Ronden. Ingen ny regionbildning aktuell för Uppsala Weiman: "Alltför många frågor förblev obesvarade"

Transkript

1 Ronden Nummer Ingen ny regionbildning aktuell för Uppsala Weiman: "Alltför många frågor förblev obesvarade" Ledningen startar patientsäkerhetsronder Karin Norlén summerar 40 år Äldre patienter vinnare när ortopeden testar nya grepp Fotoförbud diskuteras Dagbok från plastikkirurgiska mottagningen

2 Ronden Nr Ledningen går patientsäkerhetsronder Sidan 6 Omtag kring rikssjukvården tidigare nomineringar ses över Sidan 7 Karin Norlén summerar 40 år på Akademiska sjukhuset Sidan 8 10 Skärpning av fotoregler diskuteras Sidan 11 Ny ortogeriatrisk avdelning stor hjälp för de äldre patienterna Sidan Martin Wohlin Sidan 22 Nina Cavalli-Björkman Sidan 24 Ronden är Akademiska sjukhusets personaltidning sedan Redaktion ronden@akademiska.se Redaktör Hannes Ljunghall hannes.ljunghall@akademiska.se Ansvarig utgivare Henrik Pederby Tryck Danagård Litho AB, Ödeshög Tryckt på Profi silk 100 g Annonser ronden@akademiska.se Ronden Akademiska sjukhuset Uppsala ronden@akademiska.se Omslagsbilden: Erik Weiman utanför Akademiska sjukhusets ingång Foto: Staffan Claesson Manusstopp nr 1/2012: 1 februari Komplicerad fråga ännu utan slutgiltigt svar regionfrågan är komplicerad. Frågan är fortfarande under utredning och den som vill skaffa sig en snabb överblick över nuläget har inte särskilt mycket att hämta i form av sammanställningar hos de myndigheter som antingen ansvarar för frågan eller är närmast berörda av utfallet. Uppsala län är inte med i någon av de nya storregionerna idag och kommer inte heller att vara det inom den närmast överblickbara framtiden. Frågan har varit uppe vid flera tillfällen genom åren; nu senast var det en region i Mälardalen bestående av landstingen i Södermanland, Örebro och Västmanland som diskuterades. Landstinget i Uppsala län ställde sig utanför, och i januari kom också beskedet att den tänkta regionbildningen inte blir av. Trots frågans stora tyngd och allmänintresse har det varit ganska tyst i de lokala medierna den här gången. Det är därför desto roligare att Ronden i det här numret kan berätta utförligt om hur landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman ser på frågan. akademiska sjukhuset är ekonomiskt beroende av sin försäljning av vård till främst andra landsting. Den står för omkring en tredjedel av sjukhusets totala intäkter. På samma sätt är den forskning och utbildning som bedrivs vid Akademiska beroende av det utvidgade patientunderlaget som vårdförsäljningen innebär. Det är av stor vikt för sjukhusets långsiktiga överlevnad i nuvarande form att vi kan fortsätta att sälja vård på det här sättet. Kommer regiondiskussionerna att ha någon avgörande betydelse vad gäller detta? Erik Weiman besvarar den frågan med ett nej. Nyckeln är istället att vårda den sjukvårdsregion som vi redan ingår i, den så kallade Uppsala-Örebroregionen. Det finns exempel från andra delar av landet på hur sjukvårdsregioner kan samexistera med den nya typen av storregioner, där de nya regionbildningarna inte nödvändigtvis korresponderar med ett patientunderlag för ett universitetssjukhus. Läs mer på sidan 4 5. hannes ljunghall redaktör Akademiska klarade sparbetinget för 2011 "Alla på sjukhuset ska vara stolta" Akademiska sjukhuset klarade sparbetinget för 2011, och mer därtill. Det visar bokslutet. Alla vi på sjukhuset ska vara stolta över vad vi tillsammans har åstadkommit, säger sjukhusets ekonomidirektör Margareta Tufvesson. Akademiska sjukhuset redovisar ett resultat på 190 miljoner kronor i underskott, vilket är ett bättre resultat än det budgeterade underskottet på 200 miljoner kronor. En viktig anledning till de förbättrade siffrorna är att intäkterna från försäljningen av riks- och regionvård blev 20 miljoner större än planerat. Sammanlagt sålde Akademiska riksoch regionvård för kronor under Bara i december förbättrade Akademiska sin prognos med fem miljoner kronor. Riks- och regionintäkterna har ökat, samtidigt som sjukhuset har klarat att hålla tillbaka kostnaderna och ändå leverera den beställda vården till innevånarna i länet. Vi har fått det som vi har utlovats och det ska sjukhuset och de anställda ha en stor eloge 200 år i bokform I slutet av förra året gav medicinhistoriska museet ut boken "Plats för brutna själar Ulleråkers sjukhus under 200 år" av vetenskapsjournalisten Leif Åberg. De första patienterna flyttade ut till Ulleråker 22 oktober En ambition med boken Plats för brutna själar är att montera ner fördomar om psykisk sjukdom. Den handlar om sjukhuset och vården, men också om Ulleråker som samhälle och livsmiljö för patienterna, personalen och deras familjer. för, säger Nina Lagh, ordförande för landstingets produktionsstyrelse. Akademiska har fortfarande en lång väg att gå innan man når en ekonomi i balans. Margareta Tufvesson Men vi är nöjda att vi har vänt utvecklingen och går åt rätt håll, fortsätter hon. Motsvarade beställningen Beställningen från landstingets hälsooch sjukvårdsstyrelse till Akademiska vad gäller vård till länets invånare var att under 2011 producera lika mycket sjukvård som 2010, plus en ökning på 0,75 procent för befolkningstillväxten. Sjukhusets produktion motsvarade den beställningen, men det var ändå inte tillräckligt för att Akademiska skulle klara varken kömiljarden eller vårdgarantin på sjukhusövergripande nivå, undantaget kömiljardens gräns för antal nybesök under perioden februari-juni. hannes ljunghall Kraftig ökning av överviktskirurgi Under 2011 ökade antalet överviktsoperationer vid Akademiska sjukhuset för åttonde året i rad. Totalt opererades 247 patienter jämfört med 195 året innan. Sedan starten 1996 har nästan personer opererats. Förklaringen till ökningen ligger dels i att vi kan operera fler patienter samma dag (7 8 personer i veckan), dels i att vi infört en ny operationsmetod som är mer skonsam och innebär att patienterna blir rörligare efter ingreppet och kan skrivas ut en dag tidigare. I genomsnitt stannar patienterna tre dagar på sjukhuset, säger Magnus Sundbom, överläkare och ansvarig för överviktskirurgi. Andra faktorer som bidragit till expansionen är effektivare planering av operationerna. Det finns exempelvis alltid patienter standby så att man fyller operationssalarna. Dessutom har kirurgkliniken omorganiserats under Överviktskirurgin ingår numera i Magnus Sundbom den nybildade esofagusoch ventrikelsektionen. Detta innebär att patienterna vårdas av en mindre personalgrupp, mer fokuserad på deras problematik. Allt tyngre befolkning I takt med att befolkningen blir allt tyngre ökar problemen med kraftig övervikt och fetma. På Akademiska sjukhuset har man sett en stadig ökning i efterfrågan på överviktsoperationer de senaste åren. För att komma i fråga ska patienten ha ett BMI på över 35 och medicinska skäl för operationen, exempelvis diabetes och/eller högt blodtryck. Patienterna opereras med två metoder: gastric bypass eller duodenal switch. 80 procent av patienterna kommer från andra landsting i sjukvårdsregionen eller andra delar av Sverige. Den metod som ökar mest är gastric bypass med titthålskirurgi. elisabeth tysk

3 nyheter nyheter Landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman ser inget som tyder på att de nya regionerna kommer att ersätta de gamla sjukvårdsregionerna. "En ny region skulle inte säkra sjukhusets framtid" Akademiska sjukhusets framtid skulle inte säkras genom bildandet av en ny mellansvensk storregion. Istället måste Uppsala värna den sjukvårdsregion som vi redan ingår i, samtidigt som Akademiska håller hög kvalitet i alla delar. Det menar landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman (M). Vi har alla skäl att verkligen markera att det är denna sjukvårdsregion som gäller, säger han. Under vintern har diskussioner förts om bildande av en region i Mälardalen bestående av landstingen i Södermanland, Örebro och Västmanland. Landstinget i Uppsala län ställde sig utanför, eftersom allt för många frågor om den tänkta regionen var obesvarade. I januari kom också beskedet att den tänkta regionbildningen inte blir av. Erik Weiman ser inte att det skulle kunna bildas en mellansvensk region utan Uppsala, där ett annat universitetssjukhus skulle kunna ta över som storleverantör av högspecialiserad vård i Akademiskas ställe. Regeringen är mycket tydlig med att det måste finnas en verklig vilja underifrån. Det krävs att alla partier och alla kommuner i de berörda länen och landstingen reser sig upp och säger de här regionerna vill vi ha. Så har det inte sett ut och då är frågan inte aktuell. Han betonar Akademiskas