Strategi för formellt skydd av skog i Gotlands län

Transkript

1 Strategi för formellt skydd av skog i Gotlands län Bilaga 3: Bakgrundsmaterial 1

2 2

3 1. Gotlands skogar Skogsmarken Ägarförhållanden Skogen Nyttjande Dagens skogstillstånd - problem och möjligheter Nuläget Den utveckling som varit Internationellt perspektiv Gotlands skogar i europeiskt perspektiv Gotländska skogar i Natura Nationella mål och riktlinjer Miljömålet Levande skogar Uppföljning av Levande skogar Skogliga naturvärden inom andra miljömål Regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik Regeringens proposition Svenska miljömål Åtgärdsprogram Myrskyddsplanen på Gotland Samverkan och ansvarsfördelning Myndighetsansvar Skogsbruket Samordning mellan formellt skydd och frivilliga bevarandeåtgärder Ekologisk landskapsplanering Aktörer och intressenter Skogsnäringens och markägarnas intressen Naturvård Friluftsliv Kulturmiljövård Urval av områden för formellt skydd en arbetsmodell Utgångspunkter Skogsbiologiska bevarandevärden Bevarandevärden i andra miljömål, kulturmiljövård och andra samhällsintressen Praktiska prioriteringar Sammanvägning av bevarandevärden Planeringsunderlag Värdetrakter på Gotland Hällmarkstallskog på norra Gotland Alm-askskog Kalkbarrskog med tall och gran Tydligt betespräglad äldre barrskog Barrblandskog Barrsumpskog med tall och gran Formellt skyddad skog

4 11. Underrepresenterade skogstyper i skyddade områden Skog på bördiga marker Lövskog alm-och askskog Kalkbarrskog med tall och gran Större sammanhängande betade skogar Frivilliga avsättningar

5 1. Gotlands skogar Som underlagsmaterial för en beskrivning av det gotländska skogstillståndet, produktionsförhållanden och skogsbrukets aktiviteter tjänar den preliminära upplagan av skogligt länsprogram Gotland inkl. skogliga sektorsmål. En enkel sammanställning finns även i foldern skogen och skogsbruket på Gotland. Gustafsson, K. 2003: Skogligt länsprogram Gotland. Preliminär upplaga. Länsstyrelsen Gotlands Län. Länsstyrelsen Gotlands Län 2004: Skogliga sektorsmål gotländsk tolkning av den nationella skogspolitiken Länsstyrelsen Gotlands Län 2003: Skogen och skogsbruket på Gotland. Informationsfolder. Nedanstående text har i sin helhet hämtats ur den preliminära upplagan av det skogliga länsprogrammet för Gotland 1.1 Skogsmarken Arealförhållanden per ägoslag Fördelningen mellan olika typer av markanvändning (ägoslag) på Gotland skiljer sig väsentligt från landet i övrigt. Den största skillnaden är att hela 37 % av landarealen på Gotland är åker eller betesmark för jordbruket jämfört med knappt 9 % för hela landet. Även andelen skogsmark skiljer sig väsentligt men då genom att andelen skogsmark på Gotlands är avsevärt lägre än i landet som helhet. Den totala landarealen i Gotlands län är ha varav ca ha är skogsmark. Äldre data indikerar en något högre skogsmarkareal längre tillbaka under 1900-talet. Osäkerhet i dessa uppgifter och svårigheten att avgränsa skogsmark mot t.ex. skogbevuxen hällmark gör att denna trend är osäker. Andel av total landareal i olika ägoslag 60% 50% 40% 30% 20% Hela landet Gotland 10% 0% Fig 3-1. Landarealens fördelning mellan ägoslag på Gotland och i hela landet. Genomsnitt för åren Källa: Riksskogstaxeringen Skogsmarkens bonitet Bonitet är ett mått på markens bördighet med avseende på den virkesproduktion som är möjlig. Bonitet, enligt skogshögskolans system, definieras som medeltillväxten per hektar och år när den kulminerar för ett tänkt idealt bestånd. Det ideala beståndet skall då utgöras av det trädslag som är 5

6 lämpligast för växtplatsen. Normalt uttrycks boniteten för endera av trädslagen gran eller tall. Den gotländska skogmarken har en genomsnittsbonitet på 4,2 m 3 sk per hektar och år. Detta kan jämföras med genomsnittet för hela landet som är 5,3 m 3 sk. Gotland skiljer sig från övriga delar av Sydsverige genom att skogsmarken är mindre bördig. Man måste så långt norrut i Sverige som till Västernorrlands län för att hitta produktionsförhållanden som liknar de gotländska. Skogsmarksarealen fördelning på bonitetsklasser 60% 50% 40% 30% Hela landet Gotland 20% 10% 0% Bonitetsklass Figur 3-2. Skogsmarksarealens fördelning per bonitetsklass på Gotland och i hela landet. Källa: Riksskogstaxeringen Den berggrund som bygger upp Gotland skapades av rev och kalkrika sediment avsatta i ett varmt hav för 300 miljoner år sedan. Den rena kalkstenen är svårvittrad och ger upphov till grunda och lågproduktiv jordar. Klint och hällområden är vanliga på kalkberggrunden. I andra områden är kalkstenen uppblandad med lerpartiklar i s.k. märgelsten. Märgelstenen är mycket lättvittad och ger upphov till jordar med hög bördighet. En stor del av dessa jordar har tagits i anspråk av jordbruket. I grova drag kan dessa olika geologiska förhållanden urskiljas som stråk som löper från sydväst till nordost. 1.2 Ägarförhållanden Den gotländska skogsmarken ägs till största delen av privatpersoner (inkl. dödsbon och jordbruksföretag). Enligt ägare- och fastighetsregister ägs 86 % av skogsmarksarealen av denna grupp. Aktiebolag äger 4 % av skogmarken. Resterande 9 % ägs av gruppen övriga allmänna ägare som bl.a. består av Svenska kyrkan, Staten, Gotlands kommun och stiftelser eller allmänningar. De fastigheter och skiften inom en kommun som har samma ägare sammanförs normalt i s.k. brukningsenheter. I november 2002 fanns det sammanlagt 3564 brukningsenheter på Gotland som ägs av privatpersoner eller dödsbon. De flesta brukningsenheter är små, genomsnittsenheten är ca 30 hektar. Skogsmarken fördelad på ägarkategorier Privata ägare Aktiebolag Övriga allmänna Figur 3-3. Skogsmarksarealen fördelad på ägarkategorier. Källa: SVO:s informationssystem KOTTEN 22 nov

