Svenska RP-föreningen. - söker bot mot ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa

Transkript

1 info 5:98 Svenska RP-föreningen - söker bot mot ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa November 1998 Sid Innehåll 3. Viktigt om SRF:s RP-register 3. Ägg - skilja vitan från gulan 3. Inbetalningskort för medlemsavgiften 3. Höstmötet 4. RP 1988 och 10 år senare 8. Genombrott för Ushers syndrom 9. Jörgen berättar om sin Usher och sin RP 10. Mailing-listor för Ushers och Choroideremi 11. Räddning genom transplantation 15. Recension av Jörgen Forsåkers bok 15. Rättelse lindring för RP-ögon? 16. Studiecirklar landet runt 17. Retina International Svenska RP-föreningen, Brukarhuset Box 11054, Stockholm Telefon: Postgiro Postgiro (gåvor) Ansvarig: Leif Pehrson, tfn Medlemsfrågor: Rolf Klangebjer, tfn Hemsida:

2 Våra informationsmaterial KLAVERTRAMP i RP-perspektiv heter en broschyr på 24 sidor, som dels tar upp en del medicinska och funktionella frågor och dels en del exempel på de grodor vi gör när vi ser som vi gör. Finns på svartskrift och kassett. Pris för medlemmar 25 kr, övriga 100 kr. VITAMIN A INFORMATION är en sammanställning på 22 sidor med 37 frågor och svar betr vitamin A- tillskott som långtidsbehandling mot Retinitis Pigmentosa. Finns på svartskrift och kassett. Pris för medlemmar 25 kr, övriga 100 kr. FÖREDRAG 95 är den föreläsning som professor Sven Erik Nilsson höll för föreningens medlemmar i maj 95. Den beskriver orsakerna till RP och den forskning som bedrivs, särskilt i Linköping. Finns på kasssett. Pris för medlemmar 25 kr, övriga 100 kr. FÖREDRAG 96 innehåller professor Berndt Ehingers anförande vid föreningens möte i Lund 96. Den tar upp det senaste i forskningsväg. Finns på kassett. Pris för medlemmmar 25 kr, övriga 100 kr. KORT OM RP är skriven av leg. optiker Annika Jonsson. Skriften, som är på 24 sidor i storstil, ger en bra nulägesbeskrivning. Texten innehåller en del medicinska ord och uttryck, varav många är välkända för oss retinitiker, men de förklaras även i ett separat avsnitt. Finns på storstil, kassett och diskett. Pris för medlemmar 25 kr, övriga 100 kr. RP - EN ÄRFTLIG HISTORIA Skriven av retinitiker för retinitiker och deras familjer. Den ställer alla de vanliga frågorna, och ger svaren kring RP och närbesläktade ögonsjukdomar. 32 sidor, storstil, kassett och diskett. Pris för medlemmar 25 kr, övriga 100 kr. MITT LIV - En berg- och dalbana av Jörgen Forsåker. En självbiografisk skildring av hur det är att växa upp och leva med Ushers syndrom, dvs både hörselskada och RP. 60 sidor, storstil, kassett och diskett. Pris för medlemmar 50 kr, övriga 150 kr. Du beställer lättast genom att sätta in beloppet på postgirokonto Ange vilka material du vill ha och på vilka medier samt naturligtvis ditt namn och din adress. Studiecirkelmaterial Synskadades Riksförbund, SRF, har i samråd med föreningen tagit fram två studiematerial om RP. Det första är ett faktamaterial om RP och det andra om hur det är att leva med RP. Båda materialen bör studeras i grupp. Telefon till SRF

3 Viktigt om SRF:s RP-register av Leif Pehrson Synskadades Riksförbund (SRF) upprättade för ett tiotal år sedan ett register över retinitiker. SRF har använt detta register för att sända ut information om RP. RP-föreningen har sedan några år kraftigt ökat sitt medlemsantal. Vi är nu ca 700 medlemmar. Vår information om RP har under samma tid genomgått en såväl kvalitativ som kvantitativ upprustning. Vi ger nu ut vår medlemstidning RP-info med fem 20-sidiga nummer om året. I stället för att ge ut en information med ungefär samma innehåll, har SRF beslutat att vara med och bekosta vår utgivning av RP-info. Detta gör att vi ytterligare kan höja kvaliteten i vår information, utan att behöva höja medlemsavgiften. Vi har i samråd med SRF sänt ett brev till de ca 100 personer som nu finns i SRF:s RP-register och som inte är medlemmar i RP-föreningen, och erbjudit dessa medlemskap i föreningen. Ägg - skilja vitan från gulan Av Marie Abosch Knäck ägget i en tratt. Gulan ligger kvar medan vitan rinner ner i koppen under. Svårare behöver det inte vara. Även om kökslampan lyser för mina RP-ögon, kan ändå enkla knep hjälpa mig i mina köksbestyr här hemma. Inbetalningskort för medlemsavgiften av Leif Pehrson Detta är årets sista nummer av RPinfo. Vi har nu i några år skickat med ett förtryckt inbetalningskort med årets sista nummer. Eftersom vi inte längre kuverterar tidningen så kommer i stället inbetalningskortet i ett separat kuvert. Du får det i början av december. Om det finns flera medlemmar i samma familj, kommer var och en att få ett eget inbetalningskort. Det är administrativt enklare för oss, och jag hoppas att ni har förståelse för det. Höstmötet av Leif Pehrson Föreningens höstmöte gick av stapeln lördag den 17 oktober på Brukarhuset i Stockholm. Förutom några styrelseledamöter hade 2 (två!) intresserade föreningsmedlemmar infunnit sig. Mötet beslutade om oförändrad medlemsavgift 150 kr för 1999 samt godkände styrelsens förslag till budget för det kommande året. I anslutning till höstmötet visades en mycket bra video Att se och inte se som producerats av vår systerförening i Finland. Företaget LVS (Low Vision System) hade en mycket intressant demonstration av datorhjälpmedel. 3

