70 år av lust. att gå längs bokhyllorna. men när man föreställer sig vad dagens barn. men astrid lindgren och de andra på

Transkript

1 slag

2 70 år av lust foto: magnus liam karlsson att gå längs bokhyllorna på Rabén & Sjögren är som att göra känslosamma nedslag i tiden, från Krakel Spektakel och Pippi Långstrump till Ture Sventon och Harry Potter. Här ryms de starka intrycken från min barnkammares böcker på 60-talet till den andäktiga högläsningen för mina egna ungar i slutet av 90-talet. Stunder, som små rum av lycka och delade upplevelser. Genom åren har gräddan av vårt lands bästa författare och illustratörer gett avtryck hos ett oändligt antal barn, avtryck som varar nästan hur länge som helst. men astrid lindgren och de andra på förlaget satt inte på 50- och 60-talen och blickade bakåt, nej, inte alls. Med djärvhet, magkänsla och kunskap antogs såväl kontroversiella och konstnärliga som gripande och fantasifulla manus och illustrationer. Ord och bilder blev till böcker som i imponerande omfattning fortfarande läses och efterfrågas av såväl barn som vuxna. Det är i den andan vi fortfarande verkar. Visst har vi ett fantastiskt arv att förvalta, men Rabén & Sjögren består av en skara utomordentligt kompetenta och kreativa medarbetare vilkas uppgift är att, tillsammans med författare och illustratörer, omsorgsfullt snida fram en nyskapande utgivning som 2000-talets barn och unga ska ha bestående upplevelser av och kanske återvända till som föräldrar och mor- och farföräldrar. men när man föreställer sig vad dagens barn och unga, som hemtamt växlar mellan analog och digital text och bild, ska se tillbaka på så är det inte lika självklart att det är just det vi kallar»bok«. När text och bild tillgängliggörs i olika format och när konkurrensen om ungas uppmärksamhet är tuffare, måste boken vara ännu bättre. Att blicka framåt är inte enkelt, men är det något jag verkligen tror på så är det att en bra berättelse når sina läsare, lyssnare eller tittare, oavsett hur den förmedlas. När Rabén & Sjögren fyller 100 år 2042 kommer vi fortfarande att vilja ha berättelser och, inte osannolikt, förmedlade parallellt på flera olika sätt. Så länge leve berättelsen och alla skapande upphovsmän som ger oss livslånga upplevelser för barn och unga! ann sköld nilsson Förlagschef, Rabén & Sjögren

3 Astrid Lindgren 1940»en bra barnbok ska vara bra!«astrid Lindgren (t. h.) blir hyllad och utskälld för sin Pippi, ungen med stort hjärta och egen vilja. Illustratören Ingrid Vang Nyman (t.v.) får frågor från förlagschefen Hans Rabén om varför flickan är»så kort och tjock«. decenniet som öppnar världen förlaget grundas 1942 av Hans Rabén och Carl-Olof Sjögren. Fyra år senare anställs Astrid Lindgren som sekreterare och ansvarig för barnboksutgivningen. I slutet av årtiondet flyttar Rabén & Sjögren till klassiska adressen Tegnérgatan fredens år! Tyskland kapitulerar villkorslöst och fn instiftas. I London är det os 1948 och året efter spelar Louis Armstrong i Kungliga tennishallen i Stockholm. musikbussen 1948 Redan året innan har författaren Lennart Hellsing och konstnären Stig Lindberg ( ) sam-arbetat i boken Nyfiken i en strut och deras framgångsrika partnerskap ska fortsätta många år till debuterar Lennart Hellsing med barnboken Katten blåser i silverhorn och en lyriksamling för vuxna. Den svarta flacken av Harry Kullman 1949 Kastrullresan blir film Edith Unnerstad ( ) är mest känd för sina barnböcker om familjen Pip-Larsson. Kastrullresan startar när familjen med sju barn inte får plats i sin lägenhet i Stockholm utan måste ge sig iväg på en äventyrlig färd per häst och vagn till Norrköping. Boken filmatiseras 1950 med bland andra Sigge Fürst, Eva Dahlbeck, Edvin Adolphson och Sture Lagerwall i rollerna. Pippi Långstrump 1945 Nalle 1948»Här är Nalle. Han är gul.«grete Janus Hertz och Mogens Hertz pekbok om Nalles vardagsbestyr ges ut på svenska och blir en klassiker. sture svenson blir ture sventon och ville vessla möter sin överman Nio böcker om Ture Sventon blir det skapar Åke Holmberg ( ) privatdetektiven som älskar att äta temlor och att jaga förbrytare. I första boken Ture Sventon, privatdetektiv lyckas han fånga Ville Vessla. Sven Hemmel illustrerar böckerna blir en succé. Totalt skriver Holmberg nio böcker, varav en novellsamling, om denne specielle detektiv. Läspningen, temlorna och den flygande mattan förekommer dock endast i de första tre böckerna. Sjogren (t v) & Rabén (t h) två tre

4 läsandets mystik Det är konstigare att vi kan lära oss läsa än att några har svårt för det. Det börjar i hjärnan egentligen är det ett mirakel. inte att vi kan prata men att vi läser! att ett barn lär sig förvandla pinnar och cirklar på ett papper till ljud och bilder hör till mänsklighetens mysterier. för att lära ett litet barn tala räcker det med att vara där. Prata, lyssna och svara på de där ljuden som kommer helt av sig själv ma-ma-ma, ba-ba-ba. De spontana stavelserna blir så småningom ord som blir språk. Det hela sköter sig oftast själv. Det är en helt annan sak att lära sig läsa. Att förstå att pinnarna och cirklarna på rad där i boken är bokstäver som tillsammans bildar ord och meningar som kan bli till berättelser, det är kroppen inte alls inställd på. Här finns ingen förprogrammering, inget nedärvt och de delar i hjärnan som måste samarbeta vet ännu inte om det. Nej, ska det bli något läst krävs att någon introducerar, guidar och ledsagar den blivande bokslukaren.»kom, kryp upp i soffan. Titta vad jag har! Det här är en bok. Nu öppnar vi den. Ser du vilka fina bilder? Nu läser jag.«det är här, i mötet mellan två människor och en bok, som saker och ting börjar hända och hjärnan sakta börjar förstå vad som krävs av en läsande människa. Uppgiften är inte enkel, nej, det finns de som menar att det mest avancerade en pedagog kan göra är att lära någon att läsa. Och hjärnforskaren Martin Ingvar på Karolinska Institutet i Solna hävdar att det faktiskt är konstigare att vi kan lära oss läsa än att några få har svårt för det. Så här går det till: Det talade språket är egentligen inte uppbyggt av tydliga bokstäver med mellanrum som ord på papper. Nej, språk är en enda lång radda av olika ljud som tillsammans förmedlar ett budskap. Bara att hänga med när du ska lyssna, men om du ska lära dig läsa måste du kunna dela upp de där långa harangerna och skilja ut ljuden från varandra.»humårru«ska bli»hur mår du?«för det krävs både goda öron och bra kontakt med de funktioner i hjärnan som är duktiga på att tyda. Sedan är det där med texten. Streck och hela och halva cirklar som blir till 29 bokstäver som egentligen inte alls räcker till för att beskriva fyra fem

