) Totalt bedömdes 17 anläggningar vara gravar. En av dem, A7, låg söder om Frestavägen på impedimentets högsta parti, cirka 22 meter över havet. Övriga gravar låg norr om Frestavägen mellan 16 och 20 meter över havet. Stensättningen A8 var avsides belägen i förhållande till övriga gravar då den låg ensam på en utskjutande mindre förhöjning cirka 35 meter väst om gravfältsimpedimentet. Samtliga gravar utgjordes av typen stensättning, där A5 A7 kan benämnas högliknande med tydligt markerade profiler. Gravskicket varierade på gravfältet där andelen brandbegravningar utgjordes av fem stycken (A3, A4, A6, A7 och A14). Två osäkra (A5 och A8) och resterande tio bedömdes vara skelettbegravningar (A1 A2, A9 A13, A15 A17). Samtliga brandgravars överbyggnader var delvis förstörda, av de historiska aktiviteterna som skett på platsen. De högliknande stensättningarna A6 och A7 var delvis förstörda på grund av den tidigare omdragningen av Frestavägen. Samtliga brandgravar innehöll brandlager och urna. I A3 och A7 var krukorna tämligen intakta medan de i de övriga gravarna var kraftigt fragmenterade. 6

7 Ovan: Gravurna från A7 T.v. Gravurna med locksten från A3 Foton: Göran Werthwein I förgrunden, grav A5 och bakom A6. Uppe i högra hörnet t.h. om stugan ser man A7. Foto: Sofia Prata. A7, en mycket speciell brandgrav! Detta var den högst belägna graven. Grav A7 avvek från de övriga brandgravarna i och med att den tydligt visade att gravplats och bålplats sannolikt varit densamma. Att finna bålplatsen till brandgravar är ovanligt men ytan under A7 var rödbränd med inslag av enstaka skärviga och skörbrända stenar. Detta bedöms vara bålplatsen där påträffade resterna efter liggande och stående brädor/trästycken kan vara delar av bålet. 7

8 En härdgrop (A41) tolkas ha ingått i konstruktionen eftersom den låg under graven och på samma anläggningsnivå som denna. Härden innehöll likartat material som graven, till exempel rombisk nitbricka och brända människoben. Härden kan ha fungerat som en slags draghärd under bålet för att öka temperaturen. Träkonstruktion I det undre brandlagret iakttogs en förkolnad ihoptryckt träkonstruktion med stockar och plankor samt störar/stolpar som låg i olika riktning i förhållande till varandra. Konstruktionen utgjordes av två skikt. I det övre skiktet hittades nitton stockar/plankor. Vidare framkom en upprättstående stör/stolpe. I det undre skiktet var stockarna/ plankorna inte lika välbevarade. Även här påträffades en upprättstående stör/stolpe. Tio träobjekt framkom i detta skikt. Stora mängder brända ben spikar och nitar påträffades över, under och kring stockarna. På flera ställen, i båda skikten, kunde spikar och nitar konstateras sitta i det förkolnade trät. Utöver dessa påträffades också beslag och oidentifierade föremål av järn i direkt anknytning till stockarna/ plankorna. En tolkning är att konstruktionen utgör en bålkonstruktion men kan även vara rester efter en möbel eller båt etc. Det lager som konstruktionen låg i tolkas vara bränt på plats med hänvisning till att den ursprungliga marknivån var genombränd ända ner till moränen. Sex vedartsanalyser gjordes på hittat trä i A7 samtliga bedömdes som ek. Hästbrodd från A7 Foto: Göran Werthwein Gravurna En urna med brända ben efter en individ år fanns intill bålkonstruktionen. Den bestod av anmärkningsvärt tunt och fint gods. Kärlet har varit svagt utsvängt. En mynningsbit låg på urnans botten, under de brända benen. Urnan bör alltså ha gått sönder innan benen lades i urnan. Mynningsdelen har därefter medvetet eller omedvetet hamnat på urnans botten. Funna djurben i A7. Ben efter hund, får/get, häst, nöt samt minst två tamsvin, både brända och obrända. Förslag till anläggningens konstruktion Ett bål byggs där den döde kremeras. Delar av de brända benen läggs i en urna invid bålplatsen. En del av bålresterna samlas ihop och tas åt sidan. Över bålrester och brandlager placeras en stenpackning av mindre stenar. Över detta och runt omkring läggs ytterligare en stenpackning med bland annat de tidigare ihopsamlade bålresterna som jordfyllning. Här deponeras även obrända tänder och käkdelar av djur. A7 var den högst belägna graven på gravfältet och den fick också den äldsta C14- dateringen

