Formulär för beskrivning och analys:

Transkript

1 1 (9) Formulär för prestationen kring tvångsvård och tvångsåtgärder Formulär för beskrivning och analys: Patienter som är föremål för flest tvångsvårdstillfällen 1. Hur har identifieringen av de som är föremål för flest tvångsvårdstillfällen genomförts? (beskriv kortfattat hur urvalet skett, vilka tvångsvårdstillfällen som tagits med, hur ni arbetat med analysen, t.ex. tagit hjälp av journalgranskningsmetoden, på vilken nivå såsom avdelning/klinik, landsting som analysen gjorts o.s.v.) Identifiering har gjorts i journalsystemets statistikdatabas. Samtliga patientadministrativa slutenvårdstillfällen under vilka det förekom en vårdform som innebär tvångsvård identifierades. Så långt det gick sammanfogades vårdtillfällen som delats på grund av att kliniken har flera vårdinrättningskoder till ett sammanhängande vårdtillfälle för att inte identifieringen av patienter med störst antal vårdtillfällen skulle störas av organisatoriska faktorer. Så här fördelades antalet vårdtillfällen: Vårdtillfällen Patienter De 429 patienter som utgjorde de 10% med flest vårdtillfällen inbegrep alla som hade 3 eller flera vårdtillfällen och 159 av de 554 patienterna med 2 vårdtillfällen. Det innebär att mer än en tredjedel av patienterna i gruppen med flest vårdtillfällen hade lika många vårdtillfällen som patienter som ingick i gruppen de övriga 90% av patienterna. Man kan då utgå från att det skulle bli svårt att hitta skillnader mellan grupperna. I analysen samlades vissa data därför inom alla de 429 patienterna men en fördjupad analys gjorde av en mindre grupp som tydligt avvek från de övriga, nämligen de 113 patienter som hade 3 eller flera vårdtillfällen. För dessa kompletterades data ur statistikdatabasen med strukturerad journalgranskning. För de 113 patienter vars journaler granskades samlades data in med ett webbformulär då 11 frågor besvarades, 9 strukturerade frågor och två fritextfrågor. Bearbetningsbara formulär finns för 112 av de 113 patienterna. En av frågorna avsåg en bedömning av patienternas vårdplaner där vårdplanerna vid senaste inläggning kategoriserades enligt följande: -Vårdplan saknas

2 2 (9) -Vårdplan finns men planering saknas nästan helt -Vårdplan finns men planeringen är otillräcklig -Vårdplan finns med en planering som bedöms vara i huvudsak rimlig -Vårdplan finns med en planering som bedöms helt tillfredställande För män respektive kvinnor jämfördes ålders- och diagnosgruppsfördelning mellan dessa 112 patienter med fördelningen dels bland samtliga slutenvårdade, dels bland samtliga tvångsvårdade. Undersökningens syfte har varit att identifiera generella mönster i patientgruppen och i vården och inte att jämföra de olika klinikerna eller olika avdelningar. Jämförelser mellan kliniker skulle också ha försvårats av att en stor andel av patienterna har vårdats på mer än en klinik, t.ex. både inom Beroendecentrum, Rättspsykiatrin och på någon av de allmänpsykiatriska klinikerna eller på mer än en av de allmänpsykiatriska klinikerna. Resultat från undersökningen har diskuterats både med klinikernas LPT-controllers och med CHÖL:ar, verksamhetschefer och företrädare och brukarföreträdare i en speciell workshop. 2. Hur många patienter har tvångsvårdats 2013? I gruppen som har inlett tvångsvårdstillfällen under 2013 ska ni identifiera de 10% som fått flest tvångsvårdstillfällen Hur många personer ingår i den grupp som motsvarar 10% av patienterna som haft högst antal tvångsvårdstillfällen? Hur ser gruppen ut vad gäller ålder och kön? De 429 i hela 10%-gruppen jämfördes med de övriga 90% som tvångsvårdades. Bland de 10% med flest tvångsvårdstillfällen, ( 10%-gruppen ), var 48% kvinnor mot 44% bland övriga. I 10%-gruppen var medelåldern bland kvinnor 41,5 mot 40,1 bland männen. Bland de övriga tvångsvårdade var medelåldern bland kvinnor 43,3 mot 40,8 bland männen. De män respektive kvinnor bland de 113 i gruppen med minst 4 vårdtillfällen jämfördes åldersfördelningen med alla tvångsvårdade och med alla slutenvårdade. Följande skillnader sågs: -bland patienterna med flest tvångsvårdstillfällen var åldersgrupperna och tydligt överrepresenterade bland både mån och kvinnor. Bland männen var gruppen underrepresenterad, medan bland kvinnorna en viss överrepresentation sågs även i denna åldersgrupp. 5. Vilka diagnoser är det framför allt som finns representerade? De diagnosgrupper som bedömdes som främsta orsak till tvångsvården var enligt journalgranskningen schizofreni och andra psykoser, missbruk och emotionellt instabil

