KONST AKTUELLT 27DALSLAND

Transkript

1 KONST AKTUELLT 27DALSLAND AKTUELLA UTSTÄLLNINGAR OCH PROJEKT PÅ DALSLANDS KONSTMUSEUM 18/7 13/ Janolof Bengtsson»Det fördolda«(bilden är beskuren)

2 I SKOGENS FÖRTÄTADE RUM Dagliga skogspromenader, samma väg varje gång, ger kraft till Janolof Bengstssons förtätade naturmåleri. Inte rakt föreställande, men ej heller abstrakt, skildrar han ljus och mörker, frodig växtlighet, vatten och dunkla speglingar.»till dom«janolof Bengtsson kallar sig klassisk målare. Lägger tunna skikt av akrylfärg i lager på lager, på duk. Har alltid fem, sex målningar på gång samtidigt. Den ena befruktar den andra, säger han. Flödet är rikt och obrutet lustfyllt. Jag ser på mitt måleri som om det vore ett stort pussel. Varje målning är en bit i pusslet. Har jag tur hittar jag bitar som passar direkt. Andra bitar får man vänta lite med och lägga åt sidan, förklarar Janolof Bengtsson. För hans del är platsen där han bor, på en mindre gård i Tossene inåt landet från Hunnebostrand i Bohuslän, av görande. Hit flyttade han och hustrun, textilkonstnären Gunilla B Blomstrand, från Göteborg Då var han färdig med storstaden och eviga flyttningar för att söka billiga ateljélokaler. Istället byggde han sin egen på tomten, en röd stuga med många fönster och högt i tak. Den ligger på tomtens högsta punkt och läget är noga utprovat. Vi har ett stenbrott här alldeles intill och jag tog tre stenar och placerade på tre olika ställen i trädgården. Så gick jag runt och provsatt vid olika tider på

3 Janolof Bengstsson i ateljén dygnet. På så sätt kom jag fram till den optimala platsen. Han visar runt i den välrustade ateljén och be rättar om bygget som kom till efter ett inkomstbringande utsmyckningsuppdrag i slutet på 80-talet. Här, i den bohuslänska inlandsnaturen, fann han ny inspiration efter åren som lärare på Konstindustriskolan i Göteborg (nu mera Högskolan för design och konsthantverk), där han tidigare studerat. Väl bosatt i Bohuslän kom nya läraruppdrag i den närliggande Gerlesborgsskolan, liksom engagemang i Konstnärernas Kollektivverkstad i Bohuslän. Han har också arbetat som konstkonsult för Statens konstråd, Bohuslandstinget och Västra Götalandsregionen. Men aldrig på heltid. Målandet har alltid fått sin beskärda del och det personliga uttrycket hittade han tidigt. Numera är han pensionär.»jag påstår att jag bearbetar den natur jag dagligen rör mig. Bilderna jag målar är mer ett sinnestillstånd än verklig natur «skriver Janolof Bengtsson i en presentation av sig själv. Naturen och skogen utanför knuten är hans aldrig sinande energikälla, liksom en plats som ger tröst. Hans arbetsdag är strikt inrutad. Jag stiger upp tidigt och äter frukost. Sedan släpper jag ut hönsen, tittar till fåren, och går sen till ateljén en kort stund. Tänder i kaminen om det är vinter. Därefter vandrar jag samma väg genom skogen varje dag. Då blir man lyhörd för varje nyans, det som skiljer den ena dagen från den andra. Promenaden fungerar som en mental omställning, säger Janolof Bengtsson. Efter vandringen försvinner han till ateljén och in i»målarbubblan«, det lustfyllda flödet, då han jobbar intensivt och frånkopplad från allt annat. Det är nästan som ett andligt tillstånd. Jag tappar begrepp om tid och rum. Så tittar man till och tänker»oj, har jag gjort det här!«janolof Bengtssons entusiasm smittar. I hans målningar finns den också; lusten, frodigheten, glädjen. Det är vatten, det är fuktigt och det är speglingar i gömda, hemliga rum. Rumsligheten är så påtaglig här upp i Bohuslän. Man åker bara runt en bergsknalle och helt plötsligt öppnar sig ett helt annat rum än det man lämnade. Rumslighet betyder mycket för mig. Utställningen visas i övre utställningshallen till och med 13 september.»höstkänning 1«

