Den så kallade arbetslinjen har varit central i svensk politik under det senaste

Transkript

1 Kampen om socialförsäkringarna Kampen om socialförsäkringarna Maria Oskarson Den så kallade arbetslinjen har varit central i svensk politik under det senaste decenniet, och därmed också förvärvsarbetets motsatssida, det vill säga de försörjningskällor som finns när man av ett eller annat skäl inte har någon inkomst från förvärvsarbete. Arbetslinjen går i korthet ut på att göra det mer lönsamt för individen att arbeta, och mindre lönsamt att inte göra det. Tanken är att man därmed kan minska arbetslöshet och utanförskap, och även frigöra ekonomiska resurser i statsbudgeten (Alliansen, 2010). I valrörelserna såväl 2006 som 2010 var frågan om socialförsäkringarnas omfattning och utformning centrala, och med stöd i arbetslinjen vann Allianspartierna under ledning av Moderaterna riksdagsvalet I det följande valet 2010 fick Alliansen förnyat förtroende, då på ett valmanifest med den talande titeln Jobbmanifestet. Avseende Socialdemokraterna fanns det en eftervalsdiskussion såväl 2006 som 2010 som diskuterade om Socialdemokraterna blivit ett parti för bidragstagare eftersom deras stöd bland den förvärvsarbetande delen av befolkningen sjönk. Socialförsäkringarna är med andra ord ett centralt politikområde, och frågan om hur medborgarna bedömer dem centralt för dess legitimitet och stöd. I detta kapitel presenteras en analys av hur svenskarnas bedömningar av tre socialförsäkringar sjukförsäkringen, A-kassan och pensionssystemet, har utvecklats mellan åren 2004, 2008 och 2012 och hur dessa bedömningar hänger samman med ideologi och partisympati under perioden. Har frågan om socialförsäkringarnas utformning potential att bli centrala också i valrörelsen 2014? Bakgrund Att man som boende i Sverige har rätt till ett grundläggande ekonomiskt skydd om man av ett eller annat skäl inte har någon förvärvsinkomst framhävs ofta som något av en ryggrad i den svenska välfärdsmodellen (Esping-Andersen, 1990, Jæger, 2006, Johnson, 2010). Socialförsäkringarna är den samlade benämningen för dessa trygghetssystem, såsom sjukförsäkring, föräldraförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, arbetsskadeförsäkring och pension. De är bekostade av staten via skatter och olika typer av arbetsgivaravgifter. Huvudregeln är att de är inkomstersättningsförsäkringar, och alltså ersätter en viss del av inkomsten under förutsättningar att man uppfyller vissa kvalifikationsvillkor, såsom exempelvis att ha haft förvärvsinkomst under en viss period. Under senare år har en rad olika förändringar genomförts avseende socialförsäkringarnas utformning och omfattning, vilket bland annat analyseras i den Oskarson, Maria (2013) Kampen om socialförsäkringarna i Lennart Weibull, Henrik Oscarsson & Annika Bergström (red) Vägskäl. Göteborgs universitet: SOM-institutet. 97

2 Maria Oskarson stora parlamentariska socialförsäkringsutredning som tillsattes av regeringen 2010 (Ferrarini et al., 2010). Socialförsäkringarna utgör stora utgiftsposter i statens budget, och är samtidigt viktiga för människors trygghet. Allmänheten är i sista hand såväl välfärdspolitikens mottagare som dess finansiärer (Svallfors 2010:9). Det finns en hel del forskning om attityder till socialförsäkringar, såväl i Sverige som komparativt (Kumlin, 2007, Bonoli, 2000, Svallfors, 1996, Svallfors, 2011, Svallfors, 2010). I sociologen Stefan Svallfors rapport för den parlamentariska socialförsäkringsutredningen redogörs för hur svenska folket bedömer socialförsäkringarna längs tre dimensioner: Finansieringsform, alltså fördelningen mellan privat ansvar och statens ansvar, omfattning, om ersättningsnivåerna bör vara högre eller lägre, samt legitimiteten i systemen och om de underutnyttjas eller överutnyttjas (Svallfors, 2010). Svallfors analys baseras på Välfärdstatsundersökningarna som genomförts vid flera tillfällen mellan 1986 och 2010, vilket alltså till viss del överlappar med tidsperioden som undersöks här. Han konstaterar i rapporten att förtroendet för framförallt sjukförsäkringen har försvagats mellan 2002 och 2010, men att däremot stödet för kollektiv finansiering ökar, liksom viljan att betala skatt för angivna välfärdsändamål. Dessutom finner han att misstanken om missbruk av socialförsäkringssystemen minskat betydligt mellan åren 2002 och I en artikel från 2011 baserad på i princip samma material konstaterar han också att attityderna till socialförsäkringarna endast i begränsad utsträckning är partiskiljande, då sympatisörer med olika partier har ganska likartade bedömningar och preferenser avseende de tre dimensionerna (Svallfors, 2011). Frågan är om samma mönster återfinns även när det gäller den sammantagna bedömningen av socialförsäkringarna som är fokus här. I SOM-undersökningarna har frågan om hur man bedömer tre socialförsäkringssystem ställts åren 2004, 2008 och Frågan lyder Hur nöjd är du med hur följande offentliga försäkringssystem fungerar? Svarsalternativen är mycket nöjd, ganska nöjd, varken nöjd eller missnöjd, ganska missnöjd, mycket missnöjd, samt ingen uppfattning. Det är alltså den sammantagna bedömningen som efterfrågas, inte de mer specifika perceptionerna av finansieringsform, omfattning eller legitimitet som Svallfors analyserade. Den sammantagna bedömningen, och hur den hänger samman med ideologi och partisympati, är vad som potentiellt ger frågan en politisk sprängkraft. I tabell 1 redovisas bedömningarna för de tre olika socialförsäkringarna för de tre år som ingår i analysen. 98