3 3 (9) personlighetsstörning. Inom gruppen med emotionellt instabil personlighetsstörning ingick praktiskt tagit uteslutande kvinnor. På motsvarande sätt som för åldersgrupper jämfördes diagnosfördelning inom gruppen med 4 vårdtillfällen eller flera med dels samtliga tvångsvårdade, dels samtliga slutenvårdade. För män noterades att gruppen med psykossjukdomar var kraftigt överrepresenterad. För kvinnor noterades däremot en mycket stor överrepresentation i gruppen emotionellt instabil personlighetsstörning. 6. Finns det några gemensamma faktorer som kännetecknar gruppen i övrigt? Eftersom det är svårt att särskilja denna fråga från följande hänvisas till följande fråga. 7. Kan ni se något mönster i orsaken till intagning? (Komplicerande problematik? Gemensamma faktorer vad gäller läkemedelsbehandling, behandlingsinsatser, boendesituation, sociala förhållanden osv.) Följande 3 faktorer bedömdes hos flest patienter spela in: -missbruk av alkohol och andra droger, bristande följsamhet i läkemedelsbehandlingen, bristande sjukdomsinsikt. Andra faktorer som sågs hos åtskilliga i gruppen var bristande stöd i boendet, brist på sysselsättning, dåligt socialt nätverk och bristande kontinuitet i öppenvårdskontakten. Vad gäller vårdplaner saknade vid det senaste inläggningstillfället ungefär en tredjedel av patienterna en vårdplan med en planering som bedömdes som i huvudsak rimlig eller bättre. Det är värt att notera att alla utom 17 i gruppen med många tvångsvårdstillfällen också var vårdade frivilligt. Ungefär hälften var vårdade frivilligt flera gånger än de var vårdade med tvång. Det vore intressant att jämföra denna undergrupp med hela gruppen patienter som vårdats frivilligt flest gånger. Kanske kan denna patientgrupp förstås som en grupp patienter med många vårdtillfällen där tvångsvården är en liten del. 8. Vilka slutsatser drar ni av att studera gruppen? Det finns en grupp patienter med många tvångsvårdstillfällen men om man väljer de 10% med flest tvångsvårdstillfällen kommer dessa inte att stå för mer än 24% av tvångsvårdstillfällena. En mindre grupp än 10% behöver troligen väljas för att gruppen mer meningsfullt ska avvika från hela gruppen tvångsvårdade. Den mindre grupp om 2,4% av patienterna som vi analyserade mer grundligt stod för ungefär 10% av det totala antalet tvångsvårdstillfällen. Gruppen är heterogen och består till stor del av patienter som också vårdats frivilligt ett stort antal gånger medan ett mindre antal patienter inte alls vårdas frivilligt. De olika grupperna skulle behöva analyseras ytterligare, och följas under en längre tid. För åtskilliga i gruppen förefaller det finnas behov av bättre vårdplanering och samordning av insatser från olika aktörer i öppenvården.