4 DEN TUNNA TRÅDENS MÄSTARE Kazuyo Nomura har tre yrkestitlar på sitt visitkort; textilkonstnär, formgivare och handvävare. Alla tre behärskar hon med mästarens skicklighet. Just nu jobbar jag mest som textilkonstnär. Men jag är handvävare i botten. Allt jag gör, har i botten något med vävning att göra, säger Kazuyo Nomura.»Landskap«heter hennes utställning»himlakropp«detalj som fyller den nedre utställningshallen. En större installation,»himlakropp«, och flera mindre verk. I Himlakropp har hon flätat ett stort, trassligt nät av tunn, fluoriserande fiskelina och på den fäst små neonfägade plastbitar. Tråden lyser i mörkret när verket belyses med UV-ljus. Alla utställda verken bygger på ett arbete med den tunna tråden, lite av Kazuyo Nomuras signum. Min farmor vävde. Och min farfar hade ett indigofärgeri fast det det har jag fått veta långt senare. Kazuyo Nomura är född och uppvuxen i Japan. Men det är i Sverige hon utbildat sig och gjort sin långa textila karriär. Deltagit i en löpande ström av utställningar, gjort flera större offentliga utsmyckningar och dessutom arbetat med brukstextil och mönster för företag som IKEA, Almedahls och Ljungbergs mottog Kazuyo Nomura»The Nordic Award i Textile«, Europas största pris för textil konstnärlig gärning. Det var ett intresse för nordisk färg och form, förde henne till Sverige i början på 1980-talet. Hon återvände i flera omgångar. Det finns många likheter mellan Sverige och Japan färg- och formmässigt, jag tycker mycket om den nordiska enkelheten flyttade hon hit för gott och ut

5 bildade sig i textil design i Borås, och i textil konst vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. Kazuyo Nomuras skicklighet vid vävstolen förde henne till det uppmärksammade internationella rekonstruktions projektet av den egyptiske faraonen Tutanchamons textilier. En rekonstruktion av plagg som hittades i hans grav. Rekonstruktionen utfördes bland annat vid Textilhögskolan i Borås. Ett uppdrag som gav henne ovärderlig erfarenhet och kunskap. Jag lärde mig att hantera tunna trådar, vi använde extremt tunna trådar, ändå hittade vi inte så tunna som de hade för 3000 år sedan. Då var de handspunna, vi använde maskingjorda, berättar Kazuyo Nomura. När jag besöker henne i ateljén, som ligger bakom Stadsmuseet, mitt i Göteborg, håller hon på att färdigställa en stor textil utsmyckning. Den ska bli elva meter lång och placeras på Sahlgrenska sjukhusets nybyggda Bild- och interventionscentrum. Verket består av små skålformade»pluppar«i grönt, vitt, blått och svart. De runda prickarna, eller plupparna, består av stygn som är lagda tätt, tätt i en cirkel form på ett tyg som försvinner då det doppas i vatten. På så sätt frigörs prickarna från varandra. Jag syr först med en datastyrd sy maskin, då är halva jobbet gjort. Därefter bearbetar jag varje prick för hand, så att ytan blir mer levande.»cirkeldefinition«prickarna ligger nu färgsorterade i askar som står på skrivbordet i ateljén. Små, små som av en 25-örings storlek. Var och en ska hon sen fästa i förborrat hål på en väggplatta. Tidkrävande? Ja, hela arbetet har tagit flera år, det på börjades Men tiden bekymrar inte Kazuyo Nomura. Tvärtom. Tid går ibland fort, ibland långsamt och ibland bakåt. Tid kan innebära koncentrerad lust, säger hon. Inspirationen till verket, som heter»harens år«, kommer från växtväggar. Men istället för att ha växter på väggen blir detta som en abstrakt, förenklad bild. Naturen är hennes starkaste inspirationskälla. Både i detta verk och i många andra. Utställningen visas i Nedre Utställningshallen till och med 13 september.»himlakropp«

6 HIMMEL ÖVER TJUREMESEN Det började som en kommunikation på Facebook. Nu har konstnären Ebbe Petterssons dagliga fotouppdateringar blivit ett konstprojekt som har fått sin rättmätiga plats i Galleriet. Tjuremesen är en klippa i havet. Och den har han fotograferat i ur och skur, varje dag. Jag har ungefär bilder att välja mellan. Det är som Robinsson, nu är det 16 deltagare kvar, säger Ebbe Pettersson och skrattar. Han är precis i slutfasen av förberedelserna, och det definitiva ur valet av bilder ska göras till utställningen»himmel över TJuremesen«. Det är ganska sent i livet som Ebbe Pettersson (f. 1942) bytt ritstift och penslar mot kamera och dator. Och han känner sig inte helt bekväm. Datorn är inte alls mitt verktyg, jag har ju varit målare i hela mitt liv, säger han och berättar historien bakom fotograferandet. Det började för sådär fyra, fem år sedan då en ryggskada tvingade honom att sluta måla. Jag började jag ta kort istället. Ett kort varje dag, på ön jag har i mitt absoluta blickfång. I Sundhammar, nära havet mellan Kungälv och Marstrand, bor Ebbe Pettersson med sin hustru i ett gammalt torp med anor från 1700-talet. Från