5 ordrikt Det svenska språket består av minst ord. språkets alla ljud och toner. Ta bara orden hör, höst och hö läs dem sakta högt för dig själv. Känn var i mun och hals du uttalar dem, lyssna på hur olika de låter. Nej, det är faktiskt inte samma bokstav, och ändå ska de klämmas in i samma lilla cirkel med prickar på. För att inte tala om att skilja på de skrivna orden Polen, pållen och pollen så att man inte sätter iväg i galopp på Polen, reser till pollen och nyser av allt pållen. Här krävs ett avancerat samarbete i hjärnan, mellan de delar som sköter ögon och öron och de som är ljud- och teckentydare och så de där delarna som kan hantera allt det ologiska i språket. Att lära sig läsa tar lång tid och inte förrän i gymnasiet har de flesta kommit upp i en sådan läshastighet att de utan att anstränga sig kan ta till sig medelsvår text med komplicerade ord och avancerat innehåll. Och dit har de tagit sig genom många timmar av högläsning, låtsasläsning, bildläsning och bokstavsläsning. Redan en tvååring kan börja intressera sig för krumelurerna på mjölkpaketet och med en uppmärksam vuxen som kommenterar»ser du vad det står där? Mjölk! Ska jag hälla upp lite i ditt glas?«, så tar barnet det första steget på sin långa läsresa. Snart pekar hon på ordet mjölk och ropar triumferande:»mölk!«men låt dig inte luras, hon har inte knäckt någon kod ännu, hon låtsasläser. Men bara något eller några år senare kan hon faktiskt skilja flera ord från varandra. Bokstäverna har hon däremot ännu inte särskilt bra koll på, hon skriver inte sitt eget namn, hon ritar det. Någon gång mellan fyra och kanske åtta år förstår barnet att de tre pinnarna som ser ut som ett litet tält a symboliserar ljudet man ibland gör av ren hänförelse: Ahhhhhh. Och att den där metkroken, j, går att sätta ihop med tältet så att det blir ett ord AJ! Och tvärtom, hoppsan, det blev JA! Det är som en uppenbarelse, en värld som öppnar sig och barnet upptäcker bokstäver överallt. Hon rimmar och ramsar och läser på skyltar, bilar, bussar och tv. Bokstav för bokstav hackar hon sig envetet igenom ord efter ord. Långsamt går det. Än så länge har lässystemet i hjärnan nog med att lära in de många bokstäverna och koppla ihop dem med rätt ljud. Maja kan i och för sig få till ordet c-ir-k-u-s-a-r-t-i-s-t, men när hon kommit till sista bokstaven har hon nästan glömt den första. Nu gäller bara en sak träning. Läsa och läsa och skriva och skriva så att allt fler hjärnceller blir aktiverade och hjälper till. Och så en dag händer det: De viktigaste kopplingarna är på plats, systemet är oljat och inkört och hjärnan börjar sköta sig själv. Barnet behöver inte längre med sin vilja och koncentration tvinga den till att tyda tecken efter tecken. Nej, ordet häst visar sig direkt och där kom stall och foder och till och med tyglarna. Det är nu hon börjar sluka böcker, och fortsätter hon på det här viset kommer hon vid 16 års ålder ha läst över tusen böcker som tillsammans rustat henne för att möta världen. och pojkarna då? Ja, det är sant. Pojkar läser mindre och sämre än flickor. Och inte bara här, utan i hela världen. Orsakerna är förstås många, men enligt neuroforskaren Martin Ingvar kan en del bero på hjärnan. Flickornas hjärnor har lättare för språk, lättare»alla ni som har lite tid över: Stanna upp en stund och läs för varenda litet och stort barn du råkar stöta på. Och när ni läst klart boken, varför inte läsa den en gång till?«mats myrberg, forskare och professor emeritus i specialpedagogik med särskild inriktning på läs- och skrivpedagogik. att koncentrera sig och mognar tidigare funktioner som alla tillsammans gör det lättare att sjunka ner i en bok. Pedagogen Anne-Marie Körling tror mer att det handlar om våra föreställningar om vad det är att läsa, att böcker är fint och serietidningar och spelchattar är skräp. Redan när pojkarna börjar skolan omsluts de»med bristsyn«, menar hon. Om de inte läser barnböcker och romaner, som flickorna, så uppfattar man det som om de inte läser alls. Att läsa på nätet med allt vad det innebär av oändligt material, länkar, sök och kommunikation med andra, kräver avancerade läskunskaper, menar hon. Och en alldeles ny undersökning visar att 15-åringar i allmänhet och pojkar i synnerhet, är bättre på att läsa på nätet än i böcker. Så i Norge diskuterar man just nu om kanske läsplattorna med sin blandning av teknik och litteratur kan skapa en ny läsvåg bland pojkarna. vad ska man med läsningen till? Svenska språket består av minst ord och 30 byggstenar. Ju fler ord vi kan, desto rikare blir livet. Det är skillnad på att kunna ordet blomma och veta vad en gullviva, en riddarsporre och mattram är. Varje nytt ord vi lär oss mejslar fram världen och gör den igenkänningsbar. Fördelen med böcker är att de kan introducera oss till ord som tillhör länder vi aldrig besökt, yrken vi aldrig hört talas om och känslor vi aldrig benämnt. Författare använder också ofta ord som inte är så vanliga, som Karlsbaderkrans och mastodont, och så väver de språket och lär oss nya sätt att uttrycka oss. Ett bra ordförråd är förutsättningen för att kunna delta i samhället, säger professor emeritus Ingvar Lundberg. Utan gott om ord blir vi barfotabarn i livet. Orden kakor, magi och hej! om barnen får valja: arvid 13 år: Jag älskar»magi«. När jag läser ordet får jag en magisk känsla. ellen 8 år:»hej!«jag känner mig snäll när jag säger det. sebastian 4 år:»blixten.«det är min egen racerbil. sigrid 12 år:»uttryckslös.«det använder jag ofta. emma 5 år:»kaka.«för att det är så gott. sex sju

6 småningom också publiceras i tidningen Vi klumpedumpe ilon wikland 1950 Barntidning som ges ut av Rabén & Sjögren Här finns bland annat serieversioner av Pippi Långstrump, Kajsa, Klas och Snurran och Peter Pan. Inte ska man se ut som en ättiksgurka när man är borta på kafferep. föddes 1930 i Estland och är den illustratör som Astrid Lindgren arbetat mest med. Bland Wiklands böcker märks bland andra Madicken och Bröderna Lejonhjärta. ett folkhem byggs de tre förlagen Rabén & Sjögren, Ehlins och kf:s förlag fusioneras och får namnet Rabén & Sjögren. Hans Rabén blir vd välståndet ökar i Sverige, biblioteken rustas upp och att låna blir gratis. Pensionerna diskuteras livligt och många svenskar protesterar mot en svensk atombomb. I Ungern rasar en revolt 1956 och några år tidigare härjar Koreakriget. 86 pippiserien text: Astrid Lindgren BIld: Ingrid Vang Nyman Lille prinsen 1952 en älskad apa Nicke Nyfiken får en cykel, av H.A. Rey och Margret Rey. Engelsk originaltitel är Curious George. Nicke är en apa, vars bästa vän är»mannen med den gula hatten«. Kommer du ihåg? Gumman som blev liten som en tesked av Alf Proysen och Bjorn Berg 1956 / Barnen i djungeln av Leif Krantz och Ulf Lofgren 1959 klassiker föds Astrid skapar några av sina mest älskade böcker: Kalle Blomkvist, Mio, min Mio, Lillebror och Karlsson på taket och Rasmus på luffen. lennart, poul & stig Med Krakel Spektakel och Kusin Vitamin (1952) startar Lennart Hellsing ett mycket framgångsrikt samarbete med tecknaren Poul Ströyer ( ). Fyra år senare kommer Krakel Spektakel köper en klubba. Den här gången med illustrationer av Stig Lindberg ( ). Astrid Lindgren och Marianne Eriksson Poul Stroyer åtta nio

