R2P VÄRLDSHORISONT. Vem är skyldig att skydda civila?

Transkript

1 VÄRLDSHORISONT Utges av FN-förbundet i Sverige 2/2008 Aktörer i Darfur sidan 8 Inget försvar för klustervapen sidan 17 Carolina Klüft ambassadör för skolmatskampanj sidan 18 R2P Vem är skyldig att skydda civila?

2 FN-NOTISER Flera människor har omkommit i Haiti under våren i kravaller orsakade av de stigande matpriserna. Foto: FN/Logan Abassi FN varnar för effekter av stigande matpriser En rad FN-organ har slagit larm om risken för svåra effekter av de snabbt stigande matpriserna. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO finns det risk för stora sociala och politiska spänningar i närmare 40 länder p g a de skenande priserna på baslivsmedel som ris, vete, majs, durra och sojabönor. Kravaller och oroligheter har under våren rapporterats från Haiti samt en lång rad länder i Afrika. WFP, FN:s livsmedelsprogram, ansvarar för att förse människor med mat i nödsituationer. Organisationens program omfattar nödhjälp till 90 miljoner människor i 78 av världens länder. De stigande priserna har gjort att organisationens anslag inte räcker som beräknat. WFP uppskattar dessutom att 100 miljoner människor i världen, som inte var i akut nöd för ett halvår sedan, har drivits djupare ner i fattigdomen p g a de stigande matpriserna och nu befinner sig i en situation av akut hunger. Organisationen har särskilt slagit larm om en annalkande katastrof i Nordkorea där matpriserna har mer än fördubblats under det senaste året. Orsaker till de stigande priserna är bl a ökande efterfrågan från Kina och Indien, höjda priser på bränsle och konstgödsel, brist på jordbrukssatsningar, skeva handelsvillkor, klimatförändringarna, samt övergången till att odla grödor för biobränslen. En krisgrupp under ledning av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har bildats för att hantera den globala matkrisen. Krafttag mot malarian Den 25 april uppmärksammade FN för första gången internationella dagen mot malaria. Organisationen drog samtidigt igång en omfattande kampanj mot sjukdomen. Varje dag dör människor, de flesta barn, i malaria. Miljontals människor insjuknar varje år. Sjukdomen sprids via myggor och FN:s kampanj går ut på att impregnerade myggnät ska distribueras i de områden där problemen är som störst. Målsättningen är att alla afrikanska länder ska ha tillräckligt med myggnät vid 2010 års utgång. Myggspray, malariakliniker och särskilda insatser för gravida ingår också i åtgärdspaketet. Första UPR-granskningen i MR-rådet FN:s råd för de mänskliga rättigheterna avslutade i april sin första s k UPRgranskning. UPR (Universal Periodic Review) är en ny mekanism enligt vilken människorättssituationen i alla FN:s medlemsländer ska granskas regelbundet. Enligt tidsplanen ska 48 länder granskas årligen vilket innebär att varje land kommer att genomgå granskningen vart fjärde år. I den första omgången som pågick två veckor i april granskades 16 länder. Ytterligare 16 länder skulle enligt tidsplanen granskas i maj. FN-chefer fördömde anti-islamsk film FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon gick i mars ut med ett fördömande av filmen Fitna, som den holländske parlamentarikern Geert Wilders lagt ut på internet. FN är en central kraft i världen när det gäller att främja ömsesidig respekt, förståelse och dialog mellan olika kulturer, religioner och grupper, sade generalsekreteraren som betecknade filmen som upprörande anti-islamsk : Det finns ingen ursäkt för tal som bygger på hat eller uppmanar till våldshandlingar. Det här handlar inte om yttrandefrihet, sade han. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Louise Arbour fördömde tonen och innehållet i filmen och uppmanade alla som kände sig kränkta av den att protestera med fredliga medel. Dessutom gjorde tre av FN:s specialrapportörer (Doudou Diène, rasism och främlingsfientlighet; Asma Jahangir, tros- och religionsfrihet samt Ambeyi Ligabo, åsikts- och yttrandefrihet) ett gemensamt uttalande där de betecknade filmens innehåll som förvrängt och oansvarigt, och uppmanade till dialog. Sammanslagning av ämbeten får kritik FN:s generalsekretare Ban Ki-moon har beslutat att två viktiga ämbeten för världens fattigaste länder ska slås ihop till ett. Men beslutet möts av hård kritik från G77, en koalition av 130 utvecklingsländer. Det gäller posten som särskild rådgivare för Afrika, samt posten som representant för de minst utvecklade länderna och små fattiga önationer. Båda har haft status som undergeneralsekreterare, den tredje högsta nivån inom FN-hierarkin, och har tillkommit genom beslut i generalförsamlingen. Kritiken mot sammanslagningen handlar om att de berörda länderna borde ha konsulterats innan beslutet togs. Det finns också oro för att det nya organet ska bli överbelastat eftersom arbetsuppgifterna blir så många. Ny representant för de båda tidigare ämbetena är Cheikh Sidi Diara från Mali. Louise Arbour lämnar sin post FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Louise Arbour, lämnar sin post i slutet av juni. Hennes efterträdare var vid denna tidnings pressläggning ännu inte utsedd. Louise Arbour har varit MR-kommissarie sedan 2004 och avgår nu av personliga skäl. Då hon tillkännagav sin avgång uppmanade hon sin efterträdare att tala klarspråk om MR-brott trots politiska påtryckningar. Inés Alberdi ny UNIFEM-chef Inés Alberdi från Spanien har utsetts till ny chef för FN:s kvinnofond UNIFEM efter Noeleen Heyzer. Alberdi har tidigare bl a arbetat med jämställdhetsfrågor inom EU och den interamerikanska utvecklingsbanken (IDB). Norrman sändebud i Afghanistan Den norske diplomaten Kai Eide har utsetts till FN:s särskilde sändebud i Afghanistan. Det innebär bl a att han ska leda FN:s särskilda mission, UNAMA, som i samråd med landets regering arbetar med långsiktig återuppbyggnad och samhällsutveckling. 2 Världshorisont 2/08

