Artilleri & Luftvärn. Artilleri-Tidskrift

Transkript

1 Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift Nr

2 A WINNING COMBINATION MOBILITY, OPERATIONAL AVAIL- ABILITY, superior altitude coverage and all-weather capability are all non-negotiable requirements for Air Defense systems built for Rapid Deployment Units. The ability to track and destroy all Air Targets including small and fast-moving missiles is of paramount importance. At Saab, by incorporating all of these prerequisites and more, we provide the methods and the means to destroy air-to-surface missiles, hostile fixed and rotary-wing aircraft, unmanned aircraft, and cruise missiles. The AD missile system Bamse can be operated in stand-alone mode or more effectively linked with Giraffe AMB Air Surveillance Radar to form combat ready Air Defense Units. In addition to locate traditional Air Targets, Giraffe AMB can track and locate enemy rocket and mortar firings providing impact warning and firing data for Counter Battery Operations. BAMSE AND GIRAFFE AMB A WINNING COMBINATION. FUNCTION OPERATING TIME SPACE ARENA AIR DEFENCE 24/7 NORWAY WORLDWIDE

3 Utgiven av Artilleriklubben Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad. Redaktör, ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd KRYLBO, tel , E-post: Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, Gulsippevägen 8, LINKÖPING, tel E-post: Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Joakim Bloom. E-post: joakim.bloom@mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för Artilleriregementet och Luftvärnsregementet. Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret, STOCKHOLM Tel Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte Årgång 137 Innehåll Stefan Bratt Redaktören har ordet...2 Ulf Sundberg Del 2 Graderad Verkan: Tekniska möjligheter...3 Stefan Bratt Stora reservdelsbeställningar till Indien...8 Anders Wahlström Målsökare eller inte det är frågan...10 Stefan Bratt Förste svensken att leda EUs snabbinsatsstyrka...16 Mattias Elfström Luftvärnets nya organisation...20 Stefan Bratt Torbjörn Larsson omvaldes...24 Bo Pederby Det kom ett brev Inbjudan till seminarium...31 ISSN Omslagsbild: En av Bofors haubits 77 i aktion någonstans i Kashmirområdet. Artilleri & Luftvärn 1

4 Redaktören har ordet: Hela havet stormar Börja om från början, börja om på nytt, har kommit många gånger ur strupen på Sven- Ingvars förgrundsfigur, Sven-Erik Magnusson. Nu verkar det som om den svenska kadern av försvarspolitiker har anammat samma fras, då de enligt flertalet tidningsartiklar, ska ha enats om att bästa sättet att få bukt med Försvarsmaktens ekonomi är att börja om på nytt och inrätta en helt ny myndighet. Vinsten skulle bland annat vara att det äntligen går att skapa en övertalighetssituation där även officerare med fullmakt berörs. Personligen tycker jag detta är ett oerhört cyniskt spel och inte minst människoförnedrande. Låt vara att jag håller med om att det är för många officerare kvar i högre rang över överste löjtnant men att bara skicka ut dessa till en arbetsmarknad i försvagning då flertalet gott och väl passerat 50, är upprörande. Om försvarspolitikerna en gång i världen bestämt sig för att officersyrket är ett yrke på livstid, varför då inte se till att erbjuda inlösen av fullmakt mot en rimlig ersättning? FRA-lag ingen vill ha Överhuvudtaget är det mycket just nu som jag inte riktigt begriper. Politikerna sätter sig till doms över en tämligen enig befolkning som säger blankt nej till FRA-lagen och försvarsminister Tolgfors skickas fram som misslyckad budbärare. Om ni såg Tolgfors bleka insats i SVT:s morgonsoffa för en tid sedan där vänsterns Lars Ohly sopade mattan med honom, förstår ni vad jag menar. Kan inte heller påstå att jag tycker att ÖB, Håkan Syrén gjort någon succé i tv-rutan eller i radiointervjuer. Syrén verkar ha vare sig entusiasm eller tillräcklig drivkraft för att förklara Försvarsmaktens situation. Detta i en tid då pedagogiken över vad Försvarsmakten vill genomföra är synnerligen viktig. Snart kan vi stå där med en enda artilleribataljon kvar och någon, dristar jag mig till att skriva, dåre i Högkvarteret kom med det vansinniga förslaget att lägga ned hela luftvärnet. Gud ske lov försvann de tankarna lika fort som regndroppar i Sahara. Fortfarande finns det få tecken som ens ger en antydning om att artilleriets funktion i markstriden är hotad. Tillförlitliga källor inom såväl den politiska som försvarets arena säger samtliga att beställningen av Archer kommer att genomföras men storleken på antalet beställda pjäser är mer osäker. Att äventyra Archerordern vore också för politiker och ÖB att äventyra hela det svensk-norska samarbetet som är i vardande. Ett samarbete som även Artilleri-Tidskrift ska anamma då vi söker tydligare kontakt med vår norska motpart Norsk Artilleritidskrift och hoppas att kunna åstadkomma ett mer frekvent utbyte av texter mellan de två tidskrifterna. Redaktionen tackar Till sist måste jag också bara få framföra ett varmt och hjärtinnerligt tack till min forne företrädare, Bo Pederby som skrev ett brev med sådana superlativer att till och med mina kinder blev lite röda av stolthet och glädje. Å hela redaktionens vägnar tackar jag för lovorden och lovar att inte göra avkall på ambitionen att leverera landets bästa tidskrift för artilleri- och luftvärnsintresserade personer. Fortsatt trevlig sommar! 2 Artilleri & Luftvärn

5 Ulf Sundberg Del 2 Graderad Verkan Tekniska möjligheter Metoder för verkan måste sökas inom okonventionella tekniker, som inte traditionellt används. Hela teknikspektrumet erbjuder möjligheter att utveckla variabel verkan. Detta kan uppfylla de särskilda krav på begränsningar och säkerhet som FM kan formulera. Området saknar inte innovationer. Viktigt är dock att kunna placera in tekniken, verkansformen och effekterna mot bakgrund av frågorna vilken är den fysiska verkan, mot vilket hot kan den användas, hur skall den användas och begränsningar, regelverk. Följande redovisning utgör exempel på den utveckling som pågår internationellt. 1 Explosiva, mekaniska, kinetiska (termobar, gummikulor, bönpåsar, nät etc.) I ett slutet rum kan termobarisk verkan (tryck och värme) vara ett alternativ. Konventionella splitterstridsdelar har stort riskavstånd, eventu- ellt kan splitter med begränsat verkansavstånd fungera (DIME 1 ). Så kallad bräsch ammunition, där syftet främst är att öppna en genomgång i en vägg, kan ge mindre splitter i ett rum och därmed minska sidoeffekterna. Tillfällig verkan kan uppnås med siktnedsättande medel. Ett punktmål kan bekämpas med riktade splitter med begränsat verkansavstånd (lätta splitter snabb uppbromsning). Det kan även uppnås genom att splittret ges förmåga att brinna upp på vägen till marken. Verkan kan erhållas genom en så avpassad smärtupplevelse, att målet avbryter sina aggressiva intentioner. Del av rörelseförmågan kan slås ut under viss tid. Denna verkan är beroende av projektilvikt, hastighet och anslagsyta (storlek, form och materialegenskaper). För att inte orsaka penetration är utgångshastigheten relativt låg (generellt ca 100 m/s). Detta medför att den ballistiska banan är starkt krökt och att projektilen utsätts för en snabb inbromsning. Effektiva verkansavståndet varierar därför avsevärt beroende på vald konstruktionsdesign Projektiler finns av två huvudtyper: 1 Dense Inert Metallic Explosives, DIME. Ulf Sundberg är en av världens främsta experter när det gäller området graderad verkan och icke-dödande vapensystem. Han har mångårig erfarenhet av arbete inom området och har tidigare arbetat inom Försvarets Forskningsinstitut, FOI. Fortfarande ingår Ulf Sundberg i ett internationellt nätverk som arbetar med ämnet. Artilleri & Luftvärn 3