7 En bra bok ska vara som en gädda Astrid Lindgren, forlaggaren få vet att astrid lindgren under åren var chef för barnboksavdelningen på rabén & sjögren och gjorde banbrytande insatser även där. tio året var 1946 och förlagschef Hans Rabén klagade över hög arbetsbelastning. Av en vän fick han rådet:»varför anställer du inte Astrid Lindgren som lektör och sekreterare? Hon kan ju skriva maskin.«jo, det kunde den sekreterarutbildade Astrid. Hon kunde skriva böcker också det visste Hans Rabén. Året innan hade nämligen Astrid Lindgren slagit igenom med Pippi Långstrump, utgiven av just Rabén & Sjögren. Hennes dubbelroll som framgångsrik författare och förläggare på samma förlag kom att bli världsunik. Astrid Lindgren fick alltså den något udda befattningen sekreterare/chef för barnboksavdelningen. Hon kom till ett ungt förlag med splittrad utgivning och skakig ekonomi, men det hade tidigt stått klart att förlagets starka sida var den expanderande sektorn barn- och ungdomsböcker, och i och med rekryteringen av Astrid Lindgren hade man fått en förstklassig kraft.»om förlagsverksamhet visste jag platt intet. Jo, en sak som inte var så dum, jag kände igen en bra barnbok när jag såg den. Eller rättare sagt, läste den«, har hon berättat i efterhand. Och den färdigheten fick hon användning för. Hennes arbete bestod till största delen av att läsa och bedöma insända manuskript. En hel del var spontaninskickat, men mycket kom också in vid de årliga pristävlingarna som förlaget arrangerade för att få fram högkvalitativa barn- och ungdomsböcker som motvikt till den mjäkiga triviallitteratur som dominerade marknaden. Och den nya tidens barnbokskanoner anmälde sig för tjänstgöring: Åke Holmberg, Harry Kullman, Kaj Söderhielm, Edith Unnerstad med flera. Bland illustratörerna fanns Ingrid Vang Nyman, Ilon Wikland, Poul Ströyer och Björn Berg, för att nämna några. foto: lutfi özkök 11 en älskad sagotant Astrid Anna Emilia Lindgren, född Ericsson ( ).

8 förläggare Astrid Lindgren i sitt tjänsterum på Rabén & Sjögren Under alla sina år på företaget jobbade Astrid Lindgren halvtid: vardagar klockan Förmiddagarna ägnade hon åt eget skrivande. Ända sedan 1920-talet hade det förts en debatt om synen på barn, barnuppfostran och barnkultur. Efter krigsslutet 1945 tog diskussionen fart igen, påeldad av den optimism som kom med freden. De nya vindarna viskade att barnen skulle ses som unika individer, med egna behov. Kulturens uppgift skulle inte längre vara att tukta utan att uppmuntra till självständighet, fri lek och fantasi. Astrid Lindgren var både som författare och förläggare en ytterst vältalig tillskyndare av denna nya syn. I en insändare i dn redan 1939 tar hon konsekvent barnets parti:»vad innebär det då att vara barn. Det innebär att man måste lägga sig, stiga upp, klä på sig, äta mat, borsta tänder och snyta sig, när det passar dom stora, inte när det passar en själv. / / Jag har ofta undrat vad som skulle hända om man började behandla dom stora på samma sätt.«företrädarna för den nya filosofin kunde inte härja ostört. De mötte starkt motstånd, inte minst från folkskollärarna som faktiskt hade rätt att aga sina elever ända fram till Men utvecklingen gick inte att stoppa, och barnbokens guldålder inleddes med Rabén & Sjögren och Astrid Lindgren i täten. brevet var astrid lindgrens viktigaste arbetsredskap. Det mesta av det som sändes in till förlaget var helt omöjligt att ge ut. Då kunde Astrid Lindgren svara vänligt men bestämt:»vi har läst Era djungelsagor, men har tyvärr inte möjlighet att utge dem i bokform. Det är en rätt mycket utnyttjad genre detta med talande djur. Vi tycker nog att det är svårt att utvinna något nytt ur den.«andra gånger kom helt felfria manus, och då var det bara att publicera. Men allt som oftast läste Astrid Lindgren berättelser som inte var perfekta, men som ändå hade»något«. Och det var här hon gjorde sin banbrytande insats som förläggare. I många och långa brev gav hon konstruktiv kritik och detaljerade rekommendationer, råd som oftast följdes av författarna även om uppriktigheten i omdömena säkert sved i skinnet till en början. Ofta citerat är det brev som Astrid 1964 skrev till den förhoppningsfulla, blivande författaren Barbro Lindgren som skickat in en berättelse om pojken Mats. Astrid returnerar:»mats är en liten trevlig unge, som man får sympati för, och det får man också för författarinnan, som vet så mycket om barn. Men hon vet inte riktigt lika mycket om hur man bygger upp och vidmakthåller spänningen i ett manus, och orsaken är densamma som har kommit så många andra manuskript på fall författarinnan gör det lite för lätt för sig och halkar från den ena episoden till den andra utan att egentligen ta ut tillräckligt ur någon.«därefter kommer en radda mycket specifika råd. Barbro Lindgren följde rekommendationerna, boken gavs ut och blev starten på hennes enastående författarkarriär. Hon har senare sagt att brevet från Astrid var»hela min författarutbildning«. Det finns ungefär 300 brev bevarade som visar hur Astrid Lindgren arbetade som förläggare. Dessa analyseras just nu av Helene Ehriander, fil. dr. i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö. I slutet av 2012 hoppas hon ha ett bokmanus i ämnet klart.»det har gått för mycket tama ekorrar i barnens sagor. Barnen tål både att skratta och uppröras.«astrid lindgren»jag känner igen en bra barnbok när jag ser den«, sa Astrid Lindgren alltså. Kan det vara så enkelt? Kanske det. I det lilla som har skrivits om hennes förläggargärning återkommer ständigt formuleringar om Astrids unika intuition. Hon hade uppenbarligen en mycket levande kontakt med sin egen barndom hon mindes lukter, episoder, uttryck, hur det kändes. Det hade hon förstås stor nytta av i sitt författarskap, men även i sin roll som förläggare.»hon sätter sig som bedömare i barnets situation, hon läser som ett barn och känner som ett barn«, skriver Margareta Strömstedt i Astrid Lindgren en levnadsteckning. Denna förmåga gjorde att hon direkt märkte om författaren tappade fokus; i sina omdömen slog hon strängt ner på blinkningar till vuxenpubliken och andra passager som inte hade den unga läsaren som enda mottagare. Astrid Lindgren var tidigt ute med att betona barnets roll som medskapare till ett litterärt verk:»den som skrev boken skall dock inte yvas för mycket. / / Det är läsaren själv som åstadkommer undret«, skrev hon i Svenska Dagbladet En annan åsikt som hon förfäktade var att barnkulturen inte behöver väja för det svåra.»det har gått för mycket tama ekorrar i barnens sagor. Barnen tål både att skratta och uppröras«, har hon sagt. under astrid lindgrens tid som förläggare blev Rabén & Sjögren det stora, svenska barnboksförlaget. Det var dit de bästa författarna skickade sina alster, det var dit utländska förlag och agenturer vände sig med förfrågningar om översättningar och samarbeten. Och Astrid Lindgren såg till att svenska barnböcker blev översatta och hittade nya marknader. Hon var en erkänt skicklig affärskvinna. Men det kan inte ha varit lätt alla gånger. Hon var framgångsrik och världsberömd författare på förmiddagarna, och hade som förläggare, på eftermiddagarna, makt att avgöra vad som skulle ges ut på ett betydande förlag. Hur hann hon? Alla var på henne och ville veta»hur en bra barnbok ska vara«. Hennes svar på frågan var oftast det retsamma:»en bra bok ska vara bra.«men folk fortsatte att undra. Och hon svarade:»en bra bok ska vara som en gädda. En spetsig och skarp början, ett matnyttigt stycke i mitten och till sist en snärtig avslutning.«tolv tretton

