Lägesbeskrivning av arbetet med efterbehandling av förorenade områden 2012

Transkript

1 1(13) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Anna Nordin Tel: PM Ärendenr: NV Lägesbeskrivning av arbetet med efterbehandling av förorenade områden 2012 Sammanfattning Varje efterbehandlingsåtgärd skyddar människors hälsa och miljön genom att den leder mot miljömålet Giftfri miljö, och preciseringen Förorenade områden är åtgärdade i sådan omfattning att de inte innebär något hot mot människors hälsa och miljö. Under 2012 sanerades 33 områden med statlig finansiering. Ansvarig verksamhetsutövare och markägare sanerade ytterligare omkring 276 områden via länsstyrelserna och kommunernas tillsyn. Hittills är därmed 2543 områden med stora risker efterbehandlade med statlig finansiering eller av den juridiskt ansvariga. Naturvårdsverket har i den fördjupade utvärderingen av miljömålen 2012 gjort bedömningen att organisation och styrmedel som behövs för att nå preciseringen finns på plats men att takten i arbetet är för låg. För att öka takten är tre faktorer särskilt viktiga: finansieringen där den ansvarige står för kostnaden, det statliga anslaget samt teknikutveckling inom området. Med ett färdigt inventeringsarbete blir det ännu tydligare fokus på åtgärder i arbetet. Resultatet hittills av länsstyrelsernas inventering av från början omkring potentiellt förorenade områdena är att 966 områden tillhör den högsta riskklassen. Nästan 6147 tillhör riskklass 2. Då inventeringen slutförs i alla län kommer informationen om förorenade områden vara än mer heltäckande. Den upparbetade kunskapen om föroreningssituationen utgör grunden för prioritering av vilka områden som ska gå vidare för utredningar och vid behov saneringsåtgärder. Information om förorenade områden är också en stor tillgång i många andra sammanhang, exempelvis vid planering av mark och vatten samt vid fastighetsöverlåtelser. Riskerna med förorenade områden har fått medial uppmärksamhet under året. Både länens listor med prioriterade områden och Naturvårdsverkets anslagsfördelning men även enskilda projekt, till exempel Beckholmen och Oskarshamns hamn. Den stora kunskap om gamla föroreningar i hela landet som länsstyrelserna byggt upp är av stort allmänintresse. SVT har lanserat en tjänst BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(13) som visar underlaget från länsstyrelsernas databaser på en karta. Åtta län visar kartor över riskklassade områden via sina hemsidor. Vi tillämpar en fördelningsplan som styr årets bidragsfördelning. Där finns ett dussintal projekt på kö för beslut om åtgärd och en del förstärkning till projekt som blivit dyrare än beräknat. Stora projekt delas upp i etapper så att anslagets bemyndiganderam kan utnyttjas effektivt. Sedan 2012 arbetar vi aktivt med en rad åtgärder för att minska de oförbrukade bidragen för förorenade områden. Beloppen har också minskat från ca 800 miljoner kronor till ca 500 miljoner på ett år. Bakgrund På många platser runt om i landet återfinns föroreningar från olika verksamheter. De är en del av svensk industrihistoria. Till exempel har kemisk industri, träimpregnering, massa- och pappersindustri, varv, glasbruk, gruvor och kemtvättar gett upphov till olika föroreningar. Redan på 80-talet startade efterbehandling med statlig finansiering och sedan 1999 finns det nuvarande anslaget. Sedan 2004 reglerar förordning (2004:100) om avhjälpande av föroreningsskador och statsbidrag för sådant avhjälpande hur bidragen ska användas. Enligt 1 b i samma förordning ska Naturvårdsverket senast den 15 april varje år till regeringen lämna en lägesbeskrivning av arbetet med att avhjälpa sådana föroreningsskador som avses i 10 kapitlet miljöbalken. Denna skrivelse är lägesbeskrivningen som gäller resultat år 2012 och bidragsfördelning för Lägesbeskrivningen bygger på uppgifter som länsstyrelserna och Försvarsmakten lämnar till Naturvårdsverket samt uttag ur länsstyrelsernas databas EBH-stödet, underlag från Statens Geologiska Undersökningar och Sveriges Geotekniska Institut. Sedan 2010 när