1. Bakgrund och problem

Transkript

1 Från ongoing evaluation till lärande utvärdering och följeforskning ett teoretiskt översättningsperspektiv genom inramning Kettil Nordesjö, doktorand, Institutionen för socialt arbete, Linnéuniversitetet Kontakt: Lärande utvärdering och följeforskning har på kort tid etablerat sig som en löftesrik utvärderingsansats. Den är formell utvärderingsansats för projekt och program inom socialoch regionalfonden i Sverige och har lanserats genom insatser som litteratur och högskolekurser. Sett till ursprunget är den en nationell tolkning av Europeiska kommissionens vägledning om ongoing evaluation (European Commission, 2006) som jämfört med tidigare programperiod är mer flexibel för medlemsstaten och därmed mer öppen för nationella tolkningar. Detta paper har som syfte att diskutera hur den svenska omtolkningen av ongoing evaluation till lärande utvärdering och följeforskning kan förstås och förklaras som översättning inom ramen för skandinavisk och nyinstitutionell teoribildning. Syftet är teoretiskt och frågan är vad den presenterade teoriramen lyfter fram respektive ställer i skymundan i relation till den studerade omtolkningen. Texten är tredelad. Efter att (1) ha redogjort för omtolkningen som studieobjekt och problem, beskrivs (2) ett teoretiskt ramverk för att förstå omtolkningen på. Slutligen (3) besvaras frågan och reflektioner över teorin görs. 1. Bakgrund och problem Ongoing evaluation (fortsättningsvis OGE) är namnet på Europeiska kommissionens utvärderingsvägledning för utvärdering under programperioden Den utgör en förändring från den tidigare halvtidsutvärderingen. Istället för att som där ålägga medlemsstaterna att utvärdera varje program mitt i utifrån en uppsatt kravlista erbjöd OGE en större flexibilitet. Detta då den tidigare halvtidsutvärderingen hade en för rigid tidsgräns och kom för tidigt i de fall där programmen kom igång för sent och skapade en alltför stor efterfrågan på utvärderare vid en och samma tidpunkt. Kravlistan var också för bred för att kunna besvaras utförligt. Allt från strategi och effekter till implementering skulle undersökas (European Commission, 2006). Den nya OGE kunde istället initieras från medlemsstatens egna behov ifråga om tema, design och timing, förutom då avsteg från programmens inriktning kunde ses i uppföljningen, då OGE skulle genomföras. Idén var att OGE skulle ske som flera utvärderingsaktiviteter och följa implementering av ett program (eller tema, horisontellt kriterium, projekt) och dess föränderliga kontext för att bättre förstå och analysera insamlad data som ska ligga i linje med långsiktiga mål, och om nödvändigt, föreslå korrigeringar (European Commission, 2006:6). Som reaktion på den föregående programperiodens statiska halvtidsutvärdering representerar OGE å ena sidan en lättnad av utvärderingskraven. OGE är här inte en kvalitativt förändrad styrning utan främst en uppmjukning av en strikt riktlinje som bottnar i en hierarkisk weberiansk regelstyrning (Stame, 2008). Ett flexibilitetsmotiv för medlemsstaten är också vad 1

2 som kan utläsas i vägledningen om OGE. Å andra sidan finns en mer generell utvärderingsutveckling inom kommissionen som enligt Stern (2009) har sin grund i nya styrmedel som behövs för att genomföra EU:s policymål inom bland annat Lissabonstrategin. Välstånd, solidaritet, säkerhet, frihet och Europa som världspartner, är strategiska mål som inte går att realisera genom traditionellt reglerande och hierarkisk förvaltningsstyrning. Dessutom är målen decentraliserande till sin karaktär då dess strategier måste implementeras under vitt skilda nationella omständigheter, ske långsiktigt och genom kulturell förändring. För att vara säker på att målen uppnås krävs därför nya styrmedel som Stern menar inte kan inordnas i en klassisk typologi som Vedungs (2003) morot, piska och predikan. Styrmedlen kräver istället medlemsstaternas aktiva medverkan. Nya styrmedel är exempelvis reglerande initiativ med breda intentioner men som lämnar detaljreglering till medlemsstaten, initiering av dialogprocesser för att förbättra intressentdeltagande i policyprocessen, samt nya former av partnerskap och nätverk mellan EU:s institutioner, medlemsstater och andra policyaktörer. Styrmedlens implikationer för utvärderingen är nya utvärderingsobjekt, fler intressenter, krav på samarbetande utvärderare, mer komplexa och svårmätta interventioner samt ökat utvärderingsansvar för medlemsstaten då