KÖN OCH MATEMATIK. GeMaprojektet. Grundskolerapport. Matematikcentrum Lunds universitet

Transkript

1 KÖN OCH MATEMATIK GeMaprojektet Grundskolerapport Gerd Brandell Else-Marie Staberg Peter Nyström Christina Sundqvist Matematikcentrum Lunds universitet

2 Förord Upprinnelsen till projektet Matematik en manlig domän? ligger några år tillbaka i tiden. Gilah Leder, forskare vid LaTrobe University i Bundoora i Australien, hade tillsammans med sina medarbetare reviderat en ofta använd attitydskala, som använts för att mäta attityder till matematik. Den äldre skalan är uppkallad efter Elizabeth Fennema och Julia Sherman och skapades redan på 70-talet. De australiska forskarna hade med den nya skalan undersökt om elever uppfattar matematiken som ett könsstereotypt ämne. När en av oss (Gerd Brandell) i samband med en vistelse vid Monash University i Melbourne deltog i Gilah Leders seminarium om genus och matematikutbildning uppkom idén att genomföra en motsvarande undersökning i Sverige. Vi har under projektets gång haft ett nära samarbete med Gilah Leder. I den föreliggande rapporten redovisas första fasen av projektet som gäller grundskolan. För närvarande pågår andra fasen där vi vänder oss till elever i gymnasiet. Vi planerar att genomföra en tredje, avslutande fas som kommer att riktas till studenter i grund- och forskarutbildning vid universitet/högskolor. Projektgruppen består förutom av författarna till denna rapport av Sara Larsson och Anna Palbom, doktorander med hemvist vid Matematikcentrum i Lund respektive Nada vid KTH i Stockholm. De har deltagit i planeringen, genomfört enkätundersökningar och intervjuer, medverkat i arbetet med analysen av intervjuerna och givit författarna värdefulla synpunkter under diskussionerna vid våra projektmöten. Gruppens medlemmar har mycket skiftande bakgrund när det gäller ålder, ämnesbakgrund, teoretisk inriktning och erfarenheter som forskare och lärare. Vi har gemensamt inom gruppen erfarenhet från forskning i matematik, matematisk statistik, matematikdidaktik och pedagogik. Några av oss har undervisat matematik i skolan. Ett par av oss har sedan tidigare ett uttalat könsperspektiv inom forskningen, medan andra inte tillämpat ett sådant synsätt i forskning förut. I gruppen finns erfarenhet båda av kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoder. Gruppen förenas av det gemensamma intresset för forskningsfrågan och har sett mångsidigheten i gruppen som berikande. Under arbetets gång har vi strävat efter att förena skilda perspektiv och metoder till en hållbar helhet, vilket inte alltid varit helt lätt. Samarbetet har varit mycket givande och lärorikt för oss själva just genom de likheter och olikheter som finns inom gruppen. Projektgruppens varma tack går till Gilah Leder som med stor sakkunskap, entusiasm och energi givit oss inspiration i vårt arbete. Vi vill tacka lärare och elever för den stora hjälp vi fått vid enkätinsamlingen och under intervjuerna. Ett stort tack riktas också till Vetenskapsrådet som stöder projektet under de två år det pågår. Gerd Brandell, projektledare Peter Nyström Else-Marie Staberg Christina Sundqvist

3 Innehållsförteckning SAMMANDRAG... 1 ABSTRACT IN ENGLISH... 2 KAPITEL 1 BAKGRUND... 3 INLEDNING...3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR...3 BAKGRUND I SAMHÄLLE OCH SKOLA...4 KAPITEL 2 UTGÅNGSPUNKTER I TIDIGARE FORS KNING OCH TEORI...14 ÖVERSIKT AV TIDIGARE FORSKNING...14 TEORETISK BAKGRUND...21 KAPITEL 3 METOD...28 ENKÄT...28 INTERVJUER...31 KAPITEL 4 RESULTAT...35 ENKÄTEN...35 INTERVJUERNA...50 LIKHETER OCH OLIKHETER AUSTRALIEN OCH SVERIGE...59 KAPITEL 5 DISKUSSION OCH SLUTSATSER...61 DEN NYA SKALAN PÅ GRUPPNIVÅ...61 FÖRDJUPAD ANALYS...67 METODFRÅGOR...71 AVSLUTANDE KOMMENTARER...73 SLUTSATSER...73 REFERENSER...75 BILAGOR...

4 Sammandrag I denna rapport redovisas resultaten av den första delen av projektet Matematik en manlig domän?, en enkätundersökning och en intervjustudie bland elever i grundskolans år nio. Undersökningen har som mål att kartlägga vilka föreställningar det finns om matematiken som könsneutralt alternativt manligt eller kvinnligt område. Det fortsatta pågående projektet innefattar elever i gymnasiet. En tredje fas planeras för studenter vid högskolan. Utgångspunkten är den vid det hör laget klassiska Fennema-Sherman-skalan, en attitydskala från 70-talet med en delskala som kallas Matematik som en manlig domän. Skalan har reviderats mot bakgrund av de stora förändringar som skett i skolan och samhället sedan 70-talet och som motiverar en könsneutral utformning av enkäten. Alternativet matematik som en kvinnlig domän kan vara aktuellt idag då flickor i många länder presterar bättre resultat än pojkarna. Den nya skalan har utvecklats av forskare i Australien och den svenska studien görs i samarbete med dem. I rapporten ges en bakgrund till hur könsskillnader kan beskrivas inom olika teoretiska ramar och hur begreppet manligt område kan förstås. Enkätundersökningen omfattar omkring 750 elever i år nio i tre olika regioner. I de uppföljande intervjuerna deltog 24 elever. Enkätsvaren analyserades och resultaten låg till grund för innehållet i intervjuerna som på så sätt kunde fördjupa förståelsen av enkätsvaren. Resultaten från enkäten visar sammanfattningsvis att majoriteten av eleverna svarar ingen skillnad mellan flickor och pojkar på de flesta frågorna. Men det finns betydande minoriteter som på enskilda frågor svarar att de uppfattar matematiken som manlig eller kvinnlig i något avseende. Exempel är att många elever tror att pojkar mer än flickor behöver matematik för att få jobb i framtiden, att pojkar gillar utmanande uppgifter mer än flickor och att flickor arbetar bättre och oroar sig mer för att misslyckas. Det finns tydliga skillnader mellan hur flickor och pojkar svarar. Till dessa hör att flickor anser att det är viktigare för flickor än för pojkar att förstå matematik och att pojkar tycker att läraren uppmuntrar flickor mer och ger dem mer tid. Mot bakgrund av tidigare forskning och med intervjuerna som stöd tolkas och diskuteras enkätresultaten i rapporten. Förutom analysen på gruppnivå har vi också genomfört en analys på individnivå, där en enskild persons svar på enkätens frågor sammanförs till ett mått. Måttet används för att urskilja tre grupper av elever som ser matematiken som mer manlig, mer kvinnlig eller framförallt könsneutral i jämförelse med varandra. Det visar sig att det finns intressanta samband mellan individmåttet och en del andra mått som inställning till matematiken, val till gymnasiet, och självskattning i matematik. Elever som förlägger matematik till det egna könet är mer positiva till matematik och de skattar sig själva högre. Pojkar profilerar sig mer och de skattar sig något högre än flickor. Bland pojkar som väljer matematikintensiva program i gymnasieskolan är tron på matematik som manlig stark medan flickors val inte lika tydligt kan kopplas till deras könsmärkning av matematiken. Ett intressant resultat av undersökningen är att eleverna tydligt har anammat ett jämställdhetsperspektiv. Samtidigt uttrycker många uttrycker i sina svar en medvetenhet om existerande könsskillnader. 1