saneringspropositionen antogs har vi något förändrade myndighetsroller inom förorenade områden. Naturvårdsverket ansvarar för nationell samordning och prioritering när det gäller avhjälpande av sådana föroreningsskador och allvarliga miljöskador som avses i10 kap. miljöbalken, Vidare ansvarar vi för administration, uppföljning och utvärdering av de statliga bidrag som omfattas av förordningen (2004:100). Statens Geologiska Undersökning (SGU) ansvarar för undersökningar och sanering av områden där statlig verksamhet orsakat föroreningarna samt tar rollen som huvudman när kommuner inte har möjlighet att göra det. Statens Geotekniska Institut (SGI) driver forskning och teknikutveckling inom efterbehandlingsområdet. Vi beskriver resultatet av efterbehandling av förorenade områden också i andra samanhang. Dessa är bland annat Naturvårdsverkets årsredovisning, den årliga uppföljningen och den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålen samt ekonomiska redovisningar och budgetunderlag till Miljödepartementet. Vi har även verkat för att arbetet med förorenade områden ska vara en del i strategin för en giftfri vardag.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(13) Resultat av efterbehandlingsarbetet Diagrammen nedan beskriver hur efterbehandlingsarbetet går framåt. Till och med 2012 är 101 områden efterbehandlade med statliga bidrag och vi har 33 pågående efterbehandlingar Områden i riskklass Huvudstudie pågår (bidrag) Huvudstudie färdig, åtgärd ej påbörjad (bidrag) Åtgärd pågående (bidrag) Åtgärd avslutad (bidrag) Figur: Områden i riskklass 1, bidragsfinansierade huvudstudier och åtgärder Områden i riskklass 1 Utredning pågår (tillsyn) Utredning färdig, åtgärd ej påbörjad (tillsyn) Åtgärd pågående (tillsyn) Åtgärd avslutad (tillsyn) Figur: Områden i riskklass 1, utredningar och åtgärder finansierade av juridiskt ansvariga Länsstyrelserna har rapporterat att 43 områden åtgärdades som följd av tillsynsarbete på länsstyrelser och kommuner av juridiskt ansvariga

4 NATURVÅRDSVERKET 4(13) verksamheter under Eftersom länsstyrelserna rapporterat in underlag från endast 226 kommuner är detta sannorlikt en underskattning. Inventering av förorenade områden Den bidragsfinansierade inventeringen är inne i slutfasten och ska vara klar vid utgången av Det metodiska inventeringsarbetet lägger grunden för fortsatt arbete och nu när inventeringen blir klar kan arbetet få ett ännu tydligare fokus på åtgärder. I storstadslänen behöver inventeringen fortsätta något år till eftersom det där finns många potentiellt förorenade områden. Inventeringsrelaterat arbete fortsätter även efter 2013 men i betydligt mindre omfattning. Det handlar bland annat om att kommunicera resultat med fastighetsägare och kvalitetssäkra informationen i databasen EBH-stödet Det kan finnas skäl att i begränsad omfattning fortsätta eller återuppta inventering av nedlagda verksamheter, till exempel inom ramen för tillsyn utifrån ny kunskap och erfarenheter som tillkommer. Sedan länsstyrelserna 2010 reviderade listan över branscher som inventeras har till exempel risken för DDT-föroreningar vid gamla pälsdjursfarmar uppmärksammats. Resultatet av länsstyrelsernas inventering av från början omkring potentiellt förorenade områdena är att hittills 966 områden tillhör den högsta riskklassen. Nästan 6147 tillhör riskklass 2. Länsstyrelserna bedömer att det finns ytterligare 264, totalt 1224 områden, som tillhör riskklass 1 som sannolikt behöver åtgärdas. Detta kan vara en överskattning, eftersom få områden i riskklass 1 tillkommit under senare år. Om dessa områden åtgärdas är det är steg på vägen mot förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön och en giftfri vardag. Med hjälp av inventeringsresultaten och riskklassningen har länsstyrelserna gjort listor över de mest prioriterade objekten i varje län, en bedömning av behovet av efterbehandling i länet och en uppskattning av behovet av statliga bidragsmedel. Inventeringsresultateten är också en viktig källa för information om förorenade områden för andra ändamål. Informationen