ställning som ett av de ledande universitetssjukhusen, som konkurrerar om uppdrag inom rikssjukvården och i vissa delar har hela landet som upptagningsområde. Att låsa in Akademiska i en ny regionbildning skulle riskera att sjukhuset på sikt reduceras, menar han. "Vi ska vara fortsatt ödmjuka, men vi ska akta oss för att agera så att vi tappar dagens ledande roll." Om vi istället sträcker på oss och säger vi är ett toppsjukhus kommer det att fortsätta att gå bra. Vi ska vara fortsatt ödmjuka, men vi ska akta oss för att agera så att vi tappar dagens ledande roll. Kan då inte de nya regionerna komma att ersätta de gamla sjukvårdsregionerna? Erik Weiman ser inget som tyder på det. Det finns inga signaler om att sjukvårdsregionerna ska förändras i det här arbetet. Jag skulle till och med säga tvärtom. Allt staten gör pekar mot den regionalisering vi har av hälso- och sjukvården idag, säger han. Olika typer av regioner samexisterar Det finns exempel från Västra Götaland och Skåne som visar hur sjukvårdsregioner kan samexistera med storregioner och att de inte behöver följa samma gränser. Västra Götalandsregionen var egentligen bara en sammanslagning av ett antal län som redan bildade Västra sjukvårdsregionen, undantaget norra Halland. På grund av det blev sjukvårdsdelen av den regionfrågan en ganska liten fråga. Man kan ändå fråga sig om sjukvården vunnit på att de är en sjukvårdsregion som också är en storregion. Jag ser inga tecken på det. I Skåne skiljer sig däremot gränsdragningen. Södra sjukvårdsregionen består av landstingen i Skåne, Blekinge och Kronoberg och en del av södra Halland. Där valde man att bilda region enbart av Region Skåne. Bilden är också att det har varit en viktig framgångsfaktor att man inte gick längre och försökte involvera fler län. "När regionfrågan har svalnat en gång till kan läget vara det rätta att faktiskt föra en diskussion" Regionbildningen är alltså inte nödvändigtvis lika med underlaget för universitetssjukhuset, och behöver inte heller vara det i framtiden. Erik Weiman menar därför att vi i Uppsala ska vara försiktiga med att gå in i diskussioner om regionsamarbeten som äventyrar sammanhållningen av sjukvårdsregionen. Berör fler frågor än sjukvård Om regionfrågan uteslutande handlade om att skapa patientunderlag åt universitetssjukhus, skulle man bara behöva ta den befintliga sjukvårdsregionen och göra en formaliserad region av den. Men det har inte gått till på det sättet i någon del av landet. Andra frågor är minst lika centrala för de politiker som är direkt berörda, framför allt transporter, infrastruktur och regionala utvecklingsfrågor, säger Erik Weiman. Dalarna och Gävleborg har tidigare förklarat sig villiga att ingå i en region tillsammans med Uppsala. Nu har vi tillsammans med landstingen i Västmanland och Sörmland skickat en formulering till statens utredare där vi säger att vi inte vill ha någon statlig gräns mellan våra tre län. Därigenom har vi alltså en form av samförstånd med såväl Dalarna och Gävleborg, som Västmanland och Sörmland. Vi kan se en samhörighet med Uppsala från båda hållen. Men att få norr och sydväst att känna samma samhörighet med varandra, det är den utmaning som återstår. Om vi driver regionfrågan till sin Sverige har sex sjukvårdsregioner Sverige är indelat i sex sjukvårdsregioner, i vilka landstingen samverkar kring utnyttjandet av regionens sjukvårdsresurser. Landstinget i Uppsala län ingår i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion som omfattar Uppsala, Örebro, Dalarnas, Gävleborgs, Södermanlands, Värmlands och Västmanlands län. Befolkningen inom Uppsala-Örebroregionen uppgår till knappt två miljoner invånare. Regionen har två regionsjukhus: Akademiska sjukhuset och Universitetssjukhuset i Örebro. spets skapar vi bara en ökad konfliktyta mellan dessa båda. När regionfrågan har svalnat en gång till, om jag får uttrycka det så, kan läget vara det rätta att faktiskt föra en diskussion med de andra landstingen och säga: Okej, det blir knappast några regioner just nu i alla fall men eftersom vi alla har ett intresse av att ha ett väl fungerande universitetssjukhus som centrum för specialistvård, konsultationer, läkarutbildning, klinisk forskning, kan vi ändå titta på hur vi kan formalisera samverkan ytterligare. text: hannes ljunghall foto: staffan claesson Vad händer i regionfrågan? Staten ska göra om sin regionala indelning och skapa större län. Den statliga översynsutredningen som ser över statens regionala förvaltning ska lämna sitt förslag till regeringen den 15 december Landsting som vill gå samman skriver en ansökan till regeringen. Sedan är det riksdagen som efter förslag från regeringen i varje enskilt fall avgör vilka landsting som får bilda region och ta över det regionala utvecklingsansvaret.

4 nyheter Omtag kring rikssjukvården "Det är viktigt att vi inte ser det som en prestigefråga" Sjukhusledningen gick sin första patientsäkerhetsrond på pediatrikens akutvårdsavdelning. Fr v: Lennart Persson, Ann-Britt Tholke, Berit Andersson, Charlotte Öijen, Ingrid Wahlström Johansson, Mona Engberg, Maria Askelöf, Susanne Jansson och Christophe Pedroletti. Ledningen träffar personalen i nya ronder med säkerhetsfokus: Patientsäkerheten allt viktigare Patientsäkerhet blir en allt viktigare fråga för Akademiska sjukhuset. En nyhet som har införts i den andan är sjukhusledningens patientsäkerhetsrond. Ronden följde med till pediatrikens akutvårdsavdelning för premiärrond. Vi tänker inte alltid på vilka risker vi faktiskt utsätter patienterna för, men sjukvården är ett högriskområde i klass med luftfart eller kärnkraft. Det finns ingenting som är viktigare än att vi undviker de vårdskador som går att undvika, det är grunden för hela vår verksamhet. Med de orden inledde sjukhusdirektör Lennart Persson den första av ledningens nya patientsäkerhetsronder. Framöver kommer sjukhusdirektören att göra regelbundna nerslag på olika avdelningar på sjukhuset, tillsammans med chefsläkare, sekreterare och chefen för den division som berörs av besöket. Där möter de personalen i ett samtal om patientsäkerhet, och tar tillsammans tar upp riskfaktorer i den kliniska vardagen och diskuterar vad man kan göra åt dem. Den här torsdagsmorgonen i slutet av januari har ett tiotal mött upp från pediatrikens akutvårdsavdelning; undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, avdelningsoch verksamhetschefer. Misstag upptäcktes i tid Samtalet kommer snabbt in på en incident som ägde rum föregående vecka, där kommunikationsmissar och utebliven signering i Cosmic hade kunnat sluta med att ett svårt sjukt barn hade fått dubbel dos av två olika läkemedel. Misstaget upptäcktes dock i tid. En förklaring som nämndes var hög arbetsbelastning och att det var många nya i personalen. Lennart Persson betonade att det är viktigt att man inte stannar där utan hittar sätt att undanröja risken att det händer igen. Ärendet hade också anmälts i Medcontrol och skulle sedan tas upp i den patientsäkerhetsgrupp som avdelningen hade inrättat sedan tidigare. En annan fråga som kom upp var utlokaliserade patienter, där det kan vara oklart vem som har helhetsansvaret. Vem bestämmer vad? Vem ansvarar för vilken dokumentation? Dessa patienter kan också bli liggande längre än om de vårdas där de egentligen hör hemma, och bromsar då upp så att patienter från akuten inte kan läggas in. Dessa var bara några av de olika typer av patientsäkerhetsproblem som kom upp under samtalet. Rutinen som följer på dessa ronder är att chefsläkaren sedan går igenom minnesanteckningarna och delar in de olika frågor som har kommit upp i riskkategorier kända från forskning inom patientsäkerhet. Dokumentationen skickas sedan till verksamheten som stöd i deras förbättringsarbete. Vissa frågor, i det här fallet till exempel det som gäller utlokaliserade patienter, behöver också diskuteras sjukhusövergripande. text: hannes ljunghall foto: staffan claesson Akademiska har hittills fått två rikssjukvårdsuppdrag, men det är ingen självklarhet att sjukhuset kommer att driva på framöver för att få sina starkaste områden omvandlade till rikssjukvård. Det är viktigt att vi inte ser det som en prestigefråga för Akademiska, utan istället fokuserar på ifall en omvandling av dessa områden till rikssjukvård skulle vara till nytta för patienterna, säger biträdande sjukhusdirektör Björn Ragnarsson. För att ett område ska kunna bli rikssjukvård behöver det först anmälas för utredning. Initiativet kan komma från antingen landstingen eller från ledamöter i rikssjukvårdsnämnden. Efter utredning beslutar sedan rikssjukvårdsnämnden om området bör definieras som