4 RP 1988 och 10 år senare av professor Berndt Ehinger Ögonkliniken, Lunds Universitetssjukhus För 10 år sedan skickade vi dig till Melbourne på en RP-konferens. skrev Svante Andersson i RP-föreningen till mig häromsistens, Vad har hänt med det som sades och tycktes då och som du skrev om i rapporten för 10 år sedan? En evighet sedan Jag fnissade nästan. 10 år sedan! Jag minns visserligen mötet (det var bra och jag fick lära mig mycket), men det är ju en evighet sedan. Men jag hade min dåvarande ordbehandlares text kvar på en gammal arkivskiva som jag mycket ambitiöst hade gjort, och min nuvarande ordbehandlare klarade faktiskt också att läsa den gamla filen, fast den undrade faktiskt om det verkligen kunde vara sant att jag hade något i ett så gammalt format. Kristallkulan 1988 Så jag har bara inte kunnat låta bli att titta på vad som hänt. Det är nämligen en del, och det kan vara intressant att se hur bra vi tittade i kristallkulan den gången, Så här skrev jag då, lite pompöst: Ministrarna pekade på det unika och värdefulla i att patienter och deras anhöriga så direkt samverkar med forskare att de håller gemensam kongress. IRPA är därmed något alldeles unikt. Vid ett universitet (i Münster i Tyskland) har patienterna till och med bildat en mycket aktiv vetenskaplig forskningsgrupp där de alltså arbetar med att studera bland annat sig själva. RP Foundation och dess internationella gren, IRPA, är fortfarande unika och alltmer framgångsrika organisationer. Gruppen i Münster sysslade med choroideremigenen, och till stor del tack vare deras insatser (framför allt av Frank Brunsmann och I. H. Pawlowitski) hittades felet några år efter Melbournemötet. Det är svårt att tänka sig ett bättre exempel på hur hjälp till självhjälp kan och bör skötas. RP Foundation är nu omdöpt till Foundation Fighting Blindness, ofta förkortat till FFB, och IRPA blev nu i juli i år omdöpt till Retina International vid en kongress i Lugano. Lite ler jag nu när jag läser mina kommentarer om vilken teknologisk utveckling vi kunde vänta oss. Datorer och genteknologi var allt jag skrev, minst sagt lite vagt, och jag blev mer detaljerad bara när det kom till konkreta detaljer som nattkikare, färgade glas, specialoptik och annat som då egentligen redan existerade. Inte fanns det 1988 några detaljer om hur framtida datorer och biokemiska analysmetoder skulle se ut. Men de kom! Och det fort och med kraft ändå. Kemiska analyser Kemiska analyser som då tog veckor och månaders arbetstid för en högkompetent forskare görs nu med rutinmetoder som kanske tar någon dag. Snart görs det många hundra sådana i taget med hjälp av en liten elektronisk analysplatta säger kemister jag känner, och svaret kommer kanske på mindre än en timme eller så. Genstudier I Melbourne år 1988 trodde jag och många med mig att genen för recessiv könskromosombunden retinitis pigmentosa (XLRP) snart skulle bli upptäckt. Två månader till trodde den

5 mest optimistiska forskaren att hon behövde på sig. Men så blev det inte. Den första XLRPgenen blev känd först 1996 efter närmast heroiska insatser från två stora forskarkonsortier. Genen har visat sig vara en bedräglig och svårfångad rackare som ideligen lett forskarlagen på villospår. Och arbetet med den är långt från färdigt. Den är nämligen inte ensam, utan det finns rimligen flera stycken till som ger XLRP. En publicerades så sent som den 19 augusti 1998 av ett stort europeiskt forskarkonsortium, stött och påhejat av Foundation Fighting Blindness. Det skulle nog inte ta honom mer än två år att hitta genen för icke könsbunden RP trodde en australiensisk forskare år Han fick nästan rätt, fast det blev forskare i ett annat laboratorium än hans eget som hittade den första genen för sådan RP, nämligen Eliot Berson och Thaddeus Dryja i Boston i USA. Det blev samtidigt den första kända genen för RPsjukdomar överhuvudtaget. Och också denna version av RP har visat sig orsakas av många olika gener. I dag vet vi att det måste finnas minst 90 olika gener som var och en ger RP, men strukturen är känd för bara cirka en fjärdedel av dem. Det vi bevittnade i Melbourne var i själva verket en del av preludiet till den forskningssymfoni vi sedan lyssnat till, och det är nog inte så intressant längre att veta vem som då sade vad. Då, år 1988, var det många som visste att nu var scenen satt för stora saker, och många forskare försökte ta ton i orkestern. Några av dem var ensamvargar, men de föll ofta snart ifrån, och nu är det stora eller mycket stora forskarkonsortier som når de bästa resultaten. I dag är det många instrument och stämmor i forskarorkestern och klangen är stark och för det mesta vacker. Läkemedelsbolagen har också 5 just börjat spela med, vilket är mycket uppmuntrande. Problem Men på några punkter har de genetiska studierna blivit en besvikelse. Det var nog många som trodde att resultaten skulle leda till förenklingar i diagnosticerandet och behandlandet av RP. Vad vi bedrog oss! Antalet olika gener som kan leda till RP och RP-liknande tillstånd är nu över 90. Varje gen kan nog tänkas ha kanske 100 olika mutationer. Grovt räknat förefaller det alltså som om det skulle finnas minst 8000 olika RP-varianter. Det är otänkbart att det skulle gå att utveckla en alldeles speciell behandlingsstrategi för var och en av alla dessa varianter, och det har nog gjort många besvikna. Ändå tvekar jag inte att kalla all den nya genkunskapen för ett stort framsteg. Första förutsättningen för att kunna vinna ett fältslag är nämligen att man vet vem fienden är. Och det vet vi nu. Är genteknologin bra? År 1988 var genteknologins eventuellla risker en i alla läger livligt diskuterad fråga, men stormen har bedarrat mest överallt. Ingen tror i dag att det skall gå att göra djurkopior (och än mindre människokopior) i provrör. Det kommer för all överskådlig framtid att behövas mammor för att göra barn. Genteknologin har i stället visat sig vara ett utomordentligt kraftfullt verktyg för att undersöka hur kroppen fungerar, lika mycket när den är frisk som när den är sjuk. Det är nu så uppenbart att fördelarna med genteknologin med råge väger upp nackdelarna att den knappast behöver ifrågasättas längre. Däremot

