Konkurrensen om vår odlade jord Akademisammankomst 11 mars 2010

Transkript

1 Konkurrensen om vår odlade jord Akademisammankomst 11 mars 2010 RAPPORT KUNGL. SKOGS- OCH LANTBRUKSAKADEMIEN

2 Akademisammankomst Konkurrensen om den odlade jorden 11/ Program: Välkommen - bakgrund och inledning...2 Olle Marklund, Allmänna avdelningens ordförande, KSLA Forslag til ny jordvernlov. Bakgrunn og forventede effekter...3 Hildegunn Gjengedal, politisk rådgivare i Landbrugs- og Matdepartementet, Norge Bevarande av svensk åkermark - olika policyperspektiv...4 Lars Olsson, departementsråd för Skogs- och Lantbruksenheten, Jordbruksdepartementet, Sverige Varför går åkermark över till annan användning?...5 Marie Stenseke, universitetslektor, Göteborgs Universitet Behöver vi svensk matjord och i så fall varför?... 6 Peter Edling, lantbrukare och tidigare ordförande i KSLA:s Jordbruksavdelning Diskussion...7 Bakgrund och inledning Matjordens betydelse ökar i takt med klimatförändringarna och med en växande befolkning. Samtidigt gör dessa faktorer att konkurrensen om odlingsjordarna ökar, eftersom mark tas i anspråk för odling av bioenergi och människorna vill ha både bostäder och vägar. Denna konflikt och hur den kan hanteras var ämnet för Allmänna avdelnings akademisammankomst den 11/3-10. Olle Marklund, Allmänna avdelningens ordförande, hälsade välkommen och inledde dagens tema. Han lyfte fram det ökande behovet av mat i världen och hänvisade till IFAD:s, International Foundation for Agricultural Developments, förutvarande ordförande Lennart Båge, som konstaterat att vi till 2050 måste öka matproduktionen mycket kraftigt för att klara livsmedelsförsörjningen till en växande befolkning. Om Lennart Båge har rätt på vilket sätt färgar det perspektivet av sig på de politiska beslut vi fattar om hur vi ska använda den odlade jorden? Hanterar olika länder de här frågorna på olika sätt och vad beror det i så fall på, undrade Olle Marklund. Svaret på frågorna försökte sammankomsten belysa genom att ge både ett norskt och ett svenskt perspektiv, och även en liten utblick mot Danmark. I Norge försöker man stifta lagar om skydd för matjorden, medan den svenska odlingsjorden har en betydligt sämre ställning. Hur krafterna bakom konflikten fungerar diskuterades, liksom vad vi behöver svenska och nordiska jordar till. Många menar att de kommer att få ökad betydelse på global nivå, och diskussionen som följde på inläggen var livlig. Både talare och engagerade åhörare bjöd på en intressant eftermiddag. Text, layout och foto: Monica Kling, frilansjournalist, Miljö & JordOrd 2

3 Forslag til ny jordvernlov - bakgrunn og forventede effekter Hildegunn Gjengedal, politisk rådgivare Landbrugs- og matdepartementet, Norge Skydd av jorden för livsmedelsproduktion är ett stort ämne i Norge och regeringen satsar starkt på frågan. Ett nytt lagförslag, samt andra vägar och verktyg för att bättre skydda matjorden, presenterades av Hildegunn Gjengedal från Landbruks- og matdepartementet. Produktion av tillräcklig och trygg mat till den egna befolkningen är en av de viktigaste och mest grundläggande uppgifterna i ett samhälle. Det är stor konkurrens om jorden och användningen av den till lantbruksändamål har en tendens till att komma lite i skuggan av andra ändamål. Ur både ett globalt och nationellt perspektiv blir det allt viktigare att prioritera en viss grad av självförsörjning av matvaror och Norges odlingsareal är begränsad. Bara tre procent av ytan är odlad jord vilket ger 0,22 hektar per person, att jämföra med genomsnittet i världen som är 0,27 hektar. År 2030 kan det finnas en miljon fler människor i Norge och behovet av mat ökar då med 20 procent. Det är därför viktigt att skydda den mark som kan användas till matproduktion. Den nationella målsättningen har sedan 2005 varit