6 Exempel på gummikulor. Exempel på mellankalibrig punktmålsammunition. Från vänster: s.k. baton round, brittisk ammunitionstyp (Atenuating Energy Projectile (AEP) samt 40 mm M1006, skumgummiprojektil (US och SE).. Bean Bag. Stinger / Stingball, som består av många små gummikulor/ hagel med relativt låg energi och impuls. Dessa förekommer i såväl kalibrarna 12 Gauge och 40/37 mm som i gevärs- och handgranater. Ammunitionen verkar över en yta samt har relativt kort räckvidd. Genom dålig precision finns risk för ögonskador. Baton rounds / Blunt impact utgörs av en eller ett fåtal större projektiler med hög energi och impuls. Ammunitionen är ämnad för punktmål och har en längre räckvidd än föregående. För att öka säkerheten har såväl den brittiska som amerikanska ammunitionen utvecklats genom samarbete mellan ballistiker och läkare. Högre utgångshastighet och lättare projektil, än sina föregångare, har minskat risken för vådaskott genom bättre precision under verksamma delen av banan. 23DS 12 Gauge, Drag Stabilized Bean Bag, projektilen utgörs av hagel inneslutna i en kevlarpåse. Den har en liten anslagsyta och vådaskott kan ge penetration 2. Redovisad ammunition förekommer endast till vapen med enkelskottskapacitet. Vid upploppsbekämpning är risken att en nödvärnsituation kan uppstå i de fall skottet inte omedelbart ger avsedd effekt. Fabrique National har utvecklat ett flerskottsvapen, FN303 med kaliber.68. Ammu-nitionen kan vara icke-penetrerande, försedd med märkfärg eller OC. 2 Se bild 7 i del 1. FN303 med exempel på projektil. FOI avdelning Försvars- och Säkerhetssystem (tidigare Vapen och Skydd ) har genomfört grund-läggande skjutförsök i syfte att förstå de fenomen som påverkar tillförlitligheten vid användning av icke penetrerande ammunition. Försöket med 40 Kravallpatron (40 mm XM1006) visade en god precision på 30 m. Inträngningen var 40 mm på 10 m. Bansänkningen på 30 m var ca 40 cm. 40 mm STINGER visade god precision i uppmätt medelträffpunkt på 15 m. Den stora spridningen, ca 2 m diameter, gjorde det svårt att träffa målet. Ammunitionen torde inte uppfylla distinktions-kravet. Skjutning med den av FM anskaffade Kravallpatron 12/70 (12 Gauge Finstabilized) visade mycket stor variation i Vo. Nätteknik utnyttjas både för att stoppa personer och fordon. Genom centrifugalkraften utvecklas nätet vid utskjutning i ett räfflat eldrör. Nätet kan göras klibbigt för att försvåra frigöring. Portable Vehicle Arresting Barrier (PVAB). 4 Artilleri & Luftvärn

7 General Dynamics Ordnance and Tactical Systems har utvecklat ett fordonstransporterat system PVAB. Det har kapacitet att stoppa ett fordon (3 400 kg) i 72 km/t. I Storbritannien har QinetiQ utvecklat ett personburet system ( X-NETTM), vilket kan stoppa lättare lastbilar. Detta har anskaffats av USA till Irak. 2 Elektriska (elektriska stötar) Advanced Taser X26 Via utskjutna pilar överförs elektriska pulser till målet på ett avstånd av ca 7 m (0,003 A, pulsspänning ca 50kV, pulsbredd några få mikrosekunder och repetitionshastighet Hz). Verkan är okontrollerbar sammandragning av kroppens muskler under 5 s. En begränsning är den korta räckvidden varför den används främst polisiärt i samband med omhändertagande. 3 Kemiska (tårgas, klister, superhala ämnen, korrosionsaccelererande etc.) Uppmärksammade är bilder på infångande klistersystem. Denna teknik anses idag vara ett alternativ för att vid strid i bebyggelse kunna försluta kontrollerade utrymmen. För att stoppa fordon har USA tagit fram friktionshämmande medel, slippery foam. Detta reducerar förarens möjlighet att köra kontrollerat och därmed köra av vägen och kunna omhändertas. Andra futuristiska tekniker är så kallade superkorrosiva ämnen samt ämnen som påverkar materials struktur och bärande förmåga. Kemiska substanser för att skingra folkmassor har funnits länge. Hittills har begränsningen främst varit juridisk. Vid polisiära insatser för upploppsbekämpning avses som regel kemiska medel mot personer, såsom pepparsprej och tårgas (CS, CN och OC). Medlen är förbjudna som stridsmedel enligt kemvapen-konventionen. För förband i internationell tjänst med uppgifter som är av polisiär karaktär är andra regler möjliga. Spridning av agens kan ske som vätskestråle, dimma eller skum. Den pepparsprej som används av svenska polisen, och som närskyddsmedel för utlandsstyrkan, ger en stråle med ca 5 m räckvidd. 4 Farmakologiska & biologiska (lugnande, irriterande, illaluktande etc.) Dessa ämnen är mer spekulativa än övriga tekniker. Det är mot dessa som kritik fokuseras möjligheten att manipulera en individs vilja och attityd med kemiska medel På Dubrowka teatern i Moskva den 23/ togs ca 800 åskådare som gisslan av ca 50 med sprängladdningar beväpnade rebeller. Vid fritagningen användes ett narkosmedel (Fentanyl) för att snabbt slå ut gisslantagarna och förhindra att de skulle hinna utlösa laddningarna. Samtliga terroristerna sköts eller avväpnades utan att ha kunnat sätta sina planer i verket. Den medicinska beredskapen hade inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att säkerställa återhämtning av de ur gisslan som påverkats. Sjukvården var lång tid ovetande om vilken agens som använts. Denna information kunde ha minskat antalet döda. Insats OC-spray. Artilleri & Luftvärn 5