7 1.3 Skogen Virkesförrådet Det Gotländska virkesförrådet har ökat stadigt under senare halvan av 1900-talet. I dag står det ca 14 milj. m 3 sk virke på den gotländska skogsmarken. Ytterligare en miljon m 3 sk finns på andra ägoslag. Tall utgör 77 % av virkesförrådet och är därmed det helt dominerande trädslaget. Gran är det näst vanligaste trädslaget med 12 % av virkesförrådet medan knappt 10 % av virkesförrådet utgörs av lövträd. Under de senaste 50 åren har andelen lövträd ökat, främst på bekostnad av granen. Andelen tall har varit i det närmaste stabil. Den gotländska skogen håller i genomsnitt en låg virkeskvalitet mätt med traditionella kvalitetsmått. Virket är ofta kvistigt och krökt. Tallens växtsätt med relativt platta kronor gör att friskkvistvirke är mycket ovanligt. Å andra sidan är virket tätvuxet och hartsrikt, kvalitetsegenskaper som är lämpliga i krävande utomhusmiljöer och för användningsområden som kräver stor slagtålighet. Tall 77% Virkesförrådet per trädslag Gran 12% Björk 4% Övr. löv 5% Torrträd 2% Figur 3-5. Virkesförrådet (%) per trädslag: Källa: Riksskogstaxeringen Virkesförråd per trädslag (milj. m 3 sk) Torra Övr. löv Björk Gran Tall Figur Virkesförrådet på Gotland fördelat per trädslagsgrupp och 6-årsmedelvärden. Källa: Riksskogstaxeringen 7

8 1.3.2 Skogens ålder Den gotländska skogens fördelning på åldersklasser är relativt jämn med en för landet ovanligt stor andel av skogen i de äldsta klasserna. Övergången till trakthyggesbruk under den senare halvan av 1900-talet speglas tydligt vid jämförelsen mot åldersklassfördelningen år Åldersklasserna 0-40 utgörs till stor del av likåldriga skogar vilka är resultaten av skogsodling efter föryngringsavverkning. I de äldre åldersklasserna finns det sannolikt många olikåldriga skogar. I framtiden kommer möjligheterna till avverkningsuttag att öka eftersom den nya skogen som anlagts efter trakthuggning vanligen är tätare, växer snabbare och kommer att ha högre virkesförråd vid föryngringsavverkningen än mycket av den skog som är avverkningsmogen idag. Gotland har relativt gott om gammal skog jämfört med övriga delar av landet. Enligt Riksskogstaxeringens senaste uppgifter ( ) utgör skog äldre än 120 år knappt 18 % av den produktiva skogsmarksarealen. Detta kan jämföras med knappt 12 % för riket som helhet. Riksskogstaxeringens precision är sådan att svängningarna i uppgifterna för hela landet väl återspeglar förändringar över tiden. För Gotland, som är ett litet län, blir de slumpmässiga felen betydande och de kraftiga svängningarna förklaras sannolikt till stor del av dessa. Om man ser till trenden över hela perioden sedan 1955 urskiljs dock en långsam ökning. Den kraftiga ökningen av arealen gammal skog på Gotland under de allra sista åren kan vara en överskattning Nyttjande Det gotländska skogbrukets betydelse i ett nationellt perspektiv är liten. En dryg halv procent av Sveriges skogsmarksareal ligger på Gotland medan knappt en halv procent av landets totala tillväxt återfinns på ön. Skogsbruket producerar ändock avsevärda volymer virke och är ett inslag i den lokala ekonomin. Eftersom den övervägande delen av skogsmarkfastigheterna är små finns det många skogsägare på Gotland med skiftande mål för sitt skogsbruk. Avverkning av husbehovsvirke och ved är av större betydelse här än i andra delar av landet. Den andel av avverkningen som används i industriell vidareförädling är därför jämförelsevis låg. Hela Gotland är klassat som svårföryngrat och tillstånd krävs för all föryngringsavverkning. Under 1990-talet har tillstånd till föryngringsavverkning lämnats till i genomsnitt drygt 700 hektar/år. Den övervägande delen av hyggena föryngras genom plantering av tall. Markberedning utförs på ca 90 % av föryngringsarealen. Beståndsvårdande åtgärder som röjning och förstagallring utförs i för liten utsträckning vilket bl.a. gjort att arealen med röjningsbehov växer. Den årliga avverkningen skattas till mellan och m 3 sk/år. 8

9 2. Dagens skogstillstånd problem och möjligheter 2.1 Nuläget Gotland är mindre dominerat av skog än övriga Sverige. Skogsmarken utgör ca 41 % av öns landareal vilket motsvarar hektar Bevarandevärden Gotlands skogar består av en mängd typer och har många miljöer med höga naturvärden. Det finns även fler fornminnen och kulturspår i skogen än man vanligtvis föreställer sig, och många miljöer med höga kulturmiljövärden. Skogen är dessutom betydelsefull för människans rekreation och friluftsliv. Den uppvuxna skogens virkesförråd är en värdefull ekonomisk resurs som länge har utnyttjats för skogsbruk. Såväl naturliga och nästan naturliga skogar och skogsbiotoper, som människopåverkade skogsmiljöer, har höga bevarandevärden och måste beaktas i arbetet med områdesskydd och annan naturvård. Det är miljöernas samlade bevarandevärden genom tiden som är viktigast att ta hänsyn till, inte bara den bild som syns för ögat idag. Områdeshistoriken måste alltså tas med i beräkningen. Det är en ungefärlig fortsättning på den historiska summan av utveckling och processer i både naturskogar och hävdade biotoper som måste vara utgångspunkt för att många kontinuitetsberoende rödlistade arter ska ha fortsatt tillgång till sina livsmiljöer. De återfinns ofta i värdekärnor. Hela landskapets kvalitet, och många vanliga och mindre specialiserade arter, måste också finnas med i naturvårdens arbetsmodell (Agger & Utzon-Frank 1995). Det är vanliga arter som står för den största delen av många viktiga processer, t.ex. växtproduktion, pollinering, nedbrytning, markomblandning, betning, predation och parasitism. Om skogslandskapet i stort mister en stor del av sin variation och allmänna kvalitet, kan delar av grunden för de speciella höga värden som skyddas i värdekärnorna, försvinna. Naturmiljön De speciella naturgivna förutsättningarna och ett särpräglat brukande under lång tid har gjort att det finns många skogstyper med unika naturvärden på Gotland. Den pågående nyckelbiotopsinventeringen visar att Gotland är rikt på värdefulla biotoper. Hittills har ca 2500 nyckelbiotoper registrerats som omfattar ca 6500 hektar. Därtill kommer ca 1000 så kallade naturvärdesobjekt med en areal på ca 1700 hektar (se nedan). Bland de naturtyper som är typiska för Gotland märks särskilt de kulturpräglade lövmarkerna, kalkbarrskogar, hällmarksskogar och skogsbeten. I avsnitt 5 i strategin beskrivs de viktigaste skogstyperna på Gotland och deras biologiska värden. Generellt kan sägas att det gotländska skogslandskapet fortfarande är mycket artrikt jämfört med andra sydsvenska skogsområden. Tänkbara anledningar till detta förhållande kan vara markägarstrukturen med hög andel privatägd skogsmark, ett ålderdomligt brukande som har levt kvar på många ställen, småskalighet, geologiska förutsättningar m.m. 9