är bland annat användbar vid kommunernas planarbete, planering av vattenarbete samt vid fastighetsöverlåtelser. Utredning av förorenade områden Syftet med utredningar är att bedöma behov, omfattning och kostnad av efterbehandlingsåtgärder för riskklassade områden. Utredningen anger vilken åtgärd som är miljömässigt motiverad, ekonomiskt rimlig och tekniskt genomförbar. En utredning kan också visa att en sanering inte är nödvändig, utan att det räcker med enklare åtgärder. Nästan 400 objekt i riskklass 1 är utredda, omkring hälften med bidragsmedel och hälften av ansvariga verksamhetsutövare. På 53 av platserna som utretts med bidrag visar utredningen att ytterligare åtgärder behövs. Nästan 2000 objekt i riskklass 2 är också undersökta. Under 2012 undersöktes 81 områden med bidrag, till exempel Vinterviken i Stockholm. 331 utredningar pågick med finansiering av verksamhetsutövare.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(13) Åtgärder av förorenade områden Efterbehandlingsåtgärder behöver inte betyda sanering av ett område, utan kan också innebära andra åtgärder som minskar riskerna till acceptabla nivåer. Men oftast innebär efterbehandling att området saneras från föroreningar antingen genom att jord eller sediment tas bort eller att föroreningarna skärmas in, stabiliseras kemiskt eller reduceras biologiskt på plats. Metoder att efterbehandla på plats kallas in-situ -metoder. Massor som tas bort deponeras säkert på annan plats eller renas någon annanstans. Under 2012 pågick något fler saneringar än tidigare år, 33 projekt med statlig finansiering och 42 tillsynsobjekt (risklass 1). Hittills har över 2300 förorenade områden som varit i riskklassade i 1 eller 2 efterbehandlats. Av de som tillhör den högsta riskklassen (riskklass 1-objekt) har totalt 193 områden i åtgärdats, varav 101 stycken med delad finansiering mellan statliga anslag och verksamhetsutövare eller helt med statlig finansiering. De statliga anslagen har gått till objekt i den högsta riskklassen, endast i undantagsfall till områden i riskklass 2. En stor del av objekten som åtgärdats av juridiskt ansvariga som resultat av tillsynsverksamheten är riskklass 2- objekt eller objekt lägre riskklass. Avsevärt fler områden saneras av de som är juridiskt ansvariga än med bidrag. De statliga bidragen används bara till de områdena med störst risk och ofta till stora projekt medan många mindre projekt finansieras av de juridiskt ansvariga. Många förorenade områden, framför allt i storstadsregionerna, efterbehandlas i samband med exploatering och byggande, till exempel då ett tidigare i industriområde omvandlas till ett bostadsområde. Dessa efterbehandlingar finansieras inte med bidragsmedel utan av den som vill bygga på området. Naturvårdsverket har i den fördjupade utvärderingen av miljömålen 2012 gjort bedömningen att organisation och styrmedel som behövs för att nå miljömålets precisering finns på plats men att takten i arbetet är för låg. För att öka takten är tre faktorer särskilt viktiga: finansieringen där den ansvarige står för kostnaden, det statliga anslaget samt teknikutveckling inom området. Bidragshantering och ekonomiskt resultat Efterbehandlingsverksamhet är till sin karaktär komplex med många inblandade parter. Projekten är svåra att tidsplanera eftersom de ofta av olika skäl bli försenade. Exempelvis kan överklagade upphandlingar eller tillståndsprövningar leda till förseningar som är svåra att förutse. Sedan 2012 arbetar vi aktivt med en rad åtgärder för att minska de oförbrukade bidragen för förorenade områden. Åtgärderna förhindrar också att det uppstår mer oförbrukade bidrag. Beloppen har också minskat från ca 800 miljoner kronor till ca 500 miljoner på ett år. Till för ca fem år sedan betalade vi ut hela beloppen för en sanering vid ett tillfälle, även om projektet kunde pågå i flera år. Vid förseningar i projekten uppstod oförbrukade bidrag. Den största delen av de oförbrukade bidragen kommer från dessa projekt. En anledning till att de oförbrukade bidragen nu minskar är att dessa projekt kommit igång.

