I sjöräddningsbåtarnas

Transkript

1 I sjöräddningsbåtarnas vagga De klarar av hög sjö och hårda vindar. De kan manövreras i alla tänkbara situationer. De vänder sig rätt om de hamnar uppochner. Victoriaklassen är en av världens mest omtalade sjöräddningsbåtar. Och det är en spännande byggprocess som sker bakom kulisserna på ett litet varv i Hunnebostrand. Text MARCUS OLSSON Foto SÖREN HÅKANLIND 64 TROSSEN

2 Christian Oscarsson Varvschefen Christian Oscarsson berättar i stora drag hur det går till att bygga båten. Först gjuter vi skrovet i en sluten metod. Invändig struktur och däcket tillverkas, motorer och jetar passas in. Hytten, som vi också har tillverkat här, sätts på och vi målar hela båten. Vi monterar fendern runtom och lägger på däcksmassa. All utrustning som elektronik, navigation och livflotte monteras. Det sista vi gör före leveransen är uppstart av all utrustning innan vi sjösätter och testar den tillsammans med kunden. I ena hörnet av lokalen står fortfarande motorerna inplastade i ett orange hölje. Det är DI-13» Det sista vi gör före leveransen är uppstart av all utrustning innan vi sjösätter och testar den tillsammans med kunden.«christian OSCARSSON, VARVSCHEF ETT BRANDGULT LJUS faller från de stora natriumlamporna 15 meter upp i konstruktionshallens tak. Ljudet från slipmaskiner fyller rummet. Här på Swede Ship Composite i Hunnebostrand byggs Sjöräddningssällskapets tolv meter långa båtar, som fått namnet Victoriaklassen. Just nu färdigställs nummer 34, som har donerats av A.P. Møller og Hustru Chastine Mc-Kinney Møllers Fond for almene Formaal. från Scania, 13-litersmotorer med 500 hästkrafter. Här och var ligger delar som ska limmas fast eller slipas till. Tempot är lugnt. Alla i det stora rummet rör sig fokuserat mellan arbetsstationerna. Sjöräddningssällskapets Victoriabåt nummer 34 levereras i december. Just nu jobbar sju personer heltid med olika moment. Med bara några månader kvar är maskinrummet färdigmålat, bränsletankarna har blivit integrerade i konstruktionen och längst fram installeras pentry och toalett. Just den här dagen gjuts också aluminiumplattor in där räckena ska sitta i fören. Elektriker drar in kabelstråk i utrymmet där motorerna snart ska ta plats. Vattenjetarna, som gör båten lätt att manövrera, har redan passats in. Mycket tillverkas lokalt här, som exempelvis räcken. Gångjärn och sånt kan vi köpa färdigt. Vi gör väldigt mycket i komposit. All inredning och alla paneler i styrhytten är i komposit. De är integrerade och fastlaminerade, och blir en del TROSSEN

3 Lars-Erik Andersson arbetar på en ny båt i Victoriaklassen. Victoriaklassen Antal: 33 båtar och ytterligare tre byggs just nu. Längd: 11,95 meter. Bredd: 4,2 meter. Djupgående: 0,7 meter. Material: Komposit. Deplacement: 13 ton. Motorer: Två stycken 500 hästkrafters Scania- eller Volvo Pentadieselmotorer och drivande två stycken Rolls-Royce vattenjet. Fart: 34 knop. Aktionstid: 10 timmar. Besättning: 3 eller 4 personer. Konstruktör: Rolf Eliasson och Sjöräddningssällskapet. Nybyggnadskostnad: 8,5 miljoner kronor. 66 TROSSEN