4 4 (9) 9. Vilka åtgärder skulle kunna ha betydelse för att minska behovet av tvångsåtgärder för denna grupp? Vi antar att frågan är tänkt att ha följande lydelse: Vilka åtgärder skulle kunna ha betydelse för att minska behovet av tvångsvård för denna grupp? Optimerad medicinering, metoder som gav bättre följsamhet till medicinering. Förbättrade vårdplaner och tätare uppdatering av vårdplaner. Förbättrad samverkan med socialtjänst ökad användning av SIP. Förbättrad samverkan mellan beroendevård och psykiatri.

5 5 (9) Patienter som är föremål för flest tvångsåtgärder 1. Hur har identifieringen av de som är föremål för flest tvångsåtgärder genomförts? (Beskriv kortfattat vilka tvångsåtgärder som tagits med, hur dessa har identifierats och hur säkra ni uppskattar att era uppgifter är och hur ni arbetat, t.ex. tagit hjälp av journalgranskningsmetoden, på vilken nivå såsom avdelning/klinik o.s.v. Har det varit möjligt för er att lägga ihop antalet tvångsåtgärder under flera vårdtillfällen eller har ni fått välja ut ett antal tvångsvårdstillfällen som innehållit mest tvångsåtgärder och ta 10% av dessa?) I journalsystemet dokumenteras tvångsåtgärder med stöd av LPT eller LRV i specifika, strukturerade, sökord i särskilda journalmallar för beslutsjournal. Data från dokumentationen i beslutsjournal hämtas varje dygn i journalsystemets statistikdatabas och översätts till KVÅ-koder för tvångsåtgärder i de filer som sammanställs för rapportering till PAR. Som tvångsåtgärder räknades i detta sammanhang följande KVÅ-koder: DU040 Läkemedelstillförsel utförd under fastspänning eller fasthållande XU001 Fastspänning upp till och med 4 timmar XU003 Fastspänning i mer än 4 timmar men mindre än 72 timmar XU004 Fastspänning i 72 timmar eller mer XU011 Avskiljande upp till och med 8 timmar XU012 Avskiljande i mer än 8 timmar men mindre än 72 timmar XU013 Avskiljande i 72 timmar eller mer I undersökningen identifierades patienterna med flest tvångsåtgärder i dessa filer. Tvångsåtgärderna räknades per patient under studerad tidsperiod (dvs oberoende av vilket tvångsvårdstillfälle de hörde till). På samma sätt som beskrivits under första frågan angående patienter med flest tvångsvårdstillfällen gjordes en journalgranskning för de patienter som identifierades. I det formulär som användes ingick samma 11 frågor som användes i formuläret för patienter med flest tvångsvårdstillfällen, dessutom besvarades ytterligare 5 frågor specifika för patienter med många tvångsåtgärder. Bearbetningsbara formulär finns för 89 av de 90 patienterna. 17 patienter var med i både gruppen med flest tvångsvårdstillfällen och gruppen med flest tvångsåtgärder. Av dessa 17 är 12 kvinnor och 5 mån. De flesta av dessa 12 kvinnor har diagnos emotionellt instabil personlighetsstörning, ADHD eller autismspektrumstörning medan männen har diagnos schizofreni eller bipolär sjukdom. 2. Hur många patienter totalt är det hos er som varit föremål för tvångsåtgärder under 2013? 850 patienter; det innebär att 80 % av de patienter som tvångsvårdats inte har fått några tvångsåtgärder alls. En tredjedel av dessa patienter fick endast en tvångsåtgärd. Medianantalet tvångsåtgärder bland dem som fick minst en tvångsåtgärd var 2, det genomsnittliga antalet i gruppen var 3,8.

