Vintriediket. Arkeologisk slutundersökning 1999 och schaktningsövervakning Bunkeflo socken i Malmö stad Skåne län.

Transkript

1 Arkeologik lutunderökning 1999 och chaktningövervakning 2002 Vintriediket Bunkeflo ocken i Malmö tad Skåne län Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 Ulf Sandén

2

3 Arkeologik lutunderökning 1999 och chaktningövervakning 2002 Vintriediket Bunkeflo ocken i Malmö tad Skåne län

4 Malmö Kulturmiljö Box Malmö Tel: Beökadre: Malmöhuvägen 3, Grimbygatan 24 Arkeologik lutunderökning 1999 och chaktningövervakning 2002 Vintriediket Bunkeflo ocken i Malmö tad, Skåne län Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 Författare: Ulf Sandén Grafik form: Ander Gutehall Sättning: Ulf Sandén Omlagbild: Fibula av mellanlatènetyp (MHM 12525:1). Foto av Viveca Ohlon, Malmö Mueer Tryck: Elander Berling AB ISSN: Malmö Kulturmiljö 2007

5 Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 6 Syfte och metod 7 Topografi och fornlämningmiljö 9 Utredningreultat 11 Underökningreultat 12 Delområde A 12 MK Delområde B 34 Delområde C 38 De ryggade åkrarna 48 Tolkning och källkritik 49 Utvärdering 62 Projektorganiation och kvalitetäkring 63 Referener 64 Teknika och adminitrativa uppgifter 69 Året arkeologika rapporter 70 Bilagor Bilaga 1 Vintriediket topografika ituation Bilaga 2 Schaktplan över delområde A och MK 100 Bilaga 3 Schaktplan över delområde C Bilaga 4 Ytprofil genom ryggade åkrar väter om Vintrievägen Bilaga 5 Profil genom ryggade åkrar

6 Figur 1. Malmö tad med underökningområdet markerat. Skala 1: Kartunderlag: Malmö Stadbyggnadkontor. 4 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

7 Sammanfattning Rapporten redoviar reultaten från två arkeologika underökningar om utfört med anledning av anläggandet av avlopprör och ett öppet dike mellan Pildammvägen och Vintrie idrottplat i Bunkeflo ocken. Vid en lutunderökning 1999 underökte tre delområden om ammanlagt m 2 och därutöver dokumenterade en ektion genom lämningar av ryggade åkrar. Då Vintriediket byggde om 2002 underökte ytterligare ca m 2 vid en chaktningövervakning. Båda underökningarna ledde av Ulf Sandén, om ockå krivit rapporten. Vintriediket löper mycket nära de medeltida byarna Bunkeflo och Vintrie. Den arkeologika utredningen 1998 viade att det fann boplatlämningar från järnåldern inom de delar av diket träckning om ligger intill byarna. Deutom tärkte förmodan att det fann reter av ryggade åkrar väter om Bunkeflo by. Huvudyftet med lutunderökningen var att underöka bebyggeleunderlaget innan och i amband med den permanenta byplaceringen. Datering och kontinuitetfrågor bedömde om väentliga för amtliga delområden. Underökningen inriktade därför på dokumentation i plan av lämningarna, analy av olika hukontruktioner och utgrävning av anläggningar för tillvaratagande av daterande fyndmaterial. Det bedömde ockå viktigt att kontatera om det verkligen förelåg ryggade åkrar och att datera dea. Sammanlagt dokumenterade 404 anläggningar. Stolphål dominerade (276 t) följt av gropar (96 t). Bland tolphålen identifierade fyra långhu och två möjliga fyrtolpkontruktioner. Sju gropar kan datera till tidigneolitikum. En av dea är en möjlig offergrop från TN I, i vilken två kärl deponerat under en tenpackning. En datering till TN I gäller även en fyndrik grop med tort inlag av nörornerad keramik, om viar tor likhet med den ötkånka Siretorp- eller Mobygruppen och därmed ger upphov till frågor kring den tidigneolitika gruppindelningen. En tor flatmarkgrav med tenram och tenpackning kall annolikt datera till enneolitikum. Den innehöll kelettreter av en individ men inga gravgåvor. Boplatlämningar från äldre järnåldern fann inom amtliga delområden och dominerade fornlämningbilden. Samtliga identifierade hu, merparten av de daterade groparna och två brunnar hör till den här perioden. I tid träcker de ig från övergången mellan yngre bronålder och förromerk järnålder till romerk järnålder, med en tyngdpunkt i enare delen av förromerk järnålder. Flera av huen viade att man medvetet valt att lägga bebyggelen i våtmarknära lägen. Generellt var lämningarna från perioden fyndfattiga, men bland de fynd om påträffade kan ärkilt framhäva en bronfibula av mellanlatènetyp dekorerad med två ornerade kulor på bygeln. Från enare perioder fann en tolphålrad om möjligen kan vara en del av ett vikingatida/tidigmedeltida hu och en grop innehållande bl.a. öterjökeramik från ent 1000-tal eller tidigt 1100-tal. Stolphålraden och gropen påträffade nära varandra inom vad om tidigare var toften till gård 7 och 8 i Vintrie by. En matjordektion om dokumenterade från Vintrievägen ned till kanten av Hyllie moe tyrker förmodan att det på platen finn lämningar efter ryggade åkrar. Däremot var det inte möjligt att datera dem. Underökningen har uppfyllt målet att datera bebyggelen från järnåldern och att kontatera förekomten av lämningar av ryggade åkrar. Reultaten ger en inblick i hur landkapet utnyttjat under äldre järnåldern och har ockå lämnat bidrag till tudiet av ritualer i boplatmiljö under tidperioden. Dokumentationen av de ryggade åkrarna har betydele för möjligheten att identifiera liknande lämningar i fullåkerbygd vid framtida underökningar. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 5

8 Inledning Med anledning av anläggandet av avlopprör och ett öppet dike på träckan Pildammvägen Vintrie idrottplat i Bunkeflo ocken har Stadantikvarika avdelningen, numera Malmö Kulturmiljö, enligt läntyrelen belut (dnr ), utfört en arkeologik lutunderökning inom tre delområden av ledningen träckning (figur 1 & bilaga 1). Uppdraggivare var Malmö tad VAverk. Fältarbetet utförde under ledning av antikvarie Ulf Sandén, om ockå utförde den utredning om låg till grund för lutunderökningen (Sandén 1999). För att ha ett lätthanterligt namn kom ärendet att kalla Vintriediket inom Malmö Kulturmiljö. I amband med en enare ombyggnad, om innebar att ett parti av diket breddade, utförde Malmö Kulturmiljö, enligt läntyrelen belut (dnr ), en förunderökning i form av chaktningövervakning under perioden Även här ledde fältarbetet av Ulf Sandén. Båda dea underökningar redovia i föreliggande rapport. I 1999 år lutunderökning deltog antikvarierna Sven-Åke Carlén, Jenny Peron, Suanne Svenon och Andrea Hårde, amt under några dagar även Lena Hector, Joakim Frejd, Ilona Carlon, Ulf Celin och Eva Lindhé. Vid 2002 år underökning deltog antikvarierna Emma Carnhede, Mattia Alvén, Jeica Kreuzer och Anna Andréaon. Ulf Sandén har krivit rapporten. Under rapportarbetet har antikvarie Marie Lundgren under en månad tid hjälpt till med bl.a. digitaliering och fyndregitrering. De oteologika analyerna har utfört av antikvarie Lena Nilon, Malmö Kulturmiljö. Analyerna av växtmakrofoil har utfört av antikvarie Stefan Gutafon, Malmö Kulturmiljö. Markkemika analyer har utfört av profeor Roger Engelmark och forkningaitent Johan Linderholm vid Miljöarkeologika laboratoriet vid Umeå univeritet. Radiometrika analyer har utfört vid Ångtrömlaboratoriet, Avdelningen för jonfyik, 14 C-laboratoriet vid Uppala univeritet i Uppala. Rapporten yfte är att bekriva det arkeologika källmaterialet på underökningområdet amt att redovia de frågor om legat till grund för underökningen genomförande och de metoder och prioriteringar de medfört. Grundläggande tolkningar av materialet preentera ockå. Syftet är även att utvärdera underökningmetoderna och de uppnådda reultaten i förhållande till frågetällningarna i underökningplanen. Syftet med de arkeologika underökningarna amt de metoder om använde redovia i kapitlet Syfte och metoder. Här redovia ockå de prioriteringar om ligger bakom urvalet av material för naturvetenkapliga analyer. I kapitlet Topografi och fornlämningmiljö ge en kort introduktion till området naturgeografika förutättningar, relevanta regitrerade fornlämningar och utförda arkeologika underökningar i närområdet. Reultaten från den utredning om föregick underökningen av Vintriediket redovia. Därefter redovia det arkeologika materialet kronologikt delområde för delområde i kapitlet Underökningreultat. Kapitlet avluta med avnittet Tolkning och källkritik där materialet tolka och ätt in i itt kronologika och kulturhitorika ammanhang. Tolkningen innehåller inga djupare analyer utan aver narare att peka på relevanta vetenkapliga problemområden där materialet kan lämna bidrag. 6 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

9 Syfte och metod Utifrån utredningreultaten formulerade de frågor om tyrde lutunderökningen Både underökningplanen och huvuddelen av rapporttexten krev vid en tid när Malmö Kulturmiljö vetenkapliga program ännu inte var utformat. Underökningplanen utformade efter platpecifika frågetällningar. Vintriediket berör de medeltida byarna Bunkeflo och Vintrie, om båda ligger i Bunkeflo ocken. Järnålderbebyggelen i området är väentlig för förtåelen kring bebyggeleunderlaget innan och i amband med den permanenta byplaceringen och för att förtå Bunkeflo medeltida betydele om en av de törta ockenbildningarna i Malmötrakten. Datering och kontinuitetfrågor bedömde om väentliga för amtliga delområden. Underökningen kulle därför huvudakligen inrikta på dokumentation i plan av lämningarna, analy av olika hukontruktioner och utgrävning av anläggningar för tillvaratagande av daterande fyndmaterial. Därutöver bedömde det om viktigt att kontatera om det verkligen förelåg ryggade åkrar på luttningen ned mot Hyllie moe och att i å fall om möjligt datera dem. Spår av äldre brukningytem är ovanliga, och kanke framförallt ouppmärkammade, i den ydvätkånka fullåkerbygden. Att lära ig känna igen dem bättre kulle kunna ge tora möjligheter att i framtiden utvinna information om det dolda odlinglandkapet. Även i det fall de ryggade åkrarna kulle via ig vara entida kan de ge viktig information om hur man kan påra hitorikt markanvändande, vilket kan vara till nytta i andra byar om aknar de äldta lantmäterikartorna. Det arkeologika fältarbetet utförde parallellt med anläggningarbetena. Matjordavbaningen utförde av de två grävmakiner om deltog i anläggningarbetena när någon av dem hade ett uppehåll i det ordinarie arbetet. Därför kan inte någon pecifik makintid ange för det arkeologika arbetet varför uppgift akna i de teknika och adminitrativa uppgifterna. Underökningen inriktade på att dokumentera anläggningar i plan, datera hu och ta tillvara fynd från gropar för att få en datering av dea. Stolphål grävde till hälften och i de fall de ingick i kontruktioner tog prover för makrofoilanaly ur ektionerna i amtliga tolphål. Groparna grävde i regel ut till hälften eller till en fjärdedel och fyllningen genomgick på hackbord. Genom några törre anläggningar tog ektioner fram med hjälp av grävmakin år underökning utförde i form av chaktningövervakning. Ytan väter om Vintrievägen, där det förväntade vara glet med anläggningar, chaktade av utan att någon arkeolog tändigt var närvarande medan chaktningen öter om Vintrievägen hela tiden tyrde av en arkeolog. För att minimera den arkeologika inaten men ändå få ett grepp om vilka anläggningtyper om fann repreenterade underökte törre anläggningar genom att halva anläggningen grävde bort i tunna kikt med grävmakin varefter en ektion genom anläggningen dokumenterade. Om någon anläggning därvid viat ig vara ärkilt intreant hade reterande halva underökt mer noggrant. Vid 1999 år lutunderökning viade ig anläggningarna från järnåldern generellt vara fyndfattiga vilket bidrog till valet av underökningmetod. Endat en mindre del av de regitrerade anläggningarna underökte. Vid båda underökningarna har plandokumentationen utfört genom inmätning med totaltation år underökning dokumenterade redan från början i Intrai medan 1999 år underökning har överfört till Intrai efter att det belutat att rapportera de båda underökningarna gemenamt. Materialen har därför delvi regitrerat olika. Fynden om tillhör MK 100 har märkt med Intrai löpnummer medan fynden om tillhör MHM har märkt enligt den urprungliga fyndnummererien, om angivit i fältet Namn i Intrai. I båda Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 7

10 fallen har flintan regitrerat enligt Malmö Kulturmiljö nomenklatur (Högberg m.fl. 2000), men redovia i rapporten i förenklad form. Exempelvi har olika typer av krapor lagit ihop och tatu och formelement redovia inte. Inte heller har andelen bränd flinta angivit. Den förenklade redoviningen av flintan har att göra med betoningen av datering och kontinuitetfrågor för vilka flintmaterialet i det här fallet är av underordnad betydele. Ingen generell nomenklatur har använt för övriga materialkategorier. Vid 1999 år underökning avatte medel för 15 radiometrika dateringar och för växtmakrofoilanaly av 30 prover (dateringar kulle i förta hand utföra på växtmakrofoil) (Gutafon 2004a). Inga ärkilda medel avatte för oteologi efterom det inte bedömde relevant för de frågor om kulle bevara. Endat 6 radiometrika dateringar utförde (amtliga långhu och en neolitik grop), bland annat på grund av att de ryggade åkrarna inte bedömde lämpliga att datera på det viet. Däremot analyerade ett betydligt törre antal makroprover än planerat efterom de oftat innehöll ganka lite material och gick nabbt att analyera. Ett benmaterial, brända ben från ett keramikkärl i ytan på en järnåldergrop, A27, bedömde om ärkilt intreant och blev därför föremål för oteologik analy (Nilon 2003a). I övrigt utförde i enlighet med underökningplanen ingen oteologi, men då flera av de om jobbade med underökningen har oteologi i in utbildning är en tor del av benmaterialet preliminärt bedömt i fält. Då 2002 år underökning utförde om chaktningövervakning fann inga medel för naturvetenkapliga analyer, men i amband med rapportarbetet blev kelettreterna från graven, A145, föremål för oteologik analy (Nilon 2003b). 8 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