9 1960 Kerstin Thorvalls forsta bok for små barn Lennart Hellsings ABC 1960 först ut Grete Janus Hertz, dansk psykolog, skriver första boken om tvillingarna Lisa och Lena, som är sjuka. Illustrerar gör Veronica Leo-Hongell ni blir ett du gyllene år för förlaget med stora framgångar, både i Sverige och utomlands. Kerstin Kvint säljer samtryck i stora upplagor till Västtyskland, USA och England. Lagret flyttar från Stadsgården till Solna det stormiga, starkt politiska decenniet inleds med att atpreformen träder i kraft, och slutar med du-reformen. Den gamla enhetsskolan blir till grundskola 1962; samma år håller Kubakrisen en krigstrött värld i spänning. I Stockholm rasar en rivningsvåg och byggandet av miljonprogrammet inleds Vad lilla Anna sparade på Lilla Anna letar efter saker som kan vara bra att ha. Hon hittar spikar, lådor, hjul, brädor och massor av andra bra saker. Av dem kan hon bygga både en bil, en båt, ett hus och ett flygplan. Och med hjälp av långa farbrorn kan hon faktiskt flyga i flygplanet också! detaljer vi minns Vad Lilla Anna sparade på av Inger och Lasse Sandberg 1965 Det är någonting med brädorna och spikarna i den här boken som inte går att motstå. Tänk vad roligt att få bygga på det där sättet som lilla Anna gör, utan att någon varnar för farliga verktyg eller vassa spikar! Hela lilla Annas uppenbarelse var förresten tacksam att härma när man som barn ville rita själv. Raka linjer, enkel rödrandig klänning, streck till fingrar. Hur många barnsliga kopior av henne fanns det egentligen i ritblock runt om i Sverige i slutet på 60-talet? Gissningsvis väldigt många! Utanför lilla Annas hus blev det en stor hög. Vad ska du göra med allt det där skräpet? frågade lilla Annas mamma. Jo, det ska jag visa dig, sa lilla Anna. vad lilla anna sparade på text: Inger Sandberg bild: Lasse Sandberg Kommer du ihåg? sjörövarboken Kapten Finn han drack gin! Skepp ohoj och skänk i! Kapten Tom han drack rom Kapten Dööd han drack mjöd! Kapten Maier drack tokajer Kapten Roos drack bara jos en ny tid emil föds Första boken om Emil ges ut Tecknare är Björn Berg ( ). Som modell står Björns son Torbjörn. Siv Widerbergs debutbok handlar om dottern Gertrud som börjar på dagis boken är den första daghemsskildringen i barnlitteraturen. Collagetekniken som Kaj Beckman använder, blir populär på 1960-talet. pojkar och bilar Bilböcker för barn är stort i usa och 1965 får Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman i uppdrag att skriva en svensk variant om kavate Kalle som gör succé, Ylva Källström illustrerar. 32 år senare kommer en ny version, med samma text men moderna bilmärken. Illustratör då är Tord Nygren Bjorn Berg 76 fjorton femton

10 Gunillas pinnstol»om gubben bergström hade vetat!«gunilla bergströms numera kornblå älsklingsstol kommer från farfar axel. gunilla bergström Gunilla Bergström, 70, har skapat böckerna om Alfons Åberg och Bill och Bolla. I år fyller Alfons 40 år böckerna om honom kommer ständigt ut i nya upplagor och läses av barn över hela världen.»några heliga lyckobringande föremål finns inte på mitt ritbord. Men gärna en trivsam ro i luften. Tuschpennorna är viktiga ska vårdas, fyllas, hållas i trim och förvaras i en cigarrlåda av trä, alltid placerad på samma plats intill ritpapperet. Rumpan har jag på min farfars Axel Bergströms gamla pinnstol, från sådär Brun var den från början. Men lackades till kornblå när jag fick den På denna stol har samtliga barnboksbilder ritats. Runt fyrtio böcker. (Det skulle gubben Bergström vetat! Konduktör på Östra stambanan Han struttade runt och spelade dragspel, Kväsarvalsen, med stuns och eldig blick.) Stolen har numera ett visst knarr. Det stör inte. Idéerna växer fram långsamt, tankarna kretsar kring något ämne, till exempel mobbning eller kaxighet, som jag vill utreda för mig själv som vuxen. En dag ser jag en situation på gatan eller hör en replik på bussen, som knuffar igång allt. Poff! Att formulera en knepig fråga i bild är den härligaste utmaningen jag vet. Då börjar det trevliga praktiska: klippa och klistra och stuva om färger och flytta på personer och välja bort och rensa. Framgången med Alfons Åberg har varit rolig och viktig, men kärast för mig är Bill och hemliga Bolla, som handlar om min son och vardagslivet med hans utvecklingsstörda lillasyster. Böckerna gjordes på 1970-talet och kom i nyutgåva häromåret. Barnböcker i allmänhet vet jag inte så mycket om. Året inför min bokdebut var första barnet nyfött; för liten för sagor. Jag fick gå ut på stan (med måttband i fickan) och ta reda på vilka format som gällde. Det var gott om gullesöta illustrationer, eller motsatsen: hurtiga bilder med modernt klatschiga ytor, som mest såg ut som vuxenreklam. Jag måste hitta något annat, eget. Och nu? Jag har fortfarande ingen koll på aktuella barnböcker, design och trender. Jag läser bara vuxenlitteratur, är intresserad av människan mer än just barn. Men så blev jag farmor häromåret! Då blev det naturligt att tränga in i barns läsning. I dag finns ett otroligt mycket bredare utbud än för några decennier sedan: pekböcker, galna rim, skör poesi, nyttiga böcker, sociala reportage, manga, natur- och historieböcker, berättelser från andra kulturer Barnboksvärlden har börjat komma ifatt vuxenbokens mångfald.«foto: emily dahl sexton