6 behöver den regleras, och det görs också. Cellodlingar och pigmentcellstransplantationer Mängden av olika RP-varianter som vi nu vet finns gör att vi behöver behandlingsstrategier som duger för många på en gång. Kan transplantationer vara en sådan? Pigmentepitelceller kan nu odlas skrev jag 1988 och jag trodde att den tekniken skulle bilda grunden för en utveckling av botande transplantationer. Odla kan vi, och transplantera kan vi, men först 1997 dök det upp en mänsklig RP-variant (RPE65) där det kanske kan löna sig att transplantera pigmentceller. Den beskrevs nyligen i RP-föreningens medlemsblad. Försök att transplantera pigmentceller har på människor gjorts av professor P. Gouras i New York i samarbete med professor P. Algvere i Stockholm (numera Linköping), men inte på patienter med den nyupptäckta RP-varianten, för den var då ännu inte känd. Patienterna hade i stället olika former av åldersbetingad degeneration av gula fläcken. Sammanlagt rör det sig om kanske 20 ögon som opererats, men ingen patient har ännu fått bättre syn av detta. Jag skrev 1988 att de flesta anser att pigmentcelltransplantationer kommer att kunna göras också på människor, och så långt var det rätt, men någon förbättring av synen har vi alltså ännu inte sett. Men förhoppningsvis blir resultaten snart bättre om man transplanterar till patienter med den nyupptäckta RP-varianten där felet sitter i pigmentcellerna. Det finns faktiskt också redan en hundras känd som ibland har just detta fel, Briard-hundar, och det är en stor tillgång för forskningen. Nervcellstransplantationer De första moderna resultaten med 6 transplantation av nervceller till näthinnan publicerades bara två år före konferensen i Melbourne, och själva hade vi 1988 bara varit i gång i två eller tre år, i liten skala, och inget hade vi publicerat. Så mycket att diskutera var det alltså inte år 1988, och transplantationer fanns inte på programmet. Nu är saken alldeles annorlunda. Vi och flera andra sysslar mycket med transplantationer, och de tilldrar sig stort intresse på alla vetenskapliga ögonkonferenser. Många hoppas mycket på dem, möjligen alltför mycket. Kanske är det därför nu dags att hissa varningsflagg, åtminstone en liten en. Tekniken är nämligen inte problemfri och det kommer nog länge till att vara svårt att få fram tillräckligt med fostervävnad att transplantera. Jag tror därför inte att transplantation kommer att bli den allena saliggörande behandlingsmetoden för RP. Jag tror snarare att den blir en av många olika behandlingsstrategier. Idén med transplantationer har alltså kommit långt, trots att den bara är runt 10 år gammal. Ungefär 20 patienter har blivit opererade i hela världen sammantaget, alla i antingen Indien eller USA, men just ingen har fått någon bättrad syn. Jag tror att orsaken bland annat ligger i att man använt en alltför enkel teknik och att man inte valt ut rätt patienter. Vi har alltså mycket mer arbete i laboratoriet kvar framför oss, men jag tycker samtidigt vi ser hur man bör ta sig fram. Konsten tror jag blir att hålla tillräckligt hög standard på själva operationen och att välja ut just de patienter som kan ha nytta av den. Mediciner mot RP Ingen talade 1988 från föreläsningskatedern om mediciner mot RP, men i

