Kommunala barnskyddstjänster. Riksomfattande tillsynsprogram

Transkript

1 Kommunala barnskyddstjänster Riksomfattande tillsynsprogram TILLSYNSPROGRAM 1:2013

2 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Dnr 41/ /2013 Datum ISSN-L ISSN (Online) ISBN (pdf) Helsingfors

3 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram PRESENTATIONSBLAD Publikationens namn Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Utgivare Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) Utgivningsdatum Dnr Dnr 41/ /2013 Sammanfattning Syftet med barnskyddslagen är att trygga barnets rätt till en trygg uppväxtmiljö, en harmonisk och mångsidig utveckling samt särskilt skydd. Kommunerna ska tillgodose behovet av barnskyddstjänster inom sitt område på ett tillräckligt och högklassigt sätt. Varje kommun ansvarar själv för att de barnskyddstjänster som kommunen tillhandahåller och producerar är lagliga. Tillsynsmyndigheterna styr i förebyggande syfte och följer upp olika delområden inom barnskyddstjänsterna och tjänsterna som helhet. Barnens och ungdomarnas svaga möjligheter att själva övervaka att deras rättigheter tillgodoses utgör en av de största riskerna inom barnskyddstjänsterna. Syftet med det riksomfattande tillsynsprogrammet för de kommunala barnskyddstjänsterna, som Valvira berett i samarbete med regionförvaltningsverken, är att främja tillgodoseendet av barnets bästa samt familjernas delaktighet i barnskyddsarbetet. Tillsynsprogrammet redogör för tillhandahållandet av förebyggande barnskydd och barn- och familjeinriktat barnskydd samt förutsättningarna och praxisen i anslutning till dessa. Programmet stöder tillsynsmyndigheternas planmässiga och enhetliga övervakning och styrning. Samtidigt ger det både dem som ansvarar för tjänsterna och dem som anlitar tjänsterna aktuell information om de krav som ska iakttas i verksamheten. Verkställandet av tillsynsprogrammet innefattar tillsyn av dels tidsfristerna enligt barnskyddslagen, dels den yrkesutbildade personalens storlek och behörighet inom barnskyddet. Ett annat fokusområde inom tillsynen är den tillsynsintervention som samtidigt ska genomföras på olika håll i Finland. Verkställandet går delvis också ut på att utveckla tillsynsförfaranden och kriterier för ingripande. Nyckelord (referensord): klientplan, öppenvård, dokumentering, intressebevakare, personal, omhändertagande, välfärdsplan, eftervård, konsultationshjälp, kommun, hörande, barnets bästa, barnets rättigheter, barnskydd, barnskyddstjänster, styrning, egenkontroll, delaktighet, köpta tjänster, familjetjänster, talan, register, so- 3

4 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram cialvård, socialservice, vård utom hemmet, socialjour, tillsyn, tillsynsintervention, tillsynsprogram ISSN-L ISSN ISSN ISSN (Online) ISBN ISBN (pdf) 4

5 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Innehåll Förord till tillsynsprogrammet... 7 Innehållsdel 1 Inledning Lagstiftning, rekommendationer och kunskapsbas om barnskyddet Barnets rättigheter, barnskyddslagen och barnets bästa Barnets rättigheter Barnskyddslagen Barnets bästa Rekommendationer och kunskapsbas om barnskyddet Tillsyn över barnskyddet Kommunernas tillsynsansvar Anmärkningar Regionförvaltningsverkens och Valviras tillsynsförfaranden inom barnskyddet Tillsyn över främjandet av barns välfärd och tillhandahållandet av barnskydd Tillhandahållande av förebyggande barnskydd Förebyggande barnskydd Barnskyddsrelaterad konsultationshjälp för basservicen och beaktande av barn i service som riktar sig till vuxna Konsultationshjälp Beaktande av barn i service som riktar sig till vuxna Medling i familjefrågor, barnatillsyningsmän, utredningar om vårdnad och umgängesrätt samt bevakat umgänge Adoptionsrådgivning och stöd efter adoption Tillhandahållande av barn- och familjeinriktat barnskydd Plan för att ordna och utveckla barnskyddet (välfärdsplan för barn och unga) Köpta tjänster Förpliktelse om barns delaktighet Tillsyn över utredande av barns åsikt Barnets rätt att föra talan och förordnande av intressebevakare vid behov Tillsyn över inledande av ett barnskyddsärende Barnskyddsanmälan behandling och innehåll Föregripande barnskyddsanmälan Inledande av klientrelation Tillsyn över förfarandena inom barn- och familjeinriktat barnskydd Socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter Utredning av behovet av barnskydd Klientplan

6 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Öppenvård Omhändertagande, brådskande placering och vård utom hemmet Villkor för och beredning av omhändertagande Beslut om omhändertagande Brådskande placering Vård utom hemmet Barn som placerats i enskilt hem Ändring av platsen för vård utom hemmet Avslutande av omhändertagande samt eftervård Eftervård Tillgodoseende av brådskande barnskyddsbehov och socialjour Övervakning av dokumenteringen och dokumenthanteringen Register och registrering Register Registrering Tillsyn över personalen och personaldimensioneringen Personalens storlek och omsättning Personalens behörighet Tryggande av multiprofessionell sakkunskap Verkställighetsdel 1 Tillsynsprogrammet som handbok för tillsynen av barnskyddstjänster Informationsstyrning Reaktiv tillsyn Riktad specialtillsyn Tillsyn över tidsfristerna inom barnskyddet Tillsyn över barnskyddspersonalens storlek och behörighet Benchmarking av tillsynen över barnskyddet och samtidig kommunintervention Information, rapportering och uppföljning Källor Bilagor Bilaga 1 Inspektionsblankett 6

