Kunskapssökning Lotta Ohlson Dagfolkhögskolan Läsåret 95-96

Transkript

1 Kunskapssökning Lotta Ohlson Dagfolkhögskolan Läsåret 95-96

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SIDA Inledning 2 De olika rosengrupperna 3 Plantering 3 Gödning 5 Beskärning 5 Vintertäckning 5 Förökning 6 Vanliga sjukdomar 7 Vanliga skadedjur 8 Rosen som skönhetsmedel 10 Källförteckning 11 1

3 INLEDNING Rosen står som symbol för livet och kärleken. Vem blir inte glad om man får röda rosor av någon man tycker om. Jag blir det i alla fall, tyvärr händer det alldeles för sällan. Nu tänker jag istället plantera några i trädgården. Det är bara det att jag hade ingen aning om hur man odlar rosor, därför bestämde jag mig för att mitt arbete ska ge lite hjälp för nybörjaren. Jag hoppas att någon kommer att få användning för det. Själv ska jag i alla fall försöka. Lycka till! 2

4 DE OLIKA ROSENGRUPPERNA Storblommiga rosor har stora, fyllda blommor, som antingen sitter enstaka eller några få tillsammans på en lång och kraftig stjälk. Både som knoppar och utslagna är de ofta mycket vackert formade. En del har dessutom en härlig doft! Klasblommiga rosor (polyantharosor, polyanthahybrider, floribundarosor) skall ha små blommor i stora klasar. Remonterande buskrosor blir 1-1,5 m höga. De är mycket rikblommande. De kan användas till häckar, murbeklädnader osv. Om de fryser ned på vintern kommer de snabbt tillbaka och blommar igen redan följande sommar. Uttrycket remontera betyder att blomma på nytt. Gammaldags parkrosor finns både rotäkta och förädlade. De flesta har en ganska kort blomningstid. De är mycket härdiga och fryser sällan ned. Bland parkrosorna förekommer blomning både på årsskott och på kortskott från äldre grenar. Klängrosor är också olika. En del blommar på årets skott, andra på fjolårets. I det förra fallet spelar det mindre roll om busken fryser ned, den kommer ändå att blomma följande sommar. Marktäckande rosor är lågväxande, krypande rosor. Egentligen tillhör de klasblommiga rosor. Stamrosor växer på stam. De tillhör storblommiga eller klasblommiga sorter och de är remonterande. Landskapsrosor är ett nytt samlingsnamn. Dit räknas sådana sorter som är särskilt härdiga och lättskötta. Rosor på egen rot anses vara tåligare och mer lättskötta än sådana som förädlats på sedvanligt sätt genom okulering. PLANTERING Trädgårdsrosorna trivs bra i vanlig trädgårdsjord. De tycker inte om dåligt dränerad jord eller starkt kalkhaltig jord och tål inte konkurrens från utsugande trädrötter. Den idealiska rosjorden skall ha ett väldränerat underlag som rosens 3

5 djupa rötter kan tränga ned i och få nödvändig vattenförsörjning. Ett stenigt eller grusigt underlag är utmärkt för rosodling. Det översta jordlagret, cm, bör vara lätt och poröst så att de rötter som sitter högst upp lätt kan tränga igenom. Det lagret ska ha ett rikt näringsinnehåll och måste kunna bevara fuktigheten väl. Surhetsgraden bör ligga mellan 6,5-6,9 ph. Jordens sammansättning betyder inte så mycket, eftersom rosor trivs överallt, om jorden är väl bearbetad, porös och lätt genomtränglig för vatten, näringssalter och rosrötter. Man kan göra lerjord lättare och mer porös genom att sätta till sand, grus, torv och kompostjord. Alltför vattenrik lerjord måste dräneras noggrant innan rosorna planteras. Lätt sandjord bör göras mer kompakt så att den lättare kan hålla kvar vatten och näringsämnen. Man kan förbättra med kompostjord, torv och enhetsjord. Tillför ett cm tjockt lager av dessa, jämnt fördelade över jordytan. Sedan blandar man detta lager med den befintliga jorden. NÄR? Krukodlade rosor kan planteras hela säsongen. Barrotade planteras i mitten av oktober och fram tills tjälen kommer. På våren planterar man när tjälen släppt och fram t o m april - maj. Vid plantering på våren ska plantan beskäras med en gång efter plantering. VAR? En växtplats i öster eller väster passar utmärkt. Jorden torkar inte ut så snabbt, rötterna bränns inte av den kraftiga middagssolen och skotten lockas inte fram för tidigt på våren av den varma februarisolen. Rosor som planteras på en varm och instängd växtplats är dessutom mer utsatta för angrepp av svampsjukdomar än de som placeras på ett öppet ställe med både sol och vind. Olika rosor trivs i olika klimat och zoner, så se till att få en som trivs där du bor. HUR? Gräv så brett och djupt att rötterna får plats utan att böjas eller brytas. Har plantan väldigt långa rötter är det bättre att ta av en bit istället för att böja dem vid planteringen. Använd rossax och gör ett rent och jämnt snitt. Rosorna skall planteras rätt djupt. Förädlingsstället (där okuleringen är utförd) ska placeras 10 cm under jordytan. Förädlingsstället syns som en förtjockning på rothalsen några få centimeter över de översta rötterna. Mellan plantans utbredda rötter strös 4

