Professionellas upplevelser av användbarhet, likheter och skillnader mellan MI-Motiverande samtal och Lösningsfokuserat arbetssättsammanställning

Transkript

1 Delrapport inom projektet: Utvärdering av metod Lösningsfokuserat arbetssätt och MI-Motiverande samtal, Norra Västmanlands Samordningsförbund och Kompetenscentrum för hälsa, Landstinget Västmanland Professionellas upplevelser av användbarhet, likheter och skillnader mellan MI-Motiverande samtal och Lösningsfokuserat arbetssättsammanställning av intervjuer Sussan Öster, Kompetenscentrum för hälsa, Landstinget Västmanland

2 Innehåll Innehåll... 2 Syftet med denna delrapport... 3 Sammanfattning... 3 Metod... 3 Urval och intervjuer... 4 Datainsamling och analys... 4 Resultat... 5 Likheter mellan LF och MI... 7 Utmärkande för LF Utmärkande för MI Personlig reflektion och diskussion utifrån illustrativa och representativa citat Slutsatser från studentuppsatser Referenser

3 Syftet med denna delrapport Syftet är att förmedla hur professionella: ledare samt handläggare och vårdgivare, upplever Motiverande samtal (MI) och Lösningsfokus (LF) med avseende på likheter mellan arbetssätten och vad som är utmärkande för MI respektive LF. Sammanfattning Samtliga intervjupersoner upplever att MI och LF är bra samtalsmetoder som går att använda med de flesta klienter oavsett myndighetstillhörighet. Likheterna handlar främst om att båda arbetssätter har sin utgångspunkt i klientens behov och att samtalsledaren släpper sin expertroll. Relationen mellan behandlare och klient blir starkare. Klienterna känner sig tryggare och blir mer nöjda med samtalen. Både MI och LF bidrar till att huvudansvaret för förändringen ligger på klienten och att man söker samarbete i kommunikationen. Skillnaderna består i att öppningsfrågan, inledningen i LF-samtalet upplevs än mer öppet i jämförelse med MI. MI erbjuder verktyg för att be om lov att ge information i samtalet. LF arbetar med att få klienten att ge detaljerade beskrivningar av hur det är i deras önskvärda framtid och att utforska vad som redan fungerar bra, resurser, styrkor och kompetenser i klientens liv. Öppna frågor och skalor är vanliga verktyg. MI arbetar med att utforska grad av motivation, utforskarar beredskap för förändring, använder ambivalens som ett led i förändringsarbetet och rullar med motstånd. Olika typer av reflektioner är vanliga verktyg i MI. LF används förutom i individuella samtal även i ett bredare perspektiv, till t ex grupper och i samverkan. Litteraturen ger rikliga och detaljerade beskrivningar av vad som händer i MIrespektive LF-samtalen, se personlig reflektion och diskussion. Arbetssätten genomgår ständiga modifieringar efter att ny forskning och nya erfarenheter framkommer. MI har genomgått en större förändring än LF de senaste två åren, mot att än mer betona förhållningssättet och tona ned verktygen. Denna förändring framgår inte under intervjuerna med de professionella som intervjuas i denna delrapport. Metod Metoden är kvalitativ forskningsintervju via enskilda intervjuer med intervjupersoner som har genomgått grundutbildning i både MI och LF, via Norra Västmanlands Samordningsförbund och/eller via Lärcentrum, Landstinget Västmanland. Under planeringen har intervjupersonerna tillfrågats via webformulär (se separat delrapport) och där gett samtycke till att bli kontaktade angående att delta i en intervju. Intervjuguiden utformades i samråd med Mälardalens högskola, Institutionen för hälsa, vård och välfärd. Två studentuppsatser, en kring MI och en kring LF, skrevs parallellt och redovisas kort i denna delrapport (Sahlgren 2013) (Ångström 2013). Intervjuerna spelades in och minnesnoteringar fördes. Efter avslutad intervju transkriberades intervjuerna ordagrant. 3

4 Urval och intervjuer Urvalet var ändamålsenligt då vi eftersträvade att intervjua varierade yrkesgrupper från samtliga fyra myndigheter som representerar parterna i Norra Västmanlands samordningsförbund. Intervjupersonerna tillfrågades efter att de via webenkät gett sitt samtycke till detta. De intervjuade var anställda som: ledare samt handläggare inom Af och FK och hälso- och sjukvårdspersonal. Intervjuerna genomfördes i de flesta fall på intervjupersonens egen arbetsplats. Totalt genomfördes 8 intervjuer som varierade i tid mellan 35 minuter och 83 minuter. Det transkriberade materialet uppgick till 86 sidor (6-15 sidor per intervju). Datainsamling och analys Under intervjuerna fördes minnesanteckningar i form av överlappande cirklar, ritade på ett A4, synligt för respondenten. Anteckningarna gällde vad intervjupersonen uttryckligen framhöll fram som specifika likheter och skillnader mellan LF och MI. Varje intervju blev en analysenhet. Anteckningarna renskrevs till begripliga meningsenheter till de i förväg bestämda domänerna: utmärkande/signifikant för LF, utmärkande/signifikant för MI samt gemensamt för LF och MI. Meningsenheterna kortades sedan ned till kondenserade meningsenheter. Därefter skapades koder som beskrev flera meningsenheters innehåll. Dessa koder sammanställdes och övergripande kategorier formulerades för att rubricera flera koder som handlade om samma sak. Transkriberingarna av intervjuerna i sin helhet användes för att klargöra och komplettera data samt för att hämta citat. Denna analysgång följer innehållsanalys enligt Granskär & Höglund-Nielsen (Granskär and Höglund-Nielsen 2008). I tillägg till detta sorterades data i röd, blå och svart gruppering utifrån kvantitativ förekomst. 4

5 Resultat Resultaten presenteras i fyra delar: inledande översiktsfigur som visar resultaten det intervjupersonerna upplevde som likheter mellan LF och MI det intervjupersonerna upplevde som utmärkande för LF det intervjupersonerna upplevde som utmärkande för MI 5

