EG:s Koncentrationsreglering

Transkript

1 Institutionen för handelsrätt Department of Commercial Law Handelsrätt C Uppsats VT 2007 EG:s Koncentrationsreglering Rättsläget kring bildandet av gemensamma företag i Europa Författare: Johan Hedman och Erik Gebro Handledare: Mats Nordenborg

2 Sammandrag Uppsatsen behandlar EG:s konkurrenslagstiftning rörande företagskoncentrationer och dess tillämpning. I en tid då världen förändras avser koncentrationsregleringen att säkerställa en framtida effektiv konkurrens på den växande inre marknaden i Europa. Samtidigt som reglerna är flexibelt utformade för att kunna tillämpas ändamålsenligt i olika fall så finns det behov av förutsägbarhet och snabbhet i tillämpningen för att inte den nödvändiga strukturomvandling som pågår skall hämmas. Strukturomvandlingen består i en anpassning till ändrade konkurrensvillkor inom och utanför Europa och ett viktigt instrument företag använder för att klara anpassningen är affärslösningar såsom bildandet av joint ventures, eller med annan benämning gemensamma företag. Genom att tillämpa en rättsdogmatisk metod i syfte att utreda rättsläget besvaras i uppsatsen frågor om vilka affärslösningar som är godtagbara enligt EG:s konkurrensregler. Utredningen sker med starkt fokus på vad som får göras inom ramen för bildandet av gemensamma företag enligt koncentrationsregleringen. I uppsatsen konstateras att rättsläget på vissa områden, såsom tillämpningsområdet för koncentrationsförordningen, är relativt klart medan rättsläget på andra områden är betydligt mer osäkert. Angående vilka gemensamma företag som kan väntas vara godtagbara enligt koncentrationsreglerna konstateras att chanserna ökar ju större kvarvarande konkurrenstryck den relevanta marknaden uppvisar och ju mer avlägset relaterad eller mindre överlappande moderbolagens verksamheter är. Behov av ytterligare förtydliganden på särskilda områden såsom tolkning av begreppen självständigt fungerande gemensamma företag och accessoriska begränsningar diskuteras tillsammans med rättssäkerheten i EG:s koncentrationsreglering och den osäkerhet som självbedömande av accessoriska begränsningar ger upphov till. 2

3 Förkortningslista Inledning Problemformulering Syfte Frågeställning Metod Koncentrationsreglernas bakomliggande ändamål Koncentrationsreglernas bakgrund One-stop-shop principen Koncentrationsförordningens tillämpningsområde Koncentrationsbegreppet Sammanslagningar Förvärv av kontroll Självständigt fungerande gemensamma företag Gemenskapsdimension Prövning av koncentrationer Förfarandet Bedömningsgrunder Relevant Marknad Dominerande ställning Kollektiv dominans Spillover-effekter Korrigerande åtgärder Accessoriska Begränsningar Definition Rekvisitet Nödvändighet Rekvisitet Direkt Anslutning Prövning av accessoriska begränsningar Inköps- och leveransskyldigheter Diskussion Rättssäkerhet Behov av förtydliganden Slutsats

4 Förkortningslista EG Europeiska Gemenskapen EGF Europeiska Gemenskapens fördrag (Rom 25 mars, 1957) EGT Europeiska Gemenskapernas Officiella Tidning KF Kommissionens Förordning KT Kommissionens Tillkännagivande MD Marknadsdomstolen EFI Europeiska Förstainstansrätten EU Europeiska Unionen EUT Europeiska Unionens Officiella Tidning RF Rådets Förordning KT om accessoriska begränsningar - Kommissionens tillkännagivande om begränsningar som har direkt anknytning till och är nödvändiga för koncentrationer KT om ett förenklat förfarande - Kommissionens Tillkännagivande om förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer KT om korrigerande åtgärder Kommissionens Tillkännagivande om korrigerande åtgärder som kan godtas 4

5 1 Inledning Sverige och övriga EU-länder, samt en lång rad andra länder tillämpar marknadsekonomi eller det som närmare kan benämnas socialliberal marknadsekonomi vilket speglar gradskillnader av offentlig intervention i huvudsakligen decentraliserade system. Gemensamt för marknadsekonomier är fundament av rättsliga gränser för den ekonomiska verksamheten på marknaden. 1 Ramregler för bland annat företagsetablering, konkurrens, marknadsföring, produktutformning och avtalsvillkor bildar det rättsområde som kan kallas marknadsrätt. 2 Marknadsekonomiska system bygger på konkurrens som ses utifrån konkurrensteori med nationalekonomisk grund. Även om de nationalekonomiska modellerna grundar sig på antaganden som sällan uppfylls på marknader i praktiken så förklarar de vad som är eftersträvansvärt att främja eller motverka genom marknadsrättslig reglering. 3 Marknadsrätt syftar till att främja det från frikonkurrensteorin modifierade och till verkligheten anpassade begreppet effektiv konkurrens. 4 Effektiv konkurrens bygger på både aktiv och potentiell konkurrens och innebär grovt förenklat drivkraften för effektiv användning av samhällets resurser. Andra konkurrensformer såsom oligopol och monopol innebär i regel en påtaglig risk för mindre effektiv resursanvändning. 5 Inom Sverige och EU finns reglering som syftar till att främja effektiv konkurrens, exempelvis EG-fördragets fyra friheter 6, och reglering som syftar till att hindra konkurrensbegränsningar och otillbörlig konkurrens. Termen konkurrensrätt används för att beteckna den del av marknadsrätten som avser reglerna om konkurrensbegränsningar. Inom konkurrensrätten finns förbud mot konkurrensbegränsande avtal och missbruk av dominerande ställning samt regler för kontroll av företagskoncentrationer. Med andra ord kan konkurrensrätten betecknas som inskränkningar i marknadsaktörers frihet att agera, den anger de yttre gränserna för de medel företag kan konkurrera mot varandra med. Mot bakgrund av bland annat reducerade handelshinder (inom och utanför EU:s gemensamma marknad) och teknologisk utveckling pågår en omfattande strukturomvandling i näringslivet världen över. 7 De senaste årtiondenas ekonomiska utveckling kan karaktäriseras av att både produktion och marknadsföring globaliserats. Strukturomvandlingen innebär en anpassning till nya konkurrensvillkor och medför omfattande affärslösningar i form av förvärv och avyttringar, sammanslagningar, joint ventures och samarbetsavtal mellan olika marknadsaktörer. Strukturomvandlingen välkomnas i den mån dynamisk konkurrens tillgodoses men reglering av företagskoncentrationer har utformats för att hindra att omstruktureringsprocessen på längre sikt hämmar effektiv konkurrens. 8 Begreppet företagskoncentration handlar inom konkurrensrätten om varaktiga förändringar i kontroll av företag och omfattar i olika omfattning ovan nämnda affärslösningar. 9 Joint ventures, som hädanefter benämns gemensamma företag, är en speciell affärslösning genom att två eller fler tidigare åtskiljda aktörer tillsammans skapar och utövar inflytande över en ny aktör. Situationen skiljer sig från mer renodlade sammanslagningar eller förvärv där affären resulterar att en eller fler aktörer upphör att existera. Strategiska allianser och liknande skiljer sig å andra sidan genom att även om olika aktörers resurser kan 1 Bernitz s Bernitz s. 26ff 3 Bishop & Walker s Bernitz s Besanko & Braeutigam s , se även Bernitz s EGF artikel 3 (1) (c). 7 Hill (A) Kap 1, UNCTAD 8 Bernitz s. 175, RF 139/2004 skäl 3-5 i ingressen 9 Cook & Kerse s