rikssjukvård. Om så är fallet kan landstingen anmäla "Rikssjukvård har stor betydelse" Det har stor betydelse att få ett rikssjukvårdsuppdrag. Det är en kvalitetsstämpel på verksamheten samtidigt som det är ett sätt att säkra ett patientunderlag långsiktigt. Det säger Morten Kildal, verksamhetschef för plastik- och käkkirurgi, som ansvarar för båda de två rikssjukvårdsuppdrag som Akademiska har fått hittills. Akademiska sköter idag rikssjukvården för vård av svåra brännskador tillsammans med Universitetssjukhuset i Linköping, och har även fått tillstånd att bedriva rikssjukvård för viss kraniofacial kirurgi tillsammans med Sahlgrenska universitetssjukhuset. Det finns ytterligare fyra sex områden inom plastik- och käkkirurgin som kan komma att bli rikssjukvård i framtiden. intresse för att få uppdraget, varpå rikssjukvårdsnämnden ger ett eller två landsting ensamrätt på att bedriva den aktuella typen av vård. Tillstånden gäller i maximalt fem år, och efter fyra år görs en ny tillståndsutredning. Översyn av anmälda områden Under de fyra år som systemet har varit i bruk har landstingen successivt lärt sig mer om vad det innebär att ha rikssjukvårdsuppdrag. Socialstyrelsen har med anledning av det beslutat om en översyn av tidigare anmälda områden att utreda för rikssjukvård. Totalt handlar det om 23 områden, av vilka sju har nominerats av Landstinget i Uppsala län. För oss på Akademiska handlar det nu om att gå igenom de verksamheter vi har anmält och meddela Socialstyrelsen om de fortfarande är intressanta att utreda. Det är inte någon självklarhet att vi på nytt ska Morten Kildal ser det som absolut nödvändigt för den vårdgivare som vill bedriva plastik- och käkkirurgi på universitetssjukhusnivå att ha ett eller flera rikssjukvårdsområden, då mycket av verksamheten är kopplad till högspecialiserad vård. Det är också ett sätt att säkerställa att vi behåller och attraherar personer med den spetskompetens som sjukhuset behöver. Om vi tilldelas rikssjukvård efter lång och mycket noggrann extern granskning, i hård konkurrens med andra universitetssjukhus, blir det en viktig faktor i våra kontakter med andra landsting som köper vård av oss, säger Morten Kildal. initiera alla de områden som vi tidigare har initierat, säger Björn Ragnarsson. Huvudsyftet med att initiera ett område för rikssjukvård är att åstadkomma en koncentration av verksamheten till ett eller två sjukhus i landet för att stärka patientsäkerhet, kvalitet och forskning. Det är viktigt att inte se rikssjukvårdsuppdraget som en guldstjärna, utan att man framför allt funderar över om en koncentration av verksamheten till färre vårdgivare kan bidra till förbättrad vårdkvalitet och patientsäkerhet, säger Björn Ragnarsson. Senast den 1 mars ska landstingen meddela Socialstyrelsen vilka områden som de fortfarande vill nominera för rikssjukvårdsutredning. Det kommer i ett senare skede att bli möjligt att även lyfta nya områden. hannes ljunghall Driver på utvecklingen En annan viktig poäng är att rikssjukvårdsuppdragen involverar många olika enheter på sjukhuset och därför driver på utvecklingen mot mer flödes- och patientfokuserade arbetssätt. Till exempel medverkar tre divisioner och sju verksamhetsområden i Akademiskas kraniofacialkirurgiska team. En viktig princip i sammanhanget är att spetsen ger bredden. De tekniker som används inom den allra mest specialiserade vården kan tillämpas även på Morten Kildal bredare grupper av patienter/diagnoser inom näraliggande områden, vilket driver på utvecklingen även av dessa områden. Det är viktigt både för vår faktiska kapacitet att ta hand om svåra patientfall, samtidigt som vi ger en tydlig bild hos omgivningen av att Akademiska kan utföra de svåraste behandlingarna, då kan de också göra andra saker. Det bidrar återigen till att öka inflödet av patienter för högspecialiserad vård, och jag tror att det här är väldigt viktigt ifall man även på sikt tänker sig ha riks- och regionpatienter som en viktig del av sjukhusets verksamhet, säger Morten Kildal. hannes ljunghall

5 porträttet nyheter När Karin Norlén tog över som chef för psykiatridivisionen 2008 rådde krisstämning. Nu har trenden vänts och psykiatrin siktar högt inför framtiden. Till det som höjer förväntningarna hör flytten till Psykiatrins hus i början av nästa år. Att få psykiatrin på rätt köl blev sista stora uppdraget Den sista januari avgick Karin Norlén som chef för psykiatridivisionen, nästan på dagen 40 år efter att hon började jobba på Akademiska. Hon lämnar dock inte sjukhuset, utan ska framöver fungera som rådgivare åt sjukhusdirektör Lennart Persson. Ronden träffar Karin Norlén i tjänsterummet på ingång 15, där hon har huserat sedan hon tog över chefskapet för psykiatrin våren Uppdraget hade karaktär av brandkårsutryckning Socialstyrelsen riktade kritik mot verksamheten, det rådde dålig stämning bland personalen, mediernas bevakning närmade sig drevkaraktär, och dåvarande divisionschefen fick lämna sitt uppdrag med kort varsel. I det läget ombads Karin Norlén att sluta som chef för kirurgdivisionen och istället ta sig an psykiatrin ett område hon inte hade någon tidigare erfarenhet av. Marie (Beckman Suurküla, dåvarande sjukhusdirektör) gav mig en natts betänketid. Eftersom jag gillar utmaningar ringde jag tillbaka nästa morgon och sa okej. Tanken var först att jag skulle ta uppdraget en kortare tid medan de rekryterade en ny divisionschef. Det slutade med att jag ombads att stanna kvar under en treårsperiod. Verksamhetscheferna i divisionsledningen ville att jag skulle stanna, det var viktigt för mitt beslut. Hur stort var steget till psykiatrin för dig som narkosläkare? Jag hade ju haft liknande chefsjobb tidigare och ledarskapet är på många sätt den stora biten. Samtidigt måste ledarskapet vara anpassat efter dem som man leder. Det kan vara lite olika i olika specialiteter. Kirurgerna var väldigt direkta och bestämda, de var resultatinriktade och saker skulle gå fort. Inom psykiatrin är det betydligt mer diskussioner och strävan efter konsensus. Om situationen var krisartad när du tillträdde, hur är den idag? Vi har åstadkommmit en rejäl pro- På postoperativa avdelningen På anestesi- och intensivvårdskliniken "Långt in på 90-talet fick många unga doktorer stå ensamma när de hade jobbat jour och varit med om jobbiga saker" duktionsökning, utan motsvarande kostnadsökning. Personalenkäter har visat att vi har de mest nöjda medarbetarna av alla divisioner på sjukhuset. Vi förekommer inte alls på samma sätt i medierna i negativa sammanhang. Socialstyrelsen har varit nöjda med våra åtgärder och de har också framhållit vår kvalitetshandbok som ett föredöme för andra. En hel del personal har också kommit tillbaka till organisationen. Även om det fortfarande är brist på framför allt psykiatrer är vi på väg bort från situationen där vi tvingas ta in hyrläkare, och vi hoppas att det blir ännu bättre när vi får ta nya huset i bruk. Ert uttalade mål är att bli norra Europas bästa psykiatri var drar ni gränsen söderut? Ja, frågan är om den går norr om Rom eller norr om Solna! Ärligt talat har vi inte dragit någon exakt gräns. Poängen är att det är viktigt att ha en positiv vision för vart man vill någonstans och att inse att man faktiskt kan. Om ingen tror att du kan, då kan du inte, men tror man på dig, då kan du hur mycket som helst. Och vi har otroligt många kompetenta personer inom psykiatrin. Nu har du fått ett nytt uppdrag, som senior rådgivare åt sjukhusdirektören. Vad innebär det? Omfattningen är inte helt klar än, det beror på vilket behov Lennart ser. Jag kommer framför allt att ägna mig åt flytten av psykiatrin till det nya huset och åt att förbättra sjukhusets operationskapacitet. Du fyllde 67 i höstas, när bör man gå i pension? Det beror på vem man är, hur man mår, och om man tycker att det är roligt. Om sjukhuset har nytta av den kompetens jag har, vill jag gärna bidra ett tag till. Hur har Akademiska utvecklats under dina 40 år som anställd? Patientens ställning i vården har stärkts väldigt mycket. När jag började på 1970-talet diskuterade man inte med patienterna. De hade inget som helst inflytande över sin behandling utan sa alltid ja till det som vi tyckte. Så är det inte idag, och det är förstås bra. Men det mest slående är den medicinsk-tekniska utvecklingen. Det finns mycket större möjligheter att bota och lindra idag. När jag började 1972 var de patienter som vi ansåg var gamla, födda i början av 1900-talet. I slutet av 90- talet, under min sista tid som kliniker, var det fortfarande samma generation som var de äldsta patienterna. Jag minns en patient som vi ansåg vara för