8 Advanced Tactical Laser (Idébild). 5 Optiska (laser, blixtar, visuell stimuli och illusion) Forskning kring andra överföringsformer av energi än kinetiska är en viktig del av JNLWD forskningssatsningar i USA. Målet är att kunna splittra en grupp på avstånd mellan 50 och m bortom den räckvidd som uppnås med kinetisk energi. Ett flertal utvecklingsprojekt pågår i USA bl a av Advanced Tactical Laser (ATL), vilken avses kunna leverera en efter behovet anpassad energimängd t.ex. genom variation av pulsens varaktighet, våglängd eller intensitet. Verkan av några lasereffekter: 0,005 W: Laserpekare, typiskt oskadlig, 20,000 gånger ljusare än en 100W lampa på 10 m. 0,01 W: Blinkreflexen skyddar öga. 0,03 W: Bränner genom ett pappersark. 0,5 W: Ögonskada innan blinkreflex. 1-5 W: Hudrodnad/ brännskada/ förkolning. 10 W: Gör hål i ett slaggbetongblock W: Industriell svetsning och skärning W: Vapenklass. Genom att medvetet utnyttja detta spann av verkansmöjligheter vill man kunna utnyttja tekniken för att både, genom värme på huden, förhindra personer eller stoppa, förstöra materiel, genom hög effekt. Starkt irriterande ljussken, stroboskopljus etc. är en annan optisk verkan som prövas. Den eftersträvade responsen är att få målet att stanna, fly eller bli desorienterad. 6 Mikrovåg (HPM, EMP) Detta är ett brännande radiofrekvent system för att påverka personer på stora avstånd. Verkan är värme med en brännande, smärtsam intensitet. ADS 3 arbetar med 0,3 mm våglängd och frekvensen ca 94 GHz (effekttätheten är 0,5 W/cm² x 1,2 s = 6 J/cm²). Gränsvärdet för smärta förorsakad av värme anses vara ca 4 J/cm² och för en liten brännskada ca 8 J/cm². Verkan är demonstrerad. Verkansavståndet bedöms 4 vara omkring 1-1,5 km. 7 Akustiska (infraljud, ultraljud) Ljud ansågs tidigt kunna verka genom variation av intensitet eller frekvens. Genom resonans med vissa kroppsfunktioner kan det ge illamående och obehag. Ett svenskt projekt inleddes med en nu avbruten granskning av Vortex-fenomenet 5. Fenomenet, som uppmärksammades redan på 1950-talet vid FOA 2, demonstrerades vid FOA 7 ( ). Utvecklingen fullföljs internationellt inom ett stort antal projekt. Att med hög juridisk säkerhet kunna varna är ett problem. Högtalare, som med hög volym 3 Active Denial System (ADS). 4 Efter TV-inspelningar av försöksuppställningen. 5 A Computational Study of Vortex Ring Generation, FOA- R Artilleri & Luftvärn

9 M00342 (>100 db) kan avge en varningston eller utnyttjas för anrop, har utvecklats i USA, nu även med möjlighet för tvåvägskommunikation. Slutsatser Området har hög prioritet inom NATO. CNAD har placerat det som ett av de femton mest prioriterade utvecklingsområdena. USA satsar ca 40 milj. USD/år. Denna satsning påbörjades redan De höga krav på beredskap NBG skall upprätthålla, som följd av kravet på snabb insats, ger hög sannolikhet för att den skall möta den första, sannolikt svåraste och våldsammaste fasen i uppdraget. Oförutsedda krav och förmåga till krishantering förutsätter flexibilitet i agerande och utrustning samt förmåga att kunna möta varje situation ofta inte förutsedd. Ett överlägset egenskydd är en förutsättning för återhållsamt agerande. Uppgifter av polisiär karaktär, även i bebyggelse, ökar behovet av hänsynstagande till tredje man. Forskningen vid FOI kan idag endast översiktligt bevaka alla aktuella områdena som kan ge NBG goda förutsättningar att utveckla förmågan till egenskydd, säkerhet och flexibilitet. Medverkan i internationella arbetsgrupper ger erfarenheten att, även om svenskt kunskap respekteras, delges ingen detaljinformation utan svensk egenutveckling i utbyte. Försvarsmaktens viljeinriktning saknas som underlag för fortsatt forskning inom området. Genom metodiska studier kan FM ta fram underlag som möjliggör avgränsning och val av fortsatt forskning och utveckling ur flera tekniskt möjliga alternativ Long Range Acoustic Device (LRAD). För Sveriges jägare sedan Nu levererar Aimpoint rödpunktsiktet CS till Försvarsmakten. info@aimpoint.se Artilleri & Luftvärn 7

10 Stefan Bratt Stora reservdelsordrar till Indien ger jobb i Karlskoga Fortfarande ger den gamla Indien-ordern jobb i Karlskoga. Och inte så få heller. BAE Systems har under 2008 fått reservdelsbeställlningar till de tidigare levererade haubitserna värda drygt 800 miljoner kronor. Inga nyanställningar är aktuella men beställningarna ger en bra basbeläggning i företagets produktionslokaler. Det var i slutet av 80- och början av 90-talet som dåvarande Bofors levererade ungefär 400 artilleripjäser till den indiska armén, som fick användning för dem under den så kallade Khargil Campaign i slutet av 1990-talet. Den omtalade Indien-ordern ger fortfarande tydliga avtryck i Karlskoga. Till skillnad från all negativ publicitet kring beställningen och de politiska förvecklingar den förde med sig känner de anställda inom företaget nu positiva vibrationer. Mässor till kanonens ära Bofors 155 millimeters fälthaubits fick verkligen göra skäl för sig. Många anser helt enkelt att det var svenska artilleripjäser som räddade den indiska armén. En hög hållbarhet kombinerad med ett teknologiskt försprång gav genklang i hela Indien. Efter kriget hölls religiösa mässor till kanonens ära. Det skrevs böcker om dess förträfflighet och det har senare spelats in film där kanonerna haft huvudrollen. När den indiska armén häromåret firade Arméns Dag hade man inramat kalaset med två meter stora modeller av pjäsen. I choklad! Naturligtvis sliter det flitiga användandet av pjäserna även på svenska kanoner. Under senare år har därför BAE Systems SWS Defence kunnat märka en klar uppgång i leveranserna av reservdelar till pjäserna. Under 2008 har beställningarna dessutom slagit alla rekord. Rekordår Hittills i år har vi erhållit order för reservdelar motsvarande drygt 800 miljoner kronor, berättar Christer Henebäck, informationschef på BAE Systems AB. Det är en gigantisk logistikapparat som måste fungera för att alla reservdelar ska kunna lämna Karlskoga i rätt tid och komma fram till rätt plats i Indien. Så här långt har det gått mycket bra och den indiske kunden verkar vara nöjd, säger Henebäck. Bra basbeläggning Leveranserna avser i stort sett alla delar av 8 Artilleri & Luftvärn