11 Ingers jazzskivor»nu ska mamma göra en barnbok.«musiken från förr fanns med när inger sandberg, och numera avlidne maken lasse, arbetade. inger sandberg Tillsammans med sin man Lasse skapade Inger Sandberg, 82, de älskade böckerna om Spöket Laban, Lilla Anna och Långa farbrorn och Tummen. Böckerna är översatta till omkring 30 språk.»jag har just grävt upp en stor back med skivor, från 1940-, 50- och 60-talen. Den har stått bakom soffan. Än har jag inte hunnit lyssna på fler än ett par, tre stycken. Mina älsklingar: Ella Fitzgerald, Billie Holiday, Louis Armstrong, Miles Davis, Dory Pervin känner du till henne? Hon var en av mina absoluta favoriter. Lasse var den av oss som var mest beroende av musik. När han tecknade brukade han spela Dizzy Gillespie med ett väldigt tryck. Musiken var som en ridå mellan honom och världen. Jag lyssnade hellre medan jag diskade. När jag hade en text klar i huvudet tejpade jag upp ett långt vitt omslagspapper på det längsta stället i lägenheten. Eller i vårt avlånga hus på landet, där gick det att bre ut sig jättelångt. Så skickade jag ut ungarna, sa att mamma skulle göra en barnbok. Först gjorde jag sidindelningar, och bestämde om det skulle bli 32 eller 22 eller 24 sidor. Jag skrev med en stor filtpenna, och var helnöjd när slutet hamnade på sista rutan. Sedan rullades allt ihop och gömdes och glömdes i ett par månader. Jag ville läsa det som på nytt. Då fick också Lasse läsa, och han var oftast väldigt nöjd. Lasse tog in texten i små doser på något vis, och gjorde en liten skissbok. När han satte igång tittade jag på och sa berömmande ord, jag gillade hans sätt att jobba. Vi hade ett väldigt lugnt och bra samarbete eller bredvidarbete kanske man skulle säga. Av alla mina figurer är jag svag för Tummen. Kanske är det hans rondör, den får mig att känna mig moderlig. Han gör saker som jag tycker är bra. Lilla Nollan är också fin. Även det en rund liten figur. Och Spöket Laban älskar jag talet. Var det intressant? 1960-talet tycker jag var väldigt spännande. Och talet var inte alls dumt. Då började vi skicka manus till olika förlag. Vi hamnade så småningom hos Astrid Lindgren på Rabén & Sjögren. Där blev vi kvar. Det passade oss väldigt bra. Lasse och jag kom alltid med helt färdiga böcker. Inte en mening, inte ett streck gick att ändra på. Mitt starkaste minne från 1970-talet var nog att Lasse drev på. Jag kunde vara lat, men han satt natt och dag. En bok blev klar på tre veckor. Vi tyckte om och respekterade varandras sätt att skriva och teckna.«foto: emily dahl arton

12 barbro lindgren Barbro Lindgren, 75, har skrivit böckerna om Loranga, Max, Benny och Sparvel, bland många andra. Hon har gått Konstfack och skrivit sångtexter. Barbros kopp»några fåglar får gärna sjunga.«barbro lindgrens viktiga kopp med krumelurer hade hennes mamma tyckt mycket om.»när jag skriver vill jag helst sitta ute i min sköna liggstol, och det ska varken vara för varmt eller för kallt, i päronträdets skugga. Några fåglar får gärna sjunga. Och det gör de. På mitt lilla bord står antingen ett glas vitt vin eller en kopp kaffe i keramikkoppen som jag sen några år favoriserar. Köpt i butiken nederst på Hornsgatspuckeln. Sedan skriver jag med min pilotpenna, 0,7 mm, i mitt Lesseboblock som det står extra fint postpapper på. Keramikkoppen vet jag att mamma skulle ha tyckt om. Den har ett slags ljusbeige grund, med två blomliknande krumelurer, i blått och grönt. Och tre små svarta prickar över krumelurerna. Mitt arbetssätt är ytterst varierat. För det mesta arbetar jag inte alls, bortsett från att jag nästan alltid går och tänker. Och ibland kastar ner några rader i min lilla anteckningsbok. Så småningom har jag kastat ner så många rader, att det börjar bli dags att sammanställa dem vid mitt fullproppade skrivbord. Men ganska snart glider jag ner i min sköna stol (inne eller ute) med pilotpennorna redo. När arbetar jag som bäst? Aldrig på kvällen, inte på morgonen heller. Sällan mitt på dagen. Men på eftermiddagen händer det att jag skriver några timmar. Fast innan jag tillåter mig lyxen att skriva, vill jag till exempel rensa ogräs eller skotta snö. Efter det blir belöningen en skön stund i skrivstolen, och kaffe i muggen som mamma skulle ha tyckt om. Men sen vill jag jobba på med viktiga saker igen! (Som att tvätta eller koka äppelmos.) Jag har märkt att det är väldigt viktigt för mig att omgivningen är behaglig, om jag ska kunna skriva. I funkishuset där jag växte upp kunde jag aldrig skriva något bra. Därför att det var mycket tråkigt, både inuti huset och utanför. Om jag har någon favoritfigur? Frågan är om det inte är jag själv! Jag har ju skrivit om mig själv nästan jämt, men egentligen är det alla omkring som intresserar mig mera. Och de är ju hur många som helst. På 1970-talet blev tonen kärvare, det skulle vara realism i stället för fantasi, och humorn sattes på undantag i barnböckerna. Men för mig var det inget problem, eftersom jag fortsatte som förut.«foto: emily dahl tjugo 21

13 Lennarts pennor lennart hellsing Lennart Hellsing, 93, debuterade 1945 med barnboken Katten blåser i silverhorn och diktsamlingen Akvarium. Ramsorna om Krakel Spektakel, Herr Gurka, Bagare Bengtsson med flera, har blivit svenska klassiker.»en pennstump kan man alltid hitta.«utan pennor blir det inga böcker för lennart hellsing. så har det alltid varit.»det enda som följt mig är en bra penna och ett skrivblock. Jag hade inga pengar i början, men en pennstump kan man alltid hitta, och en bit papper. För att måla måste man ha råd med dukar och färg. Och att skaffa piano eller något annat instrument är dyrt. Att skriva är enklare då behöver man bara en penna och papper. Som ung tog jag alla möjliga arbeten. Tänkte att en författare måste veta hur folk har det. Så jag jobbade i skogen, på kontor, med kommissioner alltså kupongerna under kriget. Två år stod jag i bokhandel. Jag var simlärare. Kolloledare. Till slut hamnade jag på Stockholms- Tidningen, hade skrivbord där i sju år. Men jag visste hela tiden att jag skulle bli författare. Jag hade sett en författare i Västanfors, när jag var fem år. Han skrev en massa böcker och hade en så fin hatt. Kanske kan jag också bli en sådan, tänkte jag. Och det blev jag. Men det tog tid kom första barnboken, på KF:s förlag. Jag hade gått med den till Bonniers. Det var samma höst som Astrid Lindgren blev refuserad där. De tyckte inte om min bok heller, den var för konstig. Jag kom till Rabéns förlag när de blev uppköpta av KF. Herman Stolpe på KF:s förlag var en försiktig man och sa ofta nej till böcker. Till slut blev det ju ingen bokutgivning kvar, allt fick nobben. Bonniers var också mycket försiktiga på den här tiden, vad gällde barnböcker. Så Rabén blev störst. Allt det här var på 1940-talet. Jag minns den tiden mycket bättre än 1970-talet. När jag skriver gör jag det som alltid, för hand. Sedan blir det renskrivning på en elektrisk skrivmaskin. Mest blir det gjort kvällar och nätter. Förr satte jag mig när de fem barnen hade gått och lagt sig. Nu börjar jag bli gammal, är inte 90 längre, så ibland blir det bara till midnatt, andra gånger till klockan två eller tre. Rimmen kommer till mig bara. Det började när jag var mycket liten. Min mormor var engelska och läste nursery rhymes för mig, dem kan jag fortfarande utantill. Som barn tyckte jag mycket om de roliga schlagersångerna som vi lyssnade på i grammofonen. De rimmade. Jag byggde en dockteater också, och gjorde föreställningar på rim. Av alla mina böcker betyder Sjörövarbok lite extra för mig. Den skrev jag för att visa att svenskan inte alls är ett fattigt språk, utan ett rikt.«foto: emily dahl tjugotvå 23