6 kombineras så uppstår aldrig någon ny aktör med egen identitet och förbindelsen mellan parterna är svagare samt i regel kortsiktigare. 10 Motiven för två eller flera företag att starta ett gemensamt företag kan vara av vitt skiljd karaktär. Dessa kan variera från att endast lägga över och koordinera enskilda funktioner i ett externt bolag till att kombinera olika resurser och förmågor för att utveckla, producera och marknadsföra helt nya produkter på nya marknader Problemformulering Företags skilda motiv för olika affärslösningar, såsom gemensamma företag, speglas genom utvecklingen och användningen av särskilda koncept inom konkurrensrätten. Exempelvis avviker begreppen företag och kontroll väsentligt från betydelsen inom associationsrätten, hur ett företags marknad definieras, för produkter och i geografiskt hänseende, kan skilja sig från hur företagen själva uppfattar sin situation och avtalsbegreppet har en betydligt vidare innebörd än vad som brukar avses i obligationsrättsliga sammanhang. 12 Kopplingsbegreppet företagskoncentration har utformats så att gemensamma företag under olika omständigheter behandlas enligt olika konkurrensrättsliga regleringar. Tidigare delades sådana affärer upp i koncentrativa och kooperativa gemensamma företag vilka behandlades under olika regler, koncentrationsförordningen respektive artikel 81 i EG-fördraget. 13 På slutet av 1990-talet infördes emellertid en ny distinktion genom införandet av begreppet självständigt fungerande gemensamma företag som innebär en utvidgning av de affärer som skall prövas enligt koncentrationsförordningen. Då koncentrationsförordningen är tillämplig uppstår en anmälningsskyldighet för de inblandade företagen. Efterlevnad av anmälningsplikten upprätthålls genom möjligheter för Europeiska kommissionen, det organ som upprätthåller EG:s konkurrensregler, att vidta stränga sanktionsåtgärder. Efter anmälan av en företagskoncentration genomförs en prövning som utmynnar i ett beslut om huruvida koncentrationen är förenlig med den gemensamma marknaden eller inte, det vill säga om den är godkänd för genomförande eller ej. 14 Ur företagens perspektiv är det därför viktigt att förstå när koncentrationsförordningen är tillämplig och vad som anses förenligt med den gemensamma marknaden. Vidare är det viktigt att förstå vad som omfattas av ett förenlighetsbeslut. Vissa arrangemang och villkor som inte utgör del av själva koncentrationstransaktionerna kan utgöra mer eller mindre nödvändiga inslag vid implementeringen av företagens planer. Dessa kan vara av konkurrensbegränsande karaktär. För företagen är det viktigt att veta om sådana villkor omfattas av förenlighetsbeslut eller om de kan betraktas separat som avtalsvillkor enligt konkurrensreglerna i EGF art. 81. Tidigare ingick en bedömning av så kallade accessoriska begränsningar i koncentrationsprövningen där kommissionen tog ställning till enskilda fall och gällande potentiellt konkurrensbegränsande avtal fanns en möjlighet enligt tillämpningsföreskrifterna för EGF artikel 81 att begära besked om ett förfarande var förenligt med EG:s konkurrensreglering, så kallade icke-ingripandebesked. 15 På senare år har den EG-rättsliga konkurrensregleringen moderniserats genom införandet av en ny konkurrensförordning och därefter antogs en ny 10 Hill(B) s , Ibidum 12 ang. Företagsbegreppet se Westin s.41f, ang. Kontroll se Cook & Kerse s.37, ang. Marknadsdefinition se Cook & Kerse s.232ff. och ang. Avtalsbegreppet se Westin s Cook & Kerse s. 7f. 14 Bernitz s angående accessoriska begränsningar se Cook & Kerse s.75. angående icke-ingripandebesked, se Westin s RF 1/2003 6

7 koncentrationsförordning För att avlasta kommissionen från betungande administrativt arbete avskaffades genom moderniseringen möjligheten för företag att begära ickeingripandebesked. Samtidigt bygger förfarandet enligt den nya koncentrationsförordningen fortfarande på anmälan och besked om förenlighet med den gemensamma marknaden genom kommissionsbeslut men borttaget är ställningstagandet till accessoriska begränsningar. Dessa bedöms idag automatiskt omfattas av ett beslut om förenlighet. 18 De nya reglerna innebär med andra ord att företag idag står utan möjlighet att i förväg få besked och måste själva bedöma om olika villkor eller förfaranden är konkurrensrättsligt godtagbara. Ett viktigt inslag i konkurrensrätten är den så kallade one-stop-shop principen. 19 Den går delvis ut på att en fråga som prövats på EG-nivå inte skall kunna prövas igen i annan instans som till exempel på nationell nivå. Principen handlar även om att en fråga som prövats enligt en reglering inte skall bli föremål för prövning enligt en annan. Utformningen är sådan att koncentrationsförordningen skall vara exklusivt tillämplig på anmälningsskyldiga koncentrationer. Även om one-stop-shop är ett välkommet inslag ur företagssynpunkt så förtar det inte behovet av att veta vilka koncentrationer som är anmälningsskyldiga och vad som krävs för och omfattas av ett förenlighetsbeslut. Detta särskilt mot bakgrund av utvidgningen av koncentrationsförordningens tillämplighet på gemensamma företag och genom att bedömningen av accessoriska begränsningar har lagts över på företagen själva. En feltolkning av vad företag får göra inom ramen för bildandet av ett gemensamt företag kan leda till en konflikt i ett senare skede vilket kan bestraffas med de sanktioner som finns till hands rörande otillåtna avtal. Missbedömningar rörande konkurrensreglerna kan även skapa grund för joint venture-avtalets ogiltighet vilket kan kullkasta omfattande och dyra satsningar för de aktuella moderbolagen. 1.2 Syfte Denna uppsats har till syfte att utreda rättsläget rörande grundandet av gemensamma företag inom den Europeiska Unionen. Avsikten är att klargöra under vilka omständigheter bildandet av gemensamma företag anses förenligt respektive oförenligt med den gemensamma marknaden. Vidare avser uppsatsen klargöra vad som avses med accessoriska konkurrensbegränsningar i samband med bildandet av ett gemensamt företag. 1.3 Frågeställning Frågeställningen för denna uppsats är följande: Vad får företag göra inom ramen för bildandet av ett gemensamt företag enligt den europeiska konkurrensregleringen? För att besvara denna fråga delas framställningen i uppsatsen upp i tre delar. Första delen gäller vilka gemensamma företag som är att betrakta som anmälningsskyldiga koncentrationer. Därefter behandlas frågan om vilka gemensamma företag som kan väntas förklaras förenliga med den gemensamma marknaden. Slutligen undersöker uppsatsen frågan om vad som omfattas av ett förenlighetsbeslut, närmare bestämt vad som avses med begreppet accessoriska begränsningar. 17 RF 139/ Se RF 139/2004 artikel 6(1)(b) och 8(1)(2) 19 Cook & Kerse s.20. 7