6 6 (9) 3. Hur många patienter ingår i den grupp som är de 10% som fått mest tvångsåtgärder under patienter. (Att antalet är något mer än 10% av de 850 patienter som fått minst en tvångsåtgärd beror på små skillnader i hur data hämtats ut under olika faser av undersökningen.) Dessa 90 patienter har fått 52% av det totala antalet tvångsåtgärder i Stockholms läns landsting, i genomsnitt fick de 18,7 tvångsåtgärder var. De 15 patienterna med flest tvångsåtgärder har fått 19% av det totala antalet tvångsåtgärder, bland dessa 15 var det genomsnittliga antalet tvångsåtgärder 39,7. 4. Hur ser gruppen ut vad gäller ålder och kön? Gruppen utgjordes av 47 (53%) kvinnor och 42 (47%) män. För män respektive kvinnor bland de 90 i gruppen med flest tvångsåtgärder jämfördes åldersfördelningen med alla tvångsvårdade och med alla slutenvårdade. Följande skillnader sågs: -bland patienterna med flest tvångsåtgärder var åldersgrupperna och tydligt överrepresenterade bland både mån och kvinnor. Bland kvinnorna var även gruppen något överrepresenterad. 5. Vilka diagnoser är det framför allt som finns representerade? Schizofreni och andra psykoser var vanligast i gruppen. Därnäst var autismspektrumstörning, bipolär sjukdom och emotionellt instabil personlighetsstörning. Inom gruppen med emotionellt instabil personlighetsstörning ingick praktiskt tagit uteslutande kvinnor. På motsvarande sätt som för åldersgrupper jämfördes diagnosfördelning inom gruppen med 4 vårdtillfällen eller flera med dels samtliga tvångsvårdade, dels samtliga slutenvårdade. För män noterades att gruppen med psykossjukdomar var kraftigt överrepresenterad, även bipolära sjukdomar var överrepresenterade medan beroendesjukdomar var underrepresenterade. Även för kvinnor noterades överrepresentation för bipolär sjukdom men framförallt ses en stor överrepresentation för emotionellt instabil personlighetsstörning och i mindre grad för autismspektrumstörning. 6. Vilka tvångsåtgärder är vanligast? Är det samma tvångåtgärder eller många olika åtgärder per person? Ser ni några mönster i vilka tvångsåtgärder som används hos er? 77 patienter i gruppen har fått åtgärden läkemedelstillförsel under fastspänning eller fasthållning, ( totalt 466 åtgärder, i genomsnitt 6,1 gånger per patient).

7 7 (9) 83 patienter i gruppen har fått åtgärden fastspänning (614 åtgärder, i genomsnitt 7,4 gånger per patient)) 74 patienter i gruppen har fått åtgärden avskiljning (606 åtgärder, i genomsnitt 8,2 gånger per patient) 58 patienter har fått alla 3 typerna av tvångsåtgärder, ytterligare 28 har fått två olika typer av tvångsåtgärder. Bland de som fått två typer av tvångsåtgärder är den vanligaste kombinationen Läkemedelstillförsel under fastspänning eller fasthållning och Fastspänning Alla patienter som fått läkemedelstillförsel under fastspänning eller fasthållning har också fått någon annan typ av tvångsåtgärd. Fastspänning var vanligare bland kvinnor än bland män. 7. Finns det några gemensamma faktorer som kännetecknar målgruppen i övrigt? (Komplicerande problematik? Gemensamma faktorer vad gäller läkemedelsbehandling, behandlingsinsatser, boendesituation, sociala förhållanden osv.) Som bidragande till behovet av tvångsvård nämns: Patienten saknar sjukdomsinsikt 47% Bristande compliance v g läkemedel 46% Ej optimal läkemedelsbehandling 34% Missbruk av andra droger 25% Otillräckligt stöd i boendet 22% Missbruk av alkohol 21% Brist på sysselsättning 20% Bristande kontinuitet i öppenvårdskontakten 20% Dåligt socialt nätverk 18% Som bidragande till behov av tvångsåtgärder nämns framför allt; patienten är svårt psykotisk, patienten är extremt orolig och/eller uppvarvad, patienten är aggressiv och hotfull, patienten är benägen att skada sig själv, patienten är påverkad av droger, patienten saknar sjukdomsinsikt och att patienten inte vill ta ordinerade läkemedel. 8. Vilka slutsatser drar ni av att studera gruppen? Det finns en begränsad grupp patienter som står för en mycket stor del av det totala antalet tvångsåtgärder. Gruppen är föremål för så många tvångsåtgärder att det är motiverat att följa upp den separat, antalet patienter är så begränsat att detta bör vara fullt möjligt. Gruppen är heterogen och de olika patientgrupper som ingår behöver analyseras var för sig. Gruppen inbegriper bl.a. dels patienter med psykossjukdom med dålig sjukdomsinsikt och bristande följsamhet till läkemedelsbehandling bland vilka våld och hot ofta förekommit och dels patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning vilka nästan uteslutande är kvinnor, inom denna grupp är suicidförsök och självskador vanliga. Andra patientkategorier inom gruppen är personer med autismspektrumstörning respektive bipolär sjukdom.

