Istället för bonefish i Los Roques regnbåge i Kalvsjön

Transkript

1 2006 Istället för bonefish i Los Roques regnbåge i Kalvsjön Det stora äventyret väntar inte alltid längst bort i världen. Pappor (oftast) drömmer om bonefish i Los Roques och kanske får sällskap dit en dag av sina barn om de odlar sina»plantor«med omsorg, till exempel vid Kalvsjön. Det finns mycket att upptäcka runt hörnet, även när det gäller flugfiske. Inte minst när man är i uppväxtåldern" TEXT OCH FOTO: THOMAS BENGTSSON JAG BLÄDDRAR förstrött i en dagsfärsk fiskeblaska, får se en annons om resor till fjärran länder, och gör ett försök. Detta var inte så dyrt, säger jag och fångar min fru med blicken. Vilket? Bonefish-fiske i... Svartnande ögon gör att jag omedelbart inser att ämnet är slutdiskuterat. För att ändå visa mig lite medkänsla säger hon: Ni ska ju snart till Kalvsjön igen. Snön vräker ner utanför, och jag ska snart till Kalvsjön. För oss lilla Los Roques. Tiden rann undan och snart var det i andra halvan av maj. Bilen packades med allsköns prylar som skulle komma till hands de dagar vi skulle fiska och tälta. Jag körde för att hämta Viktor, min son Adams kompis, som skulle följa med. Håkan Karlsson och hans två söner Alexander och Christoffer slöt upp med en lika fullpackad bil. Under resan norrut, plockades flugaskarna med alstren som bundits under vintern fram. Det diskuterades högljutt i baksätet om hur och när de olika flugorna skulle användas. Det var enkla mönster, simpla harörenymfer som i rätt skede kanske kan likna en sjösandsländenymf och klassiska Montana som oftast fungerar utmärkt. Vi kom fram till Lammhult, svängde västerut mot Ohs, och efter cirka 15 kilome~ ter ser vi vårt mål, Kalvsjön. Sjöns yta är hela 54 hektar. Ska man gå runt den, får man traska meter, så här finns mycket att fiska av. Jag kör förbi sjöns norra ände, svänger så in vänster på en grusväg som leder oss till campingen och det lilla huset där vi ska lösa fiskekorten. Att fylla fiskekort Åren före var det lite irriterat bland våra ungdomar. De ville också ha kort i västen att briljera med. pojkarnas ögon lyser nu av förväntan. Tidigare har de fiskat gratis, med målsman som sluppit lätta på plånboken. I år har de åldern inne för att köpa det kort som ger dem första steget in i vuxenvärlden. Vissa säger att konfirmationen, vid 14 års ålder, är det där första steget. Men vad för slags ansvar ger konfirmationen? Enligt min mening får man ta ett betydligt större ansvar med ett fiskekort redan vid 12 års ålder. Med det finns tydliga regler som ska följas, och ungdomarna får svara för sina handlingar. Fisketider på dygnet som ska respekteras, hur många fiskar man får ta med sig hem och fiskevett gentemot andra människor, är bara några exempel. Sida 1 av 6

2 Det bläddras i plånböcker efter pengar som stoppas i de vita kuvert som väntar. Namnen skrivs i raka rader innan kuverten läggs i plåtskåpet. Det kvarvarande fiskekortet sticks ner i en gummibandsförsedd plastficka och förvaras ömt i småfolkets fiskevästar. Bilarna vänds och vi rundar sjön för att ta oss till vår boplats för några nätter. Slåfällan, är egentligen namnet på ett gammalt torp som legat där. Bagagen töms på tält och sovsäckar. Knappt hinner vi få ordning på grejorna förrän vi får besök av Göran Arvidsson, fiskekontroilanten. Han hälsar oss välkomna till Kalvsjön. När det mesta är i ordning tar vi med oss korv och beger oss upp mot vindskyddet och den redan, av två andra fiskare anlagda grillglöden. Vi presenterar oss och får lägga våra korvar på grillgallret. De två fiskarna har redan varit på plats ett par dagar och haft ett skapligt fiske på öring i den södra delen av sjön. Vänskapligt fiskeprat med gelikar gör att majnatten blir ganska sen innan vi kryper ner i de kalla sovsäckarna. Ska ni sova bort hela dagen? Jag väcks av ett ryck när Håkan, ståendes utanför tältet förkunnar att han minsann varit uppe tidigt och redan tagit resans två första regnbågar. Han sparar inte heller på berättarkrutet utan briljerar med hur våldsamma huggen varit, för att inte tala om rusningarna över sjön. I mina tankar målas händelsen upp på tältduken och plötsligt var mina extra sovtimmar ångrade. Sida 2 av 6