3 Världshorisont Svenska FN-förbundet Box Stockholm Tel: Fax: E-post: Webb: Redaktör: AnnaLena Andrews Ansvarig utgivare: Bonian Golmohammadi Layout: Tweed & Wognum Tryckeri: GTC Print AB, Luleå Annonser: Can Media, tel: , e-post: För ej beställt material ansvaras ej. Artikelförfattarna svarar själva för innehållet i respektive artikel. Världshorisont utges av Svenska FN-förbundet. ISSN Prenumerationspris: 150 kr (helår, 4 nr) PlusGiro: Tidningen säljs även i buntar. Kontakta info@fn.se Svenska FN-förbundet är Sveriges största paraplyorganisation och folkrörelse för globala frågor. Vår grundidé är att föra samman individer och organisationer i ett gemensamt arbete för ett starkare FN. Som enskild medlem i FN-förbundet får Du inbjudningar till kurser, seminarier och studieresor; medlemspriser på material; fyra nummer per år av Världshorisont samt en FN-pin. Du får möjlighet att delta i utbildningsoch opinionsbildningsarbetet i Din FN-förening, medverka i förbundets kampanjer samt kan utbilda dig till FN-informatör. Om Du är under 26 år får du inbjudningar till ungdomsaktiviteter. Har du frågor, vill bli medlem i FN-förbundet eller prenumerera på Världshorisont, ring eller e-posta info@fn.se. Omslagsbild nr 2/08: Ca personer från Rohingyafolket, en etnisk minoritet från norra Burma (Myanmar), bor i flyktingläger i Cox s Bazar-distriktet i Bangladesh. De har flytt undan krig och förtryck i sitt hemland och lever under knappa förhållanden i lägren. Foto: UNHCR/ G.M.B.Akash Myrsteg mot en säkrare värld Om säkerhetsrådets vetomakter sätter sig emot kommer världen inte heller i fortsättningen att kunna ingripa militärt för att stoppa massiva övergrepp mot civilbefolkningar. Det är slutsatsen efter arbetet med detta temanummer om det nya begreppet skyldighet att skydda (responibility to protect, R2P ). Trots detta finns anledning till optimism. Det finns nämligen en stark trend idag att betona nödvändigheten av att förebygga kriser och konflikter. Om det internationella samfundet är framgångsrikt i sina strävanden att utveckla redskap för förebyggande kan storskaliga brott mot civilbefolkningars mänskliga rättigheter komma att bli alltmer ovanliga. Därmed skulle den snåriga frågan om militärt ingripande av omvärlden bli allt mindre relevant. Arbetet med att utveckla och finslipa redskapen för förebyggande är i full gång, såväl inom FN som i andra sammanhang. Nya nätverk och organisationer inrättas, mekanismer för tidig varning utarbetas, forskning bedrivs, FN-systemet sammanjämkar sig och diskussioner förs i alla tänkbara sammanhang. Krisen i Kenya i vintras framhålls som ett exempel på hur det internationella samfundet kan ingripa innan en situation urartar i ett oåterkalleligt kaos av våld och vedergällning. Där utbröt våldsamheter mellan olika etniska grupper efter att den sittande regeringen utropat sig till valets segrare. Omvärlden satte resolut stopp för krisen genom att FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan skickades in och lyckades medla fram en överenskommelse om maktdelning. I Kenya handlade det om motsättningar mellan en politiskt privilegierad grupp och andra grupper. Francis Deng, FN:s särskilde rådgivare för förebyggande av folkmord, sa när han besökte Sverige i april att grunden för kriser och konflikter är de enorma klyftor som finns i många länder mellan de som har tillgång till makt och resurser, och de som inte har det. Stora befolkningsgrupper lever i ett totalt utanförskap och den diskriminering som de utsätts för kommer förr eller senare att få situationen att explodera, menade han. Helt oombedd knöt han därmed ihop de två frågor som undertecknad ägnat sig åt de senaste månaderna: diskriminering (Världshorisont nr 1/08) och skyldigheten att skydda (denna tidning). God läsning! INNEHÅLL R2P en ny skyldighet att skydda för 4 hela världen 17 Francis Deng vill se betoning på förebyggande av kriser 7 18 Ingen lösning i sikte för Darfurs 8 prövade befolkning 19 Brittiska FN-förbundet liten men 10 ledande FN-auktoritet 20 FN-fakta: Det nya begreppet skyldigheten att skydda Redaktör AnnaLena Andrews annalena.andrews@fn.se Sveriges regering duckar för debatten om klustervapen Carolina Klüft stödjer FN i kampen för gratis skolmat Okunnighet stort problem när Kongo ska resa sig efter kriget Landet Runt aktuellt i FN-föreningar och -distrikt FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic har ordet

4 R2P Skyldigheten att skydda Vem ska gripa in när civilbefolkningar hotas? 2005 bestämde sig världssamfundet för att storskaligt våld mot civila inte är acceptabelt, och att det i sådana lägen är viktigare att skydda människor än att ta hänsyn till staters suveränitet. Skyldigheten att skydda (R2P) lanserades som det begrepp som ska lotsa oss genom svåra lägen. Optimismen var stor när det historiska beslutet fattades, men hur har det gått med de nya tankegångarna? Oroligheter i Somalia och Etiopien har fått tiotusentals desperata människor att fly över vattnet till Jemen med hjälp av människosmugglare. Av flyktingarna har hundratals omkommit under överfarten, bl a för att de tvingas hoppa i vattnet om smugglarfartyget upptäcks. Bilden visar kroppen av en somalisk kvinna som spolats i land i södra Jemen. Foto: UNHCR/J.Björgvinsson Året 1994 dödades närmare en miljon människor i Rwanda på etniska grunder. Året efter avrättades mellan 7000 och 8000 bosniska män och pojkar av serbiska styrkor vid Srebrenica. Dessa bestialiska skeenden under 90-talet möjliggjordes av omvärldens oförmåga och ovilja att gripa in. I efterhand ställdes FN och det internationella samfundet till svars. Varför stoppades inte massmorden, varför ingrep ingen till de utsatta människornas försvar? Bara ett par år efter Srebrenica var det dags igen. Strider bröt ut i den serbiska provinsen Kosovo mellan befrielserörelsen UCK och serbiska styrkor. Trakasserier och övergrepp mot civila drev stora delar av befolkningen på flykt under svåra humanitära förhållanden. Inom FN ansåg många att världssamfundet borde gå in militärt för att sätta stopp för utvecklingen, men p g a Rysslands och Kinas motstånd och dessa länders vetorätt i säkerhetsrådet kunde FN inte agera. I detta läge tog Nato saken i egna händer och inledde i mars 1999 bombanfall mot de serbiska styrkorna, som ett par månader senare kapitulerade. PÅ SIN SPETS Med Natos ingripande i Kosovo 1999 ställdes frågorna på sin spets. Eftersom säkerhetsrådet inte godkänt aktionen var den inte folkrättsligt korrekt. Samtidigt ansåg en majoritet av världens länder att den var moraliskt och politiskt befogad. Den fråga som blev alltmer trängande var: Hur kan omvärlden ingripa, utan att begå brott mot folkrätten, i situationer då civilbefolkningar behöver undsättas? Svaret formulerades i början av 2000-talet av en internationell kommission, den s k ICISS-kommissionen (International Commission on Intervention and State Sovereignty). Kommissionen myntade begreppet Skyldigheten att skydda (The Responsibility to Protect, R2P ) som lösningen på dilemmat. Begreppet kan sammanfattas så här: Alla suveräna stater har en skyldighet att skydda den egna befolkningen. När en befolkning är utsatt för svårt lidande, och staten i