8 8 (9) Missbruk av droger bidrar ofta till behovet av tvångsåtgärder. Vi behöver mer kunskap om patienterna i gruppen, bl.a. beträffande överdödlighet och fortsatta volymer tvångsåtgärder samt förstås om vilka insatser som kan öka livskvaliteten för personer i patientgruppen. 9. Vilka åtgärder tror ni skulle kunna minska behovet av tvångsåtgärder hos denna grupp? Optimerad medicinering, metoder som gav bättre följsamhet till medicinering. Förbättrad vårdmiljö med mindre trånga utrymmen och mer aktiviteter för att minska rastlöshet. Ett bemötande anpassat till patientens problematik. Bättre kunskaper om bemötande i hotfulla situationer. Systematiskt användande av uppföljningssamtal efter tvångsåtgärder.

9 9 (9) Gemensamma frågor (för både tvångsvårdstillfällen och tvångsåtgärder) 1. Vilka gemensamma faktorer finns hos de två grupperna? Det finns en överlappning mellan de två grupperna och även i övrigt finns det flera gemensamma faktorer t.ex. vad gäller åldersfördelning och diagnostik. 2. Vilka faktorer skiljer sig åt hos de två grupperna? En skillnad är att självmordsförsök och självskadehandlingar är vanligare i gruppen med många vårdtillfällen och våld och hot vanligare i gruppen med många tvångsåtgärder. 3. Vilka slutsatser drar ni av ovanstående? Det är tydligt att grupperna med flest tvångsåtgärder respektive med flest tvångsåtgärder inte är identiska även om det finns en patientgrupp som ingår i båda grupperna. inte Undergrupper bör identifieras och analyseras vidare, för detta kan flera års material behöva adderas för att grupperna ska kunna bli tillräckligt stora.

10 Handlingsplan fö r att minska behövet av tva ngva rd öch tva ngsa tga rder inöm psykiatrin i Stöckhölms la ns landsting. Handläggare: Mattias Agestam och Christina Klintemo Stockholms läns sjukvårdsområde,(slso), Stockholms läns landsting. Handlingsplanens upprättande: Datum: Beslutad av: Vuxenpsykiatrins ledningsgrupp och divisionschefen för BUP Vem/vilka som gjort handlingsplanen Resultatet av kartläggningen (se nedan) presenterades i en workshop (140918) med verksamhetschefer i hela psykiatrin i SLSO, chefläkare i SLSO, chefsöverläkare på klinikerna, LPT-controllergruppen, vissa sektionschefer och representanter från Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF) samt för patient- och närståendeorganisationer. Gruppen arbetade sedan med tre frågeställningar: 1. Vilka åtgärder tror ni skulle kunna minska behovet av tvångsvård och tvångsåtgärder hos denna grupp? 2. Ge konkreta förslag på insatser/satsningar som kan genomföras inom SLL under 2015 och hur dessa skulle kunna följas upp. 3. Hur ska patienters och närståendes deltagande i det fortsatta arbetet utformas? Ett urval av ovanstående personer, med representanter från alla kategorier, omformades till en arbetsgrupp som fick i uppdrag att sammanställa ett konkret förslag till handlingsplan utifrån de förslag som framkom vid workshopen ovan. Detta gjordes vid ett