att till 2010 halvera den omdisponering av mark som pågår. Bland annat måste kommunerna kunna dokumentera att potentialen för förtätning är utnyttjad innan man tar nya jordbruksområden i anspråk. Landbrugs- og matdepartementet har även skickat brev till alla kommuner och Fylkesmän (länsstyrelser) med syfte att få ett ökat fokus på skyddet av matjorden, vilket har haft en viss effekt. Fylkesmännen har stoppat projekt där flera hundra hektar odlingsjord skulle ha byggts bort. Man har också ökat användningen av invändningar vid planering. En invändning från statliga myndigheter innebär att saken lyfts upp till Miljödepartementet för slutligt avgörande i samarbete med Landbruks- och matdepartementet tillsattes en jordvärnsgrupp med uppdraget att värdera olika medel och ge förslag till nya redskap för att stärka skyddet av matjorden. Ett genomfört förslag innebar en rapporteringsplikt för kommunerna där fylkesmännen fått rätt att begära in kommunala handlingar i omdisponeringsfrågor. Kommunerna går för långt i dessa saker och tillåter omdisponering i väldigt hög grad. Hänsyn till jordvärn har också fått en mer framskjuten plats i den nya nationella transportplanen och ändringar har även införts i Plan- och bygglagen. På nationell nivå är ett nytt viktigt verktyg att det vart fjärde år ska fastläggas nationella förväntningar på regional och kommunal planläggning. För att ytterligare stärka skyddet av matjorden har också ett förslag till en jordvärnlag tagits fram. Det är en paradox att vi värnar strandzoner och skog medan det saknas en motsvarande möjlighet att värna matjorden som är själva livsgrunden för människorna, sa Hildegunn Gjengedal. Avsikten med en skyddslag är att varaktigt kunna säkra matjorden och även häva försök till omdisponeringar. Dock innebär den inga ingrepp i bönders rätt att disponera jorden. Remisstiden har precis gått ut och en huvudtrend är att bonde- och miljöorganisationerna är positiva medan flertalet av kommunerna är skeptiska. Lagförslaget betyder att kommunerna fråntas en viss styrning av sin egen areal och att skydd ska avgöras av kungen. Besluten flyttar alltså upp från kommunnivå högre upp i systemet. Förslaget har väckt stor debatt i många kommuner, men det har också medfört att det har blivit uppmärksamhet runt jordskydd i Norge. Det har varit en positiv effekt. Men så är det viktigt nu att vi kan vinna hjärta för jordvärn. För att lyckas ökar man kontaktytorna och har bland annat genomfört flera jordvärnskonferenser. 3

4 Bevarande av svensk åkermark - olika policyperspektiv Lars Olsson, departementsråd Skogs- och Lantbruksenheten Jordbruksdepartementet I Sverige har jordbruksmarken inte ett lika starkt stöd som i Norge, men även här är det förändringar på gång. Det berättade Lars Olsson, chef för Skogs- och Lantbruksenheten på Jordbruksdepartementet. Skyddet av åkermark ligger dock på Miljödepartementet, då det är miljöbalken och Plan- och bygglagen som reglerar skyddet av åkermark. Jordbruksdepartementet kommer in först när det blir överklaganden av planer. Men det är ett väldigt angeläget ämne, kanske i stil med klimatförändringar, sa Lars Olsson. FAO pekar på att behovet av produktionen ökar med 70 procent till 2050, och till 2080 räknar man med att ytterligare 100 till 250 miljoner hektar åkermark behövs. Stick i stäv med det kommer mark som används till livsoch fodermedelsproduktion i Europa att minska med 20 miljoner hektar, eller 11 procent, fram till I Sverige har jordbruksmark inte värderats så högt under de senaste decennierna och mycket har bebyggts sedan 70-talet. I Skåne och Halland har 7 procent av åkermarken förlorats genom exploatering från 70-talet till hektar. Idag ligger många tillväxtkommuner just i områden med jordbruksmark kring tätorterna, till exempel visar översiktplaner i Skåne på