gammal för operation 1978, som vi sedan opererade Jag hade själv skrivit i journalen 1978 att patienten inte skulle klara det. Är folk mer stressade på jobbet idag än på 70-talet? Ja, på vissa sätt. Det var inte mer personaltätt förut, men det var inte heller samma korta vårdtider som idag. Och på den tiden var det på ett annat sätt möjligt att själv kunna det man behövde kunna. Med åren har kunskapsmassan vuxit Åsa Hagberg ny psykiatrichef Den 1 februari tillträdde Åsa Hagberg tjänsten som chef för psykiatridivisionen vid Akademiska. Hon efterträder Karin Norlén och kommer närmast från en tjänst som psykiater/företagsläkare vid Länshälsan. Åsa Hagberg har lång erfarenhet från Akademiska där hon var chef för allmänpsykiatrin och inom psykosvården Det ska bli fantastiskt roligt och en stor utmaning att få fortsätta den spännande utvecklingen inom psykiatrin under kommande år. Jag vill bidra till att skapa ett öppet arbetsklimat där medarbetarnas kunskap och erfarenheter tillvaratas och där man känner arbetsglädje och stolthet, säger Åsa Hagberg. Projekt för ökad tillgänglighet Ett flertal projekt vid divisionen syftar till att göra vården mer tillgänglig och minska patienternas väntetid för diagnos. Åsa Hagberg nämner Carolina-projektet för smidigare patientflöde, kognitiv beteendeterapi på internet och utökning av gruppbehandlingar som exempel. Hon ser flera fördelar med närmandet till annan sjukvård när psykiatrin samlas på sjukhusområdet om drygt ett år. Eftersom många patienter inom psykiatrin även har kroppsliga sjukdomar är närheten till annan sjukvård positiv. Det blir lättare för läkare att konsultera varandra. Dessutom bedrivs omfattande utbildning och forskning vid Akademiska, även det verksamheter som underlättas av att vi är på samma ställe och inte som tidigare utspridda, säger Åsa Hagberg. Sjukhusdirektör Lennart Persson kommenterar tillsättningen: Det känns väldigt bra att psykiatridivisionen får en ledare med god kännedom om verksamheten och med engagemang för viktiga utvecklingsfrågor inom psykiatrin. elisabeth tysk Texten fortsätter på sidan 10

6 Foto: Staffan Claesson porträttet enormt. Det finns ingen möjlighet att kunna allting längre, utan man får lära sig var man letar information. En annan skillnad är kontrollen utifrån, från Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket och andra, som har ökat kraftigt. Vi pratade inte särskilt mycket om kvalitetssäkring och avvikelsehantering på 70-talet. Vilket är ditt bästa minne från åren på Akademiska? Efter att jag hade kommit hem från utlandstjänstgöring under slutet av 80- talet fick jag i uppdrag att utreda hur centraloperation kunde omvandlas till en egen klinik. Inför julen 1991 hade vi jobbat otroligt bra och lyckats ta hand om många patienter till och med kirurgerna var nöjda. Jag frågade dåvarande sjukhusdirektören om jag kunde få tacka personalen med en julhyacint till var och en, för tio kronor styck. Jag fick det plus lite till, så att de kunde få en chokladask också. Det var första gången som personal på Akademiska fick en julklapp. Vilket är ditt tråkigaste minne? När jag jobbade kliniskt hände det att vi hade patienter som vi inte klarade. När Gudmar Lundqvist Gudmar var en gammal kurskamrat till mig och den första sjukhusdirektören som jag jobbade direkt mot, som chef för centraloperation från 1992 och sedan som chefsläkare. Han hade jättekoll på allting. När det var årsbokslutshearing kunde han säga ifjol sa du si och så om enskilda saker i någon sifferredovisning. Han mindes otroligt många detaljer från verksamheten. Göran Stiernstedt Vi jobbade väldigt nära när jag var chefsläkare. Det var jätteroligt, vi hade ett positivt och bra samtalsklimat, och vi hade många roliga sjukhusövergripande projekt på gång, som växlingen läkare-chefer. Tanken var att man inte skulle vara chef för alltid bara för att man en gång hade blivit chef, det skulle vara tidsförordnade uppdrag. Det håller jag fortfarande med om, men att vi sa att ingen skulle gå i pension som chef, har jag fått äta upp många gånger sedan dess. Erik Hemmingsson Erik hade bestämda åsikter, det var väldigt raka rör, men Kärlkirurgteamet firar under 1980-talet. Karin Norlén syns näst längst till vänster i övre raden. vi var unga hände det att vi funderade över ifall det kunde gått på ett annat sätt om någon äldre hade varit med. Idag får man hjälp efteråt att bearbeta det som hänt, men det fick man inte på 70-talet. Långt in på 90-talet fick många unga doktorer stå ensamma när de hade jobbat jour och varit med om jobbiga saker. Du var med och bildade ett nätverk för kvinnliga ledare på 90-talet. Finns det samma behov idag att stärka kvinnors möjligheter att hävda sig inom Akademiska? Sannolikt, fast frågan är inte lika aktuell för mig som den var då. När jag var på kirurgdivisionen hade vi ett kvinnligt nätverk för kirurger. Där uppfattade jag att det fanns ett behov eftersom de var så få i en manligt dominerad miljö. Här inom psykiatrin har jag istället en helt kvinnlig ledningsgrupp. Generellt finns det också betydligt fler kvinnor som är höga chefer inom landstinget idag, divisionschefer, landstings- och personaldirektörer och så vidare. text: hannes ljunghall foto: staffan claesson Karin Norlén om de sjukhusdirektörer hon har jobbat tillsammans med: bra! Han införde en strikt linje, vilket gjorde beslutsgångarna tydligare. För oss som hade jobbat tvärsöver linjerna var det svårt i början att förstå vad han menade. Jag var på kirurgdivisionen då och fick besök av en av mina gamla kollegor från anestesin som sa, Karin, du som har blivit vår chef nu, får jag inte prata med dig då?. Marie Beckman Suurküla Det var intressant att jobba med Marie. Hon hade en lite annorlunda ledarstil, snabba beslut och idéer, och hon var duktig på att upprätthålla samarbetet med forskningen och universitetet. Lennart Persson Han är en visionär och det är jätteroligt att han har kommit tillbaka. Lennart var divisionschef samtidigt som jag, dessutom gick vi den första ledarskapsutbildningen på sjukhuset tillsammans. Under mina år på centraloperation var han mitt bollplank när jag ville veta hur kirurger tänkte. Landstinget diskuterar skärpning av fotoregler Landstinget i Uppsala län diskuterar för närvarande en skärpning av de regler som gäller för fotografering och filmning i landstingets lokaler. Huvudanledningen är att stärka patientsekretessen. De senaste månaderna har frågan om ett fotoförbud inom de svenska landstingen varit en diskussionsfråga i medierna. Det handlar i praktiken inte om något totalförbud, utan om att den som vill fotografera eller filma först måste be om lov. För de flesta kommer det inte heller att vara något problem att få ett sådant tillstånd. Den som till exempel vill fotografera sitt barn på bb kommer att kunna göra det även framöver. En annan sak som kan påpekas är att det egentligen inte är nya regler som diskuteras. Snarare handlar det om att formalisera, skriva ner och ge politisk tyngd åt ett arbetssätt som redan är i bruk. Om vi får ett politiskt beslut bakom oss blir det lättare att öka medvetenheten om den här frågan hos både personal och allmänhet. Vi kan gå fram på ett annat sätt med riktlinjer, styrandedokument och skyltning med mera, säger landstingsjuristen Joachim Ahl. Många är osäkra Han säger att det är många som inte känner till att man redan idag måste ha personalens tillstånd för att fotografera och filma, och att han regelbundet kontaktas av vårdpersonal som vill veta vilka regler som gäller. De hamnar ganska ofta i situationer där de vill be folk att sluta fotografera eller filma, men de saknar ett tydligt regelverk att luta sig mot. Tekniken är så lättillgänglig numera att vi behöver göra någonting för att skydda patienternas rätt till sekretess. Även för personalens egen del blir det här en allt viktigare fråga, säger han. Möjligheterna att straffa den som bryter mot ett eventuellt fotoförbud är Landstinget diskuterar en skärpning av de regler som gäller för fotografering och filmning i landstingets lokaler. Egentligen handlar det om ett förtydligande, då det krävs tillstånd redan idag. begränsade. Sjukhuset får inte beslagta varken utrustning eller inspelat material och kan liksom idag i princip inte göra mer än att avvisa personen från platsen. Polisanmälan kan bli aktuell i vissa undantagsfall. Kritiker menar att fotoförbud försvårar möjligheten för medierna att granska vården och lyfta fram eventuella missförhållanden. I Västerbottens läns landsting, som nyligen införde den här typen av fotoförbud, vägrades svt i oktober att intervjua en patient trots att patienten hade