6 NATURVÅRDSVERKET 6(13) De oförbrukade bidragen utgörs också av medel för utredningar som inte är slutförda. För 2013 var det totalt 128 utredningar som vi tidigare betalat ut medel till. Det är angeläget att göra klart de redan beslutade utredningarna och för 2013 har vi därför varit restriktiva med att fördela nya medel till utredningar. Under 2012 blev ett antal beslutade projekt försenade vilket gjorde att vi inte kunde fördela hela anslaget på 449 miljoner kr. Förseningarna kom relativt sent på året och det var inte möjligt att omfördela alla frigjorda meden till andra projekt. Detta ledde till ett överskott på 46 miljoner kr Anslagets storlek Fördelade medel totalt Fördelat till åtgärder Figur: Medelsfördelning Anslagets storlek exklusive anslagssparande. Under 2013 prioriterar vi liksom tidigare år åtgärder, men det är också ett avgörande år för att slutföra inventeringen i Sverige. Nu har vi en bra bild över var de förorenade områdena finns och kan fokusera arbetet på att sanera och återställa områden. För länsstyrelserna innebär det en stor omställning, eftersom anslaget finansierat ett stort antal tjänster för inventeringen.

7 NATURVÅRDSVERKET 7(13) Åtgärder Inventering Utredningar Tillsynsförstärkning Övrigt FIGUR Fördelning av 2013 års anslag till åtgärder, utredningar inventering, tillsynsförstärkning samt övrigt. För att underlätta för länsstyrelserna har vi under 2012 uppdaterat den kvalitetsmanual som vägleder i frågor om hur bidraget ska användas. Kvalitetsmanualen utgör ett komplement till förordning 2004:100 och våra bidragsvillkor. Vi tillämpar en fördelningsplan som styr årets bidragsfördelning. Där finns ett dussintal projekt på kö inför beslut om åtgärd och en del förstärkning till projekt som blivit dyrare än beräknat. Stora projekt delas upp i etapper så att anslagets bemyndiganderam kan utnyttjas effektivt. BILAGA: Fördelningsplan beslutade åtgärder och planerade beslut Sedan saneringspropositionen antogs 2010 så har vi genomfört omfattande förändringar. Den samlade kompetensen och organisationen inom området är nu i huvudsak på plats. Detta ger förutsättningar för att kunna omsätta tilldelade anslag i konkreta åtgärder så att målet kan nås så snabbt som möjligt. Utmaningar under kommande år är att fördela tillgängliga medel inom anslaget till de mest prioriterade objekten och att samtidigt ha en flexibilitet för att möta förändringar i pågående efterbehandlingsprojekt. Vi har tagit oss an ett antal kostsamma objekt som exempelvis Eka Bengtsfors, Valdemarsviken och nu senast Oskarshamns hamnbassäng. Vi behöver också arbeta med att förbättra prognoser och osäkerhetsskattningar för projekt för att undvika fördyringar. Vi har gett ut rapporten Efterbehandlingsansvar som ska underlätta ansvarsutredningar. Vår genomgång av nyare domar från miljööverdomstolen visar att domstolen har fastställt verksamhetsutövares fulla ansvar för undersökningar. Vi bedömer fortfarande att de tidigare domarna som ger

8 NATURVÅRDSVERKET 8(13) verksamhetsutövare ett mindre ansvar för åtgärder kommer att öka de allmänna kostnaderna för saneringar. Under 2012 har vi startat en större utvärdering av det statligt finansierade efterbehandlingsarbetet. Utvärderingen syftar till att beskriva genomförda åtgärders miljönytta och kostnader. I utvärderingen ingår även att beskriva goda exempel inom efterbehandlingsområdet, både när det gäller tekniklösningar, efterbehandlingsmetoder och goda arbetsformer. Slutligen kommer utvärderingen att identifiera och i möjligaste mån kvantifiera effekterna av arbetet i samhället, när det gäller till exempel minskad spridning av föroreningar, möjlig ny markanvändning, sysselsättning, positiva effekter på friluftsliv, folkhälsa och regional attraktivitet m.m. Även långsiktiga, potentiella och indirekta effekter ska belysas i utvärderingen. Utvärderingen kommer att vara slutförd sommaren 2013 och resultatet kommer att ge ett underlag för att visa på behov av anslaget för kommande år. Riksrevisionen har granskat vår verksamhet och deras granskning har inte resulterat i några större synpunkter. Göra miljödata tillgängliga Länsstyrelserna äger och förvaltar gemensamt den databas ( EBH-stödet ) som samlar information från efterbehandlingsarbetet. Databasen utvecklades i samarbete mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna och togs i drift Än så länge är databasen bara tillgänglig för länsstyrelserna och Naturvårdsverket. På så sätt är informationen ur den offentlig, men den är inte publik. Syftet med databasen är att samla information om misstänkt och konstaterat förorenade områden. Informationen kan sedan användas för prioritering av efterbehandlingsinsatser lokalt, regionalt och nationellt samt användas i planarbete etc. Databasen används också för att samla information om var och vilka föroreningar som lämnats kvar efter åtgärder. Intresset från kommuner, konsulter, fastighetsmäklare, media osv är stort. Åtta länsstyreler visar sina riskklassade områden på kartor via länk från sin hemwebb till länsstyrelsernas gemensamma verktyg för geografisk information. Där finns kartskikt med olika typer av information samlad som är underlag vid samhällsplanering. Kartorna är ännu relativt svårtillgängliga och man får endast veta riskklass och namn på området. Östergötlands län är dock ett undantag, där kartan över områdena är lätt tillgänglig direkt via länsstyrelsens sida.