11 pjäserna. Allt från motordelar till rekylbromsar finns i leveransplanerna. Det är inte fråga om några nyanställningar men ger ett mycket bra tillskott till beläggningen i våra produktionslokaler. Vi vet också att det finns mer i pipeline och hoppas att 2008 ska innebära all-time-high inom den här sektorn, berättar Christer Henebäck. I början av 2002 levererade BAE Systems SWS Defence en offert på 400 nya pjäser till Indien. Efter att ha genomfört fyra olika demonstrationer i Indien kom så beskedet att den indiska armén vill börja om med en ny offertrunda. De nya offerterna ska vara inne under sommaren Vi är naturligtvis lite konfunderade över omtaget. Vi tyckte nog att vi hade uppfyllt de krav indierna ställde på oss. Samtidigt ska man ha klart för sig att 400 pjäser är en avsevärd summa pengar, så man får ha respekt för att de vill ha en gedigen upphandlingsprocess som grund för ett inköpsbeslut, säger Henebäck. Ännu vet vi inte vilka fler företag som är inbjudna att lämna offert, men vi är glada att vi även blev inbjudna i denna andra omgång. Det tyder på att pjäsen har ett grundmurat gott rykte i indiska artillerikretsar och vi kommer att göra allt för att gå vinnande ur den nya upphandlingen. Blir det tal om nya provskjutningar kommer vi att vara väl förberedda, säger Christer Henebäck. Kanske är det en ny Indienorder på gång till anrika Bae Systems Bofors? Artilleri & Luftvärn 9

12 Anders Wahlström Målsökare eller inte det är frågan Anders Wahlström är produktchef Luftvärn inom Saab Bofors Dynamics i Karlskoga. Han är ingenjör med bakgrund inom elektronik- och programvaruutveckling och har ungefär 20 års erfarenhet av missilsystemutveckling. men bara en av en hel lång rad frågor som måste ställas och besvaras när man utformar ett nytt luftvärnsrobotsystem. Mj Per Gerdle illustrerade i sin artikel i Artilleritidskrift (nr ) att det under senare år varit något av en trend att merutnyttja jaktrobotar i luftvärnsapplikationer. De fördelar som man för fram i sammanhanget är förutom de rent logistikmässiga att jaktrobotarna är försedda med målsökarstyrning, vilket man menar ger vissa fördelar över kommandostyrning, som är vanligt i Lv-robotsammanhang. Men valet av styrprincip är som den här artikeln visar bara en av många parametrar som bidrar till prestanda och som måste avvägas vid utvecklingen av ett luftvärnsrobot-system. Hotet den dimensionerande parametern Innan vi diskuterar olika möjliga tekniska lösningar bör vi beröra den enskilda faktor som mer än någon annan påverkar utformningen hos ett luftvärnssystem, nämligen hotet. Det är hotet som ställer kraven på prestanda hos luftvärnssystemet och varje försök att utforma ett luftvärnsystem utan att ta avstamp i hotet riskerar att leda till suboptimeringar och olämpliga konstruktionsbeslut. Ett modernt medelräckviddigt luftvärnsystem skall kunna bekämpa hela hot-spektrumet från långdistansbombare ner till små mål som UAV:er och stand-off-vapen. 1 Det medelräckviddiga systemet måste alltså ha en höjdtäckning som medger bekämpning av bombflyg på marschhöjd (> m), en räckvidd som medger att de bekämpas innan de släpper eventuella styrda vapen (15 20 km), och en förmåga att bekämpa små mål (ner till storleksordningen en halvmeter till några meter). Verkanskedjan Ett luftvärnsrobotsystem skall upptäcka och följa fientliga mål, planera och koordinera insatserna för att skydda de aktuella skyddsobjekten, och i samband med den enskilda insatsen leverera högsta möjliga verkanseffekt i målet. Effekten hos ett luftvärnsrobotsystem skapas därför av en kedja: spaningssensorer, stridsledning, eldledning och roboten med sin verkansdel. Utmaningen vid utvecklingen av systemet är 1 Vi har utelämnat resonemanget om ballistiska robotar ur denna artikel, eftersom dessa i praktiken kräver dedicerade system för att kunna bekämpas. 10 Artilleri & Luftvärn

13 att finna den optimala lösningen genom hela kedjan för att maximera verkan. Denna artikel avhandlar i första hand verkansnära delar (robot, robotstyrning och eldledning) varför ledning och spaningsfunktionerna endast berörs översiktligt under avsnittet Systemfunktion och -samverkan. Roboten Roboten har som enda syfte att åstadkomma högsta möjliga verkan i det aktuella målet. Roboten uppfyller sitt syfte genom att 1) låta sig styras mot målet med 2) så hög hastighet som möjligt, för att 3) träffa eller komma så nära målet som möjligt, och därefter 4) aktivera verkansdelen vid optimal detonationspunkt och slutligen 5) åstadkomma största möjliga skada i målet. Ur ovanstående kedja kan vi identifiera ett antal dimensionerande krav på roboten. 1) låta sig styras mot målet, ställer krav på/ påverkas av räckvidd, aerodynamisk utformning, styrprincip. 2) med så hög hastighet som möjligt, ställer krav på/påverkas av framdrivning, aerodynamisk utformning, storlek och vikt. 3) för att träffa så nära som möjligt, ställer krav på/påverkas av eldledning, manöverförmåga (hastighet), aerodynamik, Artilleri & Luftvärn 11

