För nästan två tusen år sedan delade en man lite bröd och vin med sina vänner under en måltid i samband med det judiska påskfirandet.

Transkript

1 Inledning För nästan två tusen år sedan delade en man lite bröd och vin med sina vänner under en måltid i samband med det judiska påskfirandet. Vännernas berättelser om händelsen varierar något, men alla berättar de om hur han identifierade brödet och vinet med sig själv och ville att de skulle fortsätta gemenskapen med varandra och med honom genom att upprepa denna enkla ritual. Att detta skulle vara ett sätt att minnas honom, det han sagt och det han gjort med dem och för dem. Och så sjöng de lovsång tillsammans. Sedan dess har den ritualiserade måltiden firats om och om igen. Ibland med få, andra gånger med många deltagare. På en plats under enkla förhållanden, på andra håll med omfattande ceremonier. I en tid runt det enkla bordet, andra perioder i storslagna hus, byggda just för denna ritual. Det gemensamma för alla tider är att måltiden firas för levandegöra minnet och närvaron av Jesus Kristus, att det förekommer någon form av bröd och dryck, oftast vin, och att lovsången fortfarande ljuder vid de flesta tillfällen. Det förekommer en rad benämningar på ritualen: Herrens måltid, eukaristi, brödsbrytelse, mässa och nattvard liksom det uttryck som har gett rubrik till denna bok: Kärlekens måltid. Boken är ett resultat av min forskning och samtidigt är syftet att den ska kunna vara ett redskap för alla som är involverade i församlingens arbete med gudstjänstliv och gudstjänstutveckling. Ambitionen är inte att ge en heltäckande bild av gudstjänstutveckling i historia och nutid utan att fokusera på nattvardsgudstjänsten och församlingens (hög)mässor. Bokens fyra första kapitel är därför 9

2 inriktade på områden som aktualiseras av reflektion och arbete med nattvardsgudstjänsten: den liturgiska utvecklingen av mässan i allmänhet och i Svenska kyrkan i synnerhet (kapitel 1), Svenska kyrkans nattvardsteologi (kapitel 2), relationen mellan teologi och musik (kapitel 3) samt högmässans liturgiska sånger (kapitel 4). Därefter följer två kapitel som presenterar en granskning av nya mässliturgier, först mer översiktligt (kapitel 5) och därefter som en fördjupad musikalisk och teologisk studie av ett mindre urval mässor (kapitel 6). I kapitel 7 avslutas boken med reflektion över de tendenser som synliggjorts i de nya mässorna och i anslutning till detta presenteras några utmaningar för det fortsatta arbetet med gudstjänstförnyelse. Utvecklingen i de nya mässorna relateras såväl till teologisk och musikalisk litteratur som till kyrkohandboken 1986 och kyrkohandboksförslaget Boken innehåller även ett register över nya mässliturgier. Upplägget av boken gör det möjligt att läsa de olika delarna som självständiga avsnitt och i annan ordning än kapitlens nummerföljd. För att möjliggöra detta upprepas ibland vissa fakta. Den enskilda församlingens gudstjänster är viktiga uttryck för kyrkans tro och självförståelse. I inledningen till kapitlet om gudstjänstliv i Svenska kyrkans kyrkoordning betonas gudstjänstens ställning i första meningen:»gudstjänsten är kyrkolivets centrum, där församlingen möter Gud i Ordet och sakramenten.» 1 Gudstjänsten är det som framför allt annat konstituerar inte enbart Svenska kyrkan utan kyrkan överhuvudtaget. Utan gudstjänst varken församlingar eller kyrka. En särställning i kristet gudstjänstliv har nattvardsgudstjänsten, mässan. Där samlas vi för att möta varandra i bön och lovsång och för att ta emot Kristus i Ordet och i nattvarden. Därefter sänds vi ut till tjänst i vardagen, till medmänniskan i vår närhet och långt borta, till hela Guds skapelse. I kyrkoordningen synliggörs också dynamiken i att gudstjänsten å ena sidan är ett uttryck för kyrkans gemensamma tro och att alla i kyrkan å andra sidan är kallade att delta i utvecklingen av denna 10