4 » Vi hade en rejäl och stabil flotta, men inget som var så snabbgående som tolvmetersbåtarna. De är byggda för vår verksamhet.«mikael HINNERSSON, SJÖRÄDDNINGSSÄLLSKAPET av konstruktionen. Sen är det bara lösa instrumentpaneler som skruvas fast, säger Christian Oscarsson och fortsätter: När vi tog över tillverkningen av tolvmetersserien standardiserade vi den. Fördelen är att om något går sönder så kan vi tillverka delen här och snabbt skicka tillbaka en nytillverkad reservdel till räddningsstationen. VICTORIAKLASSENS BÅTAR är stryktåliga, snabba och smidiga. De har dessutom en speciell och viktig egenskap, som liknar en eskimåsväng. Tolvan ska kunna snurra runt under vattnet 360 grader och är självrätande, vilket betyder att den vänder sig på rätt köl om den skulle hamna upp och ner i vattnet. Den ska klara det utan att ta in vatten. Det är utmaningen. Vi har ventiler i taket som går så långt ner i botten att om båten ligger åt fel håll så är vattennivån i röret, och inte på fel sida alltså inne i båten. Båten tar in det vatten som finns i röret, men inte mer än så. Det är en robust båt rätt igenom. Mikael Hinnerson på Sjöräddningssällskapet håller med. Som sjöräddare behöver man aldrig vara orolig eller nervös, för både styrkan i skrovet och sjöegenskaperna gör att den grejar nästan vad som helst. Stabilitetsvidden är enorm, båten tål väldigt mycket last. Hinnerson minns tolvmetersbåtens föregångare. Vi hade en rejäl och stabil flotta, men inget som var så snabbgående som tolvmetersbåtarna. De är byggda för vår verksamhet och var en revolution för sjöräddningen när de kom. Det var fartresurserna, responsen och kraften i båten, hela sjösäkerheten. Båten är oneurotisk, den svarar alltid på samma sätt. En FAKTA SVENSKA SHIP COMPOSITE Grundat 1987 och ingår i en koncern där Swede Ship Marin på Tjörn är moderbolag. Varvet i Hunnebostrand har 18 anställda och levererar upp till fyra båtar per år till Sjöräddningssällskapet. Bland kunderna finns även norska sjöräddningssällskapet, Ålands och Färöarnas sjöräddningssällskap och Styrsöbolaget. snabbgående båt kan wobbla och bära sig illa åt, men tolvmetersbåten sköter sig alltid. Den är trygg men ändå snabb. De gamla båtarna var inte snabba utan bara trygga. STRYKTÅLIGHETEN INNEBÄR mer konkret att båtarna klarar hård vind, höga vågor och tuffa förhållanden. Mikael Hinnerson återkommer hela tiden till manöverförmågan. Det är som att ta sig an en eldsvåda med två brandslangar i stället för en. Det känns som att det alltid finns nya resurser att ta till. En nyhet när den kom var att vi kunde börja backa loss grundstötta båtar. Det var den första båten som hade full kontroll även när man backade. Tack vare vattenjeten kan man alltid välja åt vilket håll man vill dra, till och med i sidled. Och båten är ren undertill. Man kan köra över någon annans bogserlina utan att den går av och vi kan gå in på extremt grunt vatten. Per-Egon Persson är nybyggnadsansvarig på Sjöräddningssällskapet. Han var med vid ett speciellt möte på Bella Gästis, en restaurang i Hunnebostrand. Året var 1995 och han var där tillsammans med Sjöräddningssällskapets vd Rolf Westerström, konstruktören Rolf Eliasson och tidigare medarbetaren Anders Jönsson. Båten kom till på en servett. Vi skissade och diskuterade, brainstormade om vad vi ville ha. Utgångspunkten var servetten. Sen fortsatte Rolf Eliasson med att rita den allra första båten som vi byggde. Den heter Victoria och har gett namn till hela båtklassen. Namnet kom från kronprinsessan, säger Per- Egon Persson. Det har hänt en hel del med båten sedan den allra första skissades fram på den där servetten. TROSSEN

5 »Båten kom till på en servett. Vi skissade och diskuterade, brainstormade om vad vi ville ha. Utgångspunkten var servetten.«per-egon PERSSON, NYBYGGSANSVARIG HOS SJÖRÄDDNINGSSÄLLSKAPET Det var ett nytänkande med instrumenteringen. Vi har hela tiden jobbat med att det ska likna en bil, så att du har allt framför dig. Du har allt inom räckhåll. Vi tog bort ratten, som fanns på den första båten. Vi började köra med joystick, och det har blivit standard i alla våra båtar. Det har gjort att vi har fått ännu mer plats för saker framför föraren. Sjöräddningssällskapet beställer bara en ny båt från varvet om det finns ekonomiska donationer i grunden. Målet är att hela tiden bygga så effektivt och billigt som möjligt. Byggprocessen är speciell och okonventionell. Sjöräddningssällskapet levererar stora delar av materialet till varvet. Motorerna köps av Scania eller Volvo, vattenjetarna direkt från Rolls-Royce i Finland. Navigationsutrustningen kommer också direkt från tillverkarna, utan mellanhänder som driver upp priserna. att här har du ratten, du kan ta den med dig i stället. Folk var också tveksamma till den mjuka fendern som är runt hela båten. De tyckte det verkade konstigt. Men de flesta har snabbt blivit övertygade om vilken smart konstruktion fendern faktiskt är. Numera blir alla räddningsstationer överlyckliga om de får en tolvmetersbåt. «VID VART TREDJE båtbygge gör Sjöräddningssällskapet en totalrevision av båten tillsammans med Swede Ship. I utvecklingsarbetet har dessutom sjöräddarna hela tiden fått ge feedback. De får också besöka varvet i Hunnebostrand före sjösättningen och prata med båtbyggarna. Jag minns i början, att besättningarna var skeptiska till joysticken, säger Per-Egon Persson. Jag kommer speciellt ihåg båt nummer fyra, som var ute på Käringön. Det var ratt på den. Jag åkte ut med en joystick till dem och sa att nu prövar vi den här och tycker ni inte om den så tar jag med mig den hem igen. När jag åkte därifrån sa de till mig Ulrika Berger slipar längs ventilens kant. 68 TROSSEN