5 Abstract in English The first part of a project called Mathematics - a male domain? is described in this report. It includes findings from a large-scale survey of pupils in year nine of Swedish compulsory school, i.e year-olds. The survey was followed up by an interview of some of the pupils. The overall aim of the study was to investigate attitudes towards mathematics as a gender neutral, male or female domain. A second on-going part of the project includes students in upper secondary school. A third phase is planned to study university students attitudes. The point of departure is the Fennema-Sherman Mathematics Attitude Scale from the 1970 s, containing one scale called Mathematics as a male domain. The scale has been widely used in research and is by now a classic instrument. Lately it has been revised as a result of the great changes that have occurred in schools and society since it was devised in the seventies. The alternative, Mathematics as a female domain, was not conceived at the time but must be seriously considered nowadays when girls in many countries outperform boys in mathematics tests. Researchers from Australia developed the new scale and the Swedish study is being conducted in collaboration with them. The report provides a background to the description of gender differences within various theoretical frameworks, including approaches to understanding the concept of Mathematics as a male domain. Over 750 pupils in three different regions of Sweden answered the questionnaire. Of these, 24 were interviewed in the follow-up study. The questionnaire responses were analysed and the results used as a basis for the subsequent interviews, thus allowing a fuller understanding of the initial responses. In summary, the findings show that a majority of pupils answer No difference between boys and girls to most of the items in the questionnaire. There are however significant numbers that answer differently and consider mathematics to be female or male in some respect. Many pupils believe, for example, that boys more often than girls will need mathematics to gain employment in the future or that boys enjoy challenging problems more than girls. On the other hand, girls are perceived as more hard-working in class and more worried about under-achieving. There are clear differences between the response patterns of girls and boys. Girls express that it is more common for them to value the importance of understanding mathematics and many boys feel that teachers encourage girls more during class and give them more time. These and other findings are interpreted and discussed in the report, with the interviews as further support and with previous research as a background. In addition to the analysis at group level, we have carried out an analysis at the individual level by assigning one value to each individual s responses. This value makes it possible to divide the pupils into three groups: those who regard mathematics as gender neutral, more male or more female. It appears that there are interesting correlations between this individual value and others, such as attitude towards mathematics, the educational programme selected at upper secondary level, and self-assessment in mathematics. Pupils who place mathematics within their own gender are more positive towards the subject and have higher selfassessment. Boys create a more distinctive profile than girls and have somewhat higher selfassessment. Among boys who choose mathematics at upper secondary level, the belief is strong that mathematics is a male domain, whereas girls choices of programmes are not as clearly correlated to their attitude towards mathematics as a female domain. One interesting finding is that pupils have obviously accepted the prevailing gender equality discourse. At the same time many express an awareness of existing gender differences. 2

6 KAPITEL 1 BAKGRUND Inledning Målet för GeMa-projektet 1 är att undersöka om svenska skolelever på grundskolan och i gymnasieskolan uppfattar matematiken som en manlig, kvinnlig eller könsneutral domän. Intresset för frågan har uppkommit på två vägar. Den ena inspirationskällan är den internationella forskningen om Matematik som manlig domän, som pågått länge och baseras på arbeten av Elizabeth Fennema och Julia Sherman från 70-talet. Den andra är den starka könsstruktur som ämnet matematik präglas av på högskolor och universitet i vårt land. Mansdominansen är fortfarande genomgående inom forskning och forskarutbildning i matematik och kvinnornas inbrytning sker endast punktvis. Matematiken uppvisar den dystraste statistiken i detta avseende av alla ämnesområden inom svensk forskning. GeMa-projektet är uppdelat i två faser, en första studie som avser grundskolan och en andra som inriktas på gymnasiet. Denna rapport, som gäller grundskolestudien, innehåller en analys av enkätundersökningar och intervjuer i årskurs nio. Fokus för undersökningen är framför allt individers föreställningar om andra och matematiken. Enkäten innehåller också frågor som rör elevers uppfattningar om sig själva och matematiken. Den delen redovisas också i rapporten. Undersökningsresultaten som hittills framkommit är inte entydiga. De vanligaste svaren på frågorna i enkäten är att det inte finns några könsskillnader på det här området, men det finns också många svar som pekar på skillnader. Sammantaget tyder resultaten på att matematiken i vissa avseenden ses som en manlig domän av en del elever. Andra resultat tycks peka i motsatt riktning, det vill säga att matematiken inte betraktas som ett pojkämne. Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen är att öka kunskapen om betydelsen av en eventuell könsmärkning av matematiken och sambandet mellan denna och kvinnors val eller bortval av matematik. De övergripande frågeställningar vi vill undersöka är följande: Betraktar svenska elever matematik som en manlig, kvinnlig eller könsneutral domän? Finns det könsskillnader i synen på matematik som könsneutral domän eller ej? Finns det något samband mellan flickors bortval av matematik och en eventuell föreställning om matematiken som en manlig domän? Mer specifikt vill projektet söka svar på frågor som dessa: Uppfattas matematik som lika intressant, viktigt och lämpligt att studera för flickor som för pojkar? Anses matematiken vara viktigare och passa bättre för antingen pojkar eller flickor? Hur ställer sig flickor och pojkar till dessa frågor? Är åsikterna olika eller desamma på olika nivåer i utbildningen? Det bakomliggande motivet till vår undersökning är att matematiken fortfarande är starkt mansdominerad i vårt land. Det gäller för många yrken som bygger på specialisering inom matematik och det gäller alldeles speciellt bland professionella matematiker i industrin och på universiteten. Om matematiken betraktas som en manlig domän av många skulle det kunna vara en delförklaring till snedfördelningen på högskolan. 1 Förkortningen GeMa har bildats ur engelskans Gender and Mathematics. 3