kommissionen hållit sig på en mer övergripande nivå. Stame (2006) pekar i samma spår på framväxten av nya utvärderingsansatser som kan hantera komplexa sammanhang med fler nivåer och intressenter, liksom att utvärdering blivit en alltmer integrerad del av programmen. Efterfrågan på utvärdering kommer nu från intern programpersonal där nyttan av utvärdering ställs i centrum och där den ses mindre som en extern pålaga (Bachtler & Wren, 2006). Utifrån en europaniseringslitteratur som bland annat undersöker hur medlemsstaters offentliga institutioner anpassar sig efter direkt eller indirekt tryck från ett EU-medlemskap (Featherstone & Radaelli, 2003:7), är det troligt att denna kommissionsgenerella utvärderingsutveckling spiller över på medlemsstaten vilket exempelvis tar sig uttryck genom vägledningen om OGE. Utveckling kan förstås som en positiv integrationsprocess, alltså att arrangera medlemsstatsförhållanden i linje med EU-regler (Knill & Lehmkuhl, 1999). EU har överlag varit en stark motor för utvärderingspraktik i Europa (Furubo, Rist, & Sandahl, 2002), även om just Sverige haft utvärderingstradition innan. Mörth (2003) menar att de breda vägledningar som utformas på EU-nivå är ett sätt för EU att skapa förhandlings- och tolkningsutrymme för att medlemsstaten ska få en legitimitet i sin inhemska politiska process i relation till de beslut som fattas på central EU-nivå. Här finns tydliga kopplingar till EU:s grundläggande subsidiaritetsprincip, att beslut inom EU ska fattas på en så låg hierarkisk nivå som möjligt. Stame (2008) menar dock att kommissionens tolkning av principen innebär att den rört sig längre bort från medlemsstat och regional nivå snarare än att samarbeta med lägre nivåer vilket medför fler kontrollincitament på utvärderingen. Sammanfattningsvis ses vägledningen om OGE preliminärt som en del av en större utvärderingstrend i kommissionen där utvärderingsansvar decentraliseras och där interventioner representerar nya styridéer och ställer nya krav på utvärderingsansatser. Den kommande svenska versionen ses i ett positivt integrationsperspektiv som tvungen att anpassa sig till vägledningen, även om det finns ett tolkningsutrymme. I Sverige kom OGE att utformas som lärande utvärdering och följeforskning (fortsättningsvis LUFF) som i implementeringslitteraturen är formativ, ska ske tidigt i ett program- respektive 2

3 projektgenomförande, har en närhet till deltagarna, ska komma till omedelbar nytta, arbeta med kontinuerlig återkoppling, bidra till utvecklingsinriktat lärande och gemensam kunskapsbildning, studera måluppfyllelse även om målen kan ändras, samt bidrar till allmän debatt och ger en generell kunskapsbildning (Svensson & Sjöberg, 2009). Att utformningen, som gjordes av myndigheterna Tillväxtverket och Svenska ESF-rådet tillsammans med en universitetsaktör, utgör en svensk tolkning av OGE framstår är tydligt då de båda ansatsernas nyckeldokument jämförs. I OGE nämns vare sig lärande eller följeforskning utan mer allmänna rekommendationer där en teknisk-rationell kunskapssyn är tydlig i språkbruket: det handlar om att styra program genom att analysera utfall och resultat utifrån en stark koppling mellan utvärdering och uppföljning, och kvalitativ analys ska främst användas där kvantifiering ej är möjlig (European Commission, 2006:8). Hoerner och Stephenson (2012) kallar exempelvis kommissionens kunskapssyn positivistisk. LUFF utgår istället i de flesta kapitel i den antologi som skrevs om den (Svensson, Brulin, Jansson, & Sjöberg, 2009), från en interaktiv forskningsgrund där en gemensam kunskapsbildning är central: En gemensam kunskapsbildning innebär att forska tillsammans med de berörda. I det gemensamma arbetet sker ett samtidigt och ömsesidigt lärande för både forskaren och praktikern. De lär och utvecklas tillsammans. Utgångspunkten är att skapa subjektsrelationer, dvs jämlika och ömsesidiga relationer där båda parterna aktivt medverkar i kunskapsbildningen med det dubbla syftet att samtidigt ge teoretiskt insiktsfull och praktiskt användbar kunskap (Svensson, 2002:12). Mellan dessa till synes vetenskapsteoretiska olikheter på central EU-nivå respektive svensk nivå finns en omtolkningsprocess vars väg kan följas genom offentliga dokument: OGE har efter ankomsten till Sverige skrivits in i social- och regionalfondsprogrammen av arbetsmarknads- och näringsdepartementet (ESF, 2007; Tillväxtverket, 2007), med hänsyn till och i samordning med den nationella strategin för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning (Näringsdepartementet, 2007), sedan utvecklats av de för de svenska strukturfonderna förvaltande myndigheterna Svenska ESF-rådet och Tillväxtverket och förankrats i programmens övervakningskommittéer (ESF, 2008a, 2008b; NUTEK, 2008a, 2008b), samt fortsatt utvecklas i samverkan med en universitetsaktör (Svensson et al., 2009). 