RO BLAND ROSOR. I Birgittas gotländska trädgård får naturen bestämma takten. Och rosorna, som växer precis överallt.

Transkript

1 10.00 Sida 76 RO BLAND ROSOR I Birgittas gotländska trädgård får naturen bestämma takten. Och rosorna, som växer precis överallt. AV M A R I A M M E L L S T R Ö M O C H A N N A G T U F V E S S O N ( T E X T O C H F OTO )

2 10.01 Sida 77 Den stora, vilda trädgården vårdas av hela familjen.överallt finns platser där man kan slå sig ner och njuta av rosornas sällskap.

3 10.01 Sida 78 Det som en gång började med några skott i gåva från grannen har nu växt till ett överdåd av doft och färg. En plats fylld av rosor som till exempel Maiden s Blush och Madame Plantier. Trädgården bjuder inte bara på rosornas doft och skönhet utan också på mängder av överraskningar, bland annat i form av skulpturer.

4 10.01 Sida 79 RO BLAND ROSOR brevlådor vid vägkanten. De står utanför en tät dunge som skymmer all insyn från vägen. Vi går in mellan träden och möts av en nästan trolsk stämning. Morgondaggen ligger kvar och ljuset strilar mjukt genom trädens kronor. Trädgården ligger mellan de gamla husen. Vi passar på att njuta av att ha den alldeles för oss själva en stund. Överallt möter oss små överraskningar. Stenar i vackra formationer. Små skulpturer av pinnar och träbitar som liknar änglar. En trasig korgstol med revor av klematis slingrande genom sitsen. Och så rosorna. I dignande klasar växer de hängande i träden, över murar, på spaljéer och i rundlar i gräset. Vi doppar näsorna djupt ner bland de silkesmjuka kronbladen och njuter av de fantastiska dofterna. Studerar färgernas skiftningar, från vitt och blekt rosa till mörka, djupt lila toner. Birgitta Lindahl och hennes två döttrar Pia och Sara kommer ut och hälsar godmorgon. De slår sig ner mitt i blomsterprakten och låter dagen börja med en härligt långsam frukost. Egentligen skulle man vilja bo här jämt, säger Birgitta. Nu blir det mest på somrarna och lite då och då under året. Det märks också på trädgården, tillägger hon och skrattar. Det är så mycket man inte hinner med. Ja, nog växer det så det knakar i alla vrår av den här gotländska trädgården. Men så är ju inte heller familjen LindahlIngemarsson den sortens trädgårdsmänniskor som sätter ord- VI TAR SIKTE PÅ NÅGRA När familjen hittade husen låg de gömda bakom den täta grönskan. Jag har en liten barnkammare där borta som jag använder till rosorna som behöver extra mycket omsorg. En uttjänt korgstol har fått ett nytt liv som växtstöd åt en slingrande klematis. ning och prydlighet främst. De låter hellre naturen vara med i leken och undviker att tukta och klippa för mycket. På våren växer här fullt av vildtulpaner och krokus, säger Birgitta. Det är så vackert. Och sen kommer kajpen, den typiskt gotländska löken. Den är vi rädda om så då får vi gå i högt gräs ett tag. När familjen kom till huset på norra Gotland för tretton somrar sedan var trädgården helt igenvuxen. Överallt växte krikon- och asksly och folk i trakten visste knappt att det överhuvudtaget låg ett hus bakom den täta grönskan. Men en gång i tiden fanns här stora odlingar, säger Birgitta. Då var huset ett gästgiveri och folk som var på resande fot kunde byta hästar och få sig ett mål mat på vägen. Folket i huset odlade egna grönsaker och rotfrukter för ändamålet. Efter 1950-talet följde en period av förfall. Trädgården växte igen och odlingsbäddarna försvann. De som bodde här då var bara intresserade av jordbruket. El och vatten fanns i ladugården, medan boningshuset fortfarande var helt omodernt. Så kom då Birgitta och Rolle med familj och stora odlingsdrömmar. De röjde undan massor av träd för att öppna upp tomten. Mycket gjorde de själva men med de största askarna fick de hjälp av trädfällarproffset Astu-Bertil (astu betyder granne på gotländska). Resultatet blev ett vedförråd som räcker resten av livet och en inbjudande odlingsplats. 79