7 korridorerna tisslades och tasslades det desto mer om allehanda huskurer. Många lekmän var tvärsäkra på att de hade en som hjälpte, och de sålde den gärna och dyrt. Läkare och forskare stod mumlande bredvid och såg olyckliga ut, och en och annan sade också ifrån att sådant var inte mycket att tro på. Men eftersom de inte själva hade något att erbjuda kunde de inte konkurrera. Sedan 1990-talets början har vi något att erbjuda, vitamin A-behandling. Effekten är inte särskilt imponerande, men något är i alla fall bättre än ingenting, och läkaren slipper nu det psykologiska underläge han tidigare hade när han inte kunde erbjuda något alls. Och i år och förra året kom det rapporter att man i lyckats påvisa vitamin A-effekten också på vissa försöksdjur, vilket gör behandlingen mer trovärdig. Kanske kommer vi så småningom också att kunna förutsäga vilka patienter det är som har bäst effekt av vitamin A? Jag hoppas åtminstone så. Men det har dykt upp en annan god nyhet: Det tycks finnas chans att vissa mediciner som redan används på människor för annat än RP har bromsande effekt på sjukdomen på försöksdjur. Därmed har också olika läkemedelsbolag blivit intresserade och gett sig in i leken. De har helt andra resurser än RP-föreningar och universitetsforskare, och det kommer att öka forskningstakten högst avsevärt. Ny typ av hörapparat 1988, och nu också se-apparat? Framgångsrika så kallade cochleaimplantat rapporterade man 1988 om i fyra patienter med Ushers syndrom. Cochlea-implantat är en avancerad sorts konstgjort elektroniskt inneröra. Jag var nog först en smula avvaktande till denna nyhet, men sedan dess 7 har det visat sig att tekniken fungerar, om än med vissa inskränkningar. Konstgjorda näthinnor som bygger på snarlika idéer är därför nu under utveckling. Det rör sig om specialkonstruerade små kiselplattor med transistorer på (så kallade mikrochips) som man opererar in vid näthinnan. I år rapporterades för första gången att man lyckats få över signal från en sådan elektronisk näthinna till ett försöksdjur (katt och gris). Tekniken är ordentligt mycket svårare än den för cochleaimplantat, och jag är skeptisk till att det hela verkligen kan fås att fungera. Men kanske har jag fel (igen). Jag skulle gilla att ha fel (igen). Framtiden Det som nog syns lättast när jag läser min gamla rapport från konferensen i Melbourne 1988 är hur kraftigt forskning, kunskap och framtidslöften både fördjupats och breddats på dessa 10 år. Den amerikanska patientföreningen (Foundation Fighting Blindness) har varit en mycket kraftfull pådrivande faktor med sina nu snart nästan 20 forskningscentra som man bekostar. Vi har fortfarande inte någon bra behandlingsmetod för annat än enstaka varianter av RP, men kraften i forskningens acceleration och mängden av forskare som nu börjat arbeta på saken bådar gott. Även läkemedelsbolag finns nu med i leken, vilket betyder att de tycker att det nu finns vad som behövs för att skapa bra läkemedel mot RP. Det bästa RP-patienter kan göra är nu inte att bara sitta och hoppas på att forskningen snart hittar på någonting för dem. Det är i stället att se till att trycka på och begära att få ha ett ord med i laget. Det finns nu exempel på att sådant lönar sig.

8 Genombrott för Ushers syndrom Från Science Magazine 12:e juni 1998 Översättning Lars Görtz Upptäckten av en genmutation som förorsakar Ushers syndrom typ IIa, rapporteras av ett forskarlag lett av doktor William Kimberling vid Boys Town National Research Hospital, Omaha, Nebraska, USA. Ushers syndrom är en autosomal, recessiv sjukdom. Den ger lindrig till svårartad hörselnedsättning och näthinne-sjukdomen Retinitis Pigmentosa (RP). För att förklara betydelsen av detta genforsknings genombrott, säger doktor Kimberling: Det finns åtminstone nio gener som var och en orsakar en variant av Ushers syndrom. Ushers syndrom typ IIa är den vanligaste varianten av den här sjukdomen som står för över hälften av alla sjukdomsfall. Med den här genen kan vi nu studera dess funktioner vid syn och hörsel. Dessutom kan vi undersöka hur den här genen medverkar vid dövblindhet. Genom en större förståelse för sjukdomsprocessen, kan vi kanske utveckla bra behandlingar. Den här upptäckten kommer att hjälpa många människor med Ushers syndrom. Den amerikanska RP-förening (Foundation Fighting Blindness) är stolt att ha stött detta genombrott inom forskningen. Doktor Kimberling, som är en erkänd expert inom Ushers syndrom, har erhållit medel från föreningens anslagsprogram, öronmärkta för genforskning. Ytterligare en forskare som fick ta del av detta anslag för detta gemensamma forskningsprojekt är: Doktor Anand Swaro-op. Han är en 8 ledande genetiker som sysslar med degenerativa näthinne-sjukdomar, vid Michegans Universitet. Söka gener Med hjälp av DNA i blodprover från patienter, och deras familjemedlemmar, med Ushers syndrom, arbetar forskarna. För att finna gener och mutationer som orsakar Ushers och andra näthinnesjukdomar. Att finna gener som orsakar Ushers syndrom och andra autosomala sjukdomar är extremt svårt. Vanligtvis är det alldeles för få drabbade familjemedlemmar att jämföra med icke drabbade. Ushers syndrom är till yttermera visso så ovanlig att det är en riktig utmaning att hitta ett tillräckligt stort antal patienter att göra en studie på. Trots de stora svårigheterna har forskarna lyckats identifiera två gener som har med Ushers syndrom IIa, att göra. År 1995, var doktor Kimberling medlem i en forskargrupp, delfinansierade genom vår systerförening i USA, som lyckades isolera genen som orsakar Ushers syndrom typ Ib. Senare forskning har kommit fram till att denna gen är ansvarig för produktionen av ett protein som kallas Myosin VIIa. Man hittar Myosin VIIa i fotoreceptorerna (stavar, tappar) i näthinnan och hos flimmerhårs-celler i öronsnäckan. Öronsnäckan är en del av innerörat. Flimmerhårs celler, ser ut som pyttesmå hårfibrer. De hjälper