3 tro och dess uttrycksformer. Kyrkoordningens allra första paragraf beskriver Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, och som en inledande bestämning konstateras att denna»gestaltas i gudstjänst och liv». Först därefter följer en uppräkning av en rad dokument av bekännelsekaraktär. 2 Samtidigt betonas att det är»en uppgift för enskilda kristna och för kyrkan att i varje tid på nytt leva sig in i trons djup och klargöra dess innebörd», en uppgift som bland mycket annat handlar om hur tron gestaltas i gudstjänsten. 3 Ett annat uttryck för detta är den evangelisk-lutherska sentensen»ecclesia semper reformanda est» (kyrkan behöver alltid reformeras). Det gäller även kyrkans gudstjänst, som kontinuerligt måste förnyas för att kunna uttrycka kyrkans tro för nya tiders människor. Svenska kyrkan väntas 2015 anta sin fjärde kyrkohandbok inom loppet av hundra år. Förutom de direkta förändringarna i liturgin är dessa fyra handboksprocesser tydliga exempel på hur ansvaret för gudstjänstens utformning i betydande grad har förskjutits från central till lokal nivå. Högmässogudstjänsten i handboken från 1917 angav två eller tre alternativa böner vid ett par tillfällen i liturgin medan det i 1942 års handbok gavs möjlighet att välja vid flera moment. För övrigt reglerades liturgin i båda dessa handböcker strängt, inte endast i ordningar och texter utan även när det gällde hur prästen och församlingen skulle agera (gå, stå, sitta, knäfalla). De fritt utformade inslagen stod prästen för i skriftetal och predikan och kyrkomusikern i preludium och postludium. Psalm valet var också fritt, dock med vissa rekommendationer, i 1942 års evangeliebok både i fråga om ingångspsalm och gradualpsalm. I handboken från 1986 hade regianvisningarna minimerats. Valmöjligheterna hade ökat både i fråga om olika gudstjänstord ningar och antalet alternativ för olika moment. Enligt anvis ningarna kunde lekmän, företrädesvis kyrkvärdar, delta i planeringen och som medhjälpare biträda prästen i vissa angivna uppgifter. Med särskilt tillstånd kunde de hjälpa till att dela ut nattvarden. Sedan 2000 är det, enligt kyrkoordningen, möjligt för alla döpta kyrkomedlemmar att biträda vid utdelandet av nattvarden och det be 11

4 tonas att alla ska bidra med sina erfarenheter till gudstjänsten. Utvecklingen efter 1986 har bland annat inneburit att det i en del församlingar bildats särskilda gudstjänstgrupper där många fler än kyrk värdarna ingår. Sedan 2000 är det också möjligt att byta ut flera psalmer i Den svenska psalmboken mot andra psalmer och sånger, och under vissa förutsättningar kan annan liturgisk musik än den officiellt antagna användas. 4 I det förslag till reviderad kyrkohandbok som presenterats 2012 har antalet gudstjänstordningar minskat medan alternativen för gudstjänstens olika moment blivit fler och möjligheten att fritt formulera vissa moment utökats. Den allmänna gudstjänsten bygger på en grundform som är utformad i två varianter: en mer reglerad högmässa och en mer flexibel form för mässa eller gudstjänst. Gudstjänstens liturgiska sånger har kompletterats och förnyats. Utöver de gregorianskt präglade liturgiska sångerna samt merparten av de tillägg som gjordes 1986 innehåller förslaget fyra serier med liturgiska sånger i annan musikalisk stil. Förutom att musiken i dessa serier är ny i handboken (en del sånger har tidigare varit publicerade i Gudstjänstsång) är även texterna till vissa av de liturgiska sångerna justerade eller nyformulerade. 5 När högmässa firas ska handbokens musikserier användas, men i gudstjänster som följer ordningen för mässa eller gudstjänst kan dessa musikserier ersättas av andra, till exempel andra serier ur Gudstjänstsång. 6 En effekt av de allt större variationsmöjligheterna är att det skett en förflyttning av ansvaret för gudstjänstens gestaltning och därmed dess teologi och musik. Fram till första halvan av 1900-talet vila de ansvaret för att gudstjänsterna i Svenska kyrkans församlingar gav uttryck för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära på biskopar, handbokskommittéer och kyrkomöten, och ytterst på Konungen som stadfäste handboken, eftersom det mesta var reglerat när handboken väl var antagen. I och med att handboken på flera punkter ger möjlighet både till val mellan ett stort antal alternativ och till lokalt utformade moment har ansvaret kommit att bitvis förflyttas till för 12

