Размеры мелкие. Длина тела см. Длина хвоста см. Масса 2-8,8 кг. Ощий

Transkript

1 Род песцов В роде единственный вид: песец Alopax lagopus Linnaeus 1758 Размеры мелкие Длина тела см Длина хвоста см Масса 2-8,8 кг Ощий вид напоминает обыкновенную лисицу, туловище удлинено, конечности относительно короткие, хвост длинный, опускаетсыа значительно ниже скакательного сустава конечности и у стоящего животного достигает земли Голова с удлинённой мордой, уши средней высоты с округлёнными вершинами Волосяной покров высокий, очень густой и мягкий Летом он более низкий, дымчато-серовато-бурый, на брюхе белёсый Зимой значительно более высокий и густой, чисто белый или серовато-бурый В году 2 линьки: весной и осенью «Фиалковой» железы нет Сосков 5-8 пар Зубная формула: i c p m = Клыки сравнительно короткие, но массивные, хищнические зубы хорошо развиты Резцы не имеют дополнительных выступов Диплоидное число хромосом Распространён в лесотудре, летом в тундре на арктических островах Евразии и Северной Америки, а также на осровах Командорских и Алеутских В период зимних миграций заходит в северную часть лесной зоны и на льды южной области Ледовитого океана Наиболее охотно поселяется в сильно пересечённой тундре с озёрами среди возвышенностей, а также на возвышенных берегах внутренних водоёмов и морей Предпочитает открытые пространства и только в годы высокой численности селится среди кустарниковой растительности В качестве убежища, особенно в период размножения, использует норы, которые занимает из года в год, при этом постоянно расширяет их и превраёает в сложный многоярусный лабиринт Иногда использует норы других животных, например сурков

2 По характеру питания песец всеядное животное с тентенцией к плотоядности Для Российской Федерации известно 125 видов животных и 25 видов растений, поедаемых песцом Для тудрового песца основными объектами питания служат мелкие грызуны, особенно лемминги Значительно реже он поедает других млекопитающих, иногда даже оленей ( больных или обессиленных длительным голоданием) На побережье питается различными выбросами моря Птиц поедает чаще всего весной и летом Растительную пищу употребляет главным образом в летнее время и осенью Вне периода размножения держится поодиночке фиалковая железа doftkörtel FJÄLLRÄVEN (polarräven) Genom kortare och rundare öron samt håriga fotsulor skiljes fjällräven (Alopex lagopus LIN) från varg, hund och rödräv Huvud och bål mäter cm, svansen cm Ryggen och benens framsidor är i sommardräkt grå - mörkt brungrå, undersidan gulvit Under senare delen av hösten blir pälsen tätare och längre, samtidigt som den ändrar färg till vit De som pälsverk särskilt eftertraktade b l å r ä var n a är i själva verket om somrarna brungrå och har blott en blåaktig anstrykning; under vintern ändrar de knappast färg, men pälsen blir, liksom hos den vanliga typen, tjockare och yvigare FjäHräven hör till de cirkumpolära djurarterna och förekommer i de arktiska trakterna jorden runt (även på Island och Spetsbergen) utan några större variationer, såvida man inte dit skall räkna blårävens allmännare förekomst i vissa kusttrakter, tex på Spetsbergen, Island, Grönland och på båda sidor om Berings hav På de nämnda öarna har antalet levererade skinn av blåräv varit lika stort som av viträv, men det stegrade priset på de förra under senare tid har medfört, att blå, rävens antal överallt starkt avtagit (A PEDERSEN 1959) Inom de vidsträckta ödemarker, som polarräven bebor, går den så långt mot norr, som den över huvud taget kan finna näring, och Fridtjof N ansen upptäckte spår avarten på havsisen på 85 grader nordlig br To m på ett 1,600 m långt och hälften så brett isflak ungefär mittemellan Wrangels land och nordpolen fann en rysk expedition spår av fjällräv 625 km från nännaste land (T ARMSTRONG 1958) I övrigt hör fjällräven tundrorna till men trivs också på fjällhedar av tundrenatur, sådana som de skandinaviska Omkring sekelskiftet fanns fjällräven ännu i n Dalarna, numera slutar det