9 till att omvandla ljud till elektriska impulser, vilka sedan färdas genom hörselnerven till hjärnan. Mer forskning behövs Visserligen behövs det ytterligare forskning. Men det verkar som om proteinet Myosin VIIa hjälper till vid transporten av nödvändiga substanser inom dessa cell typer. Mutationer i Myosin VIIa genen leder till bildandet av ett onormalt protein som inte klarar av sina transportuppgifter. På grund av detta degenererar både flimmerhår cellerna, och fotoreceptor cellerna. Detta leder till hörsel- och syn-nedsättningar. Dagens forskning fokuserar på att finna ut vilka substanser som Myosin VIIa proteinet transporterar. Genom en mer exakt förståelse av denna gens normala funktioner. Hoppas forskarna kunna utveckla behandlingar som kan överbrygga de felfunktioner som orsakas av de sjukdomsalstrande gen mutationerna. Detta exempel accentuerar hur oerhört viktig den genetiska forskningen är för att nå fram till botemedel till alla degenerativa näthinnesjukdomar. Emellertid är det omöjligt att nå någon framgång innan det första steget är taget. Nämligen att identifiera den genen som orsakar sjukdomen. Det är särskilt förhoppningsfullt att forskning har lyckats finna genen som orsakar den allra vanligaste formen av Ushers syndrom. RP-föreningarna fortsätter att anslå bidrag till den nödvändiga forskningen som behövs för att hitta de återstående generna som orsakar Ushers syndrom. Jörgen berättar om sin Usher och sin RP av Rolf Klangebjer I RP-info nr 4:97 skrev jag om En pionjär från Jämtland. Det var Anna Forsåker. Jag berättade lite om hennes kamp för att sonen Jörgen skulle bli botad från sin syn- och hörselskada, Usher syndrom. Anna skrev 97 ett brev till föreningen och det var det som fick mig att tänka tillbaka på 1980-talet. Jag citerar en bit från min artikel hösten 97: Han (Jörgen) har skrivit en bok om sina upplevelser. Och nu undrar Anna hur hon ska kunna finansiera utgivningen av boken. I exemplar kommer den att kosta ca kronor. Och frågan är hur vi ska kunna bistå vår pionjär. Boken finns nu utgiven av RP-föreningen. Det blev en skrift på 60 sidor i storstil. Den heter MITT LIV - en berg- och dalbana och Jörgen beskriver med inlevelse och humor sina upplevelser av att tidigt ha erfarit sin hörselskada och senare också behöva ta itu med en begynnande synskada. Som retinitiker kommer du att känna igen mycket när du läser den. Du beställer boken lättast genom att sätta in 50:- per exemplar om du är medlem, annars kostar den 150:- per exemplar, på föreningens postgirokonto Ange MITT LIV på talongen, samt om du vill ha den på storstil, kassett eller diskett (Word 6.0- format) och glöm inte att skriva ditt namn och din adress. 9

10 Mailing-listor för Ushers och Choroideremi av Rolf Klangebjer Vi har tidigare informerat om sk. mailing-listor, bland annat RPLIST. Här upprepar vi RPLIST och nämner ytterligare två som kan vara av intresse. Språket är engelska och man förstår det mesta. Det går också bra att skriva även om stavningen och språket inte blir 100 % rätt. RPLIST - för stöd och information beträffande alla retinala degenerationer. Skicka ett till: listserv@maelstrom.stjohns.edu Ingen ärendemening (subject) och med endast denna rad i själva meddelandet: SUBSCRIBE RPLIST förnamn efternamn För eventuell kontakt med listans administratör skriver du till: rplist-request@maelstrom.stjohns.edu USHER-LIST - för personer med Usher syndrom, anhöriga och vänner. Skicka ett till: majordomo@farside.cc.misu.nodak.edu Ingen ärendemening (subject) och med endast denna rad i själva meddelandet: SUBSCRIBE USHER-LIST För eventuell kontakt med listans administratör skriver du till: usher-list-request@farside.cc.misu.nodak.edu CHOROIDEREMI - olika problem avs. Choroideremi (CHM), dvs X-bunden åder- eller kärlhinnedegeneration. Skicka ett till: majordomo@hera.ecs.csus.edu Ingen ärendemening (subject) och med endast denna rad i själva meddelandet: SUBSCRIBE CHOROIDEREMIA För eventuell kontakt med listans administratör skriver du till: Choroideremia-REQUEST@hera.ecs.csus.edu Det finns ytterligare ett antal listor med olika inriktning, till exempel för personer med Makuladegeneration, Retinoblastom eller om RP på franska eller tyska. En förteckning över de flesta mailing-listor för gravt synskadade och synsvaga hittar du på denna sajt: 10

11 Räddning genom transplantation Översatt från Retina International Scientific Newsletter av Lars Görtz Redaktörens introduktion Alla ärftliga näthinnesjukdomar har ett gemensamt drag. Nämligen förlusten av funktionsstrukturer, till följd av försämrad synförmåga. Man har försökt inrikta sig på att rädda de resterande funktionerna med hjälp av genterapi och vitaminbehandling. För patienten som själv känner av sina första symtom, är en av avigsidorna, med dessa studier, att vi endast känner till ett mycket litet antal gener, som orsakar sjukdomar i ögats näthinna, eller gener som ger förstörda funktioner där. För att lättare kunna jämföra forskarnas bidrag, sände vi ut ett frågeformulär till dem. Detta ligger nu som ram för vår intervju. REDAKTÖREN: Dr. Ghosh, er forskningsgrupp arbetar med Transplantation av fulltjockleks embryoniskt kaninnäthinne transplantat. Vad är målet med denna model för transplantationer? Dr. GHOSH: Målet med vår metod är att framställa stora, jämnt skiktade, och väl utvecklade näthinnetransplantat som väl sammansmälter med värdnäthinnan. Sålunda har vi varken kunskap om sjukdomens orsaker, eller dess biokemi just i det ögonblick när en behandling skulle ha störst chans att lyckas. En annan infallsvinkel på problemet verkar nu lovande. Nämligen utbyte av försämrade näthinnestrukturer mot biologiska transplantat. Den här Månadens Samtalsämne kommer att handla just om försöken att återvinna synförmåga med hjälp av naturliga transplantat. Redaktören vill också ta tillfället i akt att tacka forskarna Dr. Fredrik Ghosh, Lund Sverige. Prof. Berndt Kirchhof, Aachen, Tyskland, och Dr. Peter Gouras, New York, USA, för deras medverkan och intressanta upplysningar om fler aspekter på transplantations behandling. 11 REDAKTÖREN: Det betyder att ni bara transplanterar neuron (nervcells) delen av näthinnan. Dr. Gouras, som jag fattar ert sätt angripa problemet, så använder ni ett mer fullständigt transplantat, från ögats bakre pol (= delen av ögat)? Dr. GOURAS: Målet med våra ansträngningar är att återskapa funktionsmottagare/rpe i en skadad näthinna. REDAKTÖREN: Er infallsvinkel Prof. Kirchhof, är en helt annorlunda?! Prof. KIRCHHOF: Ja, vi undersöker effekterna av autologa (= från patienten själv) iris pigmentepitel translokationer hos våra patienter. REDAKTÖREN: Jaha, vilka former av