14 kommer du ihåg? Monstret i skåpet av Viveca Larn en rödgrön våg marianne eriksson efterträder Astrid Lindgren som chef för barnboksavdelningen Årtiondet blir boklubbarnas och faktaböckernas, men de fasta bokpriserna avskaffas och förlagskris hotar. decenniet präglas av en stark vänster- och miljörörelse. Gröna vågen blir ett begrepp. fnl:s kamp engagerar många och i mitten av årtiondet upphör Vietnamkriget. I Sverige slår färgteven igenom och i oljekrisens spår uppmanas svenskarna att spara energi. kompis! Bästa kompisarna Bella och Gustav ska ut på resa. Tandresan av Eva Eriksson är en av fyra böcker i serien verdandiböckerna Under tio års tid ger Rabén & Sjögren ut ett tjugotal barnböcker i samarbete med föreningen Verdandi i Uppsala.»Målsättningen är bland annat att tillgodose barns behov av information om aktuella internationella samt sociala problem.«sprätten satt på toaletten Barbro Lindgren Sprätten är en rik knös som låter sin fabrik släppa ut avfall som förstör miljön. Inte bra! Människorna runt fabriken kan till slut varken äta mat från området eller bada i vattnet, nej, de kan knappt andas. Då tar de saken i egna händer. De tar över fabriken från Sprätten och bygger ett reningsverk. detaljer vi minns Förutom bilden av hur Sprätten sitter på toaletten och låter sitt bajs rinna rakt ut i ån (som verkligen är väldigt minnesvärd!) är det nog det tydliga politiska innehållet i den här boken som gjort starkast intryck. Föreningen Verdandi, som stod bakom boken, ville ta upp viktiga och aktuella sociala problem på ett lättfattligt sätt för barn. De ville förmedla en kritisk och samhällstillvänd syn på dessa frågor, och de tog verkligen i så det räckte och blev över! far och son 1972 skrattar barn och vuxna åt en ny liten bekantskap Alfons Åberg. Hans finurliga tankar kring vardagen gör snabbt succé. Även hans tålmodige pappa, den ensamstående diskande och piprökande, hittar sina beundrare och kritiker. God natt, Alfons Åberg är inte Gunilla Bergströms debut, men blir en storsäljare från start. Dunderklumpen av Beppe Wolgers och Per åhlin en ko talar i fn»den 15 november. Liftade till Stockholm. Upptäcktes av ett popband.«beppe Wolgers ( ) och Olof Landströms milda men fantastiska berättelse från 1973 om en kos dagbok räknas snabbt till barnboksklassikerna. tjugofyra Spratten satt på toaletten av Annika Elmqvist 1970 sprätten satt på toaletten text & bild: Annika Elmqvist Om bara en bestämmer går allt på sned. Det allra bästa är när alla får va med! tjugofem Nu är boke Och 70-ta

15 I tonåren möts barndom och vuxenvärld. Ibland i en våldsam krasch. Ibland i jublande glädje. Vi bad sex av Sveriges främsta ungdomsboksförfattare välja varsitt ord. foto: peter jönsson, christian andersson sara bergmark elfgren ålder: 32 år debutbok: Cirkeln saknar från tonårstiden: Skärpan i upplevelserna. Och känslan av att läsa Sandman för första gången. gladje Jag var inte särskilt glad som tonåring. Tvärtom. Jag kände mig ensam och var fast i mina grubblerier. Jag upptäckte att promenader fick mig att må bättre. Så jag gick och gick och gick genom Stockholm. Jag utforskade varje bakgata i varje stadsdel innanför tullarna. I de stunderna kände jag mig lycklig, och vågade drömma om att fantastiska saker skulle hända. katarina von bredow ålder: 45 år debutbok: Syskonkärlek saknar från tonårstiden: Nästan ingenting, faktiskt. Möjligen min vikt avund De sitter i uppehållsrummet. Skratt och prat om helgen och festen, killarna och kläderna. De är så självklara, de vet vad de ska säga, de är som man ska vara. Inte udda, inte obekväma, inte Fel. Inte som jag. Jag sitter också här. Jag låtsas vara en av dem och ingen är elak mot mig. Men hur jag än ser och försöker, förstår jag aldrig hur man blir Rätt. tjugosex tjugosju

16 lisa bjärbo emmy abrahamson ålder: 35 år debutbok: Min pappa är snäll och min mamma är utlänning saknar från tonårstiden: Obestridbar optimism, Twin Peaks, skolan, Jennifer Anistons Rachel-hår, hångelmaraton, vara ute (och kunna vara vaken!) hela natten, midjan, framtiden. svartsjuka Jag var 15 och vansinnigt förälskad i skådespelaren Gérard Depardieu. När jag fick reda på att han var gift ledde det till en dödlig svartsjuka mot hans stackars franska fru som jag såg som en oförstående inkräktare. Om bara jag och Gérard hade en chans att träffas skulle han självklart genast glömma henne! I mitt tonårssinne fanns det inte ett uns av tvivel. ålder: 32 år debutbok: Stora syndboken saknar från tonårstiden: Att livet var som en berg- och dalbana. Det är visserligen skönt att vara vuxen och sansad, men tråkigare. karlek När jag var 16 blev jag kär i en kille i en av estetklasserna på min gymnasieskola. På avstånd, så där så jag fick svindel när jag fick syn på honom i korridoren. Jag minns tydligt känslan av att stiga på skolbussen på morgonen och noga välja plats. Inte för långt fram (för töntigt) och inte för långt bak (för coolt). Hur jag mådde illa av nervositet när bussen närmade sig hållplatsen där han kanske, eller kanske inte, skulle stiga på. Hur jag ryckte till när jag såg hans stickade tröja. Hur jag inte vågade titta upp, men ändå kände i hela kroppen när han passerade förbi, helt nära. Det tog flera månader innan jag vågade ta kontakt. Då hade jag precis sett en film, där huvudpersonerna fick varandra, och tänkte: Nu jävlar! Nu ringer jag! Det var ett avskyvärt samtal, helt fumligt och pinsamt och hemskt. Men vi blev faktiskt ihop sen. foto: peter jönsson, jenny bäcklin, leif hansen mats strandberg ålder: 36 år debutbok: Jaktsäsong saknar från tonårstiden: Att allt var så nytt! Böcker, filmer och låtar blev så viktiga. Känslan av att de handlade om precis exakt mitt liv. skam När jag var 17 var jag inte längre mobbad. Men det behövdes inte. Allt de sagt till mig hade blivit en del av mig. En del som liksom stod utanför mig själv. Fortsatte kritisera högljutt. Peka. Skratta. Och jag skämdes så jag hukade mig när jag var ensam med den där andra rösten. Fy fan för de där åren. Det är inte bara häxor i Bergslagen som behöver superkrafter för att överleva tonåren. johanna lindbäck ålder: 40 år debutbok: En liten chock saknar från tonårstiden: Att upptäcka och bli kär i massa saker film och musik och sånt. Jag känner inte lika starkt nu när jag är äldre, i alla fall inte lika ofta som när jag var 16. avund 1984 släpptes Madonnas album Like a Virgin kom hennes första film, Desperately Seeking Susan. Jag var tolv. Hur jag älskade och avundade Madonna! Kläderna (boxershortsen, herrskjortan!), musiken, dansen, men allra mest, självsäkerheten. Det var det som gjorde Madonna till idol nummer ett för mig. Jag var tyst och blyg och tillbakadragen och totalt oerfaren. Övertygad om att ingen skulle upptäcka mig, någonsin. Hon var framåt, våghalsig och säker på ett sätt som var sporrande, inte bara knäckande. Det gav Madonna en plats i mitt hjärta 4ever. Det är fortfarande så. Jag vågar lite, Madonna vågar mycket. Hon drar mig. Nu i vuxen ålder har jag mest varit sjukt avundsjuk på hennes vältränade armar! tjugoåtta tjugonio