11 Topografi och fornlämningmiljö För arbetet med projektet Öreundförbindelen har Nil Björhem delat in landkapet läng yttre Ringvägen öder och öter om Malmö i fyra topografika zoner där zon 1 utgör av den flacka kutlätten och zon 2 av den något mer böljande lätten innanför kutzonen (Björhem f.). Övergången mellan zon 1 och 2 karaktäriera av en markant tigning upp till läget för de medeltida byarna Hyllie, Bunkeflo, Vintrie och Naffentorp om är zon 2 ytterta utpoter mot kutlätten. Härifrån tiger marken undan för undan inåt landet, men det är inte någon helt jämn tigning utan landkapet är vagt böljande med många låga höjder omgivna av vackor, om i många fall tidigare utgjort våtmarker. Kring Bunkeflo och Vintrie finn ådana ammanhängande tråk av äldre våtmarker om omger flacka höjder, om i en del fall nätan får karaktär av öar och halvöar (bilaga 1). Jordarterna inom området betår övervägande av morängrovlera och lerig andig-moig morän, med and i de äldre våtmarkerna. De olika delområdena topografi kommer att bekriva närmare nedan. Hela underökningområdet utgjorde av åkermark vid tiden för underökningarna. Met påtagligt i det arkeologika närområdet är närheten till Bunkeflo och Vintrie medeltida bykärnor. Arbetområdet löper ca 90 m öder om gränen för Bunkeflo bytomt (RAÄ 9) och ca m norr om Vintrie bytomt (RAÄ 12), om de framtår på 1700-talet lantmäterikartor och har regitrerat i fornminneregitret. Sydligat inom Bunkeflo bytomt har den år 1896 rivna medeltidkyrkan (RAÄ 18) legat. Åkrarna omedelbart öder om Bunkeflo bytomt bekriv om vart mulljord i 1701 år lantmäteriakt, vilket kan tyda på att man plöjt i äldre kulturlager. Drygt 20 m norr om exploateringområdet vätligate del finn den förmodade platen för en medeltida huvudgård (RAÄ 7), om ger ig tillkänna på de äldre lantmäterikartorna i form av två vinkelrätt placerade dammar, tolkade om reter av vallgravar (Erikon ). Den var tidigare regitrerad på en plat ca 100 m längre åt SV, men nya kartöverlägg har viat att denna placering var fel. Platen berörde av en arkeologik utredning 1999 (MHM 12589) och förunderökning 2000 (MHM 12748), om inte fann några om helt belägg för att det kulle ha varit någon bebyggele på platen eller att dammarna kulle ha fungerat om vallgravar (Ifveron 2000, Lövgren & Ingwald 2002). Vid en nivåkartering av den förmodade huvudgårdplaten, om utförde 1997, upptäckte att det i amma åker finn ett flertal tätt liggande, vaga förhöjningar, om löper parallellt i nordydlig riktning. De tolkade om ryggade åkrar varför hela åkern nivåkarterade. Vintriediket kär dea ryggar närmat vinkelrätt i dera ydligate del. Höjden mellan Bunkeflo och Hyllie byar har varit föremål för flera törre underökningar för ödra delen av Lorenborggatan förlängning (Vintrieleden, MHM 12524), Hyllie IP (MHM 12644), Ekotråket (MHM 12645) och Citytunnelprojektet delområde 2 (MHM 12749, MHM 12876). På ödra delen av höjden fann tora gropytem om i ina övre lager innehöll rikligt med ben och keramik men även välbevarade metallfynd, bl.a. ett värd, hätutrutning och fibulor. På höjden norra del fann gårdar med långhu av exceptionell torlek och kontruktion. Fynden och hulämningarna tyder på att platen haft en peciell betydele under en förromerk och äldre romerk järnålder. I övrigt fann på ödra delen av höjden rikligt med bebyggelelämningar från de äldre delarna av förromerk järnålder i form av 20-talet hu, gropytem, gropar, brunnar och härdar amt ca 10 hu och mint tre gravar från enneolitikum. Bronålder och trattbägarkultur fann paramt repreenterade. I norra delen av Bunkeflo by underökte även lämningar från vikingatid och medeltid (Friman & Hector 2003, Lövgren m.fl. under arbete). Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 9

12 Norr om Bunkeflo by och öter om de ny nämnda ytorna har underökningar genomfört inom Citytunnelprojektet delområde 3 (MHM 12877), Hyllievägen (MK 65) och Hotelltomten (MHM 12751), om kommer att rapportera gemenamt om Bunkeflo Norrevång (Hadevik m.fl. under arbete). Framför allt påträffade omfattande bebyggelelämningar från äldre järnålder i form av hu, gropar och brunnar. Läng våtmarkkanten åt väter påträffade omfattande lager och gropar från trattbägarkultur amt två hu från enneolitikum. I norra delen av området fann poradika lämningar från yngre bronålder. På toppen av höjden fann det gravar från enneolitikum och äldre järnålder amt meolitik flinta. Direkt gränande till Citytunnelprojektet delområde 3 i öter har arkeologika underökningar utfört inom fatigheterna Hyllie 4:2 och 4:3, varav den norra delen är lutunderökt (MK 184). Av det gravfält om delvi underökte inom Citytunnelprojektet påträffade ytterligare ju troliga gravar. Inom området fann även mint ju hulämningar, annolikt från äldre järnålder (Carlon, muntlig uppgift). På tomten ydvät om korningen mellan Ektröm väg och Tygeljötigen, inom fatigheten Vintrie 24:4, genomförde Malmö Mueer en arkeologik utredning 1996 (MHM 8607). Här påträffade en odaterad boplat med ett tolphålområde i norra delen och ett gropområde i ödra delen (Frejd 1996). Man bedömde då att boplaten möjligen fortatte åt öter och nordot, vilket innebär att Vintriediket kulle komma att beröra en del av den. Vid utredningen för Vintriediket påträffade öter om Tygeljötigen en grop, om förmodligen hör till boplaten, men den motiverade inte en vidare underökning. I amband med exploatören matjordavbaning för Vintriediket oberverade en amling kokgropar läng ödra kanten på den våtmark om legat där Ektröm väg och Tygeljötigen nu korar varandra, men inga fynd iakttog. Vintrie idrottplat, belägen ydvät om Vintriediket, underökte 2003 (MK 131). Man påträffade då omfattande bebyggelelämningar från enneolitikum och äldre järnålder. Ett flertal hu, om delvi överlagrade varandra, viade att man under dea perioder bott på platen under flera generationer. Man påträffade även en grav om bedömt vara neolitik (Hammartrand Dehman, Janen & Hanny under arbete). Söder om det moderna Vintrie utförde 2003 två förunderökningar inom fatigheterna Vintrie 20:1 (MK 145) och Vintrie 20:59 (MK 163) (Hammartrand Dehman 2003a & b). Här påträffade lämningar från äldre järnålder i form av hu, gropar och gropytem. Inom Vintrie 20:1 påträffade även några anläggningar med neolitikt material. Vid lutunderökningen av dea områden 2004 framkom gropar och möjliga gravar från trattbägarkultur, enneolitika hu, ett hu från äldre bronålder och boplatlämningar från äldre järnålder i form av hu, gropar och gropytem (MK 205, Hammartrand Dehman, Janen & Hanny under arbete). Öter om Pildammvägen har Malmö Kulturmiljö genomfört arkeologika lutunderökningar 1999 och 2000 inför anläggandet av Svågertorp indutriområde. Det låglänta område om berörde av VA-ledningen fortättning öter om Pildammvägen utgjorde av en tidigare våtmark och var inte föremål för lutunderökning efterom utredningen viat att det hade låg arkeologik potential. På höjden norr därom (delområde S) påträffade en grav och ett hu från tridyxekultur amt hu och andra lämningar från yngre bronålder romerk järnålder. På den förhöjning om anluter till våtmarken ödra ida (delområde J) underökte framför allt boplatlämningar från äldre järnålder och vikingatid, men här fann ockå entaka hulämningar från tidigneolitikum, enneolitikum och bronålder. Läng våtmarken ötra ida fann på delområde Q ett flertal neolitika gropar och inom delområdena L & P underökte bebyggele från enneolitikum och äldre järnålder (MHM 12536, MHM 12603, MHM 12604, Koch & Tuominen, muntlig uppgift). 10 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

13 Hyllie IP Ekotråket Vintrieleden Hotelltomten CT3 CT3 CT3 CT3 Hyllie 4:2 CT2 Hyllievägen Hyllie 4:3 # RAÄ 7 Vintrie IP RAÄ 18 # RAÄ 9 Vintriediket Vintrie 24:4 Vintriediket RAÄ 53 S # Svågertorp Q indutriområde P Vintrie 20:1 Vintrie 20:59 J RAÄ 12 N K L Figur 2. Fornlämningmiljön kring Vintriediket. Skala 1: Kartunderlag: Malmö Stadbyggnadkontor. Invid Svågertorp indutriområde delområde S har, utifrån en markering på en äldre lantmäterikarta, regitrerat platen för en möjlig långdö (RAÄ 53). Markeringen repreenterar mycket möjligt en fornlämning, men det finn inget om ärkilt indikerar att det kulle vara frågan om jut en megalitgrav (Sandén ). Under lutunderökningen påträffade heller inga lämningar om tyder på att det funnit en megalitgrav på platen. Nordot om Nydala gård, grovt räknat ca 100 m norr om Vintriediket, finn på torkiftekartan en markering av amma lag om den ny nämnda och belägen ca 300 m väter om denna på amma höjd. Den här markeringen har emellertid inte regitrerat i fornminneregitret (Sandén f.). Det är mycket möjligt att markeringen repreenterar en fornlämning, men likom när det gäller den förmodade långdöen (RAÄ 53) finn det inget om tyrker att det kulle vara frågan om jut en megalitgrav. Utredningreultat Utredningen, om betod av två parallella ökchakt i hela det planerade diket längd, viade att ledningen kulle komma att gå genom tre områden med boplatlämningar från järnåldern. Sammanlagt regitrerade 151 anläggningar varav tolphål och gropar var vanligat. Bland tolphålen identifierade fyra hu. Deutom tyrkte förmodan om att det fann ryggade åkrar i vätligate delen av ledningen träckning. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 11

14 Underökningreultat Totalt har ca m 2 avbanad yta underökt. Sammanlagt 404 anläggningar av kiftande typ finn regitrerade utöver de om utgått (tabell 1). Den underökta ytan har varit uppdelad i delområden, om motvarar de områden med förtätade boplatlämningar om identifierade vid den arkeologika utredningen (bilaga 1). Nedan redovia det arkeologika materialet områdevi år underökning (MK 100) är en utvidgning av delområde A från 1999 år underökning och lämningarna tillhör i tor utträckning amma boplat, men för att ärkilja vad om tillhör repektive ärende redovia materialet från MK 100 i ett eget avnitt direkt efter delområde A. Endat ett urval av de underökta anläggningarna redovia. Urvalet har gjort å att de anläggningar om kan tolka eller om på något vi kan bidra till att belya aktiviteter på boplaterna bekriv, medan det tora flertalet av diffua, vårtolkade färgningar, grunda fyndtomma gropar, enamliggande tolphål etc. inte ge något utrymme. I bekrivningen av repektive anläggning redovia även de fynd och reultat av naturvetenkapliga analyer om är knutna till anläggningen. För huen redovia grundläggande måttuppgifter i tabeller. I det fall det inte finn bevarade vägglinjer ange huen längd mellan de ytterta dokumenterade paren takbärande tolphål. Dokumentationen av de ryggade åkrarna, om inte kan inordna under de ytavbanade delområdena, redovia i ett eget avnitt. Delområde MK 100 A B C Summa Stolphål Gropar Brunnar Gravar Härdar Färgningar Odefinierade Lager Summa Tabell 1. Överikt av anläggningar fördelade på delområden. Delområde A Delområde A är m² tort och dela i en vätlig och en ötlig del av Vintrievägen. Hela delområde A är 285 m långt (Vintrievägen ej borträknad) och m brett (bilaga 2). Det är beläget på krönet av en höjd om åt väter luttar ned mot den tora Hyllie moe. Från moen upp till delområdet högta punkt tiger marken från 12 till 17,5 m ö.h. på en träcka av 450 m, en markant tigning, om utgör grän mellan de ovan nämnda topografika zonerna I och II, dv. mellan den flacka kutlätten och den mer böljande inlandlätten. Norr om underökningområdet tiger marken en meter upp till platen för Bunkeflo nya kyrka för att edan åter junka. Norr om kyrkan på höjden nordluttning finn edan medeltiden platen för jälva bybebyggelen. Intill byn norra och ötra idor har funnit äldre våtmarker om ger ig tillkänna om ängpartier på lantmäterikartorna. Omedelbart öder om delområde A ligger Vintrie moderna villabebyggele på höjden ydluttning. Ytterligare en före detta våtmark, om tått i förbindele med Hyllie moe, anluter till höjden ödra ida, ca 200 m öder om delområde A. Åt öter junker marken någon meter för att edan åter tiga. Även det lägre liggande partiet direkt öter om delområde A har utgjort av en mindre våtmark och är fortfarande fuktigt. Totalt regitrerade 95 anläggningar, varav 16 utgick efter underökning och ytterligare ex klaificerade om färgningar, det vill äga att de var grunda, 12 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