11 Handlingsplan fö r att minska behövet av tva ngva rd öch tva ngsa tga rder inöm psykiatrin i Stöckhölms la ns landsting. möte Förslaget har därefter skickats för synpunkter till alla deltagare i workshopen och beslut om genomförande har sedan tagits i vuxenpsykiatrins ledningsgrupp (vplg) och av divisionschefen för BUP Resultatet av kartläggningen presenterades även kortfattat för ca 150 ledningspersoner inom SLSO:s vuxenpsykiatri på ett avstämningsmöte den och upprättandet av en för alla kliniker gemensam handlingsplan för att minska tvångsvård och tvångsåtgärder förankrades. Patienters, brukares och anhörigas eventuella deltagande i underlaget och i det fortsatta arbetet. Patienters och närståendes deltagande i arbetet med att ta fram handlingsplanen framgår ovan. Arbetet med handlingsplanen kommer att stämmas av vid två tillfällen under 2015 (prel. april och oktober) i den arbetsgrupp som formulerade planen och där representanter för patienter och närstående ingår. Bakgrund All tvångsvård inom SLL bedrivs inom SLSO. Av totalt patienter som slutenvårdades i SLL under 2013 vårdades 4249 enligt LPT eller LRV. Av dessa fick 850 en eller flera tvångsåtgärder. Redan för ett par år sedan har en analys visat hur ett litet antal patienter är föremål för en mycket stor andel av det totala antalet tvångsåtgärder. I journalsystemets statistikdatabas identifierades de 10 % av patienterna som var föremål för flest tvångsåtgärder samt de 10 % som fått flest tvångsvårdstillfällen. Den kvantitativa analysen på gruppnivå kompletterades med journalgenomgång för 186

12 Handlingsplan fö r att minska behövet av tva ngva rd öch tva ngsa tga rder inöm psykiatrin i Stöckhölms la ns landsting. patienter, för varje patient dokumenterades resultatet i ett speciellt formulär. Som tvångsåtgärder räknades i analysen åtgärderna Läkemedelstillförsel under fastspänning eller fasthållning, Fastspänning och Avskiljning. Kortfattad analys 80 % av de patienter som tvångsvårdades var inte alls föremål för tvångsåtgärder. De 10 % som fick flest tvångsåtgärder, dvs 2 % av det totala antalet tvångsåtgärder fick ca 50 % av det totala antalet tvångsåtgärder. En liten grupp om 15 patienter fick 20 % av tvångsåtgärderna. I analysen jämfördes grupperna med flest tvångsåtgärder respektive flest tvångsvårdstillfällen med dels alla tvångsvårdade, dels alla slutenvårdade. Ålders- och könsperspektiv 2013 var andelen kvinnor bland alla slutenvårdade 45 %, bland alla tvångsvårdade var andelen 44 %. I gruppen med flest vårdtillfällen var andelen kvinnor 57 % och i gruppen med flest tvångsåtgärder var 55 % kvinnor. I grupperna med flest tvångsåtgärder respektive flest tvångsvårdstillfällen är bland både män och kvinnor åldersgrupperna och år betydligt överrepresenterade vid jämförelse med gruppen alla slutenvårdade och också med gruppen alla tvångsvårdade. Bland kvinnor ses i gruppen med flest tvångsåtgärder också en viss överrepresentation i åldersgruppen år vid jämförelse med gruppen alla slutenvårdade. Det finns en tydlig skillnad i fördelning mellan sjukdomsgrupper mellan män och kvinnor, se nedan. Sjukdomsgrupper Bland både män och kvinnor ses i gruppen med flest tvångsåtgärder i jämförelse med gruppen alla slutenvårdade en överrepresentation av patienter med framför allt psykossjukdom och bipolär sjukdom medan patienter med depression,