6 Utmärkande för LF Utgår inledningsvis från att ringa in vad samtalet ska handla om Ingen rådgivning LF-verktyg: specifik öppningsfråga vad skulle behöva hända, mirakelfrågan, önskvärdframtid, skalfrågor kopplat till små steg, tydliga beskrivningar, öppna frågor Används regelbundet i klientgrupper Används i arbetsgruppen, på organisationsnivå och i samverkan Ger klienterna idéer till små steg Fokuserar på sådant som redan fungerar bra eller vad klienten tror på Starkt framtidsperspektiv I yrkesrollen: får energi, blir roligare känner äkta nyfikenhet Enkelt, icke manualstyrt arbetssätt Anpassa utvecklingshastigheten till den du möter Utforskar klientens egna idéer Ser lösningen långt fram och att vägen dit är små steg Bygger frågorna utifrån svaren Passar särskilt bra kopplat till livsstilsfrågor och i beroendebehandling Används i privatlivet med vänner och barn LF gett grund för MI i yrkesanvändningen Risk att bli lösningsforcerad vid felanvändning, Mirakelfrågan kan vara svår att träna in, kulturella och språkmässiga hinder kan spela in Likheter Utgångspunkt i klientens behov Positiva effekter i klientmöten: god relation, trygghet, förnöjsamhet Huvudansvaret för förändring ligger hos klienten Delvis liknande verktyg/metod i samtalen (skalfrågor som används lite olika, öppna frågor) Söker samarbete i kommunikationen Strategiska redskap kring förändring Ger coachen större närvaro och ödmjukhet i mötet Utmärkande för MI MI verktyg: meny-agenda, tittar både framåt och bakåt, rulla med motstånd, reflektioner, ambivalenskorset, sammanfattningar, bekräftelser, positiva omformuleringar, klargör beredskap för förändring, skalor som kan utforska både uppåt och nedåt på skalan, öppna frågor Tekniker för att be om lov att få informera Utgår från och undersöker grad av motivation Kan utgå från problemet Klienterna öppnar sig och motiveras i en viss riktning, i t.ex. handläggningsärenden Manualstyrt Förändringsarbete Användbart när personer ej ser möjligheter, i tobaksavvänjning och vid riskbruk I yrkesrollen: vågar fråga mer, nyfiken på detaljer och att förstå människor Passar bra om klienten ej har egna förändringstankar Ny MI-satsning på FK Risk att stanna för länge i problemet så att klienten går bakåt Figur1. Överlappande cirklar utifrån vilka intervjupersonerna fick reflektera över ev. likheter och skillnader mellan LF och MI. De vanligast förekommande uppfattningarna redovisas i rött (7-8 pers.), näst vanligast i blått (3-6 pers.) och därefter svart (1-2 pers.). 6

7 Likheter mellan LF och MI Figur 2. Likheter mellan MI och LF enligt intervjupersonerna. Rött= uttalat av 7-8 personer, Blått= uttalat av 3-6 personer, Svart=uttalat av 1-2 personer. Utgångspunkt i klientens behov Samtliga intervjupersoner upplever att både MI och LF ger dem ett arbetsredskap som gör att de kan utgår från klentens situation. Båda förhållningssätten har stor respekt för klientens autonomi och egna behov. Utgår alltid ifrån klientens behov 7

8 Positiva effekter i klientmöten Intervjupersonerna upplever att MI och LF fungerar med alla deras klienter och att arbetssätten skapar en god relation utifrån bekräftelse och delaktighet. En god relation ger ofta trygga möten och nöjda kunder. Arbetssätten kan ge klienter kraft att ta sig ur ett statiskt tillstånd. Intervjupersonerna uttrycker att det alltid går att finna positiva undantag i klientens liv, om än små skillnader eller tillfällen då det är bättre. märker att metoderna fungerar t ex då klienten mer börjar tänka på målet och vilken skillnad det gör samt självmant säger: nu är jag på nummer 7 på skalan! Huvudansvaret för förändring ligger hos klienten Intervjupersonerna använder förhållningssätten för att lägga huvudansvaret för förändring på klienten, vilket motverkar att myndigheten tar över ansvaret. Lämnar över mer till kunden- fixar inte själv som professionell Delvis liknande verktyg/metod i samtalen (skalfrågor som används lite olika, öppna frågor) Intervjupersonerna upplever att MI och LF innehåller delvis lika tekniker/verktyg som ibland blandas medvetet ibland omedvetet t ex olika typer av skalfrågor, öppna frågor vars svar ligger till grund för nästa öppna fråga och fokus på små steg eller att det kan räcka med en liten förändring Om jag träffar någon som är riktigt, riktigt sjuk. Så tycker jag att det kan vara svårt då får jag ställa den där frågan om vilken tid på dagen som kan vara lite mindre dålig Söker samarbete i kommunikationen Intervjupersonerna uttrycker att de via MI och LF får igång en dialog, istället för envägsinformation. Ett sätt för dem att få igång samarbetet via kommunikation är att vänta ut klienten tills den börjar tala. låter det vara tyst i samtalet. Strategiska redskap kring förändring Några intervjupersoner anger att MI och LF ger strategier kring hur förändringen kan gå till. De nämner också att metoderna erbjuder tekniker som kan påvisa hur beredd och övertygad klienten är om att genomföra förändringar. Någon anger också att MI och LF är användbara som tekniker för att rita bilder och att skriva tillsammans med klienten för att få fram hur klienten skulle vilja att det såg ut i dennes liv. tekniker som kan påvisa hur beredd och övertygad klienten är 8

9 Ger coachen större närvaro och ödmjukhet i mötet Efter att ha börjat jobba enligt MI och LF uttrycker intervjupersonerna att det är lättare att verkligen vara tillsammans, närvarande med klienten. Hjälper mig som coach att vara mer i samtalet och inte fundera så mycket över nästa fråga Någon anger också att förståelsen för den egna förförståelsen ökat via MI och LF. Förstår att jag har förutfattade meningar och är mer ödmjuk nu 9