10 På artdatabankens lista över rödlistade arter finns idag 640 skogslevande arter på Gotland. 9 av dessa är utrotade och 255 anses vara hotade. Nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt Nyckelbiotopsinventering på Gotland startades 1993 och pågick fram till Efter en nationell utvärdering påbörjades en andra inventeringsperiod 2001 som på Gotland planeras avslutas 2005 eller Nyckelbiotopsinventeringen genomfördes till en början på privat mark men efter hand har även kyrkans mark och stora delar av statens mark inventerats. Naturreservat har dock inte inventerats varför det framförallt i äldre naturreservat saknas underlag på skogsmarksareal med nyckelbiotopskvalitet. En generell bedömning är att en mycket stor andel av den skogsmark på Gotland som har nyckelbiotopskvalitet kommer att vara känd vid inventeringsperiodens slut. Inventeringen kommer dock aldrig vara heltäckande och fler nyckelbiotoper förväntas kunna upptäckas i framtiden. En nyckelbiotop är ett skogsområde som från en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö idag har mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. Där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter. Det finns totalt 50 olika nyckelbiotopstyper och 22 olika typer av områden med höga naturvärden (Noren m.fl. 2002). I föreliggande strategi har gotländska nyckelbiotoper sammanfattats i sex olika skogstyper (se avsnitt 5 i strategin). Tyvärr är det omöjligt att ange exakta arealsiffror för nyckelbiotoper som räknas till de olika grupperna eftersom klassificeringssystemen i den nationella strategin och nyckelbiotopsinventeringen är olika och inte direkt jämförbara. Nedanstående sammanställning bör därför ses som riktvärden. skogstyp nyckelbiotoper (ha) naturvärdesobjekt (ha) kalkbarrskog betespräglad barrskog hällmarkstallskog alm- och askskog barrsumpskog barrblandskog sandbarrskog <50 hasselrik lövskog 100 <50 summa Kulturmiljön Mänsklig bosättning i nära 8000 år har gjort Gotland rikt på fornminnen och kulturlämningar. Fornminnen har inventerats i flera omgångar under 1900-talet och idag finns det ca registreringar i fornminnesregistret. Kunskapsläget om övriga värdefulla kulturmiljöer är sämre men ny kunskap fås genom det pågående inventeringsprojektet I Trädgudars Land. Alla fornlämningstyper som registrerats på Gotland finns mer eller mindre frekvent representerade i skogen. 10

11 Utöver forn- och kulturlämningar kan även själva sättet att bruka skogen anses ha ett kulturhistoriskt värde. Tydliga exempel är bl.a. gotländska skogsbeten som fått en speciell struktur i trädskiktet p.g.a. kontinuerlig plockhuggning och röjning och gamla ängsmarker där lövtäckt spelat en stor roll. Mer information om fornlämningar och kulturmiljövärden i gotländska skogar finns att läsa om i skogligt länsprogram Gotland. Sociala Värden Kunskapen om skogens sociala värden är relativ ung och än så länge bristfällig. På Gotland kommer som i övriga Sverige arbetet med skogens sociala värden under de närmaste åren koncentrera sig på tätortsnära skogar. Sociala värden som kan tänkas vara av betydelse på Gotland är bl.a. plockning av bär och svamp, jakt (som kan få större betydelse i och med den ökande rådjursstammen) samt orientering, promenad och annan motion Hotbilder Modernt skogsbruk har en betydelsefull inverkan på skogslandskapet. Under senare delen av talet, och till viss del tidigare, har människans brukande av skogen inneburit en minskning av biodiversiteten. Om man jämför med 1950-talets skog, så är dagens skog allmänt sett torrare, tätare, yngre och lövträdsfattigare. Färre naturliga störningar är också en viktig bidragande faktor, liksom bruten kontinuitet, ökad fragmentering och brist på värdefulla substrat som grova träd och grov död ved. Vissa arters populationer ökar och andra minskar p.g.a. skogsbruket. De arter som missgynnas är ofta specialiserade på en viss biotop eller ett visst substrat, och är ibland även svårspridda. De arter som ökar har ofta en stark population även i andra miljöer än i skogar (de Jong 2002). Trakthyggesbruk Det enskilda största hotet mot den biologiska mångfalden i gotländska barrskogar är föryngringsavverkning med dagens gängse skogsbruksmetoder. Den kraftiga miljöförändringen som följer en slutavverkning och ett definitivt kontinuitetsbrott i kombination med anläggning av relativt monotona, likåldriga, välslutna bestånd gör det svårt för de allra flesta arter att kunna återetableras på platsen inom en överskådlig framtid. Upphörd hävd Det enskilda största hotet mot dagens biologiska mångfald i gotländska lövmarker är upphörd hävd. De flesta naturvärdena i lövbiotoper är beroende av någon slags störning i form av hävd och utebliven hävd kommer på sikt att missgynna många arter. Till skillnad från en slutavverkning kommer dock utebliven hävd på sikt inte nödvändigtvis innebära en drastisk minskning av naturvärdena om lövmarkerna lämnas till fri utveckling. Ljuskrävande och idag ofta sällsynta arter kommer förmodligen i stor omfattning ersättas av mer skuggälskande arter. Artsammansättningen kommer även förändras p.g.a. ändrad substrattillgång. Även i många barrskogsbiotoper, t.ex. skogsbeten och kalkbarrskogar utgör upphörd hävd ett mycket stort hot, främst mot den biologiska mångfalden som är knuten till markvegetationen och marksvampsfloran. Igenväxning som oftast följer upphörd beteshävd är också negativt för många insekter, inte minst i hällmarkstallskogar. På många svaga marker bedöms dock återkommande röjning och plockhuggning åtminstone delvis kunna ersätta beteseffekter. 11