fråga inte vill eller kan stoppa eller avvärja lidandet, då faller ansvaret att skydda över på det internationella samfundet. HISTORISKT BESLUT 2005 antogs det nya begreppet enhälligt av världens länder i samband med ett toppmöte i FN:s generalförsamling. För första gången sedan FN bildades hade man enats om en princip som direkt motsade principen om icke-inblandning i suveräna stater ( suveränitetsprincipen ) vilken skrupelfria regeringar under decennier hukat sig bakom för att ostört kunna begå olika typer av brott mot mänskliga rättigheter (MR). Hela konceptet var historiskt i och med att man för första gången betonade att det moraliska och politiska ansvaret att agera går över till alla stater när en stat misslyckas med att skydda sin befolkning, säger Daniel Schatz som följt och debatterat frågan under många år, bl a som politiskt aktiv. Skyldigheten att skydda var ett försök att göra verklighet av löftena om folkmord, om att de aldrig mer skulle få äga rum, säger han. Toppmötets skrivningar var dock på flera punkter urvattnade jämfört med ICISS-kommissionens förslag. Trots detta har utvecklingen visat att begreppet är mycket kontroversiellt. BRETT KONCEPT Skyldigheten att skydda är ett brett koncept som baseras på ett helhetstänkande 4 Världshorisont 2/08

5 Barnen drabbas alltid hårdast i olika typer av kriser och konflikter. Barnen på bilden är på flykt undan strider i Libanon. Foto: UNHCR/C.Lau när det gäller kriser och konflikter. Det består av tre delar: förebygga, reagera och återuppbygga. Vilken del som ska tillämpas avgörs av vilket stadium som den aktuella krisen befinner sig i. Under rubriken reagera finns militär intervention med som en sista utväg, vilket gör detta till den mest problematiska delen. Det är just begreppets bredd och helhetstänkandet som det vilar på som är dess styrka, menar många. Att förebygga kriser och konflikter anges som den viktigaste komponenten eftersom de andra två (reagera och återuppbygga) helt enkelt inte behövs om man lyckas stoppa kriser i sin linda. När det gäller förebyggande och återuppbyggnad har världssamfundet blivit mycket bättre på båda dessa delar än vi var för tio år sedan, säger Jens Petersson, handläggare för fred, säkerhet och nedrustning vid Svenska FN-förbundet, och fortsätter: Det finns mycket kvar att göra men helt klart finns en medvetenhet om vikten av både förebyggande och återuppbyggnad idag. De hänger ju också samman: misslyckas man med återuppbyggnaden är det samma sak som att man misslyckas med förebyggandet eftersom konflikten riskerar att bryta ut igen. UPPGIVENHET Entusiasmen efter toppmötet 2005 har följts av en viss uppgivenhet på senare tid. En akademisk debatt om vad som egentligen är ett R2P-fall har stått och stampat på samma fläck och det råder oklarhet om hur det nya begreppet ska tillämpas i praktiken. Flera bedömare menar också att länder som ställde sig bakom skyldigheten att skydda vid toppmötet nu har backat och visar en mer reserverad inställning till det nya konceptet. Många afrikanska stater har uttryckt rädsla för att det ska användas till nyimperialistisk politik, d v s att rika väststater ska använda skyldigheten att skydda som förevändning för att blanda sig i fattiga länders inre angelägenheter. Läs mer om skyldigheten att skydda i faktabladet på sid Läs mer om Francis Deng på sid 7. Läs mer om Darfur på sid 8-9. Samtidigt råder en allmän motvilja mot interventioner hos världsopinionen i stort, som bl a grundar sig på USA:s och Storbritanniens agerande i Irak, säger Jens Petersson: Eftersom interventionen i Irak på flera sätt har misslyckats så finns en rädsla för nya interventioner. Herregud varför gick vi in i Irak? tänker man och sedan Nej ska vi in i Tchad nu också?. Det blir en maggropsreflex som är ogenomtänkt och farlig eftersom den blir ett hinder för att gå in där det faktiskt är nödvändigt. UTDRAGEN KONFLIKT I Darfur i västra Sudan pågår sedan 2003 en utdragen konflikt där civilbefolkningen utsatts för grova MR-brott i stor skala. Omkring två miljoner människor har Världshorisont 2/08 5

6 R2P tvingats lämna sina hem och hundratusentals har dödats eller dött av umbäranden till följd av kriget. Kritiska röster har hävdat att situationen i Darfur visar att omvärlden är lika handfallen som tidigare, trots antagandet av det nya begreppet. Men Darfur ska inte ses det slutliga testet för skyldigheten att skydda, menar dess tillskyndare, eftersom konflikten redan var långt gången när begreppet antogs Konflikten hade kunnat förebyggas för ett antal år sedan om Sudans regering tagit tag i fattigdomsproblematiken, men det gjordes inte. Därför står vi med en komplicerad och svårlöst situation idag, säger Jens Petersson. Daniel Schatz är inne på samma linje. Han framhåller att man ska tänka på att kriser och konflikter är lättare att lösa ju tidigare man ingriper: Nya typer av konflikter där den civila befolkningen är särskild måltavla har utvecklats de senaste decennierna. Våld och oroligheter under kriget i Liberia tvingade människor på flykt. Personerna på bilden är flyktingar på väg att återvända efter krigets slut. Foto: UNHCR/R.Ochlik Vi måste skapa en kultur av att förebygga konflikter på ett tidigt stadium, säger han och tillägger: Vi måste lyfta blicken bortom Darfur för att identifiera morgondagens Darfur. KENYA POSITIVT EXEMPEL En annan aktuell kris som nämns som ett mer positivt exempel är Kenya. Där utbröt våld mellan olika etniska och politiska grupper efter ett omtvistat val i vintras, men i stället för att urarta i ett allt våldsammare kaos kunde oroligheterna stoppas genom ett resolut ingripande av internationella krafter. En uppgörelse om maktdelning medlades därefter fram mellan den tidigare regeringen och oppositionen. Händelserna i Kenya ska ses som ett positivt exempel på hur skyldigheten att skydda tillämpats för att kväsa en konflikt i sin linda, menar olika bedömare. Det internationella samfundet gick här in med en medlarinsats innan en diskussion om militära medel blev nödvändig. Ytterligare aktuella exempel på praktisk tillämpning av R2P är den fredsfrämjande insatsen i Tchad och Centralafrikanska Republiken som säkerhetsrådet beslutade om i september I insatsens mandat ingår skydd av civilbefolkningen som en central komponent. Samma sak gäller det internationella engagemanget i Demokratiska Republiken Kongo och Somalia. Och den omfattande fredsfrämjande FN-insatsen i Darfur, som äntligen kunde sjösättas vid årsskiftet, har skydd av civilbefolkningen som ett grundläggande uppdrag. VAR STÅR VI? Var står vi då med begreppet skyldigheten att skydda idag, våren 2008? Frågan går till Bonian Golmohammadi, generalsekreterare vid Svenska FN-förbundet: Vi har ett toppmötesbeslut från 2005 och så har vi ett antal regeringar som är positiva, ett antal som är negativa och ett antal som är skeptiska, beskriver han. Det vi behöver nu är att förtydliga vad konceptet betyder och att stärka det politiska stödet för dessa tankar. Av allt att döma kommer 2008 att bli ett avgörande år för det nya begreppet. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har personligen tagit sig an frågan. Han har tillsatt en särskild rådgivare för R2P, amerikanen Edward Luck, och givit honom i uppgift att utveckla och precisera tankegångarna och samtidigt samla politiskt stöd för dem bland olika regeringar. Lyckas han med uppgiften kan en rapport läggas fram för världens länder i generalförsamlingen i höst. I bästa fall kan vi alltså ha både ett tänk, en strategi och en process i gång i slutet av detta år, säger Bonian Golmohammadi. En annan central aktör inom FN-systemet är Francis Deng, särskild rådgivare för förhindrandet av folkmord. Just folkmord har en särställning i debatten eftersom det i fall av folkmord sedan länge finns en juridisk skyldighet att agera på grundval av FN:s folkmordskonvention. Francis Deng är herr 112 i FN; det är honom man ringer när det är kris någonstans. Om Ed Luck står för teorin kring R2P så står Francis Deng för praktiken, säger Bonian Golmohammadi. FLYTTA FOKUS Många bedömare menar att ett sätt att komma vidare med skyldigheten att skydda kan vara att flytta bort fokus från den problematiska debatten om militärt ingripande till frågan om hur man konkret kan jobba med förebyggande och återuppbyggnad. Daniel Schatz framhåller att vi måste få en större koncensus kring hela begreppet och att fler länder måste arbeta aktivt med att föra fram tankegångarna; i FN, EU, AU och övriga politiska sammanhang. Man skulle vilja se en koalition av länder som trycker på i frågan, allra helst med deltagande av afrikanska stater. Organisationer i det civila samhället, som FN-förbunden, kan också spela en viktig roll genom att lyfta fram R2P. FN och EU måste också fortsätta studera olika kriser på nära håll för att ringa in den avgörande frågan: när och hur ska man ingripa? ARBETAR AKTIVT Sverige är ett av en handfull västländer som arbetar aktivt med frågan om skyldigheten att skydda. Svenska utrikesde- 6 Världshorisont 2/08

7 partementet väljer att svara skriftligt på Världshorisonts frågor om det nya begreppet. För att komma vidare behöver vi å ena sidan fortsätta att hamra fast principen i instrument som säkerhetsrådsresolutioner så att konkreta rättsnormer kan utvecklas internationellt och å andra sidan arbeta med det praktiska genomförandet, skriver UD och fortsätter: För att R2P ska bli en verklighet måste det vara lika utbrett och naturligt att mäta graden av efterlevnad i det här fallet, som det är att mäta inflation eller sysselsättningsgrad. R2P måste bli ännu ett av de filter genom vilka all omvärldsanalys sker, vare sig den sker i FN-högkvarteret, huvudstäderna eller frivilligorganisationer, såsom Svenska FN-förbundet. Den här typen av arbete bedrivs redan idag beträffande mänskliga rättigheter i stort, så det handlar mer om att justera befintlig verksamhet än att skapa helt ny. INTE JURIDISKT TVINGANDE Folkrättsjuristen Diana Amnéus skriver sin doktorsavhandling vid Stockholms Universitet om skyldigheten att skydda. Hon tror inte att R2P kommer att utvecklas till en juridiskt tvingande skyldighet att skydda med militära medel utan att det kommer att förbli en moralisk och politisk skyldighet. På grund av stormaktspolitiska intressen hos de permanenta medlemmarna skulle säkerhetsrådet inte kunna enas om att intervenera militärt i alla situationer där massmord, krigsförbrytelser och etnisk rensning pågår. Humanitära kriser som faller under dessa staters säkerhetspolitiska intressesfärer, och även starka ekonomiska intressesfärer, har hittills varit mycket svåra att få till stånd fredsframtvingande åtgärder i, säger hon. Om andra aktörer, enskilda stater eller regionala organisationer skulle genomföra humanitära interventioner utan säkerhetsrådsmandat skulle de kunna underminera det kollektiva säkerhetssystemet och i slutändan den globala säkerheten, om interventionen inte också får omvärldens erkännande. Därför måste man i första hand överlåta åt säkerhetsrådet att göra bedömningen från fall till fall om militära interventioner för att skydda, säger Diana Amnéus. AnnaLena Andrews R2P-seminarium i Stockholm Förebygga kriser är viktigast Vi måste fortsätta att göra två saker. Betona varje stats skyldighet att skydda sin befolkning, och samtidigt utveckla det internationella samfundets redskap för att arbeta med skyddet av utsatta människor. I detta arbete måste vi betona förebyggandet som den viktigaste komponenten, sa Francis Deng, FN:s särskilde rådgivare för förebyggande av folkmord, när han i april medverkade vid ett seminarium i Stockholm om R2P. Francis Deng, som utsågs till sin post i augusti i fjol, har bl a till uppgift att uppmärksamma FN:s generalsekreterare på brott mot mänskliga rättigheter och internationell rätt som kan leda till folkmord. Han beskrev hur han försöker få regeringar att lyssna och agera konstruktivt genom att betona statens suveränitet och det ansvar för den egna befolkningen som ligger i suveränitetsbegreppet. I stället för att tala om suveräniteten i negativa termer försöker jag tala om ansvaret för den egna befolkningen som något positivt som ligger i begreppet. Sanningar kan sägas på ett sätt som inte skapar motsättningar, och det försöker jag göra i mina samtal med presidenter, ministrar och andra, sade han. SAMLAR FÖRNYAT STÖD Deng beskrev hur han själv och FN:s nyutnämnde rådgivare för R2P, Edward Luck, jobbar för att samla ett förnyat politiskt stöd för skyldigheten att skydda bland världens regeringar och samtidigt försöker verka för att redskap för praktisk handling utvecklas. Bl a försöker man identifiera ett antal lyckosamma R2P-fall för att börja dokumentera vilka lärdomar R2P Regionala aktörer, t ex EU, har en mycket viktig roll att spela när redskapen för skydd av människor ska utvecklas, framhöll Francis Deng vid seminariet i Stockholm. Foto: AnnaLena Andrews man kan dra av dessa, s k lessons learned. De stora klyftorna i länder runt om i världen, och det faktum att stora folkgrupper lever i ett totalt utanförskap, utgör grunden för politiska