1 Det finns på så sätt ett flertal formella aktörer och potentiella informella och överlappande kontakter mellan dessa under tiden då OGE blev till LUFF. Omtolkningen ställer flera frågor. LUFF är först och främst ett utfall av implementeringen av OGE lanserar kommissionen en flexibel vägledning kan resultatet bli en nationell omtolkning, något kvalitativt annorlunda än ursprungsidén. Vad är det i den svenska kontexten som drivit fram denna omtolkning? Och hur motiverade man denna nationella tolkning? Och om OGE är ett resultat av en förändrad styrning på EU-nivå, innehar LUFF liknande styrningsidéer? Trots skillnader i exempelvis kunskapssynen kan ansatserna i en mening sägas förespråka en närmare relation mellan utvärderare och utvärderad verksamhet för förbättrad styrning och i förlängningen ett förbättrat programgenomförande. Eller ska LUFF snarare ses som en nationell omtolkad variant med andra styrningsimplikationer inom 1 Det ska påpekas att OGE är en vägledning utformad av kommissionen utifrån strukturfondsförordningen (artikel 48, European Council, 2006), det legala dokument som EU-rådet har antagit och som medlemsstaterna måste förhålla sig. 3

4 de svenska strukturfonderna? Det är i ljuset av detta resonemang relevant att undersöka hur och varför OGE omtolkades till LUFF. Jag kommer i denna text inte att besvara dessa frågor empiriskt utan istället resonera kring hur de kan angripas teoretiskt Översättning genom inramning Omtolkning omtalas fortsättningsvis som översättning. Sedan Czarniawska och Sevons (1996) antologi om översättningsperspektivet har flera studier genomförts som tittar på hur idéer tagna från en viss kontext, färdas och införs i nya lokala kontexter eller organisatoriska fält. Den grundläggande logiken är att en organisationsidé blir (1) objektiverad i form av en riktlinje eller modell eller bok, (2) frikopplas från sitt sammanhang, (3) färdas och materialiseras till praktiker i organisationer inom ett fält och på sikt (4) institutionaliseras och sprids genom imitation där organisationer tar efter de framgångsrika exemplen (Czarniawska & Joerges, 1996). De idéer som studerats har varit av olika art, allt från abstrakta idékoncept som mångfald (Rönnqvist, 2008) och mainstreaming (Andersson, 2011) till mer avgränsbara modeller för granskning och kvalitet (Linde, 2010) eller balanserat styrkort (Funck, 2009). Perspektivet har under de drygt femton år som det varit en central del i den skandinaviska institutionalismen visat sig vara ett användbart sätt att beskriva spridningsprocesser på, där lokala aktörer sätts i centrum för att visa hur ankommande idéer anpassar sig till den lokala kontexten. Särskilt användbart, sett till förekomsten av studieobjekt, verkar perspektivet vara för att beskriva införandet av globalt förekommande organisationslösningar och -modeller i offentlig sektor (jmf. Røvik, 2000). För Latour (1986) är översättning en motsats till diffusion: [The] model of diffusion may be contrasted with another, that of the model of translation. According to the latter, the spread in time and space of anything claims, orders, artifacts, goods is in the hand of the people; each of this people may act in many different ways, letting the token drop, or modifying it, or deflecting it or betraying it, or adding to it, or appropriating it (s 267) Det som understryks är alltså aktörens påverkansmöjlighet på idén vilket kan liknas vid ett rugbyspel till skillnad från ett biljardspel. Istället för att som i diffusionsmodellen rationellt och planerande stöta biljardbollen på andra bollar och förvänta sig ett visst utfall, är bollarna i rugbymetaforen rugbyspelare som gör vad de förstår, kan och vill (jmf. Lundquist, 1987) med ett gemensamt mål och kontextuellt inom en viss uppsättning normer och regler. Den mest centrala konsekvensen av rugbyspelet, alltså översättningsmetaforen, är att idén, meddelandet, blir mer problematisk eftersom den alltid kan tolkas på olika sätt och aldrig kan sägas ha en bestämd och slutgiltig innebörd. En idés innebörd skiljer sig så mellan aktörer och formas av preferenser, handlingsalternativ, normer och verklighetsuppfattningar i institutionella kontexter, och kan därför inte förstås avskilda från dessa (Johnson, 2003). I införandet av OGE innebär metaforen att förstå idéförändringen utifrån dessa kontexter. 2 Texten skrivs utifrån ett pågående avhandlingsarbete som beräknas vara klart vintern 2014/2015. Omtolkningen utgör där en frågeställning. Två andra rör högskolekursernas roll i översättningsprocessen och LUFF som utvärderingsteoretisk ansats. 4