12 Kalkbrytning Ett stort hot mot den biologiska mångfalden i vissa hällmarkstallskogar och andra kalkrika marker är kalkbrytning. Kalkindustrin äger idag sammanlagd ca 5300 hektar mark. På flera av dessa bolagsägda fastigheter finns nyckelbiotoper eller hällmarksmiljöer med mycket höga naturvärden. Bevarande av dessa naturvärden måste vägas mot andra samhällsintressen. Fragmentering Fragmenteringen av landskapet och en kraftig arealminskning av vissa biotoptyper under 1900 talet är några av anledningar till den utdöendeskuld som många biotoper anses lida av idag (Appelqvist 2004). Utdöendeskulden, innebär att många arter kommer att försvinna i framtiden även om biotoperna bevaras i dagens omfattning. Globala förändringar Utöver ovan nämnda hot finns även flera andra faktorer som kan påverka skogslevande arter negativt men som inte kan påverkas av människan på kort sikt. Till dessa hör luftburna föroreningar som kan hota bl.a. vissa hänglavar och ökad kvävenedfall som kan utgöra ett hot mot känsliga marksvampar och även kärlväxter. Förväntade klimatförändringar kan ha omfattande negativa effekter på den gotländska biologiska mångfalden på skogsmark. Ett tänkbart scenario är att granens naturliga utbredningsgräns kommer med högre årsmedeltemperaturer förflyttas norrut Skydd Skyddsbehovet för Sveriges skogar är långsiktigt beräknat till 9-12 % av skogsmarken i boreal och boreonemoral zon. I den nemorala zonen bedöms 16 % behöva skyddas. (Miljövårdsberedningen 1997). Det kortsiktiga skyddsbehovet gotländska skogar fördelad på olika skogstyper och skyddsinstrument framgår av avsnitt 9 i strategin och grundar sig delvis på arbetet med de gotländska miljömålen. En sammanställning över fram till idag formellt skyddade skogar finns i avsnitt 10. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen konstaterar att det naturvårdsbiologiska forskarsamhället bedömer att det långsiktiga behovet av utvecklingsmarker och restaurering för att tillskapa ekologisk funktionalitet är stort. Av naturliga skäl är det därför eftersträvansvärt att skyddade områden redan idag är så stora och sammanhängande som möjligt. Det gäller dels för de sällsynta arternas spridningsförmåga inom och mellan värdekärnor, men också för att de allmänna biotop- och landskapskvaliteterna inte ska utarmas i de skyddade områdenas närmsta omgivning. Restaureringsbehovet för vissa biotoptyper på Gotland bedöms vara stort. Detta gäller kanske främst sumpskogar men förmodligen även alm-ask miljöer med ek. Ökade landskapsekologiska kunskaper om biotoper och arter kommer att bidra till att arbetet med områdesskydd ständigt måste justeras och utvecklas. Arbete med skyddszoner och ändrade skogsbrukningsformer kan vara en del av denna process. 2.2 Den utveckling som varit Många, men inte alls alla, rödlistade arter har en stark koppling till kontinuiteten i livsmiljön i olika skala skogskontinuitet, biotopkontinuitet eller kontinuitet i den småskaliga livsmiljön inom biotopen. Miljöer som har en lång och obruten kontinuitet har därför många gånger ett högt bevarandevärde. Men också områden med långvarig utveckling, i bl.a. sedan länge hävdade miljöer, har detta höga bevarandevärde. 12

13 I både naturskogar (Ingelög 1988, s. 76) och skogs- och odlingslandskapsmosaiker (Vera 2000) uppkommer en dynamisk omväxling av biotoper genom faktorer bland naturliga och ickebiologiska processer, samverkan mellan arter och/eller genom människans småskaliga mångbruk och hennes betesdjur. En sådan växling av biotoper inom förhållandevis korta avstånd är positiv i landskapet och ger möjlighet för ett ökat artantal, jämfört med i en homogen skog. Två viktiga skäl till det, är att ett ökat antal miljöer ger livsrum åt ett större antal arter. Många djurarter utnyttjar dessutom och är beroende av flera ekologiska resurser, som hämtas från olika närliggande miljöer (Appelqvist & Bengtson 2001). Ett mycket vanligt exempel är att arter samtidigt utnyttjar öppna och slutna biotoper. Mossor, kärlväxter, lavar och svampar bör många gånger vara indirekt gynnade i artrika mosaiker, genom ökad pollinering och djurspridning. Sådana småskaligt omväxlande naturskogar eller hävdpåverkade mosaiker har ofta genomgått minst två viktiga förändringar under modern tid: kontinuiteten har blivit bruten och de landskapsformande processerna har minskat eller upphört. Kontinuitetsbrotten uppkommer t.ex. genom kalhyggesbruk, uppodling eller genom omställning från lövträdsrik mosaik med traditionellt lövträdsutnyttjande till starkt kulturpräglad betesmark. Genom sådana förändringar försvinner också, åtminstone för en tid, specifika biotoper som inte självklart finns kvar i den åter uppväxande skogen eller i det åter igenväxande mosaiklandskapet. När stora landskapsavsnitt under bara några decennier har genomgått dessa stora förändringar, har en storskalig fragmentering skett som är starkt negativ för den biologiska mångfalden. 13

14 3. Internationellt perspektiv 3.1. Gotlands skogar i europeiskt perspektiv I ett svensk och europeiskt perspektiv har Gotland mycket små arealer skogsmark. Många skogstyper på Gotland, t.ex. bördigare granskog, barrblandskog och sumpskog, finns bättre representerade i övriga Sverige och Europa och Gotland saknar därmed ett internationellt ansvar för dessa skogar. Höga naturvärden som fanns kvar på och delar av talet och som kan tänkas ha varit av stor betydelse även i ett europeiskt perspektiv har förstörts i samband med omfattande landskapsförändringar. Som ett exempel kan nämnas utdikning av Gotlands myrar som var stora även i ett norrlandsperspektiv och uppodling av lövängsmarkerna med sina enorma mängder hamlade träd. Trots detta kan Gotland idag sägas ha ett europeiskt delansvar för ett antal biotoper och arter. Detta beror förmodligen på att utarmningen av den biologiska mångfalden i skogslandskapet har gott ännu längre på flera andra håll i Europa samt att Gotland har med sin silurkalkberggrund och sitt läge i Östersjön mycket speciella naturgivna förutsättningar. Tre av de skogstyper som Sverige har ett internationellt ansvar för finns representerade på Gotland: mosaiker mellan lövskogar och träd- och buskbevuxna gräsmarker (= Gotlands alm-ask miljöer), kalkbarrskogar och hassellundar. Vissa gotländska skogsbeten med sin speciella marksvampsflora och gotländska hällmarkstallskogar på kalk med sin speciella insektsfauna är två ytterligare skogstyper som kan tänkas vara av internationellt betydelse. Faktorer som bidrar till Gotlands ansvar i ett europeiskt perspektiv är bl.a. den relativt låga halten av luftföroreningar jämfört med t.ex. Centraleuropa som kan vara en av anledningar till den artrika epifytiska lavfloran i alm-askbestånd på ön. Dessutom anses Gotland hysa många reliktpopulationer av arter som hade större utbredning under en varmare klimatperiod. Dessa reliktpopulationer och även andra randpopulationer som har sin huvudutbredning i kallare klimat är ofta bärare av speciella genetiska variationer som kan vara av stor ekologisk betydelse. 3.2 Gotländska skogar i Natura 2000 Natura 2000 Natura 2000 är ett nätverk för skydd av natur inom den europeiska unionen. Syftet med nätverket är att genom att avsätta naturområden i medlemsländerna långsiktigt kunna säkra naturtyper och arter i Europa. Nätverket styrs av två EU-direktiv som är ett slags EU-lagar: Art- och habitatdirektivet samt fågeldirektivet. Varje medlemsland inom EU ansvarar för att avsätta naturområden som hyser en tillräckligt stor andel av utpekade naturtyper och arter. EU-kommissionen är den myndighet inom EU som utvärderar det arbete respektive medlemsland inom EU utför. Medlemsländerna ansvarar också för att för respektive Natura 2000-område ta fram en bevarandeplan som långsiktigt ska beskriva hur naturtyper och arter ska förvaltas för att åtnjuta gynnsam bevarandestatus. 14