gett sitt samtycke. "Vi tar redan vårt ansvar" Carl-Åke Eriksson, stf ansvarig utgivare för Upsala Nya Tidning, menar att tidningens fotografer redan idag tar ett stort ansvar för den personliga integriteten hos dem som fångas på bild. När våra medarbetare tar bilder i sjukhusmiljöer så har de praktiskt taget alltid redan etablerat en kontakt med någon i sjukhusorganisationen. Vi upplever att det fungerar bra och det vore beklagligt om ett fotoförbud blir ett hinder som gör det krångligare för våra medarbetare att jobba och därmed begränsar våra möjligheter att skildra vad som händer inom vården, säger han. Elisabeth Johansson och Mari- Anne Wahlfeldt, tf avdelningschef respektive biträdande avdelningschef på civa, välkomnar ett förtydligande av vilka regler som gäller. Vi måste skydda Elisabeth Johansson patienternas integritet. Vi vårdar upp till tre patienter per sal och det förekommer att besökare tar fram sina mobiler och börjar fotografera eller filma. Idag tar man det för givet att man har rätt fotografera utan tillåtelse. Det kan även vara besvärande för personalen när besökare filmar och fotograferar utan att först be om lov, säger Elisabeth Johansson. Det saknas ett övergripande dokument om regler för fotografering på Akademiska, fortsätter Mari-Anne Wahlfeldt, som samtidigt påpekar att personalen alltid är noga med att ställa upp skärmar vid sådana tillfällen, så att inte andra patienter ska komma med på bild. "Idag tar man det för givet att man har rätt att fotografera utan tillåtelse" Elisabeth Johansson, tf avdelningschef civa skl meddelade i slutet av förra året att det är lagligt att förbjuda fotografering på sjukhus. Bakgrunden var att många landsting hade hört av sig för att få vägledning i frågan. skl har tagit fram riktlinjer för generella förbud mot ljud- och bildupptagningar på sjukhus. De är baserade på flera olika fall och beslut av Justitieombudsmannen, jo. I riktlinjerna står det bland annat att sjukhus inte är offentliga platser, vilket gör att det är tillåtet att förbjuda fotografering och filmning. För närvarande är frågan uppe till diskussion i de politiska partierna i Landstinget i Uppsala län. Det återstår att se om diskussionerna mynnar ut i ett beslut om ändrade regler. hannes ljunghall 10 11

7 nyheter nyheter Nya grepp på ortopeden Ortogeriatrisk avdelning med egen apotekare text: ingela wiman foto: staffan claesson I början av året öppnade vårdavdelningen för ortogeriatrik och handkirurgi på Akademiska sjukhuset, med 17 platser för ortogeriatrik och 6 för handkirurgi. Våra äldre patienter är de stora vinnarna här. De får en bättre vård i och med att vi är flera kompetenser som hjälper dem samtidigt. De flesta gamla som fått en ortopedisk skada, till exempel en höftfraktur, har också andra besvär, säger avdelningschef Marie Wahlman. Det unika med avdelningen är att patienterna tas omhand både av en ortoped och en medicinsk specialist. Dessutom arbetar där en apotekare på heltid den enda apotekaren på Akademiska som är anställd direkt av en avdelning. Till de tre vårdlagen, som finns för de 17 patienterna, är också en sjukgymnast och en arbetsterapeut knutna på heltid. Dessutom finns en kurator att tillgå. I och med den omorganisation av ortopeden som genomförts vid årsskiftet har verksamheterna renodlats. Antalet vårdavdelningar är detsamma, men de har annorlunda indelning. Före detta 70D2 har alltså blivit en ortogeriatrisk avdelning. Eftersom de äldre, vårdtunga patienterna med ortopediska skador nu samlas här hos oss, har vi också ökat bemanningen. Vi har både ökat kunskapen på avdelningen och tiden som personalen har med patienterna. Det innebär en klar förbättring för patienterna och ökad patientsäkerhet, säger ortoped Olle Wolf. Ändrade inskrivningsrutiner Totalt sett har inte ortopeden ökat antalet anställda. Den ökade bemanningen på den ortogeriatriska vårdavdelningen är möjlig tack vare att personalen minskats på den elektiva enheten. Och det i sin tur beror på att ortopeden ändrat sina inskrivningsrutiner så att patienterna kommer till avdelningen först postoperativt. I den ortogeriatriska avdelningen ingår således sex vårdplatser för handkirurgi. Dessa patienter tas om hand av ett vårdlag. Handkirurgin har också ändrat sina inskrivningsrutiner på samma sätt som för ortopedens elektiva patienter. Ulrika Tornberg är apotekare på avdelningen. Hon "Våra äldre patienter är de stora vinnarna" Marie Wahlman menar att det finns mycket att göra för att hjälpa patienterna att må bättre genom att optimera deras intag av mediciner. Många gamla har en rad olika mediciner för flera typer av besvär. Ibland kan det vara en medicin som orsakat att en patient känt sig yr och ramlat omkull med en fraktur som följd. Förhoppningsvis kan vi ändra något i medicineringen och därmed undvika att personen ramlar igen. Att se över patienternas sammansättning av mediciner och hur de samverkar, samt att stötta vårdpersonalen i frågor om själva hanteringen av läkemedel, är hennes viktigaste arbetsuppgifter på avdelningen. Målet är att patienten ska må så bra som möjligt, både under sin tid här och när den åker härifrån, säger Ulrika Tornberg. Utskrivningssjuksköterska med överblick Arbetsterapeuten Moa Nyhammar har fått en utökad roll och arbetstid på den nya vårdavdelningen. Hon bedömer vad som lämpligast ska ske med patienten efter utskrivningen utifrån dennes fysiska och mentala status. Också sjukgymnasten arbetar heltid för att, som de andra yrkesgrupperna, hjälpa patienten att må så bra som möjligt. Nytt är också att vårdavdelningen har en utskrivningssjuksköterska, som har överblick över alla inneliggande patienter och som sköter vårdplaneringen efter sjukhusvistelsen i samarbete med kommunerna. Det är verkligen roligt att vara igång med avdelningen efter år av planerande och att få arbeta så nära ihop med andra kompetenser. Det här är ett sätt att arbeta för patientens bästa som jag tror kan spridas till andra enheter på sjukhuset, säger Olle Wolf. 12 På den nya avdelningen får patienterna hjälp av flera olika kompetenser samtidigt. På bilden syns fr v: Moa Nyhammar, Anette Wennerholm, Soria Mir, Olle Wolf, Marie Wahlman, Isabell Ahlström, Ulrika Tornberg, Ingrid Andersson och Johanna Wahlberg. 13

8 nyheter porträttet Framtidens ledare drivs av viljan att förändra Johan Kaarme har utsetts till "Framtidens ledare inom svensk sjukvård" och belönades med en ledarskapskurs på Harvard Business School och en plats i ett mentorsprogram. text: hannes ljunghall foto: staffan claesson Johan Kaarme, 38-årig sektionschef för akut pediatrik på Akademiska, har i hård nationell konkurrens utsetts till Framtidens ledare inom svensk sjukvård av Sjukvårdens ledarskapsakademi. Själv ser han det inte som någon självklarhet att han kommer att ägna sig åt chefsbanan för all framtid. Jag hade inga tankar på att bli chef innan jag blev erbjuden det här jobbet. Däremot har jag alltid haft starka åsikter och en vilja att förändra saker. Då hamnar man lätt där som chef till slut, säger han. Johan Kaarme specialistutbildade sig till barnläkare på Akademiska Därefter följde en tids arbete på Östhammars vårdcentral, innan pediatrikens verksamhetschef Christophe Pedroletti lockade tillbaka honom med ett chefsjobb. Johan har inte bara ett driv som ledare av sällan skådat slag, det som gör honom unik är hans förmåga att också lyssna in sin omgivning, få med sig sina medarbetare och även ta tillvara deras idéer, samtidigt som han har sitt eget fokus fäst på målet. Om tio år leder han ett av Sveriges bästa barnsjukhus, spår Christophe Pedroletti, som också var den som nominerade Johan Kaarme till Framtidens ledare-priset. Johan Kaarme själv säger att han inte gör några planer på längre sikt. Ett drygt år in i chefsuppdraget, som är hans första, beskriver han det fortfarande som en stor utmaning och ett dagligt lärande. Det kan ibland vara svårt att hinna med. Om man har visioner och ambitioner och verkligen vill göra en skillnad är det svårt att få tiden att räcka till. Det är också en skillnad mellan privata företag och offentliga vårdgivare, på ett ställe som Akademiska handlar det alltid om mer än bara att gå med vinst. Mångsidigt uppdrag Johan Kaarme säger att han inte helt förstod hur pass mångsidigt ett chefsuppdrag är och hur pass olika frågor man ställs inför. Det känns alltid som att man kan förbättra sitt arbete ytterligare lite till, och man kan lätt frestas att ta med sig arbetet hem. Visst finns det risker med det, men om jag kommer till en punkt där det känns som om jag inte längre mäktar med, så behöver jag ju bara kliva tillbaka som chef och