7 Bakgrund i samhälle och skola Denna rapport handlar om första fasen i GeMa-projektet, studien i grundskolans år nio. I en pågående andra fas av projektet studerar vi gymnasieelever och vi planerar att fortsätta i en tredje fas med studenter i högskolan. För elever i grundskolans sista år är de kommande gymnasiestudierna och valet av program i högsta grad aktuellt. Däremot är framtida högskolestudier och yrkesplaner ännu vaga för många. I vår aktuella studie finns frågor om planer för gymnasieval men inte om högskolestudier. Gymnasiets struktur har betydelse för analysen av svaren. Vi ger därför, i följande avsnitt, en bakgrund om gymnasiet och utvecklingen av könsstrukturen i de matematikintensiva programmen sedan När det gäller högskolan visar vi på motsvarande utveckling inom grundutbildning och forskarutbildning med specialisering på matematik. Dock nöjer vi oss med en mindre detaljerad beskrivning av högskolan eftersom fokus i denna rapport är grundskolan och övergången grundskola-gymnasium. Matematik ett mansdominerat område Pojkar läser mer matematik på gymnasienivå än flickor och fler män än kvinnor studerar matematik på högskolenivå. I Tabell 1 visas aktuell statistik (SCB & Högskoleverket, ; Skolverket, 2002) över antal och andel kvinnor och män inom olika matematikinriktade utbildningar på gymnasienivå och i högskolan. Tabell 1 Antal och andel matematikstuderande på olika nivåer, kvinnor och män. Nivå Antal kvinnor Antal män Andel kvinnor av hela gruppen Gymnasieskolan NV-programmet, läsåret 2001/2002 år % Teknikprogrammet, år % Matematik- och datainriktningen, NVprogrammet, % år 2 Högskolan, grundutbildning höst- totalt Högskolan matematik, % terminen 2000 Civil- och andra ingenjörsprogram % Rena matematikprogram % Fristående kurser i matematik, A- och B- nivå % Fristående kurser i matematik, C- och D % Högskolan, forskarutbildning läsåret 00/01 nivå Forskarstuderande i matematik och tillämpad matematik % De program och inriktningar som har störst inslag av matematik finns med i tabellen. Den visar på ett generellt mönster. Andelen kvinnor är lägre ju högre nivån är och flickor och kvinnor förefaller välja bort matematiken på varje nivå. Betraktar man utvecklingen över tid tycks kvinnoandelen inom området öka långsiktigt på alla nivåer, men ökningen är långsam.

8 Totalt studerar i Sverige betydligt fler kvinnor än män vid högskolan och inom många områden är kvinnorna i majoritet. Det gäller dock inte de utbildningar som innehåller stort inslag av matematik. Gymnasiets matematikintensiva linjer och program från 1970 och framåt Fram till 1994 reglerade läroplanen från 1970 den svenska gymnasieskolan (Skolöverstyrelsen, 1970). Gymnasiet var uppdelat i linjer, där vissa var studieförberedande. Två av dessa innehöll en mer omfattande matematikkurs, treårig naturvetenskaplig linje (N-linjen) och fyraårig teknisk linje (T-linjen). T-linjen kunde avslutas efter tre år. På dessa linjer läste man matematik under tre år. Kurserna var desamma och omfattningen i timmar var fem veckotimmar (40-minuterslektioner). N-linjen innehöll oftast inga valmöjligheter. T-linjen hade olika grenar under tredje och fjärde året. N- och T-linjerna fasades ut under åren då det nya gymnasiet infördes. Gymnasiet reformerades och fick en ny läroplan 1994 (Utbildningsdepartementet, 1994). Ett programgymnasium infördes där alla program är treåriga och studieförberedande, men många samtidigt förbereder för olika yrkesområden. Programmen är uppbyggda av avslutade och betygssatta kurser i olika ämnen. Eleverna delas upp på grenar andra året. Det finns ett visst utrymme för individuella val av kurser. Bland de 16 nationella programmen finns ett som motsvarar de tidigare N- och T-linjerna och som förbereder för högre studier inom naturvetenskap och teknik, det naturvetenskapliga programmet (NV-programmet). Fyra matematikkurser är obligatoriska på NV-programmet. De kallas Matematik A-D. Den första av dessa är en så kallad kärnämneskurs som läses obligatoriskt på alla program. Många NVelever väljer att dessutom läsa matematik E, som alla skolor måste erbjuda. Kurserna A-E motsvarar innehållsmässigt NT-linjernas matematik. För behörighet till högskolestudier inom teknik och naturvetenskap krävs oftast matematik A-E, ibland A-D. År 2000 reviderades gymnasiet. NV-programmet hade fram till dess två grenar, naturvetenskaplig och teknisk. Ett teknikprogram återinfördes år 2000 men med annan karaktär än den gamla T-linjen som varit starkt tekniskt inriktat. Det nya teknikprogrammet (TE) har ett bredare ämnesinnehåll. På det nya NV-programmet (NV 2000) ersätter tre inriktningar de tidigare grenarna: naturvetenskap, matematik-datavetenskap och miljövetenskap. Teknikprogrammets inriktningar bestäms lokalt. Det obligatoriska matematikinnehållet är detsamma som tidigare på NV-programmet, medan TE-programmet bara innehåller matematik A-C obligatoriskt. Eleverna på TE-programmet erbjuds alltid möjligheten att välja matematik D och E. Nya valbara kurser i matematik har införts som skolorna måste erbjuda eleverna på NV-programmet. På matematik-data-inriktningen är förutom matematik A-E ytterligare två matematikkurser obligatoriska. Kurserna omfattar 50 eller 100 poäng. Hela utbildningen är 2500 poäng och 100 poäng motsvarar därmed 4 % av hela utbildningen. Matematik A-D omfattar tillsammans 350 poäng, dvs 14 % av hela programmet. Undervisningstiden bestäms lokalt, men omfattar ofta omkring timmar (60-minuter) per 100 poäng, totalt alltså cirka 300 timmar, vilket är ungefär samma omfattning i tid som för de gamla N- och T-linjerna. I princip kan elever på andra program också läsa fler matematikkurser och välja till en eller flera av de kurser som ges på NV-programmet. Men ett sådant val kan vara schemamässigt svårt att ordna och en enskild skola erbjuder inte alltid den möjligheten. Antalet elever som läser extra matematikkurser rapporteras inte i den publicerade statistiken. Sammanfattningsvis gavs/ges de mest omfattande obligatoriska kurserna i matematik på N- och T-linjerna ( ) och numera NV-programmet (1993 och framåt) och TEprogrammet (2000 och framåt). 5

9 Könsfördelningen på de matematikintensiva programmen Andelen kvinnor på N- och T-linjerna sammanslagna har ökat fram till 1990-talet. Bland de kvinnor som fullföljde studierna ökade andelen från 15 % 1974 till 20 % 1984 och 33 % ytterligare tio år senare 1994 (Grevholm, 1996). I nedanstående diagram visas andelen kvinnliga elever under läsåren 1990/ /2002 på samtliga linjer/program enligt ovan och på varje linje/program enskilt. Alla data är hämtade från Sveriges officiella statistik (SCB, ; Skolverket, , ) Andel i procent N-linjen T-linjen NV-programmet TE-programmet Samtliga program / / / / / / / / / / / /02 Läsår Figur 1 Andel kvinnliga elever på matematikintensiva program i gymnasiet. Kvinnor väljer hellre breda och naturvetenskapliga program än tekniska program på gymnasiet. Andelen kvinnor är högre på NV-programmet och på N-linjen, lägre på T-linjen och TE-programmet. En intressant effekt är att gymnasieskolans struktur därmed påverkar könsfördelningen inom denna sektor totalt. Under perioden med ett sammanhållet program var andelen kvinnor högst, runt 40 %. NV-programmet hade % kvinnor under perioden då det var det enda programmet. Andelen kvinnor låg stadigt på 31 % under perioden med de två linjerna N och T. Tendensen nu är att andelen sjunker igen i samband med införandet av TE-programmet. Från och med hösten 2003, när den nya utformningen av NV-programmet utan teknisk gren införts fullt ut, så kan man förvänta sig att andelen kvinnor är cirka 35 % på NV- och TE-programmen tillsammans, om inte nybörjarna ändrar sammansättning. Kvinnliga elever läsåret 2001/02 på NV 2000 utgjorde 45 % (av totalt ) och på TE drygt 11 % (av totalt 13640), på båda programmen tillsammans 34 %. Ökar rekryteringen till TE-programmet - vilket man hoppas - kommer andelen kvinnor troligen att sjunka totalt sett. Totalantalet elever på dessa linjer och program varierade under perioden mellan ett lägsta värde på knappt år 1993/94 och ett högsta på knappt år 1990/91. De senaste tre åren har antalet legat mellan och Totala antalet kvinnor varierade mellan det lägsta värdet på knappt år 1993 och det högsta värde på knappt år Antalet manliga elever varierade mellan drygt år 1995 och drygt år I Bilaga 4 återfinns fullständig statistik över antalet elever uppdelade på program och kön. Variationerna mellan åren beror delvis på variationen i årskullarnas storlek, men kan inte 6