5 10.02 Sida 80 RO BLAND ROSOR Jag hade alltid drömt om en stor trädgård och gjorde upp massor med olika planer för hur jag ville ha det, säger Birgitta. Men det ville sig inte riktigt. Naturen bjuder ju på motstånd hela tiden det kallas växande Så började jag prata med en granne som har en vacker trädgård med mycket rosor. Hon gav mig några skott och sen var jag fast. Nu har jag sorter och längtar hela tiden efter fler. Det finns ju hur många sorters rosor som helst! Men det är inte helt lätt att vara rosenodlare. Rosor kan se nog så väna och oskyldiga ut, men visar sig ofta vara både trilska och envisa. Ibland trivs de inte där man tänkt sig och då måste man hålla på och flytta runt dem. Jag har en liten barnkammare där borta som jag använder till dem som behöver extra mycket omsorg. En del av mina rosor har äntligen stabiliserat sig, medan vissa fortfarande inte är så bra. Men man får se tiden an. Rätt vad det är kanske de blir riktigt fina. Eftersom Gotland är rosornas ö är vi nyfikna på om det finns någon speciell gotlandsros? Birgitta visar oss en vackert ceriserosa variant som växer i stora ruggar lite här och var. Det här är Biskopinnan. Så kallas den traditionellt här på Gotland eftersom det en gång bodde en biskopinna här som ofta gav bort skott till folk hon besökte. Alla kallade sedan sin ros för Biskopinnan, fast det egentligen var flera olika sorters rosor hon gav bort. De liknar dock varand- I några gamla äppelträd klänger en honungsros. Lite nonchalant låter den sina flera meter långa rankor falla ner från trädens kronor. Jag pratade med en granne som har mycket rosor. Hon gav mig några skott och sen var jag fast. ra och är så kallade centifolierosor eller hundrabladsrosor. Även om Birgitta inte bara har rosor i trädgården så är det ändå dessa som intresserar henne mest. Visst finns det en massa annat jag vill ha, men det är ändå rosor som jag känner starkast för. Även om de är krångliga för det är de så är det kul ändå. Det finns en plantskola på ön som börjat ta fram gamla rosor som funnits på Gotland. Där ska jag beställa fler sorter när jag får lite bättre plats. Vi har fortfarande träd kvar att fälla. Men som sagt jag önskar att jag kunde vara här oftare. Man går miste om så mycket när man måste åka härifrån. Vi har till exempel en buskpion som i år hade ett 30-tal knoppar. En hann nästan slå ut när vi var här, men så var vi tvungna att åka härifrån. Sedan fick vi höra av granne hur fantastisk pionen hade varit. Då blir man lite ledsen. När det händer sådana saker så känner man att man skulle vilja bo här jämt. Vi får väl se så småningom, säger Birgitta och ler. För oss är det i alla fall dags att ge oss i väg redan nu. Men först måste ni smaka Rolles rosenmarmelad, säger Birgitta och hämtar en burk med vackert mörkrosa innehåll. Detta är Rolles specialitet. Den gör han varje år. Marmeladen har en söt och underbar rosensmak. Som ett koncentrat av rosornas ljuvliga doft. Och innan vi går tar vi en sista sniff på en av rosorna, njuter in i det sista. 80

6 10.02 Sida 81 Frukoststund bland rosorna. Den ceriserosa skönheten heter Officinalis eller apotekarros. ROLLES ROSENMARMELAD Plocka 2 liter kronblad från obesprutade, doftande och mest röda rosor en solig dag. Man kan ta dem då de är på väg att börja blomma ut, men rensa dem då från vissna och bruna kronblad. (Om man har så mycket rosor att det inte märks att man plockar tar man nyutslagna rosor. Och har man inte en rosengård plockar man vilda vresrosor runt midsommartid.) Låt bunken stå en stund i solen så att spindlar, tvestjärtar och andra små hyresgäster kryper bort. Innan man börjar med marmeladkoket är det viktigt att först sticka ner ansiktet i bunken och dra in rosendoften djupt för att orka med det betungande marmeladkoket. Blanda sedan 2 liter vatten med rosenbladen. Tillsätt rivet skal samt kärnorna, inknutna i gasbinda, från 2 citroner. Koka upp och tillsätt 2 liter ekologiskt strösocker, koka och rör tills sockret löst sig. Tillsätt pektin enligt receptet på förpackningen, och koka tills marmeladen tjocknat. Konstatera nu att hela huset doftar av rosenkoket! Ta upp kärnpåsen och fyll sedan marmeladen på rena och whiskysköljda burkar.