9 Fem brandgravar, tio skelettbegravningar ( plus två osäkra) A3, A4, A6, A7 och A14 utgjorde brandgravar. Samtliga innehöll brandlager och urna. A3: Oval stensättning med kantkedja. I anläggningens centrum påträffades en välbevarad urna som kringbyggts med fem stenar. Av dessa tjänade en flat sten som locksten och vilade direkt på kärlets mynning. Övriga stenar var placerade kring urnan. Torshammarringen låg i urnan alldeles under lockstenen (bild på sidan 7). I urnan hittades brända människoben och en förkolnad kärna. I brandlagret hittades brända ben av människa och häst. Oidentifierade järnföremål, nitar med rombiska brickor samt spikar påträffades också i brandlagret. Foton på denna sida: Göran Wethwein. A4 En pärlrik kvinnograv: Rund stensättning med friliggande kantkedja. I en krossad gravurna med en botten på 15 cm låg brända sotiga ben troligen en kvinna år. I brandlagret påträffades brända ben efter människa, medelstor hund, en slaktad häst samt tamsvin. Av metallföremål påträffades skobrodd, hästskosöm, nitar, spik. 100 pärlfragment påträffades i brandlagret. Dessa fragment härrör upskattningsvis från ett 70-tal separata pärlor. Pärlorna var främst tillverkade av glas, men brons, bergskristall och karneol förekom. Pärlfragmentet av brons utgjordes av lindad bronstråd och vad det gäller glaspärlornas typer så förekom ögonpärlor, melonpärlor, segmenterade, tunnformiga, en bikonisk, ringformade, sfäriska, kvadratiska och cylindriska pärlor. De av bergskristall utgjordes av sfäriska, tunnformade och facetterade pärlor. Karneolpärlorna var rektangulära facettpärlor men även kortare facettpärlor förekom. En sfärisk och en rund platt pärla (diskusformad) fanns likaså. Pärlor från kvinnograven skala 1:1 Skobrodd från A4 Facetterad Karneol, eldpåverkad Facettslipad Karneol Glas Glas segmenterad Melon formad, glas, Eldpåverkad Tunnformad. Ringformad. Mörklila/svart med vit slingrande tråd på kanten som inramas med två röda paralella linjer. Tunnformad röd glasfluss Glas Cylindrisk. Turkos botten med svart slingrande linje som inramas med 2 parallella röda raka linjer. 9 Karneol tablettformad Glas, tunnformad gul Ögonpärla med två ögon glas.

10 De paralella snitten nertill på hästbenet visar att hästen blivit styckad. (A4) Foto: Margareta Boije Bronsbleck med hål i överkant och böjd ögla nertill (A4) I A6, en man med nackproblem och tandvärk. A6: Rund stensättning 8,5 meter i diameter med brandlager och urna. I urnan påträffades brända ben efter en man, ålder högst 45 år. Mannen hade haft stora nackbesvär med kraftiga benutväxter på en nackota samt visar ett hålrum i tandbenet på kraftig varbildning. F.ö. fanns i urnan brända ben från baktassen på en hund äldre än två år, av schäferstorlek, benen från en hönsfågel samt en spik. I brandlagret fanns ytterligare ben efter mannen, resten av hunden, samt ben av nöt. Vad fick då mannen med sig i graven? Bl a Kam med bronsnitar, vikter av järn och bly, remdelare ev. till en knivslida, bronsring, bronsskålla, liten järnring. Mycket brickor samt spik fanns också i brandlagret. Vikt av järn med kopparlegering. Cirkel med punsade prickar på två sidor. 21mm Järnvikt, polyedrisk Remändesbeslag i brons, kanske till en knivslida. 22x36x3 mm A14, 20-åring med hund och katt. nitar med rombiska Skålla av brons 15mm i diameter Kamfragment A14 A14: Oval stensättning, brandlager med urna. I den krossade urnan hade lagts utvalda ben från en ung individ ca 21 år gammal, ben från en hund, större än medelstorlek, en katt samt troligen en tupp (sporrar). Även i brandlagret fanns ben från djuren, troligen samma människa, spikar, kam, eldslagnings flinta och en spelpjäs av slipad sten. Spelpjäsen skala 1:1 Foto samtliga fyndbilder: Göran Werthwein Tio skelettbegravningar, samtida med Estrid och Jarlabanke? Gravarna med brandlager och urna synes vara något äldre än skelettgravarna då de senare