10 förklaras av den. Andelen av en årskull som väljer de matematikintensiva programmen på gymnasiet varierar också. Sammanfattningsvis finner man en jämn eller relativt jämn könsfördelning på det naturvetenskapliga programmet/linjen medan de tekniska programmen uppvisar en mycket stark mansdominans. Utvecklingen totalt sett går långsamt mot en jämnare könsfördelning sedan lång tid, men införandet av TE-programmet har gjort att trenden brutits och andelen kvinnor minskat under de senaste två åren. Statistiken över val av grenar och inriktningar visar att könsfördelningen inte förändrats nämnvärt sedan det nya gymnasiet infördes Andelen kvinnor på naturvetenskaplig gren på NV-programmet har legat mellan 46 % och 51 %, andelen på teknisk gren mellan 14 % och 16 %. Den naturvetenskapliga grenen har varit betydligt större än den tekniska. Efter införandet av TE-programmet väljer de flesta eleverna på NV-programmet den naturvetenskapliga inriktningen, och där är andelen kvinnor 51 %. På matematik-datainriktningen är 22 % kvinnor och på miljöinriktningen 74 %. Den sistnämnda har mycket få elever. Matematik-data-inriktningen är således könsmärkt som manlig, liksom den tekniska linjen och nu också det nya teknikprogrammet. Möjligen förknippas inriktningen mer med datateknik än med matematik. Datateknik har i många undersökningar visats vara förknippat med en maskulin kultur och pojkar och män har fått eller skaffat sig mer tillgång till datorerna, både på fritiden och i skolan (Erson, 1992). Teknikens maskulinitet är mer traditionellt grundad. Hur ser då könsfördelningen ut på NV- och TE-programmen? I Figur 2 framgår antalet kvinnliga och manliga elever i gymnasiets år ett och två läsåret 2000/ Antal kvinnor män NV år 1 NV år 2 inriktn NV år 2 inriktn NV år 2 inriktn TE år 1 TE år 2 NV ma-data miljö Program/inriktnng Figur 2 Antal elever på gymnasiets NV- och TE-program läsåret 2000/01 fördelade på kön. I enskilda klasser kan fördelningen naturligtvis avvika från den genomsnittliga. En rimlig slutsats är att majoriteten av de kvinnliga eleverna som läser på något av dessa program i 7

11 allmänhet finns i könsmässigt rätt jämna klasser. Undantagen är de relativt få kvinnor som valt TE-programmet eller inriktningen mot matematik-data eller miljö på NV-programmet. För männen är det skillnad såtillvida att drygt hälften av dem går i könsmässigt ojämna klasser. Högskolans grundutbildning Antalet studerande inom högskolan har ökat starkt under 90-talet från läsåret 1990/91 till läsåret 2000/01. Majoriteten av alla registrerade studenter är kvinnor. Andelen har ökat från 57 % till 60 % under samma period (SCB, a; SCB & Högskoleverket, ). Kvinnorna är i majoritet inom alla ämnesområden 2 utom naturvetenskap och teknik. Andelen kvinnor bland studenter inskrivna på program eller som studerar för en generell examen låg på 51 % inom naturvetenskap och 30 % inom teknik läsåret 2000/01. Totala antalet var då inom naturvetenskap respektive knappt inom teknik. Exempel på program där männen dominerar är ingenjörsprogrammen (74 % män bland nybörjarna år 2000) och civilingenjörsprogrammen (71 %). Kvinnorna är i majoritet bland annat på utbildningarna till jurist (62 % kvinnor bland nybörjarna år 2000), gymnasielärare (64 % kvinnor), grundskollärare år 4-9 (71 % kvinnor), grundskollärare år 1-7 (86 % kvinnor) och sjuksköterska (86% kvinnor). Matematik 3 är det största enskilda ämnet på högskolan efter företagsekonomi (Högskoleverket, 2001). Könsfördelningen är ojämn inom matematiken på högskolenivå. För de flesta matematikstuderande på högskolan är matematik ett stödämne. Majoriteten återfinns i yrkesinriktade program, de flesta i de tekniska utbildningarna till ingenjör och civilingenjör. De som har matematik som huvudämne finns dels bland examinerade med kandidatexamen och magisterexamen, dels bland vissa civilingenjörer med matematisk inriktning. Utvecklingen har gått mot ökad jämnhet i könsfördelningen under de senaste tio åren. Andelen kvinnor bland studenter som har registrerat sig på minst en matematikkurs under ett visst läsår (se Figur 3) har ökat från 26 % läsåret 1993/94 till 33 % läsåret 2000/01 (SCB, a; SCB & Högskoleverket, ). Totalantalet av dessa studenter har under samma tid ökat från drygt till drygt (se Figur 4). Det finns en tydlig parallell mellan ökningen av volymen av högskoleutbildningen och av antalet matematikstuderande å ena sidan och andelen kvinnor å den andra. Fram till 1997 var ökningen av volymen stark, medan den avstannade under de sista åren på 90-talet. Det gäller både antalet studenter och andelen kvinnor bland de matematikstuderande. 2 Det finns sju större ämnesområden enligt Högskoleverkets klassificering ( 3 I ämnet ingår tillämpad matematik och matematisk statistik. 8

12 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% 1993/ / / / / / / /01 Läsår Figur 3 Andel kvinnor bland studenter registrerade på en eller flera matematikkurser Antal Män Kvinnor / / / / / / / /01 Läsår Figur 4 Antal studenter registrerade på en eller flera matematikkurser ett visst läsår. Bland de studenter som valt fristående kurser och därmed valt att läsa matematik på heltid har andelen kvinnor ökat från 23 % 1990/91 till 40 % 2000/01 (SCB, a; SCB & Högskoleverket, ). På högre nivåer är andelen kvinnor fortfarande låg. Bland studerande på C- och D-nivån i matematik (totalt endast cirka 500) är andelen kvinnor 25 % 2000/01. Enligt Grevholm (1996) var motsvarande andelar år 1987 för C-nivån 17 % och D- nivån 20 % medan andelen år 1992 låg på 15 % för C-nivån och 7 % för D-nivån. Bland 9