en exploatering av nära hektar de närmaste åren. Skyddet av jordbruksmark regleras i Miljöbalkens kapitel 3 4 Skydd av brukningsvärd jordbruksmark. Den säger att jordbruksmark får tas i anspråk av bebyggelse eller anläggning endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och om behovet inte kan tillfredsställas på annat sätt. Besluten tas i kommunerna som lägger en långsiktig översiktsplan och därefter en juridiskt bindande detaljplan. Kommunen ska samråda med länsstyrelserna som har ansvaret att ta till vara statens intressen. Man kan fundera på om staten inte har pekat ut jordbruksmarken tillräckligt. Det pågår en diskussion om man ska peka ut den som riksintresse. En utredning om åkermarkens bevarande har genomförts, den så kallade miljöprocessberedningen. Här föreslår man att kommunernas tillämpning ska utvärderas, och diskuterar om även reglerna behöver en utvärdering. Åkermark som man byggt vägar eller bostäder på är i princip oåterkallelig - det tar ungefär 1000 år för åkermark att nybildas. Om det då finns ett behov av stärkt skydd är frågan vilka vägar man ska gå? Man skulle kunna peka ut åkermark som riksintresse, eller använda mer mjuka styrmedel som statlig vägledning, sa Lars Olsson. Riksintresse skulle ge en större tyngd och jämställa jordbruksmarken med andra riksintressen som kulturoch friluftsliv, yrkesfiske och mark lämplig för olika ändamål som kommunikation och industriell produktion. Statlig vägledning kan innebära att stärka länsstyrelsens vägledande och stödjande roll i arbetet för att kommunerna ska kunna göra bra bedömningar. Man skulle i den mjukare vägledningen kunna ge länsstyrelsen större befogenheter att gripa in och kanske upphäva kommunens beslut. Miljöprocessutredningen har föreslagit att länsstyrelserna ska kunna säkra att det finns en tillräcklig utredning som grund för beslut om åkermarken ska skyddas. Regionplanering är ett annat instrument där man kan titta mer i stort på regionen och inte på kommunen specifikt, till exempel hela Skåne. Då kan både tillväxt och bevarande av skyddsvärd åkermark tillfredsställa. Lars Olsson gav också en utblick mot Danmark, vars förhållanden i mycket liknar Sydsveriges, dock med skillnaden att danskt jordbruk har en generellt starkare ställning. Där har man försökt dela upp landarealen i stadsbebyggelse respektive landsbygdsareal och sett till att koncentrera bebyggelsen till stadszonerna. Det regionala miljöcentret har vetorätt och kan upphäva kommuners planer om man inte tagit hänsyn till jordbruket. Skyddet av åkermark i Sverige handlar väldigt mycket om den globala utmaningen att bevara så mycket åkermark som det bara är möjligt, menade Lars Olsson. Men han påpekade också att åkermark som försvinner minskar möjligheten till utkomst på landsbygden. Det kan finnas skäl att stärka det nationella intresset för jordbruksmark. Ett första steg är kanske en utvärdering av dagens tillämpning. Men debatten kring frågan måste öka betydligt innan man ser stora förändringar av den svenska lagstiftningen. 4

5 Varför går åkermark över till annan användning? Marie Stenseke, Universitetslektor Göteborgs Universitet Marie Stenseke, kulturgeograf vid Göteborgs universitet, pratade utifrån sin forskning om drivkrafterna bakom omvandlingen av jordbruksmark. Vad är det som påverkar besluten på olika nivåer? Hon började med att bena ut hur olika drivkrafter kan fungera. Effekten varierar då vissa av dem pushar på och förändrar, medan andra innebär friktioner som håller emot. Man pratar också om attraktioner och triggrar, där attraktioner handlar om var utbyggnad sker, var någonstans det finns ett stort tryck på markresurserna. Trigg rarna är de utlösande faktorer som sätter igång det hela. Ett sätt att se både förändringstryck och friktioner, var händer saker och när händer