14 Missile velocity m/sec Max lateral acceleration Missile altitude m x Elevation =45 degrees BAMSE Active PN Missile XXX Semi-active PN Missile YYY Missile distance m x 10 4 Elevation =45 degrees BAMSE Active PN Missile XXX Semi-active PN Missile YYY Missile distance m x 10 4 Elevation =45 degrees BAMSE Active PN Missile XXX Semi-active PN Missile YYY Missile horizontal distance m x 10 4 eldledning (sensorer), styrprincip. 4) aktivera verkansdelen vid optimal detonationspunkt, ställer krav på/påverkas av eldledning (brisadpunktsoptimering), zonrörsfunktion. 5) åstadkomma största möjliga skada i målet, ställer krav på/påverkas av verkansdelen, minimerat bomavstånd. Man inser snabbt att alla punkterna egentligen summeras i den sista strecksatsen under punkt 5, d.v.s. minimerat bomavstånd. Erfarenheter från systemen RBS 70 och BAMSE har visat att robotens kinematiska prestanda (hastighet och manöverförmåga) är avgörande för att åstadkomma ett litet bomavstånd. De kinematiska egenskaperna påverkas bl a av robotens vikt, storleken på roderytor, hastighet mm. För luftvärnsrobotar är det två faktorer som är särskilt värda att nämna. De startar från marken, skall övervinna gravitationen, samtidigt som de påverkas av ett kraftigare luftmotstånd pga. tätare luft, de måste accelereras hela vägen till sin sluthastighet Appliceras de faktorerna på konverterade radarjaktrobotar som typiskt är ganska tunga (storleksordningen kg), har stor diameter och som normalt är försedda med ett enda motorsteg (drivmotorn), medför det att hela drivmotorns impuls går åt för att accelerera roboten upp till initialhastigheten (ca 900 m/s). När drivmotorn brunnit ut utsätts roboten direkt för aerodynamisk inbromsning och den effektiva räckvidden 2 blir avsevärt (3-5 ggr) kortare än vad man får ut av den i jaktrollen. För jaktrobotar är situationen annorlunda: Roboten startar med en initial hastighet och höjd (flygplanets) och drivmotorn är därför fullt tillräcklig för att både accelerera och bibehålla hastighet och manöverförmåga även hos en förhållandevis tung robot. Moderna dedicerade luftvärnsrobotar, som t ex RBS 23 BAMSE, förses istället med tvåstegslösningar, med en startmotor som på knappa sekunden accelererar roboten till dess utgångshastighet ~900 m/s, och en drivmotor som brinner under ett antal sekunder och bibehåller hastigheten långt ut i banan. Först därefter går roboten över i friflykt och bromsas av luftmotståndet. Tvåstegslösningen ger överlägsna räckvidds-, hastighets- och manöverprestanda jämfört med enstegslösningarna. Styrprinciper Frågan om målsökare eller inte: Övergripande finns två huvudkoncept som är aktuella för Rb-styrning i Lv-sammanhang: Målsökare (passiv, semiaktiv eller aktiv) med syftbäringsstyrning; respektive kommandostyrning, t ex 2 Med effektiv räckvidd avses här en räckvidd som begränsas av att roboten fortfarande bibehåller tillräcklig hastighet och manöverförmåga för att bekämpa en specificerad måltyp. För taktiskt flyg som exempel, skall alltså manöverförmågan hos roboten väsentligen överstiga 9 g (för en målsökarrobot krävs pga a styrprincipen ca 3-4 ggr så hög manöverförmåga, se faktaruta). 12 Artilleri & Luftvärn

15 siktlinjesstyrning. De två koncepten har var och en sina för- och nackdelar, bl a beroende på bekämpningsavstånd, systemstruktur, taktik mm. Målsökarkonceptet kan göras mer eller mindre oberoende 3 av markutrustningen och man kan härigenom åstadkomma sanna fire & forgetsystem. Nackdelen är att roboten själv bär de 3 Idag har de flesta målsökarsystem en länk från marken till roboten. Siktlinjesstyrning och syftbäringsstyrning Siktlinjesstyrning (CLOS) Siktlinjesstyrning innebär att markutrustningen kontinuerligt mäter in målet och styr roboten på siktlinjen mot målet. Metoderna för inmätning och styr ning kan Target trajectory vara flera, optisk (manuell) inmätning och laserledstråle som i RBS 70, automatisk inmät ning radarlänk och styrning med kommandolänk över radarn Missile trajectory som i RBS 23. Andra inmätningsmetoder och kommunikationsmetoder förekommer också. Som synes kommer en CLOS-robot som skjuts mot ett mål på tvärskurs att kurva en aning under hela banan. Vid normala målavstånd utgör detta inget problem då manövern endast ligger i storleksordningen 1-2 g. För manövrerande mål gäller att målets manöver växlas ner pga avståndet mellan sikte och mål. En CLOSrobot ald- 4 CLOS guidance x 10 x x rig behöver x därför aldrig ta ut mer manöver än målet. y-axis m 5000 CLOS System Intercept point Syftbäringsstyrning (PN) Syftbäringsstyrning innebär att en målsökare i roboten mäter in målet för att därefter styra mot en framförpunkt. Med syftbäringsstyrning avses att roboten styrs mot denna framförpunkt på ett sådant sätt att syftbäringen dvs vinkeln från Rb till målet hålls konstant. Om så sker (och målet går på rakbana) kommer missilen och målet att mötas i framförpunkten. En PN-robot mot mål på tvärskurs kommer alltså att gå på rak bana. Om däremot målet börjar manövrera så kommer principen att styra mot en predikterad framförpunkt att innebära att syftbäringen ändras kraftigt, se bild. Syftbäringsvinkeln växlas upp flera gånger vilket gör att roboten kommer att ta ut mycket (storleksordningen 3-4 ggr) större manövrer i sin bana än vad målet manövrerar. I och med det ställs höga krav på robothastighet och manövrerbarhet för att roboten inte skall tappa hela sin rörelseenergi. Intercept point y-axis m Target trajectory PN guidance x x x Missile trajectory Homing (PN) missil x-axis m x-axis m Artilleri & Luftvärn 13

16 viktiga sensorerna (målsökaren). Detta driver upp kostnaden, LCC, och framför allt storlek och vikt, vilket i sin tur påverkar robotens kinematiska egenskaper negativt. En stor och tung robot är svårare att styra och kräver en större motor och verkansdel (verkansdelens storlek är proportionell mot kvadraten på bomavståndet), vilket i sin tur gör den ännu tyngre. Fördelen med kommandostyrning är att funktionaliteten i roboten kan hållas nere. Detta minskar vikten och storleken vilket bidrar till goda manöveregenskaper. En enklare robotelektronik ger också en lägre kostnad per robot. Siktlinjesstyrning har också stora fördelar mot manövrerande mål, se faktaruta. Nackdelen är att det krävs länk mellan roboten och eldenheten och att det därför är svårt att uppnå full autonomitet. 4 I dagens eldledningssystem kan 4 Kommandostyrning påverkas också i viss mån av avståndet till målet och noggrannhet hos mål- och robotinmätningssystemet, men med dagens sensorteknik utgör det ingen praktisk begränsning utan det är robotens kinematiska egenskaper som avgör räckvidden. dock styrningen automatiseras, vilket ger system som för operatörerna i allt väsentligt uppträder som fire & forget. Ett annat argument mot siktlinjesstyrning är att det krävs fri sikt mellan eldenhet och mål. Detta kan hanteras på flera olika sätt. I RBS 23 BAMSE hanteras problemet genom mastmonterade sensorer och genom att möjliggöra att robotskottet lobbas över eller vid sidan av ev. närmasker. Systemperspktiv Artikeln har fram till nu varit koncentrerad runt roboten. Lika viktigt för luftvärnssystemets effektivitet är att titta på det ur ett övergripande systemperspektiv. I diskussionen om de relativa fördelarna med de två styrprinciperna återkommer några argument för målsökare och emot kommandostyrning. Kommandostyrning anses ge sämre yttäckning på grund av kravet på fri sikt mellan markutrustning ( sikte ) och roboten. När det Terrängbilden från grundpresentationen, lobbilden 14 Artilleri & Luftvärn