17 Lena Anderson i ateljén Haxorna av Roald Dahl lena anderson, illustratör»linnea är i målaren Claude Monets trädgård! Äntligen får hon stå på den lilla japanska bron som finns med på så många tavlor.«lena Andersons och Christina Björks bok från 1985 älskas av många barn och vuxna. familj med humor och kärlek Cecilia Torudds Ensamma mamman från 1988 om en ensamstående tonårsmamma och hennes två barn får ungdomar och föräldrar att gråta av skratt. Boken belönas med priser och går som serie i olika tidningar. öst möter väst 1987 inleder r&s en liten utgivning av bilderböcker i usa efter stor framgång med Linnea i Målarens Trädgård på amerikanska marknaden. Bokklubben Barnens bästa startar i Sverige. Marianne Eriksson pensioneras 1989 och bildar eget förlag med Barbro Lindgren. oljekris mördas Olof Palme och samma år havererar kärnkraftverket i Tjernobyl faller Berlinmuren. Bakmaskinen blir årets julklapp.»söstra mi«sagan om Ronja Rövardotter och Birk skapas av Astrid Lindgren Boken, som illustreras av Ilon Wikland, filmatiseras tre år senare av Tage Danielsson ( ). max och alla hans saker Max har ett sjå med livet; med kakan, baljan, bollen, blöjan och pottan. Små barn lär sig peka, ljuda och läsa med hjälp av Max kommer den första boken om den lille pojken, med text av Barbro Lindgren och illustrationer av Eva Eriksson talsbönder Maj Bylock, född på Gotland, röner stora framgångar med trilogin Solstenen, Månringen och Stjärnhavet om bondelivet på Gotland under talet. Ungdomar som inte tidigare intresserat sig för historia blir plötsligt bokslukare. Maj Bylock Berts dagbok av Soren Olsson & Anders Jacobsson 1987 Bullerbyn filmas i regi av Lasse Hallstrom trettio 31

18 Mårten Sandén Pija Lindenbaum Katarina Kieri Pernilla Stalfelt Kreativ i nöd & lust några behöver yttre ordning för att kunna skapa. andra arbetar bäst i kaos. och så finns det de som är kreativa hela tiden, överallt. foto: thron ullberg 32 trettiotre jag har problem med ordet kreativitet, ser kvinnor i blommiga kjolar framför mig, som klipper och klistrar och gör kalendrar. Jag vill inte lägga någon värdering i det, men jag identifierar mig inte med det. Det säger författaren Katarina Kieri när hon och kollegorna Mårten Sandén, Pernilla Stalfelt och Pija Lindenbaum träffas på förlaget Rabén & Sjögren en solig eftermiddag för att prata om just kreativitet. Vad innebär ordet för just dem? Katarina Kieri tar genast död på föreställningen att alla författare ser sig som kreativa. Jag är en ganska fyrkantig människa. Tycker om att laga mat efter recept. Stickar jag så gör jag det alltid efter mönster. Det är bara när jag skriver som jag känner mig lite frimodig, berättar hon och får genast mothugg av Pija Lindenbaum: Det är tvärtom för mig! Jag är väldigt fyrkantig när jag jobbar, men friare till sinnet när jag är ledig. Ha-ha, då är väl jag en sån där kvinna i blommig kjol då, inflikar

19 Pernilla Stalfelt som vid sidan av sitt författarskap jobbar som pedagog på Moderna museet. Jag kan vakna på natten och ha idéer som snabbt behöver tecknas ned innan de flyter iväg. För Mårten Sandén är det varken eller. Han har aldrig haft något val. Jag har alltid varit kreativ. Länge trodde jag att det var något fel på mig, det där med att jag inte kunde hålla mig till sanningen. du menar att du ljög mycket som barn? Absolut, det gör jag fortfarande. Det finns en akademisk avhandling med titeln Luras utan att ljuga, men jag ljuger utan att luras, för att det är kul, inte för att lura någon. Jag har alltid haft svårt att skilja verklighet från fantasi, säger Mårten Sandén och skrattar. Det låter som en tillgång för en författare, tycker Pija Lindenbaum. Tja, det är ju inte så att jag går omkring och hallucinerar, men ibland kan det jag har inne i huvudet framstå som mer verkligt än verkligheten. Pernilla Stalfelt berättar att hon kan känna en viss oro mitt i den upptäckarlust och glädje som finns i den kreativa processen. Hon vänder och vrider på saker och kan lätt bli lite light-paranoid, som hon kallar det. Det kan kännas spooky att göra något vardagligt, som att gå till affären, när man är mitt uppe i ett jobb, som att den inre och den yttre verkligheten kolliderar, förklarar hon. Katarina Kieri: Så är det för mig också. Kanske inte så mycket när jag håller på med prosa, men jag skriver ju poesi också. Då går jag in i en annan värld, ett annat tillstånd som kan krocka med verkligheten. ni pratar om»oro«och att»gå in i andra världar«. det påstås ju att det ofta är en tunn gräns mellan kreativitet och galenskap. Det finns många former av galenskap, säger Mårten Sandén, som är utbildad psykolog. Jag tror man löper större risk att bli galen om man inte får utlopp för det man vill säga. Katarina Kieri nickar. Jag har erfarenheter av vad tystnad kan göra med människor. Jag vill inte gå in närmare på det, men att hålla inne med hemligheter, att inte tala Det där är intressant. Här pratar vi om kreativitet som något som handlar om att få ut saker, men för mig handlar kreativitet om att ta in. Ibland är det en gåta för mig varför jag skriver och jobbar, säger Pija Lindenbaum muntert. Sedan tänker hon efter en stund, och lägger till: Fast det är klart, om jag inte skapar på ett tag så börjar jag må dåligt. Det känns särskilt om jag varit borta från färgerna ett tag.»det där är intressant. Här pratar vi om kreativitet som något som handlar om att få ut saker, men för mig handlar kreativitet om att ta in.«pija lindenbaum Pernilla Stalfelt hakar på: Jag har absolut ett behov av att jobba med färg. Jag kan aldrig bli så nöjd som med just färg när jag jobbar. Både Pija Lindenbaum och Katarina Kieri berättar att de har erfarenhet av att må dåligt och samtidigt klara av att skapa. För några år sen gick jag igenom en djup livskris, samtidigt var jag en bit in i en roman. Då sa jag till mig själv:»äh, skärp till dig, Kieri«och så jobbade jag vidare. Det var helt utan lust, men det gick. Samma för mig. Jag hade en period då jag mådde riktigt dåligt, ändå lyckades jag ta mig samman och slutföra det projekt jag höll på med. Det känns som en väldig trygghet, en styrka, att jag vet att jag kan försörja mig även om jag skulle må dåligt i framtiden, säger Pija. märker ni någon skillnad på böckerna ni gjorde när ni mådde dåligt, och de ni gjort då ni mått bra? Nej, faktiskt inte. Det var nog en total hantverksgrej det där, svarar Pija och får medhåll av Katarina. Mårten Sandén tycker att det är intressant att höra, eftersom han har lagt märke till samma sak, att skapandet på något märkligt sätt är frikopplat från hur han mår: Vissa dagar är det jättekul att skriva, andra dagar tar det emot. Men det blir inte bättre för att det har känts bättre, resultatet blir detsamma. så att vara kreativ handlar i mångt och mycket om ett hantverk, att lära sig en metod? Man kan ju inte bara plugga in ett usb-minne här, och tanka ur det som finns i huvudet, säger Mårten och sätter knytnäven mot pannan. Man måste lära sig något också, öva på hantverket. Att tillägna sig kunskaper om hur det är att skapa och att sen kunna bryta ner och tillämpa de kunskaperna i processen. Han liknar det vid en bilmotor. Om en vanlig person tittar ner i den ser hon eller han bara en motor, medan en mekaniker ser varje del i motorn för sig. hur gör ni då rent konkret, för att sätta igång? Först måste jag ta en promenad. Men det händer också att jag lurar mig själv, att jag sätter mig bekvämt i soffan och säger till mig själv att jag inte ska jobba, och så gör jag det i alla fall, berättar Pija. Dessutom vill hon gärna vara ensam. Mer ensam ju svårare uppgiften är. Ska hon göra något som inte kräver så mycket uppmärksamhet kan hon sitta på ett kafé och jobba, annars inte. Katarina vill också gärna dra sig undan, måste även hon gå en promenad innan hon börjar skriva och sätter upp hårda regler för sig själv; att hon ska producera ett visst antal tecken per dag, eller jobba ett visst antal»vissa dagar är det jättekul att skriva, andra dagar tar det emot. Men det blir inte bättre för att det har känts bättre, resultatet blir detsamma.«mårten sandén tretiofyra trettiofem