kriser och konflikter, menade Deng: Vi måste ta itu med de föreställningar om olikheter mellan olika grupper som människor bär på. Det här är ett problem som finns i hela världen, men det är när en grupp låter dessa föreställningar få konkreta konsekvenser för andra som det uppstår utanförskap, orättvisor och diskriminering. Klyftorna är enorma idag mellan människor som är marginaliserade politiskt, socialt, ekonomiskt och de som har tillgång till makt och välstånd. Förr eller senare kommer de som är utestängda att reagera, och då finns risken att den grupp som innehar makten svarar med förtryck som kan utvecklas till våld och i värsta fall folkmord. Ett annat grundläggande problem i många afrikanska stater är att man likställer demokrati med val, fortsatte Deng. Men vi vet ju att demokrati är så mycket mer än bara val. För att tala om verklig demokrati måste det till mänskliga rättigheter, respekt för minoriteter och politisk delaktighet. AnnaLena Andrews Världshorisont 2/08 7

8 Darfur konflikt utan slut? tade janjawid-milisen som tillsammans Darfur i västra Sudan kommer ofta upp i debatten om R2P. med regeringsstyrkor mördade, plundrade och våldtog. Många av dem som Pga stor makts intressen och annat har ett resolut ingripande fördrevs från sina byar tillhörde de afrikanska folkgrupperna fur, masalit och av omvärlden hittills förhindrats. Journalisten Ulf B Andersson tecknar en bakgrund till den komplicerade konflikten. zaghawa medan angriparna ofta var araber. Enligt vissa uppgifter utgjordes F janjawid-milisen till hälften av araber em år har gått sedan 2003 då två väpnade rebellrörelser gjorde uppror i Tchad och ytterligare närmare två miljo- Därmed skapades bilden av ett krig läger. Cirka personer har flytt till från Tchad. Darfur och kriget inleddes. Ingenting tyder dock på något snabb lösning. Enligt Sudans regering har personer dödats medan FN brukar tala om döda, en siffra som varit statisk sedan 2006 och är en uppskattning både av döda i stridshandlingar och p g a sjukdomar och svält i krigets spår. I mars sade företrädare för FN att det nu kan handla om totalt mellan och döda. Av Darfurs cirka sex miljoner invånare lever idag runt två miljoner som internflyktingar, många av dem i gigantiska ner är beroende av hjälp. Dödstalen har dock minskat genom en massiv internationell hjälpinsats, som trots banditöverfall och obstruktion från regeringen i Khartoum har hjälpt människor att överleva i ett samhälle där 1595 byar har bränts till grunden och jordbruksproduktionen slagits sönder. FÖRÖDANDE SVAR Under kännetecknades konflikten av regeringens förödande svar på upproret. Anfall från luften med helikoptrar och bombplan följdes av den fruk- mellan arabiska muslimer och afrikanska muslimer. Det är dock en förenklad bild menar Sudanexperter. Den samexistens mellan araber och afrikaner som funnits i Darfur har fortgått på vissa platser och 2007 var det konflikten mellan de arabiska folkgrupperna terjam och rizeigat som skördade flest liv. De två rebellrörelser som startade upproret (SLA och JEM) har nu splittrats i ett otal fraktioner. En del rebellgrupper beskrivs idag som rena banditgäng och några är inte mer än en hemsida och en självutnämnd ledare som lever i exil. Nya allianser skapas ock- 8 Världshorisont 2/08

9 R2P Cirka personer har flytt undan våldet i Darfur över gränsen till Tchad, där de idag bor i flyktingläger. Människorna på bilden bor i ett tillfälligt transferläger i Iridimi. Foto: H.Caux/UNHCR så på marken och en del bedömare ser tecken på att arabiska grupper nu är beredda att göra gemensam sak med rebellerna mot regeringen. Fredsmäklarna Jan Eliasson (FN) och Salim Salim (Afrikanska unionen) har försökt ena rebellerna för att möjliggöra samtal med regeringen om en vapenvila. I oktober 2007 skulle fredsprocessen högtidligt inledas i den libyska staden Sirte. Redan efter någon dag avbröts dock mötet. Flera av de viktigaste rebelledarna, som Abdul Wahid i Paris, vägrade komma. FRIA VAL 2009 Enligt fredsavtalet från 2005 mellan president Omar al-bashir och SPLA i södra Sudan ska fria val hållas i hela Sudan Förutsättningen för valet är en AKTÖRERNA I Djabal-lägret i östra Tchad bor över flyktingar från Darfur. Livet i lägret är hårt och präglas av brist på vatten och ved. Under torrsäsongen plågas regionen av sandstormar och under regnperioden leder skyfall till översvämningar. Foto: H.Caux/UNHCR folkräkning som pågick under denna tidnings pressläggning (april 2008). På gränsen mellan södra och norra Sudan ligger det oljerika Abyei, vars framtid inte har avgjorts. Nya strider i Abyei bröt ut i mars och området beskrivs som en krutdurk som kan stjälpa hela fredsprocessen. Efter ett beslut i FN:s säkerhetsråd 31 juli 2007 finns sedan årsskiftet en hybridstyrka, UNAMID, med soldater och poliser från FN och AU i Darfur. Totalt ska styrkan omfatta över personer med ett mandat att skydda civilbefolkningen. I april var dock endast på plats. Sudan har villkorat vilka länder som får skicka trupp och den svenska insatsen stoppades efter påståenden att svenska och norska soldater skulle arbeta för israeliska underrättelsetjänsten Mossad och CIA. Ännu saknas transportmedel, inklusive attackhelikoptrar, och FN:s byråkrati sägs ha försenat utplaceringen av styrkan. Kritiker varnar för att ett fiasko hotar och att UNAMID kommer ha svårt att lyckas i sitt uppdrag då styrkan ska operera ett område där ingen av de väpnade parterna är intresserade av ens en vapenvila. Ulf B Andersson FN: Har krävt att Sudans regering avväpnar janjawid-milisen och har infört ett vapenembargo som förbjuder införsel av vapen i Darfur. I oktober 2007 konstaterades att embargot bryts av alla parter. I ett ordförandeuttalande från säkerhetsrådet den 4 februari gavs stöd till president Idriss Déby i Tchad när rebeller attackerade huvudstaden N Djamena. En FN-mission för Tchad och Centralafrikanska republiken, MINURCAT, beslutades hösten EU: Har beslutat att skicka 3700 soldater till östra Tchad och Centralafrikanska republiken, som en del av MINURCAT. Drygt 200 svenska soldater ingår i styrkan (Eufor). Deras uppgift är att skydda flyktingar och internflyktingar. EU har kritiserats för att vara lam mot regeringen i Khartoum av omsorg om europeiska företags intressen i Sudan. Frankrike: Har sedan tidigare trupp i Tchad och Centralafrikanska republiken. Franska soldater evakuerade utlänningar från N Djamena i början av februari, men franska regeringen förnekade uppgifter från rebeller att fransk militär deltagit i striderna. Franska