5 Börzel och Risse (2003) skriver utifrån ett mer statsvetenskapligt perspektiv om att en misfit av exempelvis en EU-policy, något som inte är välanpassat för medlemsstatens kontext, är en förutsättning för en nationell förändring av policyn. De breda definitioner som kommissionen distribuerar och den flexibilitet som OGE uppvisar är öppen för anpassning inom strukturfondsförordningens ramar. Graden av misfit i relationen OGE Sverige kommer enligt författarna att generera olika grad av inhemsk policyförändring. Finns en hög grad av misfit i fråga om normativa och kognitiva uppfattningar om vad utvärdering är, kommer motståndet vara stort och ingen förändring alls ske. Finns en låg grad kommer OGE implementeras utan vidare då vägledningen passar perfekt. Det krävs enligt författarna istället en medelbra passform för att en inhemsk förändring, som i denna text benämns översättning, ska ske. En fråga är därför att avgöra graden av kompabilitet mellan OGE och den svenska kontexten för att förstå omtolkningens förutsättningar. Översättning blir sammanfattningsvis ett antagande om att en från EU objektiverad utvärderingsidé (OGE) slår ner och förändras i sin nya kontext det svenska utvärderingsfältet. Dock har de studier som använts sig av översättningsperspektivet ofta riktat sig till en lokal praktik. Detta skiljer sig från denna texts översättningsprocess som börjar i Europeiska kommissionen och slutar på svensk myndighetsnivå där ingen faktisk utvärderingspraktik ännu blivit verklighet. Idén är på resa och översätts innan sin lokala slutdestination, utvärderingspraktiken i strukturfondsprogrammet eller projektet. Med tanke på översättningsperspektivets fokus på den lokala (mikro) översättningen, hur kan denna process på makro- och mesonivå begreppsliggöras och undersökas? Inramning Översättningsprocessen kompletteras här med rambegreppet (Boxenbaum, 2006), en lins genom vilken man uppfattar och tolkar världen. En ram organiserar erfarenhet och vägleder handlande, och gör livshändelser meningsfulla för individer och kollektiv (Goffman, 1974; Snow, Rochford Jr, Worden, & Benford, 1986). En viss utvärderingsidé stödjer sig liksom all organisatorisk verksamhet på någon sorts ram, och den är viktig för en översättningsprocess. En anländande utvärderingsidé som OGE kan relatera till en för den nya kontexten främmande ram som den mottagande parten därför inte förstår eller värdesätter. Översättning blir så en fråga om hur aktörer arbetar med ramtransformering, relativt fristående men substantiella förändringar i sättet på vilket en särskild domän av liv är inramat (Snow et al., 1986). Med dessa begrepp kan OGE intuitivt förstås som i Sverige inramad i en läranderam av svenska aktörer, under benämningen LUFF. Det behövs dock mer specifika begrepp för att analysera inramningsprocessens mekanismer och drivkrafter, samt vilken logik som denna läranderam stödjer sig på. Två ramdistinktioner görs. Den första skiljer mellan inramning på individuell och strategisk nivå. Där en aktör kan ha personliga uppfattningar om hur idén ska omtolkas (individuell nivå) kan en aktör som en myndighet ta ett strategiskt beslut om att omtolka idén på ett visst sätt som avser mer implementeringsstrategiska överväganden. Hur ska idén framställas för att spridas och få gehör (strategisk nivå) (Boxenbaum, 2006)? Den andra distinktionen skiljer mellan tre sätt att genomföra inramning på som kan förekomma enskilt eller tillsammans i ett enskilt empirisk fall. I diagnostypen identifieras ett problem i det existerande arrangemanget 5