13 examinerade med magisterexamen med matematik som huvudämne har andelen kvinnor ökat från 34 % till 40 % Antalen är låga, det rör sig om mellan 16 och 38 personer totalt per år. Sammantaget ökade andelen kvinnor bland dem som läser matematikprogram eller kurser på C- och D-nivån något under senare delen av 90-talet och ligger nu på %. Sammanfattningsvis är könsfördelningen bland de studenter som läser matematik på högskolan sned. Utvecklingen har gått mot ökad jämnhet men den har varit långsam under den period som redovisats här. Ökningstakten ser inte ut att höjas. Andelen kvinnor tycks ha samband med högskolans expansionstakt; andelen har ökat då högskolan expanderar mest. Forskarutbildning Inom forskningen är klassificeringen av ämnesområdet något annorlunda än i grundutbildningen. Till forskarutbildningsämnet matematik hör ämnena matematik, algebra, geometri, analys, matematisk logik, tillämpad matematik, matematisk statistik, numerisk analys, optimeringslära och teoretisk datalogi (enligt klassificeringen på Högskoleverkets hemsida). Inom dessa områden sammantaget har andelen kvinnor bland aktiva doktorander (registrerade i forskarutbildningen) ökat med små variationer från 16 % år 1990 till 19 % år 2000 (se Figur 5). Totalantalet har ökat under hela perioden från 225 (36 kvinnliga och 189 manliga) år 1990 till 367 (68 kvinnliga och 299 manliga) doktorander inskrivna år 2000 (SCB, b; SCB & Högskoleverket, a). 30% 25% 20% Andel 15% 10% 5% 0% År Figur 5 Andel kvinnliga doktorander i matematik. Andelen kvinnor steg ytterligare till 25 % höstterminen Orsaken var att nästan dubbelt så många kvinnor antogs år 2001 som något tidigare år, 32 personer. Det hängde i sin tur samman med starten av en forskarskola i matematik med ämnesdidaktisk inriktning som skedde i augusti 2001 med 10 nyantagna kvinnliga doktorander och 11 manliga. Antalet doktorsexamina avlagda av kvinnor har under perioden från 1990/91 till 2000/01 varierat mellan 0 och 7 per läsår. Eftersom talen är små tittar vi på treårsperioder. Andelen kvinnor bland de examinerade doktorerna varierade mellan 7 % och 15 % under treårsperioderna fram till 2000/01 (se Figur 6) (SCB, b; SCB & Högskoleverket, a). 10

14 Antal 60 Män Kvinnor Treårsperioder (den sista endast två år) Figur 6 Antal avlagda doktorsexamina i matematik fördelade på kön. Andelen kvinnor bland de nu aktiva doktoranderna och bland dem som avlagt examen ligger ungefär på samma nivå, mellan 15 % och 20 %. Eftersom andelen kvinnor bland de studerande långsamt ökar förväntas en motsvarande ökning bland avlagda examina, men med rätt lång fördröjning eftersom de verkliga studietiderna är långa. Inom andra forskningsämnen är andelen kvinnor högre och utvecklingen är betydligt mer positiv inom andra mansdominerade nationella forskningsämnen. Högskolan - forskare och lärare Bland lärarna i matematik på högskolan är andelen kvinnor fortfarande mycket låg. Den varierar från 3 % för professorer, 16 % för lektorer, 20 % för adjunkter till 23 % för forskarassistenter (SCB & Högskoleverket, b). Lektorerna som är den stora gruppen forskarutbildade lärare har samma könsfördelning i åldersgrupperna över och under 50 år. Det betyder att pensionsavgångar inte automatiskt kommer att medföra någon förbättring. Den åldersgrupp som har högst andel kvinnor, 25 %, är i själva verket gruppen år. En förändring av könsstrukturen förutsätter en förändrad nyrekrytering. Konsekvenser av snedfördelningen inom matematikämnet Matematik är ett nödvändigt inslag i naturvetenskapliga och tekniska studier, men tenderar att bli allt viktigare också inom andra områden, till exempel ekonomi och samhällsvetenskap. En god grund i matematik från gymnasieskolan underlättar högskolestudier inom naturvetenskap, teknik och andra områden. Bortval av matematik på gymnasienivå kan bli ett hinder för individens studieval längre fram. Kvinnors bortval av matematik på gymnasienivå bidrar sannolikt till en sned könsfördelning inom olika yrkesområden, till exempel inom ingenjörsyrket (Svensson, 1995). Kunskap om orsakerna till val och bortval av matematik är väsentlig om man vill rekrytera fler kvinnor till naturvetenskap, teknik och andra matematikintensiva områden. Den starka dominansen av män bland professionella matematiker kommer med nuvarande utvecklingstakt att bestå under lång tid framåt. Andelen kvinnor bland de nyexaminerade doktorerna och bland lektorerna ligger på samma nivå. Bland professorerna är andelen kvinnor försvinnande låg och visar inga tecken på att öka. 11

15 Jämställdhet ett uttalat politiskt mål Könsfördelningen är enligt förra avsnittet sned bland professionella matematiker, det gäller både inom den akademiska världen och inom andra områden i samhället. Matematiken uppfyller därmed inte politiskt uppsatta jämställdhetsmål. Jämställdhet är ett begrepp som används inom politik och i den allmänna debatten, men vars betydelse har varierat. I engelsk litteratur används ordet equity som har en delvis annan betydelse. Det svenska begreppet syftar framförallt på relationen mellan könen, medan det engelska syftar på kön, etnicitet, sexuell läggning med mera. Elizabeth Fennema har beskrivit tre olika sätt att uppfatta begreppet equity i relation till matematiklärande. Hon beskriver det första som equity as equal opportunity to learn mathematics (lika rättigheter), det andra som equity as equal educational treatment (likabehandling) och det tredje som equity as equal educational outcome (samma resultat) (Fennema, 1990). I den svenska politiska och allmänna debatten var det fram till 60- talet den första betydelsen som var den enda giltiga, jämställdhet i betydelsen lika rättigheter för alla. Senare har forskning och opinionsutveckling drivit det politiska begreppet jämställdhet mot den andra och tredje betydelsen. Jämställdhet mellan män och kvinnor i skolan är numera ett mål som är fastslaget av regering och riksdag. Jämställdhet i meningen att kvinnor och män deltar i samma omfattning och på lika villkor är mål för all utbildningspolitik idag. Ända sedan 70-talet har jämställdhet framhållits inom olika propositioner i riksdagen om skolan, den högre utbildningen och forskningen. År 1995 kom en viktig proposition från regeringen som handlade enbart om jämställdhet inom utbildningsområdet (Prop. 1994/95:164). I den skärptes skollagens formulering. Frågan om pedagogiken togs in i diskussionen och betydelsen av könsperspektiv på undervisningen framhölls. När det gällde högskolan låg tonvikten på frågor om rekrytering och könsfördelning. I skollagen och i skolans läroplaner finns jämställdhet mellan könen inskriven som ett centralt mål liksom i högskolelagen. Enligt 1 kapitlet 2 Skollagen (SFS 1985:1100) gäller följande: 2 Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet.. Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Särskilt skall den som verkar inom skolan 1. främja jämställdhet mellan könen samt 2. aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden. I förarbetena uttalade departementschefen: Utbildning hör till de faktorer som har en avgörande betydelse för livskvalitet och chanser på arbetsmarknaden. Det är därför en central uppgift att säkerställa att flickor och pojkar, kvinnor och män, får utveckla alla sina möjligheter och får en lika kvalificerad utbildning. Härigenom får båda könen samma utbildningsmässiga förutsättningar att möta arbetsmarknadens framtida efterfrågan och att få trygga och välavlönade arbeten. (Prop. 1994/95:164) Avsnittet om jämställdhet i Högskolelagen (SFS 1993:100) säger att: 5 I högskolornas verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas. Inom högskolan gjordes, bland annat som en direkt följd av riskdagens satsningar i enlighet med jämställdhetspropositionen 1995, en rad satsningar för att främja jämställdheten. Bland större satsningar på nationell nivå som kan nämnas JÄST-projekten (Lewander & Jordansson, 2000), nya utbildningsprogram (Wistedt, 1998) och de så kallade Tham-professurerna 12