verkar kunna dateras till yngsta vikingatid tidig medeltid. Utifrån kolprover har brandgravarna erhållit dateringar mellan 680 och 1030 e.kr., medan skelettgravarna har dateringar till e.kr. Möjligen kan man här se ett gravfält med kontinuitet genom hela vikingatiden och där kristendomen satt sina spår i form av idag fyndtomma skelettgravar. Dateringarna indikerar att man fortsatt att begrava på ättebacken ända till det att sockenkyrkan övertagit ättebackens roll. Denna kronologiska utveckling verkar dessutom styrkas av den korologiska fördelningen på impedimentet eftersom brandbegravningarna låg på de högsta partierna och skelettgravarna runt om/längre ner på sluttningarna. 10

11 Under stenpackningarna till A1, A2, A11, A12, A13, A15, A16 och A17 fanns rektangulära nedgrävningar för kista/människa. Kistspikar påträffades i A1, A2, A11, A13 och A17. Grav A10 (osäker), innehöll flinta, vilket även påträffades i skelettgrav A11. Nedgrävningarnas storlek (längd 1-1,2m) talar för att gravarna 10 och 11 rör sig om barngravar. I princip samtliga gravar saknade spår efter skelett. Ett undantag utgör den tandemalj från människa som påträffades i nedgrävningen till A2. Individen har bedömts vara cirka åtta år. Tre skelettgravar (A2, A16, A17) var belägna på uppbyggda terrasser. Terrasserna bestod till stora delar av jordfyllning och en stenrad nedanför gravarnas packningar. Omedelbart norr om terrassen A23 kunde berggrunden ses och vid utgrävningen av terrassen visade det sig att den delvis vilade direkt på berget. Skelettnedgrävningen till A2 var gjord i terrassens fyllning. Skelettnedgrävningarna följde terrassernas riktning nordöst syd-västlig. Samtliga skelettgravar saknade daterbara fynd Gravfältet dateras till vikingatid. Analyser och fynd pekar mot en start av gravläggande under 800-talets slut, men med tonvikt i 900-tal och där skelettgravarna utgör den yngsta fasen. Osäkerhet råder dock på grund av att ett antal gravar försvunnit vars innehåll och dateringar idag är okända. Att jordas obränd verkar ha varit ledande under tal på detta gravfält. De förmodat äldre brandgravarna låg koncentrerade på de högre partierna och skelettgravarna var placerade runt om, ner mot dagens åkermark. Om den korologiska hypotesen är korrekt bör de tidigare borttagna gravarna ha utgjorts av brandgravar. Skelettgravarna sträcker sig in i medeltid och ger en fingervisning om att bygravfältet använts ända fram till det att sockenkyrkan tog över. Topografin verkar ha varit styrande vad gäller gravriktningar snarare än vad som anses vara påbjudet av kristendomen, detta eftersom gravarna följer impedimentets lutning. Ett intressant fenomen i sammanhanget är att man valt att bygga terrasser att jorda i, en slags artificiellt skapad jord. Är detta ett utslag av brist på gravplats eller är det ett utslag av föreställningar kring betydelsen av vigd jord. Är den artificiella ytan ett tecken på att jordning skett av professionella präster eller har lokala lekmän utfört sysslan efter bästa förmåga? Trots den relativt låga andelen av amuletter på gravfältet kan även tankar kring anfäderskult framföras. Ytligt i grav A5 hittades en miniatyrlie. Denna typ av fynd inte är helt ovanlig och liknande har till exempel påträffats i fyllningen till vikingatida gravar i Barkarby. (Bratt 2005:27, 31). Strax utanför A5 fanns en eldstålsformad amulettring vilket tillsammans med miniatyrlien och en knacksten i A23 indikerar just anfäderskult. Bratt föreslår att denna typ av aktiviteter kan ha skett i slutet av 1000-talet då samhället och religionen var i gungning: en förfäderskult med rötter i den hedniska tiden kan mycket väl ha hållits levande så länge gårds-/bygravfälten nyttjades Miniatyrlie A5 under missionstiden. Foto: Göran Werthwein 11