det? Drivkrafterna har också olika källor: Teknisk utveckling och marknadskrafter kan pusha på, kultur, traditioner, attityder och normer kanske håller emot medan politik i form av lagstiftning, samhällsplanering och ekonomiska styrmede kan göra både ock. En ytterligare dimension är olika skalor där man pratar om drivkrafter i tiden. En del får omedelbar verkan, som ett jordskred eller en införd skattepolitik. Andra är långa cykler som urbaniseringstrender på 100 år. Det finns också olika rumsliga perspektiv på drivkrafterna en del är lokala, exempelvis en företagsetablering, medan andra beror på nationella eller internationella beslut EU:s jordbrukspolitik och WTO-förhandlingar. Beslutsfattaren är ofta markägaren men även kommuner och statliga eller internationella organ påverkar beslut när det gäller vägdragningar och samhällsutbyggnad. Vi kan alltså fundera på vem som är aktören som drivkrafterna riktas mot och som känner pressen eller friktionen? Marie Stenseke berättade också om en norsk studie som visade något oväntat att den spridda bebyggelsen på landsbygden tog betydligt mer åkermark i anspråk än tätortsutbyggnad. Av marken som byggdes bort var ungefär tre fjärdedelar ute på landsbygden och hälften av det hade koppling till lantbruksnäringen. Särskilt goda och särskilt dåliga förutsättningar för lantbruk gjorde att man byggde på jordbruksmark. I hennes egna pågående projekt, varav ett i Norge och ett vid Upplandskusten, har hon hittills sett att tradition och bygdeidentitet fungerar som en friktion. Den gör att bönderna fortsätter att bruka sina marker även om det börjar bli olönsamt. I tätortsnära områden är markpriserna så höga att om man får chansen att sälja till något slags marknadspris så gör man gärna det. I ett av de norska områdena, Sarpsborg, har hon sett att de kommunala planerna fokuserar på näringsutveckling, skolor och minskade transporter det vill säga att en stark klimatpolitik prioriteras framför skydd av odlingsjorden. Den statliga inblandningen i den norska planeringen innebär däremot en starkare friktion, ett starkare bevarandeintresse. Kommunerna lägger en större vikt vid näringslivsutveckling och goda boendemiljöer att locka befolkning med. Men den fyrfiliga motorvägen har inneburit att det gått åt en hel del god åkerjord, så staten gör lite både ock, sa Marie Stenseke. Det handlar förstås om politik hur man prioriterar gentemot andra samhällsintressen. Vi ser att när det finns synergier mellan flera samhällsintressen blir det ett starkare argument för värn det blir en starkare friktion. Det vill säga när man kan koppla skyddet av matjord till biologisk mångfald, kulturmiljöer eller rekreationsintressen. Marie Stenseke nämnde ett exempel från Skåne då man kombinerar bevarandet av jord med rekreation, som är ett starkt kommunalt intresse. Där finns det, eller har funnits, så kallade beträdor. Lantbrukaren får eller fick ersättning för att ha trädorna som remsor kring fälten så att man kunde gå i åkerlandskapet. I Norge finns det bra redskap för att reglera markanvändningen medan det är mer osäkert i Sverige. Miljöbalken har inte så mycket att komma med när det gäller jord- och skogsbruk i jämförelse med den tunga norska jordvärnspolitiken, menade Marie Stenseke. Däremot har Sverige starka miljökvalitetsmål och frågan är vad det gör för skillnad gentemot Norges starka jordvärnslag? Så kan man fundera på idén om att skydda jorden. Det kanske inte går med det moderna jordbruket, sa Marie Stenseke och menade att stora växthusanläggningar och storskalig svin- och kycklingproduktion tar stora area ler i anspråk. 5