16 (Jordansson, 1999; Prop. 1994/95:164). Matematikämnet fanns med i flera projekt inom dessa satsningar. I flera utredningar om matematikämnet på högskolan har bristen på jämlikhet uppmärksammats. Den nationella utvärdering som Universitetskanslern lät genomföra 1995 innehåller en jämförelse mellan Nordeuropa och de latinska länderna i södra Europa där andelen kvinnor är väsentligt högre (Universitetskanslern, 1995). Jämförelsen visar att en annan situation är möjlig, med fler kvinnliga matematiker, men utredningen framhåller inte att också i dessa länder har kvinnorna en underordnad position. Mansdominansen är inte lika stark men männen finns på de mer prestigefyllda tjänsterna och överst i hierarkin. Utvärderingsgruppen tycker sig se en vilja på institutionerna att ändra situationen och skriver följande: Det skulle vara önskvärt att få en jämnare könsfördelning på matematikinstitutionerna i Sverige och flera har också gett uttryck för att de vill arbeta aktivt för en sådan förändring. Ett mål är att rekrytera fler kvinnliga studerande, ett annat att nå en högre grad av överensstämmelse med andelen kvinnliga doktorander liksom i sin tur mellan kvinnliga doktorander och kvinnliga lärare. På alla nivåer behöver kvinnorna stimuleras att fortsätta. (Universitetskanslern, 1995, s 17) Utredningen är tveksam till kvotering eller speciella satsningar på kvinnor. Sådana satsningar kom senare till stånd i och med regeringens program för öronmärkta tjänster för kvinnor inom sådana områden där kvinnorna är underrepresenterade, nämligen de tidigare nämnda så kallade Tham-professurerna. Tre professurer och fem forskarassistenttjänster tilldelades de matematiska ämnena. Samma år som utvärderingen av grundutbildningen genomfördes gjorde det naturvetenskapliga forskningsrådet en utvärdering av svensk matematikforskning (Naturvetenskapliga forskningsrådet, 1995). Också i den uppmärksammades den sneda könsfördelningen: There is a remarkable lack of women among Swedish mathematicians /.../. Female students then represent a large and poorly utilized pool of recruitment. They should be encouraged at all levels to engage in mathematical studies. (Naturvetenskapliga forskningsrådet, 1995, s 51) I utredningen ses bristen på kvinnor inom svensk matematikforskning som ett exempel på bristande kommunikation mellan matematiker och allmänhet. I högskoleverkets utvärdering av matematikämnet (Högskoleverket, 2002), som avser både forskning och grundutbildning, lyfter man också fram problemet. Fler män än kvinnor studerar matematik, framförallt på de högre nivåerna. De flesta institutioner vidtar dock olika slag av åtgärder för att förbättra situationen för kvinnliga studenter, doktorander och forskare. För att öka andelen kvinnor inom matematikämnet på de högre nivåerna inom grundutbildningen och inom forskarutbildningen behövs ytterligare goda förebilder samt stöd och uppmuntran. (Högskoleverket, 2002, s 19) Trots vad som sägs om åtgärder för att förbättra situationen visar självvärderingarna från institutionerna i rapporten att de flesta institutioner saknar målmedvetna och långsiktiga strategier. Även om problemet med bristande jämställdhet tas upp i dessa utvärderingar om matematikämnet på högskolan blir intrycket att frågan ägnas ett rätt förstrött intresse. Inga konkreta åtgärder föreslås eller lyfts fram. 13

17 KAPITEL 2 UTGÅNGSPUNKTER I TIDIGARE FORSKNING OCH TEORI I det följande sammanfattar vi forskningen om matematik som en manlig domän, som är den konstruktion som bildar grunden för projektets attitydundersökning och analys. Längre fram presenteras vissa resultat från annan forskning om matematik och kön. Prestationsskillnader mellan könen har ofta studerats i samband med attityder varför en kort redovisning av sådana studier är nödvändig. Urvalet måste, med tanke på den stora mängden studier av kön och matematik bli begränsat. I kapitlets andra del klargör vi projektets teoretiska bakgrund och för då in forskning som analyserar betydelser av kön i ett vidare sammanhang. Översikt av tidigare forskning Området Kön och matematik är inte ett enhetligt fält vare sig beträffande forskning eller praktiskt jämställdhetsarbete. Frågor om könsskillnader i ett eller flera avseenden är alltid centrala, men kan gälla deltagande, attityder eller prestationer. Utgångspunkter, referensramar och förförståelser av begreppet kön varierar på sätt som inte alltid är klart formulerat i projekt, rapporter eller artiklar. Forskning rörande matematikprestationer söker ofta finna könsskillnader utan att orsaken till att dessa skulle vara intressanta diskuteras. Jayne Johnstone och Mairéad Dunne (1996) problematiserar forskningen om kön och matematik. Johnstone och Dunne tar avstamp i en teoretisk diskussion kring vilka intressen som formar vad som betraktas som kunskap och bestämmer hur kunskap ska organiseras. De definierar med hjälp av Jürgen Habermas tre intressen. En forskningsinriktning tar hjälp av kvantitativa metoder och riktar in sig på skillnader i prestationer och deltagande, ofta över tid och utan att diskutera varför och hur dessa skillnader finns. En annan söker könsskillnader i prestationer och förankrar dem i biologi, till exempel i studier av spatial förmåga. Båda dessa inriktningar kan enligt Johnstone och Dunne sägas ha tekniska intressen (technical interests). I denna forskning anses könskategorierna diskreta och naturliga och ifrågasätts inte. Det finns en stark koppling mellan det tekniska intresset och positivistisk filosofi. En tredje inriktning söker förklaringar till skillnader och attityder i sociala faktorer som hem och skola och forskare söker koppla skillnaderna till den maskulina bilden av matematik. Denna forskning är ofta kvalitativ med tolkande metod. Inriktningen, som ser kön som en social konstruktion, härrör från en moralisk strävan efter jämställdhet och drivs av praktiskt intresse (practical interest). Enligt författarna innebär både det tekniska och det praktiska intresset en forskning som säger sig representera sanning om flickor, pojkar och matematik. De menar även att båda intressena skapar och återskapar de kategorier de säger sig beskriva. Dessa båda är vanligt förekommande och författarna efterlyser vad de med Habermas kallar det emancipatoriska intresset (emancipatory interest). Detta innebär att tyngdpunkten ligger på könskonstruktionen i stället för på fasta kategorier. Forskare med ett sådant intresse tydliggör hur könsskillnader konstrueras under olika betingelser i specifika sammanhang och genom manifestationer av maktrelationer. Begreppet emancipatorisk används här i en snävare betydelse än den gängse, som också kan inkludera en del av vad som här beskrivs som praktiskt intresse. Johnstone och Dunne ifrågasätter således antagandena bakom mycket av forskningen om kön och matematik, men menar samtidigt att mycken kunskap vunnits. De sätter fingret på en viktig fråga, nämligen den om forskningen i sig skapar de kategorier den vill beskriva. Vi återkommer till detta i slutdiskussionen. GeMa-projektet kan sägas ha ett tekniskt intresse genom att vi använder och vidareutvecklar ett kvantitativt instrument. Projektet har också ett 14