3 svenska utbredningsområdet i Härjedalen, och arten är dessutom på de flesta stäljen sällsynt Om dagarna och i dåligt väder ligger fjällräven vanligen nere i sin lya eller i ett tillfälligt gryt I vackert väder finner man den oftast vilande ovanpå de stackfonniga kullar, i vilka den gräver sina gångar, eller på stenar och klipphyllor Särskilt om vintern går den ibland på jakt även vid dagsljus Födan utgöres i Skandinavicn huvudsakligen av möss sorkar och lämlar när dessas starkt fluktucrande bestånd så ', tillåter Harungar och även vuxna harar, likaså ägg och ungar av ripor, änder, gäss och andra fåglar, hör till dieten ' På Grönland söker fjällräven eller polarräven, som dcn kanske bäst kallas där, en del av sin föda längs kusten, särskilt om vintern, då den i tidvattenspölarna finner småfisk, musslor, kräftdjur mm Sin lya eller kula, som den kallas av ortsbefolkningen, lägger fjällräven i Sverige på en fjällsluttning eller ännu oftare i en kulle av sand och grus, i vilken förr, då arten var allmän, flera familjer var bosatta och antalet öppningar kunde uppgå till flera tiotal, i ctt rekordfall till 172 (H ZETTERBERG 1945) Det är inte underligt, att lapparna kallade sådana tättbefolkade kolonier, som kunde mäta 35 m i längd, för "fjällrävsstäder" Ingångshålen ligger ofta nära varandra, och gångarna går först snett nedåt och sedan kors och tvärs i horisontalplanet På vissa ställen förekommer utvidgningar, vilka tjänstgör som sovkamrar och förrådsrum HUNDDJUR FÖRSTA FAMILJEN H U N D D J U R, Canidae Tändernas antal och form är rovdjursgruppernas bästa kännemärke Hunddjuren har sålunda utom hos några få arter i vardera överkäkshalvan 3 fram-, l hörn-, 4 oäkta och 2 äkta kindtänder och i vardera underkäks halvan 3 fram-, l hörn-, 4 oäkta och 3 äkta kindtänder Det är alltså blott överkäkens bakersta äkta kindtand, som har reducerats Då överkäkens sista oäkta kindtand och underkäkens första äkta kindtand hos alla recenta rovdjur är utbildade till rovtänder, finns i båda käkarna 2 äkta kindtänder bakom rovtanden, vilka genom sina trubbknöliga kronor markerar, att de är anpassade för att behandla hårda födoämnen De övriga främre (oäkta) kindtänderna har däremot skarpa, skärande eggar, som antyder, att deras ägare är köttätare Hörntänderna är som vanligt i denna ordning stora och spetsiga, medan framtänderna är jämförelsevis klena Det stora tandantalet fordrar en långsträckt form hos nosen Öronen är utom hos somliga raser tamhundar upprättstående och oftast stora och rörliga Hunddjuren har ganska långa ben och små fötter, är tågångare och har på frambenen ibland 5, ibland 4 tår, på bakbenen, där stortån reducerats, alltid 4 Svansen är som regel tämligen lång

4 Fig 178 Hörn- och kindtänder i vänstra överkäken av hund (A), björn (B), mård (C), grävling (D), mangust (E), hyena (F) och lejon (G) Rovtanden (p4) är placerad längs en rak linje c hörntand, p'_p3 skärande oäkta kindtänder (premolarer), m'-m2 trubbknöliga äkta kindtänder (molarer) - Efter 1 E V BOAS

5 Kromosomer Varje växt eller djurart kännetecknas av ett speciellt kromosomtal, som kan variera mellan 2 och flera hundra, hos däggdjur mellan 6 och 94 Människan har 46 kromosomer Kromosomtalet hänför sig till kroppscellerna, som sägs vara diploida, medan de haploida könscellerna har halva antalet kromosomer I människans ägg finns 22 autosomer (kromosomer som inte är könskromosomer), som numreras från 1 till 22, och en könskromosom (gonosom) som betecknas med X '!\rå typer av spermier bildas, vilka båda har autosomerna 1-22 samt endera köns kromosomen X eller Y Då en Y-bärande spermie befruktar ett ägg utvecklas en manlig individ med 22 par av de olika autosomtyperna samt X och Y, dvs med kromosomuppsättningen (karyotypen) 46,XY Kvinnor har normalt karyotypen 46,xx De parvis lika kromosom typer som erhållits från modern resp fadern sägs vara homologa och innehåller samma slags gener, vilka dock kan vara kvalitativt olika i de båda homologerna Kommendörsöarna, K o m a n d o r s k i j Ö a r n a, rysk ögrupp i Berings hav" Ö om Kamtjatka, 2,500 km 2 Endast de båda största öarna, Beringön och Mednyj, ha en fåtalig befolkning av 'aleuter (c:a 360 inv) På K finns ett reservat för värdefulla pälsdjur, ss havsutter och sjö-björn K upptäcktes av Vitus Bering, som dog här 1741 Aleuterna, A l e u t i s k a Ö a r n a c:a 1925 km lång ökedja, som i en båge sträckcr sig ut från Alaskahalvön mot Kamtjatka, i n begränsad av Berings havs djuphav, i s, av den över 7,300 djupa Aleutergraven A består av 12 större och ett 50-tal mindre öar samt en mängd holmar och skär