7 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Förord till tillsynsprogrammet Alltid när ett beslut som berör ett barn fattas ska barnets bästa sättas i främsta rummet. Föräldrarna bär huvudansvaret för barnets fostran och de ska tillgodose barnets bästa. Myndigheterna ska respektera barnets föräldrars eller andra vårdnadshavares ansvar, rättigheter och skyldigheter när det gäller barnets fostran. Vårdnadshavarna har rätt att få stöd för att klara av sin uppgift. Barnet ska skyddas mot all form av våld, likgiltigt bemötande och utnyttjande. Ett barn som inte kan leva med sin familj har rätt att få särskilt skydd och stöd. Barnet har rätt att träffa och hålla regelbunden kontakt till båda föräldrarna. Barnets åsikter ska beaktas enligt barnets ålder och utvecklingsnivå. Barnskyddet regleras förutom av de ovan nämnda bestämmelserna i konventionen om barnets rättigheter också i synnerhet av barnskyddslagen, som strävar efter att trygga barnets rätt till en trygg uppväxtmiljö, en harmonisk och mångsidig utveckling samt särskilt skydd. Barnets rätt till särskilt skydd ska framhävas, liksom även föräldrarnas och myndigheternas särskilda skyldighet att skydda barnet. Kommunerna ska möta behovet av barnskyddstjänster inom sitt område på ett tillräckligt och högklassigt sätt. Ansvaret för verksamhetens lagenlighet ligger alltid hos den kommun som ansvarar för tillhandahållandet av tjänsterna. Tillsynsmyndigheterna styr i förebyggande syfte och följer upp olika delområden inom barnskyddstjänsterna och tjänsterna som helhet. Valvira och regionförvaltningsverken har tillsammans berett riksomfattande tillsynsprogram för social- och hälsovården som stöder en planmässig och enhetlig övervakning och styrning. Samtidigt ger programmen både dem som ansvarar för tjänsterna och dem som anlitar tjänsterna aktuell information om de krav som ska iakttas i verksamheten. Detta tillsynsprogram behandlar tillhandahållandet av förebyggande barnskydd samt barn- och familjeinriktat barnskydd i kommunerna. Uppmärksamhet fästs i synnerhet vid anvisningar om förfaranden och iakttagandet av dessa samt vid samarbetet mellan alla vuxna som är inblandade i barnets angelägenheter. Samtidigt bidrar tillsynsprogrammet till att öka planmässigheten i barnskyddsarbetet. Under programperioden fokuseras tillsynen på iakttagandet av tidsfristerna enligt barnskyddslagen samt den yrkesutbildade personalens tillräcklighet och behörighet. Som en del av verkställandet produceras också information om läget inom barnskyddstillsynen, och därtill utvecklas tillsynsförfaranden genom benchmarking. 7

8 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Tillsynsmyndigheternas vardagliga verksamhet och detta tillsynsprogram uppfyller för sin del statens skyldighet att trygga barnskyddstjänsterna enligt artikel 18 i konventionen om barnets rättigheter. Jag är övertygad om att tillsynsprogrammet också kommer att fungera som ett konkret stöd i vardagen för de barn och familjer som är klienter inom barnskyddet samt för barnskyddspersonalen. Helsingfors den 23 mars 2013 Marja-Liisa Partanen Överdirektör Valvira 8

9 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Inledning Tillsynsmyndigheterna strävar genom sitt arbete efter att säkerställa att alla lagstadgade förpliktelser iakttas i verksamheten och att verksamheten är trygg för klienterna. Syftet med tillsynen är att förebygga otillbörliga förfaranden och ingripa i verksamhet som strider mot lagstiftningen. Riskerna har ökat inom barnskyddets hela verksamhetsområde på grund av olika förändringar i omvärlden, såsom konkurrensutsättningen och utlokaliseringen av tjänster, kommunernas servicestrukturreformer och det ekonomiska trycket. Trots att barnskyddslagen innehåller ovillkorliga tidsfrister och förpliktelser för utarbetandet av planer uppdagas fortfarande brister i hur planerna verkställs. Detsamma gäller tillhandahållandet av barnskyddstjänster och tjänsternas tillräcklighet. En annan faktor som ökar riskerna är att klienterna inom barnskyddet har små möjligheter att själva övervaka sina intressen och tillgodoseendet av sina rättigheter. Tillsynsmyndigheterna måste fördela sina knappa övervakningsresurser på basis av en riskkartläggning. Detta tillsynsprogram för kommunala barnskyddstjänster följer tillsynsprogrammet om vård och omsorg dygnet runt inom barnskyddet, som publicerades i början av Tillsynsprogramperioden är förenlig med verkställighetsperioderna för de övriga tillsynsprogrammen inom socialvården. Viktiga fokusområden i tillsynsprogrammet för kommunala barnskyddstjänster är tillhandahållandet av förebyggande barnskydd och barn- och familjeinriktat barnskydd, uppfyllandet av förutsättningarna för barnskyddsarbetet samt barnskyddspraxisen. Innehållsdelen av tillsynsprogrammet beskriver vad tillsynen riktar sig mot, minimikraven på ändamålsenlig verksamhet och rekommendationerna för utveckling av verksamheten till en god eller utmärkt nivå. Framför allt betonas myndigheternas skyldighet att bevaka barnets bästa, stärka barnets och föräldrarnas delaktighet och motivera de beslut som fattas i varje fas av barnskyddsarbetet. I verkställighetsdelen behandlas tidsfristerna inom barnskyddet samt personalens storlek och behörighet som områden för riktad specialtillsyn. En annan tyngdpunkt i tillsynen är den tillsynsintervention som samtidigt genomförs på olika håll i Finland, vilken bidrar till att utveckla tillsynsförfarandena inom barnskyddet och förenhetliga kriterierna för ingripande. Till verkställighetsdelen har fogats en blankettmall för inspektionsberättelser, som tillsynsmyndigheterna kan använda som verktyg i tillsynen över barnskyddstjänsterna. Blanketten kan med fördel användas också i kommunernas egenkontroll. Valvira hoppas att innehållsdelen av tillsynsprogrammet ska tjäna som en handbok och guide för klienterna och personalen inom barnskyddet, studerandena inom det sociala området och dem som ansvarar för tillhandahållandet av tjänsterna. 9

10 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Tillsynsprogrammet för kommunala barnskyddstjänster har utarbetats genom samarbete mellan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) och regionförvaltningsverken (RFV). Beredningsansvariga för programmet i Valvira har varit överinspektör Minna Malviniemi (till ) och inspektör Kristiina Ruuskanen (från och med ). Programmet har behandlats utifrån beredarnas förslag av Valviras och regionförvaltningsverkens gemensamma samarbetsgrupp för socialvården , och , av Valviras ledningsgrupp och av Valviras och regionförvaltningsverkens gemensamma koordinationsgrupp