17 gäller en parameter som yttäckning så är det svårt att se att det finns någon praktisk skillnad mellan målsökarstyrda robotar och kommandostyrda. Förvisso kan man skjuta målsökarrobotar med pålåsning i banan (Lock-On After Launch), och man skulle då i viss mån kunna övervinna mask, men oavsett det så måste ju eldledningen ha fri sikt till målet. För RBS 23 insåg man tidigt utmaningen med terrängbegränsningen och beslutade att med giraffradarns mast som förebild förse eldenheterna med en förhöjd sensorplattform. Simuleringar som genomförts av bl a FOI, visar att detta ger mycket goda prestanda vad gäller yttäckning, även i kuperad terräng. Kommandostyrning sägs ibland vara sämre rustad mot mättnadsattacker på grund av att man endast kan ha ett begränsat antal robotar i luften. Därmed skulle systemet snabbare kunna mättas av koordinerade attacker av t ex stand-off-vapen. Här är det viktigt att notera det finns fler än en metod att hantera svärmanfall. I målsökarfallet menar man att man löser det genom att man kan avfyra hela Robot-batteriet i tät följd s.k. ripple launch mot svärmen av attackrobotar. Varje Lv-robot styr sedan autonomt mot målet. I praktiken förutsätter en sådan här taktik i princip att man avfyrar med lock on before launch (annars kan man inte välja vilket mål som man skall låsa på). Detta begränsas räckvidden och den möjliga tiden för insats. I kommandostyrningsfallet så kan man förutsatt att man har en snabb robot med lång effektiv räckvidd hantera mättnadsanfall med en väl optimerad hotutvärdering och insatsplanering. Här nyttjar man robotens korta flygtid, vilket tillåter att man i sekvens bekämpar mål efter mål i prioritetsordning. Simuleringar som utförts för RBS 23 visar att en eldenhet väl kan bekämpa fem samtidigt inkommande kryssningsmissiler. Det samverkande batteriet kan därmed hantera väsentligt fler. Sammanfattningsvis har den här artikeln visat att valet mellan målsökare eller kommandostyrning kommer i andra hand vid konstruktion av ett luftvärnsrobotsystem. Den viktigaste egenskapen är istället robotens kinematiska prestanda, d.v.s. hastighet, manöverförmåga och effektiv räckvidd. Denna flygförmåga hos roboten är grundförutsättningen för att uppnå högsta effekt i målet. Ett system som RBS 23 har utvecklats med detta som ledstjärna och med tiden har upprepade utvärderingar visat att systemet har prestanda som ligger i yttersta framkant bland dagens medelräckviddiga luftvärnssystem. Launch 15 km Intercept 10.8 km R = 15 km Launch 9.9 km Intercept 7.3 km Launch 2 km Intercept 1.5 km Launch (km) Hit (km) Missile ,8 Missile 2 9,9 7,3 Missile 3 6,4 4,8 Missile 4 3,9 2,9 Missile 5 2,0 1,5 Launch 6.4 km Intercept 4.8 km Launch 3.9 km Intercept 2.9 km Artilleri & Luftvärn 15

18 Bengt förste svensk att leda EU:s snabbinsatsstyrka Förfrågan från ÖB kunde inte ha kommit vid ett mer lägligt tillfälle. Nästan som om högre makter hade haft ett finger med i spelet! Generalmajor Bengt Andersson sitter tillbakalutad i skinnfåtöljen på sitt kontor, sju våningar upp i Försvarsmaktens Högkvarter. Han är en unik svensk officer, eftersom det är Bengt Andersson som är högste militäre chef, Operation Commander för EU:s multinationella snabbinsatsstyrka, Nordic Battle Group. Bengt Andersson har precis landat från engelska Northwood där högkvarteret, Operation Headquarters (OHQ), för NBG huserar, bara någon mil väster om London, inte långt från storflygplatsen Heathrow. Men, det motsägelsefulla i Bengt Anderssons tillvaro är att han ännu inte är utsedd till Operation Commander, utan är det svenska förslaget till Operation Commander. Det låter kanske lite märkligt men för EU existerar inte NBG, utan det är först när EU fattar beslut om att inleda en insats (Joint Action) och utser mig formellt till Operation Commander som NBG formellt sett börjat verka. Just nu har jag informella kontakter med Bryssel och dess militärkommitté och företrädare för EU militära stab (EUMS). Leda inom tio dagar Operation Commanders stab består före beslut om insats av ett 40-tal personer från Sverige, Finland, Norge och Irland. Ett 20-tal svenska officerare finns på plats i England. I Sverige har jag ungefär lika många som arbetar på heltid inom min stab men får vi order om insats kommer staben att utökas med nästan 90 personer dels från samtliga länder som deltar med enheter i NBG, dels från övriga EU, förklarar Bengt Andersson. Inom tio dagar ska NBG kunna inleda ett uppdrag inom en radie av 600 mil från Bryssel. Det klarar vi, men sanningen är att vägen fram till att order om insats ges från min chef, EU:s Political and Security Comittee, är väsentligt längre, säger Bengt Andersson och börjar försöka förklara den snirkliga beslutsprocessen fram till insatsorder. Det är, sanningen att säga, långt ifrån kristallklart för skribenten om hur denna process verkligen fungerar men en sak är klar det är många inom EU som ska ha ett ord med i laget. 16 Artilleri & Luftvärn

19 Snabbare politisk process behövs Den politiska processen tar tid och det är först när politikerna enats om vilket av de geografiska områden vi studerar som ska aktualiseras för en insats som själva beslutsprocessen om NBG: s insats tar fart. EU har själv insett att denna process måste snabbas upp och detta är en av de erfarenheter vi hittills dragit, förklarar Bengt Andersson. Att omsätta politikernas direktiv och vilja vid en insats är inte det lättaste. Det tog mig nog ett par månader av råplugg för att förstå processen och hur en insats ska genomföras. - Det tog mig i alla fall några månader av verkligt hårdpluggande för att förstå beslutsprocessen och hur en insats inom ramen för EU ska genomföras, säger Bengt Andersson. Artilleri & Luftvärn 17