20 timmar. Mårten kör också med ett visst antal tecken per dag, och så sitter han tills han skrivit dem, oavsett om det tar en timme eller hela dagen. Fast jag skriver nästan alltid lite mer än jag bestämt på förhand, för att känna mig duktig, ha-ha. Pernilla Stalfelt påpekar att det är viktigt med disciplin. Jag måste fokusera för att inte gå ut, eller göra något annat. Jag tror att många faller igenom där, att de inte klarar att hålla disciplinen. Pija undrar om de andra inte tycker att det har blivit svårare nu än förr, med all modern teknik, som Facebook och mobiltelefoner. Att det splittrar uppmärksamheten. Alla nickar instämmande. På frågan om vad det är som stör, bromsar eller helt stoppar den kreativa processen svarar de också unisont, och med ett efterföljande förlösande fnitter:»människor!«barn pockar till exempel på uppmärksamhet ibland, säger Katarina och kastar en menande blick i riktning mot fyrabarnspappan Mårten, som ler igenkännande. Sedan fortsätter hon: Egentligen är det konstigt att man kan känna sig så lättstörd. Våra barn är utflugna så det är bara min man och jag hemma, ändå kan jag ibland få för mig att jag måste åka bort för att få lugn och ro. Pernilla känner sig hindrad om hon inte får positiv feedback. Om någon person dissar det jag gör tappar jag helt energi och lust, inte konstigt men allvarligt för en som försöker försörja sig på sitt kreativa arbete. Man får ta en lång paus. När jag hade gjort Hårboken visade jag idén till Bajsboken för en kompis, men hon tyckte att»nä, det där kan du väl inte göra«, så det var ju tur att jag inte lyssnade på henne. Mårten tycker inte heller att man ska prata för mycket om sin idé, eller lyssna på vad andra tycker. Mitt ideal är skridskoåkaren Tomas Gustafson. Han tränade som en dåre inför ett mästerskap, jag minns inte vilket, och vägrade samtidigt att berätta hur det gick på träningen när sportreportrarna frågade. Sen snörde han på sig skridskorna, ställde sig på startlinjen och vann med en halv banlängd. Alla fyra beskriver sitt skapande som något de bara gör, som ett behov, som något de skulle göra oavsett allt annat. Fast det är klart att de gläds när de likt skrinnaren Tomas Gustafson går över mållinjen och får motta både medaljer och publikens jubel, det vill säga diverse litterära priser, fina recensioner och läsarnas uppskattning. men finns det även en baksida med kreativiteten, har den ett pris?»det kan kännas spooky att göra något vardagligt, som att gå till affären, när man är mitt uppe i ett jobb, som att den inre och den yttre verkligheten kolliderar.«pernilla stalfelt Alltså, jag kan varken urskilja fördelarna eller nackdelarna. Det är mitt liv att vara kreativ. Jag kan ju inte kliva ut ur mitt liv. Men det är klart, jag är en högutbildad medelålders man och tjänar fortfarande hälften av vad jag hade gjort som anställd, så på det viset har kreativiteten förstås ett pris, säger Mårten som förutom sitt författande arbetar som låtskrivare. Han pekar också på att det är svårt att kombinera skapandet med ett vanligt jobb, att det kan vara svårt att ingå i vissa»vanliga«sammanhang och att familjen ibland kan komma i kläm. Pernilla, Pija och Katarina känner igen sig. Ingen av dem kan dock se några egentliga problem, med kreativitet, bara fördelar. Vad kreativitet nu är? En process styrd av hantverkskunnande och disciplin om man får tro de fyra författarna, eller kanske, som man ansåg under antiken, med åtminstone ett litet inslag av gudomlig inspiration? Det är klart att det finns något i kärnan som man inte kan förstå. Ett mysterium, jag tror inte att man styr processen helt själv. Sen vet jag inte om det är någon musa eller gud som andas på en direkt, säger Mårten. Pernilla håller med: Jonas Gardell har sagt en bra sak:»bed och arbeta.«* Jag tolkar det som att om man har hoppet att det ska bli bra så blir det bra, sen behöver man inte bry sig så mycket om det andra. *»Ora et labora«uttryck från 1200-talet. pernilla stalfelt ålder: 50 år gör: Främst bilderböcker. senaste bok: Vem är du? mårten sandén ålder: 49 år gör: Främst textböcker. senaste bok: Ett hus utan speglar pija lindenbaum ålder: 57 år gör: Främst bilderböcker. senaste bok: Gittan gömmer bort sej»våra barn är utflugna så det är bara min man och jag hemma, ändå kan jag ibland få för mig att jag måste åka bort för att få lugn och ro.«katarina kieri katarina kieri ålder: 47 år gör: Främst textböcker. aktuell med: Mellan dig och dig trettiosex trettiosju