6 finfördelad jord (kan bestå av en blandning med lika delar enhetsjord, torv och kompostjord, tillsatt med några nävar benmjöl). Sedan fyller man på med resten av jorden. Omedelbart efter planteringen vattnas rosorna grundligt både vid vår-, sommar- och höstplantering. GÖDNING Vid plantering på hösten kan man vänta med gödslingen tills man beskär rosorna på våren. Vill man så kan man strö lite kogödsel runt plantan. Planterar man på våren kan man vänta ett par veckor med att gödsla. Man bör inte gödsla i planteringsgropen för då är det risk att rötterna bränns. Jag tycker att man ska använda sig av naturgödsel. Chrysan är en lite starkare naturgödning, som kan användas i samband med beskärning och även någon gång senare under sommaren. Strö ut Chrysan och mylla sedan ner det i jorden med hjälp av en kratta eller räfsa. Vill man använda kogödsel är det bättre att gödsla med den under senare delen av sommaren eftersom den inte är lika stark. Man bör inte gödsla senare än augusti. BESKÄRNING En praktisk regel är att beskära rosorna när björkarna har fått musöron, d v s början till blad. Storblommiga och polyantharosor: Alla svaga skott kapas vid utgångspunkten och så gallrar man så att man har några kraftiga skott kvar. Dessa klipps ner hårt. De ska beskäras så att 3-4 ögon återstår (ca cm från marken). Busk-, park-, kläng- och marktäckande rosor beskärs enklast genom att man tar bort svarta, döda toppar och sedan gallrar bort äldre grövre grenar. VINTERTÄCKNING De flesta rossorter är så pass härdade att någon speciell vintertäckning inte behövs. Man kan kupa upp torvmull eller torvströ runt plantan och eventuellt lägga granris över, för att skydda mot att solen lockar fram knopparna för tidigt så att nattfrosten förstör dem. Däremot är det viktigt att vintertäcka stamrosorna. Eftersom okuleringsstället sitter så högt upp är de väldigt utsatta. Man kan böja 5

7 stammen efter marken och linda den med papper. Kronan täcks med sand eller jord. När stammen blivit så grov att den inte kan böjas längre, klär man in kronan med träull och papper och trär över en plastpåse, som inte får knytas till. Det måste vara luftväxling så att papper och träull håller sig något så när torrt. Denna inpackning utgör ett stort vindfång så den måste stagas ordentligt. FÖRÖKNING Rosor kan förökas genom frö, sticklingar, utlöpare, avläggare, okulering och ympning. Frösådd används när man vill fortplanta de vilda rosorna eller när man vill odla stora mängder grundstammar, som underlag för okulering av trädgårdssorterna. Nypon skördas när de är mogna. De skärs itu och fröna tas ut. De flesta rossorter har frön som inte gror det första året. De ska man stratificera, d v s man blandar ner fröna i lätt fuktad sand i blomkrukor eller lådor. Där förvaras de i ett år och sedan sås de. Ett år efter sådd och groning bör fröplantorna omplanteras. Sticklingar. Miniatyrrosor kan förökas genom sticklingar. Även vissa klängrosor och vissa gammaldags rosor. Sticklingsförökning görs också på Rosa multiflora och Rosa canina till grundstammar. Sticklingar från miniatyrrosorna skall tas när de är halvmogna, d v s varken helt mjuka eller helt träaktiga. De får absolut inte ha bildat blomknoppar. Sticklingen ska vara ungefär så lång som ett finger och skäras precis under ett blad. Det nedersta bladet på sticklingen tas bort. Den sticks ned i en blandning av enhetsjord och sand. Täck krukan med plastfolie och se till att luftfuktigheten blir tillräcklig. De första rötterna bildas efter två veckor. Senare omplanteras den lilla plantan. Utlöpare. En del rosor brer ut sig med hjälp av underjordiska utlöpare. De nya rosskotten står i förbindelse med moderplantan, men kan växa vidare själva om man hugger av förbindelsen med en spade, gräver upp den nya plantan och flyttar den till en ny växtplats. Rosor med utlöpare är särskilt växtkraftiga, vilket gör dem lämpliga att använda på torra sluttningar och andra ogynnsamma växtplatser. Hundrosen, karolinarosen, vresrosen, fransk ros, pimpinellros, glansros och dockrosen förökas på detta vis. Avläggare. Avläggning innebär att man böjer ned ett ungt skott mot jorden, så att det bildas rötter från skottets undersida. Samtidigt med rotbildningen utvecklas nya bladbärande skott lodrätt uppåt. Den unga plantan kan skäras loss från 6