12 Stenpackning till kistnedgrävningen i A11. Foto:Göran Werthwein. A4 Kvinnograven med pärlorna. Brandgrav med urna. Frestavägen i bakgrunden. Foto: Sofia Prata. Planritning över A11. Trolig barngrav med en låda/skrin och ett flintavslag av sydvästskandinavisk typ. Över kistan och skrinet, en stenpackning samt över detta en oval kantkedja och ytterligare stenfyllning. Några analyser Körsbärskärnor fanns i brandlagret till A7. I botten på A5 påträffades, vad som efter konservering tolkats vara, rester efter en/flera läderremmar. Makrofossil:Bland annat identifierades enfrön och barrfragment, käringtand, viol och linmåra. Linmåran indikerar att man kan ha odlat lin i närheten eftersom måran förekommer som ogräs i just linåkrar. Vedartsanalys: 25st kol- och träprover analyserades för bestämmande av vedart. Träslaget från samtliga kistspikar visar att det rör sig om lövträd. Dessa har i flera fall kunnat bestämmas till ek. Man kan därför på goda grunder anta att kistorna varit tillverkade av ek. Sex kolprover är plockade från olika plankor/stockar i botten av grav A7. Dessa trästycken har tolkats kunna ingå i en bålplats men även möjligen kunna utgöra ett föremål eftersom vissa stycken haft järnspikar/nitar indrivna i sig. Samtliga av dessa kolprover visar att enbart ek använts. (Båt?). C14: Både brandgravarna och skelettgravarna hade gravöverbyggnader av allmän vikingatida karaktär. Generellt brukar man mena att brandgravskicket är något äldre, vilket också styrks av provsvaren från brandgravarna. ( ) Skelettgravarna A1 och A16 fick 14C-dateringarna samt

13 Pärlorna i A4: I A4 hittades ett stort antal pärlor av framför allt glas, men även av karneol, bergskristall och brons. Många av dessa kan generellt dateras till vikingatid, till exempel melonpärlor och segmenterade pärlor. Några av dem går att mer exakt placera i tid vilket snävar in dateringen av pärlorna då samtliga hittades i en och samma grav. Ögonpärlor hittades i brandlagret, denna typ bör dateras till cirka e.kr. Detta överensstämmer med 14C-dateringarna av de intilliggande gravarna. Antalet pärlor av karneol bedömdes vara tämligen rikligt i A4. Karneolpärlor förekommer knappt före 885 och en riklig förekomst av karneolpärlor innebär en datering till tidigt 1000-tal. Mängden karneolpärlor tillsammans med ögonpärlornas kronologi ger således att A4 ligger väl i fas med/strax före övergången till bruket att jordas obränd. En svart (mörklila) ögonpärla påträffades även i kanten av A71. Denna typ har samma datering som övriga ögonpärlor i A4, alltså cirka e.kr. Här vistades människor långt före vikingatid. Lämningar av förhistorisk boplatskaraktär, till exempel härdar, stolphål och kulturlagerrester, från tider långt innan ättebacken anlades påträffades främst på backens södra sida även om enstaka härdar och stolphål fanns uppe på impedimentet. Ingen struktur i form av förhistoriska hus eller andra konstruktioner gick att urskilja. 14C-analyserna visar på dateringar tillbaka till bronsålder. Lämningarna med boplatskaraktär gav bedömningen att dessa sannolikt inte utgjort Hagbys förhistoriska föregångare. Arkeologernas tankar kring gravfältet och dess potential Spåren av gravritualer (t.ex. offer) var få. Den idag visuella avsaknaden av riter kan med hänsyn till att (Jarlabanke)ätten bör ha varit föregångare för den kristna tron visa ättens påverkan på gårdens religiösa föreställningar. Men man kan även se avsaknaden av riter som ett uttryck för att den hedna tron inte var hotad och därför inte behövde visualisera dessa offer. Gravarnas innehåll bör, tillsammans med andra samtida gravar i bygden, erbjuda vissa möjligheter att se om en aristokrati funnits representerad på RAÄ 71. En förutsättning är att gravarna representerar sociala klasser och att detta är visuellt i de begravdas medhavda tillhörigheter och gåvor. RAÄ 71 utgör ett kronologiskt rent gravfält utan överlagringar från andra tider, vad gäller begravningar. Här kan man således analysera hur de vikingatida tidigmedeltida människorna planerade sin ättebacke, med de äldsta gravarna på de högsta terrängpartierna och skelettgravarna runt om i slänterna. Gravfältet bör således kunna studeras utifrån frågor kring mentalitet och religionsskifte. Frågor som Hur har man valt att möblera naturrummet och Varför har man valt att bygga terrasser/skapa en artificiell jordyta att begrava i kan vara i fokus? Man kan formulera tankar kring hur styrande/icke styrande kristendomen varit vid val av till exempel gravriktningar då de flesta av skelettgravarna snarare verkar följa topografins beskaffenhet än den klassiskt öst västliga orienteringen. 13