15 diffua och i regel helt fyndtomma vackor med humöt material, om inte kunde inordna bland de egentliga anläggningarna. Totalt 35 anläggningar har klaificerat om gropar. De fleta groparna är tämligen intetägande. I många fall är de relativt grunda och fynden inkränker ig till några få flintavlag. Även de törre groparna är påtagligt fyndfattiga. Fyra till fem tycken är troligen recenta. Sex gropar har bedömt om neolitika varav en gav rika fynd och en annan bedömt om en möjlig offergrop. Av de 38 tolphålen ingår elva i ett långhu, om daterat till förromerk järnålder, och fyra i en möjlig tolpbod/taklada, men de fleta ligger pridda utan mönter. Neolitika gropar A1 Anläggningen var avlång, 1,80 m lång, 0,86 m bred och 0,19 m djup, och orienterad i NV-SO. Nordötra halvan grävde med grävked. Fyllningen betod av humö, brunvart, andig ilt. Fynden utgjorde av tre må keramikkärvor med en ammanlagd vikt av 13 g. Skärvorna har inga karaktäritika formelement, men det grovmagrade godet är av amma lag om i groparna A4 och A6, å en datering till TN är trolig även här. A4 I plan var anläggningen rund, med en diameter av ca 1,3 m. Den hade kålformig botten och var 0,17 m djup. Fyllningen betod av vagt humö, grå, något andig ilt. Hela anläggningen underökte. Den vätra halvan grävde med grävked. Fyllningen i den ötra halvan tog upp med pade och genomökte på hackbord. I ydvätra delen fann på botten en koncentration av dåligt bevarad keramik. Trot att keramiken tog upp i ex olika preparat för att frilägga inomhu gick endat mindre bitar att rädda. Skärvorna former viar att det är en oornerad trattbägare med öron om deponerat. Det är oäkert om den deponerat hel. Exempelvi finn det bara en mindre kärva bevarad av mynningen. Ett par halkärvor av tunnare god än det övriga antyder att det kan vara delar av mer än ett kärl om deponerat. Totalt kunde 397 g keramik regitrera från gropen, varav 366 g kommer från keramikkoncentrationen i den ydvätra delen. Flintan var jämnare fördelad i anläggningen. Totalt påträffade 224 g flinta fördelat på 22 avlag, varav ett med en lipad yta. A5 Anläggningen var belägen omedelbart väter om A6. Den var 1,9 m lång, 0,6 m bred, 0,2 m djup och hade en långmal form orienterad i NO-SV. Anläggningen vätra halva grävde ut med pade och fyllningen genomökte på hackbord. Fyllningen utgjorde av humö, otig, vartbrun, andig ilt, om innehöll en del ten, ärkilt på botten, och var mycket lik fyllningen i A6. I motat till A6 var den dock i det närmate fyndtom. Det enda fyndet om påträffade var ett litet flintavlag om väger 7 g. A6 Anläggningen var 6,1 m lång, malat på mitten och bredare i ändarna. Formen viade ig bero på att anläggningen betod av två gropar om gick ihop. Den vätra var 3,2 m bred, den ötra, om i öder kar av ett recent avloppchakt, hade en bevarad bredd av 3,4 m (figur 3). Djupet var 0,45 m i den vätra och 0,64 m i den ötra (figur 4). Anläggningen delade in i fyra kvadranter varav den SV, NV och NÖ underökte. Då anläggningen grävde under tidpre kom olika peroner att gräva olika kvadranter och valde olika metoder. Den ydvätra är grävd med pade, fyllningen genomökt på hackbord och fynden från de två lagren eparerade. Den nordötra är grävd med pade i tre tick och fyllningen genomökt på hackbord. Avlutningvi grävde det fyndförande övre lagret i nordvätra kvadranten med grävked och fyllningen ållade i 4 mm maktorlek. Lagerföljden var likartad i hela anläggningen. Ett undre lager betod av vagt humö, gråbrun, lerig andig ilt, om mot botten liknade den orörda moränen å Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 13

16 mycket att det krävde vi möda att urkilja gränen dem emellan. Det övre lagret betod av humö, tarkt otig, brunvart, något andig ilt. Båda lagren innehöll mycket ten, om inte bildade någon tenpackning eller annan form av kontruktion utan föreföll ilängd utan ordning. N C B A Figur 3. A6. Plan i kala 1:50. Urchaktat för äldre VA-ledning C A 1 3 F F F F 1 F 2 5 F 4 B B Figur 4. A6. Sektioner. Skala 1:50. 1: Humö, brunvart, andig ilt. 2: Svagt humö, gråbrun, något lerig, andig ilt. 3: Svagt humö, gulbrun gråbrun, andig ilt. 4: Gråbrun, fin and. 5. Lin av material från undergrunden. Anläggningen var nedgrävd i gulbrun, lerig andig iltig morän. Fynden utgör av ben, bränd lera, bergart, flinta och keramik (tabell 2). De fleta fynden påträffade i den övre, mörka fyllningen. Endat 3,1% av den totala vikten flinta och 2,5% av den totala vikten keramik påträffade i det undre, ljua lagret. Även om man tar i beaktande att det undre lagret endat grävde ut i två av de tre underökta kvadranterna är killnaden markant. Av växtmakrofoil fann en vetekärna (Triticum indet.), några fragment av andra ädekorn och en gaffel av emmer (Triticum dicoccum) eller peltvete (Triticum pelta). Benen utgjorde av må, brända fragment, om inte analyerat av oteolog. Bergartmaterialet betår av en liten knackten och fyra tenar med möjliga lipytor. Flintan fördelning framgår av tabell 2. Några analyer av flintmaterialet utöver regitreringen har inte gjort. 14 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

17 Fyndtyp Antal Vikt (g) Ben Keramik Bergart Bränd lera Flinta: Borr 1 20 Kniv 1 10 Skrapa Knackten Övrig kärna Sidofragment av kärna 1 63 Flintknuta med bearbetning Stycke med tillhuggning Spån Avlag Splitter 55 7 Övrig flinta Summa Tabell 2. Fynd från A6. Generellt var keramiken tarkt fragmentarik och mycket dåligt bevarad, ofta med vittrade ytor eller pjälkad. I vikt räknat är 492 g (9,1%) av keramiken ornerad. Större delen av de betämbara kärlen har varit trattbägare. Utifrån mynningkärvorna kan mint 14, möjligen 17, olika trattbägare identifiera. Oäkerheten i antal beror på vårigheten att kilja kärl med oornerad mynning. De fleta av de identifierade trattbägarna repreentera endat av en eller två mynningkärvor. Mynning- och halkärvorna viar att trattbägarna haft förhållandevi hög, något utvängd hal, medan kärvorna från övergången mellan hal och buk viar att denna varit tydligt markerad. Ornamentik förekommer nätan enbart inom en zon omedelbart under mynningranden. Nedan bekriv de ornerade trattbägarna. Figur 5. Trattbägare 1 från A6 (MHM 12525:143). Foto av Ulf Sandén, Malmö Kulturmiljö. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 15

18 1. Mynningdiametern uppkatta till 21 cm. Kärlet är ornerat med ex parallella, horiontella linjer, om bryt av grupper av fem parallella, vertikala linjer. All ornamentik är utförd med nöre och finn inom en 20 mm bred zon omedelbart under mynningranden. Två vertikala grupper finn på den bevarade kärvan (figur 5). Om de varit placerade med jämna avtånd bör de horiontella linjerna ha brutit av nio vertikala grupper. 2. Mynningdiametern uppkatta till 21 cm. Ornamentiken liknar föregående, men här är linjerna grövre och gleare inom en 34 mm bred zon omedelbart under mynningranden. De horiontella linjerna är fem till antalet och de vertikala har varit mint fem. 3. En grövre trattbägare har dekorerat med mint två horiontella linjer av nörintryck under mynningen. Linjerna är mindre noggrant applicerade; ibland överlappar de varandra, ibland finn det luckor i dem, och de är gleare placerade än på övriga kärl. 4. Ett litet, tunnväggigt kärl är dekorerat med mint tre, förmodligen fyra parallella, horiontella linjer utförda med nöre, tätt placerade inom en 13 mm bred zon omedelbart under mynningen. 5. Kärlet repreentera av en liten mynningkärva ornerad omedelbart under mynningranden med två parallella, horiontella linjer utförda med ett ganka glet nöre. Fler linjer kan ha funnit. 6. Kärl ornerat med två parallella, horiontella linjer omedelbart under mynningen, troligen utförda med tvärnodd. 7. En endat 1x1 cm tor kärva kommer från ett kärl med vertikala nagelintryck omedelbart under mynningranden. 8. Kärl ornerat med två rader grunda, triangulära intryck placerade inom en 25 mm bred zon under mynningranden. Figur 6. Trattbägare 11 från A6 (MHM 12525:147). Foto av Ulf Sandén, Malmö Kulturmiljö. 16 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

19 9. Ett grövre kärl är även det ornerat med två rader grunda, triangulära intryck under mynningen. 10.Kärl ornerat med två rader grunda intryck under mynningen. 11.Det kärl om tört delar är bevarade av är en trattbägare med vart, mörkt gråbrun, väl polerad yta. Mynningdiametern är cm. Den utvängda halen är ca 7,5 cm hög. Omedelbart under den tydligt markerade övergången mellan hal och buk finn en 40 mm lång och 14 mm bred pålagd, vertikal vult, om påminner om ett öra, men om inte är genombruten utan framtår om rent dekorativ (figur 6). I övrigt aknar kärlet ornamentik. Utöver trattbägarna finn en kärva av en lerkiva ornerad med fingerintryck på kanten och en hal med krage av en kragflaka, den enare utan ornamentik (figur 7). Fynd av öron och delar av öron från mint två olika kärl viar att öronbägare finn i materialet. Två identifierade bottenkärvor har tillhört kärl med flat botten. En tredje bottenkärva, från en vagt rundad botten, har i kanten början på vertikala treck, möjligen utförda med nöre, vilket viar att den tillhört ett kärl med treckornerad buk. Denna kärva har möjligen tillhört en kragflaka. I övrigt akna ornerade bukkärvor helt. Keramiken kan typologikt datera till TN I (e Tolkning och källkritik nedan). En 14 C-analyerad, förkolnad vetekärna från den övre fyllningen bekräftar dateringen (tabell 3). Figur 7. Del av kragflaka från A6 (MHM 12525:144). Foto av Ulf Sandén, Malmö Kulturmiljö. 14 Lab.nr C år BP Kal. 1 Â Kal. 2 Â Anl.nr Anl.typ Material Ua ± BC BC A6 Grop Vetekärna, Triticum Tabell C-reultat från A6. A64 Anläggningen hade rundad form i plan, var 1,1 x 0,9 m tor och 0,18 m djup. I den centrala delen fann en upp till 0,10 m djup fyllning av humö, vartbrun, andig ilt, omgiven av en ljuare fyllning av gråbrun gulbrun ilt. Hela anläggningen grävde ut med grävked. I anläggningen påträffade 12 g keramik betående av två 5 6 mm tjocka bukkärvor. Den ena kärvan är ornerad med tätt placerade, parallella vertikala linjer utförda med tvärnodd. Den andra har reter av tvärnoddornamentik i ena kanten. Skärvorna har annolikt tillhört ett mindre, finare kärl var buk varit föredd med vertikala fält, vartannat blankt, vartannat fyllt med vertikala linjer utförda med tvärnodd. Inga andra fynd påträffade. A65 Större delen av anläggningen grävde 1999, men en mindre del låg utanför chaktet. Denna reterande del underökte I ytan framtod anläggningen om en mörkfärgning av trapetoid form med rundade hörn. I in helhet var den 3,4 m lång och 1,8 m bred med längdriktningen i nord-yd. Den mörka, humöa fyllningen var av amma karaktär om i de fleta törre järnålderanläggningarna inom delområdet och anläggningen bedömde därför initialt vara en järnåldergrop. Under den ca 20 cm djupa mörka fyllningen framkom emellertid en oregelbunden, upp till 20 cm tjock tenpackning, om betod av framför allt mindre tenar, 5 15 cm tora, men med entaka törre, upp till 25 cm tora tenar (figur 8). Den verkade inte lagd med någon törre omorg utan var ömom gle och ömom tät. Met ten fann i den norra halvan. Närmare hälften av tenarna utgjorde av obearbetad flinta. Stenpackningen låg i en fyllning av ljugrå ilt, om var mycket vår att avgräna mot den orörda moränen och var utträckning i plan därför är okänd. Djupet är ockå oäkert, men den grå fyllningen kan inte ha varit djupare än 26 cm. Under denna nivå fann nämligen gråvit moränlera, om med äkerhet var orörd. Det totala djupet från ytan av den mörka, humöa fyll- A Keramik Figur 8. A65. Sektion från väter genom den del av anläggningen om underökte Skala 1:50. 1: Humö, brunvart, andig ilt. 2: Humö, fet, vart ilt. 3: Humö, mörkt gråbrun, andig ilt. 4: Delvi körbränd flintknuta. 5: Humö, flammig, mörkt gråbrun gulbrun, andig ilt. 6: Gulbrun ilt. 7: Grå ilt med gråbruna inlag. 8: Grå ilt. Undergrunden utgjorde av grå gråbrun, iltig morän. 6 B Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 17

20 ningen till den orörda, gråvita moränleran var ca 0,5 m. På en nivå under tenpackningen påträffade keramik, om huvudakligen betod av några törre kärldelar. Stenpackningen täckte törre delen av keramiken utom ett par kärldelar om låg trax utanför. Hela anläggningen underökte. Den del om underökte 1999 delade in i fyra kvadranter om grävde var för ig. Partierna med keramik grävde med grävked. I övrigt tog fyllningen upp med pade och genomökte på hackbord, utom i den nordötra kvadranten där den mörka fyllningen tog bort utan att hacka igenom. Fynden från den övre, mörka fyllningen och den undre, ljua fyllningen eparerade endat i den ydötra kvadranten, om underökte fört. Iakttagelerna från utgrävningen av övriga kvadranter tämmer väl med reultaten från den ydötra, nämligen att huvuddelen av artefakterna fann i den undre fyllningen, medan den övre utöver bränd flinta endat innehöll några mindre keramikfragment och entaka flintavlag. Det mindre parti om underökte 2002 underökte med pade. Fynden från båda äongerna underökningar redovia gemenamt i tabellen nedan (tabell 4). Fyndtyp Antal Vikt (g) Ben Keramik Flinta: Sidofragment av kärna 1 46 Flintknuta med bearbetning 1 58 Avlag Splitter 8 1 Övrig flinta Summa Tabell 4. Fynd från A65. I vikt räknat kommer törre delen av flintan från den övre fyllningen, men denna utgör i huvudak av bränd flinta, bland annat en törre, plittrad, över 900 g tung flintknuta. Flintan från det undre lagret utgör framför allt av ett idofragment av en kärna och avlag. Figur 9. Del av öronbägare påträffad i A65 (MHM 12525:799 & 803). Foto av Ulf Sandén, Malmö Kulturmiljö. 18 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