11 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Lagstiftning, rekommendationer och kunskapsbas om barnskyddet 2.1 Barnets rättigheter, barnskyddslagen och barnets bästa Barnets rättigheter Det allmänna ska se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Var och en har rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något oavhängigt rättskipningsorgan. Det allmänna ska stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. Kommunerna och staten är skyldiga att se till att föräldrarnas/vårdnadshavarnas rättigheter i egenskap av vårdnadshavare kan tillgodoses. Detta inbegriper principen att det allmänna kan ingripa i en familjs autonomi endast i undantagsfall, då barnets rättigheter inte kan tryggas på något annat sätt. Vars och ens privatliv, heder och hemfrid är tryggade. Ett barn får inte skiljas från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden konstaterar att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. (10, 19, 21 och 22 i grundlagen (731/1991), 9 artikeln i konventionen om barnets rättigheter (FördrS 60/1991)) Föräldrarna eller vårdnadshavarna har huvudansvaret för barnets fostran och utveckling och de ska trygga barnet en harmonisk utveckling och hälsa. Barnets bästa ska för dem komma i främsta rummet. Detsamma gäller det allmänna; vid alla åtgärder som rör barn, var sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska barnets bästa komma i främsta rummet. Grupper som befinner sig i särskilt sårbar ställning ska få sin ställning och sina rättigheter tryggade genom det allmännas försorg. (3 artikeln i konventionen om barnets rättigheter, 10 i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000), 2, 3 i barnskyddslagen (417/2007)) Barn ska bemötas som jämlika individer och de ska ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som rör dem själva. Barn som klarar av att bilda egna åsikter har rätt att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska beaktas i enlighet med barnets ålder och utvecklingsnivå. För detta ändamål ska barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör barnet. (6 3 mom. i grundlagen, 12 artikeln i konventionen om barnets rättigheter) 11

12 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Aktörerna inom barnskyddet ska stöda barnets medvetenhet om att han eller hon har samma rättigheter som andra barn Barnskyddslagen Syftet med barnskyddslagen är att trygga barnets rätt till en trygg uppväxtmiljö, en harmonisk och mångsidig utveckling samt till särskilt skydd i situationer där barnets välfärd äventyras. Lagen betonar att barnets rättigheter och barnets bästa ska beaktas vid vidtagande av barnskyddsåtgärder och ålägger kommunerna skyldigheter att stöda barnfamiljerna och skydda barnen. (BSL, 1 ) Barnskyddsåtgärderna ska vara rätt proportionerade, vilket innebär att man i första hand ska vidta stödåtgärder inom öppenvården, om inget annat krävs för barnets bästa. I enlighet med proportionalitetsprincipen ska man inom barnskyddet bland alla tillgängliga tillvägagångssätt som finns i servicesystemet välja det sätt som erbjuder de bästa möjligheterna att lösa barnets och hans eller hennes familjs problem och som minst ingriper i familjens autonomi och integritet. Tillräckliga och ändamålsenliga öppenvårdstjänster inom barnskyddet spelar en central roll i arbetet med att trygga välfärden för barn, unga och familjer. Barnets rätt till särskilt skydd förutsätter dock att vård utom hemmet ordnas utan dröjsmål när barnets bästa så kräver. Vård utom hemmet ska ordnas så att strävan efter att återförena familjen beaktas utifrån barnets bästa. (BSL, 4 ) Barn- och familjeinriktat barnskydd är i sig inte tillräckligt för att trygga barnens och familjernas välfärd, utan parallellt med det bör också förebyggande barnskydd tillhandahållas i enlighet med barnskyddslagen. Förebyggande barnskydd genomförs särskilt inom basservice som riktar sig till barn och familjer då barnet eller familjen i fråga inte är klient inom barnskyddet. (BSL, 3 ) I vid bemärkelse går det förebyggande arbetet ut på att minska risker som leder till nya klientrelationer inom barnskyddet. (Pietiläinen, Maija. Keskustelusta tavoitteelliseen ja suunnitelmalliseen yhteistyöhön (Från diskussion till planmässigt samarbete). Utredning om barnskyddstjänsterna inom 12 kommuner i Södra Savolax. Rapport om projektet Verkostoituvat erityispalvelut. Kompetenscentret för det sociala området i Östra Finland ISO 2003, 10.) Barnets bästa Den viktigaste principen inom barnskyddet är tryggandet av barnets bästa (RP 252/2006 rd, 117). Vid tolkningen av barnets bästa i olika situationer inom barnskyddet ska särskild uppmärksamhet fästas vid hur olika åtgärdsalternativ och lösningar garanterar barnet: en harmonisk utveckling och välfärd samt nära och fortgående mänskliga relationer, möjlighet till förståelse och ömhet samt övervakning och omsorg i enlighet med ålder och utvecklingsnivå, en utbildning som motsvarar barnets anlag och önskemål, en trygg uppväxtmiljö samt fysisk och psykisk integritet, utveckling till självständighet och mognad till ansvarsfullhet, möjlighet att delta och påverka i frågor som gäller barnet självt samt hänsyn till språklig, kulturell och religiös bakgrund. (BSL, 4 )