6 Behöver vi svensk matjord och i så fall varför? Peter Edling, Lantbrukare Tidigare ordförande i KSLA:s Jordbruksavdelning Lantbrukaren och Jordbruksavdelningens tidigare ordförande Peter Edling, hade som inledning på diskussionen blivit ombedd att besvara frågan: behöver vi svensk matjord och i så fall varför? - Om jag besvarar den första halvan av frågan och är riktigt krass, då är svaret nej. Det finns många länder som är beredda att försörja oss Men jag ska försöka leda i bevis att det är bra att ha vår matjord, sa han. Omvärlden är dynamisk och förhållandena förändras på grund av klimatförändringar, befolkningsökning, utrotning av arter med mera. Till det kommer fenomenet land grabbing där Peter Edling som exempel nämnde att Sydkorea har hyrt halva åkerarealen på Madagaskar ett land som är 50 procent större än Sverige till ytan och har 2,6 miljoner ha åker. Man kan ju spekulera vad händer med ett land när ett sådant ingrepp sker utifrån? Den svenska synen på jordbruk är lite speciell, menade Peter Edling, viket kan bero på att vi inte haft krig. Han visade förstasidan på en Dagens industri från 1989, med rubriken Äntligen! Sämre skörd i år sparar 2 miljoner. Nästa exempel på den svenska synen på jordbruk hämtade Peter Edling från Folkpartiets tidning från i år där Marit Paulsen konstaterar att svenskarna är udda inom EU. Hon säger att i Sverige har vi en väldigt gemensam uppfattning om EU:s jordbrukspolitik från höger till vänster, men inom EU är den uppfattningen så udda att man anser att man inte behöver lyssna på oss. Har man hamnat i det läget då tror jag att det finns anledning att börja tänka efter. En viktig anledning att bevara så mycket jordbruksmark som möjligt är att marken slits när den används. Att man i Norge nyodlar genom att odla upp myr tyckte Peter Edling var intressant eftersom myrar är ganska opålitliga odlingssubstrat. Till exempel Bälinge mosse norr om Uppsala, som odlades upp i slutet av 1800-talet, har passerat sin odlingshistoria på 100 år och är i dagsläget ganska oduglig. Detta till skillnad från lerslätten intill som har använts i minst 1000 år. - Men all mark som används slits. Det är inte säkert att den mark vi använder idag kommer att vara odlingsbar om hundra eller om tusen år. EU har ett markdirektiv där man identifierar tio faktorer för markförstörelse. Exempel på kraftig jordförstörelse är erosion och Peter Edling visade kartor av de delar i världen som är utsatta för erosion genom regn och de som är utsatta för erosion genom vind. Det har varit en intensiv jordbrukspolitisk debatt här i Sverige och den ser ut sådär. Handläggare på departement, myndigheter och länsstyrelser är uppfostrade med den bilden, som är en viktig del av den mentala börda som vi går och dras med. Lägger man de här på varandra är det inte särskilt mycket kvar annat än nordvästra Europa, några delar av USA och en del andra smärre områden. Väldigt mycket mark i världen är utsatt för ett kraftfullt slitage. 6

7 Diskussion Lars Olsson, Peter Edling, Marie Stenseke och Hildegunn Gjengedal diskuterar och ger svar. En livlig och engagerad debatt följde på inläggen, där fokus låg på möjliga vägar att öka skyddet för åkerjorden. Mer kunskap och förståelse för betydelsen av god odlingsjord var ett av önskemålen. Några som jobbar för att åstadkomma det är den ideella föreningen Den goda jorden, som flera av talarna och deltagarna lyfte fram. Några av övriga diskussionspunkter återges nedan. Frågan om att ge bra åkermark riksintressestatus lyftes av LRF, som tycker att det är svårt att få gehör i regeringskansliet. Äganderättsfrågan bör inte ha en sådan tyngd att det avhåller från en reform. Riksintresse innebär ju inga inskränkningar för lantbrukaren så länge man inte vill ändra sin markanvändning. Snarare är det ett starkt skydd. Som svar angavs att riksintresse kan ha inverkan på markpriserna och kommunernas möjlighet att påverka utvecklingen, vilket är politiskt viktigt. Och man kanske inte ska överskatta betydelsen av riksintresse