15 Natura 2000 i Sverige Sedan Sverige gick med i EU 1995 har cirka 4000 områden avsatts till Natura 2000-nätverket. Sammanlagt täcker dessa nu en areal om drygt sex miljoner hektar vilket motsvarar drygt 13 % av Sveriges landyta. Natura 2000 på Gotland Gotland har 124 Natura 2000-områden med en sammanlagd areal om hektar. Landarealen uppgår till hektar vilket utgör 17 % av Gotlands yta. Inom Natura 2000 på Gotland finns 45 olika naturtyper redovisade inom nätverket. De största landobjekten inom nätverket på Gotland är Gotska Sandön, Hall-Hangvar, Bästeträsk, Hejnum Kallgate och Mölnermyr. Skyddade skogsnaturtyper inom Natura 2000-nätverket på Gotland Inom nätverket förekommer följande sju skogsnaturtyper: Naturtyp Habitatkod Areal (hektar) Trädklädda sanddyner Västlig taiga Boreonemorala äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ Lövsumpskogar av fennoskandisk typ Lind-lönnskogar i sluttningar och raviner Skogbevuxen myr 91D0 577 Alluviala lövskogar som tidvis är översvämmade 91E0 12 Totalt finns inom nätverket hektar skog, vilket utgör knappt 8 % av den totala skogsarealen på Gotland. Av de skogsnaturtyper som förekommer på Gotland har Gotland ett särskilt ansvar för trädklädda sanddyner, trädklädda betesmarker, äldre naturliga ädellövskogar samt västlig taiga. Störst utbredning i nätverket på Gotland har naturtypen västlig taiga. Naturtypen omfattar ett brett spektrum av barrnaturskogar och har stor utbredning på Gotland. Inom Natura 2000 finns exempel på naturområden där dessa skogar hyser mycket höga naturvärden i form av starkt åldriga skogar med riklig tillgång på död ved. Eftersom naturtypen på många håll bildar övergångar mot alvarmarker finns riklig tillgång på gläntor och solöppna miljöer. Arealen omfattas också av marker som hyser skogar med lägre värden. Detta är exempel på områden där bevarandestatusen inte kan bedömas som gynnsam i dagsläget. I dessa områden krävs mer tid för att naturvärdena ska kunna utvecklas. I den redovisade arealen av naturtyper ingår dock inga avverkade eller planterade skogsområden. En stor del av skogarna upptas också av trädklädda betesmarker. Det är en vida spridd naturtyp på Gotland. Betet på Gotlands utmarker har varit mycket omfattande, både i tid och rum. Höga naturvärden är knutna till dessa luckiga och variationsrika skogar. Naturtypen trädklädda sanddyner förekommer sällsynt på Gotland. Merparten av förekomsten finner man på Gotska Sandön, i övrigt finns endast ett fåtal objekt som endast omfattar små arealer. Utmärkande för denna naturtyp är att den förekommer i vinddeponerade sanddynområden, oftast i 15

16 anslutning till havet. Brynen mot havet hyser speciella naturvärden i form av åldriga brynlägen med ett rikt innehåll av gamla träd och död ved. Blottad sand i kombination med förekomst av gammal ved och död ved i varmt, fuktigt klimat skapar gynnsamma förutsättningar för en rad ovanliga insektsarter. En annan viktig skogsnaturtyp på Gotland är de äldre naturliga ädellövskogarna som finns på Gotland. Dessa marker har med få undantag en trädkontinuitet som sträcker sig tillbaka till värmetiden för 5000 år sedan. Flera av dessa skogar har under lång tid nyttjats som träd- och buskbärande ängsmark. Intressant att notera är människans nyttjande av dessa marker varit så ömsint att en lång rad av de arter som fanns i de gamla ädellövurskogarna funnits kvar under hela ängsbruket. Inom nätverket förekommer dessutom en del skogbevuxen myr. Denna naturtyp bildar ofta övergångar till trädlösa våtmarker som benämns rikkärr. Kännetecknande för de gotländska skogklädda kärren är ett de också är av typen rikkär. Här påträffas flera av de arter man normalt stöter på i ett öppet rikkärr, såsom gräsull, kärrknipprot, sumpnycklar och smalfräken. Skyddade skogsarter inom Natura 2000-nätverket på Gotland I bilagorna till de båda direktiv som styr Natura 2000 listas ett antal arter som Sverige ska särskilt prioritera vid utpekandet av områden till nätverket. De arter som berör skogar inom Natura 2000 på Gotland är följande: Art Artkod Enligt Art- och habitatdirektivet Grön sköldmossa 1386 Nipsippa 1477 Gotlandssippa 1970 Fagerrönn 1976 Guckusko 1902 Enligt Fågeldirektivet Nattskärra Pärluggla Trana Halsbandsflugsnappare Spillkråka Trädlärka A224 A223 A127 A321 A236 A246 Av dessa arter har Gotland ett särskilt ansvar för arterna nipsippa, gotlandssippa, fagerrönn och halsbandsflugsnappare. Nipsippan är mycket sällsynt inom EU, och den förekomst som finns på Gotland är den största som finns inom den boreala zonen. Gotlandssippan är en underart av backsippa som i världen endast finns på Gotland. Fagerrönn har i EU sin rikaste förekomst på Gotland. Halsbandsflugsnapparen är en karaktärsart på Gotland och Öland, men är annars ovanlig inom övriga EU. 16