9 NATURVÅRDSVERKET 9(13) Figur: Karta över förorenade områden i delar av Östergötlands län Underlag från inventeringar, undersökningar och åtgärder som finns i EBHstödet är inte tillgängligt via webben än. Länsstyrelserna bedömer att informationen behöver kvalitetssäkras innan den kan bli publikt tillgänglig. Det krävs också teknisk utveckling och att frågor om personuppgiftslagen kan redas ut. Sedan tidigare finns målet för arbetet att kvalitetssäkrad och samlad information ska finnas tillgänglig via webben senast Sedan januari 2013 visar Sveriges Televisions tjänst Miljöpejl information om riskklassade områden på en Sverigekarta (Google maps). Underlaget är ett uttag från EBH-stödet och tjänsten är byggd av SVT. Det är positivt att den stora kunskap som länsstyrelserna byggt upp och samlat i databasen är av så stort allmänintresse att SVT valt att bygga en egen tjänst som visar underlaget publikt. Uppsala län har valt att länka från sin sida till SVT och på detta sätt tillgängliggöra informationen om sina riskklassade områden. SGUs slutsatser utifrån huvudmannaskapet Intresset hos länsstyrelser och kommuner för att SGU ska engagera sig som huvudman i bidragsfinansierade objekt är stort. Hittills har SGU åtagit sig huvudmannaskapet för drygt 20 objekt som finansieras med statsbidrag. Ytterligare förfrågningar finns. Samtliga objekt SGU åtagit sig är sedan tidigare högt prioriterade. Gemensamt för många är att endast åtgärdsförberedande utredningar och projektering återstår innan åtgärder kan påbörjas. I flera objekt har dock SGU också genomfört huvudstudier, utgående från en tidigare översiktlig undersökning. Åtgärder har under 2012 genomförts eller påbörjats vid fyra objekt.

10 NATURVÅRDSVERKET 10(13) För objekt där staten har ett eget ansvar, prioriterar SGU själv bland de objekt som ska utredas och åtgärdas. Under 2012 har inventering genomförts. Utredningar har genomförts eller pågår vid drygt 20 objekt. Åtgärder har hittills genomförts eller pågår på fyra platser. Under 2012 har ett pilotförsök initierats i samarbete med SGI, där grundvatten ska in situ-behandlas vid Alingsåstvätten. Merparten av oljelagren är avvecklade och miljösäkrade sedan tidigare. Uppföljning, kontroll och rapportering till tillsynsmyndigheter pågår löpande vid alla dessa objekt. Under 2012 har arbete med utredningar och åtgärder pågått vid ca 10 anläggningar. Figur: Objekt där SGU är huvudman geografiskt fördelade över landet SGU bedömer att myndighetens förutsättningar nu är goda, att kunna bidra till en ökad takt i saneringsarbetet. Med rollen som flergångsbeställare följer ökad effektivitet och ett bra resursutnyttjande. SGU:s arbetssätt och de ramavtal som upphandlats, innebär att tidsåtgången för ett projekt kan kortas avsevärt. SGU förutser också att en bas med färdigutredda objekt kommer att byggas upp, som tack vare ramavtalen kan sättas igång med relativt kort startsträcka. En grundförutsättning för att SGU ska kunna bidra till att öka takten i arbetet, är dock att Naturvårdsverkets sakanslag 1:4 hålls på en hög och jämn nivå. SGI s slutsatser - Kunskapsluckor och utvecklingsbehov inom området Etableringen och implementeringen av nya och befintliga tekniker går långsamt. SGI genomför sedan 2010 inventeringar av kunskapsluckor och