18 praktiskt intresse av jämställdhet. Däremot avser vi inte att påstå sanningar om flickor och pojkar. Vi anser oss även ha ett emancipatoriskt (i ordets båda betydelser) intresse. Ingen nämnvärd skillnad i prestationer Historiskt sett har det funnits skillnader mellan könen i resultat på grundskolans och innan dess folkskolans standardprov. Skillnaderna har varit till pojkarnas fördel. Dessa skillnader har varit relativt små men signifikanta. Barbro Grevholm (1994, s 245) redovisar mellan 0,1 och 0,3 standardavvikelser i skillnad till pojkarnas fördel i standardproven 1990 och Samtidigt gav lärarna något högre betyg till flickorna. Hans Westin (1999) visar genom en jämförelse av resultaten på återkommande uppgifter i standardproven att flickorna tycks hämta in pojkarnas försprång under 90-talet. På uppgiftsnivå finns könsskillnader, men sammantaget har skillnaderna mellan könen minskat eller i något fall vänts till flickornas fördel (Westin, 1999, s 63, 70 och 77). Flickorna förbättrar sina resultat mer än pojkarna under perioden (Westin, 1999, s 109). Resultat som de mäts genom betyg eller resultat på tester i matematik visar i dag mycket små skillnader mellan könen. På ämnesprovet i år nio vårterminen 2001 hade flickor och pojkar samma betygsfördelning (Skolverket, 2001). På enskilda provdelar fanns det små skillnader mellan könen. Betygsmässigt har flickorna ett litet försprång. 6 % av flickorna och 7 % av pojkarna lyckades inte nå målen så att de kunde få betyg från år nio vårterminen Andelen flickor med mycket väl godkänd (MVG) och väl godkänd (VG) är några procentenheter högre än motsvarande för pojkarna (Skolverket, 2002). På gymnasiet har de kvinnliga eleverna något högre betygsgenomsnitt i slutbetyg och det gäller även eleverna på NV-programmet. Betygsfördelningen för gymnasiets matematikkurs A ser litet olika ut för kvinnor och män. De manliga eleverna har något högre andel icke godkänd (IG), (5,2 % jämfört med 4,8 %) och MVG, (19,0 % respektive 17,3 % för kvinnorna), medan de kvinnliga eleverna har en något högre andel med betyg godkänd (G), (45,3 % jämfört med 43,8 %). Skillnaderna är dock små. En stor internationell jämförande studie om matematikutbildning i över 20 länder genomfördes under början av 90-talet inom det internationella samarbetsorganet The International Association for The Evaluation of Educational Achievement (IEA). Studien föregicks av två liknande studier, en på 60-talet och en i början av 80-talet. Den senaste har därför fått namnet Third International Mathematics and Science Study (TIMSS). En studie avsåg 13-åringar och en annan gällde elever i gymnasiets avgångsklasser. Enligt undersökningen av 13-åringar gäller sammanfattningsvis att svenska flickor och pojkar presterar ungefär lika bra på matematikuppgifterna (Skolverket, 1996). Däremot visar TIMSS-undersökningen på skillnader i prestationer till pojkarnas fördel i gymnasiets avgångsklasser i Sverige, både den allmänna och specialistundersökningen (Skolverket, 1998). Med specialist menas i detta sammanhang elever som läser större kurser i matematik på gymnasiet, i Sverige alltså eleverna på dåvarande N- och T-linjerna. Programme for International Student Assessment (PISA), som initierats av OECD, studerar effekterna av länders satsning på utbildning inom den obligatoriska skolan (PISA 2000, 2001). De tre ämnesområdena matematik, läsförståelse och naturvetenskap undersöks med tre års mellanrum bland elever i 15-årsåldern i de 20 OECD-länderna. PISA-undersökningen 2000 visar inga könsskillnader i totalresultaten i matematik i Sverige men däremot i många andra länder. Hälften av de deltagande länderna visar skillnader i totalresultat i matematik till pojkarnas fördel. I Sverige finns skillnad på uppgiftsnivå men inte på testet totalt. Pojkarna är signifikant bättre än flickorna på tio av de 32 uppgifterna i matematik. De svenska flickorna är inte signifikant bättre än de svenska pojkarna på någon av uppgifterna. I Sverige tycks för alla tre ämnesområdena matematik, läsförståelse och naturvetenskap gälla att de som har fler böcker i hemmet presterar genomsnittligt bättre resultat på PISA:s prov. Detta visar på att 15