10 Utmärkande för LF Utgår inledningsvis från att ringa in vad samtalet ska handla om Samtliga intervjupersoner anger att LF-samtal har en mycket bred utgångspunkt. De utgår från att börja bygga en plattform för samtalet och skapa en plan för vad samtalet ska handla om. I den inledande fasen finns det möjlighet för klienten att även tala om hinder och problem, om den så önskar. börjar med att ringa in vad samtalet ska handla om Ingen rådgivning Intervjupersonerna fastslår att de i det Lösningsfokuserade arbetssättet aldrig utgår från rådgivning utan från ett coachande förhållningssätt och därigenom låter klienten komma fram till sin egen lösning. Intervjupersonerna jämför LF med ett hälsofrämjande förhållningssätt och någon drar paralleller till KASAM 1 -begreppet. Jag som coach kommer inte med några råd eller förslag, klienten har själv lösningen PLUS 2 : plattform, lösningsscenario, undantag och steg, och KASAM är egentligen samma sak! Plattform=begriplighet, lösningsscenariot=meningsfullheten, undantagen och Stegen = hanterbarheten LF-verktyg: specifik öppningsfråga vad skulle behöva hända, mirakelfrågan, önskvärdframtid, skalfrågor kopplat till små steg Inom det lösningsfokuserade arbetssättet anser intervjupersonerna att det finns exempel på bra förformulerade frågor att använda i samtalet, t ex att samtalsledaren inleder med att fråga: Vad skulle behöva hända här idag för att du ska kunna säga att det var värt att komma hit eller vad är viktigast att prata om idag? De anger också att en typisk uppföljningsfråga är, vad är bättre sedan sist? I de flesta LF-samtal arbetar intervjupersonerna mycket medvetet med klienternas önskeläge och målbilder. Mirakelfrågan upplevs som central i LF. Intervjupersonerna upplever att det behövs mycket träning för att vara bekväm med att använda den. Den intervjuperson som använder Mirakelfrågan flitigast använder den till ca hälften av sina klienter. Flera intervjupersoner beskriver att de strävar efter att arbeta konkret och tydligt via målande beskrivningar av vad som redan fungerar. De använder särskilt ofta 1 Känsla av sammanhang, A Antonovsky 2 Lösningsfokuserad modell, M Hjert 10

11 skalfrågor som steg på vägen mot lösningen. Någon anser att LF framkallar en positiv känsla av magi och lekfullhet. Låter fantasin flyta ut. LF är kompatibelt att använda tillsammans med de, enligt intervjupersonerna, populära uppföljningsverktygen ORS/SRS/GSRS 3 lyfter det som redan fungerar Används regelbundet i klientgrupper LF anses användbart i klientgrupper och några har använt LF i grupp sedan flera år. I klientgrupperna är det viktigt att arbeta med individuella mål. Ett vanligt upplägg är att grupperna träffas 2-5 ggr och har hemuppgifter emellan. solskenshistorier i klientgrupper Används i arbetsgruppen, på organisationsnivå och i samverkan LF används på planeringsdagar inom den egna verksamheten för att få ökat engagemang, nytänkande och för att ge feedback. Konkret används reflekterande team och LF-frågor i personalgruppen. Andra användningsområden är inom ledningsgrupper och i myndighetssamverkan. Det ger samsyn när flera myndigheter använder samma LF-språk. Att man kommunicerar och ställer LF-frågor. LF används ofta kopplat till Norra Västmanlands Samordningsförbund. LF går att använda kopplat till andra mötesmetoder som t ex OpenSpace 4 eftersom LF lockar till aktivt deltagande oavsett yrkesroll...ställer lösningsfokuserade antag-att-frågor Ger klienterna idéer till små steg LF som arbetssätt bidrar till idéer och stimulerar fantasin till små steg som leder mot önskvärd framtid. Detta i kombination med att coachen förstärker och fördjupar det som klienterna är duktiga på gör att klienterna utvecklas mot det önskvärda. klienten växer Fokuserar på sådant som redan fungerar bra eller vad klienten tror på Fokus i LF-samtalet är enligt intervjupersonerna utpräglat på det som redan fungerar. Man undersöker vad klienten kan göra mer av utifrån vad klienten tror på. 3 ORS: Outcome Rating Scale, SRS: Session Rating Scale, SRS: Group Session Rating Scale. Miller & Duncan 4 Kreativ mötesmetod för stora samlingar av människor 11

12 för problemprat är inte så roligt Starkt framtidsperspektiv LF fokuserar extra mycket framåt, på lösningar istället för problem och hur klienten vill ha det istället. I yrkesrollen: får energi, blir roligare känner äkta nyfikenhet Intervjupersonerna upplever arbetet som roligare efter att de börjat praktisera LF. De beskriver att arbetssättet ger kraft och bidrar till ökad säkerhet i yrkesrollen både som samtalsledare och i ärendehandläggning och myndighetsutövning. ger energi och säkerhet till mig som coach bidrar till att jag känner genuin äkta nyfikenhet Enkelt, icke manualstyrt arbetssätt LF beskrivs som en enkel metod med mjuka, öppna frågor. Anpassa utvecklingshastigheten till den du möter I LF ska man inte ha bråttom som samtalsledare. lead from behind. Utforskar klientens egna idéer LF öppnar upp för klientens egna idéer. genom att nyfiket, nästan naivt utforska Ser lösningen långt fram och att vägen dit är små steg LF är mycket fokuserat på små steg och att se lösningen längre fram i tiden. hela lösningen först finns längre fram Bygger frågorna utifrån svaren Frågorna är inte givna från början utan skapas utifrån att samtalsledaren lyssnar på klientens svar. Frågar helt och fullt utifrån det svar jag får Passar särskilt bra kopplat till livsstilsfrågor och i beroendebehandling LF passar bra i samtal om livsstilsfrågor. Någon nämner att det är en bra metod för att bygga vidare efter att en person gått lång tid i beroendebehandling. Används i privatlivet med vänner och barn Ett lösningsfokuserat förhållningssätt kan ge bra samtal med vänner som har bekymmer och i dialog med sina barn. frågar barnen: -Vad är det bästa som har hänt idag? 12

13 LF gett grund för MI Intervjupersonerna anser att det ger ett bra grundläggande tankesätt att först utbilda sig i LF för att sedan gå vidare med MI för att skapa förutsättningar för att bättre förstå MI, t ex med avseende på att kunna ställa öppna frågor och att bekräfta. LF har lagt grunden för MI Risk att bli lösningsforcerad vid felanvändning, Mirakelfrågan kan vara svår att träna in, kulturella och språkmässiga hinder kan spela in kan bli lösningsforcerat om coachen använder LF på fel sätt Mirakelfrågan kan vara svår att ställa om coachen inte övat på den väldigt mycket passar ej för alla att få LF-frågor önskar konkreta råd istället för LF frågor 13