8 1.5 Metod I arbetet med denna uppsats används en rättsdogmatisk genomgång där gällande rätt, sedd efter moderniseringen av regelverket undersöks och systematiseras. Detta för att reda ut dagens rättsliga reglering som på ett avgörande vis påverkar företag och dess möjlighet att använda sig av affärsmodellen gemensamma företag för etablering eller expansion inom den Europeiska Unionen. Ovanstående metod har använts för att bilda någon form av systematisering inom de oreglerade områden som även behandlas. Den rättsdogmatiska metoden har även använts för att söka klarhet gällande i dagsläget oprövade fall inom området. 20 Detta har gjorts genom att exempel på företeelser i regleringar, rättsfall och beslut rörande existerande fall använts för att skapa en bild av rättsläget som kan ses extensivt i förhållande till vad som undersökts. Detta krävs då rättsläget ej är utvecklat i den omfattning att en bild av gällande rätt kan fastslås genom att enbart se till de i dag faktiska regleringarna utan att beakta vad som ej ännu behandlats. Detta gör att detta tillvägagångssätt är nödvändigt för att bidra med en mer omfattande bild av rättsläget och framförallt dess innebörd för företag. 21 För att undersöka detta område har vi använt oss uteslutande av sekundärdata vilka behandlats kvalitativt vilket varit nödvändigt då det regleringarna gällande gemensamma företag inom den inre marknaden ej är utvecklade i den graden att kvantitativa undersökningar hade kunnat genomföras tillfredställande. 22 Möjligheten till kvantitativa undersökningar begränsas då regleringen på området nyligen ändrats vilket gör att det ännu ej finns en större mängd avgöranden i dessa frågor. Detta gör det svårt att genomföra de statistiska element en kvantitativ undersökning vilar på. 20 Jareborg s.4 21 Holme & Solvang s Holme & Solvang s

9 2 Koncentrationsreglernas bakomliggande ändamål Uppsatsen inleds här med en kortfattad presentation av bakgrunden till EG:s koncentrationsregler följt av en beskrivning av den fundamentala one-stop-shop principen. Meningen är att sätta dagens rättsläge i sitt sammanhang och ge perspektiv åt aktuella problem. 2.1 Koncentrationsreglernas bakgrund Som ovan antytts utgör konkurrensregler en del i ett större regelsystem. Enligt artikel 2 i EGF anges att ett av målen med en ekonomisk gemenskap är att underlätta för och främja den gränsöverskridande handeln och därigenom skapa en enhetlig marknad. Tanken är att hela EU skall bilda ett område i ekonomiskt hänseende utan inre gränser. 23 Att den ekonomiska politiken inom EG skall bedrivas enligt principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar effektiv resursfördelning framgår uttryckligen av fördragets inledande bestämmelser. 24 Upprättandet av en inre marknad, som anses vara EG:s kärna, kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital mellan medlemsstaterna tagits bort. 25 Artikel 3 (1)(g) anger vidare att gemenskapen skall upprätta ett system som tillser att konkurrensen inte snedvrids. 26 Konkurrensreglerna har med andra ord ett vidare syfte som funktion i ett system som avses nå effektivare konkurrens, resursanvändning och -allokering samt ett utökat utbud genom ekonomisk integration. För den fria rörligheten av både produktionsfaktorer och produkter krävs gemensamma spelregler för företagen. 27 Gemensamma konkurrensregler blir därmed ett viktigt inslag i strävandet efter en fri inre marknad. 28 Dessa återfinns i artiklarna i EGF. EGF innehåller inga specifika regler som syftar till att kontrollera företagskoncentrationer. Det var först på 1990-talet som kommissionen fick ett instrument särskilt utformat för att reglera de affärer som kunde snedvrida konkurrensen genom mer permanenta strukturförändringar på den gemensamma marknaden. Tiden dessförinnan hade kommissionen bara artiklarna 81 och 82 i EGF att tillgå och dess tillämpning på företagskoncentrationer präglades av osäkerhet. 29 Det var först när ministerrådet, efter förhandlingar med kommissionen på slutet av 1980-talet, antog RF 4064/89, som började gälla den 1 september 1990, som kommissionen fick en särskild koncentrationslagstiftning att tillgå. Den fundamentala principen, och från näringslivets synvinkel stora fördelen med förordningen, var one-stop-shop regeln 30. En ensam auktoritet med exklusiv kompetens, kommissionen, kunde undersöka och bedöma koncentrationer enligt ett enhetligt regelverk inom kort tid. 31 Det var med andra ord 23 se EGF artikel 14 (2). 24 se EGF artikel 4 (1) och (2). Bernitz, s se EGF artikel 3 (1)(c). Bernitz, s Westin, s Bestämmelser som främjar rörligheten finns bland annat i EGF artikel rörande varor, artikel 49 rörande tjänster, artikel 18 och 39 rörande personer och artikel 56 (1) rörande kapital. 28 Westin, s Cook & Kerse, s. 2-3, se även Förenade målen 142, 156/84 BRITISH-AMERICAN TOBACCO COMPANY LTD ochr.j REYNOLDS mot KOMMISSIONEN samt Mål 6/72 EUROPEMBALLAGE CORPORATION och CONTINENTAL CAN COMPANY INC mot KOMMISSIONEN. 30 Se mer om One-Stop-Shop principen nedan, stycke Cook & Kerse, s 4. 9