3 Kampen om socialförsäkringarna Tabell 1 Bedömningar av Pensionssystemet, sjukförsäkringssystemet och A-kassan 2004, 2008 samt 2012 (procent) Pensionssystemet Sjukförsäkringssystemet A-kassan Mycket nöjd Ganska nöjd Varken nöjd eller missnöjd Ganska missnöjd Mycket missnöjd Ingen uppfattning Summa procent Antal svarande Kommentar: Frågans formulering var Hur nöjd är du med hur följande offentliga försäkringssystem fungerar? Källa: De nationella SOM-undersökningarna 2004, 2008 och En ganska hög andel av de svarande har uppgett att de inte har någon uppfattning om respektive försäkringssystem, och även mittenalternativet varken nöjd eller missnöjd har förhållandevis hög andel svarande. Sammantaget innebär alltså detta att många svarspersoner inte har någon bestämd uppfattning, vilket på sitt sätt kan ses som anmärkningsvärt. Sannolikt är detta ett uttryck för att man är osäker på hur försäkringssystemen egentligen är utformade och fungerar och därför avstår från att avge en bestämd åsikt, snarare än att man inte alls känner till dem. I den analys som presenteras inkluderas inte de som angett att de inte har någon uppfattning. Istället används så kallade balansmått där mittenalternativet ingår i procentbasen, men särredovisas inte. Istället innebär balansmåttet att andelen som svarat mycket eller ganska nöjd slås samman och jämförs med summan av de som svarat ganska eller mycket missnöjd. Ett positivt balansmått innebär därmed att andelen nöjda överväger, medan ett negativt balansmått anger att andelen missnöjda överväger. I figur 1 redovisas opinionsbalansen i bedömningarna. Pensionssystemet uppvisar ett negativt balansmått för samtliga undersökta år, även om missnöjet var begränsat år 2008 jämfört med såväl 2004 som När det gäller sjukförsäkringen så var bedömningarna övervägande positiva både år 2004 och Hösten 2012 var emellertid missnöjet med sjukförsäkringssystemet tydligt. A-kassan bedömdes måttligt negativt år 2004, men klart negativt såväl 2008 som Vi kan konstatera att för alla tre socialförsäkringar är det 2012 en klart högre andel som uttrycker missnöje än som är nöjda med hur systemen fungerar. 99

4 Maria Oskarson Figur 1 +5 Balansmått för bedömningar av pensionssystemet, sjukförsäkringen samt a-kassan åren 2004, 2008 samt 2012 Pension Sjukförsäkring A-kassa balansmått Kommentar: Personer som svarat ingen uppfattning ingår inte i procentbasen. Den första frågan här avser i vad mån bedömningarna av de olika socialförsäkringarna är ideologiska, alltså hänger samman med individens ideologiska position, och hur detta varierar mellan de undersökta åren. Med tanke på den ökade uppmärksamheten av försäkringarna kan vi förvänta oss att de i allt högre utsträckning hänger samman med ideologi. Resultatet framgår av tabell 2, där balansmåtten redovisas separat för individer som uppgett olika ideologisk position. Tabell 2 Bedömningar av socialförsäkringarna efter ideologisk position 2004, 2008 och 2012 (balansmått) Pensionssystemet Sjukförsäkringssystemet A-kassan Klart till vänster Något till vänster Varken vänster eller höger Något till höger Klart till höger Kommentar: Frågans formulering är Hur nöjd är du med hur följande offentliga försäkringssystem fungerar? Ideologisk position baseras på frågan Man talar ibland om att politiska åsikter kan placeras in på en vänster-högerskala. Var någonstans skulle du placera dig själv på en sådan skala?. Svarsalternativen framgår i tabellen. Källa: De nationella SOM-undersökningarna 2004, 2008 och