13 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Det finns ingen allmän och uttömmande definition på begreppet barnets bästa. Barnets bästa ska i de olika processerna inom barnskyddet bedömas som en individuell helhetsbedömning, där alla ovan nämnda kriterier bör ha betydelse. (RP 252/2006 rd, 117) Beslutsfattandet inom barnskyddet går alltid ut på att bedöma olika omständigheter som inverkar på barnets liv och att avväga deras inbördes förhållanden mellan orsak och verkan, bland annat barnets behov, omständigheter, egna åsikter, ålder, föräldrarnas omständigheter och förmåga att ansvara för barnets vård och omsorg samt de aktuella frågornas natur. (Räty, Tapio. Lastensuojelulaki. Käytäntö ja soveltaminen. Helsingfors 2010, 13). Vad som ska betraktas som barnets bästa avgörs från fall till fall, men inom varje förvaltningsområde bör man med fördel begrunda med vilka åtgärder man kan trygga tillgodoseendet av barnets bästa så väl som möjligt. Det är fråga om en bedömning av konsekvenserna för barnet, som måste göras för att barnets bästa ska beaktas på en mer allmän nivå. (Hakalehto- Wainio, Suvianna. Lasten oikeudet lapsen oikeuksien sopimuksessa. Defensor Legis N:o 4/2011, s. 516) 2.2 Rekommendationer och kunskapsbas om barnskyddet Enligt regeringsprogrammet ska barnets bästa, möjligheterna att kombinera familj och arbete, samarbete mellan småbarnsfostran och annan basservice samt smidig tillgång till dessa främjas. Vidare ska effektivare åtgärder vidtas för att minska antalet omhändertaganden, och inom barnskyddet ska tyngdpunkten överföras till förebyggande åtgärder, tidigt insatta stödtjänster och avveckling av institutionsvården. Även familjecentrerade åtgärder främjas inom barnskyddet. Inom det våldsförebyggande arbetet läggs tyngdpunkten bland annat på en bättre identifiering av våld som riktas mot barn. I Kaste-programmet fastställs viktiga lagstiftningsprojekt, program, rekommendationer och prioriteringar inom tillsynen som främjar uppfyllandet av de ovan nämnda målen. Centrala principer i programmet är delaktighet och klientorientering. Ett delprogram (delprogram II) går ut på att se över tjänsterna för barn, unga och barnfamiljer. Kompetens inom specialtjänster, såsom barnpsykiatri, barnskydd och barn- och familjerådgivning, ska erbjudas som stöd för primärtjänsterna i barnens normala uppväxt- och utvecklingsmiljöer. Ett särskilt mål är att minska ojämlikheten och förhindra utslagning hos barn och unga samt att stärka det förebyggande barnskyddet och minska behovet av omhändertaganden. Enligt åtgärd 5 i programmet ska barnskyddsarbetet utvecklas genom att öppenvården inom barnskyddet och familjevården stärks. Hemservicen för barn och barnfamiljer samt service som förs ut till hemmen utvecklas. Effekterna av de förebyggande hälsotjänsterna för barn och unga utvärderas. Den styrning och tillsyn som genomförs av Valvira och regionförvaltningsverken stöder uppfyllandet av målen i Kaste-programmet. Den nationella planen för mentalvårds- och missbruksarbete fastställer de centrala principerna och prioriteringarna inom mentalvårds- och missbruksarbetet fram till år Det är viktigt att tjänsterna anordnas och utvecklas med hänsyn till att barn och ungas utveckling inte följer servicesystemets indelning i psykisk hälsa (hälsotjänster), social utveckling (social- 13

14 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram service) och kunskapsutveckling (skolans elevvård). Dessutom måste tjänsterna också beakta den hjälp som den övriga familjen behöver. Alkoholprogrammet stöder det lokala arbetet med att förebygga alkoholskador. Programmet samordnas av Institutet för hälsa och välfärd (THL) och regionförvaltningsverken. Åtgärder för att minska riskkonsumtionen av alkohol och ingripa i skadlig alkoholkonsumtion inverkar också på behovet av barnskydd. Nationella kvalitetsrekommendationer om barnskyddet bereds för tillfället av Social- och hälsovårdsministeriet. De innehåller rekommendationer om åtgärder som främjar verkställandet av lagen och uppfyllandet av målen i lagen. Kvalitetsrekommendationerna innehåller en beskrivning av de centrala elementen i en högklassig och effektiv barnskyddsprocess. Kvalitetsrekommendationerna är en del av Social- och hälsovårdsministeriets informationsstyrning, som också tillsynsmyndigheternas övervaknings- och styrningsåtgärder bygger på. Institutet för hälsa och välfärd (THL) ger ut en barnskyddsstatistik med uppgifter från alla kommuner i Finland gällande barn och unga som är placerade utanför hemmet eller som får öppenvård inom barnskyddet. Statistiken utkommer en gång per år. Inom barnskyddet är syftet med THL:s forskning att följa upp hur barnskyddslagen verkställs. Ett regelbundet riksomfattande system för uppföljningen av de tidsfrister som anges i barnskyddslagen är under beredning (se Verkställighetsdelen, Tillsyn över tidsfristerna inom barnskyddet). Institutet för hälsa och välfärd ansvarar också för administreringen av en finsk handbok om barnskyddet, Lastensuojelun käsikirja, och utvecklar och kompletterar regelbundet denna med användarna. Handboken är en del av Socialporten, en webbtjänst för professionella inom det sociala området: ( Syftet med handboken, som riktar sig till personer som arbetar inom barnskyddet, är att stöda det praktiska barnskyddsarbetet. Genom anvisningar och blanketter strävar man efter att säkerställa att barnskyddslagen tillämpas så enhetligt som möjligt i alla kommuner och att alla barnskyddsrelaterade beslut och åtgärder samt därtill anslutna dokument är enhetliga. Statens revisionsverk publicerade i maj 2012 en rapport om barnskyddet, där en av slutsatserna var att barnets bästa tillgodoses i varierande grad inom barnskyddet beroende på infallsvinkel och barnets eller den ungas hemkommun. Inom öppenvården och eftervården får barn och unga i skälig omfattning tjänster som motsvarar deras behov. Inom vården utom hemmet uppfylls däremot inte alltid målet att kunna erbjuda en vårdplats som överensstämmer med klientens behov. Situationen för barnen inom öppenvården var bättre i de kommuner som ingick i revisionen än vad man hade kunnat sluta sig till utifrån tidigare utredningar. Barn och unga får i skälig omfattning de tjänster de behöver. Även de unga inom eftervården ges ekonomiskt stöd efter behov, men personligt stöd och handledning som den unga behöver för att bli självständig erbjuds inte i tillräcklig grad. Större uppmärksamhet bör fästas vid tillhandahållandet av eftervård. Revisionsverket anser också att familjerna måste stödas effektivare i alla skeden av barnskyddet. Detta sker inte tillräckligt inom ett enda delområde av barnskyddet. Enligt revisionsverket skulle öppenvården vara mer effektiv om kommunerna satsade mer på tillgången till familjearbete och service i