21 Keramiken härrör huvudakligen från några törre partier av kärl, om på grund av den dåliga bevaringgraden tyvärr inte kunde ta upp hela, men om delvi har kunnat rekontruera efter föriktig rengöring och konervering. Två olika kärl kan identifiera, en trattbägare med öron (öronbägare) och ett troligt öronkärl. Öronbägaren är oornerad, med öronen placerade på buken överta del, omedelbart under övergången till den korta halen (figur 9). Mynningdiametern kan uppkatta till ca 30 cm. Den är av den typ om Koch kallar bred öronbägare typ I (Koch ). Med öronkärl ave en kärltyp med klotformig buk och en kort, cylindrik hal, och föredd med en rad öron kring nedre delen av buken. En liten mynningkärva påträffad tillamman med de öronföredda bukbitarna antyder en mynningdiameter på 8 cm, medan buken diameter troligen varit ca 20 cm. Totalt påträffade fyra öronföredda bukbitar inom amma parti av gropen. Delarna av öronkärlet påträffade å långt ifrån varandra att man kan anta att kärlet troligen inte deponerat helt. I gropen nordötra kvadrant påträffade i den undre fyllningen två fragmentarika öron, båda ekundärbrända. Dea kan härröra från ytterligare ett kärl. Därutöver påträffade i den nordvätra kvadranten en flat kärlbotten, om annolikt inte tillhör något av de ovan nämnda kärlen. Det finn inga uppgifter om den påträffade i den övre eller undre fyllningen. Den typ av oornerade öronbägare om här föreligger kan datera till TN I (Koch ), medan oornerade öronkärl kan förekomma både under TN I och TN II (Koch ). Den undre fyllningen bör därför datera till TN I. Från 2002 år underökning finn från den övre, mörka fyllningen två mindre keramikkärvor om vierligen inte kan datera närmare, men om är av en godtyp om inte är neolitik. De antyder att den övre fyllningen troligtvi bör e i amband med övriga anläggningar från äldre järnålder inom underökningytan. Hu Hu 4 Det oäkra hu 4 betod av fyra tolphål i en någorlunda regelbunden rektangel (figur 10, tabell 5). De två äkra tolphålen, A24 och A25, hade en fyllning av humö, otig, mörkbrun ilt med inlag av bränd lera. De var 0,16 repektive 0,13 m djupa, med kålad botten. I ytan var de övriga två tolphålen mycket lika dem till torlek, form och färg, men i ektion föreföll de vara färgningar i moränen. Trot oäkerheten får hu 4 tå kvar om en möjlig kontruktion på grund av regelbundenheten i möntret, anläggningarna enhetliga uteende i ytan och att de ligger å rent utan andra tolphål i närheten. Av växtmakrofoil fann bara några fragment av obetämd äd, alla i A25. Inga fynd påträffade. Kontruktionen är inte daterad. Bredd inom paren 1 2 1,25 1,35 Avtånd mellan paren 1 2 Norra raden 1,60 Södra raden 1,55 Tabell 5. Måttuppgifter (m), hu 4. N A24 A14 MK100 MHM12525 Figur 10. Plan över hu 4. Skala 1:200. A25 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 19

22 Hu 5 Huet var fragmentarikt bevarat (figur 11 & 12, tabell 6). Tre par takbärande tolpar kunde dokumentera. Ytterligare ett tolphål i vätra delen har annolikt ingått i ett par var norra tolphål förtört av en recent grop. Huet kan möjligen ha träckt ig längre väterut än vad om kunde dokumentera. Vi ökte en fortättning utan att finna någon, men området var vårrenat och delvi tört av entida aktiviteter. Avtåndet mellan de ötligate paren var mycket tort. Det kan bero på att huet ötra del varit klenare byggd än den vätra, vilket kan pegla olika funktioner. En annan förklaring kan vara den dåliga bevaringgraden. I luckan kan urprungligen ha funnit ett eller två par takbärande tolpar, var lämningar helt förtört. De nivåkillnader om finn inom huet finn i huvudak i den ötra delen. Allra lägt nivå har det nordotligate tolphålet, A39, om bara är 0,08 m djupt. Inget tolphål i andra paret från öter är djupare än 0,11 m. När de bevarade tolphålen är å hårt nedplöjda är det inte vårt att företälla ig att tolphål om varit något grundare kan ha förvunnit helt. Det mellerta paret betod av ett yttre och ett inre par, kallade 3:1 och 3:2 i tabellen ovan. Det yttre paret är klart bredat i huet medan det inre är markant malat, vilket kan tyda på att det är en urprunglig kontruktion, kanke en inre indelning mellan vätra och ötra delen av huet, men det är inte utelutet att det kan vara frågan om en omättning. Stolphålen A21 och A28 har tolkat om ingångtolpar med ett inbörde avtånd av 1,2 m. I övrigt finn inga pår kvar efter väggarna, men utgår man ifrån att ingången varit placerad i vägglinjen kan huet bredd hypotetikt uppkatta till ca 4,75 m. Stolphålen efter de takbärande tolparna varierade i djup mellan 0,07 och 0,35 m med ett medeldjup på 0,15 m. De tre vätligate tolphålen var klart djupat. Fyllningen i tolphålen betod av humö ilt, gråbrun i det ötligate paret, mörkare gråbrun i de mellerta tolphålen och närmat vartbrun i de tre vätligate. A19 och A20 innehöll å många 1 2 dm tora tenar att de kan tolka om tenkodda. I övrigt innehöll tolphålen inga eller entaka tenar. Fynden utgjorde av en flintknuta med bearbetning (66 g) från A20 och ett flintavlag (1 g) från A39. Dokumenterad längd 14,45 Bredd inom paren 1 2 3:1 3:2 4-2,65 3,00 1,35 2,35 Avtånd mellan paren :1 3:1 4 Norra raden - 3,55 8,30 Södra raden 2,50 3,60 8,30 Tabell 6. Måttuppgifter (m), hu 5. N A17 A39 A18 A19 A20 A38 A21 A28 Figur 11. Hu 5. Stolphål om tolkat ingå i kontruktionen är vartmarkerade. A17 är en recent grop. A18 är en förhitorik grop. Plan i kala 1: Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

23 Lab.nr 14 C år BP Kal. 1 Â Kal. 2 Â Anl.nr Anl.typ Material Ua ± BC 370 BC AD A38 Stolphål Brödvete, Triticum aetivocompactum Tabell C-reultat från hu 5. Växtmakrofoilmaterialet är litet men tyder i alla fall på att det varit ett botadhu. Förutom en kärna av brödvete fann i huet ockå några fragmenterade ädekorn av obetämt korn (Hordeum indet.). En kärna av brödvete från tolphålet A38 har 14 C-daterat till förromerk järnålder (tabell 7). Gropar A14 Anläggningen var belägen i omedelbar anlutning till norra idan av hu 4. I ytan hade den något oregelbundet rundad form och var 1,00 x 1,05 m tor, med ett djup av 0,35 m. Hela anläggningen grävde ut med pade och fyllningen genomökte på hackbord. Botten och idor föreföll fört delvi lerklädda, men leran fortatte en bra bit utanför nedgrävningen varför det narare är å att gropen grävt ned till en naturlig lerlin. Fyllningen betod huvudakligen av vart, andig ilt med en del träkol. Under den fann en tunnare fyllning av brun, andig ilt med en del varta inlag. Fynden utgjorde av några få, pjälkade keramikfragment om tillamman väger 3 g. Figur 12. Käpparna inom den handrenade ytan intill cementrören till vänter i bild markerar tolphålen i hu 5. I bortre delen av bilden, omedelbart hitom de törre cementrören, ligger hu 4. Vid hackborden i högra delen av bilden pågår underökningen av den tora gropen A27. Det finn bättre bilder på hu 5 men den här illutrerar amtidigt arbetförhållandena när den arkeologika lutunderökningen utförde amtidigt om anläggningarbetena. Foto från öder av Ulf Sandén, Malmö Kulturmiljö. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 21

24 A18 Gropen, om hade oval form i ytan, var 1,64 x 1,14 m tor och 0,53 m djup (figur 13 & 14). Botten var relativt plan. Åt norr fann en tydlig avat/trappteg. Vätra halvan grävde med pade och fyllningen genomökte på hackbord. Fyllningen betod av homogen, humö, otig, gråvart, andig ilt med inlag av träkol. I fyllningen fann uppkattningvi liter ten, både flintknutor och annan ten. Underlaget om anläggningen var nedgrävd i var av kiftande karaktär, bl.a. noterade tort inlag av kalk och mindre områden med gruig and. De påträffade fynden betår av 61 g flinta fördelade på 10 avlag (49 g) och 4 övrig flinta (12 g). N A B Figur 13. A18. Plan i kala 1:50. A B Figur 14. A18. Sektion. Skala 1:50. 1: Humö, otig, gråvart, andig ilt. 2: Gulgrå, melerad fyllning av humö, otig, andig ilt och något lerig andig ilt. 3: Brun, gruig and. A27 Anläggningen var 5,8 x 3,6 m tor och upp till 0,84 m djup (figur 15 & 16). Åt öt var idorna luttande, medan de åt norr, vät och ydvät var branta. Botten var ojämn. Anläggningen delade in i ex ektorer där den ydvätligate, den ydötligate och den mellerta av de tre norra grävde med pade och fyllningen genomökte på hackbord. Större delen av fyllningen betod av lucker, tarkt humö, mörkt gråbrun ilt, men inom via partier av gropen fann på botten ljuare fyllningar av andig ilt. Mörka, otiga liner och liner av i det närmate terilt material viar att gropen igenfyllning inte varit helt momentan. Anläggningen har till in urprungliga funktion tolkat om en täktgrop. Fynden, om utgjorde av ben, keramik, flinta, bergart och bränd lera, var ojämnt fördelade (tabell 8). Medan flintan var jämnt pridd på alla nivåer var nätan all keramik och de fleta benen koncentrerade till de överta cm, med entaka ben på lägre nivåer. En mycket tor del av den totala keramikmängden utgör av kärvor från ett törre kärl, om påträffade i anläggningen yta vid avbaningen. I anlutning till kärlet påträffade en tor mängd brända ben i ett ådant läge att man kan förmoda att de funnit i kärlet då detta, mer eller mindre helt, deponerade i gropen. Ca 2/3 av kärlet följde med grävkopan och hamnade i dumphögarna bland borttagen matjord. Då den mycket mörka fyllningen om följt med grävkopan från gropen var lätt urkiljbar bland matjorden genomökte den med grävked och törre delen av kärvorna om tillhört kärlet kunde tillvarata. Däremot kunde endat en del av de brända benen rädda på grund av den höga fragmenteringgraden. De ben om plockat från gropen yta har vid fyndregitreringen eparerat från de om tillvaratog från dumphögen medan keramiken fört amman efterom tora delar av kärlet varit möjligt att rekontruera. 22 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

25 D A E N C F Figur 15. A27. Plan i kala 1:50. B A S S S S 1 9 S S S S 3 S 2 S S 3 8 S S S 3 B C S S S 9 1 S 9 S 2 S 3 S S S S S S S S S S 3 S D E 3 S 8 S S S S F Figur 16. A27. Sektioner. Skala 1:50. 1: Starkt humö, mörkt gråbrun ilt. 2: Humö, brungrå, något lerig ilt. 3: Inra och liner av terilt material. 6: Humö, mörkt gråbrun, andig ilt. 7: Humö, gråbrun ilt. 8: Svartgrå, tarkt otig ilt. 9: Ljugrå, andig ilt. Anläggningen var nedgrävd i brungul, lerig iltig morän Bergartmaterialet utgör av en löpare till en malten. Av benen hittade g (96,8%) tillamman med det tora kärlet, del i gropen yta, del i dumphögen. Dea har bedömt av oteolog. 467 fragment med en vikt av 653 g plockade från gropen yta, varav 27 (218,3 g) har identifierat till art och benlag. De utgör till övervägande del av nöt (Bo tauru) varav amtliga kroppregioner finn repreenterade. Deutom finn tre fragment av köttrika delar av hät (Equu caballu), två tänder av får/get (Ovi/Capra), ett fragment av vadben av vin (Su crofa) och ett hornfragment av hjort (Cervu elaphu). Från dumphögen plockade 524 fragment med en vikt av g, varav 34 (354,4 g) har identifierat till art och benlag. Större delen utgör av nöt varav amtliga kroppregioner utom kraniet finn repreenterade. I övrigt finn ex fragment av hät, ett fragment av får/get och två fragment av vin. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 23

26 Fyndtyp Antal Vikt (g) Ben Keramik Bergart Bränd lera Flinta: Borr 1 6 Kärnyxa 1 32 Plattformkärna 1 46 Övrig kärna Avlag Spån 1 1 Övrig flinta Summa Tabell 8. Fynd från A27. Av keramiken utgör g (88%) av delar av det törre kärl om påträffade i ytan av gropen. Kärlet har tarkt konvex buk, mal hal och tarkt utvängd mynning. Av den flata botten finn inget bevarat utöver övergången från buken. Troligen har den vittrat önder. De bevarade delarna av övergången till botten är otiga och eldpåverkade. I övrigt är godet mycket välbevarat, med en tät, blank, glättad yta om gjort att kärvorna överlevt grävmakinen omilda behandling. Större delen av den övriga keramiken utgör av två partier av övergången bukbotten från olika törre kärl. Det tora kärlet kan datera till äldre järnålder. Formen och den fint glättade ytan gör att det troligen kall placera i århundradena kring Kriti födele (Stilborg & Broron ff.). A46 Anläggningen hade rund form i ytan med en diameter på 0,85 m. Djupet var 0,10 0,14 m (figur 17). Fyllningen utgjorde av humö, otig, mörkt gråbrun, lerig andig ilt, homogen i ydötra delen och ljuare och melerad i övriga delar av gropen. Anläggningen underökte i in helhet med grävked. 2 1 Figur 17. A46. Sektion från öder. Skala 1:50. 1: Humö, otig, mörkt gråbrun, lerig andig ilt. 2: Melerad fyllning med en blandning av 1 och undergrunden, om utgjorde av lerig andig iltig morän. I den mörka, homogena fyllningen i den ydötra delen låg på botten ett oornerat keramikkärl. Kärlet var kluvet på mitten och de båda halvorna låg förkjutna, den ena över den andra (figur 18). Kärldelarna föll delvi önder då de tog upp men efter konervering har tillräckligt tora delar kunnat ammanfoga för att det kall gå att få en bild av kärlet form. Kärlet har varit 14 cm högt. Mynningdiametern har varit 17 cm, bottendiametern 13 cm. Profilen har varit jämnt konvex, något invängd vid botten (figur 19). På den bevarade kärlidan finn omedelbart under mynningranden en lodrät, 32 mm lång och 11 mm bred, pålagd lit. I itt konerverade kick väger den bevarade keramiken 811 g. Inga övriga fynd påträffade. Kärlet datering kan dikutera. Sannolikt tillhör det äldre järnålder, om övriga fynd i området, men profilen med den något invängda bottnen gör att en äldre datering är tänkbar. I ett prov från anläggningen fann det entaka kärnor av naket korn (Hordeum vulgare nudum), brödvete (Triticum aetivocompactum), emmer/peltvete amt ogräfrö av vinmålla (Chenopodium album), pilört (Pericaria lapathifolia) och hönhir (Echinocloa cru-galli). 24 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