6 samt hur problemet har uppstått och vem eller vad som bär skulden. I prognostypen lanseras ett eget förslag som bättre lämpat för problemet genom att delegitimera befintliga praktiker. Översättaren teoretiserar och anknyter sitt förslag till intressen, normer och värderingar hos potentiella allierade. Om förslaget är radikalt så måste det framställas som mindre farligt för att inte verka för hotfullt. I motiveringstypen lanseras övertygande argument för att stödja den nya visionen (Markowitz, 2007; Misangyi, Weaver, & Elms, 2008). De metodologiska implikationerna är att de tre typerna nu fungerar som analytiska verktyg i text och intervju där problemdefinitioner, delegitimeringsformuleringar och moraliska rationaler eftersöks i det empiriska materialet. Det kan handla om att en aktör särskilt lyfter fram problemen med den tidigare halvtidsutvärderingen och vad dessa bottnade i (diagnos) eller att en myndighets handledningstext kring följeforskning eller lärande utvärdering framställer befintliga traditionella utvärderingspraktiker som otillräckliga och teoretiserar kring den egna ansatsen som nytänkande och lämplig (prognos). Eller hur en informant lyfter fram sin syn på LUFF som stödjande högre långsiktiga mål i linje med Lissabonstrategin (motivering). Sammanfattningsvis fungerar översättningsbegreppet fortfarande som grundläggande idéförändringslogik. Det ramarna tillför är att möjliggöra en analys av aktörernas individuella och strategiska överväganden på en mesonivå. Forskning kring översättning har hittills tittat lite på dessa nivåer i jämförelse med den lokala nivån. Detta kan enligt Boxenbaum (2006) ha att göra med att nödvändiga intervjudata i efterhand inte alltid är tillgängliga för att kunna analysera individuell och strategisk nivå, och att realtidsbeskrivningar därför försvåras. Agens i en institutionell kontext Så långt har översättning genom inramningstyper lyfts fram som medvetna strategier hos aktörer. Genom att studera texter och intervjua aktörer som varit med och utformat eller beslutat om utvärderingsansatsens förändring från OGE till LUFF kan ett skeende beskrivas. Skeendet måste dock i enlighet med översättningsmetaforen relateras till en institutionell kontext som möjliggör och begränsar detta skeende. Ett sätt att tydliggöra denna kontext är att tala om fältet utvärdering som innehållandes olika institutionella logiker. En ram som dominerar ett fält får sina resurser och sitt innehåll från just institutionella logiker: the socially constructed, historical patterns of material practices, assumptions, values, beliefs, and rules by which individuals produce and reproduce their material subsistence, organize time and space, and provide meaning to their social reality (Thornton & Ocasio, 2008:101). Nyckelordet för denna text i den stora definitionen är patterns. Logiker kan ses som en homogen uppsättning av olika regulativa, normativa och kognitiva institutioner som är internt konsistent. Flera logiker kan samexistera i ett utvärderingsfält även om en viss logik kan vara mer dominerande vid en viss tidpunkt eller inom ett visst verksamhetsområde. Idag finns exempelvis en stark evidenslogik inom utvärderingsfältet som förespråkar kvantitativ kontrafaktisk utvärdering om vilka metoder som fungerar bäst på ett visst socialt problem. I en renodlad evidenslogik kan kunskap om metoders verkningsgrad ackumuleras och aggregeras genom upprepade experiment. Det finns också en sedan länge dominerande nyliberal logik där utvärdering handlar om att mäta kostnadseffektivitet och prestation och 6

7 arbeta efter resultatbaserad styrning. Lärande utvärdering och följeforskning anknyter vid en första anblick till en mer dialoginriktad logik där just dialog, demokrati och intressentmedverkan är ledord (jmf. "böljor" i Vedung, 2010). Kanske kan den i sammanhanget också kallas för en interaktiv forskningslogik där utvärderingens värdefråga är sekundär i förhållande till målet om en interaktiv gemensam kunskapsbildning. Vilken logik som är mest dominerande i en enskild praktisk utvärderingssituation är förstås beroende av exempelvis utvärderingsobjekt och utvärderarens kompetens (jmf. Hansen, 2005). Att tala om logiker är främst ett sätt att skissa en institutionell kontext på som utvärderingsidén OGE landar i. Aktörer begränsas av logiker då de strukturerar och förordar ett sätt att utvärdera på och tänka kring utvärdering. Länge inarbetade utvärderingssätt kan vara svåra att ändra på och tas för givna. Men aktörer kan också använda sig av sin egen logik för att försvara sitt sätt arbeta på och lyfta fram den kontra andra konkurrerande logiker. I denna mening betonar de institutionella logikerna en kamp om mening som är central för inramningstyperna. Den läranderam som aktörerna satt OGE inom, tycks grundad i en dialogeller interaktiv forskningslogik. Att logiken används