REMISSVAR Rnr Lilla Nygatan 14 Box STOCKHOLM Tel 08/ Fax 08/

Transkript

1 REMISSVAR Rnr Lilla Nygatan 14 Box STOCKHOLM Tel 08/ Fax 08/ Kerstin Hildingsson/LE Till Näringsdepartementet UTVECKLING AV GOD FÖRETAGSHÄLSOVÅRD NY LAGSTIFT- NING OCH ANDRA ÅTGÄRDER (SOU 2004:113) N2004/9367/ARM Allmänt Företagshälsovårdens framtida utvecklingsmöjligheter är i stor utsträckning beroende av att det finns en samhällelig legitimitet, att man kan tillhandahålla, vidareutveckla och ha en hög kvalitet i utbudet av tjänster, att det finns en partsgemensam beställarkompetens lokalt samt att man kan lösa kompetensförsörjningen. SACO:s medlemsgrupper är berörda på olika sätt. Dels är flertalet av de verksamma inom företagshälsovården producenter och tillhör olika SACOförbund. Dels är det ett fackligt krav att såväl arbetsgivare som medlemmar ska få tillgång till bra och professionellt stöd ute på arbetsplatserna för att motverka risker och brister i arbetsmiljön. Till detta kommer också ett samhällsintresse att motverka den ohälsoutveckling som varit så förödande under ett antal år. SACO:s synpunkter i detta remissvar är i första hand relaterade till medlems- och samhällsperspektivet. När det gäller producentperspektivet hänvisar vi i första hand till remissvar från några SACO-förbund. Genom sin representation i utredningens referensgrupp har SACO fått insyn i arbetet och möjligheter att lämna synpunkter under hand. Vi har uppskattat det öppna och lyhörda sätt på vilket utredningen har arbetat. I stort sett kan SACO ställa sig bakom utredningens analyser och förslag. Vi menar att man i första hand måste bedöma och ta ställning till helheten det

2 2 innebär inte att vi i alla avseenden kan ställa oss bakom utredningens slutsatser och olika delförslag. Utredningen ger en omfattande historisk resumé över företagshälsovårdens uppgång och fall och kan konstatera att trots ett mer eller mindre kontinuerligt utredande de senaste dryga 40 åren har inte dess uppgifter, roll eller plats i folkhälsoarbetet blivit tydligare. En slutsats blir då att staten måste bli den aktör som ger stabila och tydliga spelregler för företagshälsovården. SACO kan instämma i den bedömningen men ser samtidigt att det kan uppstå svårigheter när ett samhälleligt definierat uppdrag ska bedrivas på en fri och öppen marknad utan offentliga subsidier. Utredningen har, liksom ett flertal andra utredningar under senare år, sin grund i de stora ekonomiska och sociala kostnaderna för ohälsan. Olika utredningar, arbetsgrupper m m har från olika utgångspunkter lämnat förslag rörande arbetsmiljöåtgärder, socialförsäkringssystem, ekonomiska drivkrafter, rehabiliteringsinsatser och kunskapsspridning. Med facit i hand kan man bara konstatera att det finns få eller inga kopplingar mellan de olika förslagen och att det saknas ett helhetsgrepp. FHVutredningens förslag riskerar på samma sätt att bli inslag i den allmänna förslagslådan om de inte på ett mycket tydligt sätt kan kopplas till det övergripande målet att minska ohälsan i samhället och parternas gemensamma ansvar tydliggörs. Kommentarer till de olika förslagen En särskild lag om företagshälsovård ska enligt förslaget lägga fast dess samhälleliga uppdrag. Ett viktigt syfte med lagen är att främja genomslag av god företagshälsovård samt att definiera vad företagshälsovård är. Kravet om multidisciplinär sammansättning och professionellt oberoende samt tvärdisciplinärt arbetssätt kan SACO ställa sig bakom. I själva lagförslaget framgår inte vilka krav på kompetens som ska finnas. Av förslaget till regeringens förordning framgår att med erforderlig kompetens avses sådan inom områdena medicin, teknik, beteendevetenskap och ergonomi. SACO vill framhålla att det finns andra yrkesgrupper som inte ryms inom denna beskrivning, det gäller t ex arbetsterapeuter som arbetar professionellt med rehabiliteringsfrågor på ett sådant sätt att en funktionsnedsättning inte ska behöva innebära ett arbetshandikapp. Arbetsterapeuter finns idag i mycket ringa utsträckning inom företagshälsovården. Det beror sannolikt bl a på okunskap hos kunderna om vilken kompetens denna yrkesgrupp besitter, vilken metod de tillämpar samt vilka tjänster de kan tillhandahålla.