27 Figur 18. A46 från väter med keramikkärlet frilagt. Foto av Ulf Sandén, Malmö Kulturmiljö. Figur 19. Profil av keramikkärlet om påträffade i A46 (MHM 12525:766). Skala 1:2. Teckning av Ulf Sandén, Malmö Kulturmiljö. A70 Anläggningen var 5,1 x 3,0 m tor och upp till 0,8 m djup (figur 20 & 21). Gropen var djupat i norra delen och hade där branta idor. I ödra och ydötra delen var den grundare och idorna var vagt luttande eller betod av avater. Anläggningen grävde med pade och fyllningen genomökte på hackbord. Huvuddelen av fyllningen betod av humö, otig, mörkt gråbrun, lerig andig ilt i vilken det fann inlag av törre klumpar av rödbränd lera. På ca 4 dm djup fann i den djupate delen ett upp till 1 dm tjockt, tarkt otigt lager med inlag av träkolbitar. En tor del av den keramik om påträffade i gropen fann i detta tarkt otiga lager. I den undre delen av gropen djupate parti fann deutom lager med tort innehåll av gulbrun morän från det underlag om gropen är nedgrävd i, om annolikt fört dit i amband med att gropen utvidgat mot nordvät. Utifrån formen bör anläggningen tolka om en täkt. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 25

28 B C N D A Figur 20. A70. Plan i kala 1:50. A B Ben C D Figur 21. A70. Sektioner. Skala 1:50. 1: Humö, otig, mörkt brungrå, andig ilt. 2: Humö, brun, lerig andig ilt med tora inlag av material från undergrunden. 3: Humö, tarkt otig, mörkt brungrå, lerig andig ilt. 4: Humö, mörkbrun, lerig andig ilt. 5: Flammig, gulbrun, lerig andig ilt. 6: Gulbruna lerliner. 7: Material från undergrunden. Anläggningen var nedgrävd i brungul, lerig andig iltig morän. Fynden utgjorde av ben, keramik, flinta och bränd lera (tabell 9). I prover från gropen fann växtmakrofoil av kalkorn, fragmenterad äd, lin (Linum uitatiimum), dådra (Camelina ativa), vinmålla, måra (Galium), pilört och ett kalfragment av haelnöt (Corylu avellana). Fyndtyp Antal Vikt (g) Ben Keramik Bränd lera Flinta: Borr 1 7 Kniv 1 18 Skrapor 2 66 Plattformkärna 1 70 Flintknuta med bearbetning 1 61 Avlag Övrig flinta Summa Tabell 9. Fynd från A Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

29 Benen, om företrädevi påträffade i anläggningen överta 10 cm och på botten, har inte analyerat av oteolog. Av den totala mängden ben utgör 687 g av ett kokranium om påträffade vid botten ungefär mitt i gropen (markerat på figur 21). Keramiken var tarkt fragmentarik och uppviade i tort ett inga karaktäritika drag. Ett par mindre fragment, om tillamman väger endat 6 g, kommer förmodligen från ett ilkärl med må, genomgående hål, om mäter 2 3 mm i diameter. Silkärl förekommer under perioden yngre bronålder äldre järnålder (Stilborg 2002; Stilborg & Broron 2002). I övrigt finn inga daterande fynd. A78 & 79 amt A3183 (MK 100) A78 och 79 låg intill varandra och begränade båda av chaktkanten åt norr. De mitänkte vara delar av amma anläggning vilket bekräftade vid 2002 år underökning då norra delen av anläggningen underökte. De båda delar av anläggningen om underökte 1999 grävde till hälften med pade och fyllningen genomökte på hackbord. Vid 2002 år underökning tog en längdektion genom anläggningen fram med grävmakin. Hela anläggningen mätte 6,3 x 4,2 m (figur 22). Den betod av två nedgrävningar, en törre i väter om mätte ca 4,0 x 4,2 m och en mindre i öter om mätte ca 1,9 x 3,0 m. Båda nedgrävningarna var 0,5 m djupa med relativt jämn botten (figur 23). Större delen av fyllningen var tämligen homogen och betod av humö, mörkt brungrå, andig ilt. De fåtaliga fynden utgjorde av ben av hät och nöt, keramik och flinta (tabell 10). Inga av fynden är daterande, men troligen kan gropen datera till äldre järnålder i analogi med övriga törre anläggningar inom underökningytan. N A3183 B A MK100 MHM12525 A78 A79 Figur 22. Plan av anläggningen om underökt under benämningarna A78, A79 och A3183. Skala 1:50. A B Figur 23. A3183. Sektion. Skala 1:50. Fyllningarna 1 och 3 betod av mörkt brungrå, iltig and. 1 var betydligt andigare än 3. 2: Gulbrun ilt. Anläggningen var nedgrävd i gul/ljugrå, andig morän. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 27

30 A78 A79 MK 100:A3183 Fyndtyp Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ben Keramik Flinta: Skrapa Plattformkärna Avlag Splitter Övrig flinta Summa Tabell 10. Fynd från A78, A79 och A3183. MK år underökningområde anluter till och överlappar delvi norra idan av delområde A (bilaga 2). Likom delområde A dela det i en vätlig och en ötlig del av Vintrievägen. Den underökta ytan var ca m² tor. Hela underökningområdet var 375 m långt (Vintrievägen ej borträknad) och 7 26 m brett (den bredd om inte överlappar delområde A). Totalt regitrerade 183 anläggningar varav 18 utgick efter underökning. Övriga anläggningar fördelar ig på 138 tolphål, 18 gropar, 1 brunn, 1 grav, 6 härdar och 1 lager. Det bör betona att endat en minoritet av anläggningarna har underökt och att ytterligare ett flertal anläggningar annolikt utgått om de underökt, ärkilt i området ötligate del där en tor del av de inmätta anläggningarna, av uteendet i ytan att döma, troligen utgjorde av naturliga färgningar. Det törre, kretformade objektet i ötra delen av området har efter underökning bedömt vara en rotvälta. Grav A145 I ytan framträdde graven om en 4 m lång och upp till 1,6 m bred anamling ten, tät i vätra delen men gle i den ötra. I den ötra delen, om fört kom i dagen, hade en del ten tagit bort av grävmakinen (då graven påträffade fann ingen arkeolog närvarande). I ydvätra hörnet kar den av en yngre grop. I övrigt var den å regelbunden att den omedelbart uppfattade om en grav och därför dokumenterade å noggrant om en chaktningövervakning i november medger. Anläggningen grävde ut helt med grävked, fyllningen vattenållade i 2 mm maktorlek och den ritade i plan i fyra nivåer. Graven var orienterad i VNV OSO. Nedgrävningen var närmat rektangulär, 3,8 m lång, 1,0 1,1 m bred (avmalnande mot väter) och 0,4 m djup, med raka till vagt luttande idor och flat botten (figur 24, 25 & 26). Läng idorna fann en ram av 2 5 dm tora tenar. I tenramen ötra gavel ingick en 6 x 2 dm tor och nära 4 dm hög, tående häll. Vätra kortidan hade däremot ingen ärkild markering utan utgjorde av fem normaltora tenar varav en dragit ut något från urprungligt läge. I botten låg med mer eller mindre jämna mellanrum tre par tenar med flat överida. Det vätligate paret låg 0,9 m från vätra nedgrävningkanten, det ötligate paret låg 0,9 m från ötra nedgrävningkanten och det mellerta paret låg 1,8 1,9 m från vätra nedgrävningkanten. Stenparen kan tycka dela in graven i fyra rum, men dera funktion har annolikt varit att utgöra underlag för någon form av träkita narare än att utgöra en rumindelning. Inga pår av någon kita kunde dock iaktta. Övriga tenar om låg innanför tenramen och i anläggningen yta har annolikt urprungligen täckt kitan och raat in i anläggningen i takt med att kitan förmultnat. Graven viade ig inte ha kadat nämnvärt då den yngre gropen vid de ydvätra hörn anlade utan har endat naggat i kanten. En lucka i tenramen viade att en eller möjligen två tenar aknade i denna. Vidare aknade en del tenar i det täckande tenlagret. Gropen underökte aldrig, men keramik i de yta pekar mot en datering till äldre järnålder. 28 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

31 N Figur 24. A145. Planen viar formen i ytan amt alla tenar över bottennivån. I ydvätra hörnet har graven naggat i kanten av gropen A123, om inte underökt, men om av fynd i ytan att döma är från järnåldern. Skala 1:50. N Figur 25. A145. Bottennivån och tenramen. Nedgrävningen idor har inte markerat men följer tenramen. Skelettreterna är vartmarkerade. Då man vid anläggandet av gropen A123 kommit i kontakt med graven har en eller ett par tenar fallit ur tenramen å att det uppkommit en mindre lucka i denna. Skala 1:50. På graven botten påträffade mycket dåligt bevarade kelettreter (figur 25 & 26). På grund av bevaringgraden tog amtliga törre ben upp i gippreparat och grävde ut av oteolog i amband med den oteologika analyen. Vilande på en av tenarna i det vätligate av de ovan nämnda tenparen i graven botten påträffade reter av en över- och underkäke med permanenta tänder utifrån vilka den gravlagda individen bedömde ha varit år gammal. Läget på de påträffade längre rörbenen är förbryllande. De fleta benen tämmer väl överen med en placering av den döde i utträckt ryggläge. Över den döde lårparti låg emellertid ytterligare två längre rörben, varav ett av oteologen bedömt att möjligen kunna vara ett lårben. Tillhör amtliga ben amma individ, om oteologen menar, har antingen benen på något vi rubbat ur itt urprungliga läge eller å har kroppen inte varit hel då den begravt. En annan möjlighet är att en andra individ placerat på idan, med benen uppdragna, över den förta. Något väter om det mitterta tenparet påträffade en tand var läge kulle tämma med en ådan tolkning. Den tanden har emellertid av oteologen bedömt tillhöra amma individ om de ovan nämnda käkpartierna. Tanden läge kulle exempelvi kunna bero på att den flyttat av ett djur till platen där den påträffade. I den vätligate delen av graven iakttog en tydlig djurgång i form av en träng av mörk, humö fyllning indragen i graven från den intilliggande gropen. Den djurgången kan inte ha påverkat kelettreterna, men viar att det förekommit djuraktivitet i graven. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 29

32 Figur 26. A145 från öter. Bottennivån med kelettreterna frilagda. Foto av Ulf Sandén, Malmö Kulturmiljö. 30 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

33 Fyndtyp Antal Vikt (g) Keramik Flinta: Flintknuta med bearbetning 1 36 Avlag Splitter 36 5 Övrig flinta Summa Tabell 11. Fynd från A145. Graven aknade gravgåvor. I fyllningen påträffade en del mindre flintor och keramikfragment (tabell 11). På grund av den dåliga bevaringgraden är benfragmenten inte vägda eller räknade och akna därför i fyndtabellen. Daterande föremål akna. Den gravlagde ben var för dåligt bevarade för att kunna datera radiometrikt då de aknade kollagen. Flatmarkgravar med tenram förekommer från tidigneolitikum till och med järnålder. Troligat är en datering till enneolitikum då gravtypen är vanligat. Gravtypen är ockå vanlig under MN B, men orienteringen tyder inte på att graven kulle tillhöra tridyxekulturen (e Tolkning och källkritik nedan). Stolphålområde I vätligate delen av underökningområdet fann en koncentration av tolphål (figur 27). Efterom exploatören matjordavbaning delvi lämnat kvar en tunn matjordhinna om förvårade iakttagelerna chaktade tolphålområdet om. Någon finrenning för hand gjorde däremot inte av området å det är möjligt att inte alla befintliga tolphål identifierat. Totalt regitrerade 65 tolphål om alla underökte genom att halva tolphålet grävde bort med pade varefter tolphålet dokumenterade i ektion. Den upptagna fyllningen hackade grovt igenom på marken. Stolphålområdet är placerat på vätligate delen av höjden, omedelbart ovanför den brytpunkt där höjden vagare vätluttning övergår i en mer markant luttning ned mot våtmarken. Placeringen är iögonfallande då det utöver tolphålområdet finn yttert få anläggningar i den här delen av underökningområdet. Flertalet tolphål är mycket tydliga med branta eller lodräta idor och flat eller vagt kålad botten. Ungefär hälften av tolphålen har en fyllning av humö, mörkt brungrå, andig ilt, medan den andra hälften har ljuare brungrå fyllning. Flera hade tydlig färgning efter jälva tolpen. Någon tydlig kontruktion går inte att urkilja. Vid en jämförele av fyllning, djup, form och torlek framträder en påtaglig tenden att tolphålen hör ihop parvi. Det går dock inte att knyta ihop olika par med varandra och avtånden mellan tolphålen i paren varierar likom paren orientering. Vid grävningen påträffade keramik i fem av tolphålen. Större delen av denna keramik var ekundärbränd, en kärva å hårt att den närmat intrat. Bränd lera tog tillvara från tre tolphål, men fann i betydligt fler utan att kunna tillvarata. Den ekundärbrända keramiken i kombination med den brända leran och den mörka, otiga fyllningen i många av tolphålen födde tanken att man på platen ägnat ig åt någon aktivitet om krävt eldning och om man velat utföra avide från övrig bebyggele. Från 44 av tolphålen tog därför 2 liter jordprover om floterade och edan vattenållade i 1 mm maktorlek. De floterade proverna gav en del träkol, met från tolphålen med mörkare fyllning, men inga anmärkningvärda mängder. Sållningen av proverna gav endat några mindre keramikbitar, varav en del ekundärbrända, och flinta, om utgjorde av ett antal minimala avlag, plitter, brända plitter och bränd övrig flinta. Flintan ammanlagda vikt var 99 g, varav 50 g utgjorde av bränd flinta. Proverna kunde alltå inte bidra nämnvärt till tolkningen av tolphålområdet. En mynningkärva av enkel form från ett kärl med konvex buk och utvängd mynning kan datera till äldre järnålder. Övrig keramik motäger inte en ådan datering. Sannolikt kall hela tolphålkoncentrationen datera till äldre järnålder. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 31