14 Utmärkande för MI MI verktyg: meny-agenda, tittar både framåt och bakåt, rulla med motstånd, reflektioner, ambivalenskorset, sammanfattningar, bekräftelser, positiva omformuleringar, klargör beredskap för förändring, skalor som kan utforska både uppåt och nedåt på skalan Det samtliga intervjupersoner nämnde var att MI ger en uppsättning användbara verktyg. MI hjälper till att sätta agendan för samtalet genom att använda menyagenda. Perspektivmässigt fokuserar MI framåt, här och nu samt tittar bakåt på det som inte fungerat. MI ger coachen ett antal tekniker: -för att rulla med klientens motstånd (ungefär som att dansa), man accepterar motstånd och följer med - reflektioner, komplexa och enkla - ambivalenskorset som påvisar förändringsbenägenhet och är användbart i valsituationer - sammanfattningar - bekräftar mycket - gör positiva omformuleringar och försöker t ex se inslag om hanterbarhet - anger farten i samtalet - klargöranden av hur beredd och hur övertygad klienten är kopplat till konkreta frågor - då skalor används kan man även utforska nedåt på skalan, det sämre läget MI ger bra verktyg till samtalet Tekniker för att be om lov att få informera Inom MI har intervjupersonerna funnit tekniker för när och hur man får informera klienten. Man informerar t ex i dialog och inte mer än 60 sek/gång. ber om lov om att få informera klienten Utgår från grad av motivation I MI tar intervjupersonerna mått på grad av motivation för att avgöra om de tillsammans med klienten ska gå vidare med samtalet och därmed jobba mot en förändring. Kan utgå från problemet Intervjupersonerna anger att MI kan vara till hjälp i att utforska problemet. snabbt och effektivt komma in på problemet Klienterna öppnar sig och motiveras i en viss riktning, i tex handläggningsärenden 14

15 I MI nämner intervjupersonerna ordet motivation som centralt för förändring, MI bidrar till att kunden öppnar sig och att samtalsledaren kan jobba med kundens egen motivation i t ex handläggningsärenden. individen motiveras mot en viss riktning Manualstyrt MI benämns av någon intervjuperson som manualstyrt och av någon annan som välstrukturerat. MI har en tydlig struktur för att jobba med behov av förändring via ambivalens och för att avslutningsvis komma fram till en handlingsplan Förändringsarbete MI omnämns som ett arbetssätt för förändringar. ett ständigt förändringsarbete. Användbart när personer ej ser möjligheter, i tobaksavvänjning och vid riskbruk Intervjupersonerna anser att MI går att praktisera när klienten själv inte ser några möjligheter. MI passar som metod i tobaksavvänjning och vid riskbruk av alkohol. passar bra för personer som inte ser några möjligheter alls och vid riskbruk Passar bra om klienten ej har egna förändringstankar Någon ger uttryck för att MI går att praktisera på klienter som önskar överlämna sig till samtalsledaren/behandlaren. kan passa bättre om personen inte alls haft en egen tanke om förändring och överlämnar sig till oss professionella I yrkesrollen: vågar fråga mer, nyfiken på detaljer och att förstå människor MI bidrar till at samtalsledaren vågar ställa fler frågor. MI bidrar till ett nytt förhållningssätt där samtalsledaren blir nyfiken på detaljer och vill förstå människor i sitt sammanhang. Vågar fråga mer Ny MI-satsning på FK Det är fler MI-utbildningar på gång inom myndigheterna. Tidigare satsade FK och Af mer på LF. Även konkret kodning av samtal genomförs kopplat till utbildning. Använder MI i arbetsgrupperna nu för vi har genomgått en utbildning nyligen och skapat MI-coacher som ger kollegialt stöd 15

16 Risk att stanna för länge i problemet så att klienten går bakåt Någon intervjuperson anger att MI kan utgöra en risk för att samtalet stannar i problemprat och att klienten därmed går bakåt i sin utveckling. Risk att stanna för länge i problemet så att klienten går bakåt 16

17 Personlig reflektion och diskussion utifrån illustrativa och representativa citat Nedan följer åtta citat, ett från vardera intervjuperson. Just de här citaten är utvalda för att de är representativa för vad flera av informanterna förmedlade. För att relatera till hur förhållningssätten och arbetssätten MI och LF beskrivs av andra görs hänvisningar till litteratur, seminarium, personliga möten med nationella och internationella utbildare med erkänd expertkunskap samt till personlig kunskap. Detta avsnitt kommer att utvidgas och utforskas vidare i den kommande detaljerade innehållsanalysen av intervjuerna och byggas på efterhand. Huvudrapportens grundläggande beskrivningar av MI och LF kan vara intressanta att läsa parallellt med nedanstående texter. Det finns också två artiklar som på ett intressant sätt beskriver förhållningssätten utifrån att ange vad LF respektive MI i huvudsak inte är/gör (McKergow and Korman 2009; Miller and Rollnick 2009). Dessa kan vara av värde för den metodintresserad läsaren att ta del av. Problem- och lösningsperspektiven omnämns frekvent i intervjuerna. Intervjupersonerna framhåller vikten av att fokusera på styrkor och lösningar. Om metoderna används felaktigt kan man enligt några få intervjupersoner bli lösningsforcerad i LF och fastna i problemet i MI. I LF arbetar intervjupersonerna med tydliga bilder av önskvärd framtid. Dock nämns att det finns möjlighet, om klienten själv önskar, att prata om problemet, särskilt inledningsvis i plattformsbygget. Detta stämmer med hur LF-utbildare betonar att bekräftelse av klientens livssituation är viktig och att man ställer copingfrågor ( hantera frågor ) för att visa att man förstår att klienten har det tufft och att klienten 17

18 ska känna sig kompetent. I LF talar man om lösningsprat ( solution talk ) och problemprat ( problem talk ). Problemprat är klientens beskrivningar av negativa, problemorienterade, aspekter av sitt liv. Lösningsprat är positivt prat om förväntningar, resurser och förändringar som man redan klarat av att göra. Forskning visar att förändring uppnås tidigare om terapeuten initierar lösningsprat så snart som möjligt i den första samtalssessionen (Lipchik 2002). Inom MI anger några intervjupersoner att man effektivt kan komma in på och utforska problemet. I MI bör problemigenkänning komma före förändringsprat. Användbara MI-frågor för detta är: vad är det som får dig att tycka att detta är ett problem? Vilka svårigheter har den här livsstilen fört med sig? Varför är det här inte så bra för dig? (Farbring 2010) Ambivalenssamtalet ska skapa probleminsikt, problemupplevelse och problembekymring (Barth and Näsholm 2006). I MI 3, den tredje omarbetade versionen, är dock ambivalensutforskningen nedtonad. Utbildare i MI betonar vikten av att klienten inte ska fastna i nuläget, status quo, och att det kan ske om klienten fastnar i sustain talk istället för att komma till change talk (förändringsprat). Rådgivaren försöker genom att ställa öppna frågor locka fram förändringsprat, stimulera patienten att tala om önskningar, skäl, behov och förmåga att förändras (Holm Ivarsson 2013). Både LF och MI kan enligt intervjupersonerna användas för att göra bättre utredningar, t ex Sassamutredningar. Farbring (Farbring 2010) beskriver flera olika instrument för att utreda förväntningar på MI-samtalen samt för att mäta förändringsberedskap kopplat till drogproblem (SOCRATES-8D), alkoholproblem (SOCRATES-8A), andra beteenden; t ex våld, viktminskning, rökning (URICA-F) samt frågeformulär om förändring för alla beteenden. Tjänstemän inom t ex försörjningsstöd (personliga möten med handläggare inom Västerås stad och Enköpings kommun) har uttryckt att lösningsfokus varit till stor nytta i utredningsarbetet. Till och med inbjudningar och kallelser till möten, kan göras på ett mer lösningsfokuserat sätt. Detta resulterar i att klienten lättare och snabbare når utveckling i önskvärd riktning. Angående utredningar så är man inom LF generellt inte så intresserad av att kartlägga, utreda och ställa diagnos. Diagnoser riskerar att objektifiera och förstärka och göra t ex depressionen till ett faktum i livet. People talk themself into problems and therapy is the process of talking clients out of their troubles, Gale Miller (Ratner, George et al. 2012) 18