5 Kampen om socialförsäkringarna Avseende bedömningar av pensionssystemet 2004 var sambandet mellan ideologisk position och bedömning snarast kurvlinjärt, med den största övervikten av missnöjda bland dem som stod längst till vänster och längst till höger. År 2008 var bedömningarna mer balanserade mellan nöjda och missnöjda, utom bland dem längst till vänster som var till övervägande del missnöjda. Hösten 2012 uppvisar balansmåtten snarast ett linjärt samband med ideologiskt position, med störst övervikt bland dem längst till vänster och lägst övervikt bland dem längst till höger. Den avideologisering av bedömningarna av pensionssystemet som återspeglades 2008 har med andra ord ersatts av en tydlig vänster-högerideologisering. När det gäller bedömningarna av sjukförsäkringssystemet 2004 var bedömningarna bland dem som stod till vänster förhållandevis positiva medan de som stod till höger var betydligt mer negativa. År 2008 var vänster-högermönstret närmast omvänt, men försvagat. De som placerade sig själva till höger var till övervägande del positiva, medan det snarast var övervikt av missnöje bland dem till vänster. År 2012 har vi ett klart vänster-högermönster i bedömningarna. Balansmåtten är klart negativa bland dem som placerade sig till vänster, medan de är nära noll bland dem till höger. Bedömningarna av A-kassan har också fått ett allt tydligare vänster-högermönster, men sambandet har också bytt riktning mellan 2004 och År 2004 var de som stod till vänster övervägande positiva till A-kassan medan de till höger var till övervägande del negativa. Såväl 2008 som 2012 överväger missnöjet oavsett ideologisk position, men bedömningarna visar ett tydligare linjärt samband med ideologisk position 2012 än Mönstret för 2012 framgår i figur 2. Figur 2 +10% 0% Balansmått avseende bedömningar av socialförsäkringarna bland personer med olika ideologisk position 2012 Pension Sjukförsäkring A-kassa ± % -6-20% -30% % % -47 Klart till vänster Något till vänster Varken vänster eller höger Något till höger Klart till höger Kommentar: Figuren baseras på uppgifterna för 2012 i tabell

6 Maria Oskarson Sammantaget har vi alltså ett mönster 2012 med övervägande negativa bedömningar avseende alla tre socialförsäkringarna, och dessutom ett tydligt samband med ideologisk position. Endast avseende bedömningen av sjukförsäkringarna bland dem som står längst till höger övervägde andelen nöjda knappt. Den andra frågeställningen avser sambandet mellan bedömningarna av socialförsäkringarna och partisympati, och då primärt bland de två största parternas sympatisörer, alltså Socialdemokraternas och Moderaternas. Socialdemokraterna och Moderaterna är huvudmotståndarna inför riksdagsvalet 2014, så frågan om hur bedömningarna av ett så centralt politikområde som socialförsäkringarna hänger samman med partisympati kan tänkas få bäring på valrörelsen. Tabell 3 Bedömningar av socialförsäkringarna bland socialdemokraternas och moderaternas sympatisörer 2004, 2008 och 2012 (procent och balansmått) Pensionssystemet Socialdemokrater Moderater nöjda missnöjda balans nöjda missnöjda balans Sjukförsäkringen Socialdemokrater Moderater nöjda missnöjda balans nöjda missnöjda balans A-kassan Socialdemokrater Moderater nöjda missnöjda balans nöjda missnöjda balans Kommentar: Antalet socialdemokratiska sympatisörer som analysen baseras på är som lägst , och Antalet moderata sympatisörer är som lägst , och