34 N Figur 27. Plan över tolphålområdet i vätligate delen av underökningområdet. Skala 1:200. Gropar Som ovan nämnt underökte de törre groparna genom att ena halvan grävde bort i tunna kikt med grävmakin. Dokumentationen betår generellt endat av inmätningen i plan, en ektionritning och de eventuella fynd om påträffade, varför preentationen blir mycket kortfattad. A220 Anläggningen låg intill A272 i den vätra delen av ytan öter om Vintrievägen. Formen var nätan rund i plan och gropen var 2,35 x 2,15 m tor och 0,66 m djup (figur 28). Sidorna var luttande och botten närmat flat. Efter att ötra halvan grävt bort med makin och ektionen dokumenterat grävde den ydvätra kvadranten ut för hand, ganka grovt, med grävked. Fynden utgör av 513 g ben, 3 flintavlag med en ammanlagd vikt av 32 g och en keramikkärva på 38 g. Möjligen kan de båda groparna A220 och A272 tolka om förvaringgropar. A B Figur 28. A220. Sektion från öter. Skala 1:50. 1: Humö, mörkt brungrå ilt. 2: Som 1 men något flammig och delvi uppblandad med material från omgivande underlag. Anläggningen var nedgrävd i gulbrun, andig iltig morän. 32 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

35 A272 Anläggningen låg intill A220 i den vätra delen av ytan öter om Vintrievägen. Anläggningen var päronformad i plan, 3,05 x 2,30 m tor, och orienterad i N S med den malare, utkjutande delen åt norr. Den bredare ödra delen betod av en oval, ca 2 x 2,5 m tor och 0,4 m djup nedgrävning med luttande idor och flat botten, orienterad i SV NO, medan den malare delen i norr utgjorde av ett par grundare nedgrävningar, om ger anläggningen ett trapptegliknande uteende i ektion (figur 29). De enda påträffade fynden utgör av 16 g bränd lera. Möjligen kan gropen likom A220 tolka om en förvaringgrop. A B Figur 29. A272. Sektion från öter. Skala 1:50. Fyllning och undergrund om i A220. A3507 Gropen om var belägen längt åt öter inom underökningytan ka möjligen ockå tolka om en förrådgrop. Den hade rundad form i plan, var 1,65 x 1,55 m tor och 0,5 m djup. I ektion hade den kålad form med brant luttande idor och plan eller vagt kålad botten (figur 30). Fynden utgjorde av 7 g ben och en del keramik om var å dåligt bevarad att den kaerade i amband med fyndtvätten. Intill A3507 låg den fyndtomma A3477 om hade rund planform, mätte 1,7 m i diameter och var 0,3 m djup med ojämn botten. A 2 Ben Keramik 1 2 B Figur 30. A3507. Sektion från väter. Skala 1:50. 1: Humö, mörkt brungrå, iltig and. 2: Som 1 men uppblandad med material från omgivande underlag. Anläggningen var nedgrävd i ljut brungrå, iltig andig morän. A2568 Anläggningen repreenterar en annan typ av grop och kall möjligen e om en täkt. Den hade oval planform, var 4,4 x 3,4 m tor och 0,8 m djup (figur 31). Den hade en upp till 40 cm tjock, ljuare fyllning i botten och däröver en upp till 50 cm tjock mörkare fyllning. I vätra delen fann lager om innehöll material om raat in från idan. Igenfyllningen har alltå inte varit å nabb om den tyck ha varit i övriga underökta gropar. Fynden utgör av 339 g ben och 2 flintavlag om tillamman väger 11 g. A 3 1 Ben B Ben 2 Figur 31. A2568. Sektion från öder. Skala 1:50. 1: Mörkt brungrå, iltig and. 2: Brungrå, iltig and. 3: Inraat material uppblandat med brungrå, iltig and. Anläggningen var nedgrävd i gulbrun, iltig and. Brunn A3396 Anläggningen var belägen i ötra delen av området, i luttningen ned mot en tidigare våtmark. Den var nedgrävd i gulbrun, iltig andig morän. I moränen fann 1,15 m under den avbanade ytan en lin av grovand, om annolikt varit vattenförande och förett brunnen med vatten. Brunnen underökte genom att ötra halvan fört grävde bort i tunna kikt med makin, varefter längdektionen dokumenterade. Härefter hackade fyllningen i den ydvätra kvadranten Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 33

36 igenom grovt för hand och en tvärektion dokumenterade. Anläggningen var ca 2,6 x 1,9 m tor och 1,3 m djup (figur 32 & 33). Södra och norra idorna var brant luttande. Förmodligen har de urprungligen varit lodräta. Vätra idan luttade. Botten var flat. Det fann inga pår av någon brunnkorg eller tenkoning, men brunnen form och fyllning gör att man kan förmoda att jälva brunnkaret varit placerat i den ydötra delen. Fynden utgjorde av 64 g ben, en mynningkärva av keramik om vägde 20 g, 23 g bränd lera och 7 flintavlag om tillamman vägde 123 g. Mynningkärvan, om är inåtböjd med tydligt markerad och något utkjutande mynningrand på både in- och utidan, kan inte datera närmare än yngre bronålder äldre järnålder. B N A Figur 32. A3396. Sektionen placering ungefärligt angiven. Plan i kala 1:50. A B Stenavtryck Schaktbotten 6 Utraat parti Keramik 5 S S S Figur 33. A3396. Sektion. Skala 1:50. 1: Humö, mörkt gråbrun, lerig andig ilt. 2: Humö, vartbrun, tarkt otig, lerig andig ilt med träkolbitar. 3: Flammigt lager om varierar från gulbrun färg och med tora inlag av terilt material till att närma ig 4 i ödra delen. 4: Kompakt, brungrå, lerig andig ilt med inlag av rödbruna prickar. 5: Kompakt, homogen, mörkt brungrå, lerig andig ilt. 6: Undergrund betående av gulbrun, iltig andig morän. 7: Lin av grovand. 8: Undergrund betående av vattenpåverkad, beige, iltig andig morän med rödbruna fläckar. 9: Brungrå, andig ilt. Ett tort parti av den övre fyllningen (1) raade ut då en tor ten drog med av grävkopan. Delområde B På delområde B underökte en upp till 33 m lång, 18 m bred och 560 m² tor yta (bilaga 1). Den var belägen i vätra kanten på en liten, låg platå om både åt väter och norr direkt anluter till en äldre våtmark. Kanten av våtmarken ligger på en nivå av 17 m ö.h., medan platån är någon meter högre. Den lilla platån ligger i nordligate delen av en törre, relativt flack höjd, om når in högta nivå något hundratal meter öder om delområde B. På höjden ydvätluttning har höjda fofatvärden noterat på Arrheniu fofatkarta. Höjden måte betrakta om ett gott boplatläge och har pekat ut om annolik plat för järnålderbebyggele i Öreundförbindelen teg 1 utredning (Björhem , nr 38). Knappt 34 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

37 200 m öter om delområde B ligger Vintrie gamla bykärna. Av 49 regitrerade anläggningar utgick 5. De övriga betod av 43 tolphål och 1 grop. De fleta tolphålen ingick i ett hu om omfattar två faer daterade till äldre romerk järnålder. Hu Hu 1 Huet fortatte utanför chaktet och kunde inte dokumentera i in fulla längd. Det omfattar två faer om kan ärkilja genom att tolphålen om tillhör repektive fa har olika fyllningar (figur 34 & 35, tabell 12). Den inbörde relationen mellan de båda faerna har betämt av att det ötra tolphålet i A208 kär det vätra (Både A207 och A208 betår av två tolphål, ett från varje fa, om går i varandra). Fa 1 Dokumenterad längd 9,9 Bredd inom paren ,10 2,00 2,00 - Avtånd mellan paren Norra raden: 3,60 3,60 2,70 Södra raden: 3,55 3,60 - Fa 2 Dokumenterad längd: 16,75 Bredd inom paren ,70 2,40 2,45 - Avtånd mellan paren Norra raden: 4,95 4,05 4,00 Södra raden: 5,05 3,95 - Tabell 12. Måttuppgifter (m), hu 1. Lämningarna av fa 1 betod av fyra par tolphål efter takbärande tolpar, varav det ödra tolphålet i det ötligate paret låg utanför chaktet och inte kunde dokumentera (figur 34). Inga väggtolpar kan med äkerhet föra till fa 1. Stolphålen form i plan var rund eller oval, i de fleta fallen med en diameter på 0,50 0,55 m. Stolphålen i det vätligate paret var tört. De var ovala och ca 0,65 0,70 x 0,50 m tora. Huet tolphål varierade i djup mellan 0,10 och 0,37 m, med ett medeldjup på 0,26 m. Fyllningen var övervägande homogen och betod av humö, otig, brungrå andig ilt utom i A278, om hade en tolpfärgning av tarkt otig, vartbrun ilt, om liknade tolpfärgningarna i fa 2. I några av tolphålen kunde tolpen placering urkilja genom att det förekom en kålad fördjupning i den annar flata bottnen. I ett par fall ammanföll fördjupningen med en något mörkare fyllning, om dock inte var å mycket mörkare att någon tolpfärgning kunde urkilja vid grävningen utan fört då ektionen fuktade och finrenade. Stenkoning aknade genomgående. Fa 2 har ockå haft mint fyra par takbärande tolpar, varav det ödra tolphålet i det ötligate paret inte kunde dokumentera efterom det låg utanför chaktet (figur 34). I förhållande till den äldre faen låg huet något förkjutet åt väter. Stolphålen efter de takbärande tolparna var generellt av oval form. Även i fa 2 var det vätligate paret klart tört med en torlek av ca 0,75 x 0,60 m, medan övriga var 0,55 0,70 x 0,40 0,50 m tora. Paret A203 och A204 var grundat med ina 0,07 repektive 0,11 m i djup, medan övriga tolphål var mellan 0,25 och 0,36 m djupa. Medeldjupet var 0,24 m. Förutom det grunda paret hade amtliga en mycket markant tolpfärgning av humö, tarkt otig, vartbrun, andig ilt med mycket träkolbitar och bränd lera. Omgivande fyll- Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 35

38 ning var i regel humö, gråbrun, andig ilt. Stenkoning aknade. Cirka 30 väggtolphål fann bevarade och viar att huet varit ca 5 m brett och något avmalnande mot den rundade vätra gaveln. En dörr har möjligen funnit i norra väggen ungefär 8 m öter om gaveln. Här var tolphålen ärkilt djupa, med de två djupate tolphålen, A233 och A236, något indragna innanför vägglinjen. I den ötligate delen av norra vägglinjen fann tenden till rännor mellan tolphålen. Av de eventuella rännorna fann emellertid endat kvar en tunn, ytlig färgning, å de är oäkra. Intuitivt uppfattade de i fält narat om reter av djurgångar. Sannolikt rör det ig inte om grävda väggrännor. N A199 A209 A233 A207 A234 A236 A210 A208 A203 A202 Schaktkant A222 A221 A206 A204 A278 Figur 34. Hu 1. Stolphål om tillhör fa 1 är gråa, tolphål om tillhör fa 2 är varta. Plan i kala 1:200. Prover för makrofoilanaly tog i amtliga tolphål. I huet fann kalkorn (Hordeum vulgare), emmer/peltvete amt mycket fragmenterad äd och ogrä om vinmålla, pilört, åkerbinda (Fallopia convolvulu), vicker (Vicia) och måra. Många av tolphålen efter de takbärande tolparna innehöll ett blandat material med amtliga arter, men två tolphål avvek markant. I provet från A206 fann ca kärnor av kalkorn och från A209 ca kärnor av emmer/peltvete. I båda dea prover fann deutom ett litet ogrämaterial av pilört, vinmålla och åkerbinda, men provet från A206 innehöll ingen inblandning av emmer/peltvete och provet från A209 innehöll inte något kalkorn. Troligen repreenterar fynden två ädeförråd om förtört vid bränder. Troligen finn det en direkt kontinuitet mellan de två faerna, där fa 2 omedelbart avlöt fa 1 efterom man av någon anledning önkat eller varit tvungna att bygga upp huet på nytt. Möjligen har ett parti av huet brunnit. Den otiga fyllningen i A278 och det tora förkolnade växtmakrofoilmaterialet i A206 kan indikera en brand. Man har då valt att bygga om huet fulltändigt på amma plat. Efter en tid har det nya huet brunnit ned och efter det har man inte byggt igen på platen. Flera faktorer pekar på kontinuitet. Man har utnyttjat amma hutomt. Växtmakrofoilmaterialet från majoriteten av tolphålen är av amma karaktär och viar på en obruten typ av åkerbruk och kontinuitet i användningen av huet. Acceleratordateringarna kan inte ärkilja faerna. Tre tolphål i fa 1 innehöll fynd. A202 innehöll 1 g keramik, A208 innehöll 1 g flinta (2 t avlag) och i A278 påträffade 17 g ben. Från fa 2 fann fler fynd. Keramik påträffade i A207 (9 g), A209 (43 g), A210 (15 g) och A236 (35 g). A222 och A234 innehöll vardera 1 flintavlag med en vikt av 1 repektive 17 g. Ben påträffade i A203 (1 g), A207 (3 g), A208 (1 g), A210 (106 g) och A221 (2 g). Bränd lera tillvaratog från A207 (76 g), A208 (94 g) och A210 (80 g). 36 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