15 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram hemmet samt efter behov en inriktning på dessa. Vidare konstaterades att vård utom hemmet i enlighet med barnets bästa är det förmånligaste alternativet, om man genom lämplig vård kan undvika kostnader som följer av otillräcklig vård. (Effektivitetsrevisionsberättelse, Barnskydd, SRV:s revisionsberättelser 6/2012) Den arbetsgrupp som tillsatts av Social- och hälsovårdsministeriet med uppgiften att utreda läget inom barnskyddet presenterar i sin mellanrapport preliminära observationer om tjänsterna för barn och familjer samt barnskyddet. I det fortsatta arbetet koncentrerar man sig på att bedöma förebyggande åtgärders och barnskyddslagens effektivitet, anvisningar och resurser som tilldelas med stöd av barnskyddslagen samt ledningen inom barnskyddet, verksamhetsmodellerna inom klientarbetet och utbildningsbehoven. Gruppen lägger fram förslag på åtgärder för att avhjälpa problemen och ändra lagstiftningen i form av en slutrapport våren (Fungerande barnskydd. Helsingfors 2012, 37. Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2012:28) Inom projektet Lastensuojelun tieto ja tutkimus (Information och forskning om barnskyddet) har man utrett vilken syn experterna har på barnskyddsforskningens nuläge och behov (Pekkarinen, Elina: Lastensuojelun tieto ja tutkimus. Asiantuntijoiden näkökulma. Nätverket för ungdomsforskning. Nätpublikationer 51/2011.) Utredningen ger vid handen att den information som behövs för det samhälleliga beslutsfattandet delvis är bristfällig och att den nuvarande kunskapsbasen inte erbjuder tillräckliga verktyg för att följa upp hur rättigheterna för barn som redan växer upp i sårbara förhållanden tillgodoses. Även Statens revisionsverk betonar att kunskapsbasen inom barnskyddet behöver utökas. 15

16 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Tillsyn över barnskyddet 16 Den allmänna delen av tillsynsprogrammen för socialvården (Principer för tillsynen av socialvården, riksomfattande tillsynsprogram , allmän del) innefattar de rättsliga huvudprinciperna inom socialvården. Det ger en helhetsuppfattning av normgrunden för styrningen och tillsynen av socialvården. Därtill innehåller den allmänna delen gemensamma rättsnormer och rättsprinciper som i syfte att uppfylla minimikraven och förenhetliga verksamhetsprinciperna, tillvägagångssätten och beslutspraxisen förekommer i tillsynen och styrningen i de servicespecifika tillsynsprogrammen för socialvården. 3.1 Kommunernas tillsynsansvar Kommunen ansvarar själv för att de barnskyddstjänster som kommunen ordnar och producerar är lagliga. Inom kommunen övervakas barnskyddet och verksamhetens lagenlighet av det organ som ansvarar för socialvården. Därtill ska kommunen följa upp och övervaka både kommunens egen serviceproduktion i fråga om vård utom hemmet och den privata serviceproduktion som köps från annat håll och som ligger inom kommunens område. Vid övervakningen ska placeringskommunen och regionförvaltningsverket samarbeta med placerarkommunen. (BSL 79 ) Den kommun som ansvarar för att service ordnas ansvarar också alltid för de tjänster som ingår i serviceåliggandet och som den har lagt ut på entreprenad eller skaffat i form av köpta tjänster eller med servicesedlar. Kommunerna ska fästa särskild uppmärksamhet vid avtal som de ingår med privata serviceproducenter. När service anskaffas genom avtal eller med hjälp av en servicesedel ska kommunen dessutom alltid försäkra sig om att servicen i fråga motsvarar den nivå som krävs av motsvarande kommunala verksamhet. Det viktigaste i kommunens tillsyn över barnskyddet är att verksamhetens lagenlighet och tjänsternas tillgänglighet och kvalitet följs upp i tillräcklig grad med hjälp av uppgifter och rapporter som uppstår i eller sammanställs om den egna verksamheten. Eventuella brister ska åtgärdas utan dröjsmål. I många kommuner har man börjat bereda och genomföra program som granskar och övervakar verksamheten inom kommunens socialvård, ofta i samarbete med det behöriga regionförvaltningsverket. Denna utveckling är önskvärd och eftersträvansvärd även i fråga om barnskyddstjänsterna. Med egenkontroll avses alla de åtgärder med hjälp av vilka en aktör själv systematiskt följer, bedömer och övervakar sin verksamhet och dess kvalitet samt den service som aktören producerar och dess tillräcklighet. Sedan är alla producenter av privat socialvård skyldiga att utarbeta en plan för egenkontroll (6 i lagen om privat socialservice (922/2011), 6 ). Även om termen egenkontroll inte nämns någon annanstans i socialvårdslagstiftningen än i lagen om privat socialservice ingår den automatiskt i det bredare begreppet kvalitetskontroll. För att ordna, leda och utveckla socialvårdstjänsterna på behörigt sätt krävs en fungerande egenkontroll, dvs. en strukturerad verksamhetsmodell med styrnings-, uppföljnings- och tillsynssystem. Organisationens ledning ansvarar för att en fungerande egenkontroll utvecklas och verksamheten utvärderas. En välfungerande egenkontroll utgör en betydande del av förhandstillsynen av serviceverksamheten,