12 näthinnedegeneration hoppas ni på sikt kunna behandla med er metod? Prof. KIRCHHOF: Förhoppningsvis Åldersrelaterad Macula Degeneration (AMD). Emedan AMD begränsar sig till vävnadsskiktet vid ögats bakre pol, tror vi inte att irispigmentepitelet påverkas. Trots de gendefekter som har rapporterats när det gäller AMD (ABCR). Klinisk AMD startar i RPE lagren och eftersom AMD patienter vanligtvis har kvar sin perifera syn, tror vi alltså på en möjligt framgångsrik behandlingsstrategi. REDAKTÖREN: Ligger häri någon begränsning enligt ert synsätt? Dr. GHOSH: Vårt huvudmål är att kunna återskapa den normala näthinnans utseende vid sådana degenerativa sjukdomar som Retinitis Pigmentosa och förhoppningsvis även Macula Degeneration. Dr. GOURAS: Vi ger oss i kast med alla sjukdomar som dödar fotoreceptorerna. REDAKTÖREN: Låt oss tala nu om tekniska detaljer. Vilket slags vävnader transplanterar ni? Dr. GHOSH: Vi använder oss av kaninembryoniska E19 (= 19 dagar efter befruktningen) fulltjockleks näthinnetransplantat. Dr. GOURAS: Vi använder transplantat från fosters fotoreceptorer och / eller RPE som vi får från vår förlossningsavdelning. REDAKTÖREN: Det här betyder åter att ni har helt olika angreppssätt när det gäller transplantation av iris pigmentepitel 12 Prof. KIRCHHOF: Ja, eftersom vi använder autologt irispigmentepitel utan någon mellanliggande cellodling. Det här transplantatet stabiliserar tillståndet hos den degenererade näthinnan. Men kan inte återuppbygga lagret av förstörda fotoreceptorer. 4. REDAKTÖREN: Hur får ni tag i era transplantat, och modifierar ni vävnaderna i något avseende? Dr. GHOSH: Vi företar en enukleation av (=tar ut) ögat från fostret och sedan skiljer vi hela nervnäthinnan från pigmentepitelet med hjälp av mikroskopiska skedtänger. Transplantatet jämnas av längs kanterna, men i övrigt lämnas det helt intakt. Transplantatet förvaras vid en temperatur av 4 grader Celsius, i en Ames lösning, under tiden fram till transplantations tillfället. Förvaringstiden just nu ligger på upp till 6 timmar. Dr. GOURAS: Våra transplantat odlas, och modifieras i en del fall genetiskt, med hjälp av retrovirala (=en slags virus) bärare. Prof. KIRCHHOF: Vi skördar IPE genom basal iridektomi (= snitt i yttre regnbågshinnan). Vi skrapar mekaniskt cellerna från iris, utan någon trypsination (= utsöndring av trypsin). Vi blandar sedan cellerna med 20 % autologt serum, till en volym av 0,1 ml, och erhåller på detta vis cirka 50 till 100 tusen vitala celler. REDAKTÖREN: Det betyder väl att, vävnadsavstötning inte kan ske med er metod, då transplantatet är kroppseget. Hur bedömer ni risken för avstötning i era försök Dr. Ghosh? Dr. GHOSH: Vi bedömer riskerna för avstötning både genom att studera

13 storleken på transplantatet i ett oftalmoskop (= ögonspegel), och genom histologisk sektionering i mikroskop (= vävnadsundersökning). Vi har även använt oss av antikroppar till MHC-I och MHC-II. Vi har inte kunnat påvisa någon avstötning av transplantaten. Försöksdjuren får inte någon som helst förebyggande medicinsk behandling. Dr. GOURAS: I våra djurstudier använder vi oss av histologiska metoder. Medan vi för människor utnyttjar färgämnet fluorecein eller ICG anginografi, och SLO mikroperimetri (= synfältsundersökning) där vi använder Rodenstock SLO. REDAKTÖREN: Dr. Gouras, det förefaller som om er metod lider av avstötningsproblem, orsakade av skillnader mellan djurvärdarna och de mänskliga transplantaten, och / eller immun statusen på den mänskliga vävnaden. Förebygger ni avstötningen på något sätt? Prof. KIRCHHOF: Eftersom epitel celler inte överlever om de inte tillåts fästa på ett basmembran, och eftersom Bruch s membran kan komma att skadas vid membran extraktionen (= uttagandet), så kan IPE translokationen förbättras genom implantat av täcklager av IPE- celler på nedbrytbara konstgjorda membran. Till och med då kan cellfunktionerna hindras genom förtjockning av värd-bruch s membranet. REDAKTÖREN: Det framgår av flera studier på degenererande näthinnor och genterapiarbeten, på sista tiden, att en viss negativ effekt kan uppstå på närliggande värdvävnad. Hur klarar ni av dessa fientliga effekter, på den omgivande degenererade värdvävnaden? Dr. GHOSH: Den yttre värdnäthinnan, som täcker transplantatet, degenererar snabbt, efter 7 till 10 dagar. Vi anser att degenerationen av den yttre värdnäthinnan är till vår fördel, eftersom transplantat och värd samarbetar om återuppbyggandet av en näthinna med normalt utseende. Dr. GOURAS: Vi använder lokalt långtidsverkande cyclosporinekapslar i ögat för att minska avstötningen. REDAKTÖREN: Eftersom er metod går ut på att använda nervnäthinnan och RPE, Dr. Gouras, så verkar det inte nödvändigt att utnyttja någon faktor som ökar växelverkan mellan gangliecellerna. Förmodligen kan vi även anta att samma sak gäller för IPE-metoden. Prof. Kirchhof, använder ni något speciellt, för att befordra cell till cell växelverkan, så att gangliecelllagret fästs säkrare? 13 Dr. GOURAS: Vi har inte sett den här effekten på närliggande vävnad. Prof. KIRCHHOF: Vi har inte funnit någon påtaglig försämring av synskärpan, som skiljer sig från transplantation av mänskligt RPE (5). REDAKTÖREN: Den sista tekniska aspekten som behöver diskuteras är, tidsperioden, som transplantatet kan sägas ha en stabil acceptans av värden. Det verkar som om när transplantatet väl har accepterats, så stannar det stabilt kvar i sin nya miljö? Dr. GHOSH: Så här långt har våra experiment innehållit långtids- transplantat, på upp till 10 månader. Hos dessa försöksdjur förefaller det som om transplantaten är friska, ur lamine-