10 näringslivets önskan om ett regelverk på EG-nivå som övervann medlemsstaternas motvilja att släppa ytterligare makt till kommissionen utöver artiklarna 81 och 82 i EGF. 32 Hur många och vilka typer av koncentrationer som skulle behandlas av kommissionen har dock varit kontroversiellt. Bland annat har de tröskelvärden som definierar vidden av koncentrationsförordningens tillämpning varit föremål för debatt. Kompromissen i den första koncentrationsförordningen blev att regelverket skulle utvärderas och revideras under de kommande åren. 33 Ett problem som ökade eftersom alltfler medlemsstater infört egna koncentrationsregler på nationell nivå var att vissa affärer riskerades prövas enligt ett flertal länders lagstiftning. 34 Problemet, kallat multiple filings, ledde till att en ytterligare uppsättning tröskelvärden accepterades under förhandlingar år Samtidigt accepterades en ändring av reglerna för bedömning av vilka gemensamma företag som skulle omfattas av koncentrationsförordningen. Den tidigare distinktionen mellan kooperativa och koncentrativa gemensamma företag slopades och konceptet kallat självständigt fungerande gemensamma företag infördes. Genom åren har koncentrationsförordningen ändrats och det regelverk som gäller idag är en helt ny förordning, RF 139/2004, som började gälla 1 maj One-stop-shop principen Som angivits ovan bygger koncentrationsförordningen på one-stop-shop principen och är exklusivt tillämplig på koncentrationer med gemenskapsdimension. 36 Principen är tvådelad och innebär dels att förhållandet mellan koncentrationsförordningen och nationell lagstiftning skall vara klart. De fall som omfattas av koncentrationsförordningen skall prövas enligt dess regler av kommissionen exklusivt och inte samtidigt bli föremål för prövning av en medlemsstats myndigheter och domstolar enligt nationell lagstiftning. 37 I linje med moderniseringen av konkurrensreglerna genom RF 1/2003, som bland annat innebar ökad decentralisering av beslutsfattandet rörande konkurrensreglernas tillämpning, gjordes dock ändringar genom nya koncentrationsförordningen som luckrade upp rigiditeten i one-stopshop principen. 38 Nya regler om hänskjutande av ärenden till och från kommissionen respektive berörd medlemsstats myndighet infördes. 39 Den andra delen av one-stop-shop principen handlar om koncentrationsförordningens ställning inom EG-rätten i sig. Tanken är att koncentrationer med gemenskapsdimension skall prövas exklusivt enligt koncentrationsförordningen och inte bli föremål för prövning enligt artikel 81 och 82 enligt EGF. 40 Koncentrationsförordningen kan emellertid inte åstadkomma denna exklusivitet hursomhelst, fördragsartiklar kan inte åsidosättas utan uttryckligt stöd i själva fördraget. 41 För att lösa detta bygger den nya koncentrationsförordningen, likt den gamla, på en tudelad laglig grund. Principiellt bygger förordningen på EGF artikel 308 och i 32 Ibidum, s Ibidum, s När RF 4065/89 infördes var det bara Frankrike, Tyskland och Storbritannien som hade egna koncentrationsregler. Cook & Kerse, s Cook & Kerse, s. 1 och se RF 139/2004 artikel 21 och skäl 8 i ingressen. 37 se främst RF 139/2004 artikel 21 (2) och (3). 38 Cook & Kerse, s Omständigheter för hänskjutande till medlemsstaternas berörda myndigheter anges i RF 139/2004 artikel 9 och för hänskjutande av ärende utan egentlig gemenskapsdimension till kommissionen anges i artikel Se bland annat RF 139/2004 skäl 6 och 7 i ingressen. 41 Cook & Kerse, s

11 den utsträckning dess tillämpning överlappar situationer som faller under tillämningen av artiklarna 81 och 82 bygger förordningen på rådets möjlighet att precisera tillämpningen av dessa artiklar enligt artikel 83 EGF. Lösningen kommer till uttryck i skäl 7 i ingressen till koncentrationsförordningen och genom RF 139/2004 artikel 21 (1) där bland annat konkurrensförordningen förklaras inte tillämplig på koncentrationer med gemenskapsdimension. Här bör dock nämnas att den särskilda prövningen av spill-over effekter på moderbolagen till gemensamma företag enligt koncentrationsförordningen skall göras enligt kriterierna i artikel 81 (1) och (3) i EGF RF 139/2004 Artikel 2(4). 11

12 3 Koncentrationsförordningens tillämpningsområde Koncentrationsförordningens första artikel inleder med stadgandet att förordningen gäller alla koncentrationer med en gemenskapsdimension. 43 Följande framställning börjar med att behandla koncentrationsbegreppet och därefter behandlas de omständigheter som medför att en koncentration har gemenskapsdimension. 3.1 Koncentrationsbegreppet I koncentrationsförordningen artikel 3 (1) definieras en koncentration enligt följande: En koncentration skall anses uppstå om en varaktig förändring av kontroll följer av att a) Två eller flera tidigare självständiga företag eller delar av företag slås samman, eller b) en eller flera personer som redan kontrollerar minst ett företag eller ett eller flera företag genom förvärv av värdepapper eller tillgångar, genom avtal eller på annat sätt direkt eller indirekt förvärvar kontroll helt eller delvis över ett eller flera andra företag. Därutöver tillkommer enligt artikel 3 (4): Bildandet av ett gemensamt företag som på varaktig basis fyller en självständig ekonomisk enhets samtliga funktioner skall utgöra en koncentration enligt punkt 1 b. En koncentration anses med andra ord uppstå under en rad olika omständigheter, vid sammanslagningar, vid förvärv av kontroll och vid bildande av gemensamma företag Sammanslagningar Som framgår ovan uppstår en koncentration enligt koncentrationsförordningen artikel 3 (1) (a) när företag slås samman. Med tanke på den alternativa definitionen av koncentrationsbegreppet i artikel 3 (1) (b) förefaller definitionen i (a) syfta till mer regelrätta fusioner. Kommissionens tillkännagivande om koncentrationer förtydligar att en koncentration enligt artikel 3 (1) (a) uppstår när två eller fler tidigare självständiga företag sammangår till ett nytt företag och upphör att existera i juridisk mening. En sammanslagning föreligger även när ett företag absorberas av ett annat och det andra behåller sin juridiska identitet medan det första upphör att existera som juridisk enhet. 44 Avgörande för betydelsen av artikel 3 (1) (a) är emellertid inte om tidigare självständiga företag upphör att existera i juridisk mening eller inte. I kommissionens tillkännagivande om koncentrationer fastslås även att en sammanslagning, eller ekonomisk fusion, kan föreligga om två företag kombineras så att de bildar en enda ekonomisk enhet och således de facto slås 43 RF 139/2004 artikel 1 (1). 44 KT om begreppet koncentration punkt 6. 12