soldater ingår också i Eufor. Rebellerna i Darfur: Upproret inleddes 2003 av JEM och SLA. Rebellerna, nu splittrade i ett tiotal huvudfraktioner, får stöd av regeringarna i Eritrea och Tchad och anklagas för övergrepp mot civila och hjälporganisationer och för attacker mot fredsstyrkan från AU. Merparten av rebellerna kräver ökad rättvisa för Darfur inom ramen för Sudan, inte självständighet. Tchad: I oktober 2007 slöts ett fredsavtal mellan rebellerna och president Déby men rebellerna bröt snart vapenvilan. Déby, som kom till makten 1990 med stöd av Sudan, stödjer nu rebeller i Darfur medan rebellgrupperna, nu under namnet Nationella Alliansen, får stöd av regeringen i Sudan. Över flyktingar från Darfur och cirka tchadiska internflyktingar finns i östra delen av landet. En del anser att konflikterna i området har drag av ett krig genom ombud mellan Sudan och Tchad. I mars slöts ett historiskt fredsavtal mellan Déby och al-bashir i närvaro av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Efter ömsesidiga anklagelser och nya strider i april betraktas avtalet som överspelat. Khartoum: President Omar al-bashir har styrt Sudan sedan bildades en enhetsregering efter fredsavtalet med SPLA i södra Sudan. Efter att ha allierat sig med islamistiska grupper under 1990-talet beskrivs al-bashir idag som arabisk nationalist. Regeringen anklagas för att ha beväpnat och betalat janjawid-milisen, vilket förnekas. Musa Hilal, en av de janjawid-ledare som anklagas för att ha organiserat grova övergrepp i Darfur, fick i januari en post inom regeringen i Khartoum. ICC, Internationella brottmålsdomstolen: Undersöker sedan 2005 krigsförbrytelser i Darfur. I maj 2007 väcktes åtal mot Ahmed Haroun, Sudans minister för humanitära frågor och janjawidledaren Ali Muhammad Ali Abd al-rahman, också känd som Ali Kushayb. Regeringen i Khartoum förklarade att de inte ska utlämnas till Haag. ICC uppges ha en lista på 51 personer, däribland rebelledare, som kan bli aktuella för åtal. Centralafrikanska republiken: personer har flytt till Kamerun, Tchad eller Sudan medan är internflyktingar i norra delen av landet där rebellgrupper och banditer har skapat ett laglöst tillstånd. ICC inledde i maj 2007 en undersökning om de massvåldtäkter som rapporterades vid strider i huvudstaden Bangui 2002 och Kina: Köper cirka 80 procent av Sudans olja och ger omfattande bistånd till Sudan. Har också nyligen inlett oljesamarbete med Tchad. USA: Har stämplat konflikten i Darfur som folkmord. Har ändå goda kontakter med regeringen i Khartoum som ses som en allierad i kriget mot terrorismen. Världshorisont 2/08 9

10 Brittiska FN-förbundet FN-FÖRBUND I VÄRLDEN I FN-förbundens världsfederation WFUNA (World Federation of United Nations Associations) ingår 108 FNförbund från olika delar av världen. Liten påtryckare med central roll Demonstranter i London kräver skydd för civilbefolkningen i Darfur. R2P not RIP står för Responsibility to Protect, not Rest in Peace. Rest in peace (vila i frid) är en vanlig inskription på brittiska gravstenar. Foto: Brittiska FN-förbundet. Det brittiska FN-förbundet UNA-UK hör till dem som arbetar aktivt för att göra verklighet av skyldigheten att skydda. Jämfört med sin svenska systerorganisation har det färre medlemmar och anställda, men landets tyngd på den internationella scenen gör ändå att UNA-UK har en nyckelroll att spela. Brittiska FN-förbundets huvudkontor ligger mitt i regeringskvarteren Whitehall i London, ett stenkast från utrikesministeriet. Läget är idealiskt för förbundets ambition att vara en samtalspartner för regering och parlamentariker, men även i samarbetet med akademiker, media samt organisationer med internationella frågor på programmet. Vi marknadsför oss som landets ledande oberoende policyauktoritet i FNfrågor, berättar Veronica Lie, som är en av sex anställda på förbundets huvudkontor. Lie ansvarar för policy- och kampanjfrågor, samt extern kommunikation. Arbetet för att ge information och påverka politiskt på central nivå i London kombineras med insatser för att utrusta organisationens cirka 100 avdelningar och 4500 medlemmar runt om i landet med kunskap och verktyg så att de kan driva aktuella frågor. Det finns även drygt 30 studentavdelningar på landets universitet som servas av huvudkontoret. Det är ett stort nätverk som täcker alla delar av Storbritannien, och som kan mobiliseras när det behövs, säger Veronica Lie stolt. SKRIVER BREV En viktig form av påtryckning i det brittiska politiska systemet är när medborgarna skriver brev till parlamentsledamoten för sin valkrets. Detta har UNA-UK:s medlemmar gjort bl a för att uppmärksamma situationen i Darfur och skyldigheten att skydda. När det gäller skyldigheten att skydda är arbetet emellertid mer komplicerat än till exempel den pågående kampanjen för att förbjuda klusterbomber. Ett första mål är att lägga grunden för detta framväxande koncept, och inte minst att definiera det. Det finns en risk att man vill få skyldigheten att skydda att täcka väldigt mycket, säger Veronica Lie. Men det gäller att komma ifrån det där stora diffusa begreppet som alla drar i åt olika håll och i stället omvandla det till något konkret och användbart. Där kan vi bidra till processen, säger Veronica Lie. ERBJUDS MÖTEN Som FN-förbund i ett av säkerhetsrådets permanenta medlemsländer erbjuds UNA-UK regelbundet möjlighet att träffa personer som arbetar centralt inom världsorganisationen. Tidigare i år höll de t ex ett informellt rundabordssamtal där akademiker och politiker fick träffa Ed Luck, rådgivare till FN:s generalsekreterare i fråga om skyldigheten att skydda. Ett annat sätt att arbeta med frågan har UNA-UK pratat ihop sig med Svenska FN-förbundet om. Tillsammans har de sökt pengar från EU för ett projekt som Forts på sid Världshorisont 2/08