genom de olika inramningstyperna (diagnos, prognos, motivation) står klart, men viktigt att understryka är att den också begränsar aktörernas handlande. Får man som aktör ett uppdrag att utforma en utvärderingsansats kommer den att göra det utifrån den logik som den erkänner sig till. I samma mening kommer aktörer som inte ansluter sig till den framförda logiken kanske att göra motstånd och uttrycka sitt missnöje. Ett kunskapsområde med många kunskapsobjekt Speciellt för utvärderingsfältet är att ingen enskild dominerande logik har tolkningsföreträde och är förgivettagen. Utvärdering är ett kunskapsområde med många kunskapsobjekt som spänner över många discipliner. Scriven (2003) menar exempelvis att utvärdering är en transdisciplin, ett stöd för andra vetenskaper likt statistik. Andra författare har lyft svårigheten i att professionalisera utvärderarrollen då det inte har ett eget avgränsbart kunskapsområde (Jacob & Boisvert, 2010). Vedungs (2010) nämnda böljor kan också anföras som stöd för att flera logiker samexisterar metaforen går ut på att böljor efterlämnar sediment som efterkommande böljor förhåller sig till. Kanske kan området till och med kallas förparadigmatiskt. Ett liknande begrepp är Fligsteins (1997) beskrivning av ett fält som utvecklandes (eng. emerging). I ett sådant fält finns inte helt tydliga gränser till andra fält där andra liknande aktiviteter pågår (tex uppföljning, processtöd). Det som gör det relevant med denna utvikning är att forskning pekar på att institutionellt entreprenörskap 3, institutionell förändring i form av exempelvis översättning genom ramförändring, är särskilt framgångsrik i fält som liksom utvärderingsfältet är under utveckling (jmf. Battilana et al., 2009). Där inte en ensam institutionell logik dominerar organiseringen och praktiken av utvärdering har dessutom aktörer som representerar mindre dominerande logiker (perifera) en större frihet att komma med nya idéer om utvärdering då de inte är bundna till de mer dominerande logikerna (centrala). De har så potentiellt goda 3 En institutionell entreprenör är en aktör som genom olika resurser skapar institutionell förändring. Förändringen ska bryta med tidigare institutioner och aktören ska själv delta i denna förändring (Battilana, Leca, & Boxenbaum, 2009). 7

8 förutsättningar att lyfta fram en möjligtvis perifer interaktiv forskningslogik i utvärderingsfältet som utmanar mer dominerande logiker vilket beskrivits genom inramningsprocesserna ovan. En framtida fråga att undersöka är om olika logiker kan identifieras och karaktäriseras som perifera eller centrala. Sammanfattning Omtolkningen av OGE till LUFF föreslås sammanfattningsvis studeras som en översättningsprocess genom inramning. Myndigheter och universitetsaktör ramar utifrån denna förståelse in OGE i en läranderam med grund i en interaktiv forskningslogik. De strategiska intentionerna med översättningen begränsas och möjliggörs av en institutionell kontext med andra dominerande utvärderingslogiker. Dock är utvärderingsfältet mångfacetterat med porösa gränser där en perifer logik kan lyftas fram i läranderamen som ny idé. Inramningen ska därför förstås som ett institutionellt entreprenörskap där ansvariga aktörer framgångsrikt använder och lyfter fram sin logik genom olika inramningsstrategier. EU OGE Aktörer Diagnos Prognos Motivation SE LUFF Inst. logiker Inst. logiker Figur 1. Översättning genom inramning. OGE anländer till svenska aktörer som använder sig av olika inramningsstrategier. Aktörer måste dock förhålla sig till en institutionell kontext. Slutresultatet av inramningen är LUFF. 3. Slutsats Detta ramverk med analysverktyg återstår att pröva empiriskt vilket inte görs här. I denna tredje del kommer istället den inledande frågan besvaras: vad det teoretiska ramverket lyfter fram men kanske mer intressant, vad som ställs i skymundan i relation till omtolkningen. Det ramverket kan visa är hur aktörer agerar strategiskt på mesonivå kring en utvärderingsidé i en översättningsprocess. Det lyfter fram en argumentationsaspekt i översättningsprocessen utifrån antagandet att en idé som lanseras i en ny kontext måste förklaras och anpassas för att bli begriplig och funktionell, särskilt om den avviker från kontextens dominerande utvärderingsförståelse. Inramningsverktygen lyfter också LUFF:s attraktionskraft. För att åstadkomma institutionell förändring som en ny utvärderingsansats inte bara inom strukturfonderna men också inom utvärderingsfältet, måste ett nytt förslag lanseras som bättre än det gamla och attrahera nya och gamla allierade. På vilket sätt är LUFF:s innehåll och terminologi särskilt lämpat för det, och vilka andra grupper än utvärderarna har varit viktiga att erhålla stöd ifrån? 8