13 samman utan att något av företagen upphör att existera i juridisk bemärkelse. Viktigt rekvisit för en sådan situation är att företagen på varaktig basis står under en och samma ledning. 45 Enligt artikel 3 (1) (a) ställs kravet på att de företag som avses tidigare varit självständiga. Detta innebär bland annat att situationer då två företag som i praktiken utgör en ekonomisk enhet och endast formellt sett slås samman undantas. Detta är i linje med första meningen i artikel 3 (1) där krav på förändring av kontroll ställs att en koncentration skall uppstå. I artikel 3 (1) (a) anges att en koncentration även kan uppstå vid sammanslagning av delar av företag. Vad som avses med del av företag är att delen skall kunna utgöra en självständig ekonomisk enhet och kraven för detta liknar de som ställs för att ett gemensamt företag skall anses självständigt, något som behandlas nedan Förvärv av kontroll Som framgår av koncentrationsförordningen artikel 3 (1) (b) så kan en koncentration uppstå då antingen en eller flera personer som redan kontrollerar minst ett företag eller ett eller flera företag, på ett eller annat sätt, förvärvar kontroll över ytterligare ett företag. Vad som avses med kontroll och vilka personer eller företag som anses förvärva denna anges i artikel 3 (2) respektive (3). Det väsentliga i detta är huruvida någon som redan kontrollerar minst ett företag får möjligheten 47 att utöva avgörande inflytande över ytterligare ett företags strategiska kommersiella beteende. Oavsett om kontrollen förvärvas ensamt eller gemensamt, direkt eller indirekt och om förvärv sker genom aktier, avtal eller annat sätt 48 så är det avgörande inflytandet av central betydelse för att avgöra huruvida en koncentration uppstår. Allt inflytande på ett företags strategiska kommersiella beteende är dock inte avgörande. Konsulter och kreditgivare utövar ofta inflytande men detta anses vanligtvis inte avgörande. 49 Val av företagsledning och budgetbeslut brukar däremot anses vara av avgörande karaktär. 50 Precis som vad gäller sammanslagningar avser artikel 3 (1) (b) situationer som innebär en förändring av kontroll över ett företag. En transaktion där en part som genom en stor aktiepost redan ensamt kontrollerar ett företag förvärvar ytterligare aktier från övriga ägare ger inte upphov till en koncentration. Det avgörande är huruvida kontrollen av det berörda företaget förändras. Situationer som innebär en förändring av kontroll, och därmed kan innebära en koncentration, uppstår exempelvis när en part som tidigare delat kontrollen av ett företag får ensamt avgörande inflytande. 51 Ett annat exempel på situationer som leder till förändrad kontroll är när en ny part inträder i kontrollposition. 52 I vissa fall kan en förändring av kontroll ske genom en eller flera parters utträde om kvarstående kontrollerande parters inflytande kraftigt utökas Även interna transaktioner för vinstöverföring och förlusttäckning samt delat ansvar utåt är av betydelse för bedömningen av att en de facto sammanslagning skall anses föreligga. Cook & Kerse, s. 31,33 och se Angående betydelse av själva möjligheten se KT om begreppet koncentration, punkt Vanligtvis erhålls kontroll över ett företag genom förvärv av aktier eller nyckeltillgångar men formuleringen annat sätt i artikel 3 (1) (b) gör att andra medel som leder till de facto kontroll inte utesluts. Cook & Kerse, s I kombination med vetorätt över de av inflytandet berörda besluten kan dock inflytandet bli avgörande. 50 Cook & Kerse, s Förändringen sker då från negativ till positiv kontroll. Se KT om begreppet koncentration punkt En ny part kan vara konkurrent till de övriga berörda företagen. Inträde av nya ägare kan emellertid också leda till att andra parter förlorar sitt avgörande inflytande. Se även KT om begreppet berörda företag särskilt punkt 41 och

14 Vidare avser koncentrationsförordningen händelser som leder till en varaktig förändring av kontroll. Rekvisitet varaktig gäller förändring av kontroll oavsett om den följer av sammanslagningar, förvärv av kontroll eller bildandet av gemensamma företag. Ibland genomförs företagsförvärv, av en eller flera parter tillsammans, med avsikten att därefter sälja det förvärvade företaget vidare, till en eller flera köpare, i sin helhet eller olika delar av förvärvet var för sig. Det ursprungliga förvärvet utgör då egentligen inte någon varaktig koncentration förutsatt att vidareförsäljningen senare sker. 54 Koncentrationer skall emellertid i regel anmälas i förväg så för att det första förvärvet inte skall prövas som en koncentration i sig krävs att lagligen bindande överenskommelser om efterföljande transaktioner träffats i förväg och att det inte råder tvivel om att de sker inom kort tid. Alternativt kan det första förvärvet beslutas utgöra en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden och beslutet villkoras av att vidareförsäljning sker inom viss tid. I enlighet med varaktighetskravet finns vissa specialundantag uttryckta i artikel 3 (5). Koncentrationer anses inte uppstå i exempelvis kreditinstituts normala värdepappershandel eller konkursförvaltares verksamhet Självständigt fungerande gemensamma företag När minst två tidigare självständiga företag tillsammans bildar ett nytt tredje företag bildar de vad som benämns som ett gemensamt företag. Ett gemensamt företag skiljer sig rent praktiskt från ett samarbetsavtal genom att parterna satsar resurser, kapital eller andra tillgångar, som tillförs ett bolag med egen identitet och som ägs gemensamt. Från sammanslagningar skiljer sig gemensamma företag genom att parterna, eller moderbolagen, förblir självständiga i förhållande till varandra. Syftet med bildandet av ett gemensamt företag kan som antytts ovan 55 variera och för att betraktas som en koncentration ställs enligt koncentrationsförordningen vissa krav på arrangemanget. Ett första krav är givetvis att moderbolagen delar kontroll över det gemensamt bildade företaget. Själva bildandet av ett gemensamt företag kan gå till på olika sätt. Vanligtvis grundar ena moderbolaget ett nytt bolag följt av att ett andra moderbolag köper in sig genom att tillskjuta kapital eller andra tillgångar i utbyte mot aktier eller andra bärare av beslutsrättigheter. För att utgöra ett gemensamt företag krävs att båda moderbolagen erhåller kontroll genom åtminstone möjligheten att blockera strategiskt viktiga beslut. 56 Enligt skäl 3-5 i ingressen till RF 139/2004 syftar regleringen till att kontrollera den pågående strukturomvandlingen så att effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden inte påtagligt hämmas. 57 I linje med detta anges i 20:e skälet i ingressen att koncentrationsförordningen bör omfatta de transaktioner som påverkar marknadsstrukturen. Det är mot denna bakgrund som kravet ställs att ett gemensamt företag på varaktig basis skall fylla en självständig ekonomisk enhets samtliga funktioner. Uppfylls inte detta krav är det gemensamt bildade företaget inte att betrakta som ett så kallat självständigt fungerande gemensamt företag och därmed utgör bildandet ingen koncentration. De gemensamma företag som inte utgör koncentrationer kan betraktas som samarbetsavtal vilka regleras enligt EGF artikel 81 (1) och (3). 53 Detta avser i regel situationer där endast två parter kvarstår och dessas inflytande över utökas vad som följer av en numerisk förändring av röstantal. Se även KT om begreppet berörda företag punkt 39 jämfört med Jfr KT om begreppet koncentration punkt Se angående motiv till att starta gemensamma företag ovan i Inledningen, under se angående gemensam kontroll KT om begreppet koncentration punkt 19 och och vidare om bland annat vetorätt punkt Angående strukturomvandlingen se ovan, under 1. 14