19 Att lyckas integrera metoderna anges av flera intervjupersoner som avgörande för att skapa förutsättningar för bra samtal med klienter. Ett lösningsfokuserat arbetssätt är lätt att förstå men svårt att verkligen anamma, mycket träning krävs (personligt möte Harry Korman, 5 sept. 2013). MI har utvecklats från att i huvudsak vara tekniker mot att mer handla om ett förhållningssätt (personligt möte med Staffan Hultgren, 13 mars 3013). Miller och Rollnick betonar att man kan använda MI och göra nytta för klienten även om man inte fullt ut förmedlar MI-andan. Teknikerna i sig gör att man utvecklas mot MI-andan (Miller and Rollnick 2013) Kan det vara så att man som handläggare eller coach blir än mer skicklig på hantverket om man blir medveten om skillnader och likheter mellan teorier och förhållningssätten som bäst stämmer överens med respektive arbetssätt? I samtal med MI-utbildare Staffan Hultgren och LF-utbildare Harry Korman (personliga möten under 2013) har konstaterats att: MI ligger nära Social Cognitive Theory och att rådgivaren därmed via mötet arbetar med klientens kognition att klienten ska tänka sina bästa tankar. LF ligger närmare social konstruktionism och att verkligheten därmed samkonstrueras mellan klienten och behandlaren i kommunikationen i mötet (för djupare analys av teori se delrapport inom projektet av Jonas Wells) 19

20 Några intervjupersoner nämner att man plockar bitar av MI och LF och blandar och att man önskar mer träning. Tekniker går att blanda. Frågan är om det (alltid) är till nytta för klienten att blanda tekniker. Om man verkligen tror på ett förhållningssätt och har verklig kontroll på finliret i vad man gör så kan det kanske finnas skillnader som gör det svårt att blanda i samma samtal. Kanske att man då väljer det ena arbetssättet och sedan, om det inte fungerar, går över till det andra. Webenkätens resultat (se separat delrapport av Sussan Öster) visar i dagsläget att de respondenter som har utbildning i både MI och LF använder båda metoderna mer. Det tyder på att vi inom myndigheterna bör fortsätta utbilda i båda metoderna för att våra klienter och patienter ska få ett bra bemötande med fokus på att utgå från klientens behov. Även att den professionelle har möjlighet att välja den samtalsmetod som passar denne bäst bör motivera till användning. 20

21 Intervjupersonerna uppfattar att både MI och LF gör att mer ansvar för utveckling läggs på klienten. En skillnad när man som professionell samtalsledare integrerar nya metoder blir hur man ser på sig själv och sin roll. I litteraturen om MI och LF märks skillnader i hur man benämner samtalsledaren. Kan det vara så att man ser på sig själv, sin roll och på den man samtalar med på olika sätt utifrån hur man benämner sig själv? I Farbrings bok (Farbring 2010) benämns samtalsledaren som rådgivare. Det finns t ex ett bokmärke bifogat med skattningsskalan Hur tycker du att jag som rådgivare fungerar för dig. I annan MI-litteratur omnämns samtalsledaren som behandlare (Miller and Rollnick 2013), MI-rådgivare eller rådgivare (Barth and Näsholm 2006) (Holm Ivarsson 2013). Inom LF benämns samtalsledaren vanligtvis som behandlare (De Jong and Berg 2013) eller terapeut och syftar då mot Lösningsfokuserad korttidsterapi (Ratner, George et al. 2012) eller coach (Berg and Szabó 2005) (Szabó and Meier 2008), i dessa fall utifrån begreppet Solution Focused Brief Coaching. Våra intervjupersoner berättar att de via arbetssätten MI och LF lämnar sin fixarroll och att det är något positivt. Man nämner också neutralitet och ödmjukhet. I LF tas neutraliteten ytterligare ett steg längre än i MI i och med att man inte benämner samtalsledaren som rådgivare och inte heller har tekniker för att ge information under samtalet. Däremot är man villig att ge information om klienten uttryckligen frågar efter det. I LF frågar man innan informationen ges: om du får mer information om detta, vilken skillnad kommer det att göra för dig? och efter att information getts frågar man hur klienten kommer att märka att informationen varit till nytta. I MI frågar man innan man ger informationen: vad klienten redan vet och därefter ber man om lov att få ge information och slutligen frågar man vad informationen innebär för klienten, t ex genom att fråga: vad tänker du om det? Är det något som skulle passa dig?(holm Ivarsson 2013). Små semantiska skillnader kan tyckas men den vana samtalsledaren kan förstå att det blir ett annat i fokus i samtalet utifrån hur vi väljer att ställa frågorna. I MI börjar man med att samtala om faktakunskaper. I LF syftar frågorna till att klienten ska beskriva beteendeskillnader till följd av eventuell ökad kunskap. Dessutom har vi alltid ett val som samtalsledare att ställa öppna eller slutna frågor beroende på hur vi vill styra fortsättningen på samtalet. En viss förändring i arbetssätt har skett inom både MI och LF över åren. (Förändringen i MI över tid beskrivs i bakgrundsbeskrivningen av MI i den sammanfattande projektrapporten). Kopplat till fixarrollen kan man nämna att LF går mot att öppningsfrågan i samtalet allt oftare ställs på följande sätt: Vad är dina bästa förhoppningar från det här mötet? Eller: Vad skulle behöva komma ut av det här samtalet för att du ska kunna säga att det varit till nytta för dig? (Chris Ivesson, personligt samtal, 2 sept. 2013), (George, Iveson et al. 2013). Detta ger en tydlig markering till klienten att nyttan av samtalet ska ske utanför samtalsrummet och att samtalsledaren vill ha hjälp att fokusera på det klienten anser viktigt. En annan aspekt på att lyckas hålla sig ödmjuk och lugn i samtalet kan vara hur den professionelle hanterar tid. Alla utbildare och all litteratur tar i någon mån upp den frågan. Inom LF rekommenderas behandlaren att var aktiv men ett steg bakom och att ställa öppna frågor och därefter ge klienten tid att reflektera, utforska och tänka om (De Jong and Berg 2013). Rollnick betonar to slow down som en komponent 21