3 Pojkarna väcks av vårt samtal och snart sitter vi samlade runt frukostbordet. De är ivriga att komma iväg och fiska. Det vakar nämligen stundtals ganska friskt längs en vasskant, bara tjugo meter från där vi sitter och äter. Efter ungefär en halvtimme har alla fått hjälp med tafsar och tips, som inte anammas, om flugval för förmiddagsfisket, börjar så smått pyssla med mina egna prylar under tiden, Håkan städar undan det värsta efter frukosten. Vi går mot den södra änden av sjön, där fisket tydligen varit bra dagarna innan. Rop hörs från en av bryggorna. Det är Christoffer som efter några kast krokar och några sekunder senare tappar en regnbåge. Svavelosande eder ekar. Jag har sagt till dig tusen gånger att ta det lugnt och släppa efter lite. Håkan informerar sonen och knyter på en ny tafsspets, släpper några varv på bromsen och ger tillbaka spöet. Vi fortsätter promenaden mot viken. Efter ett stycke fångas mitt intresse av en fisk som vakar, utan att Håkan uppfattat vare sig ljudet eller rörelserna i ytan. Jag stannar här och provar, tyckte jag såg en fin bit precis här ute. Vi syns där nere sedan då svarar den outtröttlige. Försiktigt sätter jag ner vadarkängorna i vattnet. Ser hur skoskinnet mörknar av kalvsjövatten. Jag drar ut löslina från rullen. Har en lit en svart vingad torrfluga på tafsspetsen. Fisken, som vakat med några meters mellanrum, behöver bara gå upp en gång till, så vet jag M vilket håll han är på väg och kan lägga ett kast med framförhållning. Jag står kvar och väntar på det där sista vaket som behövs, men inget händer så jag vevar in och hakar fast den fortfarande torra flugan i en spöring och fortsätter efter min nu säkert fiskdrillande, vän. I en liten vik upptäcker jag på bottnen en stock. Död och multnande, men ändå så omgiven av liv i form av nymfer och larver, skuggas den av några strandtråds grenar Levande tråd som antagligen en gång såtts av det sjunkna. Arvtagarna skyddar och vakar över viloplatsen. Slår bort den obehagliga tanken och fortsätter ner mot Håkan. Håkan står utvadad i en vik som om några veckor kommer att vara näst intill omöjlig att fiska i Näckrosor kommer att täcka i stort sett hela ytan. Jag frågar i förbifarten om lyckan lett mot honom och får till svar att en fisk gått med flugan. Lätt skadeglad Över svaret, med tanke på Håkans oförskämt lyckade morgonfiske, fortsätter jag förbi honom och går längst in i viken där vi haft bra fiske tidigare år Jag gör några kast mot en fisk som vakar precis utanför min räckvidd. I Ögonvrån ser jag samtidigt hur det vakar strax utanför Håkan, och undrar om han såg fisken. Sida 3 av 6

4 Det var min fluga den tog säger han samtidigt som mothugget krokar fisken. Vi får lite fisk i viken både på nymfer och torrt. Bestämmer oss för att gå tillbaka till pojkarna, för att se hur det gått för dem. Ett slags rullande schema på bryggan gör att alla fyra kan fiska samtidigt med spinnspön. De roterar klockvis och kasten viner ut över vattnet. De pratar, skrattar och fiskar, samtidigt som de har koll på elden uppe vid vindskyddet. Eldandet är för dem minst lika viktigt som fisket. Fisk långt ut Mörkret och nattkylan kommer snabbt och vi tar oss upp till den värmande brasan som vi delar med de två övernattande i vindskyddet. Prat om dagens fiske tar fart. Vi berättar att vi tagit en del fisk bland annat på sjösländenyfer Nymfer? Frågar bägge med en mun. Ja, nymfer, svarar vi lite undrande. Som om de inte förstod vad vi menade. Jaha, säger den bananätande, ni menar sjunkflugor Det uppsluppna pratet stannar upp. Vi har aldrig tigare hört den benämningen på en fluga. Jag vet inte om det var någon lokal benämning, okunskap, eller om det rent av var två riktiga»torrflugeturister«vi stött på det spelar egentligen ingen roll, vi hade trevligt. Nästa morgon var jag med Håkan tidigt för att ta del av det omtalade alldeles enorma fisket. Efter en kall natt låg ytan lugn, blank och. helt orörd. Först efter någon timme började det vaka lite sporadiskt, givetvis en bit utom räckhåll. Vi återvände lottlösa mot tälten för att ordna med frukost, helt Överens om att den dåliga utdelningen berodde på uselt skjut hos våra linor Fisken gick inte för långt ut det var vi som kastade för kort. Linorna spändes efter frukost upp mellan två träd och smordes in med nytt, dyrt mirakelmedel. Nu djävlar skulle det bli kastlängder! Första timmen går åt att få ordning på pojkarnas efter kvällsfisket minst sagt röriga grejor Flugor från våra askar flyttas över till deras för att om möjligt täcka en bråkdel av alla flugor som hängts upp i växtligheten. Pojkarna har blivit mer självständiga i sitt fiske. Väljer numera själva sina platser utan att fråga vad vi tycker, jag och Håkan går norrut. I en mindre vik vakar det intensivt en bit in från vindkanten. Sjösandslända kläcker inga mängder, men ändå. Jag sätter mig uppe i backen och plockar fram flugasken. Jag väljer en imitatör med en enda uppgift - att övertyga fisken om ätbarhet och vinna en kort look-a-like-tävling åt mig. Sida 4 av 6