15 Huruvida ett gemensamt företag är att betrakta som självständigt fungerande beror på dess förmåga att agera kommersiellt som en självständig enhet och på dess förhållande till moderbolagen. Avseende självständigheten är det givetvis så att ett gemensamt företag kontrolleras av dess moderbolag. Det som avses med självständighet i detta sammanhang är i första hand huruvida företaget har tillgång till de resurser som krävs för att utföra de funktioner som vanligtvis utförs av företag på samma marknad. Ett företag måste med andra ord ha en egen operativ ledning och tillgång till kapital, personal och andra, materiella och immateriella, tillgångar. 58 Utöver företagets kapacitet krävs det att det finns en marknad för dess verksamhet. Om ett gemensamt företag endast utför enskilda funktioner såsom forskning och produktutveckling eller produktion skräddarsydda efter moderbolagens behov anses verksamheten inte självständig utan snarare falla inom moderbolagens egna verksamhet. 59 Om det finns en marknad för det gemensamma företagets verksamhet kan företaget både köpa från och sälja till moderbolagen och alltjämt betraktas som självständigt. Avgörande för bedömningen i sådana fall är huruvida företaget har förmåga att agera på marknaden och huruvida relationen till moderbolagen kan betraktas som marknadsmässig. Betydelsefullt blir då huruvida alternativa köpare eller säljare finns till de produkter och tjänster företaget producerar respektive använder i sin verksamhet samt att utbyte med moderbolagen sker på samma villkor som det skulle med externa aktörer. Generellt sett bör ett gemensamt företag handla med utomstående aktörer för att betraktas som självständigt men under en uppstartsperiod accepteras att företaget är beroende av utbyte med moderbolagen för att kunna etablera sig på marknaden. 60 Avseende varaktighetskravet kan här nämnas att ett gemensamt företag måste vara avsett att operera en längre tid. Tillskjutande av de nödvändiga resurserna signalerar vanligtvis den avsikten. Ett gemensamt företag som bildas för en kort begränsad period inte är att betrakta som en koncentration. Omständigheterna att moderbolagen i avtal sinsemellan intar klausuler om ett gemensamt företags eventuella upplösning förtar dock inte i sig varaktigheten i bildandet av ett gemensamt företag. Det är när upplösning efter en kortare period, som efter genomförandet av ett visst projekt, bestäms i förväg som varaktigheten anses otillräcklig KT om begreppet självständigt fungerande gemensamma företag punkt KT om begreppet självständigt fungerande gemensamma företag punkt KT om begreppet självständigt fungerande gemensamma företag punkt 13 och KT om begreppet självständigt fungerande gemensamma företag punkt

16 3.2 Gemenskapsdimension En koncentration har gemenskapsdimension om de berörda företagens beräknade omsättning överstiger vissa tröskelvärden. RF 139/2004 artikel 1 (2) anger att: En koncentration har gemenskapsdimension om a) den sammanlagda omsättningen i hela värden för samtliga berörda företag överstiger 5 miljarder euro, och b) den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen för minst två av de berörda företagen överstiger 250 miljoner euro, ( ). En alternativ uppsättning tröskelvärden anges i RF 139/2004 artikel 1 (3): En koncentration som inte uppnår de tröskelvärden som anges i punkt 2 har en gemenskapsdimension om a) den sammanlagda omsättningen i hela världen för samtliga berörda företag överstiger 2,5 miljarder euro, b) den sammanlagda omsättningen för samtliga berörda företag i var och en av åtminstone tre medlemsstater överstiger 100 miljoner euro, c) i var och en av åtminstone tre medlemsstater enligt punkt b, den totala omsättningen för vart och ett av åtminstone två av de berörda företagen överstiger 25 miljoner euro, och d) den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen för vart och ett av åtminstone två av de berörda företagen överstiger 100 miljoner euro, ( ). Tröskelvärdena är avsedda att dels mäta de berörda företagens totala storlek och samtidigt säkerställa att de har viss minimiverksamhet inom gemenskapen. Den andra uppsättningen tröskelvärden är utformad för att RF 139/2004 skall omfatta vissa koncentrationer som riskerar prövning i tre eller fler medlemsstater samtidigt. 62 Problemet med prövning enligt flera länders olika nationella lagstiftning har emellertid ytterligare en lösning. De koncentrationer som inte har gemenskapsdimension och får prövas nationellt i minst tre medlemsstater kan på begäran hänskjutas till kommissionen. 63 Båda uppsättningarna av tröskelvärden innehåller ett undantag. En koncentration som uppfyller tröskelvärdena har ändå inte gemenskapsdimension om vart och ett av de berörda företagen uppnår mer än två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning inom gemenskapen i en och samma medlemsstat. 64 Syftet med undantaget är att utesluta rent inhemska affärer. 65 Utöver detta undantag finns möjligheten att hänskjuta fall där väsentligen endast marknaden inom en medlemsstat påverkas till den medlemsstatens behöriga myndighet. 66 Anledningen att gemenskapsdimension definieras genom kvantitativa trösklar baserade på omsättning är att ha en enkel och objektiv mekanism för att fastställa 62 KT om beräkning av omsättning punkt RF 139/2004 artikel 4 (5). 64 RF 139/2004 artikel 1 (2) och (3). 65 KT om beräkning av omsättning punkt RF 139/2004 artikel 9. 16