9 Det tål återigen att poängteras att praktiken inte studeras. Detta är en avgränsning i kunskapsintresset och det teoretiska ramverket tar heller inte en operationalisering av LUFF i beaktande. Vidare ligger fokus på policy snarare än politik eller polity, även om en sådan gränsdragning kan diskuteras. Det är idén OGE vars omtolkning studeras vilket i en statsvetenskaplig litteratur skulle benämnas policy eller implementeringsobjekt. Inramningsprocesserna synliggör visserligen implementeringsstrategier, överväganden och diskussion kring omtolkningen vilket är en politisk aktivitet. Att utvärdering dessutom per definition är politisk då den utgör underlag för förhandling, konflikt och beslutsfattande är ytterligare en aspekt. Betoningen på policy är därför ett sätt att strukturera analysen, där idén är den som konsekvent följs. En faktor som inte hanteras i framställningen är slumpen. Möjligtvis skulle ett begrepp som formativt ögonblick eller Kingdons (1995) policyfönster kunna fånga mer oförutsedda händelser i det empiriska materialet som innebär möjligheter för en aktör att agera. Överlag finns också en spänning mellan en konsekvenslogik och en anpassningslogik (March & Olsen, 1989). Översätts idén av aktörerna i enlighet med vad som är mest funktionellt för kunskapsobjekten i strukturfonderna och styrningen av dem, eller i enlighet med vilka dominerande synsätt på utvärdering som finns generellt och inom strukturfonderna? Den empiriska analysen måste ske med denna distinktion i åtanke så att varken egen nyttomaximering eller kulturell anpassning överbetonas. Sammanfattningsvis kan ramverket belysa en empiri om ett nationellt fall av OGE och hur svenska ansvariga aktörer kom att omtolka OGE i en svensk kontext. Nationella problemdefinitioner och utvärderingsidéer kan utgöra delförklaringar till den svenska tolkningen som resultat av den öppning för nationella variationer som kan ses i den flexibla vägledningen om OGE. Ramverket kan ge både ett empiriskt kunskapsbidrag kring omtolkningen av OGE samt ett teoretiskt där översättningsprocesser på mesonivå klargörs. Referenser Andersson, R. (2011). Mainstreaming av integration : om översättning av policy och nätverksstyrning med förhinder inom den regionala utvecklingspolitiken, Linköping: Linköpings universitet, Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur. Bachtler, J., & Wren, C. (2006). Evaluation of European Union Cohesion policy: Research questions and policy challenges. [doi: / ]. Regional Studies, 40(2), doi: / Battilana, J., Leca, B., & Boxenbaum, E. (2009). How Actors Change Institutions: Towards a Theory of Institutional Entrepreneurship. The Academy of Management Annals, 3(1), Bemelmans-Videc, M.-L., Rist, R. C., & Vedung, E. (2003). Carrots, sticks & sermons : policy instruments and their evaluation. New Brunswick, N.J. ;: Transaction. Boxenbaum, E. (2006). Lost in Translation. American Behavioral Scientist, 49(7), doi: / Börzel, T. A., & Risse, T. (2003). Conceptualizing the domestic impact of Europe. In K. Featherstone & C. M. Radaelli (Eds.), The politics of Europeanization. Oxford: Oxford University Press. 9

10 Czarniawska, B., & Joerges, B. (1996). Travels of ideas. In B. Czarniawska & G. Sevón (Eds.), Translating organizational change. Berlin: de Gruyter. Czarniawska, B., & Sevón, G. (1996). Translating organizational change. Berlin: de Gruyter. Donaldson, S. I., & Scriven, M. (2003). Evaluating social programs and problems : visions for the new millennium. Mahwah, N.J.: Lawrence Erlbaum. ESF. (2007). Nationellt strukturfondsprogram för regional konkurrenskraft och sysselsättning (ESF) ESF. (2008a). Handledning för uppföljning och utvärdering inom Socialfonden ESF. (2008b). Plan för uppföljning och utvärdering , rev , rev European Commission. (2006). Indicative Guidelines on Evaluation Methods: Evaluation During the Program Period. The New Programming Period , Working Document No.5 (October 2006). European Council. (2006). Council regulation (EC) No 1083/2006. Featherstone, K., & Radaelli, C. M. (2003). The politics of Europeanization. Oxford: Oxford University Press. Fligstein, N. (1997). Social Skill and Institutional Theory. American Behavioral Scientist, 40(4), doi: / Funck, E. K. (2009). Ordination balanced scorecard : översättning av ett styrinstrument inom hälso- och sjukvården. Växjö: Växjö University Press. Furubo, J.