14 ringssynpunkt, och de har långa yttre segment mot värd-rpe. Dr. GOURAS: Det beror på transplantatet, och den tid ett sådant fortsätter att vara stabilt, är just frågan. Prof. KIRCHHOF: Så här långt har vi följt patienterna upp till ett år. Till dags dato har vi utfört 52 IPE translokationer. 10 patienter har följts i mer än sex månader. Vi har varken fått någon betydelsefull synförbättring eller synförsämring. REDAKTÖREN: Det är uppenbart att ytterligare arbete behöver läggas ned på dessa mycket lovande forskningsuppslag. Vad förväntar ni er av framtida forskningsprojekt, när det gäller transplantationsterapier? Dr. GHOSH: Vi har ännu inte använt vår teknik på människor. Vi anser oss behöva mer data från djurförsök, från högre stående djur, med näthinnedegenerationer som nära liknar de hos människan. Dr. GOURAS: Jag håller med Dr. Ghosh om, att vi endast kan nå framgång genom långvarigt arbete med försöksdjur, och experimentell mänsklig kirurgi. Det enda som förbrukas vid extraktionen, är några submaculära membran. Indikationerna hos våra patienter är, klassisk subfovea (Fovea =centralgropen i näthinnan) och grumlade membran hos patienter med synskärpa från 0,3 och nedåt. Trots det är den här behandlingen meningsfull och värdefull. REDAKTÖREN: Eftersom Prof. Kirchhof redan använder sig av autologa transplantat, uppstår frågan om autolog cellodling kan vara en källa för transplantation av vävnader från ögats bakre pol. Dr. GHOSH: Vi har ett cellodlingslaboratorium, och står i begrepp att studera utvecklingen av näthinnor tagna från foster. Vår avsikt är att transplantera odlade näthinnor inom en relativt snar framtid. Dr. GOURAS: För vårt forskningsprojekt är tanken inte så tilltalande, men vi har kanske fel. REDAKTÖREN: Vilka nackdelar anser ni vara de mest problematiska? Dr. GHOSH: Vår svåraste uppgift är att värdera funktionen hos transplantaten. Prof. KIRCHHOF: Så här långt har vi inte lyckats förbättra synförmågan, med hjälp av IPE translokation, eller någon annan experimentell kirurgisk metod, för AMD patienter. Värdet med dessa metoder kan ligga i att bevara maculans funktioner, framåt räknat ifrån operations tillfället. Till skillnad från näthinnerotations idén (6), så är risken för en livskraftig vitreoretinopati (=sjukdom i glaskropp och näthinnna) minimal. 14 Prof. KIRCHHOF: Det problematiska är submaculär intraoperativ blödning, och katarakt (= grå starr). Dessutom finns det, för närvarande, inga kirurgiska tekniker som lyckas uppnå någon betydelsefull synförbättring. Jag anser att, om operationernas resultat endast ger en stabilisering av tillståndet, och inte en förbättring, så är den metoden som har minst biverkningar och obehag, den riktiga. Komplikationsgraden och förbrukan-

15 det av IPE-translokationer förefaller nu blott att uppgå till en submaculär membranextraktion. Dr. GOURAS: Allteftersom forskningen utvecklas på ett bra sätt, blir dess finansiering vårt största huvudbry. Man får inte förvänta sig för mycket, för snart av en svår forskningsuppgift. Det finns så många hinder och barriärer att klättra över. REDAKTÖREN: Ett stort tack till Er alla för den här mycket informativa intervjun. För de medicinskt insatta / intresserade ger vi här mail-adresserna till medverkande forskare. Dit finns en viss möjlighet att sända frågor. Men, var vänliga och ta i beaktande att, forskarna är strängt upptagna personer, så använd denna möjlighet sparsamt. Dr. Fredrik Ghosh, Lund, fredrik.ghosh@oft.lu.se, fredrik.ghosh@oft.lu.se. Dr. Peter Gouras, NY, USA, pg10@col.edu, pg10@col.edu. Prof. Berndt Kirchhof, Aachen, Tyskland, bkirchhof@copuserve.com, bkirchhof@copuserve.com Recension av Jörgen Forsåkers bok av Eva Öhrn, Fagersta Den här boken bör läsas av alla, tycker jag. Den speglar på ett mycket bra sätt det utanförskap man kan känna med ett eller flera funktionshinder. Hur detta drabbar hela familjen, på gott och ont. Den visar hur viktigt det är med uppmuntran och stöd, i lagom mängd och i rätt riktning till en självständig utveckling. Boken är skriven med mycket värme och insikt. Sedan kan man inte låta bli att beundra Jörgen för ett sådant minne och sinne för detaljer alltifrån barndomen. Rättelse lindring för RP-ögon? Av Lars Görtz Jag som skrev ovan nämnda artikel i RP-INFO 4 heter Lars Görtz. Jag står för varje ord i artikeln, ser fortfarande bättre, och beklagar att tryckfelsnisse tog bort mitt namn. Detta gjorde möjlitgvis att några tog artikeln för en annons. Lars Görtz i RP-styrelsen 15