17 koncentrationsförordningens tillämpningsområde, och därmed kommissionens behörighet, snarare än att bedöma företagens marknadsställning eller koncentrationens effekter. 67 Begreppet berörda företag används för att ange vilka företags omsättning som avses. Vid företagsförvärv är det förvärvande och det förvärvade företaget berörda företag och vid sammanslagningar är de sammangående företagen berörda parter. Vid förvärv av ensam kontroll är den part som efter koncentrationen har ett kontrollerande inflytande och det kontrollerade företaget berörda företag. Den säljande parten vid förvärv av kontroll är alltså inte ett av de berörda företagen annat än om denne behåller en gemensam kontroll av det förvärvade företaget. 68 Vid förvärv av gemensam kontroll över ett nybildat företag är de berörda företagen vart och ett av de företag som förvärvar kontroll över det nybildade gemensamma företaget. 69 Med andra ord är moderbolagen berörda företag vid grundandet av ett gemensamt företag. Vid förvärv av gemensam kontroll över ett befintligt företag eller en befintlig verksamhet är de berörda företagen å ena sidan de som förvärvar kontroll och å andra sidan det befintliga företaget. 70 Det befintliga företaget eller verksamheten är däremot inte ett av de berörda företagen om det ensamt kontrollerades av en av de parterna som genom koncentrationen erhåller gemensam kontroll. 71 Om det förvärvande företaget, eller vid bildande av ett gemensamt företag något av moderbolagen, är ett gemensamt företag anses detta i regel vara ett av de berörda företagen om det uppfyller kraven som ställs på att gemensamma företag skall betraktas som självständigt fungerande. 72 Om det gemensamma företaget kan betraktas som ett instrument som används av moderbolagen vid förvärv anser kommissionen att vart och ett av det förvärvande gemensamma företagets moderbolag utgör berörda företag. 73 Regler för beräkning av omsättning anges i RF 139/2004 artikel 5 och i KT om beräkning av omsättning förtydligas hur kommissionen tillämpar reglerna. Här skall bara kort noteras att ett berört företags omsättning inkluderar hela den koncern 74 ett berört företag tillhörs omsättning 75 och att avdrag görs för rabatter och omsättningsbaserade skatter 76 samt att beräkningen i regel baseras på uppgifter från föregående räkenskapsår. Som redan nämnts ovan skall koncentrationer med gemenskapsdimension anmälas till kommissionen. Avslutningsvis skall här nämnas att sedan den första koncentrationsförordningens tillkomst har cirka 3300 koncentrationer anmälts till kommissionen, varav endast ett 50-tal bedömts falla utanför koncentrationsförordningens tillämpningsområde enligt RF 139/2004 artikel 6 (1) (a) KT om beräkning av omsättning punkt KT om begreppet berörda företag punkt KT om begreppet berörda företag punkt KT om begreppet berörda företag punkt KT om begreppet berörda företag punkt KT om begreppet berörda företag punkt KT om begreppet berörda företag punkt Se RF 139/2004 artikel 4 (5) och KT om beräkning av omsättning stycke Observera att avdrag görs för intern omsättning, se RF 139/2004 artikel 5 (1). 76 KT om beräkning av omsättning stycke se 17

18 4 Prövning av koncentrationer Följande framställning börjar med att behandla förfarandet vid koncentrationsärenden. Därefter behandlas hur en koncentration bedöms. Härvid presenteras begreppet relevant marknad och hur en koncentrations förväntade effekter på en sådan marknad bedöms samt betydelsen av begreppet dominans. Därefter utreds den särskilda prövning som tillkommer vid bedömningen av gemensamma företag. Avslutningsvis behandlas åtgärder som kan vidtas för att korrigera konkurrenshämmande effekter av en koncentration. 4.1 Förfarandet RF 139/2004 stadgar i artikel 8 att om kommissionen finner att en anmäld koncentration uppfyller vissa kriterier enligt artikel 2 så skall den fatta ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras förenlig eller oförenlig med den gemensamma marknaden. Beslutsgrunden är huruvida en koncentration påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den, i synnerhet till följd av att en dominerande ställning skapas eller förstärks. 78 Enligt RF 139/2004 artikel 4 (1) skall koncentrationer med gemenskapsdimensioner anmälas till kommissionen innan de genomförs och efter ingåendet av avtalet, tillkännagivandet av det offentliga budet eller förvärvet av en kontrollerande andel. Det räcker emellertid att visa en ärlig avsikt att exempelvis ingå ett koncentrationsgrundande avtal. 79 De handlingar som skall lämnas in vid anmälan är bland annat anmälningsformulär, avtalshandlingar, årsredovisningar och parternas beskrivning av marknaden vilket framgår av kommissionens tillämpningsförordning av koncentrationsreglerna. 80 Enligt KF artikel 6 (1) skall en anmälan prövas så snart den mottagits. Kommissionen skall då först bedöma om koncentrationsförordningen är tillämplig på fallet. Bedöms den inte det skall detta fastslås i ett beslut enligt artikel 6 (1) (a). Om kommissionen finner att koncentrationsförordningen är tillämplig men att koncentrationen inte ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden skall den besluta att inte göra invändningar och förklara den förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 6 (1) (b). Finner kommissionen däremot sådana tvivel skall den besluta att inleda ett förfarande enligt artikel 6 (1) (c), vilket i princip innebär en fördjupad undersökning. Den inledande bedömningen, kallad fas 1, skall leda till något av de beslut som anges ovan inom en tidsperiod på 25 arbetsdagar. 81 Det förfarande som inleds enligt artikel 6 (1) (c), kallat fas 2, skall leda till ett beslut om koncentrationens förenlighet med den gemensamma marknaden inom 90 arbetsdagar från förfarandets inledande. 82 Vid tvivel om en koncentrations förenlighet med den gemensamma marknaden kan de berörda företagen åta sig att genomföra åtgärder som undanröjer tvivlet eller de konkurrensskador som förväntas. 83 Skulle kommissionens beslut grunda sig på oriktiga uppgifter som ett av de berörda företagen är ansvarigt för eller skulle ålägganden om åtaganden åsidosättas får beslutet återkallas enligt artikel 6 (3). För vissa typer av koncentrationer tillämpar kommissionen ett förenklat förfarande som bygger på att den föreslagna koncentrationen publiceras i EUT varefter en period då parter 78 RF 139/2004 artikel 2 (2) och (3). 79 Ett så kallat letter of intent eller liknande kvasikontraktuell handling kan tänkas intyga sådan avsikt. 80 KF 82/2004 om tillämpning av RF 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer. 81 RF 139/2004 artikel 10 (1) observera att perioden kan förlängas till 35 arbetsdagar enligt andra stycket. 82 RF 139/2004 artikel 10 (3) observera att perioden kan förlängas till 105 eller max 110 arbetsdagar. 83 Angående korrigerande åtgärder, se nedan under