22 som gör all skillnad för att lyckas med ett MI-samtal (nationell MI-konferens, Stockholm 2013). Mi-utbildare Staffan Hultgrens nyutkomna bok (Hultgren 2013) heter just tid för samtal. I några fall anger intervjupersonerna att de ser arbetssätten som relativt lika, i andra fall anger man att det finns stora skillnader. Ibland kommer frågor från professionella angående vilket arbetssätt man ska välja och vad som är de största likheterna och skillnaderna. Vid jämförelse mellan två arbetssätt är det möjligen så att de kastar ljus på varandra i vilket båda framstår än klarare. Den stora behållningen för samtalsledaren i att jämföra arbetssätt kanske är att bli mer medveten om vad man gör i samtalet och hur det kan tänkas påverka klienten. Att bli mer precis i sitt hantverk, i vad samtalsledaren försöker göra och att se små nyans-skillnader som kan påverka klienten. Båda arbetssätten fokuserar enligt intervjupersonerna på att utifrån klientens behov nå en utveckling. Citatet ovan signalerar en skillnad i vad syftet kan vara med ett MI respektive LF-samtal. Omedelbara tankar kring detta blir: ja, att ta mått på motivationen är centralt i MI och en duktig MI-rådgivare anpassar samtalet efter klientens grad av motivation. LF-samtalet handlar snarare om att ta reda på vad klienten har motivation för (målet), vilken framtidsbild den ser och sen fundera över hur den beter sig väl där, och vad som redan är fungerande pusselbitar för att komma till det önskvärda. Man arbetar inte uttryckligen med begreppet motivation för en förändring utan snarare vad som är till hjälp för att gå framåt mot det man önskar. Om det man talar om i LF-samtalet inte är viktigt för klienten, så släpper man det och hittar något annat som är viktigt. I citatatet anges motivation och mål. För att jobba med dessa centrala begrepp använder sig både MI-rådgivaren och LF-behandlaren av skalor. I tidigare versioner 22

23 av MI lärde vi oss att använda tre olika skalor, 0-10, för att få en bild av de olika delarna av klientens motivation: Hur viktigt är det för dig att? Hur säker är du på din förmåga att klara det om du bestämmer dig? Hur beredd/intresserad känner du dig just nu att göra en förändring? (Holm Ivarsson 2013) (Rollnick, Miller et al. 2008). Dessa frågor kan man ställa tillsammans eller använda var för sig. I MI 3 talar Miller och Rollnick inte lika mycket om dessa tre skalor utan koncentrerar sig på viktighetsskalan. De varnar för att om vi frågar om hur beredd klienten är att det kan sätta alltför hård press på klienten (Miller and Rollnick 2013)(sid 206) Dessutom avråder de från att använda fler än två skalor i samma konversation då de anser att det kan bli lite tråkigt. I LF används olika typer av skalor. En viktig skala är Mirakelskalan. Efter att mirakelfrågan har ställts ställer man frågor utifrån mirakelskalan, som ett verktyg för klienten att gå mot sin önskvärda framtid, sitt mål: från 0-10, 0 betyder att de här problemen är de värsta någonsin och 10 står för miraklet så som du just beskrivit det, var på den skalan står du just nu? Vad är det som säger dig att du är just på den siffran (De Jong and Berg 2013). I LF handlar skalfrågor om att klienten kan få uttrycka komplexa oreflekterade iakttagelser. Det kan gälla att visualisera att klienten redan kommit framåt eller att de tidigare har befunnit sig högre på skalan, att det funnits positiva undantag till problemen, grad av vilja och tilltro. På en skala från 0-10 som beskiver de framsteg du vill göra. Var skulle du säga att du är nu? Vad är skillnaden mot noll? Vad har varit till hjälp att ta dig till där du är nu? Ofta vidgar man perspektivet i LF för att även ta med relationer till personer i omgivningen: Var skulle din bästa vän säga att du är på skalan? Vad beundrar hon i dina framsteg? (Szabó and Meier 2008) I LF måste målen först och främst vara viktiga för klienten. Det viktigaste är inte om klientens mål är det som du som behandlare anser bör vara det viktigaste. Detta bygger på att inledningsvis i samtalet få fram det som klienten vill arbeta med. För att uppmuntra målformulering använder man i LF ofta mirakelfrågan. Den har ställts tusentals gånger, världen över, och efterhand förbättrats. Den bör ställas dramatiskt och med eftertanke och lyder: Nu skulle jag vilja ställa en märklig fråga. Anta att i natt medan du sover och hela huset är tyst, så inträffar ett mirakel som gör att problemen som förde dig hit är lösta. Men eftersom du sover så vet du inte att miraklet har inträffat. Så, när du vaknar imorgon bitti, vad kommer att vara annorlunda som säger dig att ett mirakel har inträffat och att problemen som gjorde att du kom hit är lösta? (De Jong and Berg 2013) Mirakelfrågan ger klienten obegränsade möjligheter att tänka stort när det tänker på vad de vill ska bli bättre. Frågan har ett framtidsfokus, från nuvarande problem till ett bättre liv och den handlar inte om att klienten behöver förklara hur det har blivit så bra bara hur det är annorlunda, när problemen är lösta. I Farbrings handbok i motiverande samtal(farbring 2010) på sidan 190 nämns mirakelfrågan med en referens till Steve De Shazer, som tillsammans med Insoo Kim Berg utvecklade mirakelfrågan som en central del av LF. Dock är den av Farbring inte alls formulerad som mirakelfrågan. Den är omskriven i ett MI-perspektiv: Föreställ dig att i natt, när du somnat, inträffar ett mirakel. När du vaknar på morgonen så har allt det du innerst inne gått och arbetat med, allt som du lagt ned så mycket tid och energi på faktiskt inträffat! Allt som du hoppats på och jobbat på och jobbat på för att du ska kunna leva med bättre livskvalitet under resten av ditt liv har 23