17 4. Nationella mål och riktlinjer Skogsvårdslagen har två överordnade, lika tungt vägande mål. Den svenska skogspolitiken ska med stöd av det, arbeta för att skapa balans mellan produktions- och miljöaspekter i skogen och skogsbruket. Den svenska modellen för skydd och vård av natur- och kulturmiljövärden i skogen består av flera komponenter. Formellt skydd används för att bevara de mest skyddsvärda områdena. Det sker genom att myndigheterna med lagstöd inrättar nationalparker, naturreservat och biotopskydd. Parallellt med dessa beslut som gäller för all framtid kan tidsbegränsade, civilrättsliga avtal om skydd och skötsel av vissa områden tecknas mellan skogsvårdsmyndigheterna och markägare. Generell hänsyn från markägarna och skogsbruket innebär en modifiering av åtgärderna vid avverkningar. Anpassad skötsel innebär förstärkt miljöhänsyn i utvalda skogsbestånd som dock i första hand är produktionsbestånd. Frivilliga avsättningar innebär att markägare tills vidare undantar områden från ekonomiskt skogsbruk i s.k. hänsynsområden. Insatserna görs mot bakgrund av den förståelse som växt fram om skogarnas betydelse för den biologiska mångfalden och den utarmning som skett på grund av en lång tids intensivt skogsbruk. 4.1 Miljömålet Levande skogar Följande text är en återgivning av det gotländska miljömålet Levande skogar delmål 1 som antogs 26. maj 2004 (Länsstyrelsen 2004). Beakta att arealsiffrorna för delmål 1 skydd av skogens biotoper har reviderats (se avsnitt 7 i strategin). DELMÅL 1 SKOGENS BIOTOPER År 2010 skall hektar skyddsvärd skogsmark (9,4 % av skogsmarksarealen) avsättas eller skötas för naturvårdsändamål. I detta ingår den areal som idag är skyddad i form av naturreservat, biotopskydd, naturvårdsavtal samt av markägarna frivilligt avsatt areal. Detta innebär att under perioden skall följande arealer avsättas i form av statligt åtagande: Naturreservat: Biotopskydd: Naturvårdsavtal : hektar (totalt hektar, 4,2 % av skogsmarksarealen) hektar (totalt hektar, 1,0 % av skogsmarksarealen) hektar (totalt hektar, 0,9 % av skogsmarksarealen) Utöver detta kommer betydande arealer skogsmark att avsättas frivilligt av markägarna. Det saknas uppgift på hur mycket areal som var avsatt 1998 men målet totalt för frivilliga avsättningar år 2010 är hektar ( 2,8 % av skogsmarksarealen). Denna areal är bevuxen med skog som är högt prioriterad för att bevara den biologiska mångfalden och som är mycket betydelsefull ur landskapsekologisk synvinkel. För att generationsmålet skall uppnås är det avgörande att det är de ur naturvårdssynpunkt värdefullaste biotoperna som undantas från skogproduktion 17

18 4.2 Uppföljning av Levande skogar 2004 Miljökvalitetsmålet Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Detta övergripande mål som även ska gälla regionalt på Gotland ska nås inom en generation. Det är ytterst tveksamt om målet att bevara biologisk mångfald i skogsmark på Gotland kommer att kunna bevaras på dagens nivå. Även om de olika delmålen uppnås så är det mycket troligt att många arter kommer att försvinna från Gotland. Den främste anledningen till detta bör vara den så kallade utdöendeskulden. Det finns en gräns för hur mycket avverkningar om omvandlande skötsel av ett skogslandskap som arterna tål en gräns där artens lokala population minskar så kraftigt i antal att den riskerar att helt dö ut. (Angelstam m.fl. 2001). Forskarsamhället har funnit att detta kritiska tröskelvärde för arternas överlevnad ligger på mellan % av ursprungsarealen för en arts livsmiljö (Appelqvist 2004). Det finns flera livsmiljöer på Gotland som minskat avsevärt mer än 70% och man kan därför förvänta sig ett framtida utdöende i flera skogstyper även om arealen för livsmiljön bibehålls på dagens nivå. Exempel på skogstyper där vi kan förvänta oss ett artutdöende inom överskådlig tid är bl.a. bördiga barrblandskogar med gammal gran. Skogstypen har avverkats i mycket stor omfattning och idag finns bara restbestånd kvar. Exempel på arter som kan drabbas i denna miljö är trådbråsklav och garnlav som har minskat mycket under talet och som nu bara finns kvar på enstaka lokala. Även alm-askmiljöer har minskat långt under nivån för det kritiska tröskelvärdet och hyser flera arter som har blivit mycket sällsynta. Liten lundlav, mörk lundlav, blylav, gammelekslav och puderfläck är exempel på lavar som befinner sig i riskzonen. Sumpskog är en annan skogstyp som har minskat i så stor omfattning att viss artutdöende i framtiden är mycket sannolikt. Skogslandskapet på Gotland är mycket kraftigt fragmenterat. Fragmentering med kanteffekter, trivialiseringsprocesser (Appelqvist 2004) och liknande som följd är en annan anledning till ett förväntad framtida artutdöende. Det är även mycket tveksamt om det i framtiden kommer att finnas tillräckligt resurser för att kunna sköta olika skogstyper i så stor omfattning att den biologiska mångfalden bibehålls. 4.3 Skogliga naturvärden inom andra miljömål Skydd av sumpskogar berörs delvis av miljömålet Myllrande våtmarker. Ansvaret för produktiv skogsmark med höga naturvärden på våtmark ligger dock på miljömålet Levande skogar. Skydd och skötsel av alm-askskog och skogsbeten berörs delvis av miljömålet Ett rikt odlingslandskap. Samverkan sker framförallt med avseende på skötsel och frivillig avsättning. Ansvaret för formellt skydd av biotoper ligger på Levande skogar. 4.4 Regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik Regeringsskrivelsen bygger i väsentliga delar på tidigare fastlagd naturvårdspolitik, exempelvis de från miljömålspropositionen. De riktlinjer som presenteras berör främst processen vid genomförandet av naturvårdsarbetet med betoning av behovet av förstärkt lokal dialog och lokalt inflytande i samband med detta arbete. 18

19 Regeringens skrivelse gäller hela landet och därmed även Gotland. Det finns ett antal punkter som kan kännas särskilt angelägna för Gotlands del. Det behövs en bättre kartläggning av naturtyper, arter och livsmiljöer som redan skyddats. Kunskapsläget om de biologiska värden på skogsmark i äldre reservat är ofta dåligt. Det bör skapas bättre förutsättningar för naturvårdsmyndigheterna att kunna erbjuda bytesmark. Önskemål om bytesmark i samband med reservatsbildning har på Gotland framkommit vid flera tillfällen. Generellt bör tiden från det att ett ärende om områdesskydd initieras till det att exempelvis reservatet är beslutat och färdigt kortas. Långa handläggningstider från myndigheternas sida har i flera fall försvårat arbetet med områdesskydd på Gotland. Processen bör präglas av öppenhet, lokal dialog och deltagande. Informationsutbyte bör ske mycket tidigt och kontinuerligt genom hela processen. Länsstyrelsen på Gotland bär en ryggsäck p.g.a. dålig kommunikation i bl.a. flera äldre reservatsbeslut och öppenhet och mycket tidig markägarkontakt anses därför extra viktiga i det fortsatta arbete med områdesskydd. 4.5 Regeringens proposition Svenska miljömål Den 4 maj 2005 överlämnade regeringen proposition 2004/05:150 Svenska miljömål ett gemensamt uppdrag till riksdagen. Avsnitt 16 behandlar miljömålet Levande Skogar. Enligt regeringens bedömning bör det nationella miljömålet ligga fast. Länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser bör generellt förstärka sin organisation för reservats-, biotopskydds- och naturvårdsavtalsbildning och öka antalet beslut. Propositionen hänvisar även till den nationella strategin för skydd av skog och betonar vikten av att fastlägga den regionala fördelning av det formella skyddet. 4.6 Åtgärdsprogram Ett led i bevarandet av rödlistade arter är att skogs- och jordbruket samt andra verksamheter tar naturhänsyn. Ett annat är att länsstyrelserna, sektorsmyndigheterna och kommunerna beslutar om naturreservat, biotopskydd och andra typer av områdesskydd. För vissa arter och naturmiljöer krävs särskilda åtgärder för att en gynnsam bevarandestatus för arten eller naturmiljön ska kunna uppnås. För sådana arter och naturmiljöer fastställer Naturvårdsverket åtgärdsprogram som innehåller konkreta och specifika åtgärder för skydd och vård. Där finns även information om hur åtgärderna kan finansieras och vilken ansvarsfördelning som gäller mellan olika aktörer. 33 arter ingår i åtgärdsprogram för hotade arter i skogarna på Gotland. Exempel på arter är raggbock som lever på tallågor, lilaköttig taggsvamp som växer i kalkbarrskog, kalkkvastmossa och ärenprisnätfjäril. Av dessa 33 arter är 12 ej utpräglade skogsarter (bl.a. nipsippa, djävulssopp och gräshoppsteklar i sanddyner). 4.7 Myrskyddsplanen på Gotland Under 2005/2006 kommer myrskyddsplanen att revideras. Nedanstående sammanställningar gäller versionen från Av de 18 gotländska våtmarksområden som pekats ut i Myrskyddsplanen är flertalet redan helt eller delvis skyddade som naturreservat. Några saknar dock fortfarande skydd. Ett objekt kan bestå av flera delområden. Barrskogsarealen inom myrskyddsplanen på Gotland är ca 1270 hektar (se tabell nedan). Större delen av de objekt som ingår i myrskyddsplanen och som innehåller barrskog är idag skyddade eller föreslagna som Natura 2000 områden. I följande 6 områden ingår barrskog som saknar formellt skydd: 19