19 som kan tänkas beröras av koncentrationen får möjlighet att göra invändningar följer. Om inga invändningar görs anger kommissionen sitt beslut i kortform. När handläggningstiden gått ut meddelas helt enkelt att koncentrationen är förenlig med den gemensamma marknaden. 84 Även då något av de tre typfall som avses är för handen finns det omständigheter som föranleder att det förenklade förfarandet anses olämpligt. 85 För att kunna genomföra sina uppgifter kar kommissionen bland annat befogenhet att begära upplysningar enligt RF 139/2004 artikel 11 och göra företagsinspektioner enligt artikel Bedömningsgrunder Kriteriet för att besluta om en koncentration är oförenlig med den gemensamma marknaden är, som anges ovan, huruvida en koncentration: påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller väsentlig del av den, i synnerhet till följd av att en dominerande ställning skapas eller förstärks. 86 Denna formulering skiljer sig från formuleringen i den gamla koncentrationsförordningen där skapandet eller en förstärkning av en dominerande ställning sattes i förgrunden till beslutskriteriet. 87 Anledningen till omformuleringen är att förtydliga att koncentrationsförordningen medger effektiv kontroll av koncentrationer inom oligopolistiska marknadsstrukturer där koncentrationer kan leda till att konkurrensen påtagligt hämmas utan att någon dominerande ställning skapas. 88 Som beskrivits ovan fastställs gemenskapsdimension genom generella tröskelvärden för de berörda företagens sammanlagda och respektive omsättning i hela världen, inom gemenskapen och inom enskild medlemsstat. Dessa tröskelvärden gäller samtliga koncentrationer oavsett typ av koncentration eller vilken bransch de berörda företagen bedriver sin verksamhet i. När däremot en koncentrations effekter på konkurrensen bedöms skall kommissionen beakta en rad faktorer av olika betydelse från fall till fall. Det kommissionen har att beakta är enligt RF 139/2004 artikel 2 (1): a) behovet av att bevara och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden mot bakgrund av bland annat strukturen på alla de berörda marknaden och den faktiska eller potentiella konkurrensen från företag som är belägna antingen inom eller utanför gemenskapen, b) de berörda företagens marknadsställning och deras ekonomiska och finansiella styrka, leverantörernas och konsumenternas valmöjligheter, deras tillgång till leveranser eller marknader, rättsliga eller andra hinder för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de aktuella varorna och tjänsterna, 84 Westin, s Avser hela stycket, KT om förenklat förfarande för vissa koncentrationer, se särskilt angående avsedda koncentrationskategorier stycke 4-5 och angående olämplig tillämpning stycke RF 139/2004 artikel 2 (2) och (3). 87 Se RF 4064/89 artikel 2 (2) och (3). 88 RF 139/2004 skäl i ingressen. 19

20 konsumentintressen i mellanliggande och slutliga distributionsled samt utvecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande, förutsatt att detta är till gagn för konsumenterna och inte utgör ett hinder för konkurrensen. För att kunna beakta faktorer som struktur, faktisk eller potentiell konkurrens, och de berörda företagens marknadsställning krävs att det finns en marknad att relatera till. Bedömningar av koncentrationers effekter inleds därför med att definiera en eller flera relevanta marknader för de berörda företagens verksamhet Relevant Marknad Begreppet relevant marknad är centralt inom hela konkurrensrätten och används som instrument vid tillämpningen av såväl koncentrationsförordningen som artiklarna 81 och 82 i EGF. Kommissionen har därför utfärdat ett tillkännagivande för att ge vägledning om hur den tillämpar begreppet relevant marknad när den verkställer gemenskapens konkurrenslagstiftning. 89 Marknadsdefinitionen delas upp i en bedömning av relevant produktmarknad och i en bedömning av relevant geografisk marknad. Enligt kommissionen är syftet med att definiera både en produktmarknad och en geografisk marknad är att: identifiera de faktiska konkurrenter till de berörda företagen som är i stånd att begränsa deras beteende och hindra dem från att agera oberoende av ett effektivt konkurrenstryck. 90 Definitionen av en relevant marknad är ingen exakt vetenskap och i olika ärenden används olika uppgifter som beslutsgrund. Kommissionen följer inte någon strikt hierarki av olika källor eller typer av information. 91 Generellt sett kan sägas att den faktor som har störst betydelse vid definitionen av relevant marknad är utbytbarheten på efterfrågesidan. I praktiken handlar detta om att identifiera vilka alternativa försörjningskällor de berörda företagens kunder har. För definitionen av produktmarknad utgår bedömningen från de berörda företagens produkter och sedan inkluderas de varor eller tjänster som anses kortsiktigt utbytbara. 92 Det är med andra ord hur kunderna skulle reagera på prisförändringar av produkterna i fråga som avgör snarare än produkternas beskaffenhet i sig. 93 Vid definition av relevant geografisk marknad är utgångspunkten det område inom vilket de berörda företagen medverkar i utbudet av varor och tjänster. 94 Den geografiska vidden av den relevanta marknaden modifieras därefter baserat på an analys av efterfrågans särdrag för att fastställa huruvida företag inom olika områden verkligen utgör alternativa försörjningskällor för kunderna KT om definitionen av relevant marknad, punkt KT om definitionen av relevant marknad, punkt KT om definitionen av relevant marknad, punkt Teoretiskt kan utbytbarhet fastställas genom beräkningar av korspriselasticiteten för två produkter. Om en liten (5-10%) ökning av de relativa priserna är olönsam anses produkterna utbytbara. 93 Exempel på detta är ett fall där bilbatterier för eftermarknaden och bilbatterier för leverans till bilfabriker för originalmontering i nya bilar delades upp i separata produktmarknader trots att batterierna i sig var identiska, se IV/M.12 - VARTA/BOSCH punkt 2 a-b 94 RF 139/2004 artikel 9 (7). 95 KT om definitionen av relevant marknad, punkt