17 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram varvid det är möjligt att undvika att tillsynsmyndigheten ingriper i verksamheten genom tillsyn i efterhand eller påföljder. Det rekommenderas att kommunen utarbetar en plan för egenkontroll av barnskyddet. Den kan också utgöra en del av kommunens plan för främjande av barns och ungas välfärd samt tillhandahållande och utveckling av barnskyddet (välfärdsplanen för barn och unga) (BSL 12 ). Även varje kommunal verksamhetsenhet för vård utom hemmet inom barnskyddet bör med fördel göra upp en plan för egenkontroll som beskriver på vilka sätt och enligt vilka principer enheten genomför sina tjänster. Anvisningar om hur planen för egenkontroll ska utarbetas fås från Valvira och regionförvaltningsverken Anmärkningar Enligt lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården har en klient inom barnskyddet rätt att till den som ansvarar för verksamhetsenheten eller till en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården framställa en anmärkning med anledning av hur han eller hon har bemötts. Kommunerna ska utse de personer till vilka anmärkningen ska riktas. Idén bakom lagstiftningen är att anmärkningarna styrs till sådana tjänsteinnehavare eller ansvarspersoner som har befogenheter att försöka ändra situationen, om anmärkningen ger anledning till detta. Valvira har meddelat en anvisning om tillämpningen av anmärkningsförfarandet inom socialservicen (anvisning 8/2010). Kommunen ska fastställa ändamålsenliga förfaranden för behandling av anmärkningar. Det bör i samband med detta betonas att klienten i första hand ska uppmanas utreda situationen med den person som handlagt hans eller hennes ärende, eller vid behov med dennes chef, omedelbart när det uppstår problem. Om problemen inte löser sig genom diskussion, ska personalen vid verksamhetsenheten i fråga och socialombudsmannen hjälpa klienten att utreda problemen och vid behov framställa en anmärkning. Klienten ska få ett klart och sakligt svar på sin anmärkning. Det ska bland annat framgå vilka åtgärder man har vidtagit med anledning av anmärkningen eller hur man annars har avgjort ärendet. Avgörandet ska alltid motiveras. Klienten ska informeras om att ändring i ett svar på en anmärkning inte kan sökas genom besvär men att ärendet kan tas upp för behandling på nytt om ny information framkommer. Vidare ska klienten informeras om att framställandet av anmärkning inte inverkar på klientens rätt att anföra klagan eller någon annan anmälan om missförhållande. Verksamhetsenheterna ska regelbundet analysera anmärkningar och annan inkommen information och utnyttja denna information i kvalitetsutvecklingen av sina tjänster. Chefen för verksamhetsenheten ansvarar för att alla anmärkningar behandlas omsorgsfullt, objektivt och ändamålsenligt. Alla anmärkningar, klagomål och tillsynsbeslut inom socialvården ska behandlas i de förtroendeorgan som ansvarar för lagenligheten hos kommunens socialvårdstjänster. 17

18 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Regionförvaltningsverkens och Valviras tillsynsförfaranden inom barnskyddet Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) främjar rättsskyddet och servicekvaliteten inom social- och hälsovården genom styrning och tillsyn. De sex regionförvaltningsverken (RFV) fungerar som regionala tillstånds- och tillsynsmyndigheter för socialvården. Till regionförvaltningsverkens uppgifter hör planering, styrning och övervakningen av socialvården inom sitt verksamhetsområde. Regionförvaltningsverken och Valvira utför denna övervakning i första hand genom styrning, rådgivning och uppföljning och behöver i egenskap av tillsynsmyndigheter ofta inte ingripa i verksamheten i form av andra tillsynsförfaranden eller förpliktelser. Valvira, som lyder under Social- och hälsovårdsministeriet, styr regionförvaltningsverkens verksamhet i syfte att förenhetliga deras verksamhetsprinciper, förfaringssätt och beslutspraxis vid styrningen och tillsynen av socialvården. Dessutom styr och övervakar Valvira socialvården i synnerhet när det är fråga om principiellt viktiga eller vittsyftande ärenden, ärenden som gäller flera regionförvaltningsverks verksamhetsområde eller hela landet eller ärenden som regionförvaltningsverket är jävigt att behandla. (SVL 3 ) Myndighetstillsynen av socialvården utgör i första hand administrativ laglighetstillsyn, genom vilken fullgörandet av kommunernas lagstadgade plikt att ordna socialvård och funktionen hos servicestrukturen som helhet övervakas. Dessutom genomförs tillsynen av de kommunala verksamhetsenheterna som en del av den kommunspecifika styrningen och tillsynen av kommunens servicesystem. I sådana fall där lagstiftningen ger utrymme för olika tolkningar styr laglighetstillsynen tillämpningen av bestämmelserna så att minimivillkoren uppfylls. Laglighetstillsynen kan, såsom redan nämnts, också leda till sanktioner, i sista hand till att förpliktande föreskrifter utfärdas eller till att verksamheten förbjuds. Regionförvaltningsverket kan genom föreläggande av vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande ålägga den berörda verksamhetsenheten att iaktta ett påbud eller förbud som regionförvaltningsverket har meddelat eller som någon annan myndighet som begärt handräckning av regionförvaltningsverket i ett tvångsmedelsärende har meddelat enligt sin behörighet. (20 i lagen om regionförvaltningsverken (896/2009) Om en kommun vid ordnandet av statsandelsåligganden har underlåtit att uppfylla en förpliktelse om vilken det föreskrivs eller bestäms i lag eller med stöd av lag kan regionförvaltningsverket ålägga kommunen att vid vite uppfylla förpliktelsen (56 i SHL, 63 b i lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009)). Valvira och regionförvaltningsverken kan också ge kommunen eller samkommunen eller den tjänsteman som ansvarar för den felaktiga verksamheten en anmärkning med tanke på den framtida verksamheten. Om ärendet inte ger anledning till en anmärkning eller andra åtgärder kan Valvira och regionförvaltningsverken uppmärksamma den övervakade om att verksamheten ska ordnas på behörigt sätt och att god förvaltningssed ska iakttas. Med stöd av lagen om privat socialservice (922/2011) övervakar Valvira och regionförvaltningsverken med samma åtgärder också producenter av privata barnskyddstjänster. 18 Regionförvaltningsverket, och i vissa fall Valvira, behandlar alla förvaltningsklagomål som berör barnskyddstjänster som ordnas av kommunen.