11 FN-fakta Skyldigheten att skydda (R2P) Banbrytande begrepp antogs i FN Flyktingar från Irakkriget sörjer sin 10-årige son. Foto: UNHCR/A.van Genderen Stort FN:s centrala roll sedan 1945 har varit att bevara internationell fred och säkerhet och att identifiera potentiella hot mot freden. Hotbilden har breddads under det senaste decenniet och omfattar idag inte bara externa hot mot staternas territorier, utan också interna humanitära katastrofer. Nya typer av konflikter har utvecklats efter kalla kriget slut i form av inbördeskrig där den civila befolkningen har blivit särskild måltavla. Våldtäkter har t ex använts som en avsiktlig strategi i samband med etnisk rensning och folkmord, människor har tvingats på flykt och hela regioner har påverkats av stora flyktingströmmar. Särskilt Afrika har drabbats av konflikter av detta slag, t ex folkmordet i Rwanda och konflikterna i Somalia, Sierra Leone, Liberia, DR Kongo och Uganda, men vi har också sett dem i Europa på Balkan under 1990-talet. Vikten av att ingripa i sådana konflikter har blivit allt tydligare. I slutet av 1990-talet började man argumentera för behovet av att reformera FN, eftersom det var otydligt var gränsen gick för när en humanitär intervention var laglig eller inte. I FN-stadgan råder nämligen en tydlig paradox: mänskliga rättigheter proklameras med individens säkerhet i centrum vilket står i konflikt med principen om staters suveränitet. För att lösa problemet med dessa två motsägande principer tillsattes 1999 en internationell kommission (International Commission on Intervention and State Sovereignty) på initiativ av Kanadas regering. Den s k ICISS-kommissionen presenterade sitt förslag till lösning i december 2001 i en rapport där den myntade begreppet skyldigheten att skydda (The Responsibility to Protect, förkortat R2P). Begreppet togs sedan upp av FN:s högnivåpanel (High-Level Panel on Threats, Challenges and Change) och av generalsekreteraren i hans rapport In Larger Freedom. Vid ett världstoppmöte i FN-högkvarteret i New York i september 2005 enades alla FN:s medlemsländer om att anta och tillämpa skyldigheten att skydda i den betydelse och med de begränsningar som förklaras i detta faktablad. ICISS-kommissionens kärnprinciper ICISS-kommissionen föreslog i sin rapport 2001 följande principer: SKYLDIGHETEN ATT SKYDDA I begreppet statssuveränitet ligger en skyldighet, nämligen att det först och främst åligger staten själv att skydda den egna befolkningen. När en befolkning är utsatt för svårt lidande orsakat av inbördeskrig, uppror, förtryck från statens sida eller statens sammanbrott och staten i fråga inte vill eller kan stoppa eller avvärja lidandet, då får principen om icke-inblandning ge vika för principen om det internationella samfundets skyldighet att skydda. Rättslig grund Den rättsliga grunden för skyldigheten att skydda som vägledande princip finns i: Förpliktelser som ligger i själva suveränitetsbegreppet; Säkerhetsrådets ansvar för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet enligt artikel 24 i FN-stadgan; Särskilda rättsliga förpliktelser som anges i förklaringar, konventioner och fördrag om mänskliga rättigheter och skydd av människor, i den internationella humanitära rätten samt i nationella lagar. Praxis som utvecklats av stater, regionala organisationer och FN:s säkerhetsråd. Innebörd I skyldigheten att skydda ingår tre olika delar: 1. Skyldigheten att förebygga; att undanröja de underliggande såväl som de direkta orsakerna till inre konflikter och andra av människor vållade kriser som utsätter befolkningen för fara. 2. Skyldigheten att reagera; att i situationer där skydd av människor är en tvingande nödvändighet reagera med ändamålsenliga åtgärder, vilket kan innefatta tvångsåtgärder såsom sanktioner och internationellt åtal eller, i extrema fall, militär intervention (se nedan). 3. Skyldigheten att återuppbygga; att, särskilt efter en militär intervention, lämna all slags hjälp till återhämtning, återuppbyggnad och försoning Vägledande principer Förebyggande är den viktigaste dimensionen av skyldigheten att skydda. Möjligheterna att förebygga bör alltid uttömmas innan en intervention övervägs, och större åtaganden och resurser måste sättas in för detta ändamål. Vid fullgörandet av skyldigheterna att

12 förebygga och att reagera bör alltid mindre inkräktande och tvingande åtgärder övervägas innan mer tvingande och inkräktande åtgärder vidtas. ICISS-KOMMISSIONENS Principer för militär intervention (R2P del 2, reagera ) Tröskel för rättfärdig sak Militär intervention för skydd av människor bör betraktas som en extraordinär åtgärd. För att en sådan intervention ska vara berättigad krävs det att allvarlig och obotlig skada för människor av följande slag föreligger eller är sannolikt förestående: Verkligen inträffad eller befarad förlust av människoliv i stor skala, med eller utan uppsåt att begå folkmord, som är ett resultat av uppsåtligt handlande, försumlighet eller oförmåga att handla från statens sida, eller upplösning av staten, eller Verkligen inträffad eller befarad etnisk rensning i stor skala utförd genom dödande, påtvingad förvisning, terrorhandlingar eller våldtäkter. Försiktighetsprinciper Rätt avsikt. Huvudsyftet med en intervention oavsett vilka andra motiv som de intervenerande staterna kan ha måste vara att stoppa eller avvärja mänskligt lidande. Rätt avsikt tryggas bäst genom multilaterala interventioner, som har ett klart stöd av den allmänna opinionen i området och av de berörda offren. Sista möjlighet. En militär intervention kan endast vara berättigad när alla icke-militära alternativ till förebyggande eller fredlig lösning av en kris har utforskats och det har befunnits rimligt att anta att mindre långtgående åtgärder inte hade räckt till. Proportionella åtgärder. Omfattningen, varaktigheten och intensiteten i den planerade militära insatsen bör inte överskrida vad som är nödvändigt för att uppnå det angivna målet för skydd av människor. Rimliga utsikter. Det måste finnas rimliga utsikter att stoppa eller avvärja det lidande som har berättigat interventionen. Följderna av att ingripa bör inte bli värre än följderna av passivitet. Rätt auktoritet Det finns inget bättre eller mer lämpligt organ än FN:s säkerhetsråd för att ge tillstånd till militär intervention för skydd av människor. Uppgiften är inte att finna alternativ till säkerhetsrådet som auktoritetskälla utan att se till att säkerhetsrådet fungerar bättre än hittills. Säkerhetsrådets tillstånd bör i samtliga fall sökas innan en militär intervention verkställs. Den som förespråkar en intervention bör formellt begära ett sådant tillstånd eller se till att säkerhetsrådet tar upp ärendet på sitt eget initiativ eller att generalsekreteraren riktar säkerhetsrådets uppmärksamhet på frågan med stöd av artikel 99 i FN-stadgan. Säkerhetsrådet bör ofördröjligen behandla ärendet vid påståenden om förlust av människoliv eller etnisk rensning i stor skala. Säkerhetsrådet bör då förvissa sig om förekomsten av sådana omständigheter på platsen. Säkerhetsrådets fem ständiga medlemmar bör enas om att inte använda sig av sin vetorätt i frågor där deras vitala statsintressen inte äventyras. Om säkerhetsrådet förkastar ett förslag eller inte kan behandla det inom rimlig