20 Hejnum Kallgate: Merparten av objektet är utsedd till Natura 2000 område. Det finns dock relativt stora ytor som ligger utanför Natura Länsstyrelsen bedömer att dessa områden inte bör ingå i det kortsiktiga skyddsarbetet men att de bör skyddas i framtiden. Nordermorar: Samtal med markägare har pågått under en längre tid. Storsund: Delar av objektet ligger utanför naturreservatsgränsen. Länsstyrelsen bedömer att det i dagsläget inte finns ett behov av formellt skydd. Myrar på Lojstahaid: Objektet utgörs av många delområden. De mest värdefulla objekten är idag skyddade men en del av arealen saknar formellt skydd. Skogsmarken i dessa objekt saknar långtgående höga naturvärden. Länsstyrelsen bedömer därför att skogsmarken kring dessa myrar inte ingår i det kortsiktiga skyddsbehovet. Ganthems källmyr: Biotopskyddsförhandlingar pågår. Området är högprioriterat för skydd. Mölnermyr: Området ingår i Natura 2000 nätverket. Naturreservatsförhandlingar pågår. Våtmarksobjekt Ingående skogsmarksareal (ha) Ganthems källmyr 1,9 Kallgate 536,1 Gräne 28,7 Träskmyr 39,1 Grausne källmyr 2,2 Mölnermyr 75,7 Hoburgsmyr 7,5 Bluttmo 22,4 Nordermorarna 119,5 Marpesträsk 4,3 Muskmyr 2,5 Myrar i västra Hall-Hangvar 121,2 Grodvät 3,9 Storsund 46,2 Lindhammarsmyr 46,2 Myrar på Lojstahaid 189,7 Sävvät och två närliggande vätar 8,4 Millumträsk 14,1 Totalt 1269,6 20

21 5. Samverkan och ansvarsfördelning 5.1 Myndighetsansvar Miljömål Miljömålspropositionen, regeringens skrivelse om en samlad naturvårdspolitik och EU-samarbetet innebär förpliktigande krav på och stöd åt de myndigheter som arbetar med områdesskyddet i skogslandskapet. Fastlagda arealmål och aviserade anslagsnivåer sätter samtidigt gränser för arbetets omfattning och den tid inom vilken det ska vara utfört. Vidare förutsätts att olika intressen ska tillgodoses inom angivna areella och ekonomiska ramar. Länsstyrelsen i Gotlands län är ansvarig myndighet för det gotländska miljömålet Levande skogar. Ansvaret för delmål 1, Formellt skydd av skogsmark, sker i samarbete med Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Områdesskydd Enligt områdesskyddsförordningen har Naturvårdsverket det centrala ansvaret för områdesskyddet. Riksantikvarieämbetet har dock det centrala ansvaret i fråga om kulturreservat och Skogsstyrelsen för biotopskyddsområden och naturvårdsavtal. Det regionala ansvaret för samtliga former av områdesskydd på Gotland ligger hos Länsstyrelsen. Skyddsformer Länsstyrelsen förfogar över skyddsformen naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal. Dessa skyddsformer har skilda roller och bredd i tillämpningen och ger därmed olika praktiska möjligheter till bevarandeåtgärder. Länsstyrelsen sätter upp målen för olika skyddsformer och har ansvar för uppföljning av att målen nås. Strategin är ett led i arbetet att samla planeringsresurser och ekonomiska resurser för att uppnå praktiska resultat med god naturvårdsnytta. Organisation Inom ramen för den pågående försöksverksamheten på Gotland har skogsvårdsstyrelsen inordnas i Länsstyrelsens organisation. Arbetet med områdesskydd på Gotland hanteras därför som en intern myndighetssamverkan mellan skogsvård, naturvård, lantbruk och kulturmiljövård. Länsstyrelsen kommunicerar och samråder med berörda centrala myndigheter. Ansvarsfördelning Arbetet med områdesskydd består för Länsstyrelsens del av kedjan: 1. Upprättande av strategi 2. Precisering av bevarandemål 3. Genomförandeplanering och genomförande 4. Uppföljning 5. Utvärdering 21