3 3 En annan yrkesgrupp är hälsoakademiker (exempelvis hälsopedagoger, hälsoutvecklare, friskvårdskonsulter, friskvårdspedagoger och folkhälsoplanerare). Utredningen har inte funnit det meningsfullt att försöka uppskatta hur den framtida fördelningen mellan befintliga och eventuellt tillkommande yrkesgrupper i företagshälsovården kommer att förändras. Samtidigt framhåller utredningen också att det över tid kommer att bli nödvändigt att justera de närmare utbildnings- och kompetensutvecklingskraven. Det finns en tydlig tendens att efterfrågan på friskvårdsinsatser ökar. Många arbetsgivare satsar hellre resurser på att de anställda deltar i friskvårdsaktiviteter än att satsa på systematiskt arbetsmiljöarbete. Mot den bakgrunden menar SACO att det är viktigt att friskvård bedrivs av kompetenta medarbetare med relevant akademisk utbildning. Utredningen föreslår ett godkännandeförfarande som utgår från branschens eget kvalitetssystem. Godkännandet ska bygga på frivillighet, dvs företagshälsovårdsenheter bestämmer själva om de vill bli certifierade eller ej. Utredningen utgår ifrån att det stora flertalet kommer att välja att underkasta sig ett sådant kontrollförfarande. Ett godkännande har betydelse som marknadsargument och för möjligheten att få vissa uppdrag t ex via Försäkringskassan samt för att bli anlitade av arbetsgivare som fått föreläggande via Arbetsmiljöverket. Det kommer även att få vissa skatterättsliga konsekvenser enligt förslaget. Indirekt menar utredningen att detta förväntas tjäna lagens syfte om att främja utvecklingen av god företagshälsovård. För SACO har kvalitetsfrågan alltid varit en prioriterad aspekt när det gäller synen på företagshälsovård. Vi har inget att erinra mot förslaget men vill understryka betydelsen av att kvalitetssäkringssystemet är dynamiskt och anpassas till utvecklingen. System av detta slag kan lätt bli alltför tekniska till utformningen och kräver ofta stora tidsmässiga och ekonomiska resurser som då måste inkräkta på andra delar av verksamheten. En särskild företagshälsovårdsnämnd inom Arbetsmiljöverket föreslås ansvara för godkännandet enligt ovan. Nämnden ska också fungera som forum för dialog och utveckling inom området och vara drivande aktör beträffande vilka krav som kan ställas på kompetens m m. Nämndens sammansättning innebär bl a att arbetsmarknadens parter ingår som representanter. Idag saknas ett övergripande forum för dialog om företagshälsovårdens roll och utvecklingsbehov. SACO kan se fördelar men också vissa problem med en sådan nämnd. Det framgår inte tydligt på vilket sätt den ska verka

4 4 och vilka befogenheter den kommer att få. Att följa och främja utvecklingen av god företagshälsovård, särskilt med avseende på frågor om forskning och utbildning av betydelse för företagshälsovårdens utveckling, är alltför vagt och oprecist formulerat enligt vår uppfattning i synnerhet som det inte finns några som helst ekonomiska incitament förknippade med förslaget. Det förutsätter också att nämnden skapar kontaktytor runt om i landet för att kunna bedöma utvecklingen och de behov som olika branscher har i förhållande till de tjänster som de olika företagshälsovårdsenheterna kan erbjuda. Frågan om anslutning till företagshälsovård ska vara obligatorisk eller inte ingår i utredningens uppdrag att bedöma. Utredningen har valt att inte föreslå ett obligatorium. SACO väljer att stödja den uppfattningen även om vi inser att det skulle kunna finnas fördelar med krav på att arbetsgivaren måste ansluta sig till företagshälsovård. Vi menar dock att nackdelarna med ett obligatorium överväger. Att ansluta sig till företagshälsovård innebär inte med automatik att arbetsgivaren också anlitar företagshälsovården. Det finns en risk att man köper företagshälsovård till minsta möjliga kostnad och därigenom får ett slags fribrev i förhållande till omvärlden. Ett annat problem är tillgången på utbildad personal. Utredningen slår fast att företagshälsovården under de kommande sex åren behöver nyrekrytera personal i betydande omfattning. Att i det läget införa ett obligatorium skulle allvarligt riskera att skada företagshälsovårdens trovärdighet. En svårighet är att reglera företagshälsovård så att denna passar alla typer av företag. Ofta möts man av önskemålet om att de s k branschhälsor som fanns tidigare ska återuppstå för att möta de specifika krav som finns inom en viss typ av verksamhet. SACO ser det därför som angeläget att facket återtar sin roll när det gäller att samverka med arbetsgivaren om upphandling av företagshälsovård. Ett reellt partsinflytande är nödvändigt om företagshälsovården ska kunna bli en betydande aktör i arbetat med att främja god arbetsmiljö och motverka ohälsoutvecklingen. God beställarkompetens är också en förutsättning för att systemet med auktorisation ska fungera. Det medfinansieringsansvar för sjukpenning som sedan årsskiftet gäller för arbetsgivarna borde dessutom kunna utgöra ett starkt incitament för parterna att gemensamt anlita experthjälp. SACO har inga synpunkter på förslaget om att avdragsrätten för företagshälsovård enligt inkomstskatte-