20 Vid insatsorder kommer Bengt Andersson att leda verksamheten på militärstrategisk nivå från Northwood. Vilken förplanering sker innan ni får order om insats? För det första finns det vissa mallar som min stab följer samtidigt som vi övervakar och noggrant studerar vissa speciella områden i världen som kan utgöra ett insatsområde. Bara några rum ifrån Bengt Anderssons kontor på Lidingövägen sitter några irländska officerare som är knutna till staben. I Enköping finns ytterligare utländska officerare som är knutna till NBG:s operativa högkvarter. Vilket ledarskap krävs för att vara operativ chef för en internationell insats? För det första är det en hög grad av integritet och en lyhördhet gentemot mina underställda chefer. Ett annat viktigt perspektiv är att vi ska följa FN:s resolution som beskriver den kvinnliga rollen i operationsområdet. Vi är inom EU de första staberna som har särskilda rådgivare som arbetar med kvinnans operativa påverkan i operationsområdet. Till exempel i Afrika är det kvinnorna som rör sig i samhället, de arbetar, men pratar inte med män. Kan våra förband arbeta med att få kvinnornas förtroende kan de i vissa fall utgöra en öppning till ett framgångsrikt arbete. Innan Bengt Andersson blev chef för NBG ledde han det svenska Marintaktiska Kommandot (MTK) och före dess var han operativ chef inom Milo Mitt. Den forne kustartilleristen har också arbetat som chef för bland annat Amfibieregementet i Vaxholm. Vilka egenskaper har du som kvalificerat dig till denna befattning? Den bedömning ska andra göra och gör det bättre, men jag tror att jag har förmåga att verka i det gränsland mellan den politiska och militära världen som Operation Commander måste göra. Dessutom tror jag att jag hela tiden haft en viss del av diplomati inbakat i mitt eget ledarskap vilket kommer väl till pass nu. Är du nöjd med NBG och dess förmågor? Definitivt. Ur ett svenskt perspektiv är NBG det vassaste förband vi satt upp på många år. I praktiken är det ett förband som motsvarar en divisions förmågor, dock inte personellt. Vi har artilleri, vi har flygande system, vi har minröjning, vi har Psyops med mera, med mera, trots att vi personellt bara är personer. Om du fick göra om processen med NBG. Vad skulle du då förändra eller ändra på? Jag kan inte på rak arm säga att just detta måste vi förändra. En sak som jag dock är bergsäker på är att planering och förberedelser inför nästa EU-styrka måste starta tidigare, vilket vi nu också gör. Redan nu har vi inlett diskussioner och förplanering för kommande EU-styrka som ska vara insatsberedd Text och foto: Stefan Bratt 18 Artilleri & Luftvärn

21 FAKTA: Namn: Bengt Erik Lennart Andersson. Ålder: 51 år. Familj: Hustru samt två barn, 12 och 9 år gamla. Född: I Hässleholm, uppväxt i Karlskrona och bor i Täby. Intressen: Oh, det är många. Jag gillar att utöva idrott, just nu är det mycket löpning men även en del basket eftersom barnen spelar. Jag gillar också att bygga plastmodeller och är en stor entusiast av korsord. Det visste du inte: Bengt Andersson är en mycket intresserad och kunnig matlagare. Karriär inom Försvarsmakten: Grundutbildad kustartillerist. Därefter ansvarig i marinstaben för handläggningen av övergången till amfibiesystemet. Åren utbildad vid amerikanska marinkåren för att sedan vara ställföreträdande operativ chef vid milostaben i Strängnäs. År var han regementschef för Amf 1 i Vaxholm innan han tillträdde befattning som chef för Marintaktiska Kommandot (MTK). Våren 2006 utsågs han som det svenska förslaget till Operation Commander för NBG 08. Det blir en och annan resa till såväl England som NBG:s olika förband när Bengt Andersson ska ut och inspektera sitt förband. Stefan Bratt Text och foto: Artilleri & Luftvärn 19

22 Mattias Elfström Luftvärnets nya organisation under lupp på vårmöte i Halmstad Luftvärnets nya organisation Organisation 09 var i fokus när Artilleriklubben genomförde ett vårmöte den 30:e maj. Mötets huvudtalare var major Jan Ohlson från HKV OPS J3 Luft och major Roger Åhfelt från Luftvärnets Stridsskola (LvSS). Syftet med mötet var att presentera Org 09, vilka motiv som ligger bakom införandet och vilka effekter det får på förbandens metoder och förmågor. Org 09 är benämningen på den senaste organisationen för Sveriges luftvärnsbataljoner. Denna organisation innehåller, förutom en schematisk uppdelning av bataljonens resurser i olika underenheter, också ett sätt att fördela bataljonens materiella och personella resurser på ett sätt som underlättar ledning samt stödjer uppgifternas lösande och de metoder man avser använda för att uppnå önskad effekt. Aktivt arbete med organisationsutveckling Jan Ohlson har bakgrund som luftvärnsofficer på 48- och RBS 97-systemen. Han är även sambands-, tele- och ledningssystemutbildad. Under åren arbetade Ohlson vid luftvärnets utvecklingsavdelning i Halmstad och deltog därmed aktivt i arbetet med framtagning av Org 09. Roger Åhfelt är expert på ledningssystem med specialisering mot doktrin och metoder och har de senaste sex åren varit verksam som taktiklärare och huvudlärare i ämnet krigsvetenskap. Dessutom har Åhlfelt i egenskap av Assistant Chief of Staff (ACOS) inom den 61:a luftvärnsbataljonen (delar ingått i NBG) varit med och utvecklat insatsbataljonens taktiska metoder. Jan Ohlson inledde med att beskriva motiven till Org 09. I luftvärnets tidigare organisation (Org 04) fanns olika bataljonstyper baserade på luftvärnsystemen, men på grund av omfattningen av grundutbildningen och behovet av att upprätthålla kontinuerlig utbildning på alla luftvärnssystem kunde man sällan eller aldrig genomföra övningar i den organisation som förbanden var avsedda att ha vid insats. Arbetet med den nya organisationen tog avstamp i de system som skulle ingå (RBS 70, RBS 90, RBS 97 och RBS 23), personaltillgång, utbildningsrationalitet, krav på modularitet samt möjligheter till realistiska övningar. 20 Artilleri & Luftvärn

23 Tidigare hade luftvärnet ofta använts indelat i kompaniområden, men ny taktik gav vid handen att en förmågebaserad organisation var att föredra. Viktiga faktorer att ta hänsyn till var dessutom: förmågan att placera eld i målet, förmågan att sända rätt måldata till rätt eldenhet, möjligheten att fördela olika måltyper till olika eldenheter, möjligheten att hantera kvalitetsskillnaderna hos förbandets olika sensorer. Med en organisatorisk uppdelning i förmågekompanier skulle man få eldenhetskompanier med RBS 70 och RBS 97/23, ett sensorkompani, ett logistikkompani och ett ledningskompani. Luftvärnsbataljonen skulle då kunna lösa sin uppgift som en enhet och vid behov kunna sätta upp två stridsgrupper. Utbildningen skulle, även den, effektivt kunna bedrivas i förmågerör. Ett hett omdebatterat område var om det verkligen var eftersträvansvärt att avdela bataljonens sensorer i en egen enhet på motsvarande vis som sambandssystemet redan tidigare hade hanterats. Förespråkarna menade att detta var effektivt bland annat eftersom taktisk samordning av underrättelseinhämtning då blev enklare och att det var lättare att skydda sensorerna mot olika typer av motmedel. Motståndarna ansåg bland annat att det var viktigare att respektive kompani var självförsörjande avseende underrättelser. Till slut fattades beslut om att inte sätta upp sensorkompanier vid denna omorganisation. En insatsbataljon? Org 09 lade grunden för att lyfta stridsteknisk ledning till bataljonsnivå, införde kompanier med likartad uppbyggnad och en liten kompanistab med främsta uppgift att förbandsleda samt plutoner där utbildningsorganisationen motsvarar insatsorganisationen och storleken är utbildningsrationell. Framtida frågor som kommer att behöva besvaras i kommande omorganisationer är bland annat att om luftvärnet skall bestå av endast en insatsbataljon blir förutsättningarna dramatiskt annorlunda, om en renodling av förmågekompanierna skall Roger Åhfelt poängterade vikten av att se till förbandets förmågor och inte organisation för att lösa enhetens uppgifter. Artilleri & Luftvärn 21