13 Handlingsplan fö r att minska behövet av tva ngva rd öch tva ngsa tga rder inöm psykiatrin i Stöckhölms la ns landsting. ångestsjukdom och skadligt substansbruk är underrepresenterade. Bland kvinnor ses i gruppen med flest tvångsåtgärder även en överrepresentation av patienter med autismspektrumstörning och en mycket stor överrepresentation av patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning. Övriga faktorer Journalgenomgången talade tydligt för att viktiga faktorer som bidrar till behov av tvångsvård är bland annat dålig sjukdomsinsikt, bristande följsamhet till läkemedelsbehandling, skadligt bruk av alkohol eller andra droger, brist på sysselsättning och otillräckligt stöd i boendet. Vid genomgång av vårdplanerna vid senaste inläggningstillfället bedömdes att ungefär en tredjedel av patienterna hade en vårdplanering som var otillräcklig utifrån patienternas behov eller saknade aktuell vårdplan. De läkare som gjorde journalgenomgången framhöll också att brister i vårdmiljön (bl.a. trånga vårdavdelningar) samt otillräcklig erfarenhet och kunskap i bemötande hos personalen kunde bidra till att tvångsåtgärder behövde användas. Slutsatser Bland de patienter som erhåller tvångsvård finns en liten grupp patienter som erhåller ett stort antal tvångsåtgärder. Kvinnor är överrepresenterade i den gruppen och bland både kvinnor och män är åldersgruppen år överrepresenterad. Bland kvinnor ses en överrepresentation av emotionellt instabil personlighetsstörning, bland både kvinnor och män ses i gruppen en överrepresentation av bipolär sjukdom och psykoser.

14 Handlingsplan fö r att minska behövet av tva ngva rd öch tva ngsa tga rder inöm psykiatrin i Stöckhölms la ns landsting. Handlingsplan- planerade insatser under 2015 Mål Insats Ansvarig Uppföljningsmått (processmått) Ökad följsamhet i läkemedelsbehandling Ökad följsamhet i läkemedelsbehandling och tätare patientkontakt Översyn av regelverk för kostnadsfria läkemedel till vissa patientgrupper i SLL Översyn av regelverk för kostnadsfria besök för vissa patientgrupper i SLL HSF Enhetligt regelverk är framtaget dec 2015? Ja/nej. Ansvarig för mätning: HSF Enhetligt regelverk tillämpas på alla kliniker i SLSO? Ja/nej Ansvarig för mätning: Mäts genom enkät, LPT-controller gruppen ansvarar. HSF Enhetligt regelverk är framtaget dec 2015? Ja/nej Ansvarig för mätning: HSF Enhetligt regelverk tillämpas på alla tillämpas på alla kliniker i SLSO? Ja/nej Ansvarig för mätning: Mäts genom enkät, LPT-controller gruppen ansvarar.

15 Handlingsplan fö r att minska behövet av tva ngva rd öch tva ngsa tga rder inöm psykiatrin i Stöckhölms la ns landsting. Öka personalens kunskap om bemötande som ett verktyg för att minska behov av tvångsåtgärder och för att skapa en våldspreventiv avdelningskultur. Intensifiera utbildning och träning inom ramen för Bergenmodellen (BM) och inkludera fler personalkategorier, bland annat läkare. Respektive verksamhetschef ansvarar för att utse en koordinator och för den lokala implementeringen. Handläggarna för BM har ansvar för att utbilda kursledare samt att samordna arbetet för koordinatorerna. Större andel medarbetare i heldygnsvården (inkl. läkare alla kategorier) på alla kliniker har aktuell kunskap om hot- och våldsprevention enl. BM 2015 än Mäts dec 2014 och dec Genomförs av handläggarna och koordinatorsnätverket för BM inom SLSO. Ökad användning av uppföljningssamtal efter tvångsåtgärd Ta fram gemensam anvisning för genomförande och dokumentation av uppföljningssamtal LPT/LRV-arbetsgruppen tillsammans med ansvariga för Bergenmodellen inom SLSO. Gemensam anvisning beslutad och publicerad på Insidan? Ja /nej Under minst 50% av vårdtillfällen med minst en av åtgärderna fastspänning, avskiljning och läkemedelstillförsel med stöd av fastspänning eller fasthållning är även uppföljningssamtal efter tvångsåtgärd dokumenterat. Ansvarig för mätning: LPT-controllergruppen. Ökad kvalitet i vård-planeringen Implementering av SLSO- Vårdplansarbetsgruppen Gemensam anvisning beslutad och