5 5 lagen fortsättningsvis ska knytas till användandet av godkänd företagshälsovårdsenhet. Utredningen föreslår att företagshälsovårdens särskilda kompetens bättre ska kunna utnyttjas i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen. Utredningen förutsätter att det i så fall är fråga om godkända företagshälsovårdsenheter. SACO stödjer förslaget och anser att det bör bli en väsentlig förbättring om man kan bedöma arbetsförmågan hos en enskild arbetstagare i förhållande till arbetsplatsen i stället för att, som nu oftast sker, sjukskrivningen baseras på en arbetsoförmågebedömning gjord av allmänläkare vid en vårdcentral. Försäkringskassan har, som en konsekvens av ohälsotalens negativa utveckling och kraven på arbetsgivarens medfinansiering, skärpt tillämpningen av det regelsystem som redan gäller. Detta innebär att rätten till sjukpenning utreds och t o m ifrågasätts för fler personer. En enskild individ riskerar lätt att komma i kläm inför en sådan kursändring. Därför bör företagshälsovårdens kompetens komma till användning för att så tidigt som möjligt, bl a vid de s k avstämningsmötena, göra mer precisa och kvalificerade bedömningar av arbetsförmågan. Utöver den rent medicinska bedömningen finns naturligtvis en stor fördel i företagshälsovårdens multidisciplinära sammansättning och arbetsmetodik. Således kan andra aspekter än enbart medicinska bidra till den totala bedömningen av arbetsförmågan hos en enskild anställd. Utredningen konstaterar att den s k Värmlandsmodellen inte längre finns. Modellen innebar att allmän sjukvård ingick, vilket utredningen menar inte ska vara företagshälsovårdens uppgift. Inriktningen måste i stället vara förebyggande arbetsmiljöarbete och arbetslivsinriktad rehabilitering. Man föreslår i stället ett nytt system för samverkan mellan företagshälsovården och den allmänna sjukvården. Genom en sådan formaliserad samverkan kan den allmänna vården använda sig av företagshälsovårdens särskilda kompetens när sådan saknas i den egna verksamheten. Utredningen bedömer att det primärt handlar om frågor med medicinsk koppling som kommer att vara utgångspunkten för samverkan. SACO tycker att det är en onödig avgränsning och menar att företagshälsovården har en unik kompetens i förhållande till andra konsulter, nämligen möjligheten till helhetsbedömning utifrån de olika professionernas kompetens. Det är angeläget att också inför arbetsgivaren tydliggöra ett sådant arbetssätt som ytterst syftar till att han/hon ska kunna få hjälp och råd i sitt systematiska arbetsmiljöarbete.

6 6 Staten bör enligt utredningen ta fram en modell för hur samverkan kan ske. Även i detta fall utgår man ifrån att det ska vara godkända företagshälsovårdsenheter med vilka samverkan ska ske. SACO stödjer förslaget. Personalförsörjningen inom företagshälsovården kan komma att bli en kritisk faktor när det gäller möjligheterna att leva upp till och genomföra utredningens olika förslag. Trots att utredningen konstaterar att det finns ett stort rekryteringsbehov och att utbildningskapaciteten måste ökas finner man ingen anledning att föreslå särskilda åtgärder för att styra personalförsörjningen. Det viktigaste är enligt utredningen att branschen förmår dra till sig kompetenta sökande. SACO vill trots allt varna för de risker som ligger i att å ena sidan konstatera att det kommer att bli brist, å andra sidan förlita sig på att branschen på egen hand kan klara detta. Det ligger ju också i samhällets intresse att det inte uppstår brist inom en sektor därför att en annan sektor lockar till sig kompetenta specialister. Företagshälsovårdutbildning, forskning och utveckling är frågor som SACO värnar starkt om. Vi tillstyrker förslaget om att låta ALI få huvudmannaskapet när det gäller utbildning av de olika personalkategorierna inom företagshälsovården. Vi tycker att det är bra att det inte innebär något krav på att ALI också genomför utbildningarna utan att dessa kan ske som uppdragsutbildningar vid olika universitet och högskolor. Vi kan inte stödja resonemanget om att examinationsrätten och den akademiska meritvärderingen inte har så stor betydelse. Kopplat till personalförsörjningen ovan tror vi att det kan vara en konkurrensfaktor om utbildningen kan ges ett sådant akademiskt meritvärde att det stimulerar att t ex gå vidare i forskarutbildning eller att man kan tillgodoräkna utbildningen i en fil kand eller magisterexamen. Utredningen har konstaterat att det egentligen inte föreligger någon forskning som bevisar värdet av företagshälsovårdens insatser och arbetsmetoder. SACO tillstyrker att ALI ges i uppdrag att planera och starta ett arbete med FoU om företagshälsovård. Frågan ingår inte i utredningens uppdrag men man har trots det valt att uppmärksamma regeringen på betydelsen av FoU. SACO anser detta vara ett synnerligen angeläget behov.

7 7 Inkommet remissvar från medlemsförbundet Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter bilägges. Medlemsförbunden Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund och Sveriges Läkarförbund har haft ärendet på direktremiss. SVERIGES AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION Gunnar Wetterberg Kerstin Hildingsson