39 Figur 35. Hu 1 från väter. Foto av Ulf Sandén, Malmö Kulturmiljö. Endat en mindre del av den brända leran tog tillvara efterom den var väldigt mulig. Vikterna ovan ger alltå inte på något vi en rättviande bild av den mångfaldigt törre mängden bränd lera i tolphålen. En del av den brända leran i A208 och A210 hade pinnavtryck och är alltå reter efter lerklining, vilket troligen gäller all den brända leran. Keramikkärvan om påträffade i ytan av A209 var av ett törre kärl av 12 mm godtjocklek. Den var rödbränd rakt igenom och har möjligen blivit ekundärbränd i den brand om tyck ha härjat huet. Skärvan från A207 har tillhört ett mindre, tunnväggigt kärl med utvängd hal av typik äldre järnålderkaraktär, tyvärr utan bevarad mynningrand. Det vartbrända godet har bara varit 5 mm tjockt. Övrig keramik var mycket pjälkad och delvi ekundärbränd. En förkolnad kärna av kalkorn från ädedepån i tolphålet A206 om tillhör fa 1 och en förkolnad kärna av emmer/peltvete från ädedepån i tolphålet A209 om tillhör fa 2 har båda 14 C-daterat till romerk järnålder (tabell 13). Dateringarna överlappar varandra till törre delen även om det finn en tenden att fa 2 kulle vara något äldre än fa 1, vilket, om ovan nämnt, motäg av tratigrafin. Avvikelen ligger dock inom felmarginalen och faerna kan inte ärkilja med acceleratordateringarna. Däremot bekräftar de att faerna ligger nära varandra i tid. 14 Lab.nr C år BP Kal. 1 Â Kal. 2 Â Anl.nr Anl.typ Material Ua ± AD AD A206 Stolphål Skalkorn, Hordeum vulgare Ua ± AD AD 320 AD A209 Stolphål Emmer/peltvete, Triticum dicoccum/pelta Tabell C-reultat från hu 1. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 37

40 Grop A199 Anläggningen var belägen omedelbart norr om hu 1 (figur 34). Den hade oregelbunden form i plan och var ca 6,6 x 6,4 m tor och upp till 0,17 m djup. Om man utgår från nivån på det omgivande underlaget borde djupet egentligen ha varit ca 0,25 m, men anläggningen blev hårt nedchaktad i amband med matjordavbaningen. Fyllningen betod av humö, gråbrun, andig ilt. Underlaget utgjorde av gulbrun, lerig andig iltig morän. Anläggningen underökte genom att två meterbreda chakt indelade i kvadratmeterrutor lade vinkelrät mot varandra å att två ektioner genom anläggningen kunde dokumentera. Fyllningen i rutorna tog upp med pade och genomökte på hackbord. Totalt underökte ju rutor. Den oregelbundna formen och den ojämna botten gör att gropen kan uppfatta om en täkt. I gropen påträffade 26 g ben om inte betämt av oteolog. Flintan utgjorde av 14 avlag om ammanlagt vägde 39 g och tre övrig flinta med en ammanlagd vikt av 5 g. Utöver de 581 g keramik om regitrerat finn två törre kärvor om inte tvättat eller vägt p.g.a. itt dåliga kick. Gropen kan inte datera närmare än till äldre järnålder utifrån keramiken. Delområde C Den m² tora underökningytan är belägen läng den ödra kanten av en låg men tydlig höjd om löper parallellt med chaktet väterut från Nydala gård, och om åt NO övergår i den markanta tigning på var krön Bunkeflo väderkvarn är belägen (bilaga 3). Åt väter gränar chaktet till en tidigare våtmark, om gav ig tillkänna om andbotten i utredningchakten. Även chaktet ötligate del berör en del av en tidigare våtmark. Lantmäterikartorna viar att det på ett avtånd av m funnit våtmark läng delområdet ödra ida. Nivån inom den underökta ytan ligger någorlunda jämnt på ca 19,5 m ö.h. med ett par dm: variation. Totalt regitrerade 146 anläggningar, varav 30 utgick efter underökning. Övriga anläggningar fördelar ig på 42 gropar, 57 tolphål, 1 brunn, 1 härd, 2 färgningar och 13 odefinierade. Av tolphålen fördelar ig 16 på 2 långhu och 4 ingår i en mindre tolpbod. Kategorin odefinierade omfatta del av 12 anläggningar i chaktet ötligate del, om inte underökte efter att de övervämmat då ett avlopprör grävde av, del av en anläggning i vätra delen, varav endat en liten del låg inom chaktet och om därför inte underökte och inte heller kunde kategoriera. Neolitik grop A150 Gropen hade petoval form i ytan och var orienterad i N S med den breda änden i norr och den petiga i öder. Den var 2,14 m lång, 1,3 m bred och 0,22 m djup (figur 36). Botten var flat och idorna luttande. Fyllningen utgjorde av vagt humö, ljut gråbrun, något andig ilt. Fört underökte vätra halvan av en peron och efter att ektionen dokumenterat underökte den andra halvan av en annan peron. Båda halvorna grävde med pade och fyllningen genomletade på hackbord. I amband med att den ötra halvan underökte ållade deutom den genomhackade fyllningen från vätra halvan i 4 mm åll varvid ytterligare ett tort antal fynd kunde tillvarata. A B Figur 36. A150. Sektion från väter. Skala 1: Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

41 Fyndtyp Antal Vikt (g) Ben 1 1 Keramik Flinta: Skivyxa 1 13 Plattformkärna 1 23 Spån 1 2 Avlag Splitter Övrig flinta Summa Tabell 14. Fynd från A150. I gropen påträffade ben, keramik och flinta (tabell 14). Keramiken var tarkt fragmentarik. Större delen av kärvorna kommer från ett oornerat kärl, annolikt en törre trattbägare. Mynningkärvorna är för må för att mynningdiametern äkert ka kunna betämma, men den har varit tor. En kärva utgör möjligen en del av halen till en kragflaka och omfattar ett parti från övergången mellan buk och hal till början på kragen. I materialet finn även ett fragmentarikt, törre öra. En tor del av flintavlagen har ett mycket karaktäritikt uteende. Dea tunna, böjda avlag vittnar om en bifacial flintteknik och utgör annolikt retprodukter från olika teg i petnackig yxproduktion. Det enda redkapet i flintmaterialet är en 48 mm lång, 36 mm bred och 7 mm tjock kivyxa. Fyndammanättningen daterar anläggningen till TN I. Hu Hu 2 Huet låg delvi utanför chaktet och det är oäkert om det dokumenterat i in fulla längd (figur 37, tabell 15). I den norra raden takbärande tolpar kunde endat ett tolphål dokumentera. Övriga ligger utanför chaktet. Det tora avtåndet mellan tredje och fjärde tolphålet i ödra raden motvarar ungefär dubbla avtåndet mellan två par och beror på att ett dräneringdike löper preci där ett tolphål bör ha funnit. Inga reter efter väggar eller ingångar påträffade. Nivåkillnaderna inom huet är obetydliga. Mellan det ötligate och det vätligate tolphålet i ödra raden kiljer det 4 cm i nivå. Dokumenterad längd 17,10 Bredd inom paren ,45 Avtånd mellan paren Södra raden: 3,50 3,45 7,10 3,05 Tabell 15. Måttuppgifter (m), hu 2. A147 A148 A149 Schaktkant A139 N A137 Figur 37. Hu 2. Stolphål om tolka ingå i hukontruktionen är vartmarkerade. Plan i kala 1:200. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 39

42 14 Lab.nr C år BP Kal. 1 Â Kal. 2 Â Anl.nr Anl.typ Material Ua ± BC BC A148 Stolphål Träkol, ek, Quercu Tabell C-reultat från hu 2. Stolphålen varierade i djup mellan 0,12 och 0,36 m, med ett medeldjup på 0,22 m. De vätligate tolphålen var djupat. Fyllningen var tämligen likartad i amtliga tolphål och betod av humö, otig, grå, andig ilt. A148 var otigare än övriga tolphål och innehöll fler träkolbitar. Det vätligate tolphålet, A147, hade en kraftig tenkoning från botten och upp. A148 och A149 hade båda i ina övre delar ett flertal flata tenar, om troligen ingått i en tenkoning. De tre ötligate tolphålen innehöll däremot inga tenar. Från två tolphål tillvaratog fynd. Ett flintavlag om vägde 3 g påträffade i A139. Från A148 finn 43 g keramik. En bit träkol från tolphålet A148 har 14 C-daterat till förromerk järnålder (tabell 16). Hu 3 Huet nordvätra hörn låg utanför chaktet, men huet är dokumenterat i in fulla längd (figur 38 & 39, tabell 17). Den takbärande kontruktionen har utgjort av ex par takbärande tolpar, någorlunda ymmetrikt placerade, varav de norra tolphålen i de två vätligate paren ligger utanför chaktet. Det aknade helt pår efter väggar och ingångar. Nivåkillnaderna i huet är må. Mellan det ötligate och det vätligate tolphålet i ödra raden kiljer 12 cm i nivå. Dokumenterad längd 17,20 Bredd inom paren ,75 2,80 2,90 2,75 Avtånd mellan paren Norra raden: - - 3,75 3,50 3,40 Södra raden: 3,45 3,15 3,65 3,50 3,40 Tabell 17. Måttuppgifter (m), hu 3. N Schaktkant A269 A164 Figur 38. Hu 3. Stolphål om ingår i huet är vartmarkerade. Övriga anläggningar är ofyllda. Plan i kala 1:200. Stolphålen varierade i djup mellan 0,16 och 0,30 m, med ett medeldjup på 0,21 m. I de fleta tolphål iakttog en central fyllning av humö, mörkbrun till brunvart ilt, omgiven av en ljuare brun fyllning. Innehållet av ten varierade mycket. Flera tolphål bedömde ha varit tenkodda. I växtmakrofoilmaterialet från huet fann endat två kärnor varav den ena utgjorde av obetämt korn. Inga fynd påträffade. En förkolnad kärna av obetämd äd från tolphålet A269 har 14 C-daterat till yngre bronålder förromerk järnålder (tabell 18). 40 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

43 14 Lab.nr C år BP Kal. 1 Â Kal. 2 Â Anl.nr Anl.typ Material Ua ± BC BC A269 Stolphål Obetämd äd, Cerealia/Poaceae Tabell C-reultat från hu 3. Figur 39. Hu 3 från öter. Foto av Ulf Sandén, Malmö Kulturmiljö. Hu 6 Hu 6 betod av fyra tolphål i en någorlunda regelbunden rektangel (figur 40, tabell 19). Stolphålen djup varierade mellan 0,16 och 0,26 m, med ett medeldjup på 0,20 m. Fyllningen betod av humö, mörkt gråbrun ilt. I övre delen av amtliga tolphål fann en del körbränd ten. Det ydvätra tolphålet, om var djupat, hade mycket ten i hela fyllningen. Inga fynd påträffade. Kontruktionen är inte daterad. Bredd inom paren 1 2 2,05 2,25 Avtånd mellan paren 1 2 Norra raden: 2,75 Södra raden: 2,70 Tabell 19. Måttuppgifter (m), hu 6. N Figur 40. Hu 6. Stolphål om tolka ingå i hukontruktionen är vartmarkerade. Plan i kala 1:200. Schaktkant Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 41

44 Brunn A146 Den enda brunnen om påträffade var belägen i vätra delen av delområdet, nära den äldre våtmarken. I ytan var den 6,10 x 5,45 m tor. Djupet var 1,60 m (figur 41). Formen i ytan var oval med en utbuktning åt öter. Den nordötra kvadranten grävde med pade i tick om 20 cm och fyllningen genomökte på hackbord. Avlutningvi grävde den nordvätra kvadranten bort i tunna kikt med makin å att en ektion genom hela anläggningen erhöll. Anledningen till att den nordötra kvadranten valde att underöka för hand var att utbuktningen åt öter gav anledning att mitänka att nedgången till brunnkaret kunde ha funnit här, vilket ockå viade ig vara fallet. Här fann nämligen tre avater på olika djup, om löpte ned mot nordvät och därför inte kunde fånga upp i ektionritningen. Över den lägta avaten, om var belägen på ca 1 m djup invid brunnkaret kant, fann en ca 1,0 x 0,6 m tor, tät tenpackning betående av 3 10 cm tora tenar i 3 4 lager. Stenpackningen vilade inte direkt på avaten utan låg ca 1 dm högre i ett grått, fuktigt lager. Den kan uppfatta om att man velat kapa en tenlagd yta att tå på då man hämtade vatten och att man fört på mer ten efterhand om tidigare ten trampat ned i det fuktiga lager den placerat över. Karet urprungliga diameter är vår att äkert uttala ig om då idorna, om vanligt är i brunnar, delvi raat in. Utifrån omfattningen av det vattenavatta lagret i karet botten bör karet urprungligen ha varit 1,2 1,4 m i diameter. Det fann inga pår efter riflätning eller annan kontruktion kring karet, men det vattenavatta lagret begränning viar att någon form av innelutning av karet har funnit. I karet fann nedanför tenpackningen en hel del mindre tenar om troligen raat ned från denna. I övrigt innehöll karet en del törre ten, men inte av den omfattningen att man kan anta att det haft någon tenkoning. Utöver de omväxlande inraen och vattenavatta lagren läng kanterna hade brunnen i huvudak två fyllningar. På karet botten fann en ca 0,5 m djup vattenavatt fyllning av grå, metig lera. Över den fann en upp till 1,1 m tjock fyllning av humö, mörkt gråbrun, lerig andig ilt, om fyllde törre delen av brunnen. A B Figur 41. A146. Sektion från norr. Skala 1:50. 1: Humö, gråbrun, lerig andig ilt. 2: Vattenavatt, grå lera. Lager 3 6 betod av olika nyaner av inraat material. 8, 9 och 13 var fuktiga, andiga lager. 10, 11, 14 och 15 var vattenpåverkade, leriga lager. Anläggningen var nedgrävd i gulbrun, lerig iltig morän. De fleta fynden om påträffade i den nordötra kvadranten, framför allt vad gäller keramiken, fann i tick 4 6, d.v.. den undre delen av den övre fyllningen. Fynden från den nordvätra kvadranten har inte betämt till någon vi nivå, men en rent impreionitik uppfattning är att även de huvudakligen härrör från undre delen av den övre fyllningen. Utöver keramik påträffade i brunnen metall, ben, flinta, bergart och bränd lera (tabell 20). En tor del av keramiken (2 549 g, 73%) utgör av delar av bottnar från mint ju flatbottnade kärl med en bottendiameter från ca 17 till 26 cm. En botten kan ha närmat ig 30 cm i diameter men för liten del är bevarad för en äker betämning. I mint ett fall har jälva bottenplattan deponerat hel. Det gäller en törre botten, ca 26 cm i diameter, om har lagit av från reten av kärlet preci i över- 42 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