16 Handlingsplan fö r att minska behövet av tva ngva rd öch tva ngsa tga rder inöm psykiatrin i Stöckhölms la ns landsting. för patienter som tvångsvårdas vad gäller: gemensamma riktlinjer för vårdplanering. (riktlinjer) och Värdelyftet (implementering) publicerad på Insidan? Ja /nej Patientens medverkan Samarbete med öppenvården Deltagande från patientens nätverk Ställningstagande till behov av insatser från socialtjänsten och samordnad individuell plan Ökad samverkan mellan allmänpsykiatri och beroendevård vid komplexa psykiatriska tillstånd och samtidigt skadligt substansbruk Systematisk revision av vårdplaner för patienter inom målgruppen. I revisionen bedöms kvaliteten LPT-controllergruppen Gemensam anvisning implementerad genom Värdelyftet för de mest prioriterade målgrupperna? Ja /nej Revisionsresultat har redovisats i VPLG senast 1 december 2015? Ja /nej Ansvarig för mätning: LPT-controllergruppen. Ökad kunskap om patientgruppen med mest tvångsåtgärder och flest tvångsvårdstillfällen Följa antal tvångsåtgärder och tvångsvårdstillfällen under 2014 och 2015 i den för 2013 studerade patientgruppen LPT-controller-gruppen Analys för 2014 och 2015 finns dokumenterad i februari 2016? Ja/nej Ansvarig för mätning: LPT-controllergruppen.

17 Handlingsplan fö r att minska behövet av tva ngva rd öch tva ngsa tga rder inöm psykiatrin i Stöckhölms la ns landsting. Minska behovet av tvångsvård och tvångsåtgärder för de patienter som både 2013 och 2014 ingått i gruppen som fått mest tvångsåtgärder och tvångsvårdtillfällen. Systematisk genomgång av journalerna för patienterna i gruppen för att hitta möjliga förändringar som kan ge bättre följsamhet och/eller snabbare ingripande från sjukvården. Genomgången ska göras av erfaren specialist och gärna med tvärprofessionellt deltagande. Genomgången bör inbegripa ställningstagande till: - vårdplanering tillsammans med beroendevård och socialtjänst - uppdatering av vårdplan och krisplan. - justering av farmakologisk behandling. Genomgången bör göras minst 2 gånger för varje patient under 2015 och ska dokumenteras i journal. Respektive verksamhetschef Skriven rapport där genomgångar och gjorda förändringar redovisas. Rapporten presenteras i LPT-controllergruppen och i vplg.

18 Handlingsplan fö r att minska behövet av tva ngva rd öch tva ngsa tga rder inöm psykiatrin i Stöckhölms la ns landsting. Mätbara mål Mätbara mål som satts upp samt tidpunkt för när måluppfyllelse ska följas upp och vem som ansvarar för detta redovisas i tabellen ovan. Processmått: Redovisas i tabellen ovan. Resultatmått: Mål: De 10% av patienterna som får flest tvångsåtgärder ska stå för en lägre andel av det totala antalet tvångsåtgärder än vad som var fallet under 2014 (avser både allmänpsykiatri, beroendevård och rättspsykiatri). Medelantalet tvångsåtgärder bland patienter som får tvångsåtgärder ska vara lägre 2015 än under De 10% av patienterna som 2013 och 2014 fick flest tvångsvårdstillfällen ska ha färre tvångsvårdsdygn 2015 än under 2014 (avser vård enligt LPT).