7 Kampen om socialförsäkringarna Avseende pensionssystemet vägde det i princip lika mellan nöjda och missnöjda bland socialdemokratiska sympatisörer såväl 2004 som År 2012 däremot övervägde missnöjet kraftigt, med ungefär dubbelt så hög andel missnöjda som nöjda. Bland moderata sympatisörer övervägde de missnöjda 2004, medan de nöjda och missnöjda vägde lika År 2012 är det åter en övervägande andel som anger att de är missnöjda med pensionssystemet. Sjukförsäkringen hade ett tydligt stöd bland socialdemokratiska sympatisörer 2004, mindre så 2008 och 2012 är det ungefär dubbelt så hög andel som är missnöjda som nöjda, vilket ger ett balansmått på -24. Bland moderata sympatisörer var missnöjet med sjukförsäkringarna tydligt Fyra år senare, 2008 var bedömningarna istället till övervägande del positiva. År 2012 har andelen nöjda minskat, och andelen missnöjda ökat något, vilket leder till att opinionsbalansen väger jämnt. Avseende A-kassan var de socialdemokratiska sympatisörerna övervägande nöjda 2004, men redan fyra år senare var missnöjet betydligt mer utbrett, och opinionsbalansen klart negativ, vilket kvarstår De moderata sympatisörerna var till övervägande del missnöjda År 2008 var missnöjet klart lägre och opinionsbalansen hamnade på -8. Trenden mot minskat missnöje med a-kassan bland moderaternas sympatisörer har emellertid inte fortsatt, 2012 var opinionsbalansen mer negativ igen (-13). Sammantaget har alltså socialdemokraternas bedömningar gått från övervägande positiva 2004, till att bli klart negativa under alliansens regeringsinnehav sedan Bland moderaternas sympatisörer var bedömningarna överlag negativa 2004, för att sedan vara betydligt mindre negativa två år efter alliansens valseger. Denna trend mot minskat missnöje, eller rent av positiva bedömningar, har inte fortsatt mellan 2008 och Tvärtom är opinionsmönstret bland de moderata sympatisörerna 2012 mer likt mönstret från 2004 än 2008 de är nästan lika missnöjda med socialförsäkringarna nu som de var innan alliansen vann regeringsmakten, bland annat med löften om reformer främst av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Socialförsäkringarna som politisk sakfråga avser också hur stora skillnaderna är mellan de olika partiernas sympatisörer, oavsett om sympatisörerna är nöjda eller missnöjda. Är det stora skillnader kan frågan ses en potentiellt partiskiljande fråga. När det gäller pensionerna var skillnaden i balansmått mellan socialdemokraternas och moderaternas bedömningar måttlig 2004 och än mindre 2008 och 2012, då missnöjet dominerade bland såväl socialdemokratiska som moderata sympatisörer (se tabell 3). Pensionssystemet förefaller därmed inte vara en särskilt partiskiljande fråga i nuläget. Sjukförsäkring var däremot klart partiskiljande Fyra år senare, när en rad reformer i sjukförsäkringen diskuterats och/eller genomförts var skillnaden i bedömningar mellan partiernas sympatisörer mer måttlig däremot har skillnaden i balansmått mellan socialdemokraternas och moderaternas bedömningar åter ökat. Detta återspeglar att även om opinionsbalansen blivit mer jämn bland moderata sympatisörerna har den gått från tydligt positiv till tydligt negativ bland de socialdemokratiska sympatisörerna. Detta indikerar alltså en tydlig återpolitisering 103

8 Maria Oskarson av sjukförsäkringarna, till skillnad från det mönster som fanns 2008, och som även Svallfors fann Arbetslöshetsförsäkringen (A-kassan) var klart partiskiljande 2004, men successivt mindre så 2008 och 2012, då missnöjet överväger bland såväl socialdemokraternas och moderaternas sympatisörer. Samtidigt är det värt att poängtera vad som nämndes inledningsvis en stor andel av svenska folket avstår från att uttrycka någon övergripande åsikt om socialförsäkringarna. Om det beror på att man inte känner till dem eller deras utformning, eller om man tvärtom har åsikter om enskildheter i utformningen och funktioner och därför svårt att ge en sammanfattande bedömning, kan vi inte svara på här. Oavsett vilken förklaringen är till att så många avstått från att ta ställning så finns det utrymme för mobilisering kring socialförsäkringarnas funktion och utformning. Välfärdsmissnöjet har återkommit. Missnöjet kommer från vänster och ställer frågan om ett vägval för välfärdsstaten Sverige i fokus. Kampen om socialförsäkringarna har alla förutsättningar att få en fortsättning under kommande år. Referenser Alliansen Jobbmanifestet. Alliansens valmanifest Bonoli, G Public Attitudes to social protection and poliotical economy traditions. European Societies, 2, Esping-Andersen, G The Three Worlds of Welfare Capitalism, Cambridge, Polity Press. Ferrarini, T., Nelson, K., Palme, J. & Sjöberg, O Sveriges socialförsäkringar i jämförande perspektiv En institutionell analys av sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna i 18 OECD-länder 1930 till Parlamentariska socialförsäkringsutredningen Jæger, M. M Welfare Regimes and Attitudes Towards Redistribution: The Regime Hypothesis Revisited. European Sociological Review, 22, Johnson, B Kampen om sjukfrånvaron, Lund, Arkiv. Kumlin, S The Welfare State: Values, Policy Preferences, and Performance Evaluations. In: Dalton, R. J. & Klingemann, H.-P. D. (eds.) The Oxford Handbook of Political Behavior. Oxford & New York: Oxford University Press. Svallfors, S Välfärdsstatens moraliska ekonomi. Välfärdsopinionen i 90-talets Sverige, Umeå, Boréa. Svallfors, S Trygg, stöttande, tillitsfull? Svenskarnas syn på socialförsäkringarna. Rapport för den parlamentariska socialförsäkringsutredningen Svallfors, S A Bedrock of Support? Trends in Welfare State Attitudes in Sweden Social Policy & Administration 45,