22 Naturvårdsverket har på nationell nivå ansvar för detta arbete vad gäller nationalparker och naturreservat. Skogsstyrelsen har ansvar för biotopskydd och naturvårdsavtal samt i tillämpliga delar (2, 4 och 5) för frivilliga avsättningar. På Gotland är Länsstyrelsen motsvarande ansvarig myndighet. Centralt och regionalt ansvar De centrala myndigheternas huvuduppgifter är att: Ta fram underlag för samt utarbeta nationella strategier och planer för de olika skyddsformerna Precisera och regionalisera de nationella målen Fördela ekonomiska resurser för verksamheten Ge ut rekommendationer till länsstyrelser, kommuner resp. skogsvårdsstyrelser som vägledning för arbetet med områdesskydd Redovisa medelsbehov till berörda departement Stödja, följa upp, utvärdera och rapportera de regionala myndigheternas verksamhet Samordna verksamheten sinsemellan och med övriga berörda centrala myndigheter Gotlands Länsstyrelsens huvuduppgifter är att: Ta fram underlag för samt utarbeta en regional strategi och plan för de olika skyddsformerna Precisera det regionala målet Planera och genomföra områdesskydd Redovisa medelsbehov till berörda centrala myndigheter Följa upp, utvärdera och rapportera den egna verksamheten Samordning inom Natura 2000 Krav på samordning finns även för de områden som finns med i Natura För dessa gäller att samtliga inklusive befintliga nationalparker, naturreservat, biotopskydd etc. ska förses med bevarandeplaner. Länsstyrelsen är enligt förordningen om områdesskydd ansvarig för att formulera bevarandesyfte och utarbeta bevarandeplanerna. Roller och ansvar i Natura 2000-processen är utförligt beskrivna i Naturvårdsverkets handbok med allmänna råd. 5.2 Skogsbruket Certifiering Skogsbruket har sedan 1996 och framåt arbetat för att skapa formaliserade ramverk för hur skogsbruket ska skötas med avseende på produktion och miljö. Två betydande ramverk har antagits av skogsbruket: Forest Stewardship Council (FSC) Programme for the Endorsement of Forest Certification schemes (PEFC) Idag utgör de båda ramverken den praxis som skogsbruket utför. I sin standard (FSC) och tekniska dokument (PEFC) utpekas att minst 5 procent av den produktiva skogsmarksarealen ska ingå i vad en markägare frivilligt undantar produktionsinriktat skogsbruk. I de 5 procenten ska nyckelbiotoper med 100 procent värdekärna väljas ut i först hand. Utöver det ska markägare som är certifierade i enlighet med FSC och PEFC även följa vad nationell lagstiftning anger. I oktober 2004 var ca 70 markägare på Gotland certifierade enligt FSC. Även om certifiering uppfyller en viktig roll inom den skogliga naturvården är den på Gotland med tanke på de relativt få anslutna markägare endast av underordnad betydelse. 22

23 Gröna skogsbruksplaner I gröna skogsbruksplaner föreslagna naturvårdsavsättningar i NO och NS bestånd ska ses som frivilliga åtaganden från markägarens och därmed skogsbrukets sida (Läs mer om gröna skogsbruksplaner i avsnitt 4.5 i strategin). Dessa åtaganden är inte bindande men är en mycket viktigt byggsten i den frivilligt avsatta arealen skogsmark på Gotland. Ca 30 % av NO och NS bestånd i gröna planer bedöms hålla värdekärnakvalitet motsvarande nyckelbiotop eller områden med höga naturvärden. Tabell 7.1 : Gröna skogsbruksplaner på Gotland gjorda av Länsstyrelsen och Mellanskog tom oktober Länsstyrelsen År Produktiv Total Areal PG Areal PF Areal Andel PG Andel PF Andel skogsmark areal NO/NS NS/NO % 7% 8% % 7% 9% % 10% 13% % 8% 15% % 12% 11% % 9% 19% % 10% 14% Summa: ,28% 9,29% 13,47% Mellanskog ,2% Summa: ,23% 5.3 Samordning mellan formellt skydd och frivilliga bevarandeåtgärder Uppfyllandet av miljömålet förutsätter omfattande frivilliga bevarandeåtgärder från skogsbrukets sida. Statens insatser måste ses i relation till vad övriga aktörer åstadkommer. En fördel är att skapa paketlösningar där statligt områdesskydd samverkar med frivilliga bevarandeåtgärder. Detta ökar sannolikheten för kvalitet och långsiktighet för båda aktörerna. Objekt som är rimliga för frivillig hänsyn bör inte skyddas av staten. De olika statliga skyddsformernas möjligheter och begränsningar måste beaktas och fokuseras på objekt som det frivilliga skyddet inte rimligen kan klara i ett längre tidsperspektiv. I övrigt är det angeläget att utveckla samarbetet med det frivilliga skyddet i områden där koncentrationer av naturvärden är stora. Några sådana utvecklingsprojekt pågår inom s.k. Landskapsekologiska kärnområden (LEKO), som tas upp under nästa textavsnitt. 5.4 Ekologisk landskapsplanering Ett tillämpat landskapsekologiskt tänkande har under 1990-talet utvecklats inom delar av skogsoch jordbruket. Begreppet ekologisk landskapsplan har vuxit fram inom skogsbruket. Enligt miljövårdsberedningens rapport Skydd av skogsmark (SOU 1997:98) innebär ekologisk landskapsplanering att den biologiska mångfalden bevaras genom att tillräcklig mängd biotoper bibehålls och/eller återskapas utifrån det aktuella landskapets förutsättningar. Således krävs att de ekologiska landskapsplanerna omfattar åtgärder för att bevara såväl biotoper som arter, strukturer, funktioner och processer. Planeringen måste vara långsiktig och innefatta en analys av landskapets historiska förutsättningar, en beskrivning av det rådande tillståndet liksom en bristanalys, för att specificera vad 23

24 som är tillräckliga arealer av en eller flera naturtyper och vad som är en lämplig skötsel för att bevara den biologiska mångfalden. En ekologisk landskapsplan bör även innehålla målformuleringar, skötselaspekter och plan för uppföljning. Ekologisk landskapsplanering handlar om att bevara biologisk mångfald i en större skala än på beståndsnivå samtidigt som hög och värdefull virkesproduktion upprätthålls. I landskapsplanerna ingår att minst 5 % av landskapets produktiva skogsmark undantas från skogsbruk. Ytterligare områden undantas i nära anslutning till dessa för att skapa förstärkningszoner eller för att binda ihop andra avsatta, biologiskt värdefulla områden. Landskapsplanerna betraktas som levande dokument där skötselmål för enskilda bestånd kan förändas över tiden. Många faktorer påverkar hur ett landskapsavsnitt lämpligast avgränsas och hur stort det bör vara. Exempelvis spelar de terränggivna förutsättningarna roll för avgränsningen, men även naturtyper och syftet med landskapsplanen sätter vissa ramar. Med erfarenhet från skoglig ekologisk landskapsplanering i Sverige bör landskapsplanerna omfatta ha i norra Sverige (nord- och sydboreal region) och ha i södra Sverige (boreonemoral och nemoral region). Skogsvårdsorganisationen bedriver sedan 1999 projektet Landskapsekologiska kärnområden (LEKO) med syfte att ta fram metoder för effektiv naturvård inom utpekade landskapsavsnitt. Den enda ekologiska landskapsplaneringen som genomförts på Gotland är LEKO projektet som genomfördes i delar av Anga och Norrlanda socken (Skogsstyrelsen 2004 s ). Leko området omfattar knappt 1500 hektar. Landskapsekologiska perspektiv såsom spridningsmöjligheter för olika arter, sammanbindning av biotoper, långsiktig ekologisk funktionalitet, behov av förstärkningsoch utvecklingsmarker mm. har endast översiktligt behandlats. LEKO projektet kan därför inte ses som en fullgjord ekologisk landskapsplanering. 24