bli kliniker på heltid igen, det vore inga problem, säger han. Jag har många duktiga kollegor som enkelt skulle kunna ta över stafettpinnen. Före läkarstudierna provade Johan Kaarme bland annat att läsa juridik, med en tanke om att stå upp för utsatta människor och föra deras talan. Han insåg dock snart att den juridiska vardagen har väldigt "Johan har inte bara ett driv som ledare av sällan skådat slag, det som gör honom unik är hans förmåga att också lyssna in sin omgivning" lite att göra med det som utspelas i amerikanska rättegångsdramer. Därefter bytte han spår. Ändå handlade det även där om att få göra skillnad, ett uttryck som han själv återkommer till flera gånger. Han värjer sig skrattande mot beskrivningen av detta som en amerikansk inställning och sätt att uttrycka sig, men kanske är det ändå ingen slump att Johan Kaarme, när Ronden träffar honom, precis har kommit hem från usa och en veckas ledarskapsutbilding på Harvard Business School. Kursplatsen fick han i och med att han utsågs till Framtidens ledare. Christophe Pedroletti, verksamhetschef pediatrik Mentorsprogram I priset ingick även en plats i ett mentorsprogram som arrangeras inom ramen för Sjukvårdens ledarskapsakademi, där 15 tunga namn inom Sjukvårdssverige ställer upp som mentorer för 15 unga ledare. För Johans del heter mentorn Carola Lemne, f d chef för Danderyds sjukhus och numera vd för Praktikertjänst. Vad tänker han ta upp med henne? En person som Carola har väldigt mycket erfarenhet att förmedla och jag har många saker som jag hoppas kunna bolla med henne. Ett stående problem inom vården är att nå ut med ny information och hitta forum för diskussion. De nuvarande formerna för det här räcker inte till, säger Johan Kaarme. Har du höga krav på dig själv? Jag tror att de flesta som jobbar inom vården har höga krav på sig själva. Det funkar inte att gå här och göra saker halvdant. Många väljer bort chefsuppdrag Johan Kaarme menar att det är svårt att vara chef inom sjukvården jämfört med många andra sektorer, och att det gör att många väljer bort chefsuppdrag. Han jobbar själv 50 procent som chef och 50 procent kliniskt. Risken för en läkare med att vara chef länge är att man tappar kontakten med verksamheten och den kliniska praktiken. Man blir en skickligare doktor om man jobbar 100 procent kliniskt och jag tror att det finns en risk att jag förr eller senare måste välja det ena eller det andra för att känna att jag gör uppgiften rättvisa. Men jag är inte där ännu. Jag skulle även gärna någon gång ta det riktigt stora greppet och jobba med hälso- och sjukvårdsfrågor på nationell eller internationell nivå

9 Bild: Jan och Maria Berglin FRÅGA DIREKTÖREN Ställ bilen vinn en cykel Friskhusets stora friskvårdssatsning Hälso- och miljöresan har lockat hundratals att anmäla sig, och projektledaren Catarina Grimberg hoppas på ännu fler. Eftersom vi har fått sponsring av Trafikverket är det riktigt fina priser, jag hoppas att så många som möjligt passar på! Deltagarna tävlar i lag om fyra sju personer. Varje gång en deltagare går eller cyklar hela eller delar av vägen till eller från jobbet, skriver den upp antalet kilometer i en träningsdagbok. Varje person i laget summerar sina kilometer för varje vecka och för in i en mall som fås i samband med anmälan. Satsningen pågår mellan den 13 februari och 20 maj. Det finns tre möjligheter att vinna priser: lotteriet, arbetsplatsutmaningen och miljöbonusen. Catarina Grimberg I lotteriet får alla lag som har cyklat eller gått 560 kilometer till/från jobbet under tävlingsperioden vara med i utlottningen om priser. Högsta vinst är cyklar till samtliga deltagare i ett lag. Arbetsplatsutmaningen fungerar så att den arbetsplats som får ihop flest kilometer delat på det totala antalet anställda på avdelningen, vinner ett hemligt pris. Miljöbonusen handlar om att deltagare som byter biltransport mot att cykla eller gå, deltar i utlottningen av ytterligare ett fint pris. För mer information och anmälan, se Friskhusets sidor på Navet eller ring Catarina Grimberg på anknytning FRÅGA DIREKTÖREN I varje nummer av Ronden besvarar sjukhusdirektör Lennart Persson frågor från personalen om verksamheten på Akademiska. Den här gången kommer frågorna från ögonmottagningen. Fråga: Hur ser du generellt på den brist på specialistsjuksköterskor som finns i landet och på Akademiska sjukhuset? Vad kan man göra för att locka fler att bli specialistsjuksköterskor? Svar: Specialistsjuksköterskorna är naturligtvis en viktig och central grupp för sjukhuset men det är inte brist på alla alltid, och det råder även en nationell brist inom vissa områden som spelar in. Vi startade ett mer strukturerat arbete med rekryteringsaktiviteter förra året, och vi kommer att fokusera ytterligare på denna grupp under hr-funktionerna på sjukhuset arrangerade i slutet av januari en workshop för avdelningschefer som har specialistsjuksköterskor, med syfte att samla in synpunkter och idéer om vilka områden och aktiviteter som vi tillsammans kan arbeta med för att rekrytera och behålla specialistsjuksköterskor. Vi har även i våra budgetdiskussioner enats om behovet av sjukhusgemensamma medel för sådana aktiviteter. Det har inte funnits några centrala pengar för detta tidigare. Under de senaste åren har vi haft specialistsjuksköterskor som en prioriterad grupp vad gäller löneöversyn. Vi har även haft ett system med studielön under utbildning inom olika specialiteter, där "Antalet anmälningar som gäller städning har halverats de senaste två åren, från omkring 400 anmälningar under 2009 till knappt 200 under 2011." den som specialistutbildar sig förbinder sig att arbeta på Akademiska under minst två år efteråt. Det pågår en diskussion i sjukhusledningen om det finns andra sätt att stimulera till specialistutbildning än studielön. Fråga: Vad anser du om städningen på Akademiska? Många på ögonmottagningen tycker att städningen är dålig. Vad ska sjukhusledningen göra för att öka renligheten på sjukhuset? Svar: Ser man på de anmälnings- och uppföljningssystem som finns gällande städning har antalet anmälningar halverats de senaste två åren, från omkring 400 anmälningar under 2009 till knappt 200 under Med fortsatta kontroller, uppföljning och kontinuerlig dialog med städentreprenören, vården och fastighetsägaren, bör vi ytterligare kunna minska städavvikelserna. Men även om mätningar och anmälningar i våra uppföljningssystem visar att städningen förbättrats, kan vi aldrig slå oss till ro. Städarbetet är en färskvara och ett ständigt pågående skede som måste bevakas och kontrolleras. Detta arbete är mycket viktigt i vår strävan mot att bli ett topprankat sjukhus. Exempel på åtgärder är fler stickprovskontroller på avdelningar, löpande avtalsgenomgång med städentreprenör, tätare dialog med avdelningar/kliniker kring städfrågor och regelbundna uppföljningsmöten med städentreprenören

10 Foto: Karl Wångstedt noterat Lärdomar från misstag måste tas tillvara När allvarliga vårdskador inträffar gör verksamheten en anmälan till chefsläkarna. Oftast görs då en händelseanalys av en läkare och en sjuksköterska. De som har varit inblandade intervjuas, och därefter görs en analys. Den görs för att kartlägga vad som egentligen har hänt. Man brukar ofta kunna se ett antal punkter där säkerheten har brustit. Vanligt är läkemedelsfel och arbetsrelaterade faktorer, till exempel stress, kommunikationsmissar i samband med överlämningar av patienten. I samband med återrapportering till verksamheten föreslår teamet ett antal åtgärder för att förbättra säkerheten. Anmälan enligt lex Maria skickas därefter till Socialstyrelsen. med ett 60-tal händelseanalyser per år och tre fem förbättringsförslag per analys, är det lätt att ställa sig frågan om vi verkligen har genomfört de hundratals föreslagna åtgärderna... Det är också sannolikt att åtgärderna liknar varandra mellan områdena. Vi skulle ha nytta av att samla ihop dem sjukhusövergripande, vilket kräver ett lite nytt angreppssätt som vi nu börjar lägga grunden till. Under de senaste åren har strukturerad journalgranskning kommit att användas allt mer för att söka igenom journaler för så kallade triggerfaktorer. Hittar man dem i journalen har patienten ökad risk att skadas. Den manuella formen av strukturerad journalgranskning (GTT) kommer fortsatt att användas vid Akademiska sjukhuset (under 2012 erbjuds utbildningar). Vi kommer under året också att prova det nya, automatiserade journalgranskningssystemet på journaler från de patienter som vi vet har drabbats av vårdskada (lex Maria-fallen). "Det är lätt att ställa sig frågan om vi verkligen har genomfört de hundratals