24 genomföras (t ex införande av sensorkompani), hur nya typer av sensorer skall integreras samt hur luftvärnet skall användas i kommande internationella insatser (t ex för camp protection, skydd av baser och dess personal). Efter Ohlson övertog Roger Åhfelt podiet. Han liknade luftvärnsbataljonen vid en verktygslåda för taktiskt arbete och tryckte på vikten av att det är uppgifter som skall lösas med hjälp av förmågor som är avgörande - inte hur ett förband är organiserat. Han menade vidare att en sund och realistisk inställning skulle kunna vara att: Jag har de verktyg jag behöver för att klara jobbet. Verktygen fungerar och jag kan hantera dem. Saknar man något kan man fråga grannen eller också skriva upp på önskelistan, deklarerade Åhfelt. Bra verktygslåda? Är då Org 09 en bra verktygslåda? Det beror på vad vi vill åstadkomma och hur vi taktiskt vill använda bataljonen. Det påverkas även av faktorer som det nya insatsförsvaret, nya hot, nya uppgifter, nya miljöer och nya metoder. I arbetet i luftvärnets insatsbataljon har man kommit fram till att det är mycket viktigt för bataljonen att kunna vara flexibel i en insatssituation som kan variera i ett brett spektrum avseende insatsmiljö, konfliktnivå, motståndare och insatsregler, förklarade Åhfelt. Förbandets viktigaste förmåga är dess effekt mot luftmål. Problemområden utgörs bland annat av luftvärnets dubbla förhållande till både flygvapnet och armén och dess förmåga att verka från markarenan mot en komplex luftarena med stora och detaljerade krav på samordning. Major Åhfelt förespråkar ett synsätt där man istället för i organisationsblock tänker i förmågor i bataljonens ram. Det viktiga inte hur klossarna ser ut och vad de heter utan vad deras innehåll i verkligheten kan uträtta. Luftvärnets insatsbataljon har under övningsserien provat om deras teoretiska principer är tillämpbara under insatsliknande former och hur Org 09 (i reducerad form) fungerar i praktiken, berättade Åhfelt. Slutsatserna är bland annat sensornätverken, sensortaktik och internationellt anpassade metoder är riktigt bra. Däremot är sambandssystemet fortfarande gränssättande på ett sätt som gör att förbandschefen säger vad han vill göra medan sambandschefen berättar för honom vad han kan göra. Vid strid med stridsledning på bataljonsnivå är dessutom bataljonsstridsledarens (Tactical Director) kapacitet gränssättande för hur stor och komplex enhet som kan ledas. Förbandets rörlighet utanför vägar och över snö var starkt begränsad på grund av att man inte hade tillgång till de bandvagnsburna RBS 90 eller PS 91. Förbandets ålderstigna och omfattande fordonspark är ett logistiskt problem och även förläggnings- och hygienutrustning är gammal och opraktisk, vilket i sig är personalkrävande (t ex tvingades stabsmedlemmar att sitta långa eldpostpass). Avslutningsvis konstaterade major Åhfelt att skall man vara flexibel och professionell är detta något som måste tränas in. Att ständigt 22 Artilleri & Luftvärn

25 ändra befattningar, materiel och organisation motverkar professionalism. Vi måste öva mot den hotbild vi skall kunna möta idag så att vi blir skickliga på det som efterfrågas och når upp till en nivå där vi kan börja planera även för oväntade händelseutvecklingar. Efter dessa båda föredrag följde en debatt som i första hand tog fasta på de erfarenheter som dragits under övningar. Flera av deltagarna imponerades av det sätt på vilket luftvärnsbataljonen löst sina uppgifter under övningsserien, men oroades samtidigt av bristerna när det gäller fordon och förläggningsmateriel. Artilleriklubbens vårmöte vid Luftvärnsregementet avslutades med utlottning av reklamattiraljer skänkta av försvarsindustrier. Foto: Per Gerdle Artilleri & Luftvärn 23

26 Torbjörn Larsson omvaldes Artilleriklubbens ordförande, Torbjörn Larsson honorerar major Per Gerdle, Luftvärnsregementet för sin insats med att skriva ett omdebatterat inlägg i Artilleri-Tidskrift. Något som Gerdle tilldelades medalj från John Lindnérs donationsfond för. Ett något decimerat antal medlemmar valde i samband med årsmötet att välja om överste Torbjörn Larsson till artilleriklubbens ordförande. Efter att årsmötet genomförts var det Torbjörn Larssons tur att visa bitvis dramatiska och berättande bilder från uppdraget som chef för fredsbevarande styrkan FS 14 i Afghanistan. Ett av de tyngre ärendena under årsmötet var den vacklande ekonomin för Artilleri-Tidskrift (AT). Sekreteraren Lars Mörrby föredrog i ordinarie kassör, Joakim Blooms frånvaro både klubbens och tidskriftens budgetar och bokslut för Resultatet för AT 2007 slutade med en förlust på kronor. Om vi skall ha kvar nuvarande ambitionsnivå på tidningen måste intäkterna öka och styrelsens uppfattning är att tidningen skall ha kvar samma ambition. Det förutsätter dock att annonsintäkterna måste öka och vi tar tacksamt emot alla idéer om hur det skall ske. Styrelsen har försökt få tag på någon som kan vara annonsansvarig men inte lyckats, förklarade Lars Mörrby. Ekonomisk tillbakagång måste hejdas Ett av förslagen som framfördes från deltagarna var att anlita någon konsult som mot en viss provision skulle sköta uppdraget. Styrelsen ska undersöka förutsättningar och ekonomiska villkor för att genomföra denna åtgärd. Någon ekonomisk kris är det inte tal om, deklarerade Mörrby eftersom AT fortfarande har kapital att tillgå. Däremot kan inte den ekonomiska kräftgången fortsätta länge till. 24 Artilleri & Luftvärn