14 En jämförande analys med andra undersökta samtida gravfält är av värde. Kristendomens påverkan kan även sättas i kontrast till att man sannolikt sysslat med anfäderskult, med depositioner av till exempel amuletter. Man kan dock fråga sig varför inslaget av amuletter i Hagby är få jämfört med andra samtida gravfält. Kan man här se kristendomens olika genomslagskraft i olika områden? Resultatet från undersökningen bör kunna bidra med kunskap kring olika ätter, jordägande och brytar. På Hagbys ägor finns flera släkter representerade genom omnämnande på runstenar. Man kan därför formulera tankar kring sociala strukturer och samhällsförändringar. Hur har en gård som Hagby fungerat vid vikingatidens andra hälft? Vilka ligger begravda på ättebacken i Hagby, är det Jarlabankeättens representanter eller är det en mindre betydelsefull släkt som brukat gården åt denne? Kan gravarnas innehåll avslöja sociala samhällsskikt såsom hög/låg/slav. En gravfältsanalys kan fokusera på religionsskiftet men även på socio-politiska samhällsstrukturer. Man kan få inblickar i hur en samhällsomvandling från jordägande genom hävd till jordägande genom till exempel köp blivit möjlig. På grund av den sentida bebyggelsens påverkan på gravarna kan man även studera hur man under tal förhållit sig till naturrummet. Gravarna har varit påtagliga och synliga hela tiden, ända in till dags datum, men man har ändå valt att anlägga hus ovanpå. När blir den egna gårdens historia av mindre vikt då man inte längre bryr sig eller är detta tecken på respekt, där man inkorporerat byggnaderna i gravarna med hänsyn till byns/gårdens historia? Det är av värde att studera andra vikingatida gravfält med överliggande historisk bebyggelse och se på vilka sätt man valt att påverka gravarna. Egna tankar och funderingar När jag fastnade för rapporten om RAÄ 71 så var det för att Hagby gårds ättebacke är samtida med gravgården vid Broby bro och att de även kan ha Jarlabankesläkten som gemensam nämnare. Uppenbart är att bägge platserna måste varit kända för alla boende i området på den tiden och man visste givetvis vilka som låg var. Det är nu tio år sedan Hagby gårds ättebacke grävdes ut och när rapporten skrevs hade man visserligen funnit tre skelett (bl a Estrid) vid Broby bro. Arkeologerna var redan då övertygade om att det fanns fler, men man visste inget om den välplanerade gravgården efter Sigtunamodell. Man visste heller inget om kistbegravningen i den äldre anläggningen söder om gravgården eller den mystiska terassen med äldre och yngre inslag. Och vi vet fortfarande inget om den stora högen bredvid terrassen, den med den nyupptäckta sydvästporten m.m. När jag som bäst höll på med att plocka russinen ur Görans och Richards rapport fick jag ett mejl från en trogen läsare, Lars Boman, med länk till en artikel av Sten Tesch tidigare chef för Sigtuna museum, arkeolog och fil dr. Artikeln tar bl a upp och formulerar svar på frågorna: Vilka var det som begravdes på ättebackar typ Hagby gårds? Samt vilka begravdes samma tid på gravgårdar typ Broby bro? Artikeln heter: Skilda gravar, skilda världar tidigkristna gravar, kyrkor, stadsgårdar och storgårdar i Sigtuna och Mälarområdet 14