föreslagna åtgärderna..." målet är alltså att ännu mer än tidigare använda de inträffade händelserna som underlag för förbättringar i säkerheten. Att öppet diskutera och analysera risker och händelser, är en nyckel till säkrare vård. Som ni kan läsa om på annan plats i Ronden så har vi just genomfört den första patientsäkerhetsronden med sjukhusdirektör Lennart Persson. En ständigt levande dialog om patientsäkerhetsfrågorna ger förutsättningar för en god patientsäkerhetskultur och ett bra sjukhus! filippa nyberg chefsläkare 57 lex Maria-fall under 2011 Den nya patientsäkerhetslagen bygger på tanken att gå ifrån det gamla systemet med utpekande av individer, till ett systemtänkande för att kunna öka patientsäkerheten. Patienter och anhöriga har också fått möjlighet att klaga på vården direkt hos Socialstyrelsen, vilket har inneburit en kraftigt ökande mängd av sådana ärenden. De stora verksamhetsområdena har ett jättejobb med att besvara dem! Att hantera (och helst förebygga!) klagomål på ett bra sätt är nödvändigt för att få tid att jobba med förbättringar. "De stora verksamhetsområdena har ett jättejobb med att hantera den ökande mängden klagomål" under 2011 skickades 57 anmälningar enligt lex Maria till Socialstyrelsen, ungefär samma mängd som förra året. Några av dessa gjordes direkt från chefsläkarna i samband med allvarlig vårdskada och komplicerat sjukdomsförlopp, där ingen av de inblandade klinikerna kunde ses som mer ansvarig än de andra. I ett ovanligt fall fick patienten långvarig behandling för psykiatriska symptom, som sedan visade sig bero på syfilis och kunde behandlas med antibiotika. I ett annat fall var smärta ett centralt problem hos en patient med sjukdom i muskler och skelett. Patienten utvecklade ett läkemedelsberoende och avled så småningom i samband med det. I dessa och liknande fall är det centrala problemet just att flera för patienten viktiga frågor och beslut har fallit mellan stolarna. Tidigare fanns ju lagen om att det skulle finnas en pal (patientansvarig läkare) för alla patienter, men den har nyligen ersatts med att vårdgivaren är skyldig att utse en fast vårdkontakt för patienter som behöver det. Den fasta vårdkontakten behöver inte vara läkare eller ens en person utan kan vara ett team. Man kan också utse en administrativ person eller funktion om patienten bedöms behöva det för att få hjälp att hålla ihop alla kontakter. att utreda dessa fall är komplext och mödosamt, men mötena i samband med återrapportering av händelseanalysen ger en helhetsbild hos dem som haft kontakterna med patienten. Det är viktigt att vi framöver använder konceptet med fast vårdkontakt och att de som har bra rutiner för detta ombeds att sprida den kunskapen till andra!. chefsläkarna Lars Björkeholm blev Årets pärla Lars Björkeholm, ledare för Röda korsets besök- och ledsagarservice i Uppsala, har utsetts till Årets pärla. Bakom utnämningen står Röda korset och Hemmets veckotidning. När jag förstod att det var sant blev jag både smickrad och glad, säger Lars Björkeholm, som varit engagerad i Röda korsets äldrehjälp sedan Varje år genomför Uppsala Rödakorskrets ledsagningsuppdrag, av vilka omkring 95 procent går till Akademiska sjukhuset. De äldre hör av sig till oss när de behöver någon som följer med. Vi rycker in när det inte finns någon annan. Ingen ska behöva gå ensam och rädd när man inte mår bra och kanske fruktar ett dystert besked från doktorn, säger Lars Björkegren. Han har även varit med och startat Fixargruppen, som hjälper äldre och ensamma att byta glödlampor, flytta lättare möbler, sätta upp gardiner och annat som har blivit för tungt eller svårt. Dessutom leder Lars den så kalllade Gräsmattegruppen, som åker till bland annat vårdboenden och ser till att de äldre kommer ut i friska luften. Det finns människor i Sverige idag som inte har vistats utomhus på flera år. Det är fruktansvärt men sant, säger Lars Björkeholm. Maria Sandgren tillsammans med personalen på den nystartade intensivvårdsavdelningen. Ett ögonblick... Maria Sandgren, iva-sjuksköterska på niva, som under hösten har varit i Tanzania som ideellt arbetande volontör med uppdrag att starta en intensivvårdsavdelning. Hur kom det sig att du hamnade där? Sjukhuset heter St Walburg s Hospital och ligger i Nyangao i södra Tanzania, en del av landet där det inte fanns intensivvårdsavdelningar överhuvudtaget tidigare. Jag fick höra talas om att de behövde intensivvårdssjuksköterskor av en slump, via en läkare på neurooperation som hade jobbat där tidigare. Jag hade länge velat jobba som volontär i ett u-land, för att få göra en insats och prova att jobba under enklare förhållanden. Hur var omställningen från Akademiska? Det går inte att jämföra. De klarade av kirurgin ganska bra, men eftervården var nästan obefintlig. Många dog på sjukhuset efter operation, det kunde vara på grund av att de inte klarade hålla luftvägen fri eller av infektioner. Det förekom väldigt bristfällig observation av de riktigt sjuka patienterna. Personalen meddelade doktorn när "patient changed condition" och då var patienten redan död. Vad var det som saknades mest? Det handlade bland annat om bemanning, de var tre personal som ansvarade för patienter, jämfört med kanske femdubbla personaltätheten här på Akademiska. Dessutom skiljer det sig mycket även i utbildningsnivån och tillgången på utrustning. De hade tillgång till oxygenkoncentratorer, sugmaskiner och saturationsmätare, men de saknade så pass grundläggande saker som blodtrycksmanschetter, för att inte tala om respiratorer eller maskiner för hjärtövervakning. Vad såg ni för resultat av den nya avdelningen vad gäller överlevnad och allmän patientsäkerhet? Vi räddade liv genom att observera patienterna och kontrollera vitala parametrar varje timma. Den första patienten var en fyra månader gammal bebis (fyra kg) som hade opererats för tarmobstruktion och drabbats av peritonit. Han hade inte haft en chans att klara sig på barnavdelningen. Det var en strid ström av patienter som vi räddade på det viset. Maria Sandgren tillbaka på niva. Har avdelningen fortsatt att jobba på samma sätt sedan du återvände hem? Ja, och de har även utökat personalstyrkan från sex till tretton sedan jag åkte hem. Planen är att jag ska åka tillbaka senare i år för en ny periods arbete

11 dagboken plastikkirurgiska mottagningen Anette Jonsson i samtal med Annica och Rikard Salander, vars son Nils har opererats för läpp-, käk- och gomspalt. De barn som opereras kallas kontinuerligt under hela uppväxten för undersökningar och fortsatt planering av behandlingen. Tvärprofessionellt team ger fullständig behandling foto: staffan claesson Namn: Anette Jonsson Yrke: LKG-sjuksköterska Började arbeta på Akademiska sjukhuset: 1991 jag är lkg-sjuksköterska på plastikkirurgiska mottagningen på Akademiska. Mitt jobb innebär att jag är kontaktperson, organiserar nyföddhetsbesök, bevakar, planerar och är ansvarig vid lkg-konferenser, samverkar och utvecklar verksamheten, är kontaktperson vid adoption och ultraljudsupptäckta lkg, organiserar kraniofaciala konferenser och fungerar som koordinator i en forskningsstudie. I Sverige föds årligen omkring 180 barn med någon form av läpp-, käk- och gomspalt. Av dessa tar vi hand om 45 i Uppsala-Örebros lkg-team. Behandlingen följer ett särskilt vårdprogram som är likartat i hela landet. Vi arbetar tvärprofessionellt i teamet, som består av plastikkirurg, tandortodontist, käkkirurg, logoped, foniater, barnsköterskor, lkg-sjuksköterska samt operationskoordinator. Med denna bredd kan vi ge en fullständig behandling. LKG-konferens Vi har lkg-konferens varje måndag. Då får nio barn med föräldrar träffa flera specialister inom teamet under en och samma dag. Barnet undersöks och bedöms och en fortsatt planering och behandlingsplan bestäms tillsammans. Under uppväxten kallas barnet till lkg-konferens vid flera tillfällen (3, 5, 7 8, 10, 16 och 19 års ålder). Det innebär att vi följer dessa barn från födseln fram till det år de fyller 19. Totalt finns 750 patienter i systemet och vi håller 30 lkg-konferenser på ett år samt två kraniofaciala konferenser. Den här måndagen anländer jag till mitt arbetsrum kl 8. Går igenom mejl och meddelanden och förbereder mig för dagens arbete. Har ett möte med lkg-ansvarig barnsköterska från avdelningen för att planera dagens nyföddbesök samt telefonkontakt med logoped/foniater och ortodontin för att få veta vilka patienter de ska träffa och meddela eventuella återbud. Kl 9.15 börjar de första patienterna med anhöriga att anlända. Min uppgift är nu att ta hand om dem och se till att de får information om vad som ska