11 NATURVÅRDSVERKET 11(13) effektivitetshinder inom efterbehandlingsområdet. En frågeställning dominerar i de enkätundersökningar som genomförts under 2010 och Påfallande många menar att alternativa lösningar till enbart schaktsanering och deponering troligen skulle kunna väljas i större utsträckning än idag, men att det krävs såväl utveckling av åtgärdslösningar som tester och implementering av befintliga tekniker och metoder i svenska förhållanden. SGI erhöll 2012 ett utökat förvaltningsanslag för att arbeta med forskning, teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad vad gäller sanering och återställning av förorenade områden. Forskningen har delats in i fem fokusområden; riskbedömning och karakterisering, riskvärdering, åtgärdsteknik inkl. deponering, förorenade sediment samt klorerade lösningsmedel. Fokus ligger inom dessa områden på ett effektivare efterbehandlingsarbete och en ökad kunskap förväntas bland annat leda tillbättre precision i bedömd åtgärdsomfattning. Utveckling av åtgärdstekniker bidrar till effektivare byggande, minskade transporter och mer ekonomiska åtgärdslösningar. Under 2012 har 23 forsknings- och utvecklingsuppdrag pågått och av dessa har totalt 5 avslutats under Nedan ges några exempel på forskningsuppdrag som pågår vid SGI: - Pilotprojekt Alingsåstvätten. Under 2012 har projektet detaljplanerats och under 2013 kommer det genomföras en Pilottest för in situ-behandling av grundvatten som förorenats med klorerade alifatiska kolväten. Pilotestet syftar till att bl.a. optimera förutsättningarna för biologisk nedbrytning av klorerade alifatiska kolväten. Projektet drivs i samarbete mellan Tvätteriet Alingsås, SGI, Linköpings Universitet och SGU. - TUFFO - Nationellt Teknikutvecklingsprogram för att främja alternativa åtgärdslösningar. Under 2011 genomfördes en förstudie. Sedan 2012 pågår en detaljprojektering av programmet och syftet med arbetet är att samla efterbehandlingsbranschen kring ett nationellt utvecklingsprogram med avsikten att effektivisera efterbehandlingsarbetet och därmed öka åtgärdstakten av förorenade områden. Avsikten är preliminärt att en första utlysning ska kunna ske under våren 2014 med första projektstart i januari Exempel på saneringar under 2012 Göta älv är Göteborgs huvudvattentäkt. Tack vare åtgärder vid före detta Surte Glasbruk har skyddet förbättrats. Saneringsområdet ska kunna användas som naturområde, industrimark och trafikområde. Strandlinjen har säkrats mot skred ton jordmassor med arsenik och bly har schaktats bort, men det mesta av den förorenade jorden ligger kvar. Naturvårdsverkets bedömning är att de farliga ämnena inte riskerar att läcka ut i älven. Ett ytterligare skydd är en fiberduk ett geotextilfilter som ska förhindra att partiklar sköljs ut i älven av regn eller eventuella översvämningar. Naturvårdsverket godkände länsstyrelsens slutredovisning i augusti Total kostnad för utredningar och åtgärder är 26 miljoner kr, varav bidrag från Naturvårdsverket 12,5 miljoner kr.