16 Studiecirklar landet runt av Rolf Klangebjer De här rapporterna har vi fått in, men säkert pågår mycket mer som vi inte vet om. Meddela oss gärna, adress finns på framsidan. Dalarna RP-gänget åkte till Åland igen den oktober. Då studerade man "Från chock till chans". 19 personer inklusive 2 tolkar och 2 assistenter. Hälsar Barbro Fagerström, Falun Skaraborg Ulf Leijon och jag ska starta studiecirkeln Fakta om RP. Vi ska börja den 20 oktober och eventuellt hålla på 4 gånger i höst. Jag har nämligen sökt pengar av SRF Skaraborg och fått detta beviljat, samt även sökt för våren -99 då vi ska börja med det andra studiematerialet. Detta ser också ut att bli beviljat. Hälsning Berit Jildenhed, Lidköping Göteborg Startar i november med Från chock till chans och tänker hålla på under hösten och våren med det materialet, fast inte träffas så ofta. Cirkelledare är P-O Eliasson. Stockholm Vi annonserade ut en cirkel i Fakta om RP på kvällstid och två cirklar om Från chock till chans, en på dagtid och en på kvällstid. Men vi fick inte tillräckligt med deltagare för att kunnna starta. Eventuellt startar Fakta om RP senare. Säger Karin Nordkvist. Värmland RP-tjejerna fortsätter att träffas, hitta på saker och studera allt spännande. Meddelar Anita Hohlfält, Karlstad. Västernorrland I Sundsvall hoppas vi att Anna-Britta Waluszewski samlar det gamla gänget från Fakta om RP till en ny cirkel om Från chock till chans. Västerbotten Den 13 oktober startade en cirkel i Skellefteå och den 27:e en i Umeå med materialet Från chock till chans. I Umeå är Ingrid Hortell cirkelledare. 16

17 Retina International Newsletter September 1998 Mission is to do all in its power to facilitate the earliest possible development of treatments and cures for Retinal Degenerative conditions such as Retinitis Pigmentosa, Macular Degeneration, Ushers Syndrome and allied dystrophies Retina International is born You will have noticed that we have changed the name of our News-sheet to Retina News. The International Retinitis Pigmentosa Association changed its name to Retina International at the General Assembly held in Lugano, Switzerland on the 16th of July last. This was the main news storey from the Lugano Conference and marks a refocusing of the International Organisation on the agreed path of including all forms of retinal degeneration in its target audience. Carol Brill (Ireland) and Charles Steijger (Netherlands) in were elected to the Management Committee in addition to the existing Management Committee bringing the total number on the M.C. now to seven. The General Assembly also agreed that the time had come when the Retina International President would have to have financial support to employ a secretary and several countries generously volunteered to contribute specifically towards a fund for this purpose. In general it was a very successful meeting. There was an air of great 17 excitement about the potential for the early development of treatments. A novel feature of the Congress, the Drug Delivery Symposium, proved very interesting. The fact that this Symposium was so successful is indicative of the level of expectation among scientists that we are now getting near the time when the first treatments for retinal degenerative diseases become available. World Retina Day World Retina Day is taking place on Saturday the 26th of September and you will by now have received the suggested press release for this occasion, which it is hoped that you will have distributed to your local press to create some media interest in World Retina Day. Please let us know what activities have taken place in your country to mark World Retina Day, as we will include such information in the next edition of Retina News in December. Database Co-ordination A decision was taken by the Management Committee of Retina International in conjunction with their Medical and Scientific Advisors to attempt to co-ordinate the databases of the national organisations with a view to having the best possible information available on a world-wide basis to facilitate both research and eventual treatment as soon as such becomes available. This is a mam-

18 moth task but it was considered so important by the representatives from the Medical and Scientific Advisory Board that it was decided to make a serious effort to progress this item. Mission Statement The Management Committee of Retina International decided that a Mission Statement would be drawn up and included in all Retina International correspondence (including Retina News). Accordingly you will note our mission statement as outlined above. The purpose of the mission statement is to ensure that we at all times remain clearly focused on our specific primary objective of finding treatments for retinal degenerative diseases. Christina Honoured US Foundation Chairman Gordon Gund conferred a unique honour on our President at the Visions Conference in Chicago in August. The award was in recognition of her enormous dedication and commitment toward finding the causes and treatments for retinal degenerative diseases. Well done Christina and thanks to the US Foundation. 18

19 Returadress: Svenska RP-föreningen Brukarhuset Box STOCKHOLM FÖRENINGSBREV Återsändes därför att adressaten är okänd adressaten har flyttat ny adress är: BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING. Vid definitiv flyttning, återsänd med uppgift om nya adressen. Utgivningsplan för RP-info under 1999 Nr 1 Nr 2 Nr 3 15 februari 15 april 15 juni RP-info utkommer på storstil, kassett och punktskrift. Tala om önskemål om ändrat läsmedium eller adressändring på tel nr Manusstopp för nr 1:99 är den 1 februari Tryck KTH, Högskoletryckeriet, Stockholm 1998