19 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Klagan kan riktas mot myndigheten eller mot den kommunala eller privata verksamhetsenhet som producerar tjänsterna. Orsaken bakom klagan kan vara missnöje över hur klienten bemötts, brister i tillhandahållandet av nödvändiga tjänster eller en misstanke om att myndighetens förfarande varit lagstridigt. Tillsynsåtgärder kan vidtas också på basis av någon annan anmälan om missförhållande. Dessutom kan regionförvaltningsverket vidta tillsynsåtgärder planmässigt eller på eget initiativ efter att ha fått information om ett lagstridigt förfarande eller andra missförhållanden. Tillsynen riktar sig mot Anmärkningar Kravnivå Kommunen har en verksamhetsmodell för behandlingen av anmärkningar. Information om barnskyddsrelaterade anmärkningar insamlas och analyseras regelbundet i syfte att förbättra verksamheten. 19

20 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Tillsyn över främjandet av barns välfärd och tillhandahållandet av barnskydd 4.1 Tillhandahållande av förebyggande barnskydd Förebyggande barnskydd Kommunen ska tillhandahålla förebyggande barnskydd för främjandet av barns och ungas välfärd. Syftet med förebyggande barnskydd är att främja och trygga barnens uppväxt, utveckling och välbefinnande samt stöda föräldraskapet. Tillhandahållandet av förebyggande barnskydd gäller alla kommunala myndigheter och förutsätter inte klientrelation inom barnskyddet. När ett barn är klient inom barnskyddet ska också andra aktörer förutom barnskyddsmyndigheterna delta i genomförandet av barn- och familjeinriktat barnskydd. Detta kan innebära till exempel företrädesrätt till tjänster. (RP 252/2006 rd, 155) Ansvarsfullt föräldraskap kan stödas och problem förebyggas bland annat via familjearbete, service i hemmet, rådgivningsbyråerna, småbarnsfostran och elevvården. Åtgärder som vidtas inom andra sektorer påverkar också i betydande grad behovet av barnskydd (ShUB 59/2006 rd). Barn och familjer ska stödas i första hand genom det förebyggande barnskyddet, som omfattar sådant stöd och särskilt stöd som ges till exempel inom undervisning, ungdomsarbete, småbarnsfostran, vid rådgivningsbyråerna för mödravård och barnavård samt inom annan social- och hälsovård (hemservice, arbete bland barn, stödperson för barn vars förälder är klient inom mentalvården eller missbrukarvården, stödfamiljsverksamhet osv.). (BSL 3 ) Basservicen i anslutning till hälso- och sjukvården, småbarnsfostran, skolgången och ungdomsarbetet ska förses med resurser så att man via dessa tjänster genom olika förfaranden kan stöda dels barn och unga i deras uppväxt och utveckling, dels föräldrar i deras uppgift som fostrare. Då servicen ordnas och utvecklas bör särskild uppmärksamhet ägnas barns och unga personers behov och önskemål. (BSL 8 ) Riktlinjer om tillsynen över rådgivningsverksamhet, skol- och studerandehälsovård samt mun- och tandvård för barn och unga fastställs i ett separat tillsynsprogram. Elevvården är en effektiv kanal för tidigt ingripande när det gäller att förebygga utslagning. För att förebygga och övervinna sociala och psykiska svårigheter som hänför sig till skolgången och elevernas utveckling ska utbildningsanordnaren, dvs. kommunen, för eleverna inom den förskoleundervisning, grundläggande utbildning och påbyggnadsundervisning samt förberedande undervisning som avses i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) ordna skolpsykolog- och skolkuratorstjänster som ger adekvat stöd och handledning. Tjänsterna ska också främja samarbetet mellan skolan och hemmet. (BSL 9 ) 20 Inom mentalvårdstjänsterna för barn och unga ska enligt 53 i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) vård som konstaterats vara nödvändig ordnas senast inom tre månader från det att vårdbehovet konstaterades, om inte

21 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram medicinska eller terapeutiska omständigheter kräver något annat. Om en kommun eller en samkommun inte själv kan ge vård eller behandling inom utsatt tid ska den ordna vården genom att köpa den av någon annan serviceproducent, till exempel ett annat kommunalt sjukhus eller en aktör inom den privata sektorn, utan att patientens klientavgift förändras. Statens revisionsverks utredning (6/2012) visade på stora brister i tillgången till psykiatrisk vård och en sannolik tendens att barn som i första hand skulle behöva hälso- och sjukvårdstjänster hänvisas till vård utom hemmet. Kommunerna ska se till att ett behov av hälso- eller sjukvård inte leder till en klientrelation inom barnskyddet i sådana fall där barnet eller den unga på grund av sitt eget beteende eller vårdnadshavarnas bristande omsorgsförmåga inte behöver barnskyddsåtgärder. Hälso- och sjukvårdsmyndigheterna ska reservera tillräckliga resurser för barn- och ungdomspsykiatrin, så att oändamålsenliga beslut om vård utom hemmet kan undvikas inom barnskyddet. Det organ som ansvarar för socialvården i kommunen och de övriga kommunala myndigheterna ska samla in information om barns och unga personers uppväxtförhållanden och sociala problem, förmedla information till de myndigheter och beslutsfattare som genom sina respektive åtgärder kan påverka barnens uppväxtförhållanden, samarbeta med kommunens olika förvaltningar, andra myndigheter och med andra kommuner och samkommuner samt andra sammanslutningar och anstalter som ordnar service så att tillräcklig service som motsvarar behovet kan ordnas och sakkunskap tryggas i kommunen, ge sakkunnighjälp till andra myndigheter, kommunens invånare och i kommunen verksamma organisationer, samt anordna tillräckligt med inskolning i barnskyddsfrågor för samarbetspartnerna. (BSL 7, 11, RP 252/2006 rd, 119, ) 4.2 Barnskyddsrelaterad konsultationshjälp för bassservicen och beaktande av barn i service som riktar sig till vuxna Konsultationshjälp För att myndigheterna ska nå en klar gemensam insikt om behovet av barnskydd och tjänsterna inom barnskyddet, ska särskilda barnskyddsexperter som erbjuder i 7 i barnskyddslagen avsedd sakkunnighjälp för basservicen utnämnas inom kommunen eller samarbetsområdet. Parterna ska komma överens om vilka konsultationsformer som ska tillämpas. Konsultationsformerna ska motsvara basservicepersonalens behov och delges alla parter. I fråga om konsultationer som skaffas i form av köpta tjänster ska man utöver frågorna i anslutning till informationsförmedlingen och sekretessen även beakta gränsdragningen till sådana barnskyddsuppgifter som endast tjänsteinnehavare kan utföra (se Köpta tjänster) Beaktande av barn i service som riktar sig till vuxna Det är viktigt att barnen beaktas i tjänster som riktar sig till vuxna. Barn ska garanteras tillräcklig vård och tillräckligt stöd i situationer där en förälder, 21