24 inträffat. Du har verkligen förtjänat det här. Du har tänkt på det här så mycket och jobbat på det. Men vad är det som har inträffat? Detta är ett exempel på att man blandat ihop förhållningssätt och verktyg. Att avsluta frågan med att be klienten förklara vad det är som har inträffat är en helt annan fråga än mirakelfrågans verkliga avslut som handlar om hur klienten märker att miraklet har inträffat och hur klienten beter sig annorlunda till följd av det. Dessutom innehåller Farbrings fråga förantaganden om att klienten tänkt mycket, jobbat hårt och förtjänar något. Det är intressant att reflektera över skillnaderna i uttryck och vad det ger för skillnader i samtalet. Att Farbring i en MI-bok, på ett felaktigt sätt återger ett centralt verktyg som är specifikt utvecklad inom Lösningsfokuserad korttidsterapi, blir förvirrande. Den som är extra intresserad av just mirakelfrågan finner djupgående resonemang kring denna i skriften Mirakelfrågan-verklighetsfrågan på Harry Kormans hemsida Intervjupersonerna anger att MI kan användas mer till styrning än vad LF kan. LF passar bra när klienten själv styr. I MI beskrivs ett kontinuum av kommunikationsstilar som en skala från att styra mot att vägleda och slutligen att följa klienten. MI verkar i mitten men tar in aspekter av båda (Miller and Rollnick 2013) Om MI-rådgivaren stannar för länge i det bekräftande/följsamma sker ingen utveckling. Om vi styr för hårt känner klienten sig inte förstådd, mött och kommer inte vidare mot förändring. MI-samtalet utförs i en följsam dialogför att rulla med klientens motstånd, ungefär som att dansa, till skillnad mot att brottas, man accepterar motstånd och följer med. Motståndet ger en värdefull information som är värt att utforska i samtalet (personlig kontakt Staffan Hultgren, ). I klientmöten måste handläggaren reflektera över syftet med mötet. Ibland kan och bör en myndighetsanställd förstås växla mellan att informera och att coacha. I dessa fall verkar det som att intervjupersonerna i MI hittar konkretare verktyg i övergången mellan det rent coachande och det informerande. Både i LF och i MI kan och bör 24

25 samtalsledaren inledningsvis ange ramarna för samtalet, vilket är en form av styrning. Sammanfattande beskrivs ledning/styrning inom MI respektive LF på lite olika sätt: LF styr mot att klienten ska formulera en önskvärd framtid/målet och ge detaljerade beskrivningar av hur det är där samt inventera befintliga resurser som kommer att hjälpa klienten mot målet. MI styr mot att nå fram nå till en tanke om att man vill ha det annorlunda mot nuet och öka motivationen för att förändringen ska ske samt att även kunna koppla på en handlingsplan för detta. Några intervjupersoner angav att man i anslutning till LF-samtal använder SRS och ORS (S.D. Miller och B. L. Duncan, för att mäta hur klienten upplever mötet och vilken utveckling som skett i klientens liv. Client informed feedback är ett effektivt sätt, och det enda sättet, att på ett tillförlitligt sätt mäta klientens upplevelse och effekt av samtal (Franklin, Trepper et al. 2012). Intervjupersonerna anger inte några motsvarande uppföljningsverktyg i anslutning till genomförda MI-samtal. Frågor och reflektioner används som värdefulla redskap för att föra samtalet framåt och att bekräfta klienten i såväl MI som LF. IP 5 uppfattar att LF mer betonar frågandet och att MI använder rikligt med reflektioner. Den uppfattningen verkar stämma med beskrivningar i litteraturen och också så som erfarna utbildare brukar beskriva metoderna. I MI betonas det reflektiva lyssnandet som avgörande för att lyckas med samtalet. I MI är den reflekterande nivån, mellanområdet enligt psykoanalytikern Winnicott, avgörande för att ett samtal ska kunna leda till utveckling och förändring (Barth and Näsholm 2006). Samtalsledaren ska hjälpa klienten att förflytta sig och finna en viss distans och därmed kunna betrakta sig själv och tänka tankar om sina egna tankar. Ibland använder man uttrycket att klienten ska tänka sina bästa tankar genom att i MI-samtalet höra sina egna ord reflekteras via enkla och komplexa reflektioner. Vid 25

26 alltför många enkla reflektioner riskerar man enligt MI att bli en papegoja som upprepar klientens ord utan att samtalet drivs framåt. I LF anges ingen risk för att man använder för mycket av klientens egna ord. Rekommendationen är att i hög grad använda klientens egna uttryck. I en nyligen publicerad studie av Bavelas, Korman m fl. redovisas microanalys av samtal där resultatet visar att MI i lägre grad ekar klientens exakta formuleringar i jämförelse med LF (Korman, Beavin Bavelas et al. 2013) LF-frågorna syftar till att få klienten att så tydligt som möjligt beskriva hur den önskar ha det (istället), vad som blir annorlunda/vinster då samt vad som har fungerat i livet som kan vara resurser för att nå dit man vill. I LF används frågor som bygger på det som klienten sagt. Om klienten inte svarar på frågan så omformulerar behandlaren frågan så att den blir lättare att besvara. Eller om behandlaren anser att det var fel fråga så kan den ställa en annan. Det gäller att vara medveten om vad man frågar om och våga hänga kvar i frågan till dess att man anser att klienten besvarat den och att samtalet kan gå vidare. Samtalsledaren har ansvaret för att leda samtalet i riktning mot den önskvärda framtiden som klienten ger uttryck för. Om behandlaren endast bygger nästa fråga på föregående svar kan behandlaren tappa riktningen i samtalet (sammanfattat från seminarium med Chris Ivesson, Västerås, ). Inom MI är behandlarens ansvar att leda samtalet vidare utifrån klientens ord och tankar genom att i huvudsak använda ett reflektivt lyssnande. Detta uttrycks i olika typer av reflektioner vilka syftar till att locka fram förändringsprat. Reflektionerna kan t ex vara bekräftande, förstärkande eller empatiska. Somliga reflektioner syftar till att lyfta fram diskrepans (skillnader) (personlig kontakt Staffan Hultgren, ). I MI bör rådgivaren minst göra två reflektioner på varje fråga, d v s i samtalet ge minst dubbelt så många reflektioner som frågor (Miller and Rollnick 2013). Inom MI studerar forskare och praktiker, genom att koda samtal, vilka komponenter i metoden som är bärare av dess effekt. Kodning av samtal har drivit fram etablering av ett kodningslabb. Motivational Interviewing Coding Laboratory, Karolinska institutet, Stockholm. Labbet avlyssnar inspelade samtal och skattar operationaliserade variabler. MIC Lab är det enda kodningslaboratoriet vid ett europeiskt universitet där samtal från behandlare tas emot och kodas till självkostnad. Via hemsidan kan ljudinspelade samtal laddas upp för enbart kodning och skriftlig återkoppling såväl som för telefonbaserad handledning baserad på kodning. 26