12 NATURVÅRDSVERKET 12(13) Det största åtgärdsprojektet som beviljades bidrag 2012 var Oskarshamns hamn där vi har beslutat om bidrag med 221 miljoner kronor till saneringens första etapp tals kilo tungmetaller läcker varje år från de förorenade sedimenten. Spridningen av dioxiner har uppskattats till 0,1 0,3 g/år. Massorna innehåller också tributyltenn (TBT) som är mycket giftigt i vattenmiljön. Föroreningarna kommer från industriella verksamheter sedan mitten av talet samt från båtbottenfärger. I beslutet tog vi inte ställning till detaljer om hur projektet ska genomföras, till exempel hur muddringsarbetena ska gå till eller hur muddermassorna ska tas omhand. Sådana frågor regleras av mark- och miljödomstolen. Vi har i tidigt skede när vi mött länsstyrelsen och kommun betonat att miljökonsekvenserna av muddringen behöver bedömas tillsammans med miljökonsekvenserna av den förändrade hamnverksamheten. Vi har överklagat beslutet därför att det underlag som presenterats ger inte möjlighet till en sådan samlad bedömning. Det är också flera viktiga frågor som inte är reglerade i det överklagade tillståndet, t ex hur man ska bygga med massorna. Dessutom saknas tillräcklig redovisning av exempelvis oljehamnen,. För att föroreningarna inte ska spridas är det viktigt att saneringen sker på ett miljöriktigt sätt. Det är särskilt angeläget med höga miljökrav i en statligt finansierad efterbehandling. Att vi engagerar oss i tillståndsprövningen påverkar inte vårt beslut att fördela medel till åtgärder för projektet. Vårt beslut om att ge bidrag till projektet ligger fast. Oskarshamns hamnbassäng är nationellt prioriterat och det är angeläget med en efterbehandling av hamnbassängen. Det som kan ändras i prövningen är metoderna för att nå målet. Andra mål som vi engagerat oss i är de som gäller Eka Bohus, där vi redan tidigare fått gehör för att efterbehandlingsåtgärder under pågående drift ska genomföras. Under 2012 har vi fått gehör för tekniska synpunkter om skredstabilisering och efterbehandlingsåtgärder. I Boliden Rönnskär ska verksamheten omprövas och vi har bland annat verkat för att efterbehandlingsfrågorna ska hanteras under pågående drift. Blaikengruvan i Västerbotten omfattar ett dagbrott, en påbörjad underjordsgruva i anslutning till dagbrottet samt ett anrikningsverk med tillhörande sandmagasin i Blaiksjön. När gruvbolaget gick i konkurs 2012 fanns inte tillräckliga medel avsatta varken för vattenreningen eller för återställning som skyddar recipienten. Gråberg och malm från Blaikengruvan innehåller sulfidmineraler som när de kommer upp till ytan oxiderar och vittrar. Avfallet ger upphov till ett metallhaltigt lakvatten som påverkar omgivningen. År 2010 noterades zinkhalter på ug/l, att jämföra med en bakgrundshalt på 5 ug/l i Storjuktan. Redan vid en halt på ug/l kan man se effekter på vattendraget. Ett stopp i vattenreningen skulle innebära en oacceptabel belastning och riskerar att slå ut recipienten. Kostnaderna för vattenreningen vid Blaiken är höga på grund av de höga halterna och höga vattenflöden genom området har vi beslutat om 16, 6 miljoner kr i bidrag för driva vattenrening, utföra recipientkontroll och ta fram en åtgärdsutredning för Blaiken. Åtgärdskostnaderna förväntas bli stora. En uppskattning är miljoner kr. Detta exempel tillsammans med erfarenheterna av kostnader från historiska gruvor, t.ex. i Falun visar på vikten av att beakta den framtida efterbehandlingskostnaden vid tillståndsprövningen av verksamheten.

13 NATURVÅRDSVERKET 13(13) Förorenade områden med akuta risker är akut farliga på mycket kort sikt (pågående eller inom tre år) för till exempel barn vid direktexponering, hotade betydelsefulla vattentäkter eller värdefulla naturområden. De nu kända akuta objekten är antingen på väg att bli omändertagna antigen permanent eller så att den akuta aspekten är avhjälpt. Ett exempel på sanering av en akut föroreningssituationen är Bomgatan i Kristianstad. Det ligger inom skyddsområdet för en betydelsefull dricksvattentäkt och de aktuella halterna utgör en akut risk för människors hälsa. Under 2012 har vi tagit beslut om åtgärder för den gamla kemtvättstomten. Projektet innebär även ett stöd för utveckling av miljöteknik eftersom man förordar teknik för efterbehandling på plats framför konventionell schaktsanering. Projektet har beviljats 7 miljoner kr i ett första skede. En annan fråga som är på väg att få sin lösning under året är hanteringen av det kvicksilver - och dioxinhaltiga avfallet från saneringen av Eka Bengtsfors. Det har fått utförseltillstånd för transport till en anläggning i Schweiz för testbehandling av 50 ton. Fungerar behandlingen tillräckligt bra för både kvicksilver och dioxin kommer också återstående ca 250 ton behandlas. Om dioxinet inte reduceras i önskad omfattning genom behandlingen kommer massorna destrueras hos SAKAB med avseende på dioxin och sedan stabiliseras kvicksilvret på en anläggning i Tyskland. Beskrivningar av fler åtgärder finns via