15 Sten Tesch skriver bl. a.: Om man endast ser till sammansättning och brukningstid kan två typer av gravfält med tidigkristna gravar urskiljas: dels vikingatida ättebackar, dels nyanlagda kristna gravfält. Båda typerna förekom under hela 1000-talet och en bit in på 1100-talet. Därefter upphörde bruket av de nyanlagda gravfälten. Däremot fortsatte seden att begrava på ättebackarna ytterligare några decennier i vissa fall ända in på 1200-talet. Skilda gravar, skilda världar Enligt min mening går det att urskilja en tydlig ideologisk/politisk skiljelinje mellan den grupp kristna som stod bakom det fortsatta bruket av de vikingatida ättebackarna och den grupp som anlade nya kristna begravningsplatser. Denna skiljelinje kan avspegla en social skillnad mellan två olika samhällsskikt med olika förhållningssätt till Sigtuna: dels en äldre förhistorisk elit som såg den överregionala kungamakten och kyrkan som ett hot mot den rådande sociala ordningen och som därför hade ett indifferent eller avogt förhållande till Sigtuna, dels ett växande skikt av storbönder därunder som såg Sigtuna och kristendomen som en möjlighet att klättra såväl socialt som ekonomiskt och som därför hade ett interaktivt förhållande med staden. En rimlig slutsats av detta resonemang är att det bör ha varit den senare gruppen som ägde/disponerade stadsgårdar i Sigtuna. Jarlabankeätten kan ha tillhört en sådan grupp av storbönder som befann sig strax under den yppersta eliten. Ett markant underskott av kvinnor på släktens gravgård vid Broby bro kan tyda på att en del av släktens kvinnor begravts i Sigtuna. Denna tolkning stärks av att gravskicket verkar vara inspirerat av begravningstraditionen i Sigtuna. Även om den gravsed som denna grupp tillämpade inte var helt efter kyrkans regelverk, kan den å andra sidan inte, på samma sätt som de kristna gravläggningarna på de gamla ättebackarna, ses som uttryck för»religiös olydnad». De nyanlagda tidigkristna gravfälten skiljer sig från de vikingatida gårdsgravfälten även i så måtto att de inte alltid var belägna i gårdsplatsens absoluta närhet. En del av dessa gravfält låg dessutom i extremt sjönära lägen. För den grupp kristna som begravde sina döda på dessa begravningsplatser verkar det som om vikten av att begravas i nära anslutning till förfäderna och gårdstunet ersatts av vikten av att annonsera sin kristna tro mot omvärlden. Riktigt tydligt blir det på de gravfält där man också rest runstenar vända mot vattnet eller mot andra kommunikationsleder. (Frestavägen Red. anm.) På ytan kanske det ser ut som om de som begravde sina döda på ättebackarna var»mindre kristna» än de som begravde dem på de nyanlagda gravfälten. Det fortsatta bruket av ättebackarna bör dock snarare ses som uttryck för ett mer eller mindre medvetet motstånd, som inte explicit var riktat mot den kristna tron utan mot de krafter som hotade den bestående samhällsordningen, vilken var uppbyggd kring odalrätten, dvs. frågan om den nedärvda äganderätten till den brukade jorden. 15

16 Dessa krafter utgjordes av den överregionala kungamakten och kyrkan som strävade efter att individualisera jordägandet enligt kanonisk rätt, för att på så sätt möjliggöra att jord kunde skattläggas, avyttras eller genom testamenten doneras till kyrkan. Stort tack Lars B för att du skickade artikeln till mig precis i rättan tid! Hela artikeln kan läsas på länken: Göran och Richards rapport hittas på: Grävningar vid Broby bro 2015 Även i år blir det utgrävningar vid Broby bro. Liksom 2013, 2014 är det Stockholms läns museum och Stockholms universitet som gräver. Man beräknar starta måndagen den 11 maj och avslutar fredag den 29 maj. Enligt Lasse Andersson kommer man att gräva två gravar alldeles vid ingången till Estrids gravgård mittemot parkeringsfickan samt gräva några terassliknande plana ytor även dessa nära ingången till hagen. Det vi kallar Limpan, eller Terassen med högsätesstenar, den vackra runda stensättningen med den moderna vikingatida inramningen kommer inte att grävas, den är för resurskrävande (pengar) och förra årets grävningar blev dyrare än beräknat för museet. Stockholms läns museum är väl inte ett av våra rikaste museer och från Täby kommun finns väl knappast några penningar att vänta i år heller trots att Broby bro och Estrid används så flitigt PR-mässigt. Känner du någon som kan vara intresserad av Fornminnesnytt så skicka det gärna vidare. Vill du få Fornminnesnytt direkt i din egen dator? Allt som behövs är din e- postadress. Maila till: leif@gronwall.transit.se Tidigare nummer (totalt 1035 sidor, 1700 bilder) hittar du på: Fornminnesnytt finns också att läsa i pappersformat på Täby Huvudbibliotek.