27 LF används som metod och förhållningssätt inom ledarskap och myndighetssamverkan i Västmanland generellt och i synnerhet inom de nio parterna som bildar Norra Västmanlands Samordningsförbund. Förhållningssättet och verktygen är desamma oavsett om det gäller individuell coaching eller lösningsfokuserat ledarskap. Framgångsfaktorn kanske består i att metoden är enkel och att man ofta undviker det fruktlösa sökandet efter problemen utan tar den direkta vägen mot lösningen (Jackson and McKergow 2007). En central LF-fråga är: Hur vill man ha det istället? LF kopplat till ledarskapsinterventioner har visat sig effektivt på både beteende- och produktionsnivå (Hoffmann and Luisser 2007). Mark McKergow har 2012 gjort en sammanställning över hur LF används inom management, team, organisation, leadership och conflict/mediation (Franklin, Trepper et al. 2012). MI omnämns endast vid något tillfälle kopplat till ledarskap men intervjupersonen anger intresse för att försöka använda det mer. 27

28 Slutsatser från studentuppsatser Parallellt med de intervjuer vi genomförde med de professionella som hade utbildning i både LF och MI genomfördes de två studentuppsatserna med professionella som hade utbildning i endera LF eller MI. Resultatet från uppsatsen om LF (Ångström 2013) sammanfattas så här: LF upplevs som ett fungerande arbetssätt. Det tydliggör individens styrkor genom att de själva får komma fram till lösningen och hitta sina inre talanger. LF skapar empowerment, delaktighet och självtillit. Det är ett effektivt arbetssätt med få svårigheter när det kommer till beteendeförändringar. Resultatet från uppsatsen om MI (Sahlgren 2013) sammanfattas så här: Metoden är bäst lämpad individanpassad men fungerar även i gruppsammanhang samt mot kollegor och andra myndigheter. Det finns svårigheter med att se resultat och önskvärd utveckling hos de personer som intervjupersonerna möter i sitt arbete. Fortbildning av metoden behövs. I denna projektrapport väljer vi att inte göra en djupare analys av resultaten från uppsatserna och deras koppling till projektets resultat. En kommande analys av det transkriberade materialet kan komma att behandla samtliga intervjuer, de utförda inom projektet och de utförda av Mälardalens högskola. Samtycke till fortsatt analys har redan inhämtats från intervjupersonerna. Referenser Barth, T. and C. Näsholm (2006). Motiverande samtal - MI att hjälpa en människa till förändring på hennes egna villkor. Stockholm, Stundentlitteratur. Berg, I. K. and P. Szabó (2005). Brief Coaching for Lasting Solutions. New York, W.W. Norton & Company. De Jong, P. and I. K. Berg (2013). Lösningsbyggande samtal. Lund, Studentlitteratur. Farbring, C. Å. (2010). Handbok i motiverande samtal - MI: Teori, praktik och implementering. Finland, Natur & Kultur. Franklin, C., T. S. Trepper, et al. (2012). Solution-Focused Brief Therapy: A Handbook of Evidence-Based Practice. New York, Oxford University Press. George, E., C. Iveson, et al. (2013). Briefer: A Solution Focused Practice Manual. London, BRIEF. Granskär, M. and B. Höglund-Nielsen (2008). Tillämpad kvalitativ forsning inom hälso- och sjukvården. Lund, Studentlitteratur AB. Hoffmann, K. and P. Luisser (2007). Effects of Solution-Focused Training on Leadership Behaviour and Productivity. G. Lueger. München, Rainer Hampp Verlag. 28

29 Holm Ivarsson, B. (2013). MI motiverande samtal praktisk hanbok för hälso- och sjukvården. Stockholm, Gothia Fortbildning Hultgren, S. (2013). Tid för samtal. Stockholm, Liber AB. Jackson, P. Z. and M. McKergow (2007). Lösningsfokuserat Ledarskap: gör coachning och förändring enkelt. Täby, Måhlberg och Sjöblom Korman, H., J. Beavin Bavelas, et al. (2013). "Microanalysis of formulations in Solution-Focused Brief Therapy, Cognitive Behavioral Therapy, and Motivational Interviewing" 32(3): Lipchik, E. (2002). Beyond Technique in Solution-Focused Therapy: Working with Emotions and the Therapeutic Relationship. New York, The Guilford Press. McKergow, M. and H. Korman (2009). "Inbetween - neither inside nor outside: The radical simplicity of Solution-Focused Brief Therapy." Journal of Systemic Therapies 28(2): Miller, W. R. and S. Rollnick (2009). "Ten Things that Motivational Interviewing Is Not." Behavioural and Cognitive Psychotherapy 37: Miller, W. R. and S. Rollnick (2013). Motivational Interviewing: Helping People Change. New York, The Guilford Press. Miller, W. R. and S. Rollnick (2013). Motiverande Samtal: Att hjälpa människor till förändring. Stockholm, Natur & Kultur. Ratner, H., E. George, et al. (2012). Solution Focused Brief Therapy: 100 Key Points & Techniques. East Sussex, Routledge. Rollnick, S., W. R. Miller, et al. (2008). Motivational Interviewing in Health Care: Helping patients change behavior. New York, The Guilford Press. Sahlgren, E. (2013). Motiverande samtal: metodens bidrag vid Kompetenscentrum för hälsa Landstinget Västmanland. Akademin för hälsa, vård och välfärd Folkhälsoprogrammet, Mälardalens högskola. Szabó, P. and D. Meier (2008). Coaching Plain & Simple: Solution-focused Brief Coaching Essentials. New York, W.W. Norton & Company. Ångström, E. (2013). Lösningsfokuserat arbetssätt: anställdas upplevelser av lösningsfokus vid förändringsarbete. Akademin för hälsa, vård och välfärd Folkhälsoprogrammet Mälardalens högskola. 29