45 gången mot buken å att ingen del av kärlväggen finn bevarad. På amma vi kan ytterligare tre bottnar ha behandlat. Även i dea fall är bottenplattan kiljd från reten av kärlet preci i övergången mot kärlidan. Två av dem tog ut ur ektionväggarna och en påträffade då nordvätra kvadranten grävde bort med makin varför de inte kunde tillvarata okadade, men å tora delar finn bevarade att det är möjligt att de en gång deponerat hela. Bottendiametern kan med vi reervation bedöma till ca 17, 20 repektive 22 cm. Övriga delar av bottnar utgör av en kärva av en bottenplatta med obetämbar diameter och två kärvor av nedre delen av kärlväggen med övergången till botten från olika kärl. För en av dea kan bottendiametern uppkatta ha varit ca 26 cm. De repreenterar kärl med vagt konvex ida. En mynningkärva påträffade. Den kommer från ett kärl med kort, rak mynning och tarkt konvex buk. Mynningdiametern bedöm ha varit ca 30 cm. Bergartmaterialet utgör av två löpare till maltenar. Fyndtyp Antal Vikt (g) Ben Keramik Bergart Bränd lera Metall 1 12 Flinta: Skrapa 1 11 Spån 2 26 Avlag Övrig flinta Summa Tabell 20. Fynd från A146. Benmaterialet har inte betämt av oteolog. Värt att notera är att det påträffade ett kranium av hund (Cani familiari) när den nordvätra kvadranten grävde bort med makin. Det har urprungligen deponerat helt men kadade vårt av makinen varför endat fragment återtår. Inga övriga ben noterade i anlutning till kraniet. Metallfyndet utgör av en bronfibula av mellanlatènetyp, dekorerad med två kulor placerade tätt tillamman på bygeln (figur 42). Båda kulorna har en platt underida med en karv. Dera form är närmare rektangulär än rund. Kulan närmat fjädern mäter 11 x 7 x 8 mm, kulan närmat nålhållaren mäter 10 x 7 x 8 mm. Båda är ornerade med cirkelornamentik på ovanidan och på de båda övriga fria idorna. Den 12 g tunga fibulan är 39 mm lång. Av den långa fjädern är 35 mm bevarad. Urprungligen bör den ha varit 50 mm lång om den varit ymmetrikt placerad. Fjädern har ett färkt brott vilket tyder på att den icke bevarade delen förlorat vid utgrävningen. Den torde ha deponerat i helt kick i brunnen. Fibulan påträffade då den ovannämnda tenpackningen tagit bort och den underliggande fyllningen tog upp och genomökte på hackbord. Efterom tenpackningen inte täckte hela det aktuella lagret är det inte äkert att fibulan varit deponerad under jälva tenpackningen, men efterom en betydande del av de maor om tagit upp på hackbordet då fibulan påträffade kom jut från partiet om täckt av tenpackningen är annolikheten hög för att tenpackningen varit placerad över den punkt där fibulan deponerat. Fibulan tillhör en tidig del av den förromerka järnåldern period IIIa (Lauren 1984). Fyndkontexten gör det annolikt att fibulan deponerat när brunnen varit i funktion, kanke har den rent av deponerat i amband med brunnen kontruktion. Dateringen motäg inte av övriga fynd. Figur 42. Fibula av mellanlatènetyp dekorerad med två kulor på bygeln, påträffad i A146 (MHM 12525:1). Foto av Viveca Ohlon, Malmö Mueer. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 43

46 Vattenhål A102 Norra delen av anläggningen låg utanför chaktet. Den del om kom i dagen hade närmat oval planform och var ca 1,7 x 1,0 m tor och 0,6 m djup. Anläggningen underökte med hjälp av pade och fyllningen genomökte på hackbord. Övert fann en upp till 30 cm djup fyllning av flammig, gråbrun, andig ilt. Under denna fann i anläggningen centrala del en 30 cm tjock fyllning av homogen, fuktig, mörkt brungrå, andig ilt avgränad av mycket ojämna idor. Det fann fynd i båda fyllningarna, men övervägande i den undre där bl.a. en pilpet med urnupen ba påträffade. Anläggningen är mycket vårbedömd. Den undre fyllningen var klart vattenpåverkad och de mycket ojämna idorna tyder på upprepade inra. Här finn emellertid inga vattenförande lager i moränen och anläggningen kan vårligen tolka om en brunn. Däremot är det möjligt att den fungerat om vattenhål. Fynden, om utelutande utgjorde av flinta, betod av en ythuggen pilpet med urnupen ba om väger 1 g, ett pån om väger 1 g och 12 avlag om ammanlagt väger 57 g. Den ythuggna pilpeten är 21 mm lång, 12,5 mm bred och 3,5 mm tjock. Den är tillverkad av ett litet avlag. Ythuggningen är inte heltäckande utan förekommer endat läng pilen eggar. En del av lagbulan finn kvar på ena idan. Här finn den tjockate punkten. På andra idan finn ärr efter tidigare avpaltning. Ythuggna pilpetar med urnupen ba förekommer under perioden enneolitikum yngre bronålder. Om den daterar anläggningen eller tillhör det allmänna bru av äldre flinta om förekommer i fyllningen i de fleta anläggningarna är oäkert. Inget övrigt daterbart material påträffade. Gropar A99 Den avlånga anläggningen betod av två gropar där den norra var något yngre och kar den ödra. Totalt var anläggningen 3,16 x 2,44 m tor. Groparna var 0,54 repektive 0,36 m djupa, där den norra var den djupare och den ödra den grundare. Anläggningen underökte med hjälp av pade och fyllningen genomökte på hackbord. Fyllningen i den ödra gropen betod av humö, gråbrun, andig iltig lera medan den i den norra utgjorde av humö, mörkt brungrå, andig lerig ilt. Groparna var nedgrävda i ett underlag av gulaktig, iltig lerig morän. Möjligen kall anläggningen uppfatta om två lertäktgropar då de grävt på ett tälle där moränen hade peciellt tort innehåll av lera. I anläggningen påträffade en mindre keramikkärva och 13 pjälkade keramikfragment om ammanlagt vägde 24 g. Flintmaterialet utgjorde av ett idofragment av kärna om vägde 28 g, 31 avlag med en ammanlagd vikt av 110 g och 5 övrig flinta med en ammanlagd vikt av 16 g. Fynden är inte tillräckliga för att ge gropen någon närmare datering A128 A128 var en avlång, 1,4 x 0,9 m tor och 0,22 m djup anläggning om hade oregelbunden planform. Anläggningen underökte med hjälp av pade och fyllningen genomökte på hackbord. Fyllningen utgjorde huvudakligen av brungrågul, andig ilt, men i vätra delen fann i ytan ett parti med en 0,13 m djup fyllning av humö, tarkt otig, andig ilt med mycket träkol. I denna mörkare fyllning påträffade en del körbränd ten och 92 g keramik om utgör av må bukkärvor utan karaktäritika kännetecken och om därför inte kan ge någon preci datering. A145 Med tanke på torleken, planformen och läget omedelbart intill brunnen A146 bedömde även A145 vara en brunn och underökte därför genom att ötra halvan grävde bort i tunna kikt med makin. Det viade ig då att den i ytan 44 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062

47 päronformade anläggningen var en grop med en torlek av 5,1 x 4,2 m och ett djup av 0,66 m (figur 43). Fyllningen i gropen var homogen och betod av tarkt humö, mörkt gråbrun, lerig ilt. Möjligen kall den tolka om en täkt. I växtmakrofoilmaterialet fann fragmenterade ädekorn och knylhavre (Arrhenatherum elatiu). A B Figur 43. A145. Sektion från öter. Skala 1:50. 1: Humö, mörkt gråbrun, lerig ilt. 2: Brun, något melerad, lerig ilt. 3: Brun, något melerad, andig ilt, något ljuare än 2. 4: Gråbrun, lerig andig ilt. 5: Inraat material uppblandat med humöt. Anläggningen var nedgrävd i gulbrun, lerig iltig morän. Sammanlagt har g keramik regitrerat från gropen. I gropen yta fann en tor keramikkoncentration, om annolikt utgjort ett tort kärl. De gram om har regitrerat från koncentrationen repreenterar uppkattningvi högt en tredjedel av den urprungliga mängden. Reten av den mycket dåligt bevarade keramiken kunde inte ta tillvara. Kärlformen kan inte rekontruera. Den enda mynningkärva om påträffade i gropen kommer från ett kärl med utåtböjd hal och konvex buk. Flintan utgör av en 70 mm lång och 28 g tung kniv tillverkad av ett pånliknande avlag, påträffad i ytan av gropen tillamman med keramikkoncentrationen, amt två må avlag om tillamman väger 5 g. Det 743 g tora benmaterialet är inte betämt av oteolog, men bland benen finn bl.a. ett hundkranium om urprungligen deponerat helt men om kadade av makinen och därför inte kunde tillvarata i helt kick. Gropen kan inte datera närmare än till äldre järnålder utifrån keramiken. Medeltida grop A137 Gropen var avlång, närmat rännformad, ca 4 m lång, 1 m bred och 0,3 m djup (figur 44). De vätligate del hade blivit bortgrävd vid anläggandet av ett recent dräneringdike. Hela anläggningen grävde ut med grävked. På grund av den tora mängden fikben i ytan vattenållade de överta 15 cm av fyllningen i 2 mm maktorlek medan övrig fyllning torrållade i 4 mm maktorlek. Mittpartiet i gropen hade en homogen fyllning av humö, gråbrun, andig ilt med litet inlag av ot, och har tolkat om en ekundär nedgrävning. Större delen av gropen fyllning utgjorde av humö, otig, gråbrun, andig ilt med del tarkt otiga liner med mycket träkol och del rödgråa liner med inlag av bränd lera. Dea otiga inlag var betydligt tarkare i den vätra delen, om ockå innehöll betydligt mer körbränd ten än den ötra. Partiet öter om den ekundära nedgrävningen innehöll få fynd, medan partiet väter om var mycket fyndrikt. Här påträffade nätan all keramik och en tor del av benen. Medan keramiken var utpridd låg benen i grupper. Fikbenen kom huvudakligen längt i väter vid ytan, där även en hundkäke påträffade. Nöt och får låg i mellerta och vin i den ötra delen av det vätra partiet. I den ekundära nedgrävningen kom nätan utelutande ben av vin. Då den ekundära nedgrävningen inte uppmärkammade när anläggningen grävde utan fört då ektionen ritade är det möjligt att alla vinben egentligen kommer härifrån. Uppenbarligen har anläggningen utnyttjat för att vid olika tillfällen deponera avfall från matberedning. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062 45

48 A B 6 Figur 44. A137. Sektion från norr. Skala 1:50. 1: Humö, gråbrun, andig ilt. 2: Humö, otig, brungrå, andig ilt. 3: Humö, otig, rödgrå, andig ilt med inlag av bränd lera. 4: Svarta liner av träkol och ot 5: Humö, otig, gråbrun, andig ilt. 6: Recent dräneringdike. Anläggningen var nedgrävd i gulgrå, lerig andig iltig morän med inlag av kalk. Det treckade partiet repreenterar anläggningen längta utbredning åt öter, om ligger utanför ektionen. Fyndtyp Antal Vikt (g) Ben Keramik Flinta: Övrig kärna 1 39 Flintknuta med bearbetning 1 69 Avlag Övrig flinta 9 13 Summa Tabell 21. Fynd från A137. Fyndmaterialet från anläggningen omfattar ben, keramik och flinta (tabell 21). Benmaterialet har inte analyerat av oteolog utan bara bedömt preliminärt i fält. Det har inte räknat utan bara vägt på grund av det mycket tora antalet må ben av fik och fågel. Flintan tillhör förmodligen det allmänna bru av äldre flinta om finn på platen och om hamnat ekundärt i anläggningen. Keramikmaterialet, om utelutande utgör av öterjökeramik, repreenterar flera kärl, men endat en eller några få kärvor av varje. Det finn två mynningkärvor, båda något inåtböjda. 13 kärvor (269 g) utgör av ornerade kärlidor. Horiontella linjer dominerar, men även vågband förekommer i några fall. De tio bottenkärvorna repreenterar ex olika, flatbottnade kärl med en bottendiameter mellan 8 och 17 cm. Från två olika kärl finn delar av bottnar med identika bottenmärken i form av ett kor med en ring över varje korände. Märket är vanligt i keramikmaterialet från kvarteret Glambeck i Lund, men är annar ovanligt, och har därför kallat glambecktyp (Ringmoe f.). Det ena kärlet har mätt 12 cm i bottendiameter (figur 45). Det andra har varit ett mindre kärl med tunnare god var bottendiameter har varit 8 cm. Bottenmärkena tyck däremot, å långt man kan e av de bevarade delarna, vara identika, vilket tyder på att kärlen tillverkat på amma kavalett. I keramikmaterialet ingår ockå en liten del av ett ornerat lock. De båda kärvorna med bottenmärke har analyerat med hjälp av mikrokopering av tunnlip. De har framtällt av identika leror; oorterad iltig andig grovlera med naturlig magring (Broron 2005). Figur 45. Skärva av öterjökeramik med bottenmärke från A137 (MHM 12525:688). Foto av Ulf Sandén, Malmö Kulturmiljö. 46 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Rapport 2007:062