8 moderplantan när rotbildningen är färdig och flyttas till en ny plats i trädgården. Centifolierosor och mossrosor kan fortplantas på detta sätt. Okulering innebär att ett enda öga från den sort man vill föröka sätts in i en grundstam. Man gör såhär eftersom grundstammen oftare är mera kraftigväxande, vilket ger kraftigare och betydligt härdigare ädelrosbuskar. Okuleringen sker under eftersommaren (juli-aug). Med en vass kniv skärs ett öga med en tillhörande skiva bark ut. Man gör ett T-format dubbelsnitt på grundstammen (oftast Rosa multiflora), som frilagts från jord och torkats ren. I skärningspunkten mellan snitten skjuter man in ögat. Såret binds omedelbart till med bast eller gummiplatta. Ögat sätts in på grundstammens rothals så nära marken som man kan för att stammen ska bli kortast möjlig.vanligtvis har ögat växt fast redan efter tre veckor men bildar inget skott förrän nästa vår. Innan vintern kupar man upp jord omkring plantorna för att skydda mot barfrost. Samtidigt som täckningen tas bort nästa vår ska rosorna nackas, d v s den vilda kronan ovanför okulagestället klipps bort. Skott växer fram och för att det ska bli till en väl förgrenad buske toppas den när den fått 4-5 blad. Stamrosor förökas också genom okulering. Okuleringen sker på den höjd som man vill se sina rosor. För att få så jämnt utvecklade kronor som möjligt sätts två okulanter in mitt emot varandra. Det är en gammal metod att okulera på vildväxande nyponrosor. Så här okulerar man: a. Knoppen skärs av med tillhörande bladstjälk och en smula ved på baksidan. b. Barkskölden tas bort från knoppen. c. Så skall T-snittet på grundstammen se ut. d. Fliken i T-snittet lyfts med okulerknivens handtag. e. Knoppen är instucken i T-snittet och fastbunden med bast. VANLIGA SJUKDOMAR 7

9 Det är bättre att förebygga än att försöka bota de svampsjukdomar som oftast angriper trädgårdsrosorna. Mjöldagg täcker rosknoppar, stjälkar och blad med en vitaktig beläggning och uppstår särskilt vid plötsliga ändringar i temperaturförhållanden och luftfuktighet. Man kan förebygga det hela genom att tidigt på våren, vid lövsprickningen bespruta med t ex Amiral eller något annat mjöldaggsmedel, som Maneb eller Zineb. Om det är nödvändigt kan besprutningen upprepas ett par gånger under sommaren. Vissa sorter är särskilt mottagliga mot mjöldagg. Svartfläcksjuka bildar stora svartbruna fläckar på bladen med tydligt strålformad kant. Angreppet börjar i regel på de äldsta bladen och kan därifrån sprida sig över hela växten. Så småningom blir bladen gula, vissnar och faller av så att rosstjälkarna kan stå helt avlövade fram på sommaren med bara några få bladtofsar i spetsarna. Svartfläcksjuka bekämpas genom flera sommarbesprutningar fr o m midsommar med Maneb, Zineb, Captan eller Thiram. Nedfallna, angripna blad bör krattas samman och förstöras. Rosrost bildar stora orangebruna fläckar på unga skott och blad. Senare på sommaren utvecklas ett andra generationsstadium av svampen på bladens undersida som koncentrerade svarta fläckar. Zineb är ett svampmedel som har en viss verkan, men rosrost kan inte helt utrotas. Växtplatsen bör inte vara för instängd och rosorna bör inte stå mot en varm sydvägg. Undvik mottagliga sorter och förstör de angripna bladen. VANLIGA SKADEDJUR Bekämpningen av skadedjur kan vara ett ännu större problem i mindre trädgårdar än utrotningen av svampsjukdomar. De flesta besprutningsmedel mot skadedjur är naturligtvis också giftiga för oskadliga och nyttiga insekter. Om man har nyckelpigor och deras larver på buskarna bör man överlåta bladlusbekämpningen åt dem. Bladlöss visar sig på rosorna omkring juni, när luftens temperatur och fuktighet är mest gynnsam för deras utveckling. Bladlöss utvecklas snabbt, och därför avlöser generationerna varandra mycket hastigt. Det gäller därför att kväva angreppet i början. Man kan bespruta med Lindan (giftklass C) eller med det minst giftiga av alla insektsmedel, Pyrethrum. Om vädret är varmt och fuktigt bör 8