19 prestationsskillnaderna är större mellan olika socialgrupper än mellan flickor och pojkar. Skillnader mellan socialgrupper har dock ägnats mindre intresse än könsskillnader, vilket Reuterberg och Svensson påpekar: Könsdifferenserna i matematik är förhållandevis små, men har tilldragit sig stort intresse bland forskarna. Vad gäller socialgruppsskillnaderna tycks det motsatta förhållandet gälla. (Reuterberg & Svensson, 2000, s 10) Utvecklingspsykologen Meredith M. Kimball påpekar också att könsskillnaderna i matematik är små jämfört med skillnader mellan etniska grupper, nationer och skolor (Kimball, 1994). Hon ställer frågan om varför så oproportionerligt stort intresse lagts på könsskillnader. Hennes svar blir att det beror på benägenheten i USA att studera vit medelklass i städer och förorter. Kön blir på så sätt framträdande. Kimball förklarar även tonvikten på prestationer genom feministiska forskares envisa kamp att empiriskt motbevisa att män skulle vara bättre än kvinnor. En ytterligare kamp, menar hon, måste dock föras med syftet att exponera föreställningen om matematik som manlig domän. Vi låter Elisabet Öhrn, som gjort en kunskapsöversikt om unga i skolan med tonvikt på könsmönster, få sista ordet i detta avsnitt innan vi övergår till matematik som manlig domän: Variationerna i prestationer och preferenser gör att flickors underrepresentation inom högre utbildning och yrken som rör matematik och naturvetenskap knappast kan förklaras med prestationer. Orsakerna får sökas i andra förhållanden, t ex i ämnets könsmärkning eller i undervisningens innehåll/form, som är viktiga för hållningen till ämnet. (Öhrn, 2002, s 73) Matematik som en manlig domän (MD-skalan) Under 70-talet och 80-talet gjorde forskare olika försök att teoretiskt förklara de skillnader i matematikprestationer som visats mellan könen, och som oftast var till pojkarnas fördel. Biologiska förklaringsmodeller förekom vid sidan av sociala eller psykologiskt grundade. Det blev också intressant att studera affektiva faktorer. Ett ofta använt instrument för att mäta attityder och affektiva faktorer är de attitydskalor som Elizabeth Fennema och Julia Sherman utvecklade i mitten av 1970-talet. De har fått namn efter sina upphovskvinnor och kallas därför Fennema och Sherman Mathematics Attitudes Scales (MAS) (Fennema & Sherman, 1976). Skalorna är mätinstrument för attityder till och affekter kopplade till matematik. De nio konstruerade skalorna är följande: Självförtroende vad gäller att lära matematik, matematikängslan, matematikens användbarhet, matematik som en manlig domän (den utsträckning som matematik blir stereotyp åt det maskulina hållet, MD-skalan), attityder rörande matematisk framgång, effectance motivation 4 i matematik samt mödrars, fäders och lärares attityder till eleven som matematiklärande. I en tidig studie där Fennema-Shermans attitydskala Matematik en manlig domän använts kopplas könsskillnader i matematikprestationer och i spatial förmåga samman med attityder (Fennema & Sherman, 1977). Författarna studerar fyra skolor, år 9-12 i två skolor och år 9-11 i två skolor. De finner få kognitiva skillnader mellan könen men konstaterar flera attitydskillnader. Undersökningen visar att pojkar ser matematik som ett manligt ämne i större utsträckning än flickor på alla skolor. Pojkar har ett större matematiskt självförtroende än flickor i tre av fyra fall och flickor uppfattar i mindre utsträckning än pojkar att deras föräldrar ser dem som lärande i matematik. Artikeln stödjer varken påståendet att pojkar skulle vara bättre i matematik än flickor eller att könsskillnaderna skulle öka med ålder. Istället framhäver författarna att socio-kulturella aspekter antagligen har en mer avgörande betydelse än könet för prestationerna. Vid två av de fyra undersökta skolorna visas signifikant skillnad mellan könen gällande betyg. I undersökningen konstateras att könsskillnader varierar mellan 4 Hög effectance motivation innebär beteende som långvarig koncentration på problem och vilja att utforska och experimentera (Fennema & Sherman 1976, s 5). 16

20 skolorna. Speciellt med Fennemas och Shermans studie är att de tagit hänsyn till elevernas val av matematikkurser, det vill säga hur mycket och vilken matematik eleverna studerat. Fennema-Sherman-skalan användes i en mängd studier under 70- och 80-talen och är fortfarande ofta använd, framförallt i USA. I en meta-analys av dessa studier (Hyde, Fennema, Ryan, Frost, & Hopp, 1990) analyseras material från 70 artiklar, framförallt amerikanska studier. Många av artiklarna bygger på Fennema-Shermans skalor, men också andra skalor användes. MD-skalan är den enda attitydskala där könsskillnaderna är betydande. Pojkar ser matematik stereotypt som en manlig domän i mycket högre utsträckning än flickor. Med statistiska metoder undersöker författarna om de rapporterade könsskillnaderna varierar med tiden (publiceringsdatum) och med elevernas ålder. Könsskillnaderna var tydligare under gymnasieåren än för yngre barn. Det visar sig också att könsskillnaderna rörande matematik som en manlig domän har minskat något från 1970-talet till 1980-talet, men att skillnaderna fortfarande är stora. Hyde och hennes medförfattare diskuterar även huruvida det faktum att flickor tycker att matematik är en manlig domän (om än mindre än pojkarna) avskräcker dem att läsa vidare och välja en matematisk karriär. Författarna tonar ned den hypotesen och lyfter istället fram risker med den manliga stereotypa uppfattningen om matematik som en manlig domän. Pappor till flickor kan omedvetet överföra sina uppfattningar om att flickor som håller på med matematik skulle vara mindre feminina. Liknande kan ske mellan manliga lärare och kvinnliga elever. Resultaten i meta-analysen visar hela tiden en liten dragning åt att flickor är mer negativa till matematik. Vilken effekt dessa små men många skillnader ger tillsammans och över en längre tid kan författarna inte säga (Hyde et al., 1990). En studie gjord av Helen Forgasz och Gilah Leder (1996) behandlar förhållandet mellan klassrumsfaktorer och elevers uppfattning av sig själva som lärande i matematik. I denna studie ingår en stor undersökning med många elever samt djupstudier av två klassrum. Bland annat studeras om det är möjligt att hitta klassrumsfaktorer som kan hjälpa till att förklara könsskillnader vid lärande av matematik. Författarna beskriver klassrumsatmosfären som mer främjande för pojkarna att lära matematik än för flickorna. Pojkarna tog fler initiativ till interaktioner med lärarna vilket medförde att lärarna hade ett mer aktivt samspel med pojkarna. Artikeln ger en sammanfattning av vilka affektiva attityder som gäller för flickor i jämförelse med pojkar: flickor är mindre stereotypa i sin uppfattning om matematik som en manlig domän, kopplar inte ihop framgång med förmåga i samma utsträckning, kopplar framgång till ansträngning i större utsträckning, kopplar misslyckande till att uppgifter är svåra i större utsträckning, värderar sina prestationer lägre samt känner mindre press från föräldrar att de bör prestera bra i matematik. Det mest utmärkande resultatet är synen på matematik som en manlig domän som är mer uttalad hos pojkarna. Under 1970-talet då MD-skalan (Mathematics as a Male Domain) konstruerades ansågs alternativet att matematik kunde vara en kvinnlig domän uteslutet. Några studier gjorda under 1990-talet tydde på att flickors och pojkars attityder till matematik och till sig själva som elever höll på att förändras (Forgasz, Leder, & Gardner, 1999). Förändringen innebar att en del informanter beskrev kvinnor som både bättre i matematik och mer villiga att arbeta hårt för att lyckas och att andra visade en medvetenhet om att samhälls- och klassrumsfaktorer kunde utgöra hinder för kvinnors uppnående av färdigheter inom matematik. Detta var en starkt bidragande orsak till att Gilah Leder och hennes medarbetare började omarbeta Fennema-Sherman-skalan. Författarna motiverar utifrån fyra studier behovet av en moderniserad MD-skala. Studierna visar bland annat att även om stereotypa åsikter kring matematikämnet finns kvar hos båda könen, så är de inte längre enbart åt det manliga hållet. Enligt den gamla MD-skalan var det en självklarhet att pojkarna var normen. Det fanns endast två svarsalternativ där det ena representerade könsneutralitet och det andra icke könsneutralitet som tolkades som manlig dominans i förhållande till matematiken. Det 17