-E., Rist, R. C., & Sandahl, R. (2002). International atlas of evaluation. New Brunswick, NJ: Transaction Publishers. Goffman, E. (1974). Frame analysis: An essay on the organization of experience: Harvard University Press. Hansen, H. F. (2005). Choosing Evaluation Models. Evaluation, 11(4), doi: / Hoerner, J., & Stephenson, P. (2012). THEORETICAL PERSPECTIVES ON APPROACHES TO POLICY EVALUATION IN THE EU: THE CASE OF COHESION POLICY. Public Administration, 90(3), doi: /j x Jacob, S., & Boisvert, Y. (2010). To Be or Not to Be a Profession: Pros, Cons and Challenges for Evaluation. Evaluation, 16(4), Johnson, B. (2003). Policyspridning som översättning : den politiska översättningen av metadonbehandling och husläkare i Sverige. Lund :: Dept. of Political Science [Statsvetenskapliga institutionen], Univ. ;. Kingdon, J. W. (1995). Agendas, alternatives, and public policies. New York: HarperCollins College Publishers. Knill, C., & Lehmkuhl, D. (1999). How Europe matters: different mechanisms of Europeanization. European Integration online Papers (EIoP)(3), 6. Latour, B. (1986). The Powers of Association. In J. Law (Ed.), Power, Action, and Belief: A new Sociology of Knowledge? London: Routledege. Linde, S. (2010). Församlingen i granskningssamhället [Elektronisk resurs]. Lund: Socialhögskolan, Lunds universitet. Lundquist, L. (1987). Implementation steering : an actor-structure approach. Lund :: Studentlitteratur ;. March, J. G., & Olsen, J. P. (1989). Rediscovering institutions : the organizational basis of politics. New York: Free Press. 10

11 Markowitz, L. (2007). Structural Innovators and Coreframing Tasks: How Socially Responsible Mutual Fund Companies Build Identity Among Investors. Sociological Perspectives, 50(1), doi: /sop Misangyi, V. F., Weaver, G. R., & Elms, H. (2008). Ending corruption: The interplay among institutional logics, resources, and institutional entrepreneurs. Academy of Management Review, 33(3), Mörth, U. (2003). Europeanization as Interpretation, Translation, and Editing of Public Policies. In K. Featherstone & C. M. Radaelli (Eds.), The politics of Europeanization. Oxford: Oxford University Press. NUTEK. (2008a). Nytta med följeforskning: en vägledning för utvärdering av strukturfonderna Stockholm: Verket för näringslivsutveckling (NUTEK). NUTEK. (2008b). Utvärdering av de Regionala strukturfondsprogrammen (En plan för vart och ett av de tre ÖK:na) (1.99 ed., Vol. Utvärderingsplan till ÖK:möten i v 6 och ). Näringsdepartementet. (2007). En nationell strategi för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning : Sveriges nationella strategiska referensram för sammanhållningspolitiken. Stockholm: Näringsdepartementet, Regeringskansliet. Rönnqvist, S. (2008). Från diversity management till mångfaldsplaner? : om mångfaldsidéns spridning i Sverige och Malmö stad. [Malmö: Sofia Rönnqvist]. Røvik, K. A. (2000). Moderna organisationer : trender inom organisationstänkandet vid millennieskiftet. Malmö: Liber. Snow, D. A., Rochford Jr, E. B., Worden, S. K., & Benford, R. D. (1986). Frame alignment processes, micromobilization, and movement participation. American Sociological Review, Stame, N. (2006). Governance, Democracy and Evaluation. Evaluation, 12(1), doi: / Stame, N. (2008). The European Project, Federalism and Evaluation. Evaluation, 14(2), doi: / Stern, E. (2009). Evaluation policy in the European Union and its institutions. New Directions for Evaluation, 2009(123), doi: /ev.306 Svensson, L. (2002). Interaktiv forskning - för utveckling av teori och praktik. Stockholm: Arbetslivsinstitutet. Svensson, L., Brulin, G., Jansson, S., & Sjöberg, K. (2009). Lärande utvärdering genom följeforskning. Lund: Studentlitteratur. Svensson, L., & Sjöberg, K. (2009). Utvärdering som stöd för hållbar utveckling. In L. Svensson, G. Brulin, S. Jansson & K. Sjöberg (Eds.), Lärande utvärdering genom följeforskning. Thornton, P. H., & Ocasio, W. (2008). Institutional Logics. In R. Greenwood (Ed.), The SAGE handbook of organizational institutionalism 2008 (Vol. S ). Tillväxtverket. (2007). Regionalt strukturfondsprogram för regional konkurrenskraft och sysselsättning i Övre Norrland Beslut 16 aug 2007 N CCI 2007SE162PO008. Vedung, E. (2010). Four Waves of Evaluation Diffusion. Evaluation, 16(3),