22 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram vårdnadshavare eller någon annan som svarar för barnets vård och fostran får missbrukarvårds- eller mentalvårdstjänster eller andra social- och hälsovårdstjänster och hans eller hennes förmåga att under denna tid fullt ut svara för barnets vård och fostran anses försvagad. Detsamma gäller situationer där barnets förälder, vårdnadshavare eller någon annan som svarar för barnets vård och fostran är häktad eller avtjänar ett fängelsestraff. (BSL 10 ) Inom samarbetet mellan barnskyddet och den service som riktar sig till vuxna ska alla parter komma överens och vara medvetna om praxisen, ansvarsfördelningen och de tillvägagångssätt med vilka familjerna ska stödas. Inom kommunen eller samarbetsområdet ska det också finnas anvisningar om användningen av föregripande barnskyddsanmälan enligt 25 i barnskyddslagen och därtill anslutet samarbete mellan servicen till vuxna, vuxensocialarbetet och barnskyddet (se Barnskyddsanmälan). Systematiskt distribuerade och uppdaterade anvisningar klargör och effektiviserar helt klart samarbetet mellan myndigheterna (Mellanrapport. Fungerande barnskydd. Utredning om utvecklingen av kommunernas familjearbete, tillvägagångssätten inom barnskyddet och barnskyddslagen. Socialoch hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2012:28) 4.3 Medling i familjefrågor, barnatillsyningsmän, utredningar om vårdnad och umgängesrätt samt bevakat umgänge Medling i familjefrågor är en form av familjerådgivning. Målet är att genom diskussioner och förhandlingar med en socialarbetare eller psykolog kunna lösa ett bestämt problem på ett jämlikt sätt som alla familjemedlemmar godkänner. Ett särskilt mål med medlingen i familjefrågor är att trygga barnens ställning och intressen vid skilsmässa. Barnatillsyningsmännen sköter frågor som gäller utredning av faderskap till barn födda utom äktenskap och överenskommelser om barnets vårdnad, boende och umgängesrätt samt underhåll. Föräldrarna kan komma överens om vårdnaden av barnet hos barnatillsyningsmannen eller, om ingen överenskommelse kan nås, föra ärendet till domstol för avgörande. Genom barncentrerad handledning och rådgivning till föräldrar kan barnatillsyningsmannen stöda ansvarsfullt föräldraskap och förebygga kriser i vårdnads- och umgängesfrågor, vilket samtidigt kan innebära att barnskyddsbehovet minskar. Kommunen ska sörja för ordnande av åtgärder som anknyter till medling i familjefrågor och som hör till barnatillsyningsmännens uppgifter. (SVL 17 ) 22 I tvister gällande vårdnad om barn och umgängesrätt begär tingsrätten av socialnämnden en utredning om föräldrarnas och barnets situation (8 i förordningen om vårdnad om barn och umgängesrätt (556/1994)). Utredningsarbetet utgör i sig inte medling i familjefrågor, vård, terapi eller barnskyddsarbete, utan ett speciellt utmanande delområde inom socialarbetet som kräver särskild sakkunnighet. Ofta görs utredningen av personalen inom barnskyddet, varvid man inom kommunen ska beakta den arbetsinsats som utredningarna kräver och hur denna påverkar barnskyddets totala resurser.

23 Kommunala barnskyddstjänster, riksomfattande tillsynsprogram Om umgänget mellan barnet och föräldern inte kan ordnas på vanligt sätt hemma hos den så kallade umgängesföräldern, kan umgänget av motiverade skäl ske under bevakning av varierande grad. Bevakat umgänge mellan barn och förälder ska övervägas i sådana fall där umgänget är förknippat med hot mot och särskild oro över barnets bästa. Umgänge ska inte ordnas om det inte är förenligt med barnets bästa. Det rekommenderas att bevakat umgänge organiseras som en del av bas- och familjeservicen. I annat fall kan umgänget betraktas som en del av stödåtgärderna inom öppenvården enligt 36 i barnskyddslagen, som tillämpas för att hjälpa barnet att upprätthålla kontakten till sina närstående. (RP 252/2006 rd, 155) Även då måste man komma ihåg att inledande av en klientrelation inom barnskyddet alltid förutsätter en utredning av barnskyddsbehovet, som ska göras av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter, samt därav följande klienthandlingar och planer (se Inledande av klientrelation, Utredning av behovet av barnskydd). 4.4 Adoptionsrådgivning och stöd efter adoption En förälder som tänker lämna sitt minderåriga barn för adoption och den som vill adoptera ett minderårigt barn ska begära adoptionsrådgivning. Adoptionsrådgivning får tillhandahållas av kommunernas socialvårdsorgan samt av adoptionsbyråer som av Tillstånds- och tillsynsverket för socialoch hälsovården har beviljats tillstånd att tillhandahålla adoptionsrådgivning (tillhandahållare av adoptionsrådgivning). De tjänsteinnehavare och arbetstagare som lämnar adoptionsrådgivning ska ha yrkesmässig behörighet som socialarbetare enligt 3 i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (272/2005). De ska dessutom vara förtrogna med adoptionsfrågor. (21-22 i adoptionslagen 22/2012) Kommunal adoptionsrådgivning är avgiftsfri för klienten. Med tanke på barnets bästa och medborgarnas rättsskydd är det viktigt att adoptionsrådgivningen i varje kommun uppfyller de krav som i lag ställs på dess innehåll och att rådgivningen ges av personal som är behörig för detta. Inom adoptionsrådgivningen ska man utan dröjsmål efter placeringen av barnet vidta åtgärder för att bidra till en lyckad placering och följa hur placeringen utfaller med hänsyn till barnets bästa. Tillhandahållaren av adoptionsrådgivning ska vid behov ge rådgivning, hjälp och stöd även efter det att adoptionen har fastställts. Adoptivföräldrarna ska dessutom erbjudas möjlighet att i behövlig omfattning få adoptivbarnets och adoptivfamiljens behov av särskild hjälp och särskilt stöd utrett (24, 25 i adoptionslagen). Kommunen ska garantera tillgången till stöd efter det att adoptionen har fastställts även i sådana fall där den adoptionsrådgivning som tillhandahållits före fastställandet av adoptionen har köpts av en utomstående aktör. 23