eftersom även motorvägar och annan utveckling har den statusen. Förslag framfördes om att lägga ut ett uppdrag på någon att föreslå hur ett miljömål för naturresursen åkermark skulle kunna se ut för att försvara både ytan och kvalitén. Hur kan den mark som är kopplad till miljömål anses vara mer bevarandevärd och värdefull än åkermark den är ju en effekt av kulturell påverkan som har med jordoch skogsbruk att göra? Avväganden görs efter vad som är unikt. Men i ett längre perspektiv kan man fundera på om det är rätt bedömning, svarade Lars Olsson. En avreglering som minskar handelshindren - kan det innebära att vi värderar och värnar åkermarken mer? Nej, blev svaret, det kommer nog inte påverka priser eller produktion i Sverige. I Norge kan det få motsatt effekt då lönsamheten i jordbruket skulle kunna minska. Hur det kommer sig att vi i Sverige inte förstår att vi sitter på en otrolig viktig resurs med de klimatförändringar som kommer? Det är oerhört främmande och skrämmande ur ett globalt perspektiv, sa Christina Engfeldt, informationsdirektör för FN-organet FAO. Vad kan vi lära av Norge i att förändra människors synsätt på åkermarkens värde? Skillnaden beror mycket på att Norge har väldigt lite jord, men även på erfarenheter av brist på mat under andra världskriget. Lantbruket har också upprätthållit bosättningar i olika delar av landet och jordbruk har setts som det viktigaste yrket. De senaste årens matvarukris har också påverkat och kanske är det en ändring på gång även i Sverige. Urbaniseringen har gjort att 84 % av svenskarna bor i städer och kopplingen mellan människan och landskapet försvinner. Det betyder att de demokratiska besluten fattas av människor som har allt mindre insikt i frågan. Men ett sätt kan vara att koppla ihop skyddet av åkerjord med andra samhällsintressen som biologisk mångfald, kulturmiljövärden och rekreation, som är mer urbana intressen. Det skulle kunna vara ett sätt att vinna hjärtan för jordvärn i Sverige. Finns det regler för hur jord får flyttas då den schaktas bort när jordbruksmark tas i anspråk för annat? Kan den användas för att förbättra jorden på andra ställen, som bortodlade mossar? Ja, med Länsstyrelsens tillstånd ska det gå bra. 7

8 Panelen sista uppgift blev att svara på frågan om vad Länsstyrelsen i Uppsala kan göra för att värna åkermarken i kommuner med väldigt mycket landsbygdsbor och ett högt exploateringstryck. Det viktigaste är att bygga allianser med andra grupperingar som också är intresserade av att bevara jorden, ansåg Hildegunn Gjengedal. Politisk opinion och kunskapsuppbyggnad kan skapa förståelse för att bevara jordresurserna. Marie Stenseke menade att man kan önska sig välinformerade politiker som har bra underlag för sina beslut. Man kan också försöka hitta win-win-situationer. Men det är viktigt att skilja på att bevara jordbruk och bevara jordbruksmarken som resurs. Det krävs en del mod men man kan vara betydligt tuffare från Länsstyrelsens sida, tyckte Lars Olsson från regeringskansliet. Troligen kommer debatten att väckas i Sverige också. Matkrisen påverkade media väldigt mycket även om den inte ledde till att vi diskuterade självförsörjning i Sverige eller att vi började prata om att inte producera bioenergi. I Norge får man till exempel inte producera bioenergi på åkermarken. Jag tror att den här frågan kommer att bli mer allmänt debatterad i samhället. Debattledaren Peter Edling underströk att bevarade betesmarker kräver att det finns ett aktivt lantbrukande i närheten. Det går inte att avveckla lantbruket och tro att betesmarkerna ska hålla sig öppna. Ett genomgående tema under sammankomsten var vårt globala ansvar i skenet av befolkningsökning och klimatförändringar. Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar utan lånat den av våra barn - allas barn.