hända. Jag är också ansvarig för att fördela patienterna mellan de olika specialisterna, så att flödet fungerar bra för såväl patienter och anhöriga som för övriga inblandade. Mellan kl 9.15 och kl 12 cirkulerar dessa patienter mellan de olika specialisterna för att undersökas och bedömas. Efter ett lunchuppehåll samlas alla specialister kl i konferensrummet på plastikkirurgiska mottagningen för en gemensam genomgång. Nu diskuteras och planeras den fortsatta behandlingen och uppföljningen för respektive patient. Kl avslutas konferensen med att patienter med anhöriga får träffa hela specialistgruppen för att ta del av, och vara med i, den fortsatta planeringen och behandlingen. Kl 14 är konferensdagen slut och patienter och anhöriga kan åka hem. Nyföddhetsbesök Första omhändertagandet sker dag 0-3. När ett barn föds med någon typ av lkg-spalt ringer jag familjen för att etablera den första kontakten. Föds barnet här på bb besöker barnsköterska från avdelningen familjen dag två tre. Information, råd och tid till ett nyföddhetsbesök ges inom en till två veckor. Så här går det till vid ett nyföddhetsbesök en vanlig måndag eftermiddag, då barn och föräldrar får träffa flera från teamet. Kl är det träff med barnsköterska från avdelningens barngrupp för information och rådgivning gällande matning. Kl får de träffa plastikkirurg för information, undersökning och planering av kommande behandling. De träffar också lkg-sjuksköterska och operationskoordinator. Kl 15 gör ortodontist en undersökning och bedömning av barnet och startar vid behov en krok- eller gomplattsbehandling. Kl avslutas besöket med en rundvisning på vårdavdelningen. kraniofaciala verksamheten är nu under uppbyggnad. Vi utvecklar strukturen för rikssjukvårdsuppdraget inom viss kraniofacial kirurgi. De patienterna kräver också multidisciplinär behandling med fler specialister involverade. Konferenserna för kraniofaciala patienterna kommer att följa samma koncept som lkg-konferenserna

12 martin wohlin Lite mer bonniga kunde vi bli lyckligast är människor som har sex respektive människor som dagdrömmer mycket enligt Ed Diener (Science). Men hur kan du och jag bli lyckligare på jobbet? Sex är en möjlighet, men skulle troligen skapa en del oönskade konsekvenser. Så, då återstår dagdrömmeri. Jag brukar dagdrömma om att jag arbetar på en restaurang eller ett hotell, på en flygplats eller en båt, inom gruvnäringen eller med jordbruk för att göra jourerna lite roligare. Liknelsen att sjukhuset är som ett jordbruk har återkommit ofta och jag funderar ibland på om vi inte borde försöka använda denna liknelse även när vi diskuterar sjukhusets framtid och ekonomi? en fabrik) kunde vi se oss själva som en samling bönder. dessutom finns det en trygghet i att använda ord och uttryck från jordbruket. Man blir lite mer förnuftig och fattar kanske lättare att man inte ska skicka skörden (vinsten) till något annat land (skatteparadis) istället för att sälja den och köpa Fantastisk catering till oslagbara priser Uppsala Mat & Fest Catering Utmärkta referenser finns Unik festvåning för personalfester, disputationer & bröllop Restaurang Sven Dufv T.svendufv Man fattar kanske lättare att man inte ska skicka skörden (vinsten) till något annat land (skatteparadis) istället för att sälja den och köpa nytt utsäde (renovera och bygga nytt). tänk vad befriande att tala om plöjning, sådd, skörd och slåtter. Och tänk att låta en verksamhet gå i träda en period då efterfrågan är låg (influensavaccinering) eller gödsla personalen (med semester) inför höstens skörd (fulla verksamhet). Och om vi dessutom fick bättre betalt för hur mycket plöjning (preventivt arbete) vi utför skulle vi kunna förändra inte bara hur vi jobbar idag utan också hur alla som bor i Uppsala mår på lite längre sikt. jag förstår att det är enkelt och lockande för våra chefer att prata om tid och pengar när man diskuterar sjukvård. Men allt prat om tid och pengar leder tankarna mot industri och ekonomi. Och eftersom all ekonomi eftersträvar stordrift så luras våra chefer att leta efter så kallade skalfördelar (att göra mer och fler av samma sak för att spara tid och pengar). Men att tala om tid och pengar ökar inte alls lyckan, om man ska tro Ed Dieners forskning. Så varför inte låta dagdrömmarna ta plats i styrelserummen och byta liknelser för Akademiska sjukhuset? Istället för att försöka intala oss själva att vi är en storskalig sjukvårdsproducent (som Martin Wohlin är universitetslektor i akutsjukvård och arbetar som läkare vid akutmottagningen. nytt utsäde (renovera och bygga nytt). För hur skulle det då gå med nästa års sådd och skörd? Nu gör vi ju inte det här på Ackis eftersom vinsten av någon anledning uteblir år efter år trots att vi alla jobbar och gnor. apropå sex är det nog bäst att vi sköter det hemma. Om inte annat för att uttryck som plöjning, sådd, skörd och lokalproducerat annars riskerar att få andra betydelser och vårt sjukhus hamna i dålig dager. Men lite mer bonniga, det kunde vi nog allt bli, eller hur? Jag ska fråga storbonden själv (Lennart Person) nästa gång jag ser honom

13 Läkarbesök med sedelbuntar nina cavalli-björkman "Vederbörande ställer snabbt en diagnos efter att Calin uttryckt sin tacksamhet via ett 'bidrag' " samtalet man inte vill ha kommer en fredagkväll. Min svärfar ringer från Rumänien och berättar med darrande stämma att svärmor har en fläck på lungan. Calin och jag är onkologer. Vi förstår vad en fläck på lungan hos en 70-årig dam som rökt större delen av sitt liv kan vara. Calin bokar biljetter och reser dit. detta har hänt: efter en seg pneumoni har min svärmors husläkare skickat henne på lungröntgen, och därefter på ct. Radiologiskt är det ingen tvekan om diagnosen, men det måste göras en bronkoskopi. Husläkaren lyfter urskuldande på axlarna. Hon kan skriva en remiss, men den riktas inte mot en särskild doktor eller klinik, utan familjen måste själv hitta en bronkoskopist. Calins föräldrar lyckas hitta en och Calin åker dit. Eftersom han inte själv är bekväm med hur man gör, får han med sig en sjuksköterska som är vän till familjen. De tar en packe sedlar och beger sig till en stor närliggande stad. på sjukhuset knackar de försiktigt på dörren, får komma in. Sjuksköterskan gör en van handrörelse varvid en sedel förflyttas från sedelbunten och ned i doktorns rockficka. Därefter samtalar de. Kan vi komma överens om en undersökningstid? Kanske. Är det lättare att komma överens om vi visar vår tacksamhet med ett ekonomiskt bidrag? Ja, vi ska nog komma överens. Så fortsätter det. När man bestämt om undersökningen ska papper fyllas i. Plötsligt berättar läkaren att hon inte gör undersökningen utan en anestesiolog. Så börjar en ny turné i korridorer för att hitta en narkosläkare. Calin presenterar sig som kollega från ett annat land, snälla vill du hjälpa min mamma? Anestesiologen blir provocerad, viftar bort sedeln, vad tror ni om mig? Han skäller och ryar. Sedan ändrar han sig helt och snappar åt sig pengarna. Plötsligt ska det bronkoskoperas, omedelbart! Det går upp för Calin att anestesiologen är påverkad av något, han skriker, sluddrar, beter sig illa. Calin håller sin mamma i handen under undersökningen, som görs i ett kalt rum. När allt är över får han en burk. I den ligger bitar av hans mammas tumör. Det åligger nu honom att åka tvärs över stan för att hitta en patolog, som kan övertalas att bedöma biopsin. Calin frågar om råd, finns någon som känner någon som kan rekommenderas? En patolog hittas och vederbörande ställer snabbt en diagnos efter att Calin uttryckt sin tacksamhet via ett bidrag. en thoraxkirurg är mycket vänlig efter att han fått en sedel nedstoppad i rockfickan och tittar på ct-bilderna med Calin. Plötsligt känner han igen Calin, inser att de varit kurskamrater på läkarutbildningen för tjugo år sedan. Han rodnar, lämnar snabbt tillbaka sedeln och konstaterar att tumören är inoperabel, beklagar att han inte kunnat vara till mer hjälp. Sedan börjar jakten på en onkolog. Finns det litet cisplatin att ge min mamma, och litet etoposid?. Tveksamt, det är så krångligt med cellgiftsbehandling. Kanske vi kan hitta ett sätt att komma överens?. Ja, kanske. När Calin flyger hem finns en tid för start av cellgiftsbehandling och han har varit en god rumänsk son som hjälpt sin mamma vidare i sjukvårdssystemet. jag hämtar honom en sen kväll på Arlanda. I bilen pratar vi. Nästföljande dag går han till sitt jobb på strålbehandlingsavdelningen i den gamla byggnaden som heter ingång 78. Det är med stor lättnad han konstaterar att inte väntrummet är fyllt av ledsna och oroliga människor som tummar på sedelbuntar.