5 samlingens präster och kyrkomusiker tillsammans med kyrkoråd och kyrkvärdar, och i samband med den nya kyrkoordningen även till en vidare krets av församlingens gudstjänstfirare. Möjligheten att använda texter och sånger utöver dem som antagits av kyrkomötet har förmodligen påverkat den gudstjänstutveckling som skett vid sidan av kyrkans officiella handboksrevisioner. Under senare delen av 1900-talet har det pågått ett stort förnyelsearbete både i församlingar och i andra sammanhang. Ett exempel på detta är den mängd nya mässor som vuxit fram med musik i olika stilar, en del byggda på kyrkohandbokens texter, andra med nyformulerade texter till mässans sånger och böner. I min forskning har jag gjort en inventering av nya mässor och granskat dem utifrån olika teologiska och musikaliska aspekter. Dessa undersökningar har i sin tur legat till grund för en vidare reflektion över gudstjänstförnyelse: om förnyelsens villkor och möjligheter, om nattvardens teologi, om relationen mellan musik och teologi och om de liturgiska sångernas historia och betydelse. I detta sammanhang och även annars är det viktigt att minnas att gudstjänst är mycket mer än ritual och material i form av texter, musik och anvisningar. Gudstjänst är framför allt ett möte, mellan människor och mellan Gud och människor, ett möte vars yttersta utgångspunkt är Guds kallelse och som bygger på den gemenskap av människor som samlats för att fira gudstjänst. Mötesplatsen gestaltas med utgångspunkt i de förutsättningar som vi bär med oss och i de gudstjänstböcker och annat material som antagits för bruk i Svenska kyrkan. Grundläggande är den gemensamma bönen och lovsången tillsammans med Ordet som förkunnas och nattvarden som delas. Därutöver kan de som samlats bidra till gudstjänsten på olika sätt utifrån vars och ens uppdrag, erfarenheter och kunskaper. Metoder och tolkning Bokens kapitel 5, 6 och 7 bygger på tolkningar av texter och musik. Texttolkning innebär alltid kritiska överväganden. När det gäl 13

6 ler litur giska texter, där språket är poetiskt och ofta beledsagat av musik, utökas antalet faktorer att ta hänsyn till. 7 Liturgiska texter tolkas på olika sätt av olika personer. Teologen Werner Jeanrond argumenterar till exempel för att man bör skilja mellan texters möjliga mening och deras verkliga mening när han skriver:»den möjliga meningen i texten består av en omfattande betydelsepotential ur vilken läsaren i läsakten utvecklar en verklig mening.» 8 Vilka möjligheter som förverkligas beror till viss del på texten själv och på författarens intention med texten, men tolkningen påverkas också av läsaren eller lyssnaren, situationen när texten läses och vilken funktion texten har. Texten ingår i ett sammanhang, en kontext, inte bara då den skrivs utan också då den läses. En rad faktorer påverkar tolkningsprocessen, till exempel ideologier hos författare och läsare, textens språk, vilka referens ramar och kunskaper den som läser har, andra texter i anslutning till den aktuella texten etc. 9 Att tolka liturgisk text innebär dessutom speciella svårigheter (som visserligen inte är unika, det kan lika väl gälla texter till kärlekssånger) eftersom språket i sådana texter är så rikt på symboler, metaforer och bilder. En avgörande faktor i tolkningen av liturgisk text är att texternas kontext är gudstjänsten. I gudstjänsten har texterna (inklusive de tonsatta texterna) dubbla funktioner: de ger oss en glimt av Guds uppenbarelse samtidigt som de ger ord och ton åt människans relation till Gud och i förlängningen till andra människor och till världen i stort. När någon får läsa eller sjunga texten högt, ensam eller tillsammans med andra, ökar möjligheten att tillägna sig den. Den som tolkar befinner sig oftast i en tolkningsgemenskap, i en församling eller en grupp i en församling, vilket har betydelse för den mening han eller hon uppfattar i texten. Tolkning av musik är en minst lika omfattande och invecklad process som tolkningen av text. Tolkningen av liturgisk sång kompliceras ytterligare eftersom det handlar om en kombination av text och musik i ett visst givet sammanhang. De studier jag har gjort bygger på deltagande i mässor där så har 14

7 varit möjligt och på en granskning av mässorna i den form de publicerats. Mässorna är i samtliga fall avsedda för gudstjänstbruk och merparten av innehållet utgörs av tonsatt liturgisk text. Allt detta har påverkat min tolkning, tillsammans med mina egna sammanhang som präst och musiklärare, forskare och lärare för blivande präster och kyrkomusiker. Källor Jag har haft tillgång till svenska kyrkohandböcker från 1693 och framåt. Vilka tryckta utgåvor jag använt mig av framgår av litteraturlistan. Jag hänvisar också till nya handböcker från några andra kyrkor: Common Worship (2000), Church of England. Evangelical Lutheran Worship (2006), Evangelical Lutheran Church in America. Evangelisches Gottesdienstbuch (2000), Vereinigte Evangelisch-Lutherische Kirche Deutschlands. Gudstjeneste for Den norske kirke (2011). Gudstjänstboken. Handbok för församlingarna i Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen, Svenska Alliansmissions och Svenska Baptistsamfundet (2005). Gudstjänstboken. Kyrkohandbok för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (2000). Kyrkohandbok för Missionskyrkan (2003), Svenska Missionskyrkan. Romersk-katolska kyrkan i Stockholms katolska stift arbetar via sin liturgiska nämnd med en reviderad översättning av Missale Romanum, tredje upplagan. Jag har i väntan på den använt Allmän introduktion till det romerska missalet, daterad i mars