tid finns följande alternativa möjligheter; Att generalförsamlingen tar upp frågan vid ett brådskande extra möte enligt det s k Uniting for Peace-förfarandet. Att regionala eller subregionala organisationer handlar inom sitt mandat enligt kapitel 8 i FN-stadgan, med förbehåll för att de söker säkerhetsrådets tillstånd i efterhand. Vid alla sina överläggningar bör säkerhetsrådet beakta att om det inte kan uppfylla sitt ansvar att skydda i en upprörande situation som kräver handling det skulle vara orealistiskt att vänta sig att de berörda staterna avstår från andra åtgärder för att möta det allvarliga och trängande i situationen, varigenom FN:s prestige och trovärdighet skulle kunna lida skada. Flyktingar från Darfur i västra Sudan tvingas förflytta sig p g a s Principer för intervention Tydliga mål, ett alltid tydligt och otvetydigt mandat samt tillräckliga resurser. En gemensam militär handlingsplan för alla medverkande, enhetlig ledning, klara och entydiga sambandssystem och befälsvägar. Godtagande av vissa begränsningar, stegvis ökning och gradvis anpassning av styrkeinsatser med målsättningen att skydda en befolkning och inte att besegra en stat. Regler för insatser av styrkor som motsvarar operationsplanen, vilka är klart angivna, uppfyller proportionalitetsprincipen och fullt ut respekterar den internationella humanitära rätten. Godtagande av grundsatsen att skydd av den militära styrkan inte får bli det främsta målet. Största möjliga samordning med humanitära organisationer. Världstoppmötets beslut 2005 Jämfört med ICISS-kommissionens förslag innebar det slutdokument som antogs av världstoppmötet 2005 en något urvattnad version av skyldigheten att skydda. ICISS-kommissionen försökte t ex medvetet komma bort från den komplicerade diskussionen om hur folkmord ska definieras genom att i stället tala om en skyldighet

13 kyfall och översvämningar i östra Tchad. Foto: H.Caux/UNHCR att intervenera vid förlust av människoliv eller etnisk rensning i stor skala. Detta accepterades inte under världstoppmötet utan man valde att använda ordet folkmord. Inte heller gick världstoppmötet med på möjligheten att ta upp brådskande ärenden i generalförsamlingen (enligt det s k Uniting for Peace-förfarandet) i situationer då säkerhetsrådet är förlamat av veto. I stället slog toppmötet fast att endast FN:s säkerhetsråd kan ta beslut om militära interventioner i enlighet med FN-stadgans kapitel 7, i samarbete med regionala organisationer som exempelvis Europeiska Unionen (EU), Afrikanska Unionen (AU) och Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE). Toppmötet slog också fast att beslut ska tas från fall till fall, då varje konflikt är unik. De centrala delarna av toppmötets slutdokument lyder (valda delar i sammandrag): Det internationella samfundet har också, genom Förenta Nationerna, en skyldighet att använda lämpliga diplomatiska, humanitära och andra fredliga medel (---) för att skydda LÄS MER PÅ befolkningar från folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Men om de fredliga medlen visar sig otillräckliga och om nationella myndigheter uppenbarligen misslyckas med att skydda sina befolkningar så är vi redo att gemensamt agera, beslutsamt och vid rätt tidpunkt genom säkerhetsrådet i enlighet med stadgan, inklusive kapitel 7 från fall till fall i samarbete med regionala organisationer där så finnes lämpligt. Utifrån de beslutade skrivningarna pågår idag en omfattande debatt inom det internationella samfundet om hur man ska gå till väga för att tillämpa skyldigheten att skydda i praktiken, samt om vad som utgör ett R2P-fall. Övriga centrala begrepp HUMANITÄR INTERVENTION Humanitär intervention har använts som benämning på en åtgärd som det internationella samfundet vidtar då mänskliga rättigheter kränks och man vill säkra de humanitära förhållandena för de berörda människorna. ICISS-kommissionen rekommenderade dock att man inte använder ordet humanitär i sammankoppling med någonting militärt, utan att man snarare pratar om endast intervention eller militär intervention. Begreppet används därför alltmer sällan. Statens suveränitet FN-stadgan utgör grunden för internationell lag och folkrätt och baseras på stater som rättsobjekt. Centrala principer som bygger på staten och statens rättigheter är t ex den s k suveränitetsprincipen i artikel 2. Denna artikel tar också upp den territoriella integriteten och principen om icke-intervention som syftar till att det internationella samfundet inte ska beblanda sig i en stats inre angelägenheter. Den tar vidare också upp våldsförbudet vilket betyder att en stat inte får angripa en annan stats territorium (utom i självförsvar). Statssuveräniteten brukar dateras tillbaka till Westfaliska freden 1648 då man beslöt att alla stater är suveräna över sina territorier och juridiskt likvärdiga gentemot varandra. Mänsklig säkerhet 1994 års Human Development Report introducerade konceptet mänsklig säkerhet som betonar säkerheten för människor snarare än territorier och som tillgodoses med utveckling snarare än vapen. Rapporten diskuterade både nationella och globala angelägenheter för mänsklig säkerhet och försökte skapa ett nytt paradigm för hållbar mänsklig utveckling som består av en ny sorts utvecklingssamarbete och ett reformerat system av globala organisationer. Folkmord Folkmord är en straffrättslig term som myntades under andra världskriget och i juridisk bemärkelse definieras i 1948 års folkmordskonvention (Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide). Folkmord definieras enligt konventionen som handlingar begångna i avsikt att utplåna en grupp, helt eller delvis, på nationella, etniska, rasmässiga eller religiösa grunder. Till sådana handlingar räknas dödande eller orsakande av allvarlig kroppslig eller mental skada. Dit hör också att medvetet förorsaka levnadsbetingelser avsedda att åstadkomma fysiskt utplånande av gruppen, att genomföra åtgärder avsedda att förhindra födslar inom gruppen eller att tvångsförflytta barn tillhörande gruppen till en annan grupp. Inom folkrätten talar man om tre internationella brott: folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Krigsförbrytelser Krigsförbrytelser är: Grava brott mot de fyra Genèvekonventionerna eller annan internationell lag rörande väpnad konflikt Gäller särskilt när de begås som en del av en plan eller politik eller utgör en del av förövandet av sådana brott i stor skala Kan begås i både internationella och inhemska konflikter Exempel på brott: kidnappning, attacker mot civila, våldtäkter.