10 man upprepa besprutningen med en eller två veckors mellanrum. Stora kolonier av bladlöss kan spolas bort från bladen med en kraftig vattenstråle från trädgårdsslangen. Roscikador är små, gulgröna insekter som sätter sig på bladens undersida, varifrån de sticker sin sugsnabel tvärsigenom bladet, så att sugningen sker alldeles under bladets översida. Skadan visar sig i form av mattgröna eller vitaktiga fläckar på bladets översida. Djuren övervintrar som ägg på grenarnas bark. Genom stark beskärning avlägsnas flertalet ägg. Man kan bespruta med Pyrethrum, som särskilt skall riktas mot bladens undersida. Rosbladsgetingar är särskilt skadliga på larvstadiet. Larverna är små, svarta, glänsande och utan ben och kan lätt förväxlas med mycket små sniglar. Den vanligaste typen av bladgetingar får bladen att rulla ihop sig samtidigt som bladöversidan blir missfärgad, fläckig eller marmorerad. Första angreppet visar sig i maj på de nyutspruckna bladen. Angreppen kan fortsätta nästan hela växtsäsongen, eftersom nya generationer utvecklas. En effektiv bekämpningsmetod är att ta bort alla angripna, sammanrullade blad, så fort de börjar rulla ihop sig. Man kan bespruta med Lindan, men getinglarverna inne i de hoprullade bladen är svåra att nå. En annan bladgetingart gnager av rosbladen, medan en tredje art kan äta upp allt bladkött så att bara skelett av bladnerver sitter kvar. Trips är ett slags mycket små djur med fransiga vingar. De lever inne i blomknopparna och äter av dem så att kronbladen blir fläckiga, vanskapta eller helt förstörda. Trips kan bara nås när djuren lämnar knopparna, alltså när de börjar slå ut. Då besprutar man med Lindan. 9

11 ROSEN SOM SKÖNHETSMEDEL Doften är efterfrågad av parfymtillverkare, eftersom den bevaras när man torkar kronbladen. De används som ingrediens i potpurrier och doftkuddar. Den har odlats för framställning av rosenoljan, som används i parfymer. I Mellanöstern används destillerat rosenvatten i exklusiva recept. Här följer ett par recept: Rosenvatten: Lägg 5 dl nyplockade blomblad av rosor i en skål och häll över kokande vatten så att det täcker (gärna källvatten). Tillsätt en del renat brännvin eller vodka till tio delar vatten. Låt svalna. Sila och häll upp på steriliserade flaskor, lägg ett par friska blomblad i varje flaska och korka. Hand- och fotlotion: 2 msk friska blomblad av rosor 4 msk mandelolja 8 msk lanolin 4 msk glycerin Några droppar rosenolja Täck blombladen med lite kokande vatten. Låt svalna och rinna av. Ställ ner en skål i kokhett vatten och smält samman mandelolja, lanolin och glycerin i den. Tillsätt rosenolja och avrunna blomblad. Blanda med elvisp tills färgen är jämn. Häll upp på små glasburkar. 10

12 KÄLLFÖRTECKNING Forums stora rosbok Bonniers bok om rosor Sven Gréens bok om Rosor Bonniers stora bok om trädgård S. Millar Gault, Patrick M. Synge, Åge Nicolaisen David Squire & Jane Newdick Gréen (rosor: Gunnel Nyblom Holmberg) Intervju: Carola, Löwgrens Garden Center, Trollhättan 11