7 huset är det bara några hundra meter ner till sandstranden. Och där utanför ligger klippön Tjuremesen. Lugn och trygg. Den dagliga dokumentationen av samma motiv blev konkreta»bevis«för hur vädrets makter, dygnets rytm och ljusets gång förändrar bilden. Fotograferandet blev som terapi för mig. Tjuremesen är mitt alter ego, en sur och vresig gammal gubbe. Ebbe Pettersson skrattar igen, och berättar att bilderna ofta med en kommentar om»skitvädret«, politik eller om företeelser han reflekterat över lade han sedan ut på Facebook, som en kommunikation med vänner och bekanta. Inte för att berätta om något egentligen, nyheter har vi tillräckligt av, utan bara för att förmedla tidens gång. Så träffade han Helen Backlund, Dalslands konstmuseums chef, som fascinerats av hans metodiska uppdateringar och undrade om han inte ville»ta havet till skogen«och ställa ut dem på museet. Sagt och gjort. På det sättet blev fotograferandet en del i mitt konstnärskap och det satte ju en lite mer ansvarsfull prägel på det hela, säger Ebbe Pettersson. Lika lite som han känner sig hemma på datorn, lika ovan är tekniken i digital kameran. Han tar bilder med»sömsmån«, som han säger. Och horisonten ligger alltid i mitten. Man måste se till att allt kommer med. Och jag ser lite dåligt. Min favoritinställning är»intelligent autofokus«. Kameran fixar det mesta, men det är inte alltid som det blir som i verklig heten, ibland måste jag kompensera i datorn. Och jag har ju vyn precis utanför mitt fönster, så det är bara att jämföra. Tillkortakommandena, de misslyckade bilderna, är också viktiga att visa i utställningen, menar Ebbe Pettersson. Man måsta vara sann. Fortfarande lägger han ut dagliga bilder på ön till sina över 1000 vänner på Facebook. När de sedan kommenterar, och Google och tekniken registrerat enligt sina outgrundliga system, har Tjuremesen nått världsberömmelse. Bara en gång har han varit på ön under de 30 år han bott här. Det var när havet låg fruset och de kunde gå ut. Ty Ebbe Pettersson kör varken båt eller bil. Jag älskar havet. Att titta på det. Och lyssna. Havet andas och suckar. Tjurmesen är vackrast i tidig morgon, menar Ebbe Pettersson. Då ljuset är klart som»orreforskristall«. Eller i dis, då övergångarna är milda och mjuka. Solnedgångar är hopplösa. De blir alltid Hötorg, hur man än gör. Utställningen visas i Galleriet till och med 13 september.

8 Missa inte höstens utställningar Nästa utställningsperiod börjar 19 september och pågår till 15 november. Övre utställningshallen»material in motion«smide, samlingsutställning med Ulrika Aneer, Jessica Fleetwood, Miklos Fözö, Ossian Gustavsson, Karl Hallberg och Christopher Porcarelli Nedre utställningshallen»mitt finaste«samlingsutställning med fotografer från Ed, Mellerud, Färgelanda och Åmåls fotoklubbar Galleriet Elsie Larsson Lerskulpturer Ulrika Aneer Ingrid Jansson MUSEET DÄR NATU- REN MÖTER KONSTEN Vi är mycket glada att få presentera tre nya spännande utställningar som alla, var och en på sitt sätt, knyter an till detta naturen. De har alla ett speciellt förhållande till naturen. Kazuyo Nomura är textilkonstnär och kommer ursprungligen från Japan. Under hennes händer får gamla textila tekniker nya och överraskande experimentella uttryck. Alltid med naturen som utgångspunkt. Janolof Bengtsson kallar sig»klassisk målare«och för honom är dagliga vandringar i den bohuslänska naturen livsnödvändiga. De ger bränsle till hans förtätade naturstudier som ni möter i övre utställningshallen. Längre neråt kusten bor konstnären Ebbe Pettersson. I flera år har han dagligen tagit kort på klippön Tjuremesen som han har i sitt blickfång från bostaden. Korten blir som avstämningar av tiden och hans egen sinne. Under första veckan i augusti firar vi att museet fyller 20 år! Vi bjuder på konserter och evenemang. Museets Vänförening ansvarar för programmet onsdagen 5 augusti. Lördagen den 8 augusti blir det gitarrkonsert och mer därtill. All information lägger vi ut på hemsidan och i lokalpressen under sommaren. Välkomna! Helen Backlund, museichef Öppettider: Juli: alla dagar aug 13 sep ons sön Produktion: Dalslands konstmuseum Texter: Anna-Stina Lindén Ivarsson Form: Sara Lund, Reform MUSEICAFÉ Upperud Åsensbruk Museet stöds av Västra Götalandsregionen, Melleruds kommun och vänförening. MUSEICAFÉ