5 Första kastet går ut mot vindkanten, känns som om det är aningen längre än i morse. Smörjmedlet! tänker jag samtidigt som en fisk går upp och dränker flugan. Snabbt in Några luftkast för att torka flugan och ut igen ingen tvekan denna gång! Fisken hugger. Backingen kommer till användning. Fisken är stark och snabb. En typisk kalvsjöbåge. Jag lossar flugan med peangen. Regnbågen är strax under kilot. Den simmar piggt iväg och lämnar efter sig en tilltufsad imitatör. Håkan står en bit bort och drillar fisk han också. Släpper tillbaka en Öring. En stund har vi rysarfiske på torrt, innan kläckningen dör bort. På väg tillbaka för lunch får jag se Adam stå utvadad och kasta på en vakande fisk. Det är ingen lätt plats att fiska på ens för en vuxen. Längre bort står Alexander ute på en brygga, fiskandes med spinnare. Ett långt spinnkast från bryggan kan av den flugfiskande kompenseras med att vada ut i vassen, och samma fisk kan nås av två skilda kategorier fiskande. Det är just detta som gör att vi kommer hit med pojkarna varje år. Alla har en chans, hur erfaren eller oerfaren man än är, med spinn eller fluga. Tröttnar ungdomarna på flugfisket, är det bara att ta till ett haspelspö en stund. Men för vart år fiskas det mer och mer med fluga. Adam får aldrig fisken han kastar på Men han försökte i alla fall nå en svårfångad fisk, och det gläder mig. Småfolket fiskar vidare, samtidigt som de har uppsikt på elden vid vindskyddet. De f är några fiskar under dagen. På spinn och fluga, frän bryggorna i närheten. Sista kvällen Sista kvällen. Vi lagar middag tidigt, för att inte missa skymningsfisket. Vi bilar upp till den norra delen. Sydlig vind i avtagande har fört med sig diverse godsaker mot land. Redan innan vi klivit ur ser vi vakande fisk inte längst ut. Plötsligt svänger en vit Volvo in och parkerar alldeles jämte oss. Ur stiger en äldre man. Han går fram mot de fyra pojkarna som står uppställda på rad, likt bröderna Dalton i Lucky Luke. De är övertygade om att detta är en kontrollant. Nu äntligen ska de fä visa att de minsann har betalt sitt fiske! Med händerna på fiskekorten, färdiga att dra snabbare än mannen hinner säga meningen klar: Har ni löst... Pang! så har han fyra kort upptryckta i ansiktet. Luften vibrerar. Mannen går fram mot duellanterna. Öppnar munnen, och säger: Vet ni hur mycket ett sådant träd dricker på ett dygn? och pekar på en björk bakom juniorerna. Innan någon ens hinner fundera svarar han själv på frågan: Sex hundra liter! Det är sådant dom ska lära sig i skolan' Pojkarna gapar som rökta ålar. Överraskade av den oväntade frågan. Sedan tittar mannen på Håkan. Det är jag som har planterat allt har-ris längs vägen här, säger han och sveper ut med armen mot asfalten. Förr sköt vi mängder med hare här. Men nu tycks de ha försvunnit! Sida 5 av 6

6 Jag tänker för mig själv: Hör han inte vad han säger - förr sköt vi mängder med hare här, men nu tycks de ha försvunnit? Det är ingen jättesvär gåta att lösa. Håkan språkar med den talföre kring det gemensamma intresset - jakt. Allt medan fisken vakar för fullt. Jag ser hur det kryper i min vän när han sneglar mot vattnet. Viktor har under tiden tröttnat och tagit sig ut på udden. Vadat en bit ut i vattnet. Kastat några g änger, och lyckats fä sin allra första regnbåge på fluga. Håkan avslutar, vänligt men bestämt, samtalet med har-jägaren och tar sig ut i vattnet mot de ätande måltavlorna. Viktors regnbåge gjorde att snart stod tre av fyra pojkar utvadade och kastade för fullt. Det var bara Christoffer som nyttjade bryggans komfort. Alexander kastar med riktigt tight linbåge och börjar få rejäla längder på sina kast. Det är inte länge sedan han fick sitt första flugspö. De lär sig fort i den här åldern. Han är nog den som f är mest fisk av pojkarna. Även ett mycket trevligt kvällsfiske skulle vi komma att fä, med både öring och regnbåge. Morgonen för hemresan kom. Motvilligt bärs alla saker upp mot bilen igen för att i en enda röra stuvas ner för hemfärd. Och precis som det sjunkna trädet där nere i viken gjort, hoppas jag att vi också sått några frön, som om några år kanske växt och tagit flugfisket till sina hjärtan. Mycket tack vare Kalvsjön. Beträffande Los Roques - kanske blir det vi som fiskat i Kalvsjön tillsammans som åker dit, när plantorna väl vuxit upp. Kalvsjöns öring odlas och sätts ut av klubben tidigt för att